Reptil

Artiklar, goda råd och tips om reptiler

38 matchande resultat i “Reptil”

Djurvårdguiden

Virusinfektioner hos orm

Ormar ”går” av olika anledningar inte till veterinär lika ofta som andra djurslag. Inte heller tas det lika mycket prover (blodprov, bakteriologiska odlingar m m) på ormar som på andra djurslag. Av den anledning är det ofta svårt att veta hur pass vanliga vissa sjukdomar är. Vi vet dock att det finns virusinfektioner hos orm.Två sjukdomar som har visat sig vara mycket vanliga utomlands. Det är paramyxovirusinfektion och IBD. Vi vet inte hur pass ofta de förekommer i Sverige.ParamyxovirusViruset orsakar oftast lunginflammation. Vanliga symptom som kan ses är:Andningssvårigheter: Väsande andningsljud. Ökad mängd slem i munhålan. Flöde från näsan. Ändrad kroppshållning med höjt huvud.Aptitlöshet.Kroniska fall yttrar sig som ”pellar”. Ormen utvecklas då onormalt långsamt. Den blir liten till växten och mager.Ibland neurologiska symptom.Ibland inga symptom alls. Ormen kan i till synes god kondition hittas dö. Vid fasthållning kan dock onormala andningsljud höras.Immunnedsättande. Många ormar dör i sekundära bakteriella sjukdomar.Smittspridningen är fortfarande lite oklar. Sannolikt kan viruset spridas vid direktkontakt mellan ormar. Och via kvalster.Vad gör veterinären?Diagnosen ställs med hjälp av blodprov där man påvisar antikroppar mot viruset.Som vid så många andra virussjukdomar finns ingen behandling. Antingen är ormens immunförsvar så starkt att den klarar av att bekämpa infektionen. Eller så leder sjukdomen till dödsfall.Viktigast är därför att vara noga med att hålla nyinförskaffade ormar i karantän. Den ska vara i minst 3, helst 6 månader.IBD, inclusion bode diseaseSjukdomen har ännu inte fått något svenskt namn. Orsaken till sjukdomen är ännu inte helt fastställd. Det mesta talar för att det är ett virus.Sjukdomen ses hos boa och pyton. I USA har sjukdomen blivit mycket kraftigt utbredd. Man räknar där med att uppemot 30% av ormarna är smittobärare. Sjukdomen tros spridas med avföring och med kvalster.Hos boaormar ses oftare luftvägssjukdom. Hos pyton oftare neurologisk sjukdom.Symptom hos boa:CNS-störningar: Mkt subtil huvudtremor. Minskat tungspel. ”Mental slöhet”.Upphörd aptit, avmagring.Slöhet, uttorkning.Kräkning, munhåleinfektion, lunginflammation.Symptom hos pyton:Mycket snabbare och akut förlopp.CNS-symptom som onormal kroppshållning. De kan bli liggande på rygg och hålla huvudet i underliga ställningar.Upphörd aptit, avmagring.Slöhet, uttorkning.Alla pyton utvecklar dock ej CNS-symptom. Därför ska sjukdomen IBD ska misstänkas hos varje kroniskt sjuk pyton.Vad gör veterinären?Diagnosen kräver oftast att vävnadsprov tas från levern via ett operativt ingrepp. Eller från matstrupen via fiberoptikundersökning. I enstaka fall kan misstänkta viruspartiklar påvisas på ett vanligt blodprov.Ingen känd behandling finns mot sjukdomen.Precis som vid paramyxovirus är bästa försvar en god karantänsrutin för nyinförskaffade ormar.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din orm blir sjuk.Här finns skötselråd för orm »Ormar drabbas ibland av virusinfektioner.

Djurvårdguiden

Värpnöd hos reptil

Värpnöd hos reptil, det vill säga oförmåga att lägga sina ägg, är ett ganska vanligt förekommande problem hos sköldpaddor och ödlor, men mindre vanligt hos ormar.OrsakerOrsaken till värpnöd är ofta ett samspel av olika faktorer, såsom kalkfattig kost i kombination med en miljö som inte stimulerar äggläggningsbeteendet. Självklart kan även sjukdomar i könsorganen, och missbildade ägg också orsaka besvär.Symtom på värpnöd hos reptilDiagnosen värpnöd kommer ofta som en total överraskning för djurägaren. Ofta är man inte alls medveten om att reptiler faktiskt kan lägga ägg utan att ha blivit parade.De symptom man ofta märker hos sitt djur är en successivt avtagande aptit, samtidigt som djuret ofta blir lite rastlöst och börjar gräva här och var.Upptäcker man inte problemet i tid blir reptilen senare i stället mycket trött och apatisk.UndersökningDiagnosen ställs vanligen med hjälp av röntgen. Hos sköldpadda ses äggen tydligt, tack vare att de har ett ganska kalkrikt skal. Hos ödla kan diagnosen vara svårare att ställa för en ovan betraktare, eftersom ödleäggen har ett mer läderaktigt skal som inte syns tydligt på röntgen.BehandlingNär väl diagnosen har ställts måste man ta ställning till vilken behandling som ska sättas in.För en ödla eller sköldpadda i god kondition, som bara inte haft tillgång till en bra äggläggningsplats, så kan det ofta räcka med att ägaren sätter igång med att konstruera en sådan. Djuren vill ofta kunna gräva ganska djupt i en blandning av jord och sand – det ska bli en grop som inte rasar ihop direkt. Helst ska sanden även vara lite varm.Om reptilen trots tillgång till äggläggningsplats inte kunnat/velat lägga sina ägg, så måste ofta medicinsk behandling sättas in. Till att börja med ges kalk för förbättra livmoderns sammandragande förmåga. Därefter ges värkstimulerande hormoner. Hormoner fungerar ofta mycket bra på sköldpadda, något mindre bra på ödlor, och ofta mycket dåligt på orm.Om medicinsk behandling inte har effekt återstår inget annat än operation. Operation av ”dräktig” leguan är ett ganska vanligt ingrepp. Legunhonan klarar ofta en sådan operation alldeles utmärkt. Vid ingreppet avlägsnas oftast bara äggstockarna, ibland även äggledarna. Operation av sköldpaddor är mindre vanligt förekommande, eftersom ingreppet ofta innebär att man först måste borra upp ett fyrkantigt hål i bukskölden, för att över huvud taget komma åt bukorganen.Ormar som inte lagt alla sina ägg inom 48 timmar måste oftast opereras, eftersom medicinsk behandling ofta har så dålig effekt.Vissa ödlor och ormar lägger inte ägg, utan föder levande ungar. Det är mer sällsynt att dessa djur brukar krånglar, varför riktiga kejsarsnitt sällan måste tillgripas.Skötselråd hos exotics »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din reptil blir sjuk. Diagnosen ställs vanligen med hjälp av röntgen, där man försöker se äggen.

Djurvårdguiden

Utfodring av reptiler

Målet med en bra utfodring av reptiler är:Att hålla ett djur vid liv.Bidra till en normal tillväxt.Och så småningom även bidra till djurets reproduktion.Många typer av utfodring klarar av steg 1, vissa dieter klarar av steg 2, men det är krävande att sammanställa en så pass bra utfodring att även steg 3 uppnås.För att utforma en perfekt diet skulle man behöva samla in färsk mat från djurets naturliga ursprungsområde, med hänsyn tagen till variationen i tillgång beroende på säsong och mognadsstadium, och med hänsyn tagen till djurets ökande ålder och varierade livsfaser.För att utforma en rimlig diet måste man:Få en säker identifiering av vilken reptilart man innehar.Noggrant studera djurets ursprungsområde och ursprungsutfodring.Utforma en diet baserat på detta samt med utgångspunkt till vad skickliga herpetologer som lyckats få arten att reproducera sig utfodrar med.För att förenkla diskussionen kan reptiler indelas i olika kategorier. Observera dock att alla herpetologer inte är överens om hur alla reptilarter ska inplaceras – ju mer vi lär oss om reptiler, desto fler arter kan komma att grupperas om i framtiden!Strikta köttätare/insektsätareDe flesta ödlor som:  tegus, geckos, skinkar, varaner, basilisker, kameleonter, anoler, vattenagamer.Krokodiler.Unga vattensköldpaddor.Unga dossköldpaddor.Ormar.Herbivorer/vegetarianerDe flesta ödlor som:  tegus, geckos, skinkar, varaner, basilisker, kameleonter, anoler, vattenagamer.Grön leguan.De flesta landsköldpaddor:  medelhavssköldpadda (Testudo sp), Gopher, Rysk stäppsköldpadda, Leopardsköldpadda.Dabbagam.Gripsvansskink.Chuckwalla.Omnivorer/allätareDe flesta ödlor som:  tegus, geckos, skinkar, varaner, basilisker, kameleonter, anoler, vattenagamer.Vuxna vattensköldpaddor.Vuxna dossköldpaddor.Skäggagamer.Daggecko.Skogssköldpaddor.Utfodring av reptiler – köttätare/insektsätareKöttätare kallas de djur som äter levande animalisk föda, antingen ryggradsdjur eller insekter.RyggradsdjurDenna typ av föda utgör en allsidig föda som inte kräver några tillskott. Protein och aminosyror kommer från muskulatur och inre organ; fettsyror från fettvävnad; vitaminer och spårämnen från lever; mineraler från skelett; jod från sköldkörteln, och vitamin B och K från tarmarna.Förutom i de fall reptilen har ett mycket specifikt bytesdjur, så kan man vanligen lätt byta från en typ av foder till en annan, t ex från råtta till kanin.Bristsjukdomar kan uppstå om bytesdjuret är utmärglat, präglat av sjukdom eller övergött. Nyfödda möss (pinkisar) innehåller lägre mängd kalk på grund av omoget skelett, varför alltså kalktillskott kan krävas om dessa utgör en stor del av kosten.RekommendationerFriska vuxna välmusklade foderdjur.Pinkisar som diat före avlivning.Kalktillskott 1-2 gånger/månad.Utfodra alltid med avdödade foderdjur!InsekterDe flesta insektsätande reptiler klarar sig bra på en kost av enbart ett fåtal insektstyper. De vanligaste, syrsor och mjölmaskar, innehåller ett högt näringsvärde. Dock måste insekter kompletteras med kalk eftersom deras skelett inte är förkalkat, det innehåller alltså endast en mycket liten del kalk.I det vilda kan insektsätande reptiler få i sig tillräckligt med kalk genom att äta sniglar, små ryggradsdjur, ägg, eller insekter med kalkrika skelett såsom tusenfotingar.Insekterna måste vara av god kvalitet, de får inte vara utsvultna eller gamla. Idealiskt vore att insekterna utfodras med ett bra foder under 48 timmar innan de själva används som foder. Innan de används som mat ska de dessutom pudras med ett lämpligt vitamin-mineraltillskott.RekommendationerVälutfodrade insekter, som syrsor och mjölmaskar.Pudra insekterna inför varje utfodring med ett vitamin-mineraltillskott.Utfodring av reptiler – grönsaksätareDe flesta grönsaksätande reptiler fungerar bra på en ”salladsbaserad” blandning av grönsaker och frukt. De flesta erfarna herpetologer förespråkar en blandning av flera olika bladrika grönsaker, med tillskott av fastare typer av grönsaker och frukt för att ge färg och varierad struktur.Bra bladgrönsaker är t ex romansallad, ruccolasallad, endivesallad och frisésallad. Under sommaren kan man i stället ge vilda ogräs som maskros, klöver, groblad, tistlar, kirskål, malva m fl. Hö är ett utmärkt vinterfoder.Spenat, kål, ärtor, och betblast innehåller kalciumbindande oxalater och ska därför inte utgöra någon större del av foderintaget.Kålväxter som broccoli, blomkål, grönkål och vitkål kan innehålla goitrogena substanser, dvs ämnen som påverkar sköldkörteln, och ska inte heller utgöra någon större del av foderintaget.Det är svårt att få en grönsaksblandning att innehålla tillräckliga mängder kalk. Blandningen måste därför kompletteras med ett vitamin-mineraltillskott med ett förhållande mellan kalk och fosfor på ca 5:1.RekommendationerBlandad sallad av framför allt mörkgröna grönsaker, med en del frukt och fastare grönsaker.Hö till landsköldpaddor.Tillskott av vitamin-mineralpulver.Utfodring av reptiler – omnivorer/allätareGrönsaksdelen av kosten kan blandas till enligt reglerna för en grönsaksätare. Köttdelen bör baseras på en typ av foder som djuret skulle äta i naturen.Rekommendationer:Dossköldpaddor50% animaliskt foder – insekter, fiskflingor, helfoder för vattensköldpaddor.50% grönsaksfoder.tillskott av vitamin-mineralpulver.Allätande landsköldpaddor15% animaliskt foder.10% hö.75% grönsaksfoder.tillskott av vitamin-mineralpulver.Vattensköldpaddor75% animaliskt foder (se ovan), högre andel till unga sköldpaddor.25% grönsaksfoder.tillskott av vitamin-mineralpulver.Skäggagamer50% insekter (högre andel till unga djur).50% grönsaksfoder.tillskott av vitamin-mineralpulver.TillskottFör att kunna marknadsföra ett tillskott som anpassat för ett djurslag så ska tillverkaren kunna uppvisa studier av utfodringsförsök för de olika djurarter man säger att tillskottet passar för. I praktiken visar det sig att ingen tillverkare kan eller vill presentera denna typ av information. Vid valet av tillskott får man därför i stället förlita sig till tillverkarens renommé och åsikterna från erfarna herpetologer.Grundkrav:Kalcium och vitamin D3, utan något fosfor.Vitamin A i form av beta-karoten.Vitaminerna A:D:E i relationen 100:10:1.Använd inte ett preparat om det:Inte ger exakta instruktioner hur de ska användas, däribland hur ofta och i vilken mängd de ska ges – godta inte ”en nypa” som måttmängd!Inte har ett sista förbrukningsdatum angivet.Är ett enda tillskott som anges vara bra för alla reptilarter och för alla åldrar. Färdiga helfoderDenna typ av foder är tilltalande eftersom det är enkelt att använda. Det är bekvämt för djurägaren. Till andra djurslag såsom hund, katt och papegoja, har användandet av färdiga helfoder inneburit stora fördelar för djurhälsan. Förekomsten av bristsjukdomar hos dessa djurslag har radikalt minimerats med användandet av helfoder.Då det gäller reptiler är det tyvärr dock fortfarande så att de exakta näringskraven för olika arter ännu är okända. För att marknadsföra ett foder som ett helfoder måste därför fabrikanten kunna visa upp långvariga foderförsök på de aktuella arterna. Kan man inte visa upp dessa siffror så kan man inte heller hävda att fodret är ett helfoder. Vid försök att få fram denna typ av siffror visar det sig återigen att fabrikanterna inte kan/vill presentera dem.Här finns information om skötsel av olika reptiler och andra exotics » Ormar är köttätare.

Djurvårdguiden

Sjukdomsförebyggande hygien

Vi människor tänker nästan alltid på infektioner som smittsamma sjukdomar. Vi själva blir smittade av till exempel influensa och maginfluensa, och vi drar genast paralleller till våra djur och tror att alla deras infektionssjukdomar är smittsamma. I själva verket är det ganska sällan som våra husdjur drabbas av smittsamma sjukdomar. Några exempel på sådana problem är kennelhosta hos hund, kattsnuva hos katt, papegojsjuka hos fågel och kaninpest hos kanin. Den absoluta majoriteten av insjuknande i infektionssjukdom beror på smitta från djurets närmiljö. Sjukdomsförebyggande hygien är viktigt för att undvika smittspridning.God hygien – bästa sjukdomsförebyggande åtgärdenHund- och kattägare är ofta duktiga då det gäller att se till att dessa djur lever i en ren miljö. Vi har ju ofta våra hundar och katter i sängarna, och vill av förklarliga skäl ha fräscha djur omkring oss. Att se till att hunden/katten har rena mat- och vattenskålar är också oftast självklart.Då det gäller övriga husdjur – allt ifrån kaniner och marsvin, till fåglar och reptiler – så är tyvärr noggrannheten med sjukdomsförebyggande hygien inte lika stor.Vanliga brister är till exempel:Dålig rengöring av mat- och vattenskålar. Fågelägare fyller ofta på matskålen varje dag utan att tömma ur gammal mat, och utan rengöring av skålen emellan.Felaktig placering av mat- och vattenskål i fågelburen, så att fågeln kan sitta på en pinne ovanför skålarna och bajsa ner i skålen.Dålig rengöring av fåglars sittpinnar. Gammal avföring fastnar och torkar in på pinnen, och fågeln sitter och nöter fotsulorna mot dessa bakteriehärdar dag efter dag.Dålig rengöring av underlaget i buren/terrariet. Reptilägare har ofta fina inredningar med sand, bark och stenar som underlag. Att regelbundet tömma ur detta och rengöra allt material tar mycket tid och kraft, varför man ofta slarvar med detta. I stället nöjer man sig med att bara skopa ut synlig avföring.Även kanin- och marsvinsägare slarvar ofta med burrengöringen. Dessa djur kissar ofta stora mängder. Djuren blir blöta om tassar och mage, och inandningsluften kommer att innehålla stora mängder ammoniak som är retande på ögon och luftvägar.Slarv med bashygienen leder till att bakterier från gammal skämd mat och gammal avföring ansamlas i djurets närmiljö. Till slut blir den totala bakteriemängden så stor att djuret insjuknar i en infektionssjukdom – trots att dessa bakterier egentligen är ”normalflora” för djuret ifråga. Dålig utfodring och dålig miljö är de största bovarna då det gäller våra sällskapsdjurs hälsa.Sjukdomsförebyggande hygien – hur gör jag?Vad kan man då göra för erbjuda sitt djur en god miljö? Några grundläggande regler är till exempel:Rengör mat- och vattenskål dagligen oavsett vilken sorts djur du har.Desinfektera mat- och vattenskål varje vecka. Du kan t ex använda vanlig klorin spädd enligt anvisning på flaskan. Skölj mycket noga efteråt.Rengör fåglars sittpinnar dagligen. Sittpinnar är svåra att desinficera och bör hellre bytas ut med relativt korta intervall.Avlägsna gammal icke uppäten mat minst en gång per dygn. Grönsaker och frukt och andra ”fuktiga” matvaror bör avlägsnas redan efter 3-4 timmar.Burunderlag hos fåglar och gnagare bör bytas ut dagligen.Hos reptiler bör avföring och urin avlägsnas så fort det upptäcks. Avlägsna även en del av underlaget runt den synliga avföringen, eftersom vätskan kan ha spridits en bit runt om. Allt underlag bör rengöras varje vecka.Burbotten/terrariet samt inredning bör desinfekteras regelbundet, minst en gång per månad. Förutom denna vardagshygien så ska man naturligtvis också tänka på vikten av karantän vid införsel av nya djur. Då det gäller kanin och gnagare är det inte så vanligt med smittsamma sjukdomar som man kan få med hem via nykomlingar. För dessa djur kan det därför räcka med någon veckas karantän innan nykomlingen sätts ihop med de gamla djuren. Då det gäller fåglar och reptiler är riskerna större att man får in någon smittsam sjukdom med ett nyförvärv. För fåglar bör en lämplig karantänperiod vara minst 3 månader, för reptiler helst minst 6 månader.

Djurvårdguiden

Så sköter du ditt reptilterrarium

Så sköter du ditt reptilterrarium. Terrariet är en grogrund för bakterier och parasiter. Många tror att smittande bakterier är något som kommer utifrån. Eftersom reptilen lever i sitt terrarium eller i hemmet utan att utsättas för bakterier utifrån, tänker du kanske att din reptil ska slippa att smittas av bakterier och på så sätt undvika infektion. Men många gånger växer bakterierna till i terrariet.Både vi människor och våra husdjur bär ständigt omkring på miljoner bakterier på vår hud och våra slemhinnor. Många husdjur har även parasiter i kroppen, utan att bli sjuka. När vi mår bra och vårt immunförsvar är starkt ska dessa organismer inte utgöra något problem för oss. Men när organismerna blir för många, och/eller vårt immunförsvar blir nedsatt, så kan dessa normalt sett ofarliga bakterier slå till och göra oss sjuka.Ett terrarium är ofta en sluten behållare, där vi med konstlade medel som värmelampor, värmeslingor och duschande har arrangerat en miljö med hög värme och luftfuktighet. Det är en perfekt miljö för olika mikroorganismer att föröka sig i. Varje gång reptilen äter finns det dessutom risk att små, små delar av fodret sprids ut i miljön. Sekret från reptilens munhåla kan också följa med.När reptilen så småningom tömmer sin kloak på avföring och urin så samlas inte detta i en prydlig välavgränsad hög, utan små, små delar kan också spridas i miljön. Alla dessa partiklar är en perfekt miljö för mikroorganismer att leva vidare i. I takt med att bakterier och parasiter ansamlas i miljön ökar risken för att reptilen insjuknar.Så sköter du ditt reptilterrarium:Underlaget måste bytas ut ofta, helst minst en gång/månad, alternativt värmebehandlas i ugn regelbundet.Löv och träartiklar måste bytas ut lika ofta.Mat- och vattenskålar måste rengöras och desinficeras minst varje vecka.Insidan av terrariet måste rengöras och desinficeras helst minst en gång/månad.Skötselråd för olika exotics »  Så sköter du ditt reptilterrarium. Det måste regelbundet rengöras från ”topp till tå”.

