Meny
Stäng
38 matchande resultat i “Reptil”
Djurvårdguiden
När reptilen får en infektion
Infektioner hör till de vanligaste orsakerna till att reptilägare tvingas kontakta veterinär. Många ägare har hört talas om olika fruktade parasiter eller bakterien pseudomonas, och är oroliga för att deras reptil ska ha blivit smittad med något sådant. Men vad många inte känner till är att reptilen nästan alltid är smittad av bakterier som kommer från reptilen själv eller miljön hemma. Därför finns det mycket du själv kan göra för att förebygga infektion hos ditt djur. Reptiler och bakterierMånga tror att smittande bakterier är något som kommer utifrån. Eftersom reptilen lever i sitt terrarium eller i hemmet utan att utsättas för bakterier utifrån, tänker du kanske att din reptil ska slippa att smittas av bakterier och på så sätt undvika infektion. Men många gånger växer bakterierna till i terrariet.Både vi människor och våra husdjur bär ständigt omkring på miljoner bakterier på vår hud och våra slemhinnor. Många husdjur har även parasiter i kroppen, utan att bli sjuka. När vi mår bra och vårt immunförsvar är starkt ska dessa organismer inte utgöra något problem för oss. Men när organismerna blir för många, och/eller vårt immunförsvar blir nedsatt, så kan dessa normalt sett ofarliga bakterier slå till och göra oss sjuka.Terrariet – en grogrund för bakterier och parasiterEtt terrarium är ofta en sluten behållare, där vi med konstlade medel som värmelampor, värmeslingor och duschande har arrangerat en miljö med hög värme och luftfuktighet. Det är en perfekt miljö för olika mikroorganismer att föröka sig i. Varje gång reptilen äter finns det dessutom risk att små, små delar av fodret sprids ut i miljön. Sekret från reptilens munhåla kan också följa med. När reptilen så småningom tömmer sin kloak på avföring och urin så samlas inte detta i en prydlig välavgränsad hög, utan små, små delar kan också spridas i miljön. Alla dessa partiklar är en perfekt miljö för mikroorganismer att leva vidare i.Symtom på infektionOrmOrmar drabbas ofta av infektioner i huden på buken (dermatit), så kallad ”bukröta”, eller i munhålan (stomatit), så kallad ”munröta”. Vid dermatit ses i lindriga fall en rodnad i bukfjällen. I allvarliga fall kan blödande och variga sår ses. Vid stomatit kan det i lindriga fall yttra sig som svullet tandkött, så att ormen inte riktigt kan stänga munnen. I allvarliga fall syns stora röda svullnader och variga sår inuti munhålan.SköldpaddaSköldpaddor kan drabbas av infektioner i huden, framför allt på sköldarna, så kallad ”sköldröta”. De har också lätt att få infektioner i luftvägarna, alltifrån förkylning till allvarlig lunginflammation. Vid dermatit i skölden är symtomen ofta enkla att notera. Det bildas gropar som i allvarliga fall kan vara djupa, blödande och varfyllda. Vid luftvägsinfektioner kan sköldpaddan bli snorig och börja andas med öppen mun. En vattensköldpadda kan börja flyta snett i vattnet.ÖdlaÖdlor har lätt att få infektioner i huden, som oftast drabbar tår och svans, och yttrar sig som svullnader vid tårnas leder, och ibland som svartaktig missfärgning av de yttre delarna av tårna eller svansen. Dessa infektionsproblem blir ofta en inkörsport till allvarligare sjukdom då bakterier kan sprida sig med blodet till organ som lever eller njurar. Då syns inte alltid så stora tecken utanpå ödlan men den blir trött och svag, kan inte hålla sig uppe på raka ben, och förlorar vanligen aptiten.Vad kan du göra själv hemma?En reptilägare måste lägga ner mycket möda och besvär på att hålla terrariet rent. Det räcker alltså inte med att avlägsna den synliga avföringen utan terrariet måste regelbundet rengöras från ”topp till tå”.Så här sköter du terrariet: Underlaget måste bytas ut ofta, helst minst en gång i månaden, alternativt värmebehandlas i ugn regelbundet.Löv och träartiklar måste bytas ut lika ofta.Mat- och vattenskålar måste rengöras och desinficeras minst varje vecka.Insidan av terrariet måste rengöras och desinficeras helst minst en gång i månaden.Om inte bara hygienen i terrariet är dåligt, utan även skötsel och utfodring i övrigt är dåligt, så kan även dessa normalt sett ofarliga bakterier och parasiter leda till livshotande infektion.Har du en orm, sköldpadda eller ödla? Misstänker du att din reptil är sjuk?Vad gör veterinären?Provtagning och behandlingDå infektionshärden kan nås utifrån, till exempel munhåla, luftrör och hud, bör ett prov tas för framodling av exakt vilken bakterie det rör sig om. På så vis kan man även fastställa vilket antibiotikum som har effekt mot denna. Rör det sig i stället om en magtarminfektion så bör avföringsprov tas för att fastställa vilka typer av parasiter som orsakar problem. Förutom antibiotika eller avmaskningsmedel behandlas reptilen ofta även med vätska och vitaminer för att förbättra allmäntillståndet.Eftervård hemmaVäl hemma igen gäller det att se till att reptilen sköts så bra som möjligt. Temperaturen bör höjas ett par grader jämfört med tidigare för att stimulera dess immunförsvar. Ingen behandling i världen kan bota infektionen om reptilen inte hålls varm. På sikt gäller det att ta itu med hygienen i terrariet och skapa sig goda rutiner för att förhindra att reptilen ska insjukna på nytt.
Djurvårdguiden
Infektioner hos sköldpadda
Infektioner hos sköldpadda kan uppträda på olika sätt.De kan drabbas av infektioner i huden, framför allt på sköldarna, så kallad ”sköldröta”. Vid dermatit i skölden är symtomen ofta enkla att notera. Det bildas gropar som i allvarliga fall kan vara djupa, blödande och varfyllda.De har också lätt att få infektioner i luftvägarna, alltifrån förkylning till allvarlig lunginflammation. Vid luftvägsinfektioner kan sköldpaddan bli snorig och börja andas med öppen mun. En vattensköldpadda kan börja flyta snett i vattnet.Sköldpaddor kan drabbas av infektioner i huden, framför allt på sköldarna, så kallad ”sköldröta”.Att förebygga infektioner hos sköldpaddaEn reptilägare måste lägga ner mycket möda och besvär på att hålla terrariet rent. Det räcker alltså inte med att avlägsna den synliga avföringen utan terrariet måste regelbundet rengöras från ”topp till tå”. Om inte bara hygienen i terrariet är dålig, utan även skötsel och utfodring i övrigt är dålig, så kan även dessa normalt sett ofarliga bakterier och parasiter leda till livshotande infektion.När söker jag hjälp?Uppsök veterinär om:Din sköldpadda har gropar i skölden.Sköldpaddan är snorig.Vattensköldpaddan flyter snett i vattnet.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din sköldpadda blir sjuk.Vad gör veterinären?När väl en infektion har tillstött måste sköldpaddan undersökas av veterinär.Olika prover tas oftast för att fastställa bakteriens art och hur din sköldpadda ska behandlas.Då infektionshärden kan nås utifrån, till exempel munhåla, luftrör och hud, bör ett prov tas för framodling av exakt vilken bakterie det rör sig om. På så vis kan man även fastställa vilket antibiotikum som har effekt mot denna.Rör det sig i stället om en magtarminfektion så bör avföringsprov tas för att fastställa vilka typer av parasiter som orsakar problem.Behandling vid infektioner hos sköldpaddaFörutom antibiotika eller avmaskningsmedel behandlas sköldpaddan ofta även med vätska och vitaminer för att förbättra allmäntillståndet.Eftervård hemmaVäl hemma igen gäller det att se till att sköldpaddan sköts så bra som möjligt. Temperaturen bör höjas ett par grader jämfört med tidigare för att stimulera dess immunförsvar. Ingen behandling i världen kan bota infektionen om sköldpaddan inte hålls varm. På sikt gäller det att ta itu med hygienen i terrariet och skapa sig goda rutiner för att förhindra att reptilen ska insjukna på nytt.Skötselråd för sköldpaddor och andra exotics »
Djurvårdguiden
Infektioner hos orm
Infektioner hos orm är vanligt. Ormar drabbas ofta av infektioner i huden på buken (dermatit), så kallad ”bukröta”, eller i munhålan (stomatit), så kallad ”munröta”. Vid dermatit ses i lindriga fall en rodnad i bukfjällen. I allvarliga fall kan blödande och variga sår ses. Vid stomatit kan det i lindriga fall yttra sig som svullet tandkött, så att ormen inte riktigt kan stänga munnen. I allvarliga fall syns stora röda svullnader och variga sår inuti munhålan.Att förebygga infektioner hos ormEn reptilägare måste lägga ner mycket möda och besvär på att hålla terrariet rent. Det räcker alltså inte med att avlägsna den synliga avföringen utan terrariet måste regelbundet rengöras från ”topp till tå”. Om inte bara hygienen i terrariet är dålig, utan även skötsel och utfodring i övrigt är dålig, så kan även dessa normalt sett ofarliga bakterier och parasiter leda till livshotande infektion.När söker jag hjälp?Uppsök veterinär om ormen:Har rodnade bukfjäll.Får variga eller blödande sår.Inte kan stänga munnen.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din orm blir sjuk.Vad gör veterinären?När väl en infektion har tillstött måste reptilen undersökas av veterinär.Olika prover tas oftast för att fastställa bakteriens art och hur din orm ska behandlas.Då infektionshärden kan nås utifrån, till exempel munhåla, luftrör och hud, bör ett prov tas för framodling av exakt vilken bakterie det rör sig om. På så vis kan man även fastställa vilket antibiotikum som har effekt mot denna.Rör det sig i stället om en magtarminfektion så bör avföringsprov tas för att fastställa vilka typer av parasiter som orsakar problem.Behandling vid infektioner hos ormFörutom antibiotika eller avmaskningsmedel behandlas ormen ofta även med vätska och vitaminer för att förbättra allmäntillståndet.Eftervård hemmaVäl hemma igen gäller det att se till att ormen sköts så bra som möjligt. Temperaturen bör höjas ett par grader jämfört med tidigare för att stimulera dess immunförsvar. Ingen behandling i världen kan bota infektionen om ormen inte hålls varm. På sikt gäller det att ta itu med hygienen i terrariet och skapa sig goda rutiner för att förhindra att ormen ska insjukna på nytt.Skötselråd för ormar » Våra ormar riskerar att drabbas av olika infektioner. Var noga med hygienen i terrariet.
Djurvårdguiden
Hur tar jag hand om reptilägg?
