Meny
Stäng
126 matchande resultat i “Hund”
Djurvårdguiden
Kastrera din hund och katt eller inte?
Kastration är ett vanligt ingrepp som kan utföras av såväl medicinska som beteendestyrda orsaker och sedan 1988, när det blev lagligt att kastrera helt friska djur, så pågår en ständig debatt om kastrationens syfte och inverkan på djuren.För att reda lite i detta har vi pratat med Leg. Veterinär Christophe Bujon som är specialist i hundens och kattens sjukdomar och som arbetar här på Evidensia Djursjukvård.Christophe, vad är egentligen en kastration?Enkelt uttryckt innebär den att man opererar bort de körtlar som producerar könshormon och könsceller. Det vill säga testiklar på handjur och äggstockar på hondjur. Hos hondjuren tas även delar av livmodern bort i många fall.Varför kastrerar man ett djur?Det finns flera olika anledningar till det. Innan 1988, då kastration på friska djur var förbjudet, så utfördes kastrationer enbart som en del i behandlingen av vissa allvarligare sjukdomar. Framförallt vid olika typer av könsrelaterade tumörsjukdomar, prostatabekymmer och besvärande ändtarmsbråck.Numera kastrerar vi även av andra orsaker där den mest uppenbara förstås är att eliminera förekomsten av oönskade valpar och kattungar. Vi skiljer också på rent veterinärmedicinska och beteendestyrda orsaker. Att kastrera ett friskt djur för att undvika eventuell sjukdom har givetvis sina fördelar men det finns också en baksida som är viktig för dig som djurägare att känna till.Vilka är de veterinärmedicinska för- och nackdelarna med kastration?Den mest uppenbara fördelen för alla djur är förstås att kastration kan förebygga och lindra/bota allvarliga sjukdomar och därmed förlänga livet men utöver det så ser det lite olika ut för han- och hondjur. Dessutom skiljer det sig också mellan katt och hund så här väljer vi att dela in de veterinärmedicinska för- och nackdelarna per djur och kön där olikheterna kräver det.Vi börjar med hanhund: Som vi nämnt ovan utför man ofta kastration som en del i behandlingen av könsrelaterade sjukdomar och det betyder förstås att en uppenbar veterinärmedicinsk fördel med förebyggande kastration är att risken för insjuknande i sjukdomar som till exempel prostatabekymmer, perinealbråck (ändtarmsbråck), testikeltumör, testikelomvridning och vissa tumörsjukdomar minskar eller elimineras efter en kastration. Likaså slipper man helt problem med förhudskatarr, något som är både vanligt och besvärligt för hunden. En annan fördel är såklart att oönskade valpar inte blir till.Om vi fortsätter med tik och honkatt så är det framförallt eliminering av risken att drabbas av juvertumör, tumör på äggstockarna och livmoderinflammation som är de största veterinärmedicinska fördelarna. Det är allvarliga sjukdomar som i stort sett helt kan undvikas med kastration om den sker före första löpet.Vi avslutar med hankatten där det inte finns några säkerställda veterinärmedicinska fördelar med kastration. Anledningen till det är att könsrelaterade sjukdomar och testikelproblematik är mycket ovanligt hos dem. Däremot kan man se en del beteendestyrda fördelar eller förändringar men mer om det längre ner i reportaget.Ok. Vad gäller då för eventuella nackdelar?Det finns en del nackdelar men alla är inte vetenskapligt säkerställda utan kräver mer forskning men det man faktiskt vet, och det gäller alla djur, är att den mest förekommande nackdelen med kastration är ökad risk för övervikt och fetma. Anledningen till det är att en kastration minskar mängden könshormon vilket i sin tur ger lägre ämnesomsättning och energibehov. Motsägelsefullt nog brukar dock djurets aptit och intresse för foder öka efter kastrationen och den kombinationen är förstås inte gynnsam då övervikt och höga blodfetter kan leda till flera olika typer av vällevnadssjukdomar så som problem med leder, och diabetes. Kraftiga hankatter har också lättare att få problem med urinstenar.Om vi kikar lite extra på hundar så finns det en annan mer ovanlig nackdel och det är att både tik och hanhund kan drabbas av urininkontinens efter kastration. Urininkontinens går inte att bota men det är inget livshotande tillstånd och det går att behandla med mediciner.I sällsynta fall kan också tikar drabbas av försämrad pälskvalitet. En tidigare blank och fin päls kan bli både yvig och frissig. Detta drabbar mest långhåriga hundar som till exempel irländsk setter och cavalier king charles spaniel. Eftersom pälsen ska skydda huden så kan den försämrade pälskvaliteten öka risk och sårbarhet för hudrelaterade problem framåt.Vad finns det för beteendestyrda för- och nackdelar?I dagsläget har man egentligen inte kunnat definiera några beteendestyrda nackdelar med kastration. Det vi menar med beteendestyrd förändring är helt enkelt instinktiva och biologiska beteenden som ändras när man utför en kastration och tar bort de körtlar som producerar könshormon och könsceller. Alltså de mekanismer som styr djurens sexualdrift och könsbundna beteenden. Den grundläggande könsdriften kan vara väldigt stressande för djuren. I sin frustration kan hanhundar till och med sluta äta, sova sämre, kissa blod och rymma från sin ägare för att få fatt på lämplig löptik. Det har vid flera tillfällen lett till olyckor och skador som måste tas om hand hos veterinär.I det vilda är en stark sexualdrift förstås avgörande men i samband med att både hundar och katter har blivit tama husdjur, där vi människor i stor utsträckning kontrollerar och säkerställer fortplantning, så minskar förstås vikten av att låta den vara så pass stark att den medför stor stress och besvärande beteenden.De mest förekommande beteendeförändringarna efter kastrationHanhund och hankatt:Hos en kastrerad hanhund/hankatt minskar ofta behovet av att markera och försvara sitt revir. Likaså minskar aggression och behov av att bevisa sig i slagsmål med andra handjur. Även stress i kontakt med löpande honor minskar. Sammantaget får man ofta en hund/katt som är mer tillgiven och jämnare i humöret och färre besök till veterinären på grund av bitsår. Kastrerade handjur uppfattas inte lika mycket som hot av andra handjur vilket också minskar risken för slagsmål.Tik och honkatt: För hondjuren är det framförallt uteblivet löp och eventuell skendräktighet samt minskning av generell stress som blir en tydlig beteendestyrd fördel. För en del tikar innebär varje skendräktighet besvärande beteenden i form av gnällighet, okoncentration och stark drift att bygga bo och bära runt på kuddar och annat i brist på riktiga ungar. För tiken kan också besvär vid skendräktighet öka med åldern och varje skendräktighet kan i värsta fall leda till juverinflammation. Det är dock mycket ovanligt. Efter en kastration försvinner detta helt.Hur går en kastration till?Hanhund och hankatt: Det finns två sätt att kastrera handjur. Kirurgiskt och kemiskt. Den kemiska kastrationen innebär att man sätter in ett chip som hämmar testosteronet vilket minskar sexualdriften och gör sperman oduglig för reproduktion. Effekten håller i sig 6-12 månader beroende på dosering i chippet. En del djurägare gör detta innan de bestämmer sig för ett kirurgiskt ingrepp.Det kirurgiska ingreppet innebär helt enkelt att man opererar bort båda testiklarna. Detta är ett oåterkalleligt ingrepp som inte går att ångra eller återställa.Tik och honkatt: För honorna sker kastration genom att man tar bort äggstockar eller äggstockar och livmoder. Det kan göras genom traditionell kirurgi eller titthålskirurgi.Vad händer efter kastrationen?Efter ingreppet så vilar djuret på uppvaket under uppsikt av djursjukskötare till dess att det är piggt och alert. Sen sker utskrivning och hemgång samma dag.På hemmaplan är det vila som gäller i ca: 2 veckor. De första dagarna medicinerar man hemma och använder krage för att undvika bakterier från djurets mun i operationssåret eller risk att djuret slickar/biter på såret.Rastning och promenader sker försiktigt i koppel och lek, bus och annat bör helt uteslutas till dess att såret har läkt fullt ut.Vi rekommenderar att man som djurägare kikar på såret dagligen och man kontaktar veterinär om man misstänker eller upptäcker svullnad, rodnad, blödningen eller annat som inte känns bra.Vi vill också betona att veterinärer alltid är skyldiga att informera djurägaren om för- och nackdelar med medicinska ingrepp och det gäller förstås även kastration. För ett så välunderbyggt beslut som möjligt rekommenderar vi en gemensam diskussion kring djurets ålder, ras och temperament i kombination med djurägarens förväntningar och orsak till vilja att kastrera.Alltså:Kastration är ett rutiningrepp och utförs som del i behandling på sjuka djur eller i förebyggande medicinskt eller beteendestyrt syfte på friska djur.Kastration på friska djur bör alltid föregås av samråd med legitimerad veterinär.Kastration på friska djur bör helst ske när djuret är ca: 6 månader gammalt.Kastration innebär alltid ökad risk för övervikt och bör därför kompletteras med rådgivning kring lämplig vikt och anpassat foder för djuret framåt.Vill du läsa mer om kastration så kan du göra det i Djurvårdguiden Vill du boka videosamtal med våra onlineveterinärer så gör du det enkelt genom att ladda ner vår appVill du kontakta din närmaste klinik för bokning av kastration kan du göra det här.