Djurvårdguiden

Skötsel av vattensköldpadda

Alla vattensköldpaddor har vissa gemensamma drag, ex simfötter. En del har utvecklat specifika drag för att anpassa sig till en viss miljö. Varje ägare av en sköldpadda bör noga försöka sätta sig in i vilken miljö djuret kommer ifrån. Och vilken typ av föda den behöver!Den allra vanligaste vattensköldpaddan i fångenskap är den rödörade vattensköldpaddan(Chrysemys scripta elegans). Den lever normalt sett i USA:s östra och mellersta delar i sötvatten. De tillbringar mycket tid i vattnet. Under dagens varmaste del ligger denna sköldpadda ofta länge på land för att solbada. Det kan till exempel vara på stenhällar eller trädstammar. Den följande skötselrådgivningen gäller i huvudsak rödörad vattensköldpadda.Akvariet/tankenEnligt djurskyddslagen krävs för en vattensköldpadda på max 20 cm sköldlängd ett akvarium med ytan 60 dm2.  För en sköldpadda på upp till 30 cm krävs en akvarieyta om 100 dm2– dvs 1 x 1 m! Den rödörade vattensköldpaddan blir som vuxen ofta runt 25 cm lång. Den kräver alltså ett mycket rymligt akvarium. Detta är alltså minimikrav. Helst ska ytan vara ännu större för att ge gott om utrymme för sköldpaddans olika behov.LanddelStörsta delen i akvariet ska utgöras av en vattendel. Eftersom rödörade vattensköldpaddor ofta tillbringar mycket tid på land i solskenet, så ska det även finnas en bra landdel. Landdelen bör utgöra 25-50% av totala ytan. Helst ska området vara så stort att det både finns en varm och en sval del för sköldpaddan på land. Se mer under Temperatur.Framför allt unga vattensköldpaddor kan bli utmattade och drunkna om de inte har en torr landyta att vila sig på. Mycket små vattensköldpaddor kan erbjudas en bit flytande trä/bark som de kan kravla upp på. De kan också gömma sig därunder. Större sköldpaddor kräver en stadigare och orörlig landningsplats.Landdelen kan vara en plattform av plast, sten, tegel, bark eller drivved. Den måste vara förankrad så att den inte slår runt och fångar sköldpaddan under vattnet. Landdelen bör ha en svagt sluttande sida mot vattnet så att det är lätt att ta sig upp.Landdelen är viktig ur flera aspekter. Genom att sköldpaddan kan ta sig upp på land och torka i värmen, minskar risken för sköldinfektioner. Immunförsvaret och magtarmkanalens funktion stimuleras också.ÄggläggningsplatsLanddelen är även viktig då man har en hona i fertil ålder. Hon kan då behöva en lämplig äggläggningsplats på land. Äggläggningsplatsen ska bestå av en blandning av av jord och grus. det måste gå bra att gräva där. Djupet bör vara dubbelt så djupt som längden av honans ryggsköld. I omfång bör äggläggningsplatsen vara 4-5 gånger större än honans sköld. Praktiskt kan detta lösas genom att ställa en stor plastbalja i akvariet. Fyll baljan med sand och jord. Runt plastbaljan byggs sedan resterande landdel upp med stenar, klipphällar och trädstammar.BottenmaterialDet allra enklaste skötselmässigt är att inte ha något bottenmaterial alls. Nackdelen med detta är ett miljön blir onaturlig. Att ständigt leva i en onaturlig miljö utan tillgång till insynsskydd och gömställen är stressande för kroppen. Långvarig stress hämmar immunförsvaret och ökar alltså risken för sjukdomar.För att ge en naturlig miljö kan man kombinera sand, grus, stenar och växter. Sköldpaddan kan gräva i bottenmaterialet samt söka skydd bland växterna. Växter kan även fungera som en naturlig föda.Nackdelen med ett naturligt bottenmaterial är att det blir mer arbetskrävande för att hålla hög vattenhygien. Dessutom minskar filtrets effektivitet. Risken finns att sköldpaddan äter av underlaget. Av den anledningen bör stenarna antingen vara ganska små (typ singel). Alternativt så stora att sköldpaddan inte får in dem i munnen.Skötsel av vattensköldpadda – vatten, hygien och filtreringVattendjupet skaminstvara lika med sköldpaddans längd. Helst flera gånger djupare. Kranvatten duger vanligen bra.Vattnet bör vara väl syresatt. Brist på syre i vattnet leder till ökade halter av ammonium och ökade halter av alger. Det ökar också risken för tillväxt av sjukdomsframkallande bakterier. En kraftig pump ger god syresättning. Likaså kan luftstenar placeras i vattendelen för att öka syresättningen.I det vilda lever vattensköldpaddor ofta i ett tämligen varmt och surt vatten. Surheten skyddar mot många sjukdomsorsakande bakterier. Detta system kan man härma i fångenskap genom att tillsätta en liten mängd salt i vattnet (se nedan).VattenfiltreringI det vilda späds mängden avföring och icke-uppäten mat ut via de stora vattenmängder som sköldpaddan lever i. Sköldpaddor i fångenskap utsätts däremot ofta för stora mängder avfallsprodukter. Dessa anrikas i den begränsade vattenmängden. Dessa omständigheter gynnar tillväxten av sjukdomsframkallande mikroorganismer. Vid dålig hygien (bristfällig rengöring) riskerar sköldpaddan därför att insjukna. För att hålla vattnet rent krävs täta vattenbyten. Detta i kombination med ett bra filtreringssystem och slamsugning. Synligt skräp och avföring ska omedelbart avlägsnas med en liten håv.SlamsugareSlamsugare finns att köpa i de flesta djuraffärer. Man kan även tillverka en egen. Klipp av botten på en petflaska och fäst en slang i flaskans korköppning. Genom häverteffekten slamsuger man sedan botten. Var noga med att stoppa ner slamsugaren ordentligt i bottenmaterialet. På så sätt får man upp även det som ligger längst ner i gruset.FilterDe vanligaste filtren för vattensköldpaddor rensar bara ut de stora synliga smutspartiklarna. Olika mikroorganismer finns trots filtret ändå kvar i vattnet. I ett vanligt fiskakvarium elimineras dessa mikroorganismer med hjälp av ett bottenfilter under sanden på akvariets botten. I sköldpaddsakvarier är det ofta svårt att använda bottenfilter. Sköldpaddan bökar ju ofta i bottenunderlaget. Då kan de lätt skada bottenfiltret. Man kan skärma av botten med hjälp av en nätanordning, så att sköldpaddan inte kommer åt filtret. Annars får man som djurägare acceptera att vattnet måste bytas så ofta som varannan dag.Externa filter är effektiva, ger höga vattenflöden och är relativt lätta att rengöra. Dessa filter bör cirkulera drygt 1000 liter vatten/timme, eller vara ca 3-4 gånger starkare än för ett fiskakvarium av motsvarande storlek. Filtermediet bör vara av skumgummityp och inte av textiler eftersom dessa lätt täpps till av alla avskrädesprodukter. Skumgummimediet är lätt att avlägsna för regelbunden sköljning. Externa filter avlägsnar slaggprodukter mekaniskt genom att synliga avfallsprodukter avlägsnas. Och biologiskt genom att gynnsamma bakterier växer till i filtermediet. Dessa bakterier bryter ner ammonium och nitrit som är osynliga restprodukter från matrester och avföring. För att bibehålla dessa gynnsamma bakterier i filtermediet är det bäst att skölja detta i akvarievattnet.Bottensubstrat och vattenväxter minskar effektiviteten hos filtret genom att hämma vattenflödet. Flödet ökar genom att in- och utflöde till filtret placeras i olika ändar av akvariet.Vattenbyte och rengöringTrots användningen av ett effektivt filter måste vattnet ändå bytas ofta. Tortoise Trust rekommenderar följande alternativ:1.  Byt 20% av vattnet varannan dag. Töm hela tanken var 10-12 dag. Detta passar bäst för små akvarier. 2.  Byt 50% av vattnet var 5:e dag. Töm hela tanken var 12-14 dag. Detta passar bäst för medelstora och stora akvarier. 3.  Byt 50% av vattnet en gång i veckan. Töm hela tanken var 17-19 dag. Detta kan bara användas om du har ett mycket bra externt filter.När tanken töms ska den rengöras noga. Hela akvariet och all inredning ska rengöras med desinfektionsmedel. Du kan t ex använda en blandning av 30 ml klorin och 5 ml Yes handdiskmedel i en liter vatten. Stenar och grus kan kokas. Eller hällas ut på ugnsplåt och upphettas i ugn till 160 grader. Levande växter byts ut regelbundet. Plastväxter kan upphettas (ej kokas). Alternativt rengöras i desinfektionsmedel som ovan.Om sköldpaddan har utfodrats i sitt akvarium måste vattnet bytas ut helt och hållet inom 12 timmar!Så fort ett vattenbyte har gjorts måste du vara mycket noga med att vattentemperaturen är konstant. Det ska alltså vara samma temperatur i vattnet efter som före vattenbytet. Använd termometer!Genom att droppa i lite vinäger kan vattnets pH hållas runt 6,0-6,5 . Därigenom hålls bakteriemängderna nere. Droppa i lite i taget och mät med pH-papper tills du får lagom effekt. En tsk ojoderat salt per 4,5 liter vatten har också denna effekt.VattenkvalitetSka testas regelbundet precis som man gör med ett fiskakvarium. I zoohandeln kan du köpa testremsor. Viktigast är att testa ammonium, nitrit samt pH. PH bör ligga mellan 6-8. Övriga värden ska vara noll.TemperaturFörsök alltid att efterhärma luft- och vattentemperaturen från sköldpaddans naturliga miljö. Ofta kan man räkna med att en lufttemperatur mellan 21-26 grader är lämplig. Vattentemperaturen bör ligga mellan 24-27 grader. Om det blir för kallt blir sköldpaddan slö och sluta äta. Mat som då redan finns i mage-tarm kan jäsa och leda till ansamling av bakterier. Tänk på att om rumstemperaturen understiger 24 grader, så blir vattnet kallare än 21 grader!Vattensköldpaddor från tropikerna kräver en värmekälla. Du kan använda en vanlig akvarievärmare. Observera dock att dessa vanligen är gjorda av glas. Din sköldpadda kan ha sönder detta. En trasig doppvärmare i kontakt med vatten innebär risk för elskador både på sköldpadda och djurägare. Bygg därför in akvarievärmaren så att sköldpaddan inte kan komma åt den!Viktigt med plats att ”sola på”Vattensköldpaddor i sin naturliga miljö tillbringar mycket tid på land med att solbada. Detta måste kunna utföras även i akvariet. Solbadandet är viktigt för sköldpaddan. Kroppen värms upp så att matsmältningen fungerar effektivt. Hud och sköldar en chans att torka. Det minskar riskerna för hudinfektioner.För att skapa en varm ”solbadningsplats” kan en värmekälla, t ex keramisk värmare, hängas över landplatsen. Värmen här bör hållas mellan 32-35 grader. Se dock upp så att denna värmekälla inte också höjer värmen på vattnet till en alltför hög nivå! Kontrollera temperaturen regelbundet både i vattnet och under värmekällan.På vinternRumstemperatur är inte tillräckligt varmt för normal ämnesomsättning under vintermånaderna. Det är inte heller kallt nog för vinterdvala. Vinterdvala kräver exakta miljöförhållanden och kan vara riskabelt för djuret. Det är bättre att erbjuda tillskottsvärme på vintern. Använd en timer, eller slå av ljuset på natten. Alternativt kan hela rummet värmas upp. Tänk på att temperaturen går ner när ljuset slås av. Använd en termometer för att vara säker på att tillräcklig temperatur upprätthålls både dag som natt.LjusFörutom vanligt ljus behöver reptiler även tillgång till UVB-ljus. Detta bidrar till att hålla djuret friskt genom att hjälpa till med D-vitaminupptaget. För att erhålla UVB-ljus krävs speciella lysrör. Det finns en typ av lysrör som kan stå på 10-12 timmar under dagen, och ge en naturlig dagsperiod. Under resterande 12-14 timmar bör sköldpaddan ha mörkt.ElsäkerhetKombinationen av elartiklar (doppvärmare, lysrör, lampor) och vatten kan innebära risker för elchock för både dig och sköldpaddan. Några viktiga punkter att tänka på är:Skydda alla elartiklar så sköldpaddan inte kommer åt att bita och riva i dem.Använd jordade kontakter.Ha jordfelsbrytare i vägguttaget.Ha inte högre effekt (watt) på lamporna än vad armaturen är avsedd för.Till mycket starka lampor och till keramiska värmelampor krävs porslinfattning.Skötsel av vattensköldpadda – utfodringenFelutfodring i kombination med dålig hygien den viktigaste anledningen till sjukdom bland vattensköldpaddor. Unga vattensköldpaddor är vanligen i huvudsak köttätare. Med ökad ålder blir de allt mer grönsaksätande. Bristsjukdomar ses när de utfodras med ensidigt bara grönsaker eller bara kött. Felaktiga köttprodukter kan också ge bristsjukdomar.Vattensköldpaddor måste utfodras i vatten. Därmed blir deras omgivning omedelbart nedsmutsad. Djuret bör därför utfodras i en separat tank för att underlätta hygienen i sköldpaddans akvarium.Förslag till utfodring av en vuxen vattenssköldpadda. De behöver flera olika komponenter.Fri tillgång till bladiga grönsaker och vattenväxter: Romansallad, frisésallad, ruccolasallad, maskrosblad.Vattenväxter kan med fördel utgöra en del av grönsaksfodret. Vattenväxter är lättodlade och utgör även en miljöberikning för sköldpaddan. Det kan t ex vara andmat (Lemna sp, Spirodela), musselblomma (Pistia stratiotes) och vattenhyacint (Eichornia crassipes).3 ggr/vecka ges torrfoder av god kvalitet för vattensköldpaddor, t ex Reptomin.Alternativt ges 3 ggr/vecka endera av följande: Rå hel liten fisk, ej frusen.Uppblött torrfoder för katt och hund (med lågt fettinnehåll) eller fisk.Insekter, t ex zofobas, syrsor, mjölmask, daggmask, sniglar.Kalktillskott.Mer om de olika komponenternaDå det gäller köttdelen av kosten så bör sköldpaddan helst utfodras med hela djur. Då får de en så allsidig kost som möjligt. Sköldpaddan får därigenom i sig kalk från foderdjurets skelett och vitaminer från foderdjurets tarm. Utfodring med enbart fiskkött kan leda till vitamin- och mineralbrist. Samma problem uppstår vid utfodring med rent kött eller hamburgare.Utfodring med enbart guldfisk eller frusen fisk kan orsaka B-vitaminbrist. Överdrivet mycket fet fisk kan leda till E-vitaminbrist och inflammation i kroppsfettet. Erbjud olika sorters fisk i stället för en enda. Då får du bättre balans på utfodringen.Hur ofta ska de äta?Snabbt växande unga sköldpaddor ska utfodras varje dag. Vuxna sköldpaddor kan få mat 2-3 gånger/vecka. De ska inte ges mer mat än att de genast äter upp allt. Annars ökar risken för  fetma och nedsmutsning av vattnet.KalktillskottKalktillskottet ges lättast genom att skaka pulver över torrfodret. Därefter blötläggs torrfodret i en liten del vatten och får stå i 10-15 min. Tillskottet sugs då in i torrfoderbitarna. Risken blir mindre att det sköljs bort av akvarievattnet.Kräsna sköldpaddorFör att minska risken för att en kräsen sköldpadda bara ska äta de bitar som den gillar bäst kan maten bäddas in i gelé. Det minskar också för att vitamin- och mineraltillskott ska sköljas av i vattnet. Blanda de ingredienser du vill att sköldpaddan ska äta, inklusive tillskott. Häll på gelatin och låt allt stelna till en kaka. Denna kan sedan delas i mindre bitar och frysas in.Till kräsna sköldpaddor kan man även använda sig av speciellt frestande mat. Det kan vara levande foder (fisk), kraftigt luktande mat (t ex torrfoder uppblötta i tonfiskspad), eller mat i klara färger, t ex sötpotatis, morot, fruktbitar. OBS så snart som möjligt ska du försöka lära sköldpaddan att äta en nyttig utfodring enligt ovan!VinterdvalaTill skillnad från vanlig sömn, så innebär vinterdvala en förlängd period av inaktivitet. Det sker tillsammans med en kraftigt sänkt ämnesomsättning. Dessa förändringar tillåter djuret att överleva under perioder då omgivningens villkor är kärva och ogynnsamma. I det vilda gräver vattensköldpaddorna ner sig i lerbottnen på sjöar och dammar under vintermånaderna.Vinterdvala är inte nödvändigt för hälsa och välbefinnande för en sköldpadda i fångenskap. Tvärtom bör man oftast inte tillåta sin sköldpadda att gå i dvala om man inte är helt säker på att sköldpaddan är helt frisk. De flesta vattensköldpaddor i fångenskap mår bäst av att vara vakna året om. Det enda tillfället då en vinterdvala kan vara nödvändigt är då man vill avla på sina djur.Om sköldpaddan utsätts för svalare temperatur under vintern så blir resultatet en ”halvdvala”. Detta är farligt eftersom sköldpaddans ämnesomsättning i detta läge fortfarande är igång normalt. Resultatet blir en långsam svält.ReproduktionGenerellt gäller att hanen vanligen är mindre än en hona av samma art. Hanens kloakmynning sitter längre ifrån buksköldens kant än hos honan. Hanens svans är ofta ganska bred vid basen. Sedan lång och avsmalnande. Honans svans är oftast kort och trubbig. Hos vissa arter har hanarna ovanligt långa klor på frambenen.Sköldpaddor blir vanligen könsmogna vid 5-7 års ålder. Vissa arter kan lätt föröka sig i fångenskap. Äggen kan inkuberas nedgrävda i 2,5-5 cm sand eller lera. Temperaturen ska vara 24-29 grader. Äggen ska inte förflyttas under inkubationen. De kläcks vanligen inom 65-140 dagar.Sköldpaddshonor kan lägga ägg även om de inte lever med en hane. Under perioden då honan har ägg i magen slutar hon vanligen att äta. Mot slutet av dräktigheten blir hon rastlös och försöker gräva på olika ställen. Det är viktigt att hon har tillgång till ett område med lätt fuktad sand-jordblandning där hon kan lägga sina ägg. För storlek på äggläggningsdelen, läs mer under avsnittet om landdel ovan.Sjukdomar hos vattensköldpaddorVattensköldpaddor som hålls i en bra miljö med bra utfodring blir sällan sjuka. Då problem tillstöter, kontrollera först att temperaturen och utfodringen är korrekta.En frisk vattensköldpadda:Gör vanligen kraftiga simmande rörelser då den hålls upp utanför vattnet.Den har klara öppna ögon.Den har klara torra näsborrar.Inga fläckar eller förändringar i hud eller sköldar.Merparten av de sjukdomar som drabbar sköldpaddor i fångenskap orsakas av att djuret tvingas leva i en miljö med kraftig bakterieförekomst. Noggrann hygien i terrariet är den bästa sjukdomsförebyggande åtgärden! Stora ansträngningar måste göras för att undvika nedsmutsning av omgivningen.BristsjukdomarSvullna ögonA-vitaminbrist orsakar ofta svullna ögon. Ögats immunförsvar blir nedsatt vid A-vitaminbrist. Därför kompliceras tillståndet ofta av bakteriella infektioner. Om ögonen är så svullna att sköldpaddan inte kan se så äter den inte. Tillståndet behandlas oftast med A-vitamin i injektionsform. Det görs tills svullnaden går tillbaka så mycket att sköldpaddan klarar av att äta igen. Därefter är det viktigt att korrigera utfodringen så att sköldpaddan får i sig tillräckligt med A-vitamin i kosten.Metabolic Bone Disease, mjukt skalEtt mjukt skal tyder på brist på kalcium eller vitamin D i fodret. Sjukdomen kallas oftast för Metabolic Bone Disease (MBD) eller benskörhet. Detta är vanligen en mycket allvarlig sjukdom som ofta leder till döden. Krafttag måste sättas in för att åtgärda det akuta sjukdomstillståndet. Man måste också noggrant korrigera sköldpaddans miljö och utfodring. Ge sköldpaddan så mycket naturligt solljus som möjligt. Se också till att den kan dra sig undan i skuggan. Om sköldpaddan hålls inomhus, använd UV-belysning för att efterlikna solljuset. Använd kalcium-vitaminD3-tillskott i fodret. Se även till att komplettera fodret med ett balanserat vitamin- och mineraltillskott för all framtid.VärpnödVärpnöd kan ibland orsakas av felaktig balans av mineraler i fodret. Sköldpaddshonan kan inte lägga ett/flera ägg utan hjälp. Symptom kan vara krystande och oro. Eller utmattning och trötthet. Kalcium behövs för att muskulaturen, i detta fall livmodern, ska kunna dra ihop sig ordentligt. Om en dräktig hona lider brist på kalcium i fodret blir resultatet alltså värpnöd. Orsaker kan vara felaktig utfodring eller brist på tillgång till naturligt solsken. Det kan också bero på annan bakomliggande sjukdom. Problemet är oftast livshotande. Då värpnöd misstänks måste sköldpaddshonan genast till veterinär. Med injektioner av kalcium och värkstimulerande hormon kan många gånger äggläggningen komma igång. Ibland krävs dock kirurgiska åtgärder.Missbildad sköldFelaktig utfodring kan leda till missbildad sköld.  Framför allt vid felaktig mineralbalans eller proteinöverskott till unga växande djur. Ryggskölden kan bli ihopsjunken och skölden kan verka för liten. Rygg- och bukskölden kan verka passa dåligt ihop mm. Defekter som uppstått kan aldrig normaliseras. Det är förstås mycket viktigt att korrigera utfodringen så att inte ytterligare problem uppstår.Bakteriella infektionerVattensköldpaddor i fångenskap är känsliga för bakteriella infektioner framför allt på grund av bristande hygien/dålig vattenkvalitet. Sköldpaddans hud, ögon, näsa och mun är i ständig kontakt med vattnet runt omkring. En kraftig bakterieflora i vattnet leder lätt till infektioner hos sköldpaddans utsatta delar.LunginflammationLunginflammationoch övre luftvägsinfektioner är mycket vanligt hos vattensköldpaddor. Symtom på detta är:Sköldpaddan har dålig balans i vattnet.Den kippar efter andan.Näsflöde.Svullna ögon.Nysningar.Hosta.Andning med öppen mun.Orsaken är oftast för låg temperatur och/eller dålig vattenkvalitet. Höj vattentemperaturen tillfälligt till 30-32 grader tills sköldpaddan har återhämtat sig. Om sköldpaddan inte äter bra, eller inte svarar för temperaturökningen, så måste veterinär kontaktas.ÖroninflammationÖroninflammationi ena eller båda ytteröronen kan bli följden av en kronisk luftvägssjukdom. Sjukdomen yttrar sig som en svullnad på ena eller båda sidorna av huvudet bakom ögonen. Den infekterade hörselgången måste öppnas kirurgiskt och varet måste avlägsnas. Dessutom måste sköldpaddan behandlas med antibiotika.BlodförgiftningBlodförgiftning kan orsakas av ett flertal bakterier. Det är en allvarlig infektion som spritt sig i hela djuret via blodet. Små infektioner, exempelvis i sår, kan vara inkörsporten för bakterien. Felaktig utfodring kan ha försvagat sköldpaddan så att infektionen lätt sprids vidare. I takt med att vitala organ blir angripna så försvagas sköldpaddan ytterligare. Då kan andra sjukdomssymptom ses. Det kan till exempel visa sig som en kraftig rodnad i huden. Och spontana småblödningar här och var i hud och slemhinnor. Denna sjukdom kräver mycket intensiv behandling om sköldpaddan ska kunna räddas.SkalrötaSkalrötainnebär fläckar eller förändringar i skalet. Det kan orsakas av direkt yttre trauma, vara en följd av felaktig utfodring, allmän försvagning och påföljande infektion med bakterier eller svampar. Behandling innebär oftast att sköldpaddans tillgång till vatten begränsas. Den får understödjande behandling med mat, vatten och värme. Och medicinering lokalt på förändringarna eller via injektioner. Dessutom bör vattnets pH hållas surt. Förändringarna kräver ofta mycket lång tid för att avläka.Alger kan växa i defekter orsakade av skalröta, och kan ibland på egen hand orsaka skalröta. Alger kan också växa på ryggskölden på friska vattensköldpaddor. Detta är då vanligen ett tecken på dålig vattenkvalitet i sköldpaddans miljö.MunrötaMunrötainnebär en infektion i munnen. Det hänger oftast ihop med felaktig utfodring eller allmän sjukdom. Tidiga symptom kan vara ökad salivering och rodnad i munslemhinnan. Då sjukdomen fortskrider ansamlas ostliknande var i munnen. Det leder till att dålig lukt från munnen uppstår. Intensiv behandling krävs för att få bukt med denna allvarliga sjukdom:Rengöring av munnen.Injektioner av antibiotika och vitaminer.Tvångsmatning.SalmonellaSalmonellaär ofta en normal beståndsdel i sköldpaddans tarm. Det orsakar sällan sjukdom hos sköldpaddor. För människor som hanterar sköldpaddan kan bakterien däremot orsaka en allvarlig tarmsjukdom. Det gäller framför allt barn eller personer med nedsatt immunförsvar. Om man är noga med sin hygien efter hantering av sköldpaddan så är dock risken att drabbas av sjukdom liten.ParasitsjukdomarVattensköldpaddor kan drabbas av en stor mängd olika tarmparasiter. Detta gäller dock nästan enbart viltfångade djur och djur som vistas utomhus sommartid. Vid misstanke om parasitproblem bör avföringsprov från sköldpaddan lämnas in för analys. Därefter kan man ta ställning till vilken typ av avmaskningsmedel som är lämpligt att använda.Yttre skadorSkador uppstår oftast efter slagsmål med annan sköldpadda. Det kan också uppstå efter bett av familjens hund. Många vattensköldpaddor är revirhävdande och slåss gärna. Framför allt med individer av samma art. Av denna anledning bör man inte ha vattensköldpaddor av olika storlek tillsammans. Risken för slagsmål minskar om sköldpaddorna har samma storlek. Sårskador kan även uppstå efter parning. Hanen kan bli mycket aggressiv mot honan, och kan bita henne rejält.En skadad sköldpadda måste komma under behandling av veterinär snarast. Sårrengöring och antibiotikabehandling är väsentligt. Sköldpaddan måste oftast hållas ifrån vatten för att inte försena sårläkningen.Uppätet främmande föremålVattensköldpaddor kan äta på en mängd icke avsedda föremål. Det kan vara grus, sten eller delar till akvariepumpen. Det är mycket sällan som ägaren råkar se när sköldpaddan sväljer föremålet. I stället kan sköldpaddan så småningom äta allt sämre och bli avmagrad. Hos veterinär kan då orsaken upptäckas med hjälp av röntgen. Vissa föremål syns direkt på en vanlig röntgenbild, ex stenar. Ibland har dock föremålet en mindre täthet. Då måste en kontraströntgen utföras. Vissa föremål går att få ut den naturliga vägen med hjälp av lavemang. Ibland krävs dock kirurgi.DrunkningAlla vattensköldpaddor måste ha tillgång till en landnings-/viloplats. Annars kan sköldpaddan bli så utmattad att den drunknar! Unga vattensköldpaddor fastnar ibland under växter eller stenar, eller bakom filter, och drunknar.Akuta räddningsinsatser kan ibland rädda en sköldpadda som drunknat. Det beror på att hjärtat fortsätter slå i flera timmar efter det att djuret tycks ha dött. Behandlingen innebär att hålla sköldpaddan med huvudet nedåt och bakbenen upphöjda. Benen ska röras fram och tillbaka för att pressa ut vatten ur lungorna. Mun-mot-näsa-andning kan även ha effekt. Om sköldpaddan hämtar sig, måste antibiotika och allmänt understödjande behandling sättas in.Reproduktionsproblem (förutom värpnöd)Erektion hos hane förväxlas ofta av en oerfaren sköldpaddsägare med ett framfallet inre organ. Sköldpaddans penis är ofta mörkpigmenterad och något spaderformad. Den fälls ut då och då under parningssäsongen.Penisprolaps:  en framfallen penis som ej dras in igen, ses ibland av okänd orsak. Organets slemhinna blir torr och lätt utsatt för yttre skador. Om framfallet upptäcks tidigt kan penis ibland masseras in igen. Ofta krävs amputation av organet.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din vattensköldpadda blir sjuk.Vattensköldpaddor tillbringar sin mesta tid i vatten men ska även ha en landdel att vistas på.