Hur tar jag hand om reptilägg? Ibland händer det att man som reptilägare upptäcker att honan plötsligt lägger ägg. Många frågar sig i detta läge vad man ska göra med dessa reptilägg. Nedan följer en mycket kortfattad sammanställning av vad man ska tänka på i denna situation.Är det befruktade reptilägg?Det första man ska fråga sig är om äggen är befruktade. Reptilhonor, precis som fåglar, lägger ofta ägg även om de lever ensamma. I dessa lägen är äggen självklart obefruktade, och det kommer alltså inte att bli några ungar. Är det så att man faktiskt har en hona och en hane av samma art så är inte heller detta en garanti för att äggen är befruktade, även om chanserna naturligtvis ökar. Ett sätt att försöka ta reda på detta är att genomlysa äggen ca en vecka efter äggläggningen.Genomlysning bör ske i ett mörkt rum med en liten fokuserad ljuskälla, t ex en liten pennficklampa. Det är viktigt att lampan inte alstrar någon kraftig värme som överförs till ägget. Lampan hålls tätt emot skalet så att innehållet lyses upp. Ett obefruktat ägg är genomskinligt medan ett befruktat ägg uppvisar tunna blodkärl inuti.Hur hanterar man reptilägg?Tänk på att det är viktigt hur man hanterar reptilägg. Då äggen väl har lagts ska samma sida förvaras uppåt hela tiden. Lättast är att märka ut ovansidan med en blyertspenna, så att ägget återplaceras på samma vis efter all hantering. Läggs äggen i ett annat läge finns risk att embryot dör.När man väl har konstaterat att äggen är befruktade så måste dessa läggas i en inkubator. ”Riktiga” reptiluppfödare har ofta specialbyggda maskiner som fungerar lite som en barnkuvös, där man kan ställa in temperatur och luftfuktighet exakt. Som hobbyuppfödare blir detta oftast en alltför dyr lösning, och i stället får man göra en egen variant. Ofta fungerar det utmärkt med en vanlig plastlåda med tättslutande lock.Lådan måste fyllas med ett substrat som kan hålla en hög luftfuktighet. Vanligast är att man använder så kallad vermiculit (kan köpas i din zooaffär). Denna ska blandas med vatten. Till de flesta arter är det lämpligt att ta samma viktenhet vermiculit och vatten, t ex 50 gram av varje. Till ökenlevande arter kan man ha något torrare blandning, men inte mer än dubbla vikten vermiculit jämfört med vatten. Äggen ska begravas till hälften i substratet.För att det inte ska bli syrebrist i den slutna lådan är det lämpligt att öppna locket en gång per vecka och fläkta in ny fräsch luft in i inkubatorn. Vid detta tillfälle är det lämpligt att granska äggen noga och avlägsna ägg där embryot har dött. Dessa ägg känns vanligen igen genom att de ändrar färg och skrumpnar ihop lite. De kan även börja få synlig växt av mögelsvamp på ytan.Då äggen har placerats i inkubatorn ska denna ställas i en jämn varm omgivning. För de allra flesta reptilarter är en temperatur någonstans mellan 28-31 grader bra. Det är mycket viktigt att temperaturen inte varierar under dygnet, eftersom embryot i så fall kan dö! Det är just detta att hålla en jämn temperatur dygnet runt som leder till behovet av en riktig inkubator. Alternativa värmekällor kan vara värmekabel eller värmematta under substratet. Det är dock viktigt att ha en termometer med sensorn placerad på äggens bottennivå, så att man kan kontrollera att temperaturen håller sig jämn. Som ett kuriosum kan nämnas att hos en del arter styrs könsutvecklingen av vilken temperatur som äggen ligger i under inkubationen. Hos de flesta krokodiler och ödlor blir ungarna av honkön vid låga temperaturer, och hankön vid höga temperaturer. Hos sköldpaddor blir det vanligen tvärtom. Hos ormar är det dock genetiken och ej temperaturen som styr vilket kön ungen får.När kläcks äggen?Inkubationstiden, det vill säga den tid det tar innan äggen kläcks, varierar oerhört mycket från art till art. Generellt sett kan sägas att större ägg tar längre tid innan de kläcks än små ägg; och det tar längre tid till kläckning i en låg temperatur.Några ungefärliga tider är:Pyton 50-90 dagarSnokar 60-80 dagarVaraner 4-6 månaderLeguaner och agamer 30-80 dagarDaggeckos 40-90 dagarLeopardgeckos 65-90 dagarLandsköldpaddor 60-200 dagarKrokodiler 40-100 dagarKameleonter kan ta mer än ett år! ReptilungenNär kläckningen väl har påbörjats blir ungen ofta kvar i det trasiga ägget i upp till 36 timmar. Denna tid bör ungen lämnas i lugn och ro, så att gulesäcken på magen dras in i kroppen, och att alla kärl från fosterhinnorna skrumpnar ihop på normalt sätt. I de fall ungen tar sig ut ur ägget med gulesäcken kvar på utsidan, så ska ungen bo på fuktade pappershanddukar tills navelsträngen går av spontant.Den nykläckta reptilungen är en fullt utvecklad liten miniatyrkopia av ett vuxet djur, ibland med en annan färgställning än de vuxna. Den är helt utvecklad för att klara sig på egen hand. Reptilhonan ägnar normalt sett inte alls någon omsorg åt vare sig ägg eller ungar – efter äggläggningen överges äggen och honan återser aldrig ungarna. Undantag finns här för t ex pytonormar, som faktiskt kan ligga och ”ruva” sin kull, krokodilhonor som kan hjälpa sina ungar att ta sig från boet till vattnet och vissa skinkar som till och med kan hjälpa till att utfodra sina ungar de första dagarna.Skötselråd reptiler och andra exotics »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig med din reptil.Reptilhonor lägger ofta ägg även om de lever ensamma.
Djurvårdguiden
Njursvikt hos reptil
Reptiler har blivit alltmer vanliga som sällskapsdjur. En del djurägare väljer t ex en landsköldpadda som ett alternativ till pälsdjur ur allergisynpunkt. Andra djurägare fascineras av reptilens uråldriga karaktär och väljer t ex en leguan för dess nästan dinosaurieliknande utseende. Hängivna herpetologer väljer ofta mer sällsynta arter och intresserar sig mycket för försök att få dessa djur att reproducera sig i fångenskap. Gemensamt för alla dessa olika typer av djur är att en mycket vanlig anledning till insjuknande och dödsfall är njursvikt hos reptil.Problemet uppmärksammades först i större omfattning hos leguaner. Redan några år efter det stora uppsvinget med reptiler som sällskapsdjur visade det sig att många leguaner drabbades av kronisk njursvikt redan från två till tre års ålder. Kronisk njursvikt är annars en sjukdom som man brukar associera med långt framskriden ålder.Ungefär samtidigt som ett stort antal leguaner insjuknade i njursvikt så hade kunskapen om leguanernas skötsel och utfodring ökat. Den första misstanken blev att sjukdomen orsakades av utfodring med animaliskt protein.Nästa generation av leguaner som sällskapsdjur blev sedan uppfödda på enbart vegetabilisk föda, men trots detta fortsatte djuren att insjukna i kronisk njursvikt. Varför?!Orsaker till njursvikt hos reptilTyvärr sker mycket lite veterinärmedicinsk forskning på reptiler eftersom det inte finns någon ”sponsor” som kan bekosta sådant. Genom att jämföra sjukdomsfrekvenser mellan olika länder och klimat, så börjar i alla fall en del nya slutsatser kunna dras.Den teori som idag är totalt dominerande, är att reptilernas känslighet för njursjukdom sannolikt hänger samman med den torra inomhusluft som vi ofta utsätter djuren för. De allra flesta reptiler som vi idag håller som sällskapsdjur kommer från tropiska eller subtropiska klimat med hög luftfuktighet.En leguan har i sin naturliga miljö ofta mellan 70-90% luftfuktighet, och flyttas sedan till ett inomhusklimat med kanske maximalt 30% luftfuktighet.Till och med ödlor som leopardgecko och skäggagam, som kommer från mycket karga torra klimat, har problem med vår torra inomhusluft.Torr luft är en känd orsak till uttorkning av slemhinnor med luftvägsproblem som följd. Torr luft innebär också en ständig uttorkning av djuret som helhet, eftersom fukt förloras med utandningsluften i varje andetag djuret tar. Vi människor känner av den torra luften vintertid och ökar automatiskt vårt vätskeintag. Reptiler har inte samma instinkt att ersätta sin vätskeförlust genom att dricka, utan blir alltmer uttorkade. Hos ett uttorkat djur blir genomblödningen av njurarna kraftigt minskad vilket på sikt leder till njurskador.Njurskador och njursvikt kan naturligtvis orsakas av en mängd andra orsaker. Bakteriella infektioner, parasitära infektioner och tumörer är andra tänkbara orsaker till njursvikt. Dock har det visat sig hos en mängd reptiler med kronisk njursvikt att inga andra utlösande orsaker har kunnat påvisas, annat än att djuret levt enbart inomhus i låg luftfuktighet under flera års tid.Symtom på njursvikt hos reptilVanliga symptom på nedsatt njurfunktion är:Försämrad aptit.Avmagring.Blek munslemhinna.Ibland även dålig andedräkt.Trötthet.Nedsatt muskelstyrka.Vad kan då en reptilägare göra för att försöka undvika problemet?Att duscha med en blomspruta några gånger per dag räcker tyvärr inte långt alls. Luftfuktigheten i terrariet måste ökas mer permanent under dagens lopp.Ett alternativ kan vara att ha en luftfuktare i samma rum som terrariet.Ett annat alternativ kan vara att inreda terrariet med mycket gröna växter och stora vattenytor som avger mycket fukt via avdunstning i terrariets varma miljö.Kan man inte öka luftfuktigheten i terrariet så måste man ändå öka reptilens vätskeintag. Ett alternativ kan då vara att lära djuret dricka direkt från en spruta, och dagligen försöka ge sitt djur extra vätska på detta sätt. Man bör då sträva efter att få i djuret minst ca 25 ml per kg kroppsvikt (dvs ¼ dl).Alternativt kan man bada sin reptil dagligen, eftersom många djur automatiskt dricker då de står i vatten.HälsokontrollOm nedsatt njurfunktion upptäcks i ett tidigt stadium går det ofta att med behandling och ökat vätskeintag hejda sjukdomens förlopp.Vi rekommenderar därför att man med sin reptil, precis som med andra vanliga sällskapsdjur, går till sin veterinär för en årlig hälsokontroll. Komplettera gärna undersökningen med ett blodprov för kontroll av njurfunktionen.För t ex en leguan är detta lämpligt att göra från och med tre års ålder medan det för en sköldpadda kan vara lämpligt att börja med regelbundna kontroller från och med tio års ålder.Tänk på att förebyggande sjukvård ofta är den bästa åtgärden! Det gäller även njursvikt hos reptil.Skötselråd exotics »För att undvika njursvikt hos sina reptiler är det mycket viktigt att hålla rätt luftfuktighet.
Djurvårdguiden
Benskörhet hos reptiler
Metabolic bone diseaseBenämningen metabolic bone disease (MBD) kan grovt översättas som en sjukdom i skelettet som orsakas av en störning i ämnesomsättningen. Begreppet omfattar en mängd olika typer av sjukdomar i skelettet, men i vardagstal brukar man avse benskörhet hos reptiler. Det vill säga urkalkning av deras skelettet.I slutet av 1990-talet, när reptiler började bli populära som sällskapsdjur, var MBD en av de absolut vanligaste diagnoserna som ställdes vid veterinärbesök. I takt att vi börjar lära oss mer och mer om hur dessa djur ska skötas så blir problemet mindre vanligt förekommande. Trots detta så ser vi fortfarande ödlor och sköldpaddor med denna allvarliga och handikappande sjukdom.Orsaker till benskörhet hos reptilerOrsaken till MBD är vanligen en störning i balansen mellan vitamin D, kalk och fosfor. Avsaknad eller överskott av ett av dessa viktiga näringsämnen påverkar i sin tur de båda andra.Hos sköldpaddor är ofta överintag av proteiner också en bidragande orsak till problemet.Kalk är nödvändigt för att bygga upp skelettets hållfasthet. Kalk behövs även för muskelstyrka och en mängd andra funktioner i kroppen. För att kroppen ska kunna tillgodogöra sig kalk i födan krävs att D-vitamin i kroppen har aktiverats av UV-strålning. Utan direkt solljus (eller UV-belysning) hjälper det inte hur mycket kalk man än ger till sitt djur! Rätt belysning för reptiler är mycket viktigt.Fosfor är också ett livsnödvändigt näringsämne som bland annat är viktigt för omsättningen av energi i kroppen. För att en mängd olika kroppsfunktioner ska ske normalt är det dock viktigt att balansen mellan kalk och fosfor är den rätta. Grovt sätt kan man räkna med att det i kroppen ska finnas dubbelt så mycket kalk som fosfor.Om en reptil inte får tillgång till UV-ljus eller utfodras med en kost som innehåller mer fosfor än kalk, så utvecklas så småningom sjukdomen MBD. Sjukdomen utvecklas vanligen mycket långsamt – för sköldpaddor kan det ta flera år innan man som djurägare blir medveten om problemet.Vilka reptiler får MDB, benskörhet?MBD är vanligt hos ödlor och sköldpaddor. Ormar däremot, som vanligen äter hela bytesdjur och alltså en balanserad kost, drabbas inte.Symtom på benskörhet hos reptilerHos ödlor är vanliga symptom att muskelstyrkan förloras, aptiten blir nedsatt och djuret allt slöare. Vanligt är också spontana benbrott utan märkbart trauma.Hos sköldpaddor är vanliga symptom likaså att muskelstyrkan blir nedsatt så att djuret drar bukskölden i marken; att sköldarna blir mjuka; och så småningom tappar djuret aptiten, blir förstoppat och apatiskt. Hos de sköldpaddor där sjukdomen har kombinerats med överutfodring av protein, så blir ofta sköldarna, framför allt ryggskölden, onormalt utvecklad med kupigheter och ojämnheter. Ibland ser till och med sköldarna för små ut för sköldpaddan.Behandling vid benskörhet hos reptilerOm sjukdomen får pågå länge som leder den vanligen till döden. Upptäcks problemet i tid så kan det behandlas. Behandlingen är dock oftast mycket omfattande, med allt ifrån ändrade skötsel- och utfodringsrutiner, till daglig matning och medicinering i många månader. Med en väl genomförd behandling kan djuret ofta räddas till ett fortsatt liv, men förändringar i sköldens utseende och storlek kan aldrig rättas till. Ofta har även sjukdomen satt sina spår i inre organ, vilket innebär att djurets livslängd inte kommer att bli den förväntade.Vill du boka tid för rådgivning eller undersökning så hittar du klinker som är bra på exotics här »Upptäcks problem med benskörhet hos reptiler i tid så kan det behandlas.