Djurvårdguiden
Öroninflammation hos hund
Inflammation i ytterörat, öroninflammation, är något som drabbar många hundar. Hos de allra flesta patienter finns en underliggande orsak som lett till att örat blivit inflammerat. En del hundar får därför upprepade öroninflammationer så länge den underliggande orsaken inte adresserats. När väl inflammationen är ett faktum är det inte ovanligt att en infektion uppkommer. Infektionen orsakas oftast av mikroorganismer som tillhör den vanliga hudfloran (stafylokocker eller jästsvampar) som i och med inflammationen fått gynnsammare förutsättningar för att växa till.Vad är symtomen vid öroninflammation?De flesta hundar har smärta i varierande grad. Vid lindrig inflammation kan detta vara svårt att upptäcka. Kanske hänger hunden lite med örat eller beter sig annorlunda när man tar på och av halsbandet. En del hundar har mycket ont och tillåter inte ens att man rör vid örat.Rodnad och värme är tecken på inflammation. Huden på öronlappens insida, in mot öronmusslan, blir röd och kan ha utslag eller sår efter att hunden kliat med tassen mot örat.Klåda är ett vanligt symtom, som kan yttra sig genom att hunden ruskar ofta på huvudet, kliar med tassen mot örat eller genom sår och tunn päls på baksidan av örat.Sekretbildning förekommer ofta. Sekretet kan ha olika utseende och kan ibland lukta mycket illa. Vid jästsvampsinfektion kan sekretet ha en lukt av jäsdeg.Beroende på vad som orsakat öroninflammationen ses ibland även inflammation och klåda i andra delar av hundens hud, t ex tassar eller analsäckar.Möjliga orsakerMånga hundar drabbas bara av öroninflammation någon enstaka gång. Hos en del av dessa kan man hitta en underliggande orsak, som exempelvis parasitinfektion eller att ett grässtrå kilat in sig i hörselgången, men inte hos alla. Den vanligaste orsaken till att en hund är benägen att få upprepade öroninflammationer är allergi. Även hormonrubbningar såsom nedsatt funktion i sköldkörteln kan ge upphov till öroninflammation. Därutöver kan öroninflammation förekomma hos hundar med specifika auto-immuna eller ärftliga sjukdomar.Det finns även komplicerande faktorer, som i sig inte orsakar sjukdom, men som spär på besvären och gör att inflammationen är svårare att bli av med. Dit hör exempelvis trånga hörselgångar, hår i hörselgångarna, polyper eller andra nybildningar inne i örat, samt hängande öronlappar.När ska jag söka vård hos veterinär?Om du upptäcker lindriga symtom på öroninflammation hos din hund kan du prova egenvård i form av öronrengöring i några dagar. Om detta inte snabbt lindrar besvären bör hunden undersökas hos veterinär, för första bedömning kan du kontakta Min Veterinär.Vad gör veterinären?Hos veterinären får du berätta hundens sjukdomshistoria: vad hunden har för symtom och när de började, om hunden haft tidigare öronbesvär och om den har några andra tecken på hudirritation (t ex kliande tassar, mjäll, fukteksem mm).Veterinären undersöker hundens öron med ett särskilt instrument, otoskop, för att inspektera hörselgångarnas och trumhinnornas utseende. En del patienter har så ont i öronen att de behöver ges lugnande inför undersökningen. Om inflammationen lett till att trumhinnan brustit finns risk för att inre delar av örat ska ha blivit infekterade. En trasig trumhinna innebär även att man inte kan ge lokalbehandling i samma utsträckning som annars, då många receptbelagda örondroppar är skadliga om de kommer in i mellan- och innerörat. Veterinären tar även prov från öronen att titta på i mikroskop, för att se vilka celler som finns, och leta efter parasiter, bakterier och jästsvampar. Ibland görs även en bakterieodling på sekretet från örat.BehandlingBehandlingen styrs av vad som framkommer i sjukdomshistorien och vad veterinären hittar vid undersökningen. Oftast består den av någon form av daglig rengöring med aktivt rengöringsmedel. I de fall man konstaterar mer omfattande bakterieförekomst kopplat till omfattande inflammation kan även lokal antibiotika förskrivas. Svårare fall kan behöva allmän behandling i tablettform. Hunden bör komma tillbaka på ett eller flera återbesök tills man ser att öroninflammationen har läkt, då det annars finns risk för att den blossar upp igen längre fram.Vid återkommande och besvärliga öronproblem kan veterinären rekommendera att man går vidare med en hudutredning.Vad kan jag göra själv för att hjälpa hunden?Om din hund har haft öroninflammation tidigare kan du be veterinären om råd kring förebyggande/underhållsbehandling för att minska risken för nya inflammationer. Kanske rekommenderas du att göra rent öronen med ett speciellt medel med visst intervall. Hundar med svåra öronbesvär bör genomgå vidare utredningar för att få bukt med underliggande problem.