Djurvårdguiden

Skötsel av vattenagam

Vattenagamen, Physignathus cocincinus, är en dagaktiv ödla som lever i skogsområden i Indien och Ostasien. Den tillbringar ofta stor del av sin tid i träd nära vattendrag, där den ligger och solar sig på trädgrenar som når ut över vattnet. Blir den skrämd hoppar/faller den ner i vattnet, där den klarar sig utmärkt genom att den både simmar och dyker. Natten tillbringas oftast på marken i klippskrevor eller jordhålor. Vattenagamen kan bli upp emot 90 cm lång inklusive svansen. Färgen är oftast klargrön.Personer som inte är vana vid ödlor misstar ofta vattenagamen för en liten grön leguan. De skiljer sig dock på flera punkter. Vattenagamen saknar dröglapp under hakan. Den har inte heller de stora taggarna längs nacke och rygg som leguanen har. Längs sidorna har vattenagamen 3-5 ljusare ränder, ofta blågröna, vars färg dock avtar med ökad ålder. Många djurägare som drar sig för att skaffa en stor grön leguan, har upptäckt att vattenagamen kan vara ett bra alternativt husdjur. Vattenagamen är både mindre och något lugnare i temperamentet än leguanen.TerrariumVi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi. I takt med det har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret, varför sjukdomar lättare utvecklas.Precis som de flesta andra reptiler så trivs vattenagamen bäst om den lever ensam. Vill man absolut ha flera ödlor så kan ibland en hane leva med en eller flera honor.Storlek på terrariumVattenagamen behöver ett stort terrarium som medger mycket klättrande och en stor vattenbehållare att simma i. Helst bör terrariet vara ca 2 m högt, och gärna 1,5-1,8 m långt och 1 m djupt. Vattendjupet i behållaren ska gärna vara 20-30 cm, och temperaturen i detta bör hålla ca 25 grader. För varje ytterligare ödla bör ytterligare 100 cm läggas till längden av terrariet. Trängsel kan leda till aggressioner och stress, då det underlägsna djuret inte har någon plats att fly undan till. Stress i alla formen är en av de vanligaste orsakerna till aptitlöshet och sjukdom hos reptiler.InredningTerrariet bör inredas med riklig mängd grenar att klättra på. Hyllor kan sättas upp utmed väggarna och förbindas med grenar. Då utnyttjas utrymmet maximalt.I terrariet bör det finnas någon form av gömställe där ödlan kan dra sig undan närgången uppmärksamhet. Gömställen bör finnas i både terrariets varma och kalla ände. Har du flera ödlor i terrariet så måste det finnas tillräckligt med gömställen för alla djur.Viktigt med hög luftfuktighet och ventilationLuftfuktigheten bör hållas mellan 60-90%, något som är svårt i vår torra inomhusluft. Ofta krävs en kombination av flera fuktkällor. Man kan ha en stor vattenbassäng för agamen att bada i och någon slags sprinklersystem för att ge tunn vattendimma. Andra möjligheter att öka luftfuktigheten kan vara att använda sig av rikligt med gröna växter i terrariet. Man kan också ha en luftfuktare i terrarierummet. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret – med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler.Förutom en hög luftfuktighet så behövs även en god ventilation. Dessa båda krav är ofta svåra att förena men måste ändå eftersträvas. Ett terrarium med dålig ventilation och hög luftfuktighet gynnar tillväxten av olika mikroorganismer.UnderlagDet naturligaste underlaget är att använda en blandning av sand och jord. Används denna typ av underlag så måste nedsmutsat material avlägsnas omedelbart. Hela underlaget ska bytas ut regelbundet. Se mer om rengöring under avsnittet Hygien.Temperatur och belysningLufttemperaturen dagtid bör ligga på runt 30 grader. Det ska finnas tillgång till en ”solplats” att värma sig på där temperaturen når ca 35 grader. Nattetid kan temperaturen få sjunka till ca 25 grader. Kom ihåg att regelbundet kontrollera med en termometer hur varmt det egentligen är i olika delar av terrariet. En ödla som vistas i ett för kallt terrarium kan inte tillgodogöra sig näringen i maten. De växer inte heller som förväntat.Gissa dig inte fram till hur varmt det är i terrariet, utan mät upp temperaturen! Mät både dag och natt, på flera punkter på både låg och hög höjd i terrariet. Att låta vattenagamen leva i fel omgivningstemperatur, utan möjlighet att själv reglera kroppstemperaturen, kommer att med tiden leda till allvarliga sjukdomsproblem. Det kan dock ta flera år innan olika problem märks!Kombinera olika värmekällorFör att skapa en varm miljö måste ofta ett flertal olika värmekällor kombineras. Du kan t ex ha lysrör, spotlights och så kallade keramiska värmelampor (som inte avger något ljus). Det är naturligt för vattenagamen att söka sig värme ovanifrån. Det bör alltså finnas en högt belägen plats i terrariet där agamen kan ”sola” och värma upp kroppen. Tänk på att om flera djur bor i samma terrarium så måste det finnas separata solplatser med tillgång till upp till 35 graders värme för varje djur samtidigt!Nattetid får ingen vanlig belysning vara tänd eftersom vitt/gult ljus dygnet runt orsakar stress. Däremot kan en värmelampa med rött eller blått sken användas för att ge värme under natten. Det är viktigt att komma ihåg att keramiska värmare alstrar en mycket kraftig värme vid fattningen, och därför kräver porslinsinfattning.UV-lysrörÖver denna plats bör du även placera ett UV-lysrör så att ödlan kan utnyttja UV-strålningen från detta. Därifrån erhåller vattenagamen D-vitamin till kroppen. UV-strålningen ökar även det allmänna välbefinnandet. UV-lysröret bör placeras ca 30 cm ovan den plats där agamen kan ligga. Lysröret måste bytas ut minst en gång om året (helst var 6 månad) även om det fortfarande lyser. UV-strålningen avtar nämligen snabbt från röret. Utan tillgång till UV-strålning får ödlan D-vitaminbrist, vilket i sin tur leder till kalkbrist och urkalkat skelett. Det är i dagsläget omöjligt att säga om de lysrör som idag marknadsförs som UV-lysrör verkligen har fullgod effekt då det gäller att ge den erforderliga UV-strålningen. Vi har dock inget annat alternativ och i brist på möjlighet att ha ödlan ute i äkta solljus, så måste vi använda de UV-källor som finns att tillgå.UtevistelseSommartid, när temperaturen når över 26 grader eller mer, bör du låta din vattenagam få tillgång till naturlig sol. låt den vistas utomhus så mycket som möjligt. Du kan bygga en bur att ha stående ute. Tänk dock på att det är viktigt att skapa en skuggig plats dit ödlan kan dra sig undan alltför stark värme.Skydda ödlan från brännskadorUndvik så kallade varma/heta stenar. Dessa har en inbyggd värmekabel som är tänkt att hålla värmen på en jämn nivå. Tyvärr krånglar ofta dessa värmekällor och ger en alldeles för hög värme. Eftersom reptiler har mycket dåliga värmereceptorer i huden, så är det inte ovanligt att de kan ligga på varma stenar och sakta steka sönder undersidan av magen.Tänk även på att kontrollera noga att ödlan inte kan klättra upp och komma åt någon av värme- eller ljuskällorna. Eftersom ödlor har dålig förmåga att känna värmen, är det lätt att de får brännsår även av dessa.Både ljus- och värmekällor bör regleras med hjälp av timer. Då kopplas värme och ljus på under tillräckligt många timmar varje dag automatiskt. Med hjälp av timer blir du mindre bunden av att passa de tider som olika lysrör och värmekällor kräver. Belysningen bör vara tänd ungefär 12 timmar per dag.Skötsel av vattenagam – utfodringenVattenagamen är till största delen en insektsätare. Merparten av kosten till den unga vattenagamen i frihet brukar utgöras av syrsor, maskar, sniglar, skalbaggar, småfisk samt små gnagare. Det är viktigt att försöka variera kosten även i fångenskap. Detta för att ombesörja intag av alla nödvändiga aminosyror. Du kan utfodra med kackerlackor, syrsor, gräshoppor, mjölmaskar, zoophobasmask samt ibland även musungar. En tumregel säger att man kan utfodra med ett bytesdjur som inte är större än 2/3 av huvudets bredd respektive längd. Vuxna djur kan förutom ovannämnda foder även äta möss, delar av kyckling, och lite varierade grönsaker.Det är viktigt att insekterna är utfodrade med ett bra foder, t ex fågelpellets, gnagarpellets eller hundtorrfoder. Till detta foder bör extra kalk i form av kalciumkarbonat blandas i. Just innan insekterna används som foder ska de pudras med ett fosforfritt kalktillskott, helst kalciumkarbonat. En gång i veckan ska de även pudras med ett multivitaminpreparat.Med ökad ålder brukar vattenagamen äta mer och mer grönsaker och frukt. Även dessa ska pudras med ett kalkpreparat.Hygienen är mycket viktig vid skötsel av vattenagamTillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptilen i fångenskap. Det beror på den dagliga utsattheten för förorening med avföring och fuktig smutsig omgivning. I det vilda har vattenagamen stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material. För ödlor i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren måste föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.Terrariet måste hela tiden hållas rent och torrt. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras. Eftersom människan av naturen är ganska lat så blir rengöringen utförd oftare ju enklare den är att göra. Se alltså till att burinredningen är funktionell hellre än vacker! Man får dock inte förenkla inredningen så mycket att agamen inte kan utförliga naturliga beteenden som att klättra och bada.Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör successivt bytas ut så att det hela tiden håller sig fräscht. Inredningen, inklusive mat- och vattenskålar, samt trädgrenar som ödlan ofta vistas på, måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden. Hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.ReproduktionVattenagamen brukar vara könsmogen vid 2-3 års ålder. Det sker när dess totallängd övergår 40 cm. I det vilda brukar brunstperioden infalla i oktober till december. Hanen blir då ofta ljusare i färgen, eller till och med lite orangefärgad. En dräktig hona vill ha tillgång att gräva sig en äggläggningskammare. Till detta kan man t ex använda sig av kattlådor. Gärna då 2 st ovanpå varandra så att djupet blir större. Underlaget i dessa ska vara en lätt fuktad sand-jordblandning. Honan lägger oftast 8-12 ägg per kull. Det är inte ovanligt att en hona kan lägga flera kullar per år.Vanliga sjukdomarMetabolic bone disease – BenskörhetSjukdomen orsakas vanligen av brist på kalk i maten (t ex opudrade insekter) och/eller avsaknad av UV-ljus. Utan tillgång till UV-ljus hjälper det inte hur mycket kalk man än ger i maten, eftersom ödlan då inte kan bilda något D-vitamin. D-vitamin krävs för att tarmen ska kunna ta upp kalk från maten. Då blodnivån av kalcium sjunker försöker kroppen kompensera detta genom att bryta ner skelettvävnad och därmed frisätta kalcium. Normal skelettvävnad ersätts så småningom av en svagare bindväv.Symptomen hos ödlan kan vara minskad aptit och förstoppning, muskeldarrningar i benen, nedsatt tillväxt, missbildade eller brutna ben, mjuk käke, krokig ryggrad eller bakbensförlamning. Ödlan blir även allmänt svag i muskulaturen och orkar inte längre resa upp kroppen från underlaget.MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader, och det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många ödlor kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet.BölderBölder kan uppstå här och var på kropp och ben, och är oftast ett resultat av riv- eller bitsår orsakade av andra vattenagamer i terrariet. I lindriga fall ses en svullnad på kroppen. I mer allvarliga fall kan ett bitsår i en tå eller ben leda till en svullnad runt en led.Behandlingen består vanligen i en kombination av antibiotikabehandling och kirurgisk öppning och tömning av bölden. Om infektionen har gått in i skelettet så krävs det ibland att en tå eller fot amputeras.VärpnödEtt vanligt förekommande problem i fångenskap är värpnöd, det vill säga honan klarar inte av att lägga sina ägg. Ofta är grundorsaken till detta kalkbrist och därav följande muskelsvaghet. En annan vanlig orsak är helt enkelt brist på en bra äggläggningsplats.Beroende på honans tillstånd kan behandlingen variera från förbättrad utfodring och skötsel, till allmänt understödjande medicinsk behandling och i värsta fall operation.Kroniska sår på näsanDet absolut vanligaste besväret med vattenagamer är sår på nosen som inte vill läka. Ibland blir såret och infektionen så djupgående att all hud på nosen försvinner, och käkbenet blottas. Detta kan givetvis orsaka att en allvarlig infektion sprids vidare till övriga skelettet och inre organ.Orsaken till detta svåra problem är att vattenagamer verkar sakna förmågan att se glasrutorna i ett terrariet. De stöter ideligen i glaset, vilket till en början leder till ytliga skrubbsår, som i takt med upprepat trauma sakta förvärras.Då skadan väl har uppstått är det mycket svårt att bota agamen. Behandlingen blir ofta en kombination av allmän antibiotika samt lokalbehandling med sårrengöring och antibiotikasalva. Bästa behandlingen är dock att försöka förebygga problemet. Genom att använda solfilm på de delar av terrarieglaset som ödlan kan komma åt; eller genom att här och var på glaset sätta upp mörk tejp för att synliggöra glaset, så kan man förhoppningsvis minska ödlans benägenhet att buffa på glaset.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din vattenagam blir sjuk.Ibland blir vattenagamer sjuka och behöver komma till veterinär.

Djurvårdguiden

Skötsel av skäggagam

Skäggagamen håller utomlands sakta men säkert på att gå om leguanen som den vanligaste  reptilen i fångenskap. Jämfört med leguanen blir skäggagamen ofta lätt tam och den är lätt att hantera. Den har också en lämplig storlek för ett sällskapsdjur. Det underlättar förstås skötsel av skäggagam.Den vanligaste skäggagamen i fångenskap är Pogona vitticeps. Den härstammar från stora delar av inlandet och sydöstra Australien.Då skäggagamen köps in är det alldeles för vanligt att den blivande djurägaren inte får tillräcklig information då det gäller utfodring och skötsel. Det kan sedan dröja många månader, ibland år, innan de negativa effekterna av felaktig skötsel visar sig. Följande information omfattar bara en liten översikt om skäggagamer och deras behov.Skäggagamens ursprungSkäggagamen har sitt ursprung i Australien och Nya Guinea. De är dagaktiva ödlor som lever i torra, klippiga halvökenområden och i torra stäpplandskap. Ödlorna är anpassade till att klättra mycket, både i buskar och klippor. De ”solbadar” på klippor och trädgrenar under morgon- och eftermiddagstimmarna. Som många andra ökenlevande djur tillbringas den varmaste tiden mitt på dagen i underjordiska hålor.En vuxen skäggagam blir ca 40-55 cm lång inklusive svans (vissa underarter upp till 50 cm). Livslängden i fångenskap, när de är friska och korrekt skötta, uppges bli mellan 8-10 år. Sitt svenska namn har ödlan fått av att halsskinnet och sidan på huvudet har fjäll som avslutas i svarta taggiga ändar. När ödlan känner sig hotad spänner den upp sin hals med luft, varvid taggarna pekar rakt ut som ett svart skägg. Känner ödlan sig kraftigt hotad håller den dessutom munnen öppen för att förstärka det farliga intrycket.Bur/tankVi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi. I takt med det har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret, varför sjukdomar lättare utvecklas.Burens utformning och storlekSkäggagamer är aktiva ödlor som behöver mycket plats. De kan hållas ensamma, i par, eller i grupper om flera hanar. Hanar och honor ska inte leva i samma tank och två hanar som är väldigt olika stora ska inte heller vara i samma tank.För en ensam ödla är minimimåtten på terrariet 120x80x80 cm och för två till tre ödlor bör terrariet vara 170x90x80 cm. Trängsel kan leda till aggressioner och stress, då det underlägsna djuret inte har någon plats att fly undan till. Stress i alla former är en av de vanligaste orsakerna till aptitlöshet och sjukdom hos reptiler.Terrariet bör vara gjort av galler så att ödlan inte kan rymma och för att gallret tillåter ventilering, även om det krävs mer ventilering.I sin naturliga miljö tillbringar skäggagamen även mycket tid i klippskrevor och jordhålor för att undvika den starka hettan dagtid. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat, dvs ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta oerhört mycket högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus. Där är luftfuktigheten i stället extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret – med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Därför bör man upprätthålla en luftfuktighet på 50-60% genom att vattenspreja terrariet en gång om dagen och hålla vattenskålen fylld.  Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler.UnderlagSkäggagamer använder sina tungor för att upptäcka sin miljö. Det är jättevanligt att de äter bottensubstratet vilket kan leda till förstoppningar eller obstruktioner. Sand är ett populärt substrat, men kan orsaka kraftig förstoppning och irriterade ögon.Alla små skäggagamer (mindre än 30 cm) ska hållas på tidningspapper, pappershanddukar eller Reptile Carpet. Detta för att underlätta kontroll av avföring, minska risken för förstoppning, vilket oftast har dödligt resultat för små skäggagamer, samt för att underlätta jakt.Vuxna skäggagamer kan bo på sand men risken för farlig förstoppning är stor. Ser till att aldrig ge dem mat på sanden och om sand upptäcks i avföringen, byt genast substrat. Det är även vanligt att honor med kalciumbrist äter sand. Om djuret äter sand eller sand finns i avföringen kontakta då genast veterinär.Jättebra nytt substrat är majsgranuler som är naturlig, enkel att byta och säkert för skäggagamer.Bark är också naturligt och enkelt att byta, men det finns risk för förstoppning och luftfuktigheten kan bli för hög. Företag som producerar utrustning för reptiler producerar också sandmattor. De är enkla att hålla hygieniska, skäggagamen kan inte äta dem och de ser fina och naturliga ut i terrariet.Kokosnöt-substrat är inte lämpliga för skäggagam-terrarier, då de håller för mycket fuktÖvrig inredningEftersom skäggagamer tycker om att klättra och ofta tillbringar mycket tid i buskar och låga träd, så bör det även finnas tillgång till klättergrenar, korkbark och stora stenar/klippor. Det bör även finnas någon form av gömställe där ödlan kan dra sig undan närgången uppmärksamhet. Gömställen bör finnas i både terrariets varma och kalla ände. Har du flera ödlor i terrariet så måste det finnas tillräckligt med gömställen för alla djur.Temperatur och belysningTrots att skäggagamer är ökenlevande djur, så tillbringar de den varmaste delen av dagen på relativt svala områden. Både för kall och för varm omgivning kan därför vara skadligt för ödlan.Terrariet måste vara så stort att det går att skapa en temperaturgradient både längs med terrariet och på höjden. Under dagtid bör temperaturen variera mellan 25-40 grader. Det ska finnas en solplats där värmen når upp till 38-40 grader. Tänk på att om flera djur bor i samma terrarium så måste det finnas separata solplatser med tillgång till upp till 38-40 graders värme för varje djur samtidigt! Denna höga temperatur krävs för att ödlan ska kunna värma upp sin kropp så att matsmältningen fungerar normalt.Under natten kan temperaturen på den svalare sidan få gå ner till 20-21 grader. Värmen uppnås genom att kombinera olika värmekällor som t ex ljusramp med vanligt lysrör samt UV-lysrör; keramisk värmare (som enbart ger värme och ej ljus). Under natten får ingen vanlig belysning vara tänd eftersom vitt/gult ljus dygnet runt orsakar stress. Däremot kan värmelampa med rött eller blått sken användas för att ge värme nattetid. Det är viktigt att komma ihåg att keramiska värmare alstrar en mycket kraftig värme vid fattningen. De kräver därför porslinsfattning.Undvik så kallade varma/heta stenar. I den naturliga miljön är skäggagamer vana vid att få värme ovanifrån, genom att solen lyser på dem. Eftersom reptiler har mycket dåliga värmereceptorer i huden, så är det inte ovanligt att de kan ligga på varma stenar och sakta steka sönder undersidan av magen.Mät temperaturen, gissa inte!Gissa dig inte fram till hur varmt det är i terrariet, utan mät upp temperaturen! Mät både dag och natt, på flera punkter på både låg och hög höjd i terrariet. Att låta skäggagamen leva i fel omgivningstemperatur, utan möjlighet att själv reglera kroppsvärmen, kommer att med tiden leda till allvarliga hälsoproblem. Det kan dock ta flera år innan problemen märks. Det är också mycket viktigt att se till att ödlan inte kommer i kontakt med värme- eller ljuskällorna, eftersom dessa kan orsaka allvarliga brännsår.UVB-strålningFörutom vanligt ljus kräver skäggagamer tillgång till UVB-strålning. Utan tillgång till riktigt solljus eller UVB-strålning så kan ödlan inte tillgodogöra sig kalk i födan. Kalkbrist är den vanligaste sjukdomen hos reptiler i fångenskap. Den allra bästa källan till UV-strålning är solen. Vårt klimat begränsar kraftigt möjligheten att ha en ödla utomhus. Därför måste vi erbjuda UV-strålningen i konstgjord form. Det är i dagsläget omöjligt att säga om de lysrör som idag marknadsförs som UV-lysrör verkligen har fullgod effekt då det gäller att ge den erforderliga UV-strålningen. Vi har dock inget annat alternativ och måste vara noga med att tillgodose våra ödlor med denna typ av lysrör.Sommartid, när temperaturen når över 26 grader eller mer, bör du låta din skäggagam få tillgång till naturlig sol. Låt den vistas utomhus så mycket som möjligt. Du kan bygga en bur att ha stående ute. Tänk på att det är viktigt att skapa en skuggig plats dit ödlan kan dra sig undan alltför stark värme.FullspektrumlysrörEtt så kallat fullspektrumlysrör avger en liten mängd av både UVA- och UVB-strålning. UVA är viktigt för reptilernas allmänna välbefinnande, för reproduktionsbeteende samt ökar aptiten. UVB krävs för bildning av aktivt D-vitamin, som i sin tur krävs för kalkupptaget från födan. Lampan ska sitta på olika avstånd beroende på vilken typ av lampa du har i terrariet. Det är mycket viktigt att ödlan inte kan komma i kontakt med lysröret och bränna sig.Både ljus- och värmekällor bör regleras med hjälp av timer. Då glömmer man inte att koppla på värme och ljus under tillräckligt många timmar varje dag. Med hjälp av timer blir du mindre bunden av att passa de tider som olika lysrör och värmekällor kräver.Skötsel av skäggagam – utfodringenFelaktig utfodring med framför allt brist på kalk i födan, är en av de vanligaste anledningarna till sjukdom hos skäggagamer!Animalisk födaI det vilda äter skäggagamen en stor variation av insekter och små däggdjur. Det är viktigt att försöka variera kosten även i fångenskap för att ombesörja intag av alla nödvändiga aminosyror. Du kan utfodra med syrsor, kackerlackor, mjölmask och zoophobasmask. Likaså kan små musungar ges. En tumregel säger att man inte kan utfodra med ett bytesdjur som är större än avståndet mellan skäggagamens ögon. Insekterna ska vara utfodrade med ett bra foder, t ex fågelpellets, gnagarpellets eller hundtorrfoder.Insekterna ska pudras med vitamin- och mineraltillskott innan de ges till ödlan. Till unga skäggagamer pudras insekterna med kalciumpreparat 2-3 gånger/vecka. Och med multivitaminpreparat en gång/vecka.Vuxna skäggagamer (större än 35 cm) bör utfodras med insekter varannan/varje tredje dag. Ungar ska erbjudas insekter 1-2 gånger dagligen.Vegetabilisk födaAlla skäggagamer bör erbjudas en salladsblandning dagligen att äta.Mörkgröna bladiga grönsaker som t ex maskrosblad, basilika, klöver, morotsblast, dill, krasse, ruccola, jordgubbsblad, hallonblad och groddar, aldrig gräslök, kål eller spenat, ska utgöra basen i ödlans mat. Andra grönsaker som morot, squash, ärtor och bönor kan erbjudas i mindre omfattning. Ett rent kalkpulver bör också blandas i maten dagligen.VattenSkäggagamen ska alltid ha tillgång till rent vatten i en stor skål som ödlan lätt kan ta sig ner i för att blötlägga sig i. Vattendjupet bör endast gå till i höjd med ödlans mage. Förutom denna vattenkälla kan det vara bra att spraya ödlan dagligen med en blomspruta.Om skäggagamen inte vill bada på egen hand, kan man då och då blötlägga ödlan för att stimulera den att dricka. Blötläggning är även bra för att underlätta normal ömsning. Många ödlor passar dessutom på att bajsa då den badar. Det gör renhållningen i terrariet enklare.Vinterdvala (Brumering)Många skäggagamer reagerar när höstmörkret kommer. De sänker då sin ämnesomsättning och aktivitet. De slutar ofta att äta, drar sig undan och sover, men uppför sig ändå normalt de korta stunder de är vakna. För att efterlikna den normala temperaturförändring som sker även i delar av Australien kan man under 4-6 veckor sänka temperaturen till mellan 24-27 grader dagtid, och till ca 16 grader nattetid. Man ska inte dvala ödlor som är yngre än 1 år.Skäggagamen ska fortfarande ha tillgång till mat men i mindre mängd och inte lika frekvent. 2-3 dagar innan brumering ska skäggagamen fasta och blötläggas dagligen i ljummet vatten under 20 minuter för att stimulera mag- och tarmkanal-tömning samt motverka uttorkning. 4-6 veckor innan brumering ska man skicka ödlans avföring för parasitanalys. Brumering med mat och eventuell parasit i tarmkanalen är väldigt farligt och kan ha dödlig utkomst. När dvalningsperioden avslutas ska värme och ljus successivt ökas över ett antal veckor. När ödlan är normalt pigg och aktiv återgår man till de normala utfodringsrutinerna igen.ReproduktionSkäggagamen blir könsmogen vid 1-2 års ålder, eller snarare då ödlan väger ca 350 gram. Under brunstperioden blir vanligen hanen mörkare i färgen än normalt. En gravid hona kan lägga upp till 30 ägg. Äggen läggs i en håla i sandblandad jord. Det är alltså viktigt att se till att det finns en lämplig plats att gräva på i terrariet, när äggläggningstiden närmar sig. Ofta vill honan kunna gräva en djup håla, ibland lika djup som kroppen är lång! För att det ska bli en grop för äggen krävs att underlaget är lätt fuktat. Annars faller materialet ihop så ingen grop bildas.Man ska bara avla friska djur som genomgått veterinärundersökning.Hygien är mycket viktig vid skötsel av skäggagamTillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap. Det beror på deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har skäggagamen stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material i den naturliga miljön. För ödlor i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren får föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.Buren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras. Eftersom människan av naturen är ganska lat, så blir rengöringen utförd oftare ju enklare den är att göra. Se alltså till att burinredningen är funktionell hellre än vacker!Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör bytas ut en gång per vecka-varannan vecka. Inredningen måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden. Rengör mat- och vattenskålar en gång om dagen. Hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.Vanliga sjukdomsfallMetabolic Bone Disease/BenskörhetSjukdomen orsakas av felaktig utfodring, där balansen mellan kalcium och fosfor blivit fel. Brist på tillgång till UV-ljus orsakar dessutom D-vitaminbrist, vilket i sin tur påverkar upptaget av kalcium från födan. Då blodnivån av kalcium sjunker försöker kroppen kompensera detta genom att bryta ner skelettvävnad och därmed frisätta kalcium. Normal skelettvävnad ersätts så småningom av en svagare bindväv.Symptomen hos skäggagam kan vara minskad aptit och förstoppning; muskeldarrningar i benen; nedsatt tillväxt; missbildade eller brutna ben;  mjuk käke; krokig ryggrad, eller bakbensförlamning. Ödlan blir även svag i muskulaturen och orkar inte längre resa upp kroppen från underlaget.MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader, och det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många skäggagamer kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet.CoccidiosCoccidia är en vanligt förekommande tarmparasit hos skäggagamer. Normalt sett orsakar parasiten inte sjukdom men i fångenskap, och framför allt då hygienen är eftersatt, finns risken för att stora mängder parasiter ansamlas i tarmen och orsakar skada.Symptom på coccidios kan vara matvägran, avmagring och diarré. Stora parasitmängder kan även vara hämmande på ödlans immunförsvar, och leda till att andra infektionsproblem dyker upp.Parasiten kan påvisas genom att Du inlämnar ett färskt avföringsprov för analys till Din veterinär. Behandling sker med avmaskningsmedel under lång tid, samtidigt som mycket noga rengöring och desinfektion måste göras av skäggagamens terrarium.BölderBölder kan uppstå här och var på kropp och ben och är oftast ett resultat av riv- eller bitsår orsakade av andra skäggagamer i terrariet. I lindriga fall ses en svullnad på kroppen, i mer allvarliga fall kan ett bitsår i en tå eller ben leda till en svullnad runt en led.Behandlingen består vanligen i en kombination av antibiotikabehandling och kirurgisk öppning och tömning av bölden. Om infektionen har gått in i skelettet så krävs det ibland att en tå eller fot amputeras.TandstenSkäggagamer kan precis som hundar och katter få tandsten. Detta i sin tur leder ofta till infektioner i tandköttet, och i värsta fall i käkbenet. Försök att regelbundet inspektera ödlans tänder. Vid tecken på missfärgning av tänder eller tandkött bör Du kontakta Din veterinär för snabb åtgärd. Om infektionen hinner sprida sig till benet kan sjukdomen vara mycket svår att behandla.FettleverHos vuxna feta skäggagamer händer det ibland att fett även inlagras i stor mängd i levern, som då inte orkar arbeta normalt. Symptomen är ofta diffusa i början, men leder till matvägran, avmagring och slöhet.Diagnosen ställs vanligen med blodprov kombinerat med fiberendoskopundersökning med vävnadsprov från levern. Behandlingen är mycket krävande. Ofta måste ödlan tvångsmatas eller matas med en inopererad sond i flera veckor medan levern återhämtar sig. Tyvärr inser ofta inte djurägaren hur allvarligt sjuk ödlan är och söker veterinär i sent skede, varför behandlingen ofta insätts alltför sent och ödlan därför inte går att rädda.Svampinfektion i huden (”yellow fungus disease”)Skäggagamer drabbas ibland av en svårbehandlad svampsjukdom, CANV, i huden. Den orsakar gula beläggningar längs läppar men även här och var på kroppen i övrigt. Svampen har hittills endast orsakat sjukdom hos skäggagamer. För säker diagnos krävs odling hos ett laboratorium som är vana vid reptilprover.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din skäggagam blir sjuk.Skötsel av skäggagam.