Djurvårdguiden
Framfall hos reptil
Framfall hos reptil beror ofta på att reptilen av någon anledning krystar mer än vanligt.Vad är framfall?Framfall innebär att en vävnad som ska befinna sig inuti kroppen faller fram via kloaken. Vävnaden kan bestå av:Delar av kloakenPenis (ödlor och ormar har två!)Urinblåsa (finns bara hos sköldpaddor och vissa ödlor)Livmoder/äggledareEftersom vävnaden inte är tänkt att utsättas för torr luft och nötning så uppstår snabbt skador. Uttorkning leder till att slemhinnan blir torr och skör. Småsår i slemhinnan blir snabbt infekterade av omgivningsbakterier. I värsta fall, om framfallet inte upptäcks i tidigt skede, uppstår vävnadsdöd i området.Orsaker till framfall hos reptilOrsaken till ett framfall är oftast att reptilen av någon anledning krystar mer än vanligt. Krystningarna kan i sin tur orsakas av ett flertal olika anledningar, t exTrauma mot kloakområdetSkada i samband med parningBitsår från annat djur i terrarietInfektion i kloakenDiarréKraftig parasitbördaUrinstenUrinvägsinfektionVärpnödFörstorat organ som trycker på tarmenFrämmande föremål i tarmen som reptilen ätit uppFörstoppningNeurologisk störningNär söker jag hjälp?Så snart man som djurägare upptäcker att något hänger ut via kloaken måste veterinär uppsökas. Fram till besöket är det viktigt att vävnaden skyddas mot uttorkning och skada. Försök t ex sätta fast ett bandage runt kloakområdet med en kompress indränkt i ljummet vatten eller koksaltlösning. Låt reptilen bo i en ren behållare, ex petbox, så att inte partiklar från underlaget fastnar i framfallet.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din reptil blir sjuk.Vad gör veterinären?Väl hos veterinär måste man först försöka ta reda på varför framfallet uppstått. Oftast krävs röntgen, ibland även bakterieodling från kloakområdet. Vävnaden måste därefter masseras tillbaka till rätt ställe, vilket i allmänhet kräver narkos, ibland lokalbedövning. I värsta fall har vävnaden skadats så illa att delar måste opereras bort.Beroende på omfattningen av framfallet syr man ibland ett par stygn i kloaken för att göra denna trängre, så att inte vävnaden genast kan falla fram igen. Eftersom bindväv runt den framfallna vävnaden har tänjts ut, är annars risken mycket stor för ett nytt framfall. Denna risk finns kvar i veckor-månader efter akuttillfället, varför man alltid måste vara mycket uppmärksam och kontrollera kloakområdet lång tid framåt.Här finns skötselråd för olika exotics » Framfall innebär att en vävnad som ska befinna sig inuti kroppen faller fram via kloaken. Det kan drabba våra reptiler.
Djurvårdguiden
Förstoppning hos reptil
Förstoppning hos reptil är ett mycket vanligt problem. Framför allt hos små ödlor. Orsaken kan ofta hänga samman med skötsel, ibland med annan sjukdom.Orsaker till förstoppning hos reptilBristande luftfuktighet: Tarminnehållet blir mycket hårt och sammanbakat, varför tarmen har svårare att mata fram det.Intag av sand eller sten från underlaget tillsammans med maten: Vanligt framför allt hos små ödlor som leopardgecko och skäggagam.Förstorade njurar: Hos många ödlor sitter njurarna inuti bäckenhålan. När njurarna av någon sjuklig anledning blir förstorade, så finns det mindre plats kvar inne i bäckenhålan för tarmens passage.Annat förstorat organ som trycker på tarmen: Framför allt tumörer i bakdre delen av buken, samt urinstenar, kan ligga och trycka på tarmen och hindra passagen.Dräktighet: Vid en stor mängd ägg eller foster trycker livmodern på tarmen och förhindrar passagen i denna.Kloakinflammation: Smärta från en infektion i kloaken kan göra reptilen mindre villig att försöka tömma ut tarminnehållet.Kalkbrist: Orsakar nedsatt sammandragningsförmåga hos tarmen. Förstoppning är ofta en del av de många olika symptom som ses vid kalkbrist, och kan ibland missas eftersom övriga symptom kan vara mycket allvarliga.När söker jag hjälp?Förstoppning kan leda till mycket allvarliga problem hos små ödlor. Vid en långt gången förstoppning blir tarmen kraftigt utspänd och förlorar sin sammandragningsförmåga. Även om förstoppningen sedan kan hävas kan skadan på tarmen ha blivit permanent. Vid misstanke om förstoppning ska man därför inte vänta länge innan veterinär kontaktas.Vad gör veterinären?Hos veterinären är första steget ofta att röntga djuret. Röntgen är viktigt, dels för att kontrollera hur allvarlig förstoppningen är, dels för att leta efter andra sjukdomar som kan vara orsaken.Behandling vid förstoppning hos reptilVilken behandling som sedan sätts in beror självklart på orsaken till förstoppningen. Om en bakomliggande sjukdom har påvisats måste denna först behandlas.För att lösa själva förstoppningen ska djuret sedan behandlas med vätska för att mjuka upp det hårda tarminnehållet; med mjukgörande medel, t ex paraffinolja, samt i vissa fall med lavemang. Att lösa en förstoppning hos en reptil tar ofta tid.För ett djur i dålig kondition krävs ofta inskrivning på djurklinik för allmänt understödjande behandling tills förstoppningen är hävd. Operation kan tillgripas som en sista nödlösning, men riskerna vid denna typ av ingrepp är oftast mycket stora.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din reptil blir sjuk.Intag av sand eller sten från underlaget tillsammans med maten kan vara en orsak till förstoppning. Det är vanligt framför allt hos små ödlor, till exempel leopardgecko.Här finns skötselråd för olika exotics »
Djurvårdguiden
Så ger du reptilen medicin
Här får du allmänna råd om behandling av sjukdomar hos reptiler och så ger du reptilen medicin.Allmänna råd vid sjukdom hos reptil:Så snart en reptil är sjuk bör omgivningstemperaturen höjas för att stimulera immunförsvaret. En ökad omgivningstemperatur stimulerar även ämnesomsättningen och därmed upptaget av medicinen i kroppen. För de allra flesta reptiler är en temperatur mellan 26-30 grader lämplig dygnet runt. Dessutom ska naturligtvis djuret som vanligt ha tillgång till en varmare ”solplats”.Det är också viktigt att djuret vilar och inte anstränger sig. Eftersom många reptiler blir svaga i muskulaturen när de är sjuka bör man möblera om i terrariet, så att inte reptilen kan falla och skada sig från högre höjder. Alternativt skaffa ett mindre sjukterrarium.Så ger du reptilen medicinOfta skickas djuret hem på någon form av uppföljande medicinering. Vanligen rör det sig om antibiotikabehandling mot någon slags infektionssjukdom eller kalkbehandling vid kalkbrist.Så ger du ödlor medicinAtt ge ödlor medicin i munnenFör att öppna munnen kan man på vissa ödlor dra lätt i dröglappen under hakan, samtidigt som man drar lätt i överkäken.Andra ödlor utan dröglapp kan man i stället få upp munnen på genom att försiktigt pressa kanten av ett kreditkort, en ”slickepott” eller bakkanten av en vanlig matkniv mellan tänderna längst fram på nosen.När du har lyckats öppna munnen sprutar du in medicinen, lite i taget, så nära mungipan som möjligt. Stäng därefter ödlans mun och håll den stängd tills du ser att den har svalt. Håll upp ödlan med huvudet uppåt en stund efter medicingivan så att djuret inte dreglar ut medicinen igen.Ofta måste man vara två personer för att klara av att både öppna munnen och att ge medicinen.Att injicera ödlorVid vissa allvarliga infektionstillstånd måste medicinen i stället ges som en injektion för att säkerställa ett snabbt och säkert upptag i kroppen.Medicinen ska ges omväxlande i de båda frambenen, i muskulaturen på överarmens baksida.Tvätta injektionsstället med ett desinfektionsmedel, t ex Alsollösning, Desivon eller Jodopax.Injicera sedan medicinen och håll fingret över injektionsplatsen en liten stund efter för att förhindra läckage. Massera injektionsområdet en stund efteråt.Tänk på att även en annars snäll ödla kan bli rädd och aggressiv då den känner sig hotad och fasthållen. Se därför till att en person håller ett stadigt tag runt ödlans nacke, så att ingen blir biten i samband med medicingivan.Använda sprutor placeras i medlämnad behållare och lämnas efter avslutad behandling in på kliniken. Så ger du ormar medicinMedicin som ska ges via munnen kan tillföras på samma vis som till en ödla. Ormar har dock ingen dröglapp varför munnen måste öppnas försiktigt med t ex kanten av ett kreditkort enligt ovan.Injektionen ges i ryggmuskulaturen i ormens främre halva. Ryggmuskulaturen sitter på ömse sidor av ryggraden, ungefär mellan kl 10-14 om man tänker sig ormens kropp i genomskärning.Tvätta injektionsstället med ett desinfektionsmedel, t ex Alsollösning, Desivon eller Jodopax. Stick in sprutan under huden och ett par mm framåt in i muskulaturen. Håll ett finger över injektionsplatsen en liten stund efter för att förhindra läckage. Massera injektionsområdet en stund efteråt.Använda sprutor placeras i medlämnad behållare och lämnas efter avslutad behandling in på kliniken.Så ger du sköldpaddor medicinAtt ge sköldpaddor medicin i munnenVattensköldpaddor kan man ofta ”reta” lite framför huvudet så att den vill bitas. Passa då på att stoppa in sprutan (utan injektionsnål) så långt in i munnen som möjligt, och spruta in medicinen.Land- och dossköldpaddor måste man ofta lirka lite med för att få upp munnen. Fatta tag runt sköldpaddans hals bakom skallen och dra ut huvudet så långt du kan. Ta sedan ett kreditkort, en ”slickepott” eller baksidan av en matkniv och håll mot munnen och lirka in, så att du kan öppna munnen.Spruta sedan in medicinen lite i taget så att sköldpaddan kan svälja ordentligt. Håll upp djuret med huvudet uppåt en stund efter medicineringen så att sköldpaddan inte dreglar ut medicinen igen.Ofta måste man vara två personer för att klara av att både öppna munnen och att ge medicinen.Att injicera sköldpaddorVid vissa allvarliga infektionstillstånd måste medicinen i stället ges som en injektion för att säkerställa ett snabbt och säkert upptag i kroppen.Medicinen ska ges frambenen, i muskulaturen på överarmens baksida.Variera så att du inte sprutar i samma framben varje gång.Tvätta injektionsstället med ett desinfektionsmedel, t ex Alsollösning, Desivon eller Jodopax.Injicera sedan medicinen och håll fingret över injektionsplatsen en liten stund efter för att förhindra läckage.Massera injektionsområdet en stund efteråt.Vid medicinering av aggressiva sköldpaddor, t ex rödörad vattensköldpadda, är det viktigt att en person håller något mellan huvudet och det framben där medicinen ska ges, så att inte någon person blir biten. Du kan t ex hålla en ”slickepott” eller ett plastlock längs sköldpaddans hals så den inte kommer åt att bita.Använda sprutor placeras i medlämnad behållare och lämnas efter avslutad behandling in på kliniken.Skötselråd för reptiler och andra exotics »Det kan vara trassligt att mediciner sina reptiler, men det finns knep.
Djurvårdguiden
Brännsår hos reptiler
Brännsår hos reptiler är mycket vanligt. Sannolikt har reptiler mycket färre värmekänsliga receptorer i huden, varför de inte märker att de ligger i kontakt med en varm yta.Orsaker till brännsår hos reptilerBrännsår uppstår oftast då reptilen legat i kontakt med en het sten eller värmeslingor i flera timmar.Eller då den klättrat upp och lyckats klamra sig fast vid en spotlight eller värmelampa.Framför allt heta stenar har dåligt rykte, eftersom termostaten i dessa ofta krånglar, och stenen blir mycket hetare än vad man avsett.Tänk på att för de flesta reptiler är det mest naturligt att få värme uppifrån, det vill säga man imiterar solens värmande inverkan. När en reptil känner sig för varm söker den normalt sett svalka genom att gräva sig nedåt. I naturen är jorden en bit nedanför markytan svalare och fuktigare, och ger alltså skydd mot värmen. I fångenskap, med värmestenar eller värmeslingor, blir det i stället varmare och varmare ju djupare ner reptilen försöker gräva sig. Trots det är instinkten att gräva sig nedåt den mycket stark, vilket många gånger leder till hälsoproblem och stress. Belysningen hos reptilerna är viktig för att reglera värme med mera.När söker jag hjälp?Om din reptil har fått ett brännsår så ska du täcka området med kalla kompresser i 20-30 minuter.Kontakta därefter genast veterinär.Behandling vid brännsår hos reptilerHos veterinären rengörs skadan.Död vävnad måste avlägsnas dagligen.Hela sårytan ska sedan täckas med lämplig antibiotikasalva och sårkompresser, allt för att minska risken för allvarliga infektioner och uttorkning.Reptilen måste självklart bo i ett rent terrarium, så att inte partiklar från underlaget riskerar att fastna i såret.Vid djupa infekterade sår måste reptilen behandlas med allmän antibiotika under lång tid.Trots att brännsår ofta kan bli mycket omfattande och djupa, så läker de ofta bra. Dock tar läkningstiden mycket lång tid – det är inte ovanligt att djuret måste behandlas för sitt sår i 6 månader! Efter avläkning kvarstår vanligen ett fult ärr med grå färg och skrovligare yta. Ömsningsproblem kan uppstå i området, varför reptilen kan behöva hjälp att bli av med gammal hud.Vill du boka tid för rådgivning eller undersökning så hittar du klinker som är bra på exotics här »För de flesta reptiler är det naturligt att få värme uppifrån. Så det är bäst att försöka efterlikna solens värmande inverkan i terrariet.