Djurvårdguiden
Julens faror för hund och katt
Julens faror för hund och kattJul och nyår är högtider då många av våra fyrbenta familjemedlemmar riskerar att bli allvarligt sjuka. Varje år kommer hundar och katter in för vård efter att de fått i sig julmat, julblommor eller julpynt. I värsta fall kan de få livshotande skador.Det kan förstås vara frestande att julpynta och att låta djuren smaka på de godsaker som vi själva stoppar i oss men såväl julmat som julblommor och julpynt kan vara livsfarliga så det gäller att se upp. Utöver de förebyggande insatserna uppmanar vi alla djurägare att vara extra uppmärksamma på djurens allmäntillstånd i advent- och juletider eftersom det händer att de får fatt på mat och julpynt även när du som djurägare inte ser. Nedan sammanställer vi de viktigaste sakerna du bör hålla djuren borta från under julhelgerna.Här är listan över julens farorFet och salt julmat: Fett och salt i små mängder är ingen fara men ofta blir det lite mycket av det goda och då är inte ens skinkspadet okej att ge djuren. Det är på tok för salt och för fett. Fettranden på julskinkan ska inte heller ges då speciellt hundar är extra känsliga för en så pass koncentrerad mängd fett vid ett och samma tillfälle. Deras bukspottkörtel kan överreagera vilket leder till bukspottkörtelinflammation som är ett livshotande tillstånd. Symtom på det är bland annat kräkningar och diarré. När det gäller salt behövs inga stora mängder julmat för att man ska komma upp i en skadlig dos i förhållande till hundens vikt. Saltförgiftning kan i värsta fall ge kramper, kräkningar och medvetslöshet.Deg från julbak: Jäsande deg är farlig eftersom den fortsätter att jäsa i en varm djurmage och ständigt producerar etanol. Etanol tas snabbt upp i blodet och djuret kan då bli svårt alkoholförgiftat. Förutom symtom på berusning så sjunker blodsocker och blodtryck vilket i sin tur kan leda till chock, kramper och död. Gräddade bullar är dock inte farliga men tänk på att saffran i stora mängder kan vara det. Och även russin. Se längre ner i artikeln.Lök: Julens recept på Janssons frestelse, köttbullar och annat innehåller ofta mycket lök. All lök är giftig och kan ge blodbrist, i vissa fall så allvarlig att djuret behöver en blodtransfusion. Symtomen kan vara bleka slemhinnor, kräkningar, matvägran och kramper.4. Nötter: En nöt kan fastna både i halsen och i tarmen och ge ett livshotande tillstånd. Om djuret har satt i halsen är det förstås bråttom varpå första hjälpen redan i hemmet kan göra stor skillnad och rädda liv. Se leget avsnitt om detta längre ner. Om din hund börjar kräkas, mår illa eller inte vill äta så kan detta tyda på att något har fastnat i tarmen, till exempel en nöt, Tarmrörelserna stannar då av och djuret blir allmänpåverkat. I dessa fall är det bråttom att åka till veterinären för undersökning, diagnos och åtgärd. Macadamianöten är inte bara farlig för att den kan fastna utan den är dessutom giftig bara som den är. Undvik därför helst att ha dessa hemma. Om hunden får fatt på dem kan de ge problem med muskler och nervsystem samt biverkningar så som kräkningar, apati, svaghet, ökad kroppstemperatur och skakningar.5. Bittermandel: Var extra försiktig med denna. Om den tuggas sönder finns risk för förgiftning eftersom det bildas cyanväte i magsäcken vid nedbrytning av bittermandel. I allvarliga fall kan det leda till förlamning av andningsvägarna med dödlig utgång som följd.6.Choklad: Det är framförallt ämnet Teobromin i kakao som är farligt för hundar och katter. Ju högre kakaohalt desto farligare. Våra djur är mycket känsligare för teobrominet än vad vi människor är och därför kan även en ljus chokladkaka vara farlig. Vi rekommenderar därför att undvika all typ av choklad till hundar och katter. Om ditt djur ändå har fått i sig choklad så kontakta omedelbart veterinär och uppskatta hur mycket, vilken kakaohalt och sort det handlar om. Vanliga symtom på chokladförgiftning är kräkning, diarré, hjärtklappning och kramper. Det behövs inte så mycket choklad för att det sa bli farligt. Så lite som 30g mörk choklad kan innebära dödlig dos för en 5-kilos hund.7. Russin: Det är egentligen inte russinen i sig som är farliga utan det mögel som kan växa på vindruvorna. Därför är det omöjligt att veta om hunden kommer att bli förgiftad eller inte. Eventuellt mögel är inte synligt för dig som djurägare så farliga russin kan inte sorteras bort. Vid förgiftning skadas njurarna så pass allvarligt att det kan leda till njursvikt. Vanliga symtom vid förgiftning är kräkning, diarré, vinglighet och buksmärta. 8. Glitter och paketsnören: Dessa är inte giftiga i sig men däremot roliga att leka med och att äta på. Särskilt för valpar och kattungar som gillar att tugga på nya, spännande saker. Om djuret får i sig glitter eller presentsnören så kan de orsaka stopp och svåra skador i svalg, mage och tarmar. Därför är det väldigt viktigt att hålla den här typen av material borta från djuren.9.Elsladdar och julbelysning: Även dessa är givetvis lockande för djuren att leka med och bita i. Inget som leder till förgiftning men som ändå kan vara nog så allvarligt och livshotande om de får i sig elektrisk ström. 10. Julväxter: Alla liljeväxter är farliga och katter är extra känsliga. Om de äter av växterna så kan det leda till akuta njurskador. Julrosor är till och med så pass farliga att djuret kan avlida. Julstjärnor och julkaktusar kan ge kräkningar och irritation i luftvägarna medan Amaryllis är lite mindre giftig. Glöm inte Hyacinterna. Även de är farliga för djuren. Växternas lökar är extra farliga så håll växterna i en höjd som de inte kommer åt.11. Revbensspjäll: Förstås frestande och goda men små benrester kan lätt fastna i mag- och tarmkanalen och leda till smärtsam förstoppning. I värsta fall kan den bli så kraftig att det krävs en buköppning. Benbitar kan även fastna i matstrupen på vägen ner och det kan ge allvarliga skador.12. Talgbollar: Dessa bollar med fågelmat innehåller mycket fett och är farliga att äta i så koncentrerad form och mängd. För mycket fett kan, som nämnts ovan, leda till inflammation i bukspottkörteln. Se därför till att dessa hänger otillgängligt och högt upp. Även nätet som omger talgbollarna kan fastna i tarmarna och ställa till besvär.13. Levande ljus: Tänk på att nyfikna hundar och katter som vill undersöka levande ljus kan råka välta omkull dem med svansen eller till och med fatta eld i pälsen. Undvik därför att ha tända ljus inom räckhåll för dina djur.Är olyckan framme eller om du misstänker att ditt djur fått i sig något olämpligt så kontakta veterinär för rådgivning! Antingen på närmaste klinik eller direkt i ett videosamtal via vår egen app Min Veterinär (www.minveterinar.se)Vid risk för akut kvävning – HEIMLICH MANÖVEROm något har fastnat i halsen som djuret inte klarar av att hosta upp på egen hand så ska du omedelbart genomföra Heimlich manöver. Det gör du så här:Stor hund: Lägg hunden på sidan. Sträck på halsen. Tryck hastigt till över nedre halvan av hundens bröstkorg. Under revbensbågen. Var inte rädd för att ta i ordentligt. Upprepa 4-5 gånger och undersök sedan om föremålet har lossnat. Om inte så upprepa till dess att det som blockerar luftvägarna kommer ut.Medelstor hund: Ställ dig bakom hunden, lyft upp bakbenen och ta ett fast grepp om midjan. Tryck hastigt ner mot bröstkorgen och upprepa till dess att det som blockerar luftvägarna kommer ut. Var inte rädd för att ta i ordentligt men anpassa kraften efter hundens storlek.Liten hund: Lyft upp hunden i bakbenen med ena handen så att den hänger framför dig med sin ena sida mot din bröstkorg/mage. Tryck hastigt till med din fria underarm där hundens bröstkorg möter magen. Precis under revbensbågen. Upprepa till dess att det som blockerar luftvägarna kommer ut.Om föremålet inte lossnar så ge andningshjälp genom inblåsningar i nosen samtidigt som du tar dig till veterinär. Om du inte lyckas få loss det som blockerar i halsen trots upprepade försök med Heimlich manöver så greppar du nosen, ser till att hundens mun är stängd och ger inblåsningar direkt in i nosen. Man brukar uppskatta ca: 20st inblåsningar per minut och det är viktigt att fortsätta ända till dess att man är framme hos veterinären.