Djurvårdguiden

Skötsel av orm

Skötsel av orm varierar beroende på var de kommer ifrån.Ormar kommer från en mängd olika typer av miljöer – marklevande, trädlevande, grävande, sötvatten och saltvatten. De lever i alla världsdelar förutom Antarktis. Det finns dock inga inhemska ormarter på Hawaii, Island, Nya Zeeland och Irland.Ormar är långsmala benlösa djur med torr fjällförsedd hud. Skinnet är ovanligt elastiskt, vilket tillåter det att tänjas ut när ormen sväljer stora byten. Ormar är tämligen ensamma om denna egenskap och om att sakna rörliga ögonlock och yttre öronöppningar. Ormars storlek varierar från några cm till många meter beroende på arten.Att välja en lämplig ormVissa ormarter är sällsynta och utrotningshotade, och därmed skyddade av diverse lagar. Dessa ormar får i många fall endast hållas i fångenskap på zoologiska parker. Alternativt hos herpetologer med erforderliga tillstånd. Detsamma gäller giftormar, som under inga omständigheter bör hållas som husdjur av en vanlig hobby-ormägare.De vanligaste ormarterna i fångenskap är olika boaormar, pytonormar och majsorm. Skötselkraven för olika ormar kan variera avsevärt. Dessutom blir en del arter inom dessa ormfamiljer mycket stora, varför de kräver mycket stort utrymme.Innan du införskaffar en orm bör du tänka igenom följande:Läs noga på allt du kan om arten, dess naturliga miljö och naturliga föda. Avgör sedan hur väl du kan efterlikna detta i den tänkta omgivningen hemma. Skötselkraven inkluderar utfodring, utrymme, temperatur, luftfuktighet, belysning samt hygien.Fundera igenom om ormens temperament är lämpligt för dina avsikter. Om du enbart avser att studera ormen i dess terrarium så har ormens temperament inte så stor betydelse. Om du däremot avser att regelbundet handskas med ormen, så är det viktigt att detta kan ske utan stress eller skador på vare sig dig eller ormen! Kungspyton har vanligen ett förutsägbart lugnt temperament och är lätthanterad. De stora pytonarterna kan vara mycket oberäkneliga och bli alltmer aggressiva som vuxna. Framför allt gäller detta nätpyton och tigerpyton.Välj ut en orm som du kan införskaffa föda till utan problem, och som äter regelbundet.Välj ut en orm som ser frisk ut i alla avseenden! Undvik en orm som ser sjuk ut. Det är sällan man kan förverkliga sina idéer om att vårda en sådan orm tillbaka till hälsa.Undvik ormarter som är kända för att vara svåra att hålla i fångenskap. Till exempel de som kräver mycket speciella levnadsmiljöer eller mycket speciella utfodringskrav.Undvik giftormar! Detta bör endast erfarna herpetologer syssla med. Reglerna varierar dessutom från kommun till kommun huruvida det är tillåtet eller ej för en privatperson att ha giftorm hemma.BoaormarDet som till vardags kallas ”boa” är i verkligheten 39 olika arter. Boaormar är vanligen aktiva i skymningen eller på natten. Boaormar är vivipara. Det betyder att de föder levande ungar.Kungsboa (Boa constrictor) lever i Sydamerika i varierande miljöer från relativt torr stäpp till fuktig regnskog. Den trivs framför allt på eller nära ovan marken i små buskar eller låga träd. Där ligger den ihoprullad och inväntar att något bytesdjur ska passera. Den tycker om att bada. I fångenskap blir de ofta ganska tama, och gör inte motstånd mot hantering. Vissa exemplar kan dock vara lättirriterade och bita vid minsta anledning. Maxlängd för kungsboa är vanligen 2-2,5 meter i fångenskap. Vilda exemplar kan nå längder över 3,5 m. Boa vill ha ett relativt torrt men varmt terrarium.Smaragdträdboa (Corallus caninus) är en mindre vanlig boaart. Som namnet säger är det en trädlevande art som kommer från regnskogsområden i Central- och Sydamerika. Den vill ha ett varmt regnskogsterrarium med växter lämpade att ligga uppslingrad på. Det är en nattaktiv art.Andra arter i fångenskap är anakonda (Eunectes sp), rosenboa (Lichanura sp) och gummiboa (Charina sp).Smaragdträdboa.PytonormarFinns i Afrika, Australien och asiatiska tropikerna. Deras miljöer varierar från regnskog till öken. Vissa arter är framför allt marklevande, med de flesta klättrar och kan återfinnas i buskar och träd. De större arterna hittas ofta nära vatten, och är goda simmare. Pytonormar inkluderar några av världens största ormar. Pytonormar är s k ovipara, dvs de lägger ägg.Olika pytonormar:Kungspyton (Python regius) är den vanligaste pytonormen i fångenskap. Den blir inte så stor som sina släktingar, sällan mer än 1,5 m. Den visar sällan någon benägenhet att bitas. Ormen lever oftast upp till sitt smeknamn ”bollpyton”, då den rullar ihop sig till en boll då den blir störd. Kungspyton kommer från västra och centrala Afrika. Den lever där i täta buskage ofta nära marknivån. Den måste ha tillgång till både bad- och klättringsmöjligheter. Luftfuktigheten måste vara relativt hög. Kungspyton är framför allt nattaktiv.Tigerpyton (Python molurus) kan bli upp till 6 m lång. Den kommer ursprungligen från Indien och Sydostasien där den lever i allt från relativt torra klimat till regnskog. Det är en marklevande orm som dock kan behöva tillgång till klättringsmöjligheter samt till bad. Tigerpyton kan trots sitt namn ofta bli tam och relativt lätthanterad.Nätpyton (Python reticulatus) kan bli 6 m lång eller mer. Den kommer från Sydostasien, Indonesien och Filippinerna. Tropisk regnskog nära vattendrag är miljön den lever i. Den är framför allt marklevande men vill ha tillgång till klättringsmöjligheter. Den vill även ha en stor uppvärmd vattenbehållare att blötlägga sig i. Nätpyton är ofta mycket svår att tämja, och skall alltid hanteras med stor försiktighet.Grön trädpyton (Chondropython viridis) kommer från Nya Guinea och norra Australien. Den blir upp till 180 cm lång. Som namnet säger är det en trädlevande art, som kommer från regnskogsmiljö. Den vill förutom växter även ha tillgång till en solbadningsplats. Grön trädpyton är en art som är ökänd för sin aggressivitet!Ametistpyton (Liasis amethystinus) kommer från Indonesien och norra Australien. Den kommer från mycket varierande klimattyper, alltifrån kustområden till regnskog. Den kan bli ca 4 m lång. Terrariet bör erbjuda både bad- och klättringsmöjligheter. Ametistpyton är ofta mycket aggressiv.Grön trädpyton.Övriga ormarterMajsorm  (Elaphe guttata) är en framför allt marklevande art som är mestadels skymnings- och nattaktiv. Den blir upp till 180 cm lång, och finns i en mängd färgvarianter. Majsormen lägger ägg. Den kommer från USA och norra Mexico. Där lever den framför allt i jordbruksbygder. Majsorm kan hållas i ett relativt torrt terrarium. Det ska dock finnas tillgång till bad, klättermöjligheter och solbadningsplats. Lämplig temperatur dagtid är 22-28 grader, nattetid något lägre.Mjölksnok (Lampropeltis triangulum) är en marklevande skymnings- och nattaktiv orm från södra USA, Mexico och Centralamerika. Upp till 180 cm lång. Äggläggande. Vill ha ett varmt och torrt terrarium. Vill dock ha badmöjlighet.Strumpebandssnok (Thamnophis sp.) kommer från Nord- och Centralamerika. Blir upp till 130 cm lång. Föder levande ungar. Kommer från mycket varierande klimattyper. Dagaktiv. Vill ha ett varmt och fuktigt terrarium med tillgång till badmöjlighet.Majsorm.Skötsel av orm – miljö, terrariumSom en allmän regel kan sägas att ormar kräver relativt lite plats, eftersom de utövar en begränsad aktivitet. Terrariet bör vara stort nog att inrymma diverse burinredning samt tillåta ormen att sträcka ut och röra sig. Ormar använder sig både av horisontellt och vertikalt utrymme om man tillgodoser sådana möjligheter.Akvarier eller liknande glas- eller plexiglasbehållare är oftast lämpligast. De tillåter maximal synlighet för betraktaren och säkerhet för ormen. Det bidrar även till att skapa en lämplig temperatur och relativt hög luftfuktighet. Nackdelen med akvarier är att ventilationen blir dålig. Gallerburar kan inte bidra till att skapa en gynnsam miljö vad gäller temperatur och luftfuktighet. Gallerburar kan dessutom bidra till skador på nos och huvud eftersom ormen ofta försöker rymma genom nätet.Oavsett terrariematerial så måste locket vara rymningssäkert. Alla gångjärn och lås måste kontrolleras noga. Alla ormar är potentiella rymmare. Många (framför allt kungssnok) kan rymma från nästan vilket till synes säkert utrymme som helst!Underlag och inredningI takt med ökad kunskap om reptilhållning vet vi nu att skapandet av mikroklimat i terrariet är viktigt. Mikroklimat innebär att det punktvis på olika ställen finns en miljö med högre luftfuktighet än i merparten av terrariet. Mikroklimat kan skapas med hjälp av fuktighetsbindande substrat (sphagnummossa (vitmossa/torvmosa) eller vermiculit (mineralprodukt) på vissa platser. Båda dessa material finns att köpa i blomsteraffärer. Det kan också skapas med hjälp av en fuktighetslåda (se nedan). Mikroklimat är viktigt för att minska vätskeförlust från kroppen, och därmed på sikt minska risken för njursjukdom.Ett naturligt underlag ger bäst möjlighet för ormen att utföra sina naturliga beteenden. Lämpligt underlag är ofta en blandning av jord och sand. Detta kompletteras med viktiga inredningsdetaljer i terrariet som kraftiga grenar som medger vertikal rörelse, hyllor på sidorna att ligga på, samt gömställen. För trädlevande arter är tillgången till varierade växter och grenar viktigt.Ren sand i ett dåligt ventilerat terrarium kan kvarhålla stora mängder vätska och leda till hudproblem längs buken. Även träprodukter som t ex bark kan absorbera vätska. Det leder till risker för uttorkning av ormen och risker för tillväxt av sjukdomsframkallande svampar och bakterier.Du bör inte använda grus, kattsand eller hyvelspån. Trots att dessa material ger ett prydligare synintryck så är de olämpliga eftersom de också kvarhåller fuktighet och smuts. Därmed skapas gynnsamma miljöer för parasiter och bakterier. Dessutom kan det hända att ormen av misstag äter av underlag i samband med födointag. Detta kan leda till skador på mag-tarmkanal.Viktigt med gömställenDet är mycket viktigt att tillförse ormen med gömställen att dra sig undan till. Många ormar matvägrar om de inte har någonstans utom synhåll att dra sig undan till. Ett gömställe kan till exempel skapas av upp- och nedvända blomkrukor med ett ingångshål i sidan. Det kan även skapas av växter (konstgjorda eller levande). Konstgjorda växter är lätta att rengöra och desinficera. De kräver ingen skötsel, och bidrar till att upprätthålla en högre luftfuktighet i terrariet om ”bladen” sprayas med vatten då och då.Klimatet är viktigt vid skötsel av ormOrmar från tropiska klimat kräver relativt varma temperaturer och ganska hög luftfuktighet. Dagtid ska temperaturen ligga mellan 26-35 grader. Nattetid kan den sjunka till 24 grader. I tropiska områden skiljer sig inte temperaturen så mycket mellan dag och natt. Ljuset är inte så starkt eftersom det filtreras genom tät vegetation. Varmare solbadningsplatser ska därför endast erbjudas till arter som specifikt behöver detta. Andra djungellevande arter kan till och med ha nedsatt förmåga att undvika hetta. Därför riskerar de överhettning.Ormar från subtropiska klimat bör erbjudas en så kallad temperaturgradient mellan 21-35 grader dagtid. Nattetid kan extravärme slås av så att temperaturen ligger kvar vid 21 grader.Ormar från tempererade klimat bör ha en temperaturgradient från 18 till 35 grader. Även här kan värmen slås av nattetid.Luftfuktigheten för tempererade arter kan ligga mellan 30-50%. För tropiska arter bör den ligga uppemot 70-80%.Terrariet kan utrustas med värmelampor eller värmedynor styrda av en termostat. Alla värmekällor måste vara skyddade så ormen inte råkar ut för brännskador om den lägger sig intill värmekällan. I terrarier till arter som solbadar ska det även finnas en lokalt betydligt varmare plats. Detta låter ormen snabbt höja sin kroppstemperatur, varvid den blir mer aktiv och ökar sin ämnesomsättning.Kontrollera alla värmekällor regelbundet så att de inte kan skada ormen. Och kontrollera att ormen inte uppvisar tecken på brännskador. Ormar drar sig nämligen inte undan från en alltför het värmekälla trots att den får brännsår.Gör en fuktighetslådaFör att minska problem med ömsningen bör du göra om ett av gömställena till en så kallad fuktighetslåda. En fuktighetslåda är ett bra sätt att tillföra den fuktighet som krävs för ormens välbefinnande, utan att behöva hålla hela terrariet fuktig. Lådan konstrueras av:En lagom stor plastlåda med lock. Lådan ska vara så stor att ormen kan ta sig in i och vända sig i lådan, men annars vara ganska trång. Om lådan är för stor finns risk att ormen använder ett hörn att tömma tarmen i.Skär ett hål i antingen lådans lock, eller på ena kortsidan. Hålet ska vara stort nog för att ormen lätt ska kunna ta sig in i och ut ur lådan. Inga andra hål ska göras i lådan.Tvättsvamp lagom stor att passa i lådans botten.Fukta svampen och vrid ur den noga så att den är fuktig men inte droppar, och lägg in den i lådan.Placera lådan i buren nära en värmekälla. Maximalt halva lådan får stå ovanför värmekällan, annars torkar den ut alltför fort. Å andra sidan, om lådan inte är tillräckligt varm så kommer ormen inte att använda den. Första gången måste du placera ormen i lådan, och sedan låta ormen ta sig in och lämna lådan alltefter eget önskemål. Många ormar tillbringar flera timmar i taget i lådan, för att sedan ignorera den långa perioder.Kontrollera fuktigheten och renligheten i lådan varje-varannan dag. Om ormen inte tömmer tarmen där kan botten hålla sig ren i upp till 2 veckor. Så snart du märker tecken på dålig lukt, avföringsmaterial eller annat avskräde så ska bottenmaterialet bytas ut och ersättas med rent sådant. Lådan ska desinficeras periodvis genom att fylla den med en svag rengöringslösning, och låta den stå i 30 minuter varefter den sköljs noga.BelysningDet mest idealiska för en reptil är att ha tillgång till ofiltrerat solljus under dygnets ljusa timmar. I vårt klimat är dock detta omöjligt att erhålla. I stället bör du använda en ljuskälla som även ger UV-ljus. Exempelvis fullspektrumlysrör kan stå på under dygnets ljusa timmar, 10-12 timmar/dag. Läs mer här » VattenVatten ska finnas tillgängligt ständigt. De flesta ormar dricker oregelbundet men använder sig av en lämplig vattenbehållare för att blötlägga sig i. En annan fördel med att tillhandahålla en ganska stor vattenskål är att avdunstning bidrar till att hålla luftfuktigheten hög i terrariet. Detta gäller framför allt terrarier av glas eller plexiglas. Vattenbehållaren ska vara så rymlig att den lätt medger blötläggning. Och så tung att den inte välter lätt.Vattenbehållare måste rengöras noga och regelbundet. Dålig hygien leder till ansamling av bakterier i ormens miljö.HygienTillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap. Det beror på deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har ormen stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material. För ormar i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren får föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.Buren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras. Eftersom människan av naturen är ganska lat, så blir rengöringen utförd oftare ju enklare den är att göra. Se alltså till att burinredningen är funktionell hellre än vacker!Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör successivt bytas ut så att det hela tiden håller sig fräscht. Inredningen inklusive mat- och vattenskålar, måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden. Hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.Skötsel av orm – utfodringOrmar i fångenskap ska utfodras med avdödat foder. Att utfodra med levande ryggradsdjur strider mot svensk djurskyddslag. Enklast är att ha ett lager av avdödade frysta möss el dyl i frysen. Vanliga foderdjur är olika sorters gnagare samt kyckling.Ormar erhåller en stor mängd mikroorganismer från maten de äter, framför allt eftersom ormen äter hela bytesdjur. Det är aldrig praktiskt möjligt att försäkra sig om att bytesdjuren är helt fria från sjukdomsframkallande organismer. Du bör dock alltid försäkra dig om att bytesdjuren ser friska ut och kommer från en pålitlig källa.Var försiktig vid utfodringenMan ska alltid vara extremt försiktig i samband med utfodringen av en orm. Detta är framför allt viktigt då ormen förväntas vara mycket hungrig. Och om ormen inte är van vid människor annat än i samband med utfodringstillfällena. En nervös och hungrig orm kan mycket väl göra utfall mot en människa direkt i samband med öppnandet av terrariet, och i samband med att foderdjuret läggs in. Stora ormar kan vara speciellt farliga vid dessa tillfällen, och olyckor kan lätt inträffa.Stor försiktighet måste också utövas då man utfodrar fler än en orm i ett terrarium. Ibland kan två ormar få för sig att äta på samma byte. Om en orm angripit nosen på en mus, och en annan orm bakdelen, så vill ingendera av ormarna släppa sitt byte. Båda ormarna fortsätter att svälja. Det kan sluta med att den ena ormen sväljer den andra! Om två eller fler ormar lever i samma terrarium ska de utfodras individuellt genom att hålla bytesdjuret framför dem med en lång gaffel eller tång.Eventuella bristsjukdomarOrmar i fångenskap lider sällan av allvarliga bristsjukdomar till skillnad från andra reptilarter. Orsaken är till stor del att ormen tillåts äta ungefär på samma vis som i det vilda. Det vill säga hela foderdjur. Även om ormen många gånger utfodras med en annan typ av foderdjur än den skulle välja i det vilda, så tycks näringsinnehållet ändå överensstämma relativt väl för de flesta ormars behov. Risken för felaktig utfodring och bristsjukdomar tycks vara störst bland mycket unga ormar som framför allt utfodras med nyfödda bytesdjur eller insekter. Dessa är inte lika näringsrika som vuxna bytesdjur.Ormar som endast utfodras med frusen fisk löper dock risk att drabbas av B-vitaminbrist. Symptom på detta är olika slags neurologiska symptom som t ex dålig balans. Det är mycket viktigt att ge extra B-vitamintillskott till ormar på huvudsaklig fiskdiet.Hur ofta ska ormen äta?Utfodringsscheman för ormar varierar med ålder, art, storlek, kondition och speciella krav hos individen. Allmänt sett kan unga ormar utfodras en gång/vecka till varannan vecka. Om en snabb tillväxt önskas kan djuret utfodras oftare. Omgivningstemperaturen måste vara så varm att den tillåter fullständig nedbrytning av födan. Äldre ormar utfodras vanligen mer sällan, ofta en gång per 3-6 veckor. Antalet bytesdjur som erbjuds vid varje utfodring avgörs individuellt.Överutfodring måste undvikas eftersom detta leder till fetma. Utfodring alltför ofta, eller med alltför många djur per gång leder till snabb tillväxt. Hos äldre djur leder det även till fetma. I det vilda förekommer knappast detta problem på grund av besväret att få tag i byte.ÖmsningÖmsning är den process då ormen med jämna intervall byter ut den yttre delen av skinnet. Förloppet regleras av olika hormoner, och beror även av tillväxten. De flesta ormar ömsar skinn 4-8 gånger per år. Antalet ömsningar beror av många olika faktorer, t ex omgivningstemperaturen, utfodringstäthet, utfodringsmängd och aktivitetsnivå. Unga ormar ömsar oftare än gamla ormar eftersom tillväxten är ganska snabb under de första levnadsåren.Ömsningen föregås av en period av inaktivitet. Detta varar i 1-2 veckor. Under denna tid blir ögonen matta med en gråblå yta. Ormen ser nu dåligt, vilket kan göra den lite oberäknelig och ibland aggressiv. Skinnet har under denna period en matt yta. Det underliggande skinnet är mjukt och känsligt för skada under den tid då det yttre lagret ska börja falla av.Ögonen blir genomskinliga igen efter 7-15 dagar, och ömsningen börjar nu. Ormen använder sig av sträva föremål eller ytor i sin miljö för att underlätta ömsningen. Ömsningen startar med huvudets skinn. När ormen har lossat skinnet runt munnen och nosen, gnider den sig mellan sträva föremål som kan fånga fast det lösa skinnet och hålla fast detta medan ormen glider ut ur det. Många ormar tömmer tarmen efter ömsningen, eller sätter i sig stora mängder vatten.Friska ormar har vanligen inga eller små problem med ömsningen. De ömsar vanligen skinnet i en enda bit. Undantag gäller de ormar som har gamla skador på hud/fjäll, och de ormar som lever i för kalla och/eller för torra omgivningar.Problem med ömsningÖmsningen innebär en stor stress på kroppen. Ormar som lider av felaktig utfodring, eller ormar som av andra skäl sköts dåligt, uppvisar ofta försenad och partiell ömsning. Dessa ormar ömsar i många små bitar. Dessutom blir ofta många bitar av det gamla skinnet sittande kvar utan att lossna. Detta gäller ofta ögonens ”skinn” (ögonkapseln).För att minska problem med ömsningen bör du även göra om ett av gömställena till en så kallad fuktighetslåda. Se ovan.ReproduktionOrmar kan ge upphov till ungar på endera av två sätt. I det ena fallet utvecklas befruktade ägg i honans kropp. När fostren är fullt utvecklade föds ungarna och ser då ut som små vuxna i miniatyrer. Exempel på denna typ av fortplantning (vivipar) är t ex boa constrictor. Boa föder kullar på upp till 20-30 ungar. Dräktighetsperioden är ca 130 dagar, beroende på honans storlek. Kungsboaungar är ca 35-50 cm långa vid födelsen. De når avelsstorlek vid 1,20-1,50 m.Det andra sättet innebär att honan lägger avlånga ägg med läderaktigt skal i sin omgivning. Äggen ligger sedan och ”mognar”. Då fostrens utveckling är färdig kläcks äggen och ger upphov till små vuxna i miniatyr. Exempel på denna typ av fortplantning (ovipar) är pytonormar. Pytonormar lägger kullar varierande från bara ett fåtal till nästan 100 ägg. Det beror på storlek och art. Vissa pytonhonor rullar sig runt äggen efter läggningen, och stannar hos dem tills de kläckts.I båda fallen kan den nyfödda eller nykläckta ormen ta hand om sig själv. Den kräver ingen skötsel från föräldrarna. Ungarna ska utfodras sedan de ömsat första gången, vid 1-2 veckors ålder.Många ormarter parar sig villigt i fångenskap. Ofta krävs en period av ca 2 mån med lägre temperatur (20-22 grader) för att stimulera boa och pyton till parning. Honan och hanen bör kylas ner var och en för sig, och sedan återföras i samma bur för parning. Sperman kan lagras i honans könsorgan efter parningen, varför en parning kan ge upphov till 3 olika kullar ägg eller ungar.Sjukdomar hos ormOm boa och pyton sköts väl och äter regelbundet, kan de leva över 20 år i fångenskap. Många djur i fångenskap dör pga åldersproblem snarare än sjukdomar. Vissa problem kan dock uppstå. Några av dem är:ParasiterInre parasiter är ovanligt hos ormar födda i fångenskap. Det är dock vanligt hos vildfångade djur. Det kan röra sig om flundror, bandmask, lungmask m m. De erhålls ofta från bytesdjuren som ormen äter. Symptom kan vara kräkning, onormal avföring, oro, utebliven viktökning trots god aptit etc. Alla ormar med parasiter uppvisar inte symptom. Färskt avföringsprov måste undersökas så parasiterna kan identifieras och behandlas.Yttre parasiter som fästingar och skabb kan ha funnits hos ormen från inköpet, eller spritts från andra djur i samlingen. Fästingar kan dras bort med pincett, såret tvättas sedan med desinfektionsmedel. Se noga till att fästingens huvud avlägsnas. Skabbdjur kan behandlas med någon slags antiparasitmedel som dels duschas på orm och terrarium, dels på omgivningen runt terrariet.LunginflammationVäsande andningsljud, andning med öppen mun, överskottssaliv och tjockare saliv, och/eller flöde från näsan är alla tecken på lunginflammation. Som andra infektionssjukdomar orsakas lunginflammation oftast av dålig burhygien. Avsaknad av grenar att klättra i ökar också risken för att ormen inte kan få ut slem från luftvägarna. Behandling innebär dels att burtemperaturen måste höjas till 30-32 grader, samt luftfuktigheten ökas. Ormen måste även behandlas med antibiotika.Munröta”Munröta” (munhåleinfektion)ses ofta tillsammans med andningsproblem. Tandkött och tänder kan se röda och inflammerade ut, svullna, eller täckta av ett ostigt gult eller vitt sekret. Detta är ett allvarligt sjukdomsproblem och kräver behandling av veterinär.ParamyxovirusParamyxovirus är ett virus som orsakar lunginflammation och neurologiska symptom hos flertalet ormarter. Man misstänker att viruset kan spridas av ormkvalster. För de flesta ormar som insjuknar leder sjukdomen till döden. Det finns dock ett stort antal ormar som aldrig själva uppvisar symptom, men som fungerar som friska smittobärare. Med hjälp av blodprovstagning kan ormen testas för att se om den varit i kontakt med smittan.Inclusion body diseaseInclusion body diseaseär en annan dödlig sjukdom som man misstänker orsakas av ett virus. Sjukdomen drabbar framför allt boa och pyton. Hos pytonormar är symptomen ofta dramatiska med framför allt olika neurologiska symptom. Hos boaormar är förloppet ofta mer kroniskt. Ibland ses luftvägssymptom, ibland lindriga neurologiska symptom. Hos många boaormar är sjukdomen mer smygande och orsakar ett allmänt hämmat immunförsvar. Det leder till risk att insjukna i diverse olika följdsjukdomar. För närvarande finns ingen enkel provtagningsmetod för att kontrollera om en orm har drabbats av IBD. Vanligen måste vävnadsprov tas ifrån inre organ under allmän narkos.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din orm blir sjuk.