Djurvårdguiden
Reptilen slutar äta
Upphörd aptit hos reptil är en av de vanligaste anledningarna till att reptiler besöker veterinär. Att reptilen slutar äta kan ha olika orsaker: skötselorsakade, fysiologiska och sjukdomsorsakade.Som djurägare bör man alltid uppsöka veterinär när reptilen inte har ätit normalt vid de senaste 2-3 utfodringarna.Hos veterinären är ofta första steget vid besöket en noga genomgång av skötselrutinerna. Det kan finnas självklara problem som kan ha betydelse för hur reptilen äter. Felaktigheter i skötseln måste självklart justeras.Skötselorsakade:Reptilen erbjuds mat vid fel tid på dygnet.Reptilen erbjuds mat på fel ställe i buren.Felaktig mat.Mat av fel storlek.Brist på tryggt gömställe.Hantering alltför ofta.Miljöbyte.Felaktig temperatur.Dominant burkamrat hindrar djuret äta.Låg omgivningstemperatur.Ingen temperaturgradient.För mycket aktivitet runt buren.Felaktigt underlag.För hög/låg luftfuktighet.Felaktig belysning.Inget vatten i buren.I andra hand måste olika ”naturliga” orsaker till upphörd aptit uteslutas. Faktorer som ömsning och dräktighet kan självklart inte behandlas. Dessa fysiologiska förlopp måste fortskrida.Fysiologiska orsaker till att reptilen slutar ätaInför ömsning: Ormar och vissa ödlor slutar att äta inför ömsning. Känns igen genom att ögonen blir blåvita och skinnet matt i färgen. Vänta tills ormen har ömsat klart innan foder bjuds. En av de bästa tidpunkterna att få igång en ny orm att äta är just efter ömsning.Dräktighet: Hos den dräktiga honan fylls hela buken upp av ägg eller foster. Det finns helt enkelt inte mycket plats kvar för mat i magtarmkanalen. De sista veckorna av dräktigheten är det därför helt naturligt att hon inte äter.Nyfödd/nykläckt: Reptilen har kvarbliven gulesäck i buken att leva på. Den börjar normalt inte äta förrän efter den första ömsningen, 10-14 dagar efter födelsen.Fetma: En fet orm tar ibland en självpåtagen fasta.Äldre, stor orm: Äter inte lika ofta som en ung. Äter ibland bara en gång per 1-2 månader. Det är vanligt framförallt hos jätteormar som pyton.Brunstperiod: Under avelssäsongen kan en del hanar bli hyperaktiva, vilket i sin tur kan leda till upphörd aptit. Normalt ätande återtas när reptilen lugnar ner sig i slutet av avelssäsongen.Vinterdvala: Vissa reptiler från tempererade zoner försöker instinktivt gå i dvala under vintern även om de hålls varmt. Likaså kan en minskad ljusintensitet under höst-vinter väcka reptilens instinkt att gå i dvala. Den börjar äta normalt igen på våren. Observera att en ovan djurägare inte bör dvala sin reptil. Under den mörka årstiden bör i stället både värme och ljusintensitet ökas för att ”lura” reptilen att det fortfarande är sommar. Tropiska arter, och reptiler med tecken på sjukdom, ska aldrig dvalas.Sjukdomar som gör att reptilen slutar ätaOm felaktigheter i skötseln uteslutits och några fysiologiska orsaker till aptitlösheten inte kunnat fastställas måste en noggrann utredning göras för att påvisa eventuell bakomliggande sjukdom.Ofta innebär detta att man tar blodprov och att reptilen röntgas.Vilka åtgärder som måste sättas in beror självklart på resultatet av dessa undersökningar.Skötselråd exotics »Om din reptil slutar äta ska du uppsöka veterinär.
Djurvårdguiden
A-vitaminbrist hos reptil
A-vitaminbrist hos reptil är vanligast hos rödörad vattensköldpadda. Det ses ibland även hos dossköldpaddor och kameleonter. A-vitamin behövs för att kroppens slemhinnor ska utvecklas normalt. Vid brist på vitaminet förändras slemhinnorna. De blir tjockare men samtidigt skörare. Känsliga strukturer som till exempel ögonlocken kan svullna kraftigt. Andra slemhinnor som till exempel luftvägarna kan drabbas av sårskador som kan bli infekterade av bakterier.Observera att A-vitaminbrist är mycket ovanligt hos landsköldpaddor och andra växtätande reptiler! Överdosering med A-vitamin leder till minst lika allvarlig sjukdom som brist på vitaminet.Orsaker till A-vitaminbrist hos reptilA-vitaminbrist orsakas av felaktig utfodring. Sjukdomen drabbar främst normalt sett allätande djur, som endast utfodras med rent kött i någon form. Eller med insekter som har utfodrats dåligt.Symtom på A-vitaminbrist hos reptilSvullna ögonlock.Gulvitt sekret under ögonlocken.Slöhet.Upphörd aptit.Avmagring.Flöde från näsa och/eller ögon.Hos kroniska fall kan huden förtjockas oregelbundet.Vad gör veterinären?Diagnosen ställs utifrån de typiska symptomen kopplat till information om djurets utfodring.Behandlingen utgörs självklart av A-vitamintillskott i någon form. Helst ges detta i form av tillskott via maten. Vid allvarliga fall av A-vitaminbrist ges injektioner en gång/vecka tills reptilen klarar av att äta själv.Andra delar i behandlingen kan beroende på sjukdomens allvarlighetsgrad vara allmän antibiotika vid luftvägsinfektion. Lokalbehandling i ögonen vid ögoninfektion. Tvångsmatning till reptilen klarar av att äta på egen hand igen. Sist men inte minst måste utfodringen förbättras.Till landsköldpaddor och dossköldpaddor kan man ge mörka bladiga grönsaker. Det kan vara spenat, maskros, rovblast, kinakål och broccoli. Gul-orange grönsaker och frukt gå också bra. T ex squash, morot, sötpotatis och cantaloupe-melon.Till vattensköldpaddor kan ges hela möss eller fisk. Det innehåller lever med lagrat A-vitamin.Till kameleonter och andra insektsätande ödlor är det viktigt att utfodra insekterna med ett helfoder av god kvalitet, ex hundmat.Vill du boka tid för rådgivning eller undersökning så hittar du klinker som är bra på exotics här »Här finns skötselråd för olika exotics » A-vitaminbrist ses ibland hos kameleonter.
Djurvårdguiden
Salmonella hos reptiler
Friska reptiler kan ha flera olika salmonella-arter som normala tarmbakterier. Denna salmonella hos reptiler orsakar oftast ej sjukdom hos djuret. Bakterierna kan påvisas i reptilens avföring då och då, men finns där inte för jämnan. En negativ provtagning är alltså ingen garanti för att djuret ej är bärare av salmonellabakterier!Man använder inte antibiotika vid salmonella hos reptilerI händelse av ett positivit prov vid provtagning så sätts inte antibitotika in annat än då reptilen själv visar tecken på sjukdom. Förebyggande antibiotikabehandling för att försöka få djuret salmonellafritt kan nämligen leda till utveckling av salmonellastammar som blir motståndskraftiga mot antibiotika. Enda sättet att eliminera risken för salmonella är att ej ha reptil!Om du trots allt bestämmer dig för att ha en reptil bör du utgå från att den är bärare av salmonella, och anpassa dig efter detta:Undvik att äta-dricka-röka eller stoppa något i munnen när du sysslar med reptilen.Tvätta händerna i varmt vatten och desinfektionsmedel efter hantering av reptilen.Om du har mer än en bur ska händerna tvättas mellan varje bur.Tvätta buren med allt innehåll (skålar, grenar, stenar) i hett såpvatten. Därefter desinfekteras med hushållssoda, 1 kopp i 4,5 liter vatten. Låt verka ca 30 sek. Skölj bort desinfektionsmedlet innan reptilen återförs till buren.Rengör buren ofta och noga. Gör rent så snart Du ser avföring eller utspillt vatten. Avlägsna mat som inte blivit uppäten, samt tvätta vattenskålar dagligen.Använd inte samma utrustning för reptiler och människor. Använd speciella svampar, borstar och skålar till reptilerna.Gör inte rent bur, mat- och vattenskålar och dylikt i köket; där du borstar tänderna, eller i badkaret. Häll ut smutsigt vatten i toaletten. Om Du använder badkaret för blötläggning av reptilen eller för rengöring av buren, ska Du desinficera badkaret med utspädd soda efteråt. I idealiska fall ska all rengöring av reptilutrustningen ske i separat badkar eller utomhus med hjälp av slang.Begränsa reptilens rörelseområde till buren. Barn, gamlingar och individer med dåligt immunförsvar ska inte hantera reptiler eller amfibier.Låt en veterinär undersöka sjuka djur samt utföra obduktioner på djur som dött för att utesluta Salmonella.Om du är orolig för att ha utsatts för Salmonella, eller har frågor om human salmonellos, bör du kontakta din husläkare.Skötselråd för exotics »Friska reptiler kan ha flera olika salmonella-arter som normala tarmbakterier. Denna salmonella hos reptiler orsakar oftast ej sjukdom hos djuret.