Djurvårdguiden
Om din hund dricker och kissar mycket
Har din hund svårt att hålla tätt? Har din hund börjat kissa inomhus? Kissar den oftare och mer än vanligt? Eller har den börjat dricka mer än vanligt? Att hunden dricker och kissar mycket är vanliga symtom hos våra hundar och kan bero på en rad olika sjukdomar. Till exempel urinvägsinfektion, diabetes, livmoderinflammation eller problem med njurarna. Det finns också flera andra sjukdomar det kan bero på.Om du misstänker att din vän dricker eller kissar på ett onormalt sätt, vänta inte med att kontakta veterinär. Ju tidigare du kommer desto bättre är chansen att ditt djur får bästa behandling i rätt tid. Du kan enkelt och tryggt besöka veterinären i mobilen om du behöver rådfråga, läs mer här. Var observant på om din hund: kissar mer eller oftare än vanligt, ”läcker kiss”/visar inkontinens, kissar inomhus eller dricker mer än vanligt. Dessa symtom kan också vara tecken på en störning i beteendet, främst hos hundar som är aktiva men understimulerade.Vad kan jag göra själv om hunden dricker och kissar mycket?Om du misstänker att din hund dricker eller kissar mer än normalt är det viktigt att djuret alltid har fri tillgång till vatten. Annars är risken att djuret kommer att drabbas av vätskeförlust.Mät hur mycket hunden dricker genom att ge hunden en liter vatten i en skål. Mät och anteckna hur mycket vatten som går åt. Fyll på igen så att det blir en liter. Dricker hunden mer än 100 ml/kg per dygn är det för mycket (polydipsi).Boka alltid tid för undersökning hos veterinär om hunden dricker eller kissar onormalt. Det kan vara symtom på en allvarlig sjukdom, även för ett i övrigt friskt djur.När ska jag söka hjälp?Kontakta veterinär om din hund:Dricker eller kissar onormalt.Läcker kiss.Kissar inomhus.Du kan enkelt och tryggt besöka veterinären i mobilen, läs mer här.Alternativt hittar du här djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din hund behöver undersökas. Ta gärna med ett urinprov när du ska till veterinär.Tänk på detta när du tar urinprovet:Morgonurin är bäst.Ta inte den första eller sista urinen som kommer, för att undvika partiklar från huden och yttre urinväg.Använd skål för uppsamling på stora hundar, och ett lock eller liknande till små hundar.Var uppmärksam på om din hund dricker ovanligt mycket och ofta.Vad gör veterinären?Ofta kan veterinären utifrån undersökning av din hund och genomgång av dess historik, hitta möjliga diagnoser till varför hunden kissar eller dricker mycket. Eftersom onormalt drickande och kissande är ett mycket stort område finns också mycket kunskap samlad och ditt djur kan i många fall antingen botas eller förbättras markant med behandling.Så går undersökningen till:Urinprov analyseras. Antingen tar du med ett urinprov eller så tas det vid besöket. Detta kan även tas direkt från urinblåsan med spruta och kanyl.Man tittar bland annat på hur koncentrerad urinen är, om den innehåller socker, om det finns tecken på urinsten eller infektion.Om urinprovet inte ger besked om vilken diagnos det gäller kan det behöva tas blodprover.Ibland undersöks hunden även med röntgen eller ultraljud.Behandling om hunden dricker och kissar mycketBehandling sker utifrån vilken sjukdom det gäller. Det kan till exempel innebära antibiotika vid urinvägsinfektion, operation vid livmoderinflammation och insulinbehandling och viktminskning vid diabetes. Du kan också behöva göra uppföljande besök hos veterinär med din hund. I de ytterst få fall det rör sig om cancer innebär behandling av hundar medicin, strålning och operation beroende på cancerform.Sjukdomar som leder till att hunden dricker och kissar mycket:Urinvägsinfektion Förekommer oftast hos tikar. Ökad risk vid vissa sjukdomar, som njursjukdom, diabetes och Cushing’s sjukdom.Livmoderinflammation Vanligt hos äldre tikar. Symtom uppstår oftast 2–10 veckor efter löp. Andra symptom kan vara flytningar från vulva, trötthet, kräkning, utspänd buk och buksmärta.Diabetes Gäller oftast medelålders till äldre hundar. Andra symptom kan vara viktförlust trots ökad aptit.Njursjukdom Ses ibland hos hundar. Kan ibland vara medfött och diagnostiseras vid unga år. Andra symtom kan vara nedsatt allmäntillstånd, minskad aptit, avmagring och kräkning.Leversjukdom Är ibland medfött. Andra symtom kan vara nedsatt allmäntillstånd, avmagring/minskad växt, magtarmsymtom och neurologiska symtom.Cushing’s sjukdom Orsakas av för hög produktion av kroppens stresshormon kortisol och ses oftast hos medelålders till äldre hundar. Andra symtom är ökad aptit, håravfall, motionsintolerans och muskelsvaghet.Tumörsjukdomar Vissa tumörsjukdomar har symtom som ökad törst och urinering, samt minskad aptit och trötthet.
Djurvårdguiden
Cancer hos hund – Upptäckt och behandling
Det viktigaste du kangöra för att upptäcka en knöl eller tumörsjukdom hos hund är att undersöka den regelbundet. Har du dessutom koll på vad som är normalt beteende för din hund kan du tidigare upptäcka förändringar.Medelålders och äldre hundar kan du ta till en hälsokontroll då veterinären går igenom hela djuret och det blir ordentligt undersökt. Här får du veta mer om cancer hos hundar och om hur sjukdomen behandlas.Förebyggande behandling vid cancerUndersök din hund. Gå igenom hundens kropp regelbundet och noga från topp till tå. Kläm och känn längs med hela kroppen ner till varje tass. Känn mellan trampdynorna. Titta i öron och mun, glöm inte att titta under tungan. Lyft på svansen och titta på området kring analöppningen. Känn på lymfkörtlar och juver. Se hur hunden rör sig, finns någon hälta, verkar djuret ha ont någonstans?Upptäcker du en knöl, börja med att bara notera den, och håll sedan koll på om den växer. Känn på knölen varje vecka. Växer den, kontakta veterinär. Det gäller att ställa diagnos snabbt. Knölar kan också vara bölder som vuxit, till exempel om hunden blivit riven eller biten.När söker jag hjälp för misstänkt cancer?Har din hund något eller flera av följande symptom kan det vara symptom på cancer:Onormala svullnader som växer eller inte går över.Sår som vägrar läka.Blödning från någon kroppsöppning utan känd orsak.Smärta.Ovillighet att röra sig,Ihållande hälta eller stelhet,Feber.Snabb eller extrem viktminskning.Konstant trötthet.Svaghet.Tydligt nedsatt aptit.Problem att svälja eller äta.Motbjudande lukt.Svårighet att andas, kissa eller bajsa.Vad gör veterinären åt cancer hos hund?Varje klinik kan hjälpa dig att undersöka knölar och symtom på tumörsjukdom hos hund och du kan få remiss till ett större djursjukhus som erbjuder avancerad diagnostik, kirurgi och flera typer av behandling med cellgifter.Så här går undersökningen till:Diagnos ställs genom undersökning där blodprover, cellprov, röntgen, ultraljud, vävnadsprov oftast ingår. Ibland behövs även DT (datortomografi/skiktröntgen) och MRI (magnetkameraundersökning) för att ställa diagnos.En hund undersöks med datortomografi, DT.När man vet vilken tumörtyp det rör sig om görs ibland kompletterande undersökningar för att kunna föreslå den bästa behandlingen. De tankar, önskemål och förutsättningar du som djurägare har, påverkar naturligtvis valet.När diagnos är ställd kan behandling påbörjas. Inom veterinärmedicinen används kirurgi, medicin och strålning mot cancer. Metoderna används var och en för sig eller i kombination och beroende på tumörens typ, tidpunkt för diagnos samt ålder och allmäntillstånd hos katten eller hunden. Syftet kan vara att bota djuret, hålla tumören under kontroll, att fördröja symtom och att öka eller behålla djurets livskvalitet. Att behandla cancer hos hund är alltid ett etiskt ställningstagande.Hund får cytostatika mot cancer.Cancer och etikAtt behandla cancer hos hund och katt är alltid ett etiskt ställningstagande. Även om det finns möjlighet att behandla cancer är det en sammanvägning av olika faktorer som påverkar beslutet för just ditt djur. Cancer går inte alltid att bota, men i många fall kan djuret få förbättrad livskvalitet och ett längre liv. Målet är att djuret ska må bättre under och efter behandlingen än vad den gjorde innan. Katten eller hunden ska också kunna leva sitt vanliga liv under behandlingen. Du har en tät dialog med veterinären kring vad de olika stegen innebär och du kan välja att avbryta en behandling när du vill.Få hjälpOm du vill boka en tid för rådgivning eller en undersökning så hittar du din närmaste Evidensia klinik här.