Djurvårdguiden

Skötsel av Leopardgecko

Leopardgecko (Eublepharis macularius) är en köttätande nattaktiv ödla som härstammar från torra klippiga områden i Afghanistan, Pakistan och norra Indien. Leopardgeckon tillhör de primitiva geckoarterna. De kännetecknas av att de har rörliga ögonlock och saknar ”sugkoppar” på tårna. Leopardgeckon kallas ibland även för fetsvansgecko, eftersom den lagrar näring i stora fettdepåer i svansen. Denna ödla brukar vara ett idealiskt val för den som ska skaffa en reptil för första gången. De kan leva i uppemot 20 år, och blir till storleken inte större än ca 20 cm. Ödlan brukar uppnå vuxen storlek vid 9-18 månaders ålder. Normalvikten brukar variera mellan 40-100 gram. Här får du råd om skötsel av leopardgecko.ReproduktionLeopardgeckon brukar bli könsmogen vid ca 9-18 månaders ålder. Honans könsmognad regleras dock mer av storleken än av åldern. Den brukar infalla då ödlan väger minst 40 gram. För hanens del krävs både en viss ålder och viss vikt för att könsmognaden ska infalla. Hanen blir därför ofta inte könsmogen förrän runt 18 månaders ålder.Brunstperioden brukar infalla från januari till september. Honan kan lagra spermier i sina könsorgan. Därför kan en enda parning resultera i flera kullar under ett helt år framåt! Många honor lägger 4-5 kullar med 2 ägg i varje kull under säsongen, med ca en månads intervall mellan kullarna. Äggen ses ofta lätt som två stora vita bulor genom huden på magens undersida. Befruktade ägg kläcks efter 6-12 veckor.TerrariumVi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi. I takt med det har blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret, varför sjukdomar lättare utvecklas.Precis som de flesta andra reptiler så trivs leopardgeckos bäst om de lever ensamma. Vill man absolut ha flera ödlor så kan en hane ofta leva med en eller flera honor.Storlek på terrarietMinsta tillåtna terrariestorlek för en 20 cm-ödla är 20 dm2. Det vill säga t ex 50 cm långt och 40 cm brett. För varje ytterligare ödla i terrariet måste detta förlängas med 25 cm. Trängsel kan leda till aggressioner och stress, då det underlägsna djuret inte har någon plats att fly undan till. Stress i alla former är en av de vanligaste orsakerna till aptitlöshet och sjukdom hos reptiler.Täck med gallerTerrariet bör täckas av galler så att ödlan inte kan rymma. Gallret tillåter även ventilering av terrariet. Gallret skyddar även ödlan så att inte något faller ner i terrariet.  Det hindrar också syrsor från att rymma.Viktigt med mikroklimatI sin naturliga miljö tillbringar leopardgeckos mycket tid i klippskrevor eller jordhålor. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat. Det innebär ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta oerhört mycket högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus. Där är luftfuktigheten extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret. Med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler.I fångenskap är det alltså viktigt att underlaget i terrariet medger bildandet av mikroklimat på olika ställen.UnderlagetUnderlaget bör helst bestå av något som ödlan kan gräva ner sig i. Att kunna gräva ner sig är ett viktigt sätt för reptiler att skydda sig från både kyla och värme. Ett underlag av jord eller grus är därför naturligt (blandning 50/50). Ett fast underlag är även viktigt så att ödlan kan röra sig på ett naturligt sätt. En nackdel med naturliga underlag är att leopardgeckos ofta äter av det. Jord och grus, men framför allt fin sand, orsakar lätt förstoppningar. Låter man ödlan bada ofta eller ha tillgång till en fuktlåda är dock riskerna med ett naturligt underlag små.Ett sätt att skapa ett bra klimat för sin leopardgecko är att använda flera frölådor (eller andra sorters plastbaljor) bredvid varandra på botten av trälådan.Olika lådor kan fyllas med olika slags material, t ex:En blandning av jord och sand i en, minst 5 cm djupt. Blanda gärna i lite färsk sphagnummossa (vitmossa/torvmosa) eller vermiculit (mineralprodukt). Båda dessa material finns att köpa i blomsteraffärer. Torra löv eller annat fuktighetsbevarande ämne fungerar också. På ytan kan en ihålig trädstam placeras som gömställe. Ytlagret i denna låda duschas regelbundet för att behålla en viss fuktighet (men ej vara blött).Planterade växter i en, ger skugga och tillgång till gömställe.Stenar i en låda, varierande storlek, dock så stora att ödlan ej kan svälja dem. Flata stenar eller kakelplattor kan läggas ovanpå och används som utfodringsplats.Denna blandning av underlag är billigt och lätt att rengöra. Den ger också bra möjlighet för att skapa olika temperaturzoner och utveckling av mikroklimat. Nedsölad ytbeläggning skopas bort allt eftersom det uppstår. Allt underlag (sand+jord) byts ut ca var tredje vecka. Stenarna rengörs och kokas alternativt upphettas i ugn var tredje vecka.Nackdelar med andra typer av underlagTidningspapper:  medger ej mikroklimat, medger ej grävande.Bark:  idealisk miljö för kvalster och mikroorganismer, kan ge stora skador om äts upp.Viktigt med gömställenI terrariet måste det finnas någon form av gömställe där ödlan kan dra sig undan närgången uppmärksamhet. Gömställen bör finnas i både terrariets varma och kalla ände. Har du flera ödlor i terrariet så måste det finnas tillräckligt med gömställen för alla djur.För att minska problem med ömsningen bör du även göra om ett av gömställena till en så kallad fuktighetslåda. En fuktighetslåda är ett bra sätt att tillföra den fuktighet som krävs för ödlans välbefinnande, utan att behöva hålla hela buren fuktig.Lådan konstrueras av:En lagom stor plastlåda med lock. Lådan ska vara så stor att djuret kan gå in och vända sig i lådan, men annars vara ganska trång. Om lådan är för stor finns risk att djuret använder ett hörn att bajsa i.Tvättsvamp lagom stor att passa i lådans botten.Skär ett hål i antingen lådans lock, eller på ena kortsidan. Hålet ska vara stort nog för att djuret lätt ska kunna ta sig in i och ut ur lådan. Inga andra hål ska göras i lådan.Fukta svampen och vrid ur den noga så att den är fuktig men inte droppar, och lägg in den i lådan.Placera lådan i buren nära en värmekälla. Maximalt halva lådan får stå ovanför värmekällan, annars torkar den ut alltför fort. Å andra sidan, om lådan inte är tillräckligt varm så kommer ödlan inte att använda den. Första gången måste du placera geckon i lådan, och sedan låta ödlan gå in och lämna lådan alltefter eget önskemål. Många ödlor tillbringar flera timmar i taget i lådan, för att sedan ignorera den långa perioder.Kontrollera fuktigheten och renligheten i lådan varje-varannan dag. Om djuret inte bajsa eller tar in födoartiklar i lådan, kan botten hålla sig ren i upp till 2 veckor. Så snart du märker tecken på dålig lukt, avföringsmaterial eller annat avskräde så ska bottenmaterialet bytas ut och ersättas med rent sådant. Lådan ska desinficeras periodvis genom att fylla den med en svag rengöringslösning, och låta den stå i 30 minuter varefter den sköljs noga.Inred terrariet så att din leopardgecko mår bra.Temperatur och belysningÄven om leopardgeckos kommer från mycket varma, nästan ökenliknande trakter, så bör de inte vistas i alltför hög omgivningstemperatur. Eftersom de är nattaktiva tillbringar de dygnets varmaste tider inne i svalare jordhålor och klippskrevor.Lagom dagstemperatur i terrariet ligger mellan 21-30 grader. Det ska finnas en temperatur-gradient i terrariet, dvs hela terrariet ska inte hålla en och samma temperatur, utan värmen ska variera mellan olika platser. Detta kan arrangeras genom att kombinera ouppvärmda ytor med värmekabel under en del av terrariet, samt värmelampa ovanifrån. Nattetid kan temperaturen sjunka något, dock ej under 18 grader. Kom ihåg att regelbundet kontrollera med en termometer hur varmt det egentligen är i olika delar av terrariet. En leopardgecko som vistas i temperatur högre än 32 grader blir stressad och hyperaktiv. Om värmen överstiger 38 grader kan den dö.Undvik så kallade varma/heta stenar. Dessa har en inbyggd värmekabel som är tänkt att hålla värmen på en jämn nivå. Tyvärr krånglar ofta dessa värmekällor och ger en alldeles för hög värme. Eftersom reptiler har mycket dåliga värmereceptorer i huden, så är det inte ovanligt att de kan ligga på varma stenar och sakta steka sönder undersidan av magen.Lämplig dag-natt-cykel är 12 timmar. Leopardgeckos är känsliga för starkt ljus och kan ibland äta dåligt om de utsätts för detta. Eftersom leopardgeckos är nattaktiva djur så anses det ej vara livsnödvändigt att ha UV-ljus i terrariet. Det är dock sannolikt så att UV-ljus ändå kan vara fördelaktigt, eftersom även nattaktiva djur ibland går ut i det sista skymningsljuset och ”solar”, varvid det allmänna välbefinnandet ökar, samt D-vitamin bildas i huden.UtfodringLeopardgeckos är rena köttätare. I sin naturliga miljö äter de diverse insekter, inklusive skorpioner!, samt även mindre slags ödlor. Det är viktigt att försöka variera kosten även i fångenskap, för att ombesörja intag av alla nödvändiga aminosyror. Du kan utfodra med kackerlackor, syrsor, gräshoppor, mjölmaskar, zoophobasmask samt ibland även musungar. En tumregel säger att man kan utfodra med ett bytesdjur som inte är större än 2/3 av huvudets bredd respektive längd.Det är viktigt att insekterna är utfodrade med ett bra foder, t ex fågelpellets, gnagarpellets eller hundtorrfoder. Till detta foder bör extra kalk i form av kalciumkarbonat blandas i. Just innan insekterna används som foder ska de pudras med ett kalktillskott, helst kalciumkarbonat. En gång i veckan ska de även pudras med ett multivitaminpreparat.Dräktiga leopardgeckos och ungar ska utfodras minst varannan dag. Vuxna leopardgeckos ska utfodras minst 2 gånger i veckan.VattenLeopardgeckon ska alltid ha tillgång till rent vatten i en skål med låga kanter, som ödlan lätt kan ta sig ner i för att blötlägga sig i. Vattendjupet bör endast nå till i höjd med ödlans mage.Om ödlan inte vill bada på egen hand kan man då och då blötlägga den för att stimulera den att dricka. Blötläggning är även bra för att underlätta normal ömsning. Många ödlor passar dessutom på att bajsa då de badar, vilket gör renhållningen i terrariet enklare.Hygienen är viktig vid skötsel av leopardgeckoTillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap på grund av deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har leopardgeckon stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material. För ödlor i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren måste föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.Buren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras.Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör successivt bytas ut så att det hela tiden håller sig fräscht. Inredningen, inklusive mat- och vattenskålar, måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden, och hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.Vanliga sjukdomsproblem hos leopardgeckosMetabolic Bone Disease/BenskörhetSjukdomen orsakas av felaktig utfodring, där balansen mellan kalcium och fosfor blivit fel. Det vanligaste felet djurägaren gör, är att man glömmer pudra insekterna med kalk, eller att insekterna har utfodrats med dåligt foder. Då blodnivån av kalcium sjunker försöker kroppen kompensera detta genom att bryta ner skelettvävnad och därmed frisätta kalcium. Normal skelettvävnad ersätts så småningom av en svagare bindväv.Symptom hos geckon kan vara minskad aptit och förstoppning; muskeldarrningar i benen; nedsatt tillväxt; missbildade eller brutna ben; mjuk käke; krokig ryggrad, eller bakbensförlamning. Ödlan blir även allmänt svag i muskulaturen och orkar inte längre resa upp kroppen från underlaget.MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader, och det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många leopard-geckos kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet.FörstoppningFörstoppning tillhör de allra vanligaste sjukdomsproblemen hos leopardgeckos. Vanligen orsakas sjukdomen av att ödlan äter av underlaget i terrariet, oftast grus eller sten. Materialet packas ihop till cementliknande klumpar i tarmen, och ödlan klarar inte av att utan hjälp bajsa ut detta.Tillståndet kan snabbt bli livshotande. Vissa ödlor går att rädda men detta kräver ofta intensivbehandling under lång tid. Bästa behandlingen är därför förebyggande åtgärder, t ex att undvika fin sand eller grus som underlag i terrariet, samt att se till att ödlan har tillgång till fuktighetslåda eller bad.ÖmsningsproblemOm leopardgeckos hålls i en torr miljö utan tillgång till badmöjlighet eller fuktighetslåda, så är det mycket vanligt att ödlan får problem vid ömsningen. Ofta blir små hudflagor sittande kvar på tårna. När ödlan fortsätter växa fungerar dessa kvarsittande hudflagor som ”gummisnoddar” och stryper blodförsörjningen till tån. Klon ramlar av, och yttersta delen av tån kan skrumpna och falla bort. Ibland kan ödlan i stället ha problem med att bli av med all hud på ögonlocken. Kvarsittande rester kan irritera, varför ödlan kanske gnuggar huvudet mot föremål i terrariet, och därmed riskerar att skada hornhinnan.SvanslossningLeopardgeckos tillhör de ödlearter som har förmågan att lossa svansen då den känner sig hotad. Man ska därför alltid vara försiktig med att gripa tag i svansen på en gecko, eftersom man annars kan bli stående med svansen i handen! Skulle detta trots allt hända, så brukar en ny svans ganska snabbt kunna växa ut igen. Den blir dock aldrig lika jämn och vackert tecknad som den gamla svansen.InälvsparasiterHos alla viltfångade reptiler är problem med inälvsparasiter mycket vanligt. Leopardgeckos tillhör de reptilarter som numera uppföds i stor mängd i fångenskap, varför riskerna med parasiter ofta är minimala. Dock har det visat sig att många leopardgeckos i fångenskap drabbas en cryptosporidier, en mikroskopiskt liten parasit som orsakar avmagring och lös avföring. Denna sjukdom är oerhört svår att bota. Bästa sättet att undvika sjukdomsproblem är att ha en sträng karantän innan nya reptiler sätts in i samma rum där din gecko vistas.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din leopardgecko blir sjuk.