Djurvårdguiden
Belysning för reptil
Rätt belysning för reptil är mycket viktigt. Detta för att kunna erbjuda vår reptil en så optimal livsmiljö som möjligt. Reptilen ska ha goda förutsättningar för god aptit och en god tillväxt med ett väl förkalkat skelett. Och ett välfungerande immunförsvar.För att ge den det måste vi lära oss en hel del om vad ljus är. Och om hur vi på bästa sätt väljer olika slags ljuskällor till terrariet. Som reptilägare måste du känna till en hel del om belysning. Här går vi igenom de vad ljus är för något. Ljusets betydelse för reptiler. Olika typer av lampor och hur de är konstruerade och vilken slags strålning de avger. Detta för att du ska få goda förutsättningar för att hjälpa din reptil att hålla sig frisk.Vad är ljus?Synligt ljusLjus utgörs av elektromagnetisk strålning från solen. Ljuset delas in i våglängder (måttenhet nanometer, nm), där vissa våglängder kan uppfattas som olika färger av det mänskliga ögat. I människoögats näthinna finns synceller som kan uppfatta tre grupper av våglängder, nämligen de som ger rött, grönt och blått sken, mellan 400-700 nm. Övriga färger bildas i hjärnan beroende på ljusets våglängd och intensitet. Under ljusets väg från solen genom jordens atmosfär filtreras en del våglängder bort, vilket bidrar till att avgöra hur vi uppfattar ljuset.Ljus med våglängd under 400 nm är inte synligt för det mänskliga ögat. UV-strålningMellan 180-280 nm utgörs strålningen av UVC vilket är en farlig strålning som skadar levande celler. UVC-strålning filtreras normalt sett bort i atmosfären av ozonskiktet. UVC-strålning har kommersiell användning som ett desinfektionsmedel, t ex i saltvattensakvarier. Den typen av utrustning är noga inkapslade så att levande vävnad ej ska utsättas för de skadliga strålarna.Mellan ca 290-320/340 nm kallas strålningen UVB. Det är en mycket viktig strålning för både djur och människor, eftersom den bidrar till att omvandla D-vitamin till aktiv form. Det krävs för att många djur ska kunna tillgodogöra sig kalk från födan.Mellan 340-400 nm kallas strålningen UVA. Den är viktig för reproduktionsförmågan och ”det allmänna välbefinnandet”.Den viktiga UVB-strålningen återfinns i våglängderna 290-315 nm. I naturen varierar mängden av dessa våglängder med hur högt solen står på himlen. Ju högre ifrån solen strålar, desto mindre hindras dessa strålar att nå jorden av atmosfären. Och ju mer UVB i de låga våglängderna, desto effektivare stimuleras vitamin D3-produktionen.UV-strålning filtreras nästan helt bort av fönsterglas och olika slags plast. Endast små mängder UVA (över 334 nm) tar sig genom detta. Även nät och galler som t ex läggs ovanpå ett terrarium filtrerar bort UV-strålning till ca 30%! UV-lampor och UV-lysrör konstrueras av ett speciellt (och dyrt!) kvartsglas som medger passage av UV-strålningen.UV-strålning från solenMängden UV-strålning från solen varierar geografiskt och årstidsmässigt. Den viktigaste faktorn är solens vinkel. När solen står lågt vid horisonten måste ljuset passera igenom ett tjockare lager av atmosfär vilket då absorberar mer av ljuset. Högsta halten av UV-strålningen når därför fram mitt på dagen när solen står som högst. Eller på hög höjd där luften är tunnare. Absolut högsta nivån av UV-strålning ses mitt på dagen en klar dag vid ekvatorn när solen strålar rakt ovanifrån. Ju längre från ekvatorn man kommer, desto lägre nivå UV-strålning, även mitt på dagen eftersom solen står lägre på himlen. Ett exempel på ett mycket högt värde av UV-strålning mättes upp vid 3 000 meter över havet vid middagstid på Hawaii under sommaren. Värdet visade där 545 uW/cm2. Högre värden än så är det mycket sällsynt att mäta upp i naturen.Molntäcket har naturligtvis också stor betydelse för hur mycket UV-strålning som når marken. Mätningar har visat att i vårt nordiska klimat kan molnen minska den tillgängliga UV-strålningen till mindre än 5% av den som uppmäts vid solsken.Man behöver inte befinna sig i direkt solljus för att utsättas för UV-strålning. UV-strålningen reflekteras från omgivningen – träd, mark, växter – och gör att man kan mäta upp den även i skuggiga partier. Det innebär självklart att även reptiler som inte lever ute i öppen natur utsätts för UV-strålning i naturen.Huden filtrerar också strålningAtmosfären filtrerar bort delar av UV-strålningen från solen. Och även huden bort en del strålning. Ju tjockare hud ett djur har, eller ju mörkare pigmenterat är, desto mindre UV-strålning absorberas. Reptiler som normalt lever i en miljö med starkt solsken har oftare tjockare hud på utsatta partier. En liten gecko lever till största delen sitt aktiva liv i skymning och mörker. Den har en tunn hud som lätt släpper igenom de små mängder UV-strålning som den kan utsättas för.LjustemperaturDet synliga ljuset indelas även efter sin temperatur (måttenhet Kelvin, K) och beror av vilka våglängder som filtreras bort. Ju högre färgtemperatur desto kallare, mer blåaktigt blir ljuset. Varma röda toner, t ex vid gryning och skymning, ses då de blå korta våglängderna med höga ljustemperaturer filtreras bort. Soliga dagar mitt på dagen är ljustemperaturen ca 6000 K. Glödlampor ger ett varmt gulaktigt ljus med en temperatur runt 2700 K.I samband med angivelser av ljustemperaturen anges ofta även färgåtergivningen. Detta anges i måttenheten Ra (i engelskspråkig text CRI). En ljuskälla med Ra = 100 återger färgerna på ett naturtroget sätt. Några exempel på färgåtergivningen hos olika lamptyper:Dagsljus 100.Glödlampa 100.Halogenglödlampa 100.Fullfärgslysrör 85-95.Metallhalogenlampa 85-92.Kvicksilverlampa 50.LjusintensitetSlutligen är det också viktigt att veta med vilken intensitet ljuset skiner. Detta mäts i lux, och beror på geografisk belägenhet, årstid, tid på dygnet, samt mängden moln på himlen. Några exempel på ljusintensiteten vid olika tillfällen:Solig sommardag 60 000-100 000 lux.Molnig sommardag 20 000 lux.Molnig vinterdag 3 000 lux.Natt med fullmåne 0,25 lux.Välbelyst arbetsplats 500-750 lux.Rätt belysning är mycket viktigt för att hjälpa din reptil att hålla sig frisk.Fyra viktiga faktorer för rätt belysning för reptilLjusintensiteten varierar inte så mycket geografiskt. En sol som står högt upp på himlen här i Norden ger lika mycket lux som då solen står i samma läge i tropikerna. När vi skaffar en reptil som sällskapsdjur har vi mycket stora krav att uppfylla så att djurets miljö blir så naturlig som möjligt. Då det gäller belysningen är det fyra viktiga faktorer som ska uppfyllas:Tillgång till UVB-strålning.Tillräcklig ljusintensitet.Omfångsrikt våglängdsintervall för rätt ljustemperatur och korrekt färgåtergivning.Samt värme.I den följande texten kommer dessa fyra faktorer att gås igenom mer detaljerat.Belysning för reptil – UVB-strålningMängden UVB-strålning från solen eller från en lampa kan mätas med en UV-mätare (Solarmeter 6.2). Den mäts i enheten uW/cm2. I tropikerna och subtropiska områden uppnås ofta värden runt 300-400 uW/cm2 mitt på dagen. Även i skuggan eller vid molnigt väder ses ofta värden runt 100 uW/cm2. I naturen är det extremt sällsynt att mäta upp högre UV-strålning än 500 uW/cm2.UV-strålningen kan även anges som ett UV-index och kan mätas med en annan typ av UV-mätare, Solarmeter 6.5. UV-index vid ovanstående omständigheter är ofta 7-10 vid solsken. Respektive 1,5-2 i skugga eller under moln.UV-lampor och lysrör som säljs i zoohandeln anger ofta mängden UV-strålning som 2%, 5% eller 8%. Utan kännedom om total mängd ljusstrålning från lampan i de olika våglängderna, är denna typ av märkning ofullständig. 5% av vad? Det man ska begära att få veta av tillverkaren är mängden UVB-strålning av en viss våglängd vid ett visst avstånd från lampan/lysröret. Antingen uttryckt i uW/cm2 eller i UV-index. Först när man känner till dessa siffror kan man planera vilken typ av lampa/lysrör som passar i ett visst terrarium.Provmätningar har visat att UV-lysrör märkta med 5 eller 8% ofta avger 15-25 uW/cm2 på 30 cm avstånd. Jämför detta värde med de värden som kan uppmätas i tropikerna. Det är då ganska självklart att denna typ av UV-källor inte räcker till för solälskande reptiler som t ex leguaner, skäggagamer eller dabbagamer. Däremot kan de passa för mindre solkrävande reptiler som t ex en del kameleonter. Eller för mindre terrarier där avståndet blir mindre än 30 cm från lampan.Efterlikna den naturliga miljönVi vet fortfarande alldeles för lite om UVB-behovet hos olika reptiler. Tills studier av detta har presenterats måste vi därför försöka att skapa en miljö som efterliknar den som djuret skulle stöta på i det vilda. Vi bör låta reptilen ha möjlighet att själv välja i vilken grad av UV-strålning den vill ligga. Det vill säga, vi bör skapa en UV-gradient på samma sätt som vi skapar en värmegradient i terrariet. Från maxstrålning under UV-lampan, till noll i ett avskärmat parti. Vissa studier tyder också på att man bör koordinera UV-gradienten med den synliga ljusgradienten. Det vill säga att vid den plats där UV-strålningen är högst är även ljusintensiteten högst.Hur mycket UV-ljus behöver reptiler?Tyvärr finns det fortfarande mycket få studier inom detta område. Några riktlinjer kan dock sättas upp.Solälskande reptiler: ex dabbagam, skäggagam, leguan, många landsköldpaddor kommer från geografiska områden där UV-strålning runt 350-450 uW/cm2 kan uppmätas under 2-3 timmars tid runt middagstid på sommaren. Dessa reptiler ses ofta tillbringa mycket tid ute i starkt solljus. I en studie tillbringade skäggagamer merparten av dagen i områden med 30-150 uW/cm2. Leguaner i det vilda undviker ofta den starka middagssolen, men vistas ofta i öppet solsken under några timmar under för- och eftermiddag. Under dessa förhållanden kan de utsättas för så mycket som 200 uW/cm2.Skogslevande reptiler: ex vissa kameleonter, skogssköldpaddor, undviker att utsättas för starkt solljus. En studie av panterkameleonter (Fulcifer pardalis) rekommenderar att dessa under 12 tim/dygn har tillgång till UV-strålning i nivån 15-35 uW/cm2.Skymningslevande reptiler: ex leopardgecko i det vilda erhåller svag UV-strålning från den sena eftermiddagshimlen, och från strålning som letar sig in i klippgömmor och hålor. En studie av Texas banded gecko (Coleonyx variegatus) visade att dessa solbadade i kvällssol som gav runt 33 uW/cm2.LjusintensitetAllt fler vetenskapliga studier visar att starkt ljus har en mycket tydlig effekt på olika funktioner i reptilernas hjärna. Bland annat de delar som kontrollerar dygns- och årstidsrytmer. Och även på hormoner som påverkar ”välbefinnandet”. Man kan även göra den ovetenskapliga jämförelsen med hur vi människor vaknar till liv på vårkanten med solens och dagsljusets återkomst till våra nordliga breddgrader. Starkt ljus gör oss helt enkelt piggare och mer välmående. Många människor behandlas exempelvis med ljusterapi mot depressioner.Titta gärna igen på de värden som nämndes i inledningsstycket om ljusets egenskaper. En molnig dag i tropikerna ligger luxnivån på ca 20 000. På en välbelyst arbetsplats har vi ca 500-750 lux. Hur många lux är det i terrariet? Sannolikt långt långt under 20 000. Och säkert oerhört mycket mindre än de 100 000 lux som kan mätas upp en solig dag. Enda säkra sättet att kontrollera att du ger din reptil en bra ljusintensitet är genom att mäta upp denna på flera olika ställen i terrariet med en luxmätare. Självklart bör det inte vara samma ljusintensitet överallt i terrariet, utan det ska finnas en gradient. Då kan reptilen själv söka upp ett ljusare eller skuggigare parti att vistas i.Jämför det starka ljus som de flesta daglevande reptiler utsätts för i sina ursprungsmiljöer med den svaga belysning som de flesta reptiler utsätts för i sina terrarier. Då får man en naturlig förklaring till den oftast mycket flegmatiska livsstil som många reptiler uppvisar. Många reptilägare har gjort en viktig upptäckt. Den enkla åtgärden med att förbättra belysningen i terrariet, så att ljusintensiteten ökar, leder snabbt till en reptil som är mycket piggare och har en mycket bättre aptit.Våglängdsintervall och färgåtergivningReptiler och även fåglar ser faktiskt fler färger än vad människor gör. De är så kallat tetrakroma, dvs ser fyra färgspektrum. Förutom rött, grönt och blått, dvs 400-700 nm våglängder, så har dessa djur möjlighet att även se färger under 400 nm våglängd. det vill säga i de våglängder som utgörs av UVA-strålning. Försök har visat att det är oerhört viktigt för dessa djur att ha tillgång till UVA-strålning i sin närmiljö. Det krävs för att omgivningen ska återges med naturliga färger för dem. Utan ÙVA-strålning tros färger få ett mer utslätat murrigt utseende.Brist på UV-strålning i livsmiljön tros vara en stressfaktor hos många reptilarter. Det kan bidra till anpassningsproblem och dåligt immunförsvar. Många erfarna reptilägare tycker sig se att reptilerna är friskare i en miljö med tillgång till UV-strålning.Boider, dvs boa- och pytonormar, samt en del huggormar, kan till och med ”se” fem färger eftersom de även uppfattar infraröd strålning, >700 nm, via sina värmekänsliga organ. De