Djurvårdguiden
Julens faror för hund och katt
Jul och nyår är högtider då många av våra fyrbenta familjemedlemmar riskerar att bli allvarligt sjuka. Varje år kommer hundar och katter in för vård efter att de fått i sig julmat, julblommor eller julpynt. I värsta fall kan de få livshotande skador.Det kan förstås vara frestande att julpynta och att låta djuren smaka på de godsaker som vi själva stoppar i oss men såväl julmat som julblommor och julpynt kan vara livsfarliga så det gäller att se upp. Utöver de förebyggande insatserna uppmanar vi alla djurägare att vara extra uppmärksamma på djurens allmäntillstånd i advent- och juletider eftersom det händer att de får fatt på mat och julpynt även när du som djurägare inte ser. Nedan sammanställer vi de viktigaste sakerna du bör hålla djuren borta från under julhelgerna.Här är listan över julens farorFet och salt julmat: Fett och salt i små mängder är ingen fara men ofta blir det lite mycket av det goda och då är inte ens skinkspadet okej att ge djuren. Det är på tok för salt och för fett. Fettranden på julskinkan ska inte heller ges då speciellt hundar är extra känsliga för en så pass koncentrerad mängd fett vid ett och samma tillfälle. Deras bukspottkörtel kan överreagera vilket leder till bukspottkörtelinflammation som är ett livshotande tillstånd. Symtom på det är bland annat kräkningar och diarré. När det gäller salt behövs inga stora mängder julmat för att man ska komma upp i en skadlig dos i förhållande till hundens vikt. Saltförgiftning kan i värsta fall ge kramper, kräkningar och medvetslöshet.Deg från julbak: Jäsande deg är farlig eftersom den fortsätter att jäsa i en varm djurmage och ständigt producerar etanol. Etanol tas snabbt upp i blodet och djuret kan då bli svårt alkoholförgiftat. Förutom symtom på berusning så sjunker blodsocker och blodtryck vilket i sin tur kan leda till chock, kramper och död. Gräddade bullar är dock inte farliga men tänk på att saffran i stora mängder kan vara det. Och även russin. Se längre ner i artikeln.Lök: Julens recept på Janssons frestelse, köttbullar och annat innehåller ofta mycket lök. All lök är giftig och kan ge blodbrist, i vissa fall så allvarlig att djuret behöver en blodtransfusion. Symtomen kan vara bleka slemhinnor, kräkningar, matvägran och kramper.Nötter: En nöt kan fastna både i halsen och i tarmen och ge ett livshotande tillstånd. Om djuret har satt i halsen är det förstås bråttom varpå första hjälpen redan i hemmet kan göra stor skillnad och rädda liv. Se leget avsnitt om detta längre ner. Om din hund börjar kräkas, mår illa eller inte vill äta så kan detta tyda på att något har fastnat i tarmen, till exempel en nöt, Tarmrörelserna stannar då av och djuret blir allmänpåverkat. I dessa fall är det bråttom att åka till veterinären för undersökning, diagnos och åtgärd. Macadamianöten är inte bara farlig för att den kan fastna utan den är dessutom giftig bara som den är. Undvik därför helst att ha dessa hemma. Om hunden får fatt på dem kan de ge problem med muskler och nervsystem samt biverkningar så som kräkningar, apati, svaghet, ökad kroppstemperatur och skakningar.Bittermandel: Var extra försiktig med denna. Om den tuggas sönder finns risk för förgiftning eftersom det bildas cyanväte i magsäcken vid nedbrytning av bittermandel. I allvarliga fall kan det leda till förlamning av andningsvägarna med dödlig utgång som följd.Choklad: Det är framförallt ämnet Teobromin i kakao som är farligt för hundar och katter. Ju högre kakaohalt desto farligare. Våra djur är mycket känsligare för teobrominet än vad vi människor är och därför kan även en ljus chokladkaka vara farlig. Vi rekommenderar därför att undvika all typ av choklad till hundar och katter. Om ditt djur ändå har fått i sig choklad så kontakta omedelbart veterinär och uppskatta hur mycket, vilken kakaohalt och sort det handlar om. Vanliga symtom på chokladförgiftning är kräkning, diarré, hjärtklappning och kramper. Det behövs inte så mycket choklad för att det sa bli farligt. Så lite som 30g mörk choklad kan innebära dödlig dos för en 5-kilos hund.Russin: Det är egentligen inte russinen i sig som är farliga utan det mögel som kan växa på vindruvorna. Därför är det omöjligt att veta om hunden kommer att bli förgiftad eller inte. Eventuellt mögel är inte synligt för dig som djurägare så farliga russin kan inte sorteras bort. Vid förgiftning skadas njurarna så pass allvarligt att det kan leda till njursvikt. Vanliga symtom vid förgiftning är kräkning, diarré, vinglighet och buksmärta.Glitter och paketsnören: Dessa är inte giftiga i sig men däremot roliga att leka med och att äta på. Särskilt för valpar och kattungar som gillar att tugga på nya, spännande saker. Om djuret får i sig glitter eller presentsnören så kan de orsaka stopp och svåra skador i svalg, mage och tarmar. Därför är det väldigt viktigt att hålla den här typen av material borta från djuren.Elsladdar och julbelysning: Även dessa är givetvis lockande för djuren att leka med och bita i. Inget som leder till förgiftning men som ändå kan vara nog så allvarligt och livshotande om de får i sig elektrisk ström.Julväxter: Alla liljeväxter är farliga och katter är extra känsliga. Om de äter av växterna så kan det leda till akuta njurskador. Julrosor är till och med så pass farliga att djuret kan avlida. Julstjärnor och julkaktusar kan ge kräkningar och irritation i luftvägarna medan Amaryllis är lite mindre giftig. Glöm inte Hyacinterna. Även de är farliga för djuren. Växternas lökar är extra farliga så håll växterna i en höjd som de inte kommer åt.Revbensspjäll: Förstås frestande och goda men små benrester kan lätt fastna i mag- och tarmkanalen och leda till smärtsam förstoppning. I värsta fall kan den bli så kraftig att det krävs en buköppning. Benbitar kan även fastna i matstrupen på vägen ner och det kan ge allvarliga skador.Talgbollar: Dessa bollar med fågelmat innehåller mycket fett och är farliga att äta i så koncentrerad form och mängd. För mycket fett kan, som nämnts ovan, leda till inflammation i bukspottkörteln. Se därför till att dessa hänger otillgängligt och högt upp. Även nätet som omger talgbollarna kan fastna i tarmarna och ställa till besvär.Levande ljus: Tänk på att nyfikna hundar och katter som vill undersöka levande ljus kan råka välta omkull dem med svansen eller till och med fatta eld i pälsen. Undvik därför att ha tända ljus inom räckhåll för dina djur.Är olyckan framme eller om du misstänker att ditt djur fått i sig något olämpligt så kontakta veterinär för rådgivning! Antingen på närmaste klinik eller direkt i ett videosamtal via vår egen app Evidensia-appen.