Djurvårdguiden

Skötsel av leguan

Den gröna leguanen (Iguana iguana) är en av de vanligaste reptilerna i fångenskap. Det är tyvärr också en av de vanligaste reptilerna som söker veterinär på grund av sjukdom orsakad av felaktig utfodring och miljö. Korrekt skötsel av leguan är viktigt för att slippa veterinärbesök.Då leguanen köps in är det alldeles för vanligt att den blivande djurägaren inte får tillräcklig information då det gäller utfodring och skötsel. Det kan sedan dröja många månader, ibland år, innan de negativa effekterna visar sig. Följande information omfattar bara en liten översikt om leguaner och deras behov.Leguanens ursprungLeguaner är tropiska dagaktiva trädlevande ödlor med aktiva perioder framför allt i gryning och i skymning. De kommer från central- och sydamerika, och lever oftast i närheten av floder och vattendrag. De lever i huvudsak på växter – djungelblad, blommor och frukter. Jäsning av komplexa kolhydrater sker i colon och utgör 30-40% av energiuttaget från dieten. De bakterier som tarmen behöver för denna process får ungarna i sig genom att äta vuxna leguaners avföring. För att underlätta matsmältningsprocessen och för att reglera kroppstemperaturen solbadar djuren. De försöker då nå platser med temperatur över 30 grader. Djurens sociala rangordning avspeglar sig i hur framträdande (= soligt) deras solbadningsplats befinner sig.I sin naturliga miljö är leguanen mycket skygg, och gömmer sig eller flyr undan vid minsta tecken på fara. Leguanerna klättrar gärna i träd, där de om dagen solar från trädgrenar, ofta över vattendrag. Då den blir skrämd eller hotad låter den sig falla (ofta från hög höjd) ner i vattnet under. De är utmärkta simmare och tar sig snabbt fram genom att hålla frambenen längs sidorna och slå med svansen från sida till sida. Leguanen kan också låta sig falla ner till marken från hög höjd. Om en leguan känner sig hotad kan den försvara sig med mycket snabba piskliknande slag med svansen, samt med klor och käkar.AnatomiVuxna leguaner kan uppnå en storlek av nästan 2 m och väga upp till 7,5 kg. Det ska man komma ihåg då man köper den söta lilla ödlan! Vuxna djur kräver stort burutrymme. De kan vara farliga att hantera för en ovan person. De har rakbladsvassa tänder som kan orsaka allvarlig skada. Andra delar att se upp med är den långa stela och hårda svansen, och de skarpa klorna.Hanarna är vanligen större och har klarare färger än honorna. Hanens färger är mest framträdande under avelssäsongen. Hanarna har även större huvuden än honorna. Båda könen har 12-13 tydliga porer i en rad på lårets undersida. Dessa körtlar utsöndrar en vaxig substans som leguanen använder för att markera sitt revir och att identifiera varandra med. När hanen blir äldre utvecklas dessa ”femoralporer” till att bli lätt utstående strukturer.ReproduktionLeguaner parar sig normalt sett i januari eller februari. Efter ca 2 månaders dräktighet gräver honan i fuktig sand eller lera, ofta vid foten av ett träd, och lägger 25-40 ägg. En nykläckt leguan är ca 25-30 cm lång. Den växer med 15-24 cm på ett år, och uppnår könsmognad vid ca 3 års ålder. Det är tyvärr inte alls ovanligt att en tidigare snäll och lätthanterlig leguanhane vid 3-5 års ålder kan bli mycket aggressiv mot människor. Det är troligen en följd av dess revirhävdande natur. För att försöka minska risken för detta kan man kastrera hanen. Det bör ske innan den blir alltför dominant.Värpnöd är inte ovanligt hos leguaner. Det kan uppstå då en dräktig hona (en hona med ägg, vare sig dessa ägg är befruktade eller inte), inte kan få ur sig ett eller flera ägg. Orsaker till värpnöd kan vara felaktig utfodring (fr a felaktig mineralbalans), felaktig miljö (brist på lämplig äggläggningsplats), olika sjukdomar, mumifierade ägg, och stora eller missbildade ägg. För att diagnosticera problemet krävs undersökning samt röntgen. Beroende på omständigheterna kan behandlingen bli medicinsk eller kirurgisk.Bur/tankDet är ytterst viktigt att tillförsäkra leguanen tillräckligt hög temperatur, luftfuktighet och ljus, för att den ska överleva i fångenskap. Leguaner ska hållas i stora glas-, plexiglas eller träburar. Ett 100 liters (eller större) akvarium är en bra början. Utrymmet får snabbt anpassas efter leguanens tillväxt, som sker mycket snabbt under första levnadsåret. Burgolvet kan täckas med tidningspapper, konstgjort gräs (astroturf) eller heltäckningsmatta. Viktigaste egenskapen är att det ska vara lätt att göra rent. Använd inte grus, sand, lera eller kattsand, eftersom leguanen kan äta av detta material och drabbas av tarminpackning. Dessa material är även irriterande mot djurets hud, och kan orsaka hudsjukdom om de blir smutsiga eller konstant fuktiga.VattenEn vattenskål med färskt vatten som byts dagligen ska finnas att dricka ur och blötlägga sig i. Badkaret kan också användas för en daglig simtur. Vattentemperaturen ska kännas varm och behaglig för en människa. Fyll på så att vattnet på grundaste stället medger att 2/3 av kroppen är täckt av vatten. Många djur avger avföring endast då de vistas i vatten, vilket gör renhållningen enklare.Fuktigheten i buren kan erhållas genom att dagligen spraya försiktigt med en blomdusch. Man kan också installera en luftfuktare i rummet eller tillverka en fuktighetslåda att ha i terrariet. En fuktighetslåda är ett bra sätt att tillföra den fuktighet som krävs för välbefinnande, utan att behöva hålla hela buren fuktig. Lådan kan också fungera som ett gömställe.Att konstruera en fuktighetslåda:Använd en lagom stor plastlåda med lock. Lådan ska vara så stor att djuret kan gå in och vända sig i lådan, men annars vara ganska trång. Om lådan är för stor finns risk att djuret använder ett hörn att bajsa i.Skär ett hål i antingen lådans lock, eller på ena kortsidan. Hålet ska vara stort nog för att djuret lätt ska kunna ta sig in i och ut ur lådan. Inga andra hål ska göras i lådan.Ta en tvättsvamp lagom stor att passa i lådans botten.Fukta svampen och vrid ur den noga så att den är fuktig men inte droppar. Lägg in den i lådan. Försök välja en svamp i matt färg, t ex beige eller brun, för att inte djuret ska missta den för en födoartikel. Om djuret ändå försöker äta på svampen måste du försöka använda någon annan typ av fuktighetsbevarande material.Placera lådan i buren nära en värmekälla. Maximalt halva lådan får stå ovanför värmekällan. Annars torkar den ut alltför fort. Å andra sidan, om lådan inte är tillräckligt varm så kommer djuret inte att använda den. Första gången måste du placera leguanen i lådan. Och sedan låta djuret gå in och lämna lådan alltefter eget önskemål. Många leguaner tillbringar flera timmar i taget i lådan, för att sedan ignorera den långa perioder.Kontrollera fuktigheten och renligheten i lådan varje-varannan dag. Om djuret inte bajsar eller tar in födoartiklar i lådan, kan botten hålla sig ren i upp till 2 veckor. Så snart du märker tecken på dålig lukt, avföringsmaterial eller annat avskräde så ska bottenmaterialet bytas ut och ersättas med rent sådant. Lådan ska desinficeras periodvis genom att fylla den med en svag rengöringslösning, och låta den stå i 30 minuter varefter den sköljs noga.Viktigt med ett gömställeEtt gömställe är viktigt att ha för djurets mentala hälsa. Fuktighetslådan kan användas även för detta ändamål. Man kan även använda vilken papp-, trä- eller plastbehållare som helst som är tillräckligt stor för att leguanen ska kunna gå in och vända.Hygienen är viktig vid skötsel av leguanTillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakteriella och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap på grund av deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har reptilen stora områden av land och vatten där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material. För reptiler i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren får nu föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.Buren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras. Eftersom människan av naturen är ganska lat, så blir rengöringen utförd oftare ju enklare den är att göra. Se alltså till att burinredningen är funktionell hellre än vacker!Temperatur och belysningLeguaner är tropiska ödlor och ska ha tillskottsvärme i sin omgivning. Varma stenar är inte lämpliga, eftersom dessa ofta orsakar allvarliga brännsår på undersidan av små leguaner på grund av att värmen i stenen är ojämn. I vissa fall kan stenarna till och med orsaka dödliga brännskador. I stället kan man t ex använda en värmedyna eller värmeslinga som ligger under buren så att djuren ej kommer i direkt kontakt med värmekällan. Det finns olika typer av specialtillverkade reptilvärmare i varierande storlek. Vissa har termostat.Viktigt med olika temperatur på olika ställen i burenDet ska finnas en temperaturgradient i buren. Det vill säga hela burmiljön ska inte hålla en och samma temperatur. Lämplig dagstemperatur är mellan 29-35 grader. Leguanen ska dessutom ha tillgång till en ”solbadningsplats” med en ovanifrån kommande värme- och ljuskälla. Temperaturen här bör ligga på ca 38 grader. Ljuset ska stå på 10-14 timmar per dag och stängas av helt nattetid. Nattemperaturen i buren kan få falla till 24-26 grader. Att låta leguanen leva i vanlig rumstemperatur hela tiden, utan möjlighet att själv reglera kroppsvärmen, kommer att med tiden leda till allvarliga hälsoproblem. Det kan dock ta flera år innan problemen ses. Det är mycket viktigt att leguanen inte kan komma i kontakt med värme- eller ljuskällorna. Dessa kan orsaka allvarliga brännsår.UV-ljus och solljusDet diskuteras mycket hur viktigt UV-ljus är för leguaner i fångenskap. För närvarande anser man att vissa typer av UV-ljus är viktigt för att bidra till bildandet av D-vitamin i djurens hud. Detta i sin tur är nödvändigt för att kalcium ska upptas i kroppen. Frågan är dock om de olika ljuskällor som finns att köpa, som enligt fabrikanterna liknar solljus, verkligen fungerar i praktiken. På detta kan man svara att det finns ingen ersättning för naturligt solljus, och ingen av de ljuskällor som finns på marknaden kan efterhärma solsken exakt. Vi lever i ett klimat som hindrar oss att låta leguanen leva utomhus annat än korta tidsperioder under sommaren (och UV-ljuset från solen hindras av fönsterglasen). Därför rekommenderar vi att man använder någon typ av ljuskälla som avger UV-strålning.Ett så kallat fullspektrum-lysrör avger en liten mängd av både UVA- och UVB-strålning. UVA är viktigt för reptilernas allmänna välbefinnande och för reproduktionsbeteende. UVB krävs för bildning av aktivt D-vitamin. Lysröret bör stå på hela dagen. Och det bör sitta på mellan 45-60 cm avstånd från reptilen. Tillverkare av fullspektrum-lysrör anger ofta att lysrören håller mellan 2-3 år. Det visar sig dock att de förlorar sitt ljusspektrum långt innan röret går sönder. Därför bör de bytas ut var 6-12 månad.Sommartid, när temperaturen når över 26 grader eller mer, bör du låta din leguan få tillgång till naturlig sol genom att vistas utomhus så mycket som möjligt. Du kan bygga en bur att ha stående ute i solen (men med tillgång till skugga). Du kan t o m låta din leguan gå ut i solen i sele och koppel.BurkamraterBurkamrater rekommenderas ej, eftersom leguaner inte är sociala djur. Närvaron av en burkamrat kan leda till allvarliga skador och t o m dödsfall. Ett annat fenomen som ofta ses är att den mindre dominanta leguanen inte växer ordentligt, och blir sjukligare, än det dominanta djuret. Detta ses t o m då det finns rikligt med mat och i en bra miljö.UtfodringDetta är det svåraste området att sköta då det gäller leguaner. Den vanligaste sjukdomen vi ser hos leguaner i fångenskap är brist på kalcium och/eller vitamin D. Detta leder till nedsatt tillväxt, mjuka och brutna ben, muskeldarrningar, kramper och dödsfall.I sin naturliga miljö är den gröna leguanen nästan uteslutande växtätare. Tidigare ansåg man att växande leguaner behövde en viss del animaliskt protein för att växa. Dessa leguaner växer mycket riktigt snabbare än en leguan utfodrad med enbart vegetabilier. Det har dock visat sig att leguanens njurar inte klarar av en kost med animaliskt protein, utan vid 3-5 års ålder utvecklas grav njursvikt. Numera rekommenderas därför att leguanen under hela sin livstid ska äta enbart växtbaserad föda.Lämpliga ingredienser för en leguan kan hämtas frånvar och enav följande 5 grupper:Kalciumrika grönsaker:  ska utgöra 30-40% av dieten, två eller fler av följande vid varje måltid, ex kålrot, betblast, kål, maskros, persilja, spenat, alfalfapellets.Övriga grönsaker:  ska utgöra 30-40% av dieten, varieras veckovis, ex frusna blandade grönsaker, squash, zucchini, sötpotatis, broccoli, ärtor, bönor, okra, morot, groddar, klöver, rosenblad, hibiscusblommor/blad, nejlikor, maskrosblommor/blad.Säd/fibrer:  ska utgöra upp till 20% av dieten, ex fiberrikt bröd, kanin/marsvinspellets.Frukt:  ska inte utgöra mer än 15% av dieten, ex fikon, papaya, päron, melon, äpple, persika, plommon, jordgubbe, banan (med skal), vindruvor, kiwi.Vitamin/mineraltillskott:  mineralerna bör utgöras av kalciumkarbonat eller kalciumglukonatpulver. Blanda 1 del vitaminer + 2 delar mineraler. Till ungar och växande leguan ges 1 liten nypa per måltid.Till vuxna honor ges 1 hel nypa per måltid från december till äggläggning.All mat sköljs, hackas och blandas noga. Serveras i rumstemperatur eller något varmare. Riktlinjer för utfodringen:Ungar Växande djur, Vuxna djur, >2,5 år eller >90 cm:  utfodras 1 gång/dag eller varannan dag, grovt hackat.Överdriven utfodring med en eller två fodersorter kan leda till bristsjukdomar. Ju fler sorter som blandas ihop, desto större är chansen att näringsbehovet täcks ordentligt.Var noga med att inte ge stora mängder palsternacka, morot, betor, persika, sötpotatis, sparris, tomat, banan, bönor eller majs, eftersom dessa innehåller mycket fosfor.Kom ihåg att ju mer varierad din leguans kost är, desto mindre blir beroendet av tillskottskällor för vitaminer och mineraler. Överutfodring med mineraler och vitaminer ersätter inte en välbalanserad kost, och kan i själva verket i sin tur orsaka sjukdomsproblem!Som många vegetarianer känner till så är det dock ganska besvärligt att komponera en näringsriktig och sammansatt kost av enbart grönsaker. Det är inte mindre besvärligt att göra detta för en leguan, där man även har att ta hänsyn till det stora behovet av kalcium.Om du tänker frysa in din egen grönsaksblandning eller använder någon färdig fryst grönsaksblandning, så bör du blanda i lite öljäst för att ersätta det B1-vitamin (tiamin) som förbrukas då grönsakerna tinas.BladgrönsakerDetta är den fodertyp som mest liknar den föda som leguanen äter i sitt naturliga tillstånd. Bladgrönsakerna ska inte utgöra mer än 40-45% av dygnsransonen. Bladgrönsakerna är goda källor till protein och fibrer.Ge minst två olika slags bladgrönsaker av de följande dagligen:   maskros (inkl blomma), endivesallad och vattenkrasse.Om ovanstående grönsaker är svåra att få tag i, så kan Du använda ”nyare” salladssorter som romansallad, frisésallad, ekbladssallad eller bladsallad. Isbergssallad är över huvud taget inte värt att använda som foder, eftersom den inte innehåller mycket näring.Som omväxling kan Du även prova på att ge blomblad, t ex hibiskus (både blommor och blad), nasturtium (blommor och blad), kronblad från rosor, och geranium.Kalk- och vitamintillskottTyvärr finns det ingen säker kunskap om hur mycket kalk och vitaminer som en leguan bör äta. Alla råd om hur ofta och vilken mängd man ska ge i maten är därför gissningar. Tills vi vet mer blir rådet därför att ge ”en nypa” av de olika tillskotten vid varje tillfälle. Vitaminer ges 2-4 gånger per vecka. Kalk ges så gott som vid varje utfodring.Det viktigaste att komma ihåg då det gäller dessa tillskott är:Kalktillskottet ska bara innehålla kalk, inget fosfor.Vitamintillskottet ska innehålla vitaminerna A:D:E i proportionerna 100:10:1.Blanda tillskotten i maten. Om de bara pudras ovanpå maten så är det många leguaner som vägrar att äta.Beredning av matenLeguaner brukar inte tugga sin mat, utan sluka den hel. För att underlätta foderintaget bör all mat därför finfördelas i mycket små bitar (finhackat, rivet eller t o m kört i mixer). Ju mindre foderbitar, desto mer mat kan leguanen fylla magsäcken med, och desto lättare blir maten smält. De bladiga grönsakerna  kan dock serveras i något större bitar (ungefär samma storlek som leguanens huvud).Blanda grönsakerna, frukten och alfalfan noga. Tillför vitamin- och kalktillskott och blanda noga igen. Placera maten i en lufttät behållare och förvara i kylskåp.Tidpunkt för utfodringenLeguaner i frihet äter helst under sen förmiddag, eller tidig eftermiddag. Om du utfodrar din leguan först på kvällen, kan du riskera att leguanen inte äter så mycket som den behöver, och inte heller smälter maten på ett effektivt sätt.Placera maten i den svala delen av terrariet.ProteinkällorFortfarande förekommer som ovan nämnts ofta rådet att utfodra leguaner med någon typ av animaliskt protein, alltifrån kattmat till insekter. Faktum är dock att leguaner ska utfodras med enbart vegetariska produkter.En mycket bra källa till protein är alfalfahö. Förutom högt proteininnehåll innehåller alfalfa även mycket kalcium. Det bästa alfalfahöet på marknaden är för närvarande Oxbow alfalfahö till kaniner. Det säljs hos enstaka veterinärer samt välsorterade zoobutiker. Dessutom finns det alfalfapellets för hästar, men tyvärr bara i 25 kg-förpackningar. För den som bor i närheten av ett stall, eller känner någon i hästbranschen, kan det vara möjligt att få tag i en mindre mängd alfalfapellets, och använda dessa som ingrediens i leguanens utfodring. Pelletsen behöver inte blötas upp innan de blandas i, eftersom de kommer att brytas ner av växtsaften i grönsakerna.Maten bör serveras på en tallrik eller burklock. Det måste vara lätt för leguanen att komma åt maten!Grönsaker – negativa effekter vid ensidig utfodringFörutom att ge de grönsaker som nämnts ovan, så kan man i mån av tillgång blanda i andra grönsakeri små mängder. Många olika grönsaker kan i stor mängd ge negativ påverkan på kroppen. Dessa får därför inte utgöra någon större andel av vad leguanen äter.Broccoli, brysselkål, vitkål, blomkål och kinakål kan orsaka nedsatt sköldkörtelfunktion. Detta leder till sänkt ämnesomsättning, med dålig tillväxt och slöhet som vanliga symptom.Spenat, rabarber, och betor innehåller mycket oxalsyra och kan orsaka gikt – överskott av urinsyra som framför allt avlagras i leder och ger upphov till ledsmärta. Dessa grönsaker binder även kalcium. Därmed hindrar de kroppen från att använda sig av kalciuminnehållet i födan.Spenat, morot, banan, vindruvor, sallad, rabarber och lök innehåller relativt mycket tannin. Tannin binder proteiner (som alltså ej kan utnyttjas av kroppen), hämmar viktiga matsmältningsenzymer och kan hämma intaget av järn och vitamin B12. Riskerna med att utfodra med tannininnehållande grönsaker är dock inte så stora, som då det gäller ovanstående problem (sköldkörtelhämmande och giktframkallande ämnen).Vid utfodring med frusna grönsaker måste man komma ihåg att dessa kan förlora en del av sitt innehåll av vitamin B1 (tiamin). Tillsätt 0,5-1 tesked öljäst till varje sats sallad som du fryser in. Då behöver du inte oroa dig över B-vitamininnehållet.FruktEftersom frukt innehåller väldigt lite kalcium och ofta mycket fosfor, så ska detta utgöra den minsta delen av leguanens utfodring.Helfoder för leguaner – leguanpelletsI takt med leguanens ökade popularitet har det kommit fler och fler färdiga foder för leguaner. Fabrikanterna skriver om sina produkter att de innehåller allt vad en leguan behöver, i väl avvägd balans. Tyvärr är sanningen den att ingen, varken biolog eller foderfabrikant, ännu känner till vad en leguan behöver äta för att må bra. Denna typ av foder har dessutom funnits så kort tid i handeln, att långsiktiga hälsostudier inte har kunnat göras för att bedöma hur bra eller dåliga dessa foder är för leguaner.Vår rekommendation är därför att fortsätta försöka ge en välkomponerad sallad av grönsaker och bladiga grönsaker, som så nära möjligt liknar det som leguanen i det fria äter. Pellets kan vara bra att ha till hands de dagar du har svårt att hitta fräscha grönsaker. Eller då du reser bort och grannen tittar till din leguan, och kanske inte orkar anstränga sig för att göra en fräsch sallad.I sin naturliga miljö är den gröna leguanen nästan uteslutande växtätare.Vanliga sjukdomsproblemMetabolic Bone Disease/BenskörhetSjukdomen orsakas av felaktig utfodring, där balansen mellan kalcium och fosfor blivit fel. Brist på tillgång till UV-ljus orsakar dessutom D-vitaminbrist vilket i sin tur påverkar balansen mellan kalcium och fosfor. Då blodnivån av kalcium sjunker försöker kroppen kompensera detta genom att bryta ner skelettvävnad och därmed frisätta kalcium. Normal skelettvävnad ersätts så småningom av en svagare bindväv.Symptomen hos leguanen varierar från en svullen underkäke, svårighet att äta, svullna fasta extremiteter. Ibland sker spontana benbrott på grund av den sköra benvävnaden. I sent skede blir leguanen kraftigt försvagad, orkar inte resa upp kroppen utan hasar fram, blir förstoppad, matvägrar och magrar av.MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att leguanen i inledningsskedet på ytan ser förvillande frisk ut, med tjocka kraftiga ”muskelbyggar”-ben. När väl djurägaren upptäcker att leguanen är sjuk har förloppet därför ofta hunnit gå mycket långt. Sjukdomen utvecklas under flera månader, ibland år. Det tar ofta lika lång tid att behandla leguanen. Behandlingen består av allt ifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många leguaner kan återhämta sig, men ofta kvarstår någon typ av skelettskador hela livet.Skavsår på nosenLeguaner försöker ofta ta sig ut från sina burar, och buffar och knuffar med nosen mot väggen. Vare sig väggen är gjord av glas eller nät så leder detta så småningom till skavsår på nosryggen, som i vissa fall kan bli säte för kraftiga infektioner. Ärrbildningen från dessa sår blir ofta bestående. Man kan försöka förebygga problemet genom att se till att leguanen har ett gömställe i terrariet som ger trygghet, samt genom att sätta upp synbarriärer så leguanen inte lockas att försöka ta sig ut ur terrariet.BrännskadorKontakt med oskyddade värme- eller ljuskällor kan leda till allvarliga brännskador. Se framför allt upp med värmestenar, som ofta kan bli kraftigt överhettade på enstaka punkter.”Blistersjuka” – hudinfektionKronisk utsättning för bakteriella föroreningar på grund av dålig rengöring är den vanligaste orsaken till bakteriella infektioner hos leguan. Blistersjuka ses hos leguaner som hålls i en fuktig smutsig miljö. Sjukdomen karakteriseras av vätskefyllda blåsor, framför allt på undersidan av kroppen, som kan brista och övergå till kraftigt infekterade sår.”Munröta” – munhåleinfektionMunröta innebär en bakteriell infektion i munhålan. Symptomen är svullnad, varbildning i munnen, ökad salivering och svårighet att äta. Om sjukdomen inte kommer under behandling i tidigt skede kan infektionen spridas vidare och orsaka lunginflammation.ParasiterFramför allt viltfångade leguaner har ofta en eller flera olika typer av tarmparasiter. Detta kan innebära en påfrestning för kroppen och därmed göra leguanen lättare utsatt för andra sjukdomar.UrinstenÖverskott av mineraler och proteiner från fodret kan fällas ut i urinen som kristaller, som sedan byggs på och bildar stenar i urinblåsan. Många gånger behöver urinstenen inte orsaka symptom hos leguanen, men ibland ses blod i urinen, eller tecken på smärta eller svårighet vid urinering. Diagnosen ställs med hjälp av röntgen. Behandlingen är kirurgisk.VärpnödVärpnöd innebär att den dräktiga leguanhonan inte kan lägga ett eller flera ägg. Ibland ”stannar” äggen kvar i äggstockarna, ibland i äggledaren. Orsaken kan vara allt ifrån felaktig utfodring eller miljö, till infektioner i könsorganen eller missbildade ägg. Diagnosen ställs med hjälp av röntgen. Behandlingen är oftast kirurgisk.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din leguan blir sjuk.