kan via denna strålning se bytesdjur och upptäcka rörelser. Infraröd strålning är viktigt även för andra reptiler eftersom det är en viktig värmekälla.Beteendestudier av reptiler har visat att korrekt återgivning av färgerna är viktigt för att känna igen individer av samma art och att skilja på individer av olika kön. De har även visat att belysning av hög intensitet och kontrast är viktigt för att reptiler ska kunna uppfatta rörelser i sin omgivning. Och för att känna igen rätt föda.VärmeAllt en reptil gör styrs av värme. Eftersom reptiler är ektoterma, dvs de kan inte själva kontrollera sin kroppsvärme utan söker upp rätt temperaturintervall i sin omgivning. De är alltså beroende av tillgången till värmestrålning för att värma upp sin kropp. Olika aktiviteter kräver olika yttertemperatur. Studier har t ex visat att en leguan i 30 graders omgivning springer dubbelt så fort som en leguan i 20 graders omgivning.Matsmältningsenzymerna måste uppnå en viss värme för att aktiveras och kunna bearbeta föda. Ofta runt 32 grader. En vanlig orsak till dålig tillväxt är att reptilen hålls i för kall omgivning. Den äter men kan alltså inte utnyttja näringen i födan.Slutligen är värme oerhört viktigt för att reptilens immunförsvar ska fungera normalt. Förmågan att bilda antikroppar och andra viktiga komponenter i immunförsvaret är kraftigt nedsatt i kyla.Olika alternativ vid belysning för reptilAtt som lekman förstå sig på skillnaderna mellan olika slags lampor och lysrör är inte lätt. Nedan följer en sammanfattning av egenskaperna hos de vanligaste olika typerna. Vissa upplysningar kanske kan te sig onödigt tekniska. Men de kan vara bra att känna till för att se helhetsbilden och bättre kunna jämföra alternativen.GlödlamporUtgörs av en glasbehållare som oftast innehåller gasen argon samt en glödtråd (filament) av volfram.Endast ca 5% av strålningen sänds ut som synligt ljus. Resten är infraröd strålning, dvs värme.Avger en liten del UVA-strålning men ingen UVB-strålning.Ger en god färgåtergivning.Ger ett varmt gulaktigt ljus med ca 2700 K.AnvändningsområdeGer en bättre allmänbelysning i terrariet.Öka värmen på en belyst solplats, i kombination med en UV-källa.Fluorescerande UV-lysrörUtgörs av ett lysrör gjort av specialglas i kvarts som innesluter en gas, ofta argon med ett inslag av kvicksilver.Glasets insida täcks av en fosforlösning. Genom att variera innehållet i fosforlösningen kan man styra hur mycket UV-strålning som släpps igenom. Och vilken färgton det synliga ljuset får.För att starta ljusalstringen i lysröret krävs en tändare, ofta glimtändare.För att upprätthålla strömmen genom röret krävs en ballast.Tillverkaren anger ofta hur många % UVB-strålning, och ibland UVA-strålning, som lysröret avger. Om det t ex står 30% UVA och 5% UVB, så innebär detta att resterande 65% utgörs av synligt ljus. Det säger alltså ingenting om hur mycket UVB-strålning som träffar ett upplyst föremål eller djur.Två olika tillverkares lysrör som båda anger att de avger 5% UVB-strålning kan i själva verket avge olika mycket UVB-strålning till det upplysta djuret, beroende på vilken slags glas och fosforblandning de använt i lysröret.Eftersom ett lysrör avger sin ljusstrålning 360 grader runt röret så ”slösas” en del strålning bort. För att bättre utnyttja lysrörets effekt kan man använda en reflektor som koncentrerar strålning ner in i terrariet.Ger ett lågintensivt synligt ljus.Svag värme.En ganska jämn låg UVB-gradient längs hela röret med värden motsvarande det som uppmäts i skuggan en solig dag.Eftersom lysrör avger ett svagt ljus kan det placeras nära reptilen utan att orsaka obehag av bländning. Minimiavstånd bör dock vara ca 10 cm.Det är viktigt att ha en rätt anpassad armatur för lysröret för rätt wattal. Annars kan lysrörets effektivitet och livslängd minska.AnvändningsområdenTill reptiler som i naturen inte solbadar i direkt solsken.Till små terrarier, eftersom rören bara avger mycket svag värme, och därför inte orsakar överhettning av terrariet.Dagsljus-/fullspektrumlysrörSamma konstruktion som ett fluorescerande UV-lysrör, men UVB-strålningen har filtrerats bort.Avger en del UVA-strålning men mycket lite UVB-strålning.Beroende på fosforlösningens innehåll kan färgtemperatur mellan 2700-6500 K erhållas.Ger mycket svag värme.AnvändningsområdeFör att ge en bättre färgåtergivning.För att ge en bättre allmänbelysning.Kompakta fluorescerande lampor och lysrörär i princip ett lysrör som böjts ihop till en form som gör det möjligt att ansluta det till en vanlig lamparmaturlysrörslampor har alla komponenter inbyggda och kan skruvas in i en vanlig sockelkompaktlysrören är utrustade med tändare, men måste installeras i armaturer som har rätt ballastkonstrueras och fungerar på samma sätt som lysrörbehöver ingen yttre ballast utan är självkontrolleradebör monteras sidhängda, dvs inte lodrätt som en vanlig glödlampabör monteras i en keramisk fattning eftersom de avger hög värme vid fästetfattningen bör vara dimensionerad för dubbla wattalet mot vad lampan avgerger en mer intensiv UVB-gradient koncentrerad till ett mindre områdemed en reflektor kan koncentrationen av UV-strålning ökas upp till 6 gånger mer, bör därför användas med försiktighetvissa kompaktlampor har visat sig avge mycket kraftig UVB-strålning på korta avstånd varför stor försiktighet bör iakttas vid placeringen i ett terrariumlågintensivt synligt ljussvag värmeKvicksilverlamporBestår av en lampa i en lampa.Den inre lampan utgörs av en kvartsglaskupol fylld med argongas och lite kvicksilver samt elektroder av tungsten, dvs samma princip som i ett lysrör.Synligt ljus och UV-strålning från den inre lampan koncentreras och reflekteras sedan i den yttre lampan så att all strålning avges från framsidans täckglas.Urladdning av kvicksilver ger strålning i gröna, gula och violetta våglängder, samt en del UV-strålning.Måste ha en ballast/motstånd som kontrollerar funktionen.Vissa lampor (EB) har en yttre ballast, en liten kontrollåda. Lampan skruvas in i lamparmaturen, men elsladden kopplas inte in i ett eluttag, utan till ballasten, som i sin tur kopplas till eluttagetAndra typer av lampor (SB) har en inre ballast, dvs de är självkontrollerade. Här utgörs ballasten av ett tungstenfilament som sitter över eller runt den inre kvartslampan. Även detta tungstenfilament avger ljus och värmeFör- och nackdelar med SB-lamporFördelen med SB-lampor: Avger synligt ljus, värme och UV-strålning på en gång.Kan skruvas i en vanlig fattning (keramik eller porslinsfattning) och kopplas direkt till eluttaget.Avger mer värme tack vare kombinationen av den inre lampan och tungstensfilamentet.Avger mer ljus och ett skarpare ljus tack vare samma kombination.De har en relativt bra färgåtergivning.Nackdelar med SB-lampor: Tungstensfilamentet är ömtåligt varför SB-lampor oftast har en ganska kort livslängd, framför allt om den utsätts för vibrationer, eller kopplas av och på ofta.De kan inte göras i modeller under 100 W.De kan inte användas i små terrarier.För- och nackdelar med EB-lamporFördelen med EB-lampor är att de ofta har en mycket lång livslängd.Nackdelar med EB-lampor: Görs bara i 60 W eftersom de kräver elektronisk ballast.Avger inte mycket värme.Ger ej bra färgåtergivning.Lampor med inre ballast ger starkare värme och ljus än lampa med extern ballast.Både SB- och EB-lampor bör kombineras med andra lampor/lysrör för att få bra färgåtergivning i terrariet.Kan inte styras med dimmer eller av termostat.Mår inte bra av att kopplas av och på ofta, måste kylas ner helt innan de kopplas på igen.Avger en ganska stark värme och är därför inte lämpliga för små terrarier eftersom de kan orsaka överhettning.Bör hängas rakt uppifrån så de inte orsakar problem med bländning.Fattningen bör vara dimensionerad för dubbla wattalet mot vad lampan avger.Kvicksilverlampor finns i tre olika typer:Spotmodell fokuserad strålekoncentrerad hög nivå UVB-strålning i en smal ”solstråle” med lång räckviddger ett mycket intensivt ljusavger stark värmeFlood-modell ger en intensiv UVB-gradient över en bredare yta med kortare räckviddger ett intensivt synligt ljusavger stark värmeEtt mellanting, en flood-lampa med en mer fokuserad stråle (narrow flood lamp), ex T Rex Active UV-heat 100 watt Flood Lamp SB.AnvändningsområdeStora öppna välventilerade terrarier, där risken för överhettning är liten.Till soldyrkande reptiler.Flood-lampor användbara för att skapa solplatser för stora djur, så hela kroppen ryms där.Spot-lampor bra för att skapa en solplats på en fokuserad liten plats ganska långt från lampan.De ska inte användas för reptiler som mestadels lever i skuggiga partier.De ska inte användas i små terrarier.Många tillverkare anger minimiavståndet som 30-45 cm från lampan. Närmare än så kan reptilen utsättas för farliga nivåer av UV-strålning.Metallhalidlampor En typ av metallhalogenlampa.Är i stort sett en kvicksilverlampa där man har lagt till andra metaller (halogenider).Därmed får man ett vidare strålningsspektrum (bättre färgspektrum) men samtidigt också markant mindre UV-strålning.Tros av många vara framtidens reptillampa, mycket arbete pågår för att få fram denna lamptyp med ett bra UV-strålningsomfång.I nuläget finns det en bra lampa på marknaden, MegaRay Metal Halide Narrow Flood. Denna är extremt stark och efterliknar solljuset i tropikerna från ca kl 8-9 på dagen. Denna lampa bör inte vara på 12 timmar per dag, utan kanske från 9-15. Den måste alltså kombineras med andra lampor/lysrör.HalogenlampaI princip en vanlig glödlampa vars kolv är fylld med halogengas.Kolven tillverkas av kvarts- eller hårdglas.Kan hålla mycket högre temperatur, ger ett mer intensivt vitt sken med ca 3000 K.Drar mer effekt.Avger en del UV-strålning som dock oftast filtreras bort med ett UV-skydd.BallastEn sorts transformator.Måste kopplas mellan vissa slags lampor och elnätet.Krävs dels för att reglera strömtillförseln och därigenom undvika kortslutning.Krävs också för att uppnå tändning av lampan.Belysning för reptil – sammanfattningAtt ge exakta råd om vad varje reptilägare behöver till sitt terrarium är tyvärr omöjligt. Det är så många olika saker som påverkar behovet, till exempel:Reptilart.Terrarieinredning.Nät eller galler över terrariet.Storlek på terrariet.Dessutom kommer det hela tiden nya artiklar ut på marknaden – olika slags lampor och lysrör – som nästan alltid marknadsförs som ”allt din reptil behöver”. Tyvärr kan man sällan lita på sådan reklam. Många tillverkare har inte själva utfört några långtidsstudier av sina produkter. Och de kan sällan ge specifika uppgifter om våglängdsintervall.Sist men inte minst har det visat sig att en tillverkare plötsligt kan ändra sammansättningen i sin produkt utan att informera om detta till kunderna. T ex har det visat sig att flera tillverkare under några år har använt sig av en felaktig fosforlösning inuti kompaktlampor. Det har lett till att dessa lampor avgivit livsfarlig UVC-strålning. Dessa lampor har sålts i samma typ av förpackning som tidigare helt ofarliga lampor sålts i.Några grundläggande råd, utifrån vad marknaden erbjuder (aug 2008) kommer dock här:Förlita dig inte på att en lampa eller ett lysrör tillgodoser din reptils olika behov utan kombinera olika slags ljus- och värmekällor.För UVB-strålning: Om du har en solälskande reptil, t ex leguan, skäggagam, dabbagam, landsköldpadda, så krävs en kvicksilverlampa för att ge tillräckligt hög UVB-strålning.För den som har en mer skogslevande reptil, t ex kameleont, vattengam, så räcker sannolikt ett fluorescerande UV-lysrör eller en kompaktlampa av god kvalitet.Även många nattlevande reptiler, t ex leopardgecko, mår sannolikt bra av att ha ett UV-lysrör tänt dagtid, så att de kan ”sola” t ex under sen eftermiddag.För ljusintensitet: I ett litet terrarium kan du använda dagsljuslysrör som ger högintensivt ljus men ingen värme.I ett stort terrarium kan en kvicksilverlampa av SB-typ ge intensivt ljus.Metallhalogenlampor finns i många olika utföranden och ger ett intensivt ljus. De ger dock även mycket värme och passar därför inte bra i små terrarier.För bra våglängdsintervall och färgåtergivning: Dagsljuslysrör finns i mycket varierande färgtemperaturer, runt 5500-6000 K anses vara bra att sträva efter.Även metallhalogenlampor finns i mycket varierande färgtemperaturer.För värme: Här finns mycket att välja på beroende på hur litet eller stort terrariet är, det är viktigt att värmen är spridd i en gradient så att reptilen kan välja mellan olika temperaturer att vistas i. Den varmaste platsen bör dock vara synkroniserad med den plats där UV-strålningen är högst.Vanliga glödlampor, halogenlampor, metallhalidlampor, infraröda lampor, keramiska lampor är några exempel.Kvicksilverlampor av SB typen ger en mycket stark värme, och passar därför enbart i stora terrarier.Mät upp rätt värdenFör att verkligen vara på säkra sidan, och veta att ljusintensiteten och UVB-strålningen i terrariet är acceptabel, bör man mäta upp dessa värden på flera olika platser i terrariet, både längs botten och på höjden. För att göra detta krävs en luxmätare och en UVB-mätare. Jag har ännu inte hittat dessa produkter i Sverige, men det går enkelt att beställa via internet, t ex via www.reptileuv.com. Luxmätaren är ganska dyr, 179 USD, medan UVB-mätaren Solarmeter 6.2 kostar 44 USD. Med en Solarmeter kan du regelbundet mäta upp vilken UV-strålning din lampa eller lysrör avger, för att få en säker uppfattning när det är dags att byta ut den.Slutligen är det viktigt att läsa noga på om de lamptyper du väljer, så att du använder rätt fattning och i vissa fall extern ballast/transformator, för att undvika elolyckor.Källor:”Studie i exteriör belysning med tillämpning på Bokenäs, Volvos fritids- och konferensby”, Examensarbete av Maria Carlsson, Institutionen för stad och land, SLU Ultunagroups.yahoo.com/group/UVB_Meter_Ownersuvguide.co.ukreptileuvinfo.comreptileuv.com, tillverkare av MegaRay-lamporSkötselråd för olika exotics »