Djurvårdguiden
Ögonsjukdomar hos hund
Som djurägare är det svårt att själv komma fram till diagnos när det gäller ögonsjukdomar hos hund, och många sjukdomar liknar varandra. Misstänker du att din hund har problem med sina ögon är det bäst att besöka din veterinär, särskilt om den visar symtom på smärta och/eller irritation från sina ögon.Hur går en ögonundersökning till?För att kunna fastställa diagnos och hitta ögonsjukdomar börjar veterinären med att undersöka hela hunden i en klinisk undersökning, och därefter undersöks ögat noggrant. Veterinären kontrollerar reflexer i anslutning till ögat och ansiktet. Även ögonlock och yttre strukturer på ögat undersöks. Veterinären lyser in med en stark lampa i ögat för att kontrollera pupillreaktioner och undersöker om något abnormalt kan ses på de yttre och inre delarna av ögat. Därefter färgas hornhinnan med en speciell färg, s.k. fluorescein. Om det finns ett sår på hornhinnan kommer det att framträda i och med att det färgas grönt. Därefter mäts även ögats tryck för att undersöka om avvikelser i ögats inre delar. En ögonspecialist kan även undersöka ögats bakre delar med en speciell lampa, en s.k. spaltlampa, men det sker endast i speciella fall och vid speciella utredningar eller undersökningar.Ögats anatomiHunden har ett övre, nedre och ett tredje ögonlock. På det övre och nedre ögonlocket sitter ögonfransar som finns till för att skydda ögat mot smuts och skador. På det undre ögonlockets inre kant sitter även mynningen till tårkanalen och tårkörteln. Hos vissa raser kan ögonlocket, framförallt det nedre, rullas inåt eller utåt och orsaka skada på ögat. Det kallas entropion (inåtrullat) och ektropion (utrullat). På övre eller undre ögonlockets kant kan det växa hårstrån riktade inåt ögat. Dessa kan orsaka skador och retningar på ögat. Ögats yttre delar består av hornhinna, åderhinna, den vita hinna med blodkärl som ses utanför hornhinnan, främre kammaren samt iris och lins. Bakom linsen sitter bakre ögonkammaren med glaskroppen och näthinnan.Ögonsjukdomar i ögonlockenEntropionEntropion kallas det när ögonlocket rullas inåt. Det finns både i primär och sekundär form. Den primära formen är ärftlig och drabbar främst unga djur. Den sekundära formen kan komma av smärta i ögat, eller från skador i ögat. Typiska symtom är att det rinner tårar från ögat, att hunden kniper med ögat samt har återkommande problem med sitt öga. Den här sjukdomen behandlas genom kirurgi. Eftersom entropion kan orsaka skador på själva ögat är det bäst att behandla i ett så tidigt skede som möjligt.EktropionTill skillnad från entropion där ögonlocket rullas inåt är ektropion en sjukdom där ögonlocket rullas utåt. Tillståndet ger vanligen återkommande ögonhinneinflammationer. Ektropion behandlas genom lokal ögonbehandling. Ibland krävs kirurgi. Detta tillstånd är inte lika akut som entropion eftersom det inte orsakar lika mycket skada på hundens öga.Felväxande hårstrån på ögonlockskantenFelväxande hårstrån på ögonlockets kant är ofta ett medfött problem som orsakar kroniska besvär hos hunden om de inte upptäcks i tid. De orsakar tårflöde, knip med ögat, ögonhinneinflammation och sår på hornhinnan. Felväxande hårstrån inklusive hårsäckar behöver åtgärdas kirurgiskt.Stopp i tårkanalernaHundens tårkanaler kan bli igentäppta eller bli förträngda, vilket kan orsaka konstant ökat tårflöde hos hunden, svullnad i tårkanalsmynningen samt obehag från ögonen. För att behandla igentäppta tårkanaler behöver veterinären spola dem. Ibland behöver man även behandla med smörjande ögondroppar. Om täppta tårkanaler är återkommande problem bör man göra en utredning om grundorsak.Keratokonjunktivitis siccaKeratokonjunktivitis sicca är en sjukdom i tårkörteln som orsakar nedsatt produktion av tårvätska. Det sker då en uttorkning av ögat och hunden får återkommande ögonhinneinflammationer. Sjukdomen orsakar kroniska återkommande besvär med ögonen och behöver utredas av en ögonveterinär.Cherry eyeCherry eye innebär ett framfall av det tredje ögonlockets tårkörtel. Sjukdomen förekommer oftare hos valpar och vissa raser inklusive beagle, bulldograser, Sankt Bernhard, Lhasa Apso och tibetansk spaniel. Cherry eye är ärftligt och åtgärdas med hjälp av kirurgi.Ögonhinneinflammation/konjunktivitÖgonhinneinflammation eller konjunktivit kan uppträda i många former. Sjukdomen leder till en svullnad och rodnad av ögats slemhinna – konjunktivan. Den kan orsakas av miljöbetingelser, allergi, patogener som bakterier eller virus, eller främmande kroppar och andra störningar i ögats normala miljö. Ögonhinneinflammation behandlas med smörjande och rengörande ögondroppar. I undantagsfall kan det behöva behandlas med antibiotika. Antibiotika är sällan nödvändigt vid sådana besvär, då rengöring är tillräcklig som behandling.Ögonsjukdomar i hornhinnan – corneaÖgats hornhinna sitter som en skyddande hinna på ögats yttre del och består av flera lager. Hornhinnan innehåller normalt sett inga blodkärl, och den är känslig och kan drabbas av skador av olika slag. Ett sår på hornhinnan kan uppstå genom kronisk nötning, orsakat av entropion eller inåtväxande hårstrån, från skräp som kommit in i ögat eller rena trauman som skadat ögat. Vid skador på hornhinnan får hunden rinnande öga, kniper med ögat samt visar tecken på smärta. Ibland kan man som djurägare själv se skadan. Man kan alltid försöka spola ögat med ögonvatten för att försöka få bort eventuella skräp i ögat. Om problemet inte försvinner ska man konsultera veterinär.Ögonsjukdomar i de inre delarna av ögatUveaPrecis som att det kan uppstå sjukdomar och skador på ögats yttre delar kan det också ske i ögats inre delar, uvea och druvhinna. Uvea består av iris, ögats cilier samt ögats åderhinna. I uvea kan det uppstå en inflammation, en s.k. uveit. Det leder till ett lågt tryck i ögat och kan orsakas av olika faktorer: infektioner (virus, bakterier, svampar eller parasiter), immunsjukdomar, diabetes, systemiskt högt blodtryck, tumörsjukdomar, läkemedel eller trauma. Trauma är den vanligaste orsaken till uveit. Den form av trauma som kan orsaka detta är trubbigt våld, perforerande sår i hornhinnan eller kirurgi. Symtom på uveit är att hunden blir ljuskänslig, visar symtom på smärta från ögat och den får ett ökat tårflöde. Ibland kan hunden även drabbas av nedsatt syn och en liten pupill. Uveit behandlas med hjälp av antiinflammatoriska, smörjande och ibland pupillvidgande ögondroppar. Ibland kan man även behöva behandla med allmän kortison. Behandling bör påbörjas så snart problemet upptäcks för att undvika att uveiten blir kronisk och därmed svårbehandlad.GlaukomUtöver lågt tryck i ögat kan hunden också drabbas av för högt tryck: glaukom. Det kan uppstå till följd av andra systemsjukdomar eller primära ögonsjukdomar. Symtomen, som ofta uppkommer akut, inkluderar att hunden visar tecken på smärta från ögat, har tårflöde, synproblem samt att ögat kan se svullet och utstående ut. Om den här sjukdomen blir kronisk kan den leda till blindhet. Glaukom behandlas med trycksänkande läkemedel. . I allvarliga fall med mycket högt tryck krävs intensivvård med omfattande behandling för att synen och ögat ska kunna räddas. Ibland krävs en längre medicinsk utredning av hela patienten för att ta reda på bakomliggande orsaker.LinssjukdomarKataraktKatarakt innebär en grumling av linsen, eller dess kapsel. Katarakt kan uppstå till följd av ålder eller andra sjukdomar, exempelvis diabetes. En grumling av linsen kommer naturligt med åldern och anses normalt hos äldre individer.LinsluxationLinsluxation innebär att linsen rubbas från sitt läge. Symtom hos hunden är besvär med synen samt problem med ögat. Undersökning och diagnos ställs av veterinär. Det kan uppstå till följd av trauma eller glaukom.Ögonsjukdomar på näthinna och synnervDet finns både ärftliga och förvärvade sjukdomar som kan drabba hundens näthinna och/eller synnerv. Några exempel på sjukdomar som drabbar hundens näthinna är total retinal dysplasi, Collie eye anomaly och retinal dysplasi. De är ärftliga och det finns specifika undersökningar för de raser som är särskilt utsatta för dessa sjukdomar. Det finns även sjukdomar som inte är ärftliga som drabbar näthinnan. Samtliga sjukdomar på näthinna och synnerv kräver undersökning och behandling av en ögonspecialist.