Djurvårdguiden

Skötsel av landsköldpadda

Landsköldpaddor är långlivade och ofta långsamma djur. De kan ofta bli mellan 50-100 år gamla om de hålls under gynnsamma omständigheter. Det finns totalt ca 50 arter. Landsköldpaddor varierar avsevärt i storlek. Små arter som t ex morisk landsköldpadda (Testudo graeca) blir sällan längre än 25 cm. Leopardsköldpaddor (Stigmochelys pardalis) kan bli uppåt 60 cm långa och väga 30 kg. Galapagossköldpaddor (Geochelone elephantopus) kan bli mer än 90 cm långa. Skötsel av landsköldpadda varierar mellan de olika arterna.Landsköldpaddornas naturliga miljö kan variera kraftigt. Arter som morisk landsköldpadda, stäppsköldpadda och leopardsköldpadda kommer från relativt torra miljöer. Deras mat ska utgöras av mycket fibrer som torkat gräs. Rödfotad (Chelonoidis carbonaria) och gulfotad sköldpadda (Chelonoidis denticulata) lever i gränslandet mellan Sydamerikas stäpp och regnskogar. De behöver mer luftfuktighet och mer frukt och grönsaker i utfodringen.Nedan följer en sammanfattning av generella råd angående utfodring och skötsel av landsköldpadda. Denna mer allmänt hållna beskrivning följs sedan av en kort sammanfattning om de vanligaste arterna. Generellt sett kan sägas att alla arter av landsköldpadda kräver att djurägaren mycket noga läser på och sätter sig in i de skötselkrav som just deras art kräver. Tänk också på att så gott som alla arter mår bäst av att få vistas utomhus under delar av sommaren. Har man inte möjlighet att erbjuda sin landsköldpadda en sommarhage bör man kanske hellre välja något annat husdjur.Skötsel av landsköldpadda – miljönVi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi. I takt med det har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret. Då utvecklas sjukdomar lättare. Felaktig miljö kan även ha en direkt effekt på sjukdomsfrekvenser. Till exempel genom att torr luft leder till uttorkning med risk för njurskador och urinstensbildning.Terrarium, utrymme”Buren” bör utgöras av en öppen välventilerad träkonstruktion. Det kan till exempel vara en hemmabyggd plywood-bur. Den måste vara vattensäkrad genom att den t ex målas med epoxyfärg för sjöbruk eller dylikt. Därefter noga torkad och luftad innan sköldpaddan sätts dit. Akvarier är inte lämpliga förvaringsutrymmen, eftersom ventilationen i dessa blir nedsatt.Väggarna till buren bör vara relativt höga, eftersom sköldpaddor kan klättra förvånansvärt bra. Det bör dessutom inte gå att se ut genom väggarna. Många sköldpaddor blir stressade av att vilja komma utanför sin begränsade yta. Det är inte någon bra idé att låta sköldpaddan gå fritt inomhus, eftersom den då utsätts för drag och nedkylning, framför allt vintertid.Lådan ska vara stor nog så att sköldpaddan kan få motion. En landsköldpadda kräver mycket utrymme! Djurskyddslagen anger som minimimått för en landsköldpadda som är max 20 cm lång, ett utrymme om minst 1 kvadratmeter, t ex 1,7 m långt och 60 cm brett! För en större sköldpadda, upp till 40 cm lång, krävs en bur på minst 3 kvadratmeter.En mycket bra beskrivning till hur man bygger en bra trälåda att hålla landsköldpaddor i hittar du hos Tortoise Trust. Under Articles och rubriken Habitats and Housing finns artikeln Building a Tortoise Table Habitat.Idén med denna låda är att man i lådan placerar flera frölådor på botten (inomhusväxthus). De olika lådorna kan fyllas med olika slags material för att ge en varierad miljön för sköldpaddan. De är enkla att lyfta ut för rengöring. För att göra det extra enkelt kan man ha extralådor färdigfyllda och sätta in vid rengöringen. Då kan man rengöra de smutsiga lådorna i lugn och ro. Läs mer under bottenunderlag nedan.Till arter som kräver högre luftfuktighet, t ex skogssköldpaddor, så kan det vara bra om lådan delvis kan förses med ett lock.Temperaturen är viktig vid skötsel av landsköldpaddaAlla reptiler är så kallade ektoterma (gammal benämning ”växelvarma”). Det innebär att de inte själva kan reglera sin kroppstemperatur. Därför är det viktigt att sköldpaddans miljö erbjuder en mängd olika temperaturer. Då kan djuret själv kan välja den temperatur som passar den typ av aktivitet som pågår. Detta kallas att erbjuda sköldpaddan en värmegradient. Ett annat uttryck för detta är POTZ som kommer av det engelska uttrycket ”preferred optimal temperature zone”, och alltså avser det temperaturområde som djuret föredrar att vistas i. För de flesta landsköldpaddor ligger POTZ mellan 22-30 grader.Att arrangera en värmegradientEn temperaturgradient kan arrangeras genom att man använder sig av olika typer av värmekällor i kombination. Genom att använda vanliga spotlights och keramiska värmelampor (ger endast infraröd värme och inget ljus) bör det gå bra att arrangera olika temperaturer på olika platser i terrariet. På  något ställe bör dessa kombineras så att sköldpaddan får en ”solplats” där den kan värma kroppen ordentligt. På denna solplats bör värmen uppgå till ca 32-35 grader. Omgivningen runt omkring denna solplats kan hålla alltifrån 15-25 grader. Nattetid klarar sig sköldpaddan med normal rumsvärme. Att hela dygnet ligga i en konstant hög värme över 28 grader innebär en stress för kroppen och minskar intresset för att äta. Det har även visat sig att tillväxten sker långsammare och mer normalt om nattemperaturen är betydligt lägre än dagstemperaturen.Viktigt med solplatsAtt söka sig till en solplats för att värma upp kroppen är mycket väsentligt för en sköldpadda. Det naturliga beteendet är att sköldpaddan först solar, sedan äter. För att smälta maten måste en mängd olika matsmältningsenzymer träda i funktion. Det gör de först när sköldpaddans kropp har uppnått minst 30 grader. En frisk sköldpadda söker normalt sett alltid upp det varmaste stället i terrariet och ligger där tills den uppnår önskad temperatur varefter den går sin väg. En sjuk sköldpadda väljer ofta en plats runt 30 grader. Där ligger den sedan kvar utan att röra sig. En mycket sjuk sköldpadda undviker värme och försöker i stället att gå i dvala! Tänk dock på att även helt friska sköldpaddor kan ta naturliga vilopauser. Det sker framför allt på hösten, då de drar sig undan till en svalare plats och kanske gräver ner sig några dagar.Det är dock inte så att arter från torra klimat konstant måste vistas i höga temperaturer. Varierade temperaturer är mycket mer riskfritt. Faktum är att de flesta medelhavssköldpaddor dramatiskt minskar sin aktivitet när temperaturen går över 30 grader. De söker sig då till grottor, gropar eller under rötter i vegetationen. Där får de ett svalare, mer fuktigt mikroklimat där avdunstningen från kroppen minskar.Undvik värme underifrånUndvik värmekablar eller värmedynor under terrariet. Denna typ av värmekällor inte stimulerar inte sköldpaddans naturliga beteende att söka sig en solplats. En sköldpadda som söker svalka försöker dessutom instinktivt att gräva sig nedåt. Om det alltså finns en värmekälla under terrariet blir resultatet då helt fel. Ju mer sköldpaddan gräver desto varmare blir den! Detta leder till stress för djuret, vilket i sin tur påverkar immunförsvaret negativt.Extra värme vid sjukdomTänk också på att vid sjukdom bör sköldpaddan ha betydligt varmare än vanligt. Dagtid bör temperaturen hållas konstant kring 30 grader i 16-18 timmar, och nattetid runt 25 grader. Reptiler får inte feber som en försvarsreaktion vid sjukdom – genom att öka värmen i terrariet ”ger vi” sköldpaddan feber och stimulerar därigenom immunförsvaret.LjusDe flesta landsköldpaddor kommer från klimat med mycket hög ljusintensitet. De behöver alltså mycket ljus under många timmar av dygnet. Ljuset bör utgöras av en kombination av ”vanligt” ljus från glödlampor eller ljusrör, samt UV-strålning. UV-ljus krävs för att sköldpaddan ska kunna utnyttja sig av D-vitamin och därmed kunna ta upp kalcium från fodret. Utan tillgång till UV-ljus är risken stor att sköldpaddan drabbas av en bristsjukdom som yttrar sig i deformation av skölden. Bästa källan för UV-strålning är naturligtvis solen! I brist på tillgång till sol är någon typ av UV-ljusrör eller UV-lampa det bästa vi kan erbjuda våra sköldpaddor. Dessa ger en svag UV-strålning (2-5%) som varken är farligt för sköldpaddan eller människor i dess omgivning. UV-ljuset bör finnas på 30-45 cm avstånd från sköldpaddan och stå på 12 tim/dag.Tänk på att ett UV-ljusrör bör bytas minst en gång per år och helst en gång i halvåret. Trots att de fortsätter att lysa, och alltså lurar oss att tro att de fungerar, så förlorar de ganska snabbt sin UV-strålande förmåga!Ljuset bör sommartid vara påslaget 14 timmar per dygn, vår/höst ca 12 timmar per dygn. Om sköldpaddan inte tillåts gå i dvala bör ljuset vara påslaget 14 timmar per dygn året runt.För att efterlikna en naturlig miljö är det allra bästa om man kan ha belysningen på i lite varierande grad under dygnets ljusa timmar. Har man flera ljuskällor kan dessa ha olika insatta tider på timern, så att ljuset blir lite svagare under för- och eftermiddag, och starkare mitt på dagen. Vissa dagar kan man till och med släcka delar av belysningen då och då för att efterlikna molniga dagar.Underlag, mikroklimatI sin naturliga miljö tillbringar sköldpaddor mycket tid under lövverk på marken, eller i klippskrevor eller jordhålor. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat. Det vill säga ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta oerhört mycket högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus. Där är luftfuktigheten i stället extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret.  Med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler. Dessutom har det visat sig att detta även har stor betydelse för felväxta ryggsköldar hos sköldpaddor, så kallad pyramidbildning.UnderlagetI fångenskap är det alltså viktigt att underlaget i sköldpaddslådan medger bildandet av mikroklimat på olika ställen. Dessutom bör underlaget helst bestå av något som sköldpaddan kan gräva ner sig i. Att kunna gräva ner sig är ett viktigt sätt för sköldpaddan att skydda sig från både kyla och värme. Ett underlag av jord eller grus är därför naturligt (blandning 50/50). Ett fast underlag är även viktigt så att sköldpaddan kan röra sig på ett naturligt sätt. En nackdel med naturliga underlag är att sköldpaddan ofta äter av det. Jord, men framför allt grus eller stenar, orsakar lätt förstoppningar. Låter man sköldpaddan bada ofta är dock riskerna med ett naturligt underlag små.Ett sätt att skapa ett bra klimat för sin sköldpadda är att använda den ovan beskrivna metoden med flera frölådor (eller andra sorters plastbaljor) bredvid varandra på botten av trälådan.Olika lådor kan fyllas med olika slags material, till exempel:En blandning av jord och sand i en, minst 5 cm djupt. Blanda gärna i lite färsk sphagnummossa (vitmossa/torvmossa) eller vermiculit (mineralprodukt). Båda dessa material finns att köpa i blomsteraffärer. Du kan även använda torra löv eller annat fuktighetsbevarande ämne. På ytan kan en ihålig trädstam placeras som gömställe. Ytlagret i denna låda duschas regelbundet för att behålla en viss fuktighet (men ej vara blött).Planterade växter i en, ger skugga och tillgång till gömställe.Stenar i en, varierande storlek, dock så stora att sköldpaddan ej kan svälja dem. Flata stenar eller kakelplattor kan läggas ovanpå och används som utfodringsplats.Samt löst ihopvikta handdukar i en, medger grävande och utgör gömställe.Denna blandning av underlag är billigt, lätt att rengöra, ger bra möjlighet för att skapa olika temperaturzoner, samt ger bra möjlighet för utveckling av mikroklimat. Nedsölad ytbeläggning skopas bort allt eftersom det uppstår. Allt underlag (sand+jord) byts ut ca var tredje vecka. Stenarna rengörs och kokas alternativt upphettas i ugn var tredje vecka. Handdukarna tvättas självklart i takt med att de blir nedsmutsade.Nackdelar med andra typer av underlag:Tidningspapper:  medger ej mikroklimat, medger ej grävande.Bark:  idealisk miljö för kvalster och mikroorganismer, kan ge stora skador om äts upp.Kalcisand:  kan orsaka ögonirritation, förstoppning, samt är mycket uttorkande.VattenskålVattenskålen ska vara större än sköldpaddan så att den kan lägga sig i blöt i den. Skålen ska vara vid och tung, så att den inte tippar över. Den ska även ha låga sidor så att sköldpaddan lätt tar sig i och ur. Vattennivån ska aldrig vara djupare än ögonnivån för att undvika drunkningsrisk. Landsköldpaddor är dåliga på att simma! Öken- och stäppsköldpaddor ska ligga i blöt 30-60 minuter minst en gång per vecka. Skogssköldpaddor bör blötläggas minst 2-3 ggr per vecka. Ungar måste blötläggas dagligen. Även vuxna sköldpaddor mår bra av att badas ofta! Vattnet måste hållas rent eftersom sköldpaddorna ofta sköter sin avföring i vattnet. Tillgång till vatten är viktigt! Om detta glöms bort blir sköldpaddan uttorkad och kan drabbas av gikt.GömställeSe även till att sköldpaddan har tillgång till ett skyddat område där den kan gömma sig undan och vila. Detta gömställe ska likna en liten mörk grotta för att ge sköldpaddan trygghet. Se mer om detta under punkten Mikroklimat.Undvik trängsel! Även om många sköldpaddor föredrar att ligga tätt sammanpackade ska varje djur ha möjlighet att dra sig undan till ett eget gömställe. Blanda inte olika arter i ett terrarium.Skötsel av landsköldpadda – utomhusvistelseUtomhusburar som medger tillgång till naturligt solljus och betande är mycket bra för att hålla landsköldpaddor friska. Under perioden maj-september kan sköldpaddor med fördel vistas ute så mycket som möjligt. Om du har en riktigt bra utomhusbur med ett väl isolerat hus där sköldpaddan kan söka skydd för starkt solsken, regn, vind och kyla, så kan sköldpaddan vistas ute dygnet runt. Annars bör sköldpaddan bara tillåtas vara ute under varma sommardagar. I sköldpaddshuset bör det finnas lucker jord att gräva ner sig i. Och gärna halm som isoleringsmateriel att söka skydd i. Går det att ansluta sköldpaddshagen till ett växthus med värmelampor installerade, så kan utomhussäsongen förlängas ytterligare.Buren ska vara tillräckligt stor så att sköldpaddan inte äter och trampar ner allt gräs till en lervälling. Landsköldpaddor kan både klättra och gräva! Väggarna bör därför ha en inåtvikt kant för att hindra sköldpaddan att klättra över. Stängslet bör vara nedgrävt minst 35 cm djupt och omgärdas med grus för att förhindra grävande. Stängslet bör inte vara av nättyp. Sköldpaddan bör inte kunna se ut. Tänk även på att förhindra rovdjur från utsidan att komma åt sköldpaddan. Se till att det finns vatten för drickande och blötläggning.Att anlägga en hage direkt på gräsmattan är inte lämpligt, marken där innehåller för hög fuktighet. Se till att skapa ett så varierat landskap som möjligt. Väldränerade ”torra” kullar med lågväxande växtlighet som möjliggör födosök ska eftersträvas. Variera landskapet genom att placera ut större stenar ”vinklade” mot söder som sol- och värmefångare. Här bildas ytor med betydligt högre temperatur än omgivningens. Dessa varma ytor är ett populärt tillhåll när sköldpaddan söker värme.Olika arter klarar olika temperaturNattemperatur som inte understiger 10 grader, och dagtemperatur på minst 15 grader är säkra gränser för medelshavssköldpaddor från norra sidan medelhavet.Nordafrikanska arter samt leopardsköldpaddor och skogssköldpaddor är känsligare och kräver därför högre, i vissa fall mycket högre, temperaturer. Här är det mycket viktigt att veta vilken art man har.RegnDu behöver inte ta in sköldpaddan varje gång det regnar. Regnet är en viktig stimulans för djuret att dricka och även att göra sig av med urinsyra. De flesta sköldpaddor som kommer från torra klimat dricker stora mängder när det regnar.UtfodringMerparten av alla sjukdomsfall hos landsköldpaddor orsakas av felaktig utfodring! Det är därför mycket viktigt att du försöker ge en välkomponerad matsedel, och inte förfaller i någon slentrian. Låt inte heller sköldpaddan överlista dig och bara äta en sorts favoritmat.Det vanligaste felet vid utfodringen av landsköldpaddor är att kosten innehåller för lite fibrer, för lite kalk och för mycket proteiner!Rent allmänt kan sägas att de vanligaste landsköldpaddorna är strikta vegetarianer. De kommer från kärva klimat med sparsam tillgång på föda. Den föda de kan söka sig är gräs, ogräs och blommor som växer på marknivå. De gnager även på lågväxande buskar och grenar. Sköldpaddan äter alltså naturligt sett en kost som innehåller mycket lite protein, max 7%,  och i stället mycket fibrer.Viktigt med kalkJordmånen i sköldpaddornas naturliga hemvister är vanligen extremt kalkrik. De får i sig av denna kalk dels genom att kalket inlagras i växterna, dels när de bökar och äter på marklevande växter. Dessutom gnager sköldpaddor ofta på skelett från döda djur som de hittar i sin omgivning. Balansen mellan kalk och fosfor i sköldpaddans naturliga kost ligger på ca 4:1. I Sverige har vi däremot en mycket kalkfattig jordmån och de flesta grönsaker innehåller mycket lite kalk. Tittar man i en näringstabell över hur mycket kalk och fosfor olika grönsaker innehåller så finner man att i de allra flesta grönsaker så överväger fosforinnehållet. Det är alltså mycket viktigt att du använder rikliga mängder ren kalk som tillskott i maten. Lämpliga kalkkällor är kalciumkarbonat eller kalciumlaktat.  Du kan t ex köpa foderkalk hos Lantmännen eller sepiaskal på en djuraffär.Gräs, grönsaker och höDen mest idealiska kosten vi kan erbjuda en landsköldpadda är den mat den äter utomhus under sommaren. De flesta av våra vanliga grässorter, ogräs och sommarblommor är alldeles utmärkt utfodring för en landsköldpadda. Har man inte möjlighet att låta sköldpaddan gå ute under sommaren, så kan man i stället själv gå ut och plocka olika blad, gräs och blommor. Dessa kan t o m torkas och användas vintertid som utblandning av de grönsaker man då köper i grönsaksdiskarna.Allra bäst är att försöka få tag i obesprutad mat. Det gäller vare sig du hämtar maten själv ute i naturen eller köper den i grönsaksdiskar. För oss människor som kanske bara äter lite grönsaker i en sallad då och då är kanske risken för kemikalier i maten försumbar. En sköldpadda som enbart äter denna typ av mat kan dock mängden kemikalier som sköldpaddan får i sig under sin livstid bli avsevärd.För att öka fiberhalten i fodret kan man även vänja sköldpaddan vid att äta hö! Försök få tag i hö av god kvalitet, helst från ett stall. Det finns även hö för gnagare att köpa på djuraffärer. Bäst är om du får tag i alfalfahö (även kallat luzernhö). Det kan vara svårt för sköldpaddan att äta de långa höstråna varför det kanske går lättare om du klipper sönder höet i småbitar. Alternativt smular ner det i den övriga grönsaksblandningen. Vissa sköldpaddor kan bli irriterade i näsan av de torra partiklarna i höet, och få problem med ”rinnande näsa”. Försök därför få tag på ett bra, grönt och dammfritt hö.HelfoderI takt med att kunskapen om landsköldpaddor har ökat, så börjar det nu komma alltfler färdiga helfoder på marknaden. Flera av våra bästa sköldpaddsuppfödare har med god framgång utfodrat sina djur med torrfodret PreAlpin Testudo. Det är ett torvliknande helfoder som antingen kan ges torrt, eller blötas upp med vatten. Som komplement till detta ges diverse torkade växter, t ex svartkämpar, maskrosor och nässlor. Det finns att köpa från JB Farm via din zooaffär, eller via www.landskoldpaddor.se.  Med denna baskost räcker det att ge grönsaker var 3:e dag. Lämpliga grönsaker är då i första hand vilda växter enligt ovan. När detta inte finns att tillgå kan man ge grövre salladssorter, hibiskusblad och lite grönkål.De nyaste rekommendationerna från våra uppfödare är:Till Testudo hermanni och Testudo ibera:  ge 50% torrfoder (hö, PreAlpin Testudo pellets samt torkade örter) och 50% grönsaker. Man kan då ge torrfoder ena dagen och grönsaker den andra dagen.Till Testudo graeca och Testudo kleinmanni ges 2/3 torrfoder och 1/3 grönsaker, t ex genom att ge enbart torrfoder två dagar i rad, följt av en dag med grönsaker.FruktTänk på att frukt innehåller mycket socker, och att sköldpaddstarmen inte är konstruerad för att bearbeta mycket socker. Frukt ska alltså ges i mycket små mängder! Medelhavssköldpaddor behöver över huvud taget inte äta någon frukt.D-vitaminVintertid räcker ofta inte det upplagrade D-vitaminet som bildas under utevistelse under sommarhalvåret till för sköldpaddans behov.  Därför bör ett D3-vitaminpreparat strös på maten.UndvikUndvik helt grönsaker rika på oxalsyra, t ex persilja, spenat och rabarber. Dessa binder kalk i fodret och hindrar kroppen att använda detta.Ge under inga omständigheter hund- eller kattmat, ärtor, bönor, ost, ägg, mjölkprodukter, bröd eller liknande till landsköldpaddor. Dessa produkter leder i det långa loppet till långvariga hälsoproblem.De flesta av våra vanliga grässorter, ogräs och sommarblommor är alldeles utmärkt utfodring för en landsköldpadda.VinterdvalaEndast ett fåtal tempererade landsköldpaddor går i vinterdvala. Grekisk och vissa underarter av morisk landsköldpadda och rysk stäppsköldpadda är exempel på det. Alla individer i ett släkte går ej i dvala utan detta varierar mellan olika populationer. Sköldpaddorna är normalt aktiva från mars till oktober/november. Om omgivningen är varm och ljusperioden förblir 12-14 timmar ljus/dag, hoppar många sköldpaddor över att gå i dvala. Andra sköldpaddor slutar att äta på hösten oavsett yttre miljö. Sjuka, konvalescenter eller magra sköldpaddor ska ej tillåtas gå i dvala!För en frisk sköldpadda är det en fördel om kroppen får en paus under vintern. Vinterdvala är dessutom nödvändigt för vissa arter om det ska gå att avla på djuren. För en sjuk sköldpadda kan det dock innebära katastrof att låta den gå i dvala. Under en korrekt genomförd vinterdvala går sköldpaddans ämnesomsättning ner på ”lågvarv”. Sköldpaddan ska endast förlora ca 0,1% av vikten per månad i dvala. Om sköldpaddan i stället hålls för varmt så är ämnesomsättningen hela tiden igång. Eftersom sköldpaddan sover och inte äter, kommer den därmed att gå ner kraftigt i vikt. Om sköldpaddan i stället läggs för kallt kan den riskera förfrysningsskador.Hälsokontroll inför eventuell dvalaDet allra bästa vore att under hösten göra en hälsokontroll av sköldpaddan, inklusive blodprov, för att bedöma hälsoläget, och först därefter ta ställning till om sköldpaddan kan dvalas eller ej.Följande råd gäller om du har en frisk sköldpadda och vill att den ska gå i vinterdvala:Börja förberedelserna ungefär 2 månader innan dvalan är tänkt att starta, dvs vanligen tidigt i oktober, eller då aptiten minskar på hösten.Minska gradvis ljusintensitet och ljusduration tills slutligen ingen tillskottsvärme ges och inga lampor i terrariet är tända.Ca 2 veckor före beräknad dvala slutar du att ge mat men inte vatten. Tidigare sa man ofta att det var viktigt att sköldpaddan hinner tömma tarmen helt innan dvalan påbörjas. Numera vet vi att detta är felaktigt.Helst ska du nu låta sköldpaddan acklimatisera sig till kallare väderlek genom att låta den bo i ett rum där temperaturen är 10-12 grader.Gör sedan i ordning en dubbel låda, med minst 10 cm isolering mellan de båda, och ”bädda” den inre lådan med t ex halm, rivet papper eller papperspellets.Lådan får inte placeras direkt på ett kallt golv.Lådan ska placeras på en plats som håller ca +5 grader. Temperaturen får inte understiga +3 grader, och inte överstiga +6 grader. Ha gärna en digital minimum-maximumtermometer hos sköldpaddan i lådan så att Du kan kontrollera att temperaturen under hela dygnet ligger mellan dessa grader.Se till att skadedjur som råttor och möss inte kan komma åt sköldpaddan i lådan.En liten (växande) sköldpadda dvalas i 8-10 veckor, en vuxen sköldpadda i max 14 veckor.Då dvalan ska avslutas värmer du sköldpaddan successivt under något dygn. Låt den därefter bada och dricka. Om allt har gått bra under dvalan bör sköldpaddan komma igång med att äta efter max en vecka.Om sköldpaddan vaknar under dvalan är det något som är fel. Se till att sköldpaddan omgående har tillgång till värme för uppvärmning av kroppen. Försök inte dvala ner den igen! Hygienen är viktig vid skötsel av landsköldpaddaDetta är tyvärr ett mycket eftersatt ämne hos många reptilägare. I det fria rör sig sköldpaddan över stora landområden och kommer sällan i kontakt med sin egen avföring. I fångenskap tvingar vi sköldpaddan att leva på en mycket begränsad yta. Då sköldpaddan tömmer sin tarm kommer stora mängder bakterier ut med avföringen och urinen (allt kommer på en gång). Dessutom blir det ofta rester av icke uppäten mat som sprids runt i terrariet. Om inte hygienen är perfekt tillväxer bakterierna kraftigt, och sköldpaddan vistas alltså hela tiden i en kraftigt bakteriebemängd miljö.För att försöka se till att hålla en god miljö i terrariet så är det viktigt att inredningen är lättstädad. Ett bottenmaterial som lätt kan bytas ut eller rengöras är viktigt. Mat- och vattenskålar ska rengöras dagligen och desinficeras en gång i veckan. Även terrariet med alla inredningsdetaljer ska desinficeras ofta. Lämpligt desinfektionsmedel är t ex utspädd klorin. Se dock till att detta dunstar ut ordentligt innan sköldpaddan sätts tillbaka i terrariet.Tvätta alltid händerna efter att ha hanterat sköldpaddan eller dess utrustning! Tänk på att salmonellabakterier är en normal beståndsdel i bakteriefloran i sköldpaddans tarm.Artspecifika kravDe vanligaste landsköldpaddorna som hålls som husdjur i Sverige är:Olika medelhavssköldpaddor tillhörande familjen Testudo.Leopardsköldpadda, Stigmochelys pardalis.Rödfotad skogssköldpadda, Chelonoidis carbonaria och Gulfotad skogssköldpadda, Chelonoidisdenticulata, är inte speciellt vanliga, men dyker upp ibland i zoohandeln.Medelhavssköldpaddor, inkl rysk stäppsköldpaddaI denna grupp ingår grekisk landsköldpadda (Testudo hermanni), morisk landsköldpadda (Testudo graeca), turkisk landsköldpadda (Testudo ibera) och rysk stäppsköldpadda (Testudo horsfieldi). Samtliga dessa sköldpaddor kommer från ett medelfuktigt klimat med mycket hög ljusintensitet. Testudo hermanni och Testudo ibera tål något torrare luft än de övriga arterna.De viktigaste punkterna att tänka på för att skapa en lämplig miljö för dessa arter är:En hög ljusintensivitet, som t ex kan ordnas med UV-ljusrör samt flera spotlights.God ventilation.Måttlig till hög luftfuktighet (ca 60%).Rysk stäppsköldpadda är mycket känslig för fukt, speciellt i kombination med kyla.Bra värmeregleringsmöjligheter, dvs god spridning i terrariet av olika värmenivåer, och möjlighet för sköldpaddan att gräva ner sig om den tycker att omgivningen är för varm.Markväxtlighet för att efterlikna naturlig miljö och för att erbjuda gömställen.Riklig tillgång till kalktillskottLeopardsköldpaddaKommer från södra och östra Afrika från ett medelfuktigt klimat. Sköts i princip som medelhavssköldpaddor. Den bästa miljön sommartid är ett växthus innehållande en värmeplats, kopplat till en rymlig utehage. Sköldpaddan trivs bäst i en miljö där värmen varierar mellan 28-35 grader dagtid. Nattetid ska det vara mellan 20-30 grader. Temperaturen får aldrig understiga 15 grader. Den tid på året som sköldpaddan måste vistas inomhus måste den ha tillgång till ett mycket stort uppvärmt terrarium/utrymme. Dagtid ska temperaturen ligga mellan 25-35 grader med en värmeplats där temperaturen uppgår till över 40 grader. Nattetid kan temperaturen få falla till mellan 15-22 grader. Luftfuktigheten dagtid bör ligga mellan 40-60% och nattetid något högre, mellan 70-80%.Leopardsköldpaddan ska äta relativt sett mycket fibrer. Tillskott av hö i fodret är alltså mycket bra till dessa. Gräs och hö bör utgöra 70-75% av födan. Däremot är de mycket känsliga för frukt och ska ha endast små mängder sådant i kosten.Observera att det numera händer att den stora afrikanska sporrsköldpaddan, Centrochelys sulcata, dyker upp i zoohandeln. På grund av av dess storlek är denna art inte lämplig att hålla i fångenskap! Skötseln är annars som för leopardsköldpaddan.SkogssköldpaddorGulfotad skogssköldpadda, Chelonoidis denticulata, kan sägas vara en ren regnskogssköldpadda. Den kommer från ett tropiskt vått lågland i de länder som utgör Amazonas. Den är inte speciellt vanligt förekommande i djurhandeln. Det är tur eftersom det är svårt att återskapa en korrekt miljö. Och för att denna art kan bli mycket stor. Det största hittills uppmätta exemplaret vägde 90 kg!Den rödfotade skogssköldpaddan, Chelonoidis carbonaria, kommer från ett mycket mer varierat område. Alltifrån ett vått tropiskt klimat till ett torrt subtropiskt. I det torrare klimatet lever dock sköldpaddan ofta nära vattendrag och ansamlingar av regnvatten. Vegetationen består här ofta av torra taggiga buskar. Sköldpaddan skyddar sig mot hettan dagtid, samt mot vinterkyla, i övergivna jordhålor som kan vara upp till 2,5 meter långa.Miljön för gul- och rödfotad skogssköldpaddaMiljön för den gulfotade samt den tropiska rödfotade skogssköldpaddan ska vara densamma sommar som vinter. Dagtid bör temperaturen ligga mellan 30-32 grader, maximalt 36 grader. Nattetid kan den få falla ner till minimum 24 grader. Luftfuktigheten bör dagtid ligga på ca 80%, nattetid ca 90%. Ljusintensiteten ska inte vara särskilt hög.  För att hålla denna höga luftfuktighet krävs ett terrarieunderlag av t ex torvmull, mossa eller barkmjöl. Tänk på att detta måste bytas mycket ofta eftersom bakterier och mögelsvamp annars frodas i den fuktiga miljön! Tillgång till en svagstrålande ultraljuskälla bör finnas, eftersom UV-strålningen når ner till marken här och var även inne i en tropisk regnskog. Terrariet bör ha en tät vegetation för att efterlikna en skogsmiljö. Det bör finnas konstant tillgång till vatten så att sköldpaddan kan dricka och bada – brist på vatten leder ofta till ögoninflammationer och luftvägssjukdomar.Den subtropiska rödfotade skogssköldpaddan kan med fördel hållas utomhus sommartid. Klimatet får då motsvara sköldpaddans ursprungliga kalla säsong. Eftersom vårt svenska klimat dock oftast är kallare än detta bör tillgång finnas till ett uppvärmt växthus. Dagtid ska temperaturen helst ligga mellan 30-35 grader, nattetid kan den få falla till 20 grader. En viss variation bör dock eftersträvas, med temperaturer ända ner mot 17 grader både dag och natt. Vid fin väderlek ska sköldpaddan ha möjlighet att gå ute i en hage. Vid regn och kyla hålls den instängd i växthuset. I växthuset måste finnas en värmeplats där temperaturen uppgår till 40-50 grader.Inomhus på vinternDe svala och kalla delarna av året måste sköldpaddan hållas inomhus. Denna tid ska då motsvara sköldpaddans heta fuktiga somrar vilket ställer stora krav på miljön. Temperaturen ska ligga på ca 30-32 grader med en gradient upp till 38 grader. Dessutom ska det finnas en värmeplats där temperaturen kan uppgå till 50 grader. Luftfuktigheten dagtid ska hålla 60-70%, nattetid 80%. Detta är oerhört svårt inomhus eftersom det lätt leder till problem med mögel och insekter.Sköldpaddan ska ha tillgång till en rejält vattenskål stor nog att blötlägga sig i. Vattnet här måste bytas dagligen. Temperaturen i vattnet bör hålla ca 27 grader. I terrariet kan underlaget vara skogsjord utblandat med bark och löv, alternativt plantjord utblandat med sand och löv. Underlaget ska vara fast nog att gå på, det ska kunna absorbera vatten utan att bli geggigt. Och det ska torka upp utan att bli alltför hårt. Underlaget bör vara minst 10 cm tjockt så att sköldpaddan delvis kan gräva ner sig i det. Dessa sköldpaddor måste ha tillgång till en stark UV-belysning och hög ljusintensitet.Utfodringen bör vara likartad för båda arterna. Huvuddelen av födan bör utgöras av fiberrika växter, t ex maskros, gräs, tistel, prästkrage, klöver, nässla med flera. Minst 30% av kosten bör utgöras av olika slags gräs, vilda örter eller hö. Frukt bör däremot endast utgöra en liten del 1-2 gånger/månad för variation. Animaliskt protein bör också ges 1-2 gånger/månad, t ex kattmat på konserv, 10 gram/kg kroppsvikt, eller möss, dagsgamla kycklingar eller fisk.Sjukdomar hos landsköldpaddorBristsjukdomarSvullna ögonA-vitaminbrist kan ge svullna ögon. Denna sjukdom är mycket vanligare hos vattensköldpaddor som ej äter så mycket grönsaker. På grund av att ögats immunförsvar vid A-vitaminbrist blir nedsatt, kompliceras tillståndet ofta av bakteriella infektioner.  Om ögonen är så svullna att sköldpaddan inte kan se så äter den inte.Mjuk sköldEn mjuk sköld tyder på brist på kalcium eller vitamin D i fodret. Ge sköldpaddan så mycket naturligt solljus som möjligt, men se till att den kan dra sig undan i skuggan. Om sköldpaddan hålls inomhus, använd UV-belysning för att efterlikna solljuset. Använd kalcium-vitamin D3-tillskott i fodret. Se även till att komplettera fodret med ett balanserat vitamin- och mineraltillskott för all framtid.VärpnödVärpnöd kan ibland orsakas av felaktig balans av mineraler i fodret. Andra orsaker kan vara brist på bra äggläggningsplats och att honan störs av yttre faktorer. Sköldpaddshonan kan inte lägga ett/flera ägg utan hjälp. Symptom kan vara krystande och oro, eller utmattning och trötthet. Kalcium behövs för att muskulaturen, och i detta fall livmodern, ska kunna dra ihop sig ordentligt. Om en dräktig hona lider brist på kalcium i fodret blir resultatet alltså värpnöd. Orsaker kan vara felaktig utfodring, brist på tillgång till naturligt solsken, eller annan bakomliggande sjukdom. Problemet är oftast livshotande. Då värpnöd misstänks måste sköldpaddshonan genast till veterinär. Med injektioner av kalcium och hormoner kan många gånger äggläggningen komma igång. Ibland krävs dock kirurgiska åtgärder.Missbildad sköldFelaktig utfodring kan även ge missbildad sköld. De vanligaste orsakerna är brist på kalk i kosten, överskott av protein i kosten, samt brist på tillgång till UV-ljus. Ryggskölden kan bli ihopsjunken, skölden kan verka för liten, rygg- och bukskölden kan verka passa dåligt ihop, de små sköldarna på ryggskölden kan bli överdrivet kupiga. Kosten måste justeras, och kalktillskott ges.Bakteriella infektionerLunginflammationLunginflammation orsakas av nedkylning och är svårbehandlat i sent skede. Symptom kan vara slött beteende, upphörd aptit, öppnande-stängande av munnen som en fisk. Sköldpaddan kan ha rinnande näsa och väsa då den andas. Isolera den genast från andra djur. Kontakta veterinär.Böld i mellanöratSvullen nacke, bakom eller under ögonen på ena eller båda sidorna är vanligen tecken på en böld i mellanörat. Detta är ofta en följd av vitamin A-brist eller kronisk luftvägssjukdom. Den infekterade hörselgången måste öppnas kirurgiskt och varet måste avlägsnas. Dessutom måste sköldpaddan behandlas med antibiotika.BlodförgiftningBlodförgiftning, dvs en allvarlig infektion som spritt sig i hela djuret, kan orsakas av ett flertal bakterier. Små infektioner, exempelvis i sår, kan vara inkörsporten för bakterien. Felaktig utfodring kan ha försvagat sköldpaddan så att infektionen lätt sprids vidare. I takt med att vitala organ blir angripna så försvagas sköldpaddan ytterligare, och andra sjukdomssymptom ses. Det kan till exempel vara kraftig rodnad i huden, samt spontana småblödningar här och var i hud och slemhinnor. Denna sjukdom kräver mycket intensiv behandling för att sköldpaddan ska kunna räddas.SkalrötaSkalröta innebär fläckar eller förändringar i skalet, och kan orsakas av direkt yttre trauma, eller vara en följd av felaktig  utfodring, allmän försvagning, och påföljande infektion med bakterier eller svampar. Ryska stäppsköldpaddor är känsliga för fuktigt/blött bottenunderlag och kan reagera mot detta med infektioner i bukskölden. Understödjande behandling med mat, vatten och värme, samt medicinering lokalt på förändringarna eller via injektioner. Förändringarna kräver ofta mycket lång tid för att avläka.MunrötaMunröta innebär en infektion i munnen, som oftast hänger ihop med felaktig utfodring eller allmän sjukdom. Tidiga symptom kan vara ökad salivering och rodnad i munslemhinnan. Då sjukdomen fortskrider ansamlas ostliknande var i munnen, och en dålig lukt från munnen uppstår. Intensiv behandling med rengöring av munnen, injektioner av antibiotika och vitaminer, samt tvångsmatning är oftast nödvändigt för att få bukt med denna allvarliga sjukdom.SalmonellaSalmonella är ofta en normal beståndsdel i sköldpaddans tarm. Det orsakar sällan sjukdom hos sköldpaddor. För människor som hanterar sköldpaddan, och framför allt barn eller personer med nedsatt immunförsvar, kan bakterien däremot orsaka en allvarlig tarmsjukdom. Om man är noga med sin hygien efter hantering av sköldpaddan så är dock risken att drabbas av sjukdom liten.ParasitsjukdomarSköldpaddor kan drabbas av en stor mängd olika tarmparasiter. Detta gäller dock nästan enbart viltfångade djur, eller djur som vistas utomhus sommartid.Inälvsmask är slanka vita maskar. Exakt typ fastställs via avföringsprov. Kräver ofta receptbelagd medicin för att åtgärdas. Självklart måste terrariet, ”inredning” och underlag rengöras noga och/eller ersättas för att förhindra återinfektion. Rutinmässig avmaskning kan göras med det receptfria medlet Axilur.Skabb ses ibland, framför allt om sköldpaddan inte hålls ren. Insektsmedel är giftiga och ska aldrig användas.Yttre skadorSkador uppstår oftast efter slagsmål med annan sköldpadda, eller efter bett av familjens hund. Sårskador kan även uppstå efter parning. Hanen kan bli mycket aggressiv mot honan, och kan bita henne rejält.En skadad sköldpadda måste komma under behandling av veterinär snarast. Sårrengöring och antibiotikabehandling är väsentligt. Sköldpaddan måste oftast hållas ifrån vatten för att inte försena sårläkningen. Skador i sköldarna kan lagas med någon typ av härdande lim.Sår på bukskölden kan orsakas av infektioner på områden som konstant utsätts för nötning, t ex mot cementgolv, eller mot ohygieniskt underlag. Tvätta bukskölden dagligen, behandla eventuellt med svampmedel, och håll buren ren.Uppätet främmande föremålSköldpaddor kan äta på en mängd icke avsedda föremål, till exempel grus, sten eller delar av inredning eller underlag. Det är mycket sällan som ägaren råkar se när sköldpaddan sväljer föremålet. I stället kan sköldpaddan så småningom äta allt sämre och bli avmagrad. Hos veterinär kan då orsaken upptäckas med hjälp av röntgen. Vissa föremål syns direkt på en vanlig röntgenbild, ex stenar. Ibland har dock föremålet en mindre täthet, varför en kontraströntgen måste utföras. Vissa föremål går att få ut den naturliga vägen med hjälp av lavemang. Ibland krävs dock kirurgi.Förstoppning kan lösas genom att låta sköldpaddan blötläggas i ca 30 min per dag i ljummet grunt vatten.Förvuxen näbbSköldpaddans förhornade mundelar växer hela livet. I fångenskap blir dessa ofta förvuxna, och måste klippas ner då och då. Ofta är förvuxen näbb ett tecken på felaktig utfodring eller bakomliggande sjukdom. Sköldpaddan bör därför undersökas av veterinär. Förmodligen behöver även blodprov tas.Reproduktionsproblem(förutom värpnöd)Erektion hos hane förväxlas ofta av en oerfaren sköldpaddsägare med ett framfallet inre organ. Sköldpaddans penis är ofta mörkpigmenterad och något spaderformad. Den fälls ut då och då under parningssäsongen, och ofta i samband med badning.Penisprolaps:  framfallen penis som ej dras in igen, ses ibland av okänd orsak. Organets slemhinna blir torr och lätt utsatt för yttre skador. Om framfallet upptäcks tidigt kan penis ibland masseras in igen. Ofta krävs dock amputation av organet.