Djurvårdguiden
Skötsel av orm
Skötsel av orm varierar beroende på var de kommer ifrån.Ormar kommer från en mängd olika typer av miljöer – marklevande, trädlevande, grävande, sötvatten och saltvatten. De lever i alla världsdelar förutom Antarktis. Det finns dock inga inhemska ormarter på Hawaii, Island, Nya Zeeland och Irland.Ormar är långsmala benlösa djur med torr fjällförsedd hud. Skinnet är ovanligt elastiskt, vilket tillåter det att tänjas ut när ormen sväljer stora byten. Ormar är tämligen ensamma om denna egenskap och om att sakna rörliga ögonlock och yttre öronöppningar. Ormars storlek varierar från några cm till många meter beroende på arten.Att välja en lämplig ormVissa ormarter är sällsynta och utrotningshotade, och därmed skyddade av diverse lagar. Dessa ormar får i många fall endast hållas i fångenskap på zoologiska parker. Alternativt hos herpetologer med erforderliga tillstånd. Detsamma gäller giftormar, som under inga omständigheter bör hållas som husdjur av en vanlig hobby-ormägare.De vanligaste ormarterna i fångenskap är olika boaormar, pytonormar och majsorm. Skötselkraven för olika ormar kan variera avsevärt. Dessutom blir en del arter inom dessa ormfamiljer mycket stora, varför de kräver mycket stort utrymme.Innan du införskaffar en orm bör du tänka igenom följande:Läs noga på allt du kan om arten, dess naturliga miljö och naturliga föda. Avgör sedan hur väl du kan efterlikna detta i den tänkta omgivningen hemma. Skötselkraven inkluderar utfodring, utrymme, temperatur, luftfuktighet, belysning samt hygien.Fundera igenom om ormens temperament är lämpligt för dina avsikter. Om du enbart avser att studera ormen i dess terrarium så har ormens temperament inte så stor betydelse. Om du däremot avser att regelbundet handskas med ormen, så är det viktigt att detta kan ske utan stress eller skador på vare sig dig eller ormen! Kungspyton har vanligen ett förutsägbart lugnt temperament och är lätthanterad. De stora pytonarterna kan vara mycket oberäkneliga och bli alltmer aggressiva som vuxna. Framför allt gäller detta nätpyton och tigerpyton.Välj ut en orm som du kan införskaffa föda till utan problem, och som äter regelbundet.Välj ut en orm som ser frisk ut i alla avseenden! Undvik en orm som ser sjuk ut. Det är sällan man kan förverkliga sina idéer om att vårda en sådan orm tillbaka till hälsa.Undvik ormarter som är kända för att vara svåra att hålla i fångenskap. Till exempel de som kräver mycket speciella levnadsmiljöer eller mycket speciella utfodringskrav.Undvik giftormar! Detta bör endast erfarna herpetologer syssla med. Reglerna varierar dessutom från kommun till kommun huruvida det är tillåtet eller ej för en privatperson att ha giftorm hemma.BoaormarDet som till vardags kallas ”boa” är i verkligheten 39 olika arter. Boaormar är vanligen aktiva i skymningen eller på natten. Boaormar är vivipara. Det betyder att de föder levande ungar.Kungsboa (Boa constrictor) lever i Sydamerika i varierande miljöer från relativt torr stäpp till fuktig regnskog. Den trivs framför allt på eller nära ovan marken i små buskar eller låga träd. Där ligger den ihoprullad och inväntar att något bytesdjur ska passera. Den tycker om att bada. I fångenskap blir de ofta ganska tama, och gör inte motstånd mot hantering. Vissa exemplar kan dock vara lättirriterade och bita vid minsta anledning. Maxlängd för kungsboa är vanligen 2-2,5 meter i fångenskap. Vilda exemplar kan nå längder över 3,5 m. Boa vill ha ett relativt torrt men varmt terrarium.Smaragdträdboa (Corallus caninus) är en mindre vanlig boaart. Som namnet säger är det en trädlevande art som kommer från regnskogsområden i Central- och Sydamerika. Den vill ha ett varmt regnskogsterrarium med växter lämpade att ligga uppslingrad på. Det är en nattaktiv art.Andra arter i fångenskap är anakonda (Eunectes sp), rosenboa (Lichanura sp) och gummiboa (Charina sp).Smaragdträdboa.PytonormarFinns i Afrika, Australien och asiatiska tropikerna. Deras miljöer varierar från regnskog till öken. Vissa arter är framför allt marklevande, med de flesta klättrar och kan återfinnas i buskar och träd. De större arterna hittas ofta nära vatten, och är goda simmare. Pytonormar inkluderar några av världens största ormar. Pytonormar är s k ovipara, dvs de lägger ägg.Olika pytonormar:Kungspyton (Python regius) är den vanligaste pytonormen i fångenskap. Den blir inte så stor som sina släktingar, sällan mer än 1,5 m. Den visar sällan någon benägenhet att bitas. Ormen lever oftast upp till sitt smeknamn ”bollpyton”, då den rullar ihop sig till en boll då den blir störd. Kungspyton kommer från västra och centrala Afrika. Den lever där i täta buskage ofta nära marknivån. Den måste ha tillgång till både bad- och klättringsmöjligheter. Luftfuktigheten måste vara relativt hög. Kungspyton är framför allt nattaktiv.Tigerpyton (Python molurus) kan bli upp till 6 m lång. Den kommer ursprungligen från Indien och Sydostasien där den lever i allt från relativt torra klimat till regnskog. Det är en marklevande orm som dock kan behöva tillgång till klättringsmöjligheter samt till bad. Tigerpyton kan trots sitt namn ofta bli tam och relativt lätthanterad.Nätpyton (Python reticulatus) kan bli 6 m lång eller mer. Den kommer från Sydostasien, Indonesien och Filippinerna. Tropisk regnskog nära vattendrag är miljön den lever i. Den är framför allt marklevande men vill ha tillgång till klättringsmöjligheter. Den vill även ha en stor uppvärmd vattenbehållare att blötlägga sig i. Nätpyton är ofta mycket svår att tämja, och skall alltid hanteras med stor försiktighet.Grön trädpyton (Chondropython viridis) kommer från Nya Guinea och norra Australien. Den blir upp till 180 cm lång. Som namnet säger är det en trädlevande art, som kommer från regnskogsmiljö. Den vill förutom växter även ha tillgång till en solbadningsplats. Grön trädpyton är en art som är ökänd för sin aggressivitet!Ametistpyton (Liasis amethystinus) kommer från Indonesien och norra Australien. Den kommer från mycket varierande klimattyper, alltifrån kustområden till regnskog. Den kan bli ca 4 m lång. Terrariet bör erbjuda både bad- och klättringsmöjligheter. Ametistpyton är ofta mycket aggressiv.Grön trädpyton.Övriga ormarterMajsorm (Elaphe guttata) är en framför allt marklevande art som är mestadels skymnings- och nattaktiv. Den blir upp till 180 cm lång, och finns i en mängd färgvarianter. Majsormen lägger ägg. Den kommer från USA och norra Mexico. Där lever den framför allt i jordbruksbygder. Majsorm kan hållas i ett relativt torrt terrarium. Det ska dock finnas tillgång till bad, klättermöjligheter och solbadningsplats. Lämplig temperatur dagtid är 22-28 grader, nattetid något lägre.Mjölksnok (Lampropeltis triangulum) är en marklevande skymnings- och nattaktiv orm från södra USA, Mexico och Centralamerika. Upp till 180 cm lång. Äggläggande. Vill ha ett varmt och torrt terrarium. Vill dock ha badmöjlighet.Strumpebandssnok (Thamnophis sp.) kommer från Nord- och Centralamerika. Blir upp till 130 cm lång. Föder levande ungar. Kommer från mycket varierande klimattyper. Dagaktiv. Vill ha ett varmt och fuktigt terrarium med tillgång till badmöjlighet.Majsorm.Skötsel av orm – miljö, terrariumSom en allmän regel kan sägas att ormar kräver relativt lite plats, eftersom de utövar en begränsad aktivitet. Terrariet bör vara stort nog att inrymma diverse burinredning samt tillåta ormen att sträcka ut och röra sig. Ormar använder sig både av horisontellt och vertikalt utrymme om man tillgodoser sådana möjligheter.Akvarier eller liknande glas- eller plexiglasbehållare är oftast lämpligast. De tillåter maximal synlighet för betraktaren och säkerhet för ormen. Det bidrar även till att skapa en lämplig temperatur och relativt hög luftfuktighet. Nackdelen med akvarier är att ventilationen blir dålig. Gallerburar kan inte bidra till att skapa en gynnsam miljö vad gäller temperatur och luftfuktighet. Gallerburar kan dessutom bidra till skador på nos och huvud eftersom ormen ofta försöker rymma genom nätet.Oavsett terrariematerial så måste locket vara rymningssäkert. Alla gångjärn och lås måste kontrolleras noga. Alla ormar är potentiella rymmare. Många (framför allt kungssnok) kan rymma från nästan vilket till synes säkert utrymme som helst!Underlag och inredningI takt med ökad kunskap om reptilhållning vet vi nu att skapandet av mikroklimat i terrariet är viktigt. Mikroklimat innebär att det punktvis på olika ställen finns en miljö med högre luftfuktighet än i merparten av terrariet. Mikroklimat kan skapas med hjälp av fuktighetsbindande substrat (sphagnummossa (vitmossa/torvmosa) eller vermiculit (mineralprodukt) på vissa platser. Båda dessa material finns att köpa i blomsteraffärer. Det kan också skapas med hjälp av en fuktighetslåda (se nedan). Mikroklimat är viktigt för att minska vätskeförlust från kroppen, och därmed på sikt minska risken för njursjukdom.Ett naturligt underlag ger bäst möjlighet för ormen att utföra sina naturliga beteenden. Lämpligt underlag är ofta en blandning av jord och sand. Detta kompletteras med viktiga inredningsdetaljer i terrariet som kraftiga grenar som medger vertikal rörelse, hyllor på sidorna att ligga på, samt gömställen. För trädlevande arter är tillgången till varierade växter och grenar viktigt.Ren sand i ett dåligt ventilerat terrarium kan kvarhålla stora mängder vätska och leda till hudproblem längs buken. Även träprodukter som t ex bark kan absorbera vätska. Det leder till risker för uttorkning av ormen och risker för tillväxt av sjukdomsframkallande svampar och bakterier.Du bör inte använda grus, kattsand eller hyvelspån. Trots att dessa material ger ett prydligare synintryck så är de olämpliga eftersom de också kvarhåller fuktighet och smuts. Därmed skapas gynnsamma miljöer för parasiter och bakterier. Dessutom kan det hända att ormen av misstag äter av underlag i samband med födointag. Detta kan leda till skador på mag-tarmkanal.Viktigt med gömställenDet är mycket viktigt att tillförse ormen med gömställen att dra sig undan till. Många ormar matvägrar om de inte har någonstans utom synhåll att dra sig undan till. Ett gömställe kan till exempel skapas av upp- och nedvända blomkrukor med ett ingångshål i sidan. Det kan även skapas av växter (konstgjorda eller levande). Konstgjorda växter är lätta att rengöra och desinficera. De kräver ingen skötsel, och bidrar till att upprätthålla en högre luftfuktighet i terrariet om ”bladen” sprayas med vatten då och då.Klimatet är viktigt vid skötsel av ormOrmar från tropiska klimat kräver relativt varma temperaturer och ganska hög luftfuktighet. Dagtid ska temperaturen ligga mellan 26-35 grader. Nattetid kan den sjunka till 24 grader. I tropiska områden skiljer sig inte temperaturen så mycket mellan dag och natt. Ljuset är inte så starkt eftersom det filtreras genom tät vegetation. Varmare solbadningsplatser ska därför endast erbjudas till arter som specifikt behöver detta. Andra djungellevande arter kan till och med ha nedsatt förmåga att undvika hetta. Därför riskerar de överhettning.Ormar från subtropiska klimat bör erbjudas en så kallad temperaturgradient mellan 21-35 grader dagtid. Nattetid kan extravärme slås av så att temperaturen ligger kvar vid 21 grader.Ormar från tempererade klimat bör ha en temperaturgradient från 18 till 35 grader. Även här kan värmen slås av nattetid.Luftfuktigheten för tempererade arter kan ligga mellan 30-50%. För tropiska arter bör den ligga uppemot 70-80%.Terrariet kan utrustas med värmelampor eller värmedynor styrda av en termostat. Alla värmekällor måste vara skyddade så ormen inte råkar ut för brännskador om den lägger sig intill värmekällan. I terrarier till arter som solbadar ska det även finnas en lokalt betydligt varmare plats. Detta låter ormen snabbt höja sin kroppstemperatur, varvid den blir mer aktiv och ökar sin ämnesomsättning.Kontrollera alla värmekällor regelbundet så att de inte kan skada ormen. Och kontrollera att ormen inte uppvisar tecken på brännskador. Ormar drar sig nämligen inte undan från en alltför het värmekälla trots att den får brännsår.Gör en fuktighetslådaFör att minska problem med ömsningen bör du göra om ett av gömställena till en så kallad fuktighetslåda. En fuktighetslåda är ett bra sätt att tillföra den fuktighet som krävs för ormens välbefinnande, utan att behöva hålla hela terrariet fuktig. Lådan konstrueras av:En lagom stor plastlåda med lock. Lådan ska vara så stor att ormen kan ta sig in i och vända sig i lådan, men annars vara ganska trång. Om lådan är för stor finns risk att ormen använder ett hörn att tömma tarmen i.Skär ett hål i antingen lådans lock, eller på ena kortsidan. Hålet ska vara stort nog för att ormen lätt ska kunna ta sig in i och ut ur lådan. Inga andra hål ska göras i lådan.Tvättsvamp lagom stor att passa i lådans botten.Fukta svampen och vrid ur den noga så att den är fuktig men inte droppar, och lägg in den i lådan.Placera lådan i buren nära en värmekälla. Maximalt halva lådan får stå ovanför värmekällan, annars torkar den ut alltför fort. Å andra sidan, om lådan inte är tillräckligt varm så kommer ormen inte att använda den. Första gången måste du placera ormen i lådan, och sedan låta ormen ta sig in och lämna lådan alltefter eget önskemål. Många ormar tillbringar flera timmar i taget i lådan, för att sedan ignorera den långa perioder.Kontrollera fuktigheten och renligheten i lådan varje-varannan dag. Om ormen inte tömmer tarmen där kan botten hålla sig ren i upp till 2 veckor. Så snart du märker tecken på dålig lukt, avföringsmaterial eller annat avskräde så ska bottenmaterialet bytas ut och ersättas med rent sådant. Lådan ska desinficeras periodvis genom att fylla den med en svag rengöringslösning, och låta den stå i 30 minuter varefter den sköljs noga.BelysningDet mest idealiska för en reptil är att ha tillgång till ofiltrerat solljus under dygnets ljusa timmar. I vårt klimat är dock detta omöjligt att erhålla. I stället bör du använda en ljuskälla som även ger UV-ljus. Exempelvis fullspektrumlysrör kan stå på under dygnets ljusa timmar, 10-12 timmar/dag. Läs mer här » VattenVatten ska finnas tillgängligt ständigt. De flesta ormar dricker oregelbundet men använder sig av en lämplig vattenbehållare för att blötlägga sig i. En annan fördel med att tillhandahålla en ganska stor vattenskål är att avdunstning bidrar till att hålla luftfuktigheten hög i terrariet. Detta gäller framför allt terrarier av glas eller plexiglas. Vattenbehållaren ska vara så rymlig att den lätt medger blötläggning. Och så tung att den inte välter lätt.Vattenbehållare måste rengöras noga och regelbundet. Dålig hygien leder till ansamling av bakterier i ormens miljö.HygienTillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap. Det beror på deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har ormen stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material. För ormar i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren får föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.Buren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras. Eftersom människan av naturen är ganska lat, så blir rengöringen utförd oftare ju enklare den är att göra. Se alltså till att burinredningen är funktionell hellre än vacker!Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör successivt bytas ut så att det hela tiden håller sig fräscht. Inredningen inklusive mat- och vattenskålar, måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden. Hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.Skötsel av orm – utfodringOrmar i fångenskap ska utfodras med avdödat foder. Att utfodra med levande ryggradsdjur strider mot svensk djurskyddslag. Enklast är att ha ett lager av avdödade frysta möss el dyl i frysen. Vanliga foderdjur är olika sorters gnagare samt kyckling.Ormar erhåller en stor mängd mikroorganismer från maten de äter, framför allt eftersom ormen äter hela bytesdjur. Det är aldrig praktiskt möjligt att försäkra sig om att bytesdjuren är helt fria från sjukdomsframkallande organismer. Du bör dock alltid försäkra dig om att bytesdjuren ser friska ut och kommer från en pålitlig källa.Var försiktig vid utfodringenMan ska alltid vara extremt försiktig i samband med utfodringen av en orm. Detta är framför allt viktigt då ormen förväntas vara mycket hungrig. Och om ormen inte är van vid människor annat än i samband med utfodringstillfällena. En nervös och hungrig orm kan mycket väl göra utfall mot en människa direkt i samband med öppnandet av terrariet, och i samband med att foderdjuret läggs in. Stora ormar kan vara speciellt farliga vid dessa tillfällen, och olyckor kan lätt inträffa.Stor försiktighet måste också utövas då man utfodrar fler än en orm i ett terrarium. Ibland kan två ormar få för sig att äta på samma byte. Om en orm angripit nosen på en mus, och en annan orm bakdelen, så vill ingendera av ormarna släppa sitt byte. Båda ormarna fortsätter att svälja. Det kan sluta med att den ena ormen sväljer den andra! Om två eller fler ormar lever i samma terrarium ska de utfodras individuellt genom att hålla bytesdjuret framför dem med en lång gaffel eller tång.Eventuella bristsjukdomarOrmar i fångenskap lider sällan av allvarliga bristsjukdomar till skillnad från andra reptilarter. Orsaken är till stor del att ormen tillåts äta ungefär på samma vis som i det vilda. Det vill säga hela foderdjur. Även om ormen många gånger utfodras med en annan typ av foderdjur än den skulle välja i det vilda, så tycks näringsinnehållet ändå överensstämma relativt väl för de flesta ormars behov. Risken för felaktig utfodring och bristsjukdomar tycks vara störst bland mycket unga ormar som framför allt utfodras med nyfödda bytesdjur eller insekter. Dessa är inte lika näringsrika som vuxna bytesdjur.Ormar som endast utfodras med frusen fisk löper dock risk att drabbas av B-vitaminbrist. Symptom på detta är olika slags neurologiska symptom som t ex dålig balans. Det är mycket viktigt att ge extra B-vitamintillskott till ormar på huvudsaklig fiskdiet.Hur ofta ska ormen äta?Utfodringsscheman för ormar varierar med ålder, art, storlek, kondition och speciella krav hos individen. Allmänt sett kan unga ormar utfodras en gång/vecka till varannan vecka. Om en snabb tillväxt önskas kan djuret utfodras oftare. Omgivningstemperaturen måste vara så varm att den tillåter fullständig nedbrytning av födan. Äldre ormar utfodras vanligen mer sällan, ofta en gång per 3-6 veckor. Antalet bytesdjur som erbjuds vid varje utfodring avgörs individuellt.Överutfodring måste undvikas eftersom detta leder till fetma. Utfodring alltför ofta, eller med alltför många djur per gång leder till snabb tillväxt. Hos äldre djur leder det även till fetma. I det vilda förekommer knappast detta problem på grund av besväret att få tag i byte.ÖmsningÖmsning är den process då ormen med jämna intervall byter ut den yttre delen av skinnet. Förloppet regleras av olika hormoner, och beror även av tillväxten. De flesta ormar ömsar skinn 4-8 gånger per år. Antalet ömsningar beror av många olika faktorer, t ex omgivningstemperaturen, utfodringstäthet, utfodringsmängd och aktivitetsnivå. Unga ormar ömsar oftare än gamla ormar eftersom tillväxten är ganska snabb under de första levnadsåren.Ömsningen föregås av en period av inaktivitet. Detta varar i 1-2 veckor. Under denna tid blir ögonen matta med en gråblå yta. Ormen ser nu dåligt, vilket kan göra den lite oberäknelig och ibland aggressiv. Skinnet har under denna period en matt yta. Det underliggande skinnet är mjukt och känsligt för skada under den tid då det yttre lagret ska börja falla av.Ögonen blir genomskinliga igen efter 7-15 dagar, och ömsningen börjar nu. Ormen använder sig av sträva föremål eller ytor i sin miljö för att underlätta ömsningen. Ömsningen startar med huvudets skinn. När ormen har lossat skinnet runt munnen och nosen, gnider den sig mellan sträva föremål som kan fånga fast det lösa skinnet och hålla fast detta medan ormen glider ut ur det. Många ormar tömmer tarmen efter ömsningen, eller sätter i sig stora mängder vatten.Friska ormar har vanligen inga eller små problem med ömsningen. De ömsar vanligen skinnet i en enda bit. Undantag gäller de ormar som har gamla skador på hud/fjäll, och de ormar som lever i för kalla och/eller för torra omgivningar.Problem med ömsningÖmsningen innebär en stor stress på kroppen. Ormar som lider av felaktig utfodring, eller ormar som av andra skäl sköts dåligt, uppvisar ofta försenad och partiell ömsning. Dessa ormar ömsar i många små bitar. Dessutom blir ofta många bitar av det gamla skinnet sittande kvar utan att lossna. Detta gäller ofta ögonens ”skinn” (ögonkapseln).För att minska problem med ömsningen bör du även göra om ett av gömställena till en så kallad fuktighetslåda. Se ovan.ReproduktionOrmar kan ge upphov till ungar på endera av två sätt. I det ena fallet utvecklas befruktade ägg i honans kropp. När fostren är fullt utvecklade föds ungarna och ser då ut som små vuxna i miniatyrer. Exempel på denna typ av fortplantning (vivipar) är t ex boa constrictor. Boa föder kullar på upp till 20-30 ungar. Dräktighetsperioden är ca 130 dagar, beroende på honans storlek. Kungsboaungar är ca 35-50 cm långa vid födelsen. De når avelsstorlek vid 1,20-1,50 m.Det andra sättet innebär att honan lägger avlånga ägg med läderaktigt skal i sin omgivning. Äggen ligger sedan och ”mognar”. Då fostrens utveckling är färdig kläcks äggen och ger upphov till små vuxna i miniatyr. Exempel på denna typ av fortplantning (ovipar) är pytonormar. Pytonormar lägger kullar varierande från bara ett fåtal till nästan 100 ägg. Det beror på storlek och art. Vissa pytonhonor rullar sig runt äggen efter läggningen, och stannar hos dem tills de kläckts.I båda fallen kan den nyfödda eller nykläckta ormen ta hand om sig själv. Den kräver ingen skötsel från föräldrarna. Ungarna ska utfodras sedan de ömsat första gången, vid 1-2 veckors ålder.Många ormarter parar sig villigt i fångenskap. Ofta krävs en period av ca 2 mån med lägre temperatur (20-22 grader) för att stimulera boa och pyton till parning. Honan och hanen bör kylas ner var och en för sig, och sedan återföras i samma bur för parning. Sperman kan lagras i honans könsorgan efter parningen, varför en parning kan ge upphov till 3 olika kullar ägg eller ungar.Sjukdomar hos ormOm boa och pyton sköts väl och äter regelbundet, kan de leva över 20 år i fångenskap. Många djur i fångenskap dör pga åldersproblem snarare än sjukdomar. Vissa problem kan dock uppstå. Några av dem är:ParasiterInre parasiter är ovanligt hos ormar födda i fångenskap. Det är dock vanligt hos vildfångade djur. Det kan röra sig om flundror, bandmask, lungmask m m. De erhålls ofta från bytesdjuren som ormen äter. Symptom kan vara kräkning, onormal avföring, oro, utebliven viktökning trots god aptit etc. Alla ormar med parasiter uppvisar inte symptom. Färskt avföringsprov måste undersökas så parasiterna kan identifieras och behandlas.Yttre parasiter som fästingar och skabb kan ha funnits hos ormen från inköpet, eller spritts från andra djur i samlingen. Fästingar kan dras bort med pincett, såret tvättas sedan med desinfektionsmedel. Se noga till att fästingens huvud avlägsnas. Skabbdjur kan behandlas med någon slags antiparasitmedel som dels duschas på orm och terrarium, dels på omgivningen runt terrariet.LunginflammationVäsande andningsljud, andning med öppen mun, överskottssaliv och tjockare saliv, och/eller flöde från näsan är alla tecken på lunginflammation. Som andra infektionssjukdomar orsakas lunginflammation oftast av dålig burhygien. Avsaknad av grenar att klättra i ökar också risken för att ormen inte kan få ut slem från luftvägarna. Behandling innebär dels att burtemperaturen måste höjas till 30-32 grader, samt luftfuktigheten ökas. Ormen måste även behandlas med antibiotika.Munröta”Munröta” (munhåleinfektion)ses ofta tillsammans med andningsproblem. Tandkött och tänder kan se röda och inflammerade ut, svullna, eller täckta av ett ostigt gult eller vitt sekret. Detta är ett allvarligt sjukdomsproblem och kräver behandling av veterinär.ParamyxovirusParamyxovirus är ett virus som orsakar lunginflammation och neurologiska symptom hos flertalet ormarter. Man misstänker att viruset kan spridas av ormkvalster. För de flesta ormar som insjuknar leder sjukdomen till döden. Det finns dock ett stort antal ormar som aldrig själva uppvisar symptom, men som fungerar som friska smittobärare. Med hjälp av blodprovstagning kan ormen testas för att se om den varit i kontakt med smittan.Inclusion body diseaseInclusion body diseaseär en annan dödlig sjukdom som man misstänker orsakas av ett virus. Sjukdomen drabbar framför allt boa och pyton. Hos pytonormar är symptomen ofta dramatiska med framför allt olika neurologiska symptom. Hos boaormar är förloppet ofta mer kroniskt. Ibland ses luftvägssymptom, ibland lindriga neurologiska symptom. Hos många boaormar är sjukdomen mer smygande och orsakar ett allmänt hämmat immunförsvar. Det leder till risk att insjukna i diverse olika följdsjukdomar. För närvarande finns ingen enkel provtagningsmetod för att kontrollera om en orm har drabbats av IBD. Vanligen måste vävnadsprov tas ifrån inre organ under allmän narkos.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din orm blir sjuk.