Djurvårdguiden
Bulldegsförgiftning hos hund
Bulldegsförgiftning hos hund uppstår ibland. Degen jäser i magen och kan ge symtom som påminner om alkoholpåverkan. Lämna alltså inte någon fas av ditt bullbak obevakat. Många hundar gillar att smaka på saker, och det oavsett om det kan leda till förgiftning eller inte.Symtom på bulldegsförgiftningSymtomen som kan uppstå påminner alkoholpåverkan. Allt från vinglighet till medvetslöshet kan uppstå.Behandling vid bulldegsförgiftning hos hundTillståndet är sällan livsfarligt men kan skapa stort obehag för din hund.Om din hund ätit deg:Håll den under uppsikt så att den inte skadar sig.En berusad hund kan lätt göra sig illa i exempelvis trappor och på bordskanter.Vissa hundar kan även bli aggressiva när de blir berusade då de är en obehaglig situation för dem.Försök aldrig få din hund att kräkas själv!Här hittar du djurkliniker och djursjukhus som kan hjälpa till vid förgiftning.Många hundar gillar att smaka på saker, och det oavsett om det kan leda till förgiftning eller inte.
Djurvårdguiden
Brännsår på tassar
Hundar kan få brännsår på tassar av asfalt, speciellt om hunden springer mycket under sommarperioden. Vid mycket belastning på asfalt så slits delar av den tjocka huden på trampdynorna, det uppstår som en slags blandning av vattenblåsor och brännskador på trampdynorna. Denna typ av skada behandlas med smärtstillande medel och eventuellt ett bandage.Cykla på asfalt – risk för brännsår på tassarTemperaturen ute stiger och solen skiner. Många tänker kanske inte på att när solen bränner och temperaturen ute stiger måste man vara medveten om att asfalt och andra ytor blir mycket varma.Undvik att cykla med hunden på asfalt under de varma sommarmånaderna och välj om möjligt grus- eller skogsvägar istället. Det är också bättre att cykla tidig morgon eller sen kväll för att undvika de varmaste timmarna.Om hundens trampdynor är slitna och torra sedan tidigare är risken större för brännsår på tassar. Om hunden ömmar, haltar eller har sår på trampdynorna är risken stor att den har fått brännsår.Vad gör veterinären?Om brännsår har konstaterats kan hunden behöva bandageras eller ha på sig strumpor för att skydda trampdynorna. Tassalva kan behövas likväl som smärtstillande medel. Kontakta din närmaste klinik om du misstänker att din hund har fått brännsår på tassarna.Brännsår på tassar och trampdynorna är mycket smärtsamt för hunden och behandlas med smärtstillande medel och mjukgörande tassalva.Anpassa aktiviteten för att undvika brännsår på tassarBrännskador och slitage på trampdynor i samband med hög aktivitet på heta ytor är inte ovanligt på sommaren. Vi rekommenderar att inte träna långa löp- eller cykelpass med hundar på asfalt när det är soligt och temperaturen är över 20 grader.5-sekundersregeln är bra för att avgöra om ytan är för varm för hunden. Du kan avgöra om asfalten är för varm genom att hålla baksidan av handen mot marken och räkna till fem. Om du bränner dig själv och inte kan hålla handen där i 5 sekunder är det också för varmt för hunden att gå på ytan.Ny, mörk asfalt orsakar vanligtvis mer skada än grå, gammal asfalt. Hundar som är mindre vana att springa på asfalt får större tasskador än hundar med ”mer härdade tassar”. Vi rekommenderar i allmänhet att undvika asfalt när du cyklar eller springer med hunden.
Djurvårdguiden
Noskvalster hos hund
Vad är noskvalster?Noskvalster, Pneumonyssoides caninum, är en parasit som lever i hundens nos och bihålor.Noskvalster är en parasit som lever i hundens nos och bihålor.Så smittar noskvalsterMan vet inte hur smittspridningen sker. Direkt smitta från hund till hund är troligt eftersom man ibland kan se kvalster krypa på hundens nos. Eventuellt kan även indirekt smitta förekomma. Detta eftersom parasiten kan överleva lång tid utanför hunden i fuktig miljö.SymtomHos en del hundar kan infektionen ge upphov till symtom i form av:NysningarFnysningarInåtvända nysningar/dragningarFörsämrat luktsinneDiagnos – vad gör veterinären?I dagsläget finns ingen enkel och pålitlig metod att diagnosticera. Oftast ställs en sannolikhetsdiagnos baserad på kliniska symtom. Nossköljningar kan vara ett sätt att diagnosticera parasiten men det är ingen säker metod. Kvalstren kan vara svåra att komma åt då de kan återfinnas i bihålor och i den vindlande strukturerna i hundens näshåla.BehandlingHundar är förmodligen i behov av behandling om de uppvisar tydliga symtom eller om det finns en stark misstanke om noskvalsterinfektion. Denna bedömning görs av veterinär. Andra sjukdomar bör övervägas eftersom symtomen kan ha andra orsaker.För mer information kring, läs gärna på SVA:s hemsida eller kontakta din veterinär.
Djurvårdguiden
Hur mycket medicin ska jag ge?
Olika spruttyper till olika mängd medicinDet finns olika typer av sprutor som används beroende på hur stor mängd medicin som ska ges. Om det endast är en liten mängd som ska ges så använder man oftast en spruta som rymmer 1 ml totalt.Sprutan är graderad med 10 ganska stora streck vid enheterna 0,1 ml, 0,2 ml , 0,3 ml och så vidare upp till 1 ml. Mellan de stora strecken finns små streck för varje hundradels ml. Man kan alltså med ganska stor noggrannhet mäta upp och ge till exempel 0,17 ml med hjälp av denna spruta.Om mängden som ska ges är mellan 1-2 ml så används oftast en spruta som är graderad i upp till 2 eller 3 ml.I en 3 ml spruta anger de stora strecken 1 ml, 2 ml respektive 3 ml. Mellan dessa finns mindre streck för varje tiondels ml vilket gör det lätt att till exempel dra upp och ge 1,7 ml.Det är ganska sällan man ger större doser av flytande medicin än vad som ryms i en 3 ml-spruta. I de fallen använder man sig snarare av tabletter. Men i enstaka fall kan man behöva använda sig av en 10 ml-spruta. Här anger de stora strecken varje milliliter, dvs 1 ml, 2 ml, 3 ml osv. De mindre strecken mellan de stora anger 0,5 ml. En spruta av denna storlek ska alltså aldrig användas för att ge doser som är angivna annat än i hela eller halva millilitrar.Kontrollera noga att du förstår vilken storlek av spruta du har fått och hur mycket medicin som ska ges. Fråga hellre en gång för mycket än en gång för lite.Det vanligaste felet är att man missuppfattar 0,1 ml och 1 ml, vilket kan innebära att djuret antingen får 10 gånger för mycket eller 10 gånger för lite medicin i sig.Det finns många olika typer av doseringssprutor. Var noga med att dosera rätt när du ger ditt djur medicin!
Djurvårdguiden
Borrelia hos hund – en av flera fästingburna sjukdomar
Borrelia, eller borrelios, orsakas en bakterie som överförs via fästingbett. Efter att fästingen sugit blod under cirka ett till två dygn överförs borreliabakterien till hunden via fästingens saliv.Inkubationstiden är lång. Utveckling av kliniska symtom kan förväntas 2-6 månader efter exponering för infektionen (fästingbettet). Kliniska symtom till följd av borreliainfektion hos hund är betydligt mer ovanliga än infektion. D v s majoriteten av infekterade hundar (åtminstone 95%) uppvisar aldrig kliniska symtom av något slag.Om symtom uppvisas kan de vara mycket lindriga. I de fall hunden drabbas av mer betydande sjukdom så att både veterinärbesök och antibiotikabehandling bedöms behövas för djurets välmående förväntas ett kliniskt tillfrisknande inom en till två dagar. Återkommande eller kroniska/långvariga besvär förväntas inte, inte heller dödsfall.SymtomVanliga symtom på djur som insjuknar i borrelios är:I den absoluta majoriteten av fallen: en helt asymtomatisk infektion med eller utan hudreaktion (rodnad) vid fästingbettet.Allmänt nedsatt välbefinnandeFeberÖmhet och stelhet i lederHälta. Hältan kan vandra från ben till ben, så kallad vandrande hälta. Vanligen upphör hältan inom några dagar.Om din hund har något eller några av dessa symtom ska du kontakta veterinär. Det gäller oavsett om du tror det beror på en fästingburen sjukdom eller inte.Det är viktigt att poängtera att symtom på borreliainfektion är plötsliga och akuta. Man har inte kunnat knyta borreliainfektion till långvariga, diffusa symtom som återkommande hältor, långvarig trötthet och återkommande feberepisoder.Eftersom sjukdom orsakad av Borrelia är så pass ovanligt är det svårt att fastställa en diagnos utan att först utesluta andra orsaker. Det är heller inte informativt att ta blodprover för att söka antikroppar på friska hundar eller hundar utan symtom på just akut borreliainfektion.Hur skyddar du din hund mot borrelia?Bästa sättet är att motverka fästingangrepp. Du kan läsa mer om fästingsjukdomar eller fästingmedel här på Djurvårdguiden.
Djurvårdguiden
Huggormsbett
Huggormsbett är vanligt på hundar och katter. Huggormen är den enda giftorm som förekommer vilt i Skandinavien. Varje år blir ett stort antal katter och hundar i Sverige bitna. 30 procent av betten är så kallade ”torra bett” utan giftinjektion. Då utvecklar djuret inga symtom.Huggormsbett är vanligt från vår till sen höst. Att bli biten av huggorm kan vara allvarligt. Katterna brukar i allmänhet klara sig bättre än hundarna.Läs merHuggormsbett på hundHuggormsbett på kattSå påverkar giftetOrmens gift är en blandning av enzymer och har två funktioner; att paralysera och döda bytet, som ofta är en sork, och att underlätta spjälkningen av maten. Bytesdjuret dör oftast antingen på grund av inre blödningar eller för att hjärtverksamheten eller andningen sätts ur spel. Liknande, men mer lokala effekter, uppstår efter huggormsbett.Huggormsbett – symtomBlod- och lymfkärlen skadas så att blödningar och svullnad uppstår.Många gånger blir djuren tröttare och blodcirkulationen kan försämras.Hjärtrytmrubbningar kan tillstöta och ibland även blödningsrubbningar.Om djuret är allvarligt sjukt på grund av huggormsbettet kan skador på inre organ uppstå.Uppsök alltid veterinär om du misstänker att din katt eller hund blivit biten!Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om ditt djur blivit bitet.Varje år blir ett stort antal hundar och katter i Sverige bitna av huggormar.
Djurvårdguiden
Navelbråck på hund
Valpen i livmodernValpfoster ligger i tikens livmoder och får näring via navelsträngen, som går från tikens moderkaka genom en öppning i bukväggen hos valpen/fostret. Efter födseln ska den öppningen slutas och ärret är det som blir naveln.Här har öppningen i bukväggen slutits som den ska.Så uppstår navelbråck på hundBukväggen består av flera lager; hud, underhudsfett, muskler, bindvävshinnor och innerst bukhinnan i vilken tarmarna ligger inneslutna. I fosterstadiet går alltså navelsträngen genom alla dessa lager. Det händer att valpens öppning för navelsträngen inte slutits helt när valpen föds. Då kan bukhinnan bukta ut och en så kallad bråcksäck bildas. Navelbråck består alltså av en säck av bukhinna som glidit ut genom en glipa i en försvagad bukvägg.Små och stora navelbråck hos hundNavelbråck varierar i storlek, de är allt från någon millimeter till flera centimeter.Små navelbråck på hundVid små bråck är det endast fettvävnad i den utbuktande bråcksäcken. Det ses som en liten bula vid naveln. Små bråck brukar inte ha någon betydelse för valpen och lämnas utan åtgärd. De läker ofta ut av sig själv. Det är dock viktigt att hålla koll på bråcket då det ibland blir värre med tiden. Det ska inte göra ont för hunden när man känner på bråcket.Om din hund visar att det är ömt eller om du tycker att bråcket känns spänt ska du omedelbart kontakta veterinär.Stora navelbråck på hundOm glipan i bukväggen är större kan tarm från bukhålan falla ut. Tarmarna kan komma i kläm och bli utan blodförsörjning. Det är mycket smärtsamt och medför fara för hundens liv. Detta kallas inklämt bråck. Vid inklämt bråck är det bråttom till veterinär!Vad gör veterinären?Veterinären känner över området vid naveln för att ställa diagnos.Små bråck brukar lämnas utan åtgärd, men bör bevakas – ofta läker de av sig själv.Större bråck behöver ofta opereras.Bråckoperationen är ett relativt litet ingrepp som kan utföras när valpen är gammal nog att sövas. Man syr då ihop den defekt som finns i bukväggen.Vilka hundar får navelbråck?Navelbråck hos hund upptäcks så gott som alltid i valpstadiet, men det händer att det upptäcks först senare i hundens liv. Både tikar och hanhundar drabbas. Man tror att navelbråck är ärftligt eftersom vissa raser drabbas oftare än andra. Det förekommer dock hos de flesta raser.Det är inte lämpligt att avla på hundar med navelbråck eftersom valparna då löper större risk att också få denna defekt. Olika rasklubbar har information om arbetet som bedrivs för att förhindra ökad utbredning av navelbråck.
Djurvårdguiden
Beräkna chokladförgiftning hos hund
Kakao innehåller teobromin, vilket är giftigt för hundar. Det är självklart en fråga om hur mycket hunden äter och varierar från fall till fall. Symptom på chokladförgiftning är kräkningar, magsmärtor, diarré, oro, hjärtklappning, kramper och törst.Kalkylator för att beräkna chokladförgiftningMed denna räknare kan du enkelt ta reda på om hunden har intagit potentiellt giftiga mängder kakao. Rådgivningen i denna kalkyl ersätter inte en konsultation med veterinär och är endast avsedd som vägledning. Vänligen läs den kompletterande informationen nedanför kalkylatorn.