Djurvårdguiden

Skötsel av dossköldpadda

Skötsel av dossköldpadda. Boxsköldpaddan (eller dossköldpaddan) har fått sin svenska benämning efter förmågan att stänga igen sina sköldar helt och hållet. Tack vare ”gångjärn” på bukskölden kan sköldpaddan sluta sig så att en angripare inte alls kan få tag i vare sig huvud eller extremiteter. Detta gångjärn saknas dock hos mycket unga individer. Det utvecklas efter 1-2 år.Den vanligaste boxsköldpaddan i fångenskap i Sverige är den kinesiska Cuora flavomarginata. Även den malaysiska boxsköldpaddan Cuora amboinensis förekommer. Det finns även ett amerikanskt släkte av dossköldpadda, nämligen Terrapene. Av dessa ses ibland Terrapene carolina i Sverige. Så gott som alla boxsköldpaddor som ses i Sverige är viltfångade!Det finns fler medlemmar av familjerna Cuora och Terrapene, samt även boxsköldpaddor tillhörande familjen Pyxidea. Dessa typer av boxsköldpaddor är dock mycket sällsynt förekommande i fångenskap i Sverige. De kommer därför inte att behandlas specifikt.De flesta boxsköldpaddor beräknas kunna bli 25-30 år gamla. Könsmognad nås vanligen vid 5-10 års ålder. Det är inte helt lätt att bedöma könet på boxsköldpaddor. Hanen har vanligen en längre och bredare svans än honan, samt en konkav buksköld. Hanens iris är ofta röd, medan honans är brun.Oavsett vilken typ av boxsköldpadda man har finns det många gemensamma egenskaper mellan dessa avseende skötsel och utfodring. Det finns dock även tydliga skillnader, varför denna genomgång börjar med en kort sammanfattning av de olika arterna.Kinesisk BoxsköldpaddaCuora flavomarginata, kallas ibland även Cistoclemmys flavomarginata. Dess naturliga utbredningsområde är södra Kina och Taiwan, samt vissa av de mest södra japanska öarna. Klimatet i dessa områden är subtropiskt, med varm sommar och relativt mild vinter. Arten finns dock spridd upp i ganska höglänt terräng där vintern blir kall. Sköldpaddor från dessa trakter söker ofta en plats att gå i dvala på vintertid.Utseendemässigt är den kinesiska boxsköldpaddan en ganska liten sköldpadda. De blir max ca 16 cm långa. Ryggskölden är välvd. Den unga sköldpaddan kan ha 3 åsar utmed ryggskölden. En centralt och en på ömse sidor om denna. Dessa åsar kan mer eller mindre försvinna på det vuxna djuret. Den vuxna sköldpaddan har en ljus rand längs ryggens medellinje. Undersidan av marginalsköldarna (längs ryggsköldens sidor) är kräm- eller gulfärgade. Huden på huvudets sidor är ljus (kräm-gul-grön). Från ögat och mot bakhuvudet går en gulare linje. Framfötterna har 5 klor och bakfötterna 4.Kinesisk boxsköldpadda är i huvudsak landlevande. De ska ändå alltid ha tillgång till vatten att kunna blötlägga sig i. Sköldpaddan är en omnivor, dvs allätare, som äter både kött och grönsaker.Malaysisk BoxsköldpaddaCuora amboinensis, kallas ibland även Cistoclemmys amboinensis. Denna sköldpadda kommer från tropiska områden i Malaysia, södra Vietnam, Burma, Thailand, Indonesien och Filippinerna.Den malaysiska boxsköldpaddan är lite större än den kinesiska. Den blir upp till 20 cm lång. Ryggskölden är enhetligt brunsvart. Som ung har den 3 åsar längs med ryggskölden. På var sida av huvudet finns 3 gula ränder. Ovanifrån bildar den översta randen ett V som möts ovan näbben.Den malaysiska boxsköldpaddan skiljer sig från övriga boxsköldpaddor med att i hög grad vara vattenlevande. Eftersom den kommer från ett tropiskt klimat ställer den även höga krav på värme och luftfuktighet. Denna art ska ej vinterdvalas. Sköldpaddans naturliga födoval är ännu ganska okänt. Man tror att den i högre grad än övriga boxsköldpaddor lever på vegetabilier.Amerikansk BoxsköldpaddaTerrapene carolina carolina. Kommer från USA:s östkust. Den lever i skogar i nära anslutning till vattendrag och kan simma. Den går gärna ner i vatten och ligger i blöt, men är i huvudsak landlevande. Sköldpaddan kan bli upp till 20 cm lång. Det är en omnivor som med ökad ålder blir mer och mer vegetarian. Amerikansk boxsköldpadda går normalt sett i vinterdvala under 2-3 månader.Skötsel av dossköldpadda – försök att efterlikna deras naturliga miljöI takt med att vi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi, så har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret, varför sjukdomar lättare utvecklas. Felaktig miljö kan även ha en direkt effekt på sjukdomsfrekvenser. Till exempel genom att torr luft leder till uttorkning med risk för njurskador och urinstensbildning.Enligt den nya djurskyddslagen är minimimåtten för en boxsköldpadda på upp till 15 cm skallängd 50 dm2. Terrariet kan till exempel vara 1 m långt och 50 cm brett. För en sköldpadda på upp till 20 cm längd är minimikravet 100 dm2!Malaysisk boxsköldpaddaDen malaysiska boxsköldpaddan behöver ett stort akvarium, helst 500 liter. Ca 50% av ytan bör upptas av en vattendel. Vattnet ska vara minst 20 cm djupt. Då kan sköldpaddan vända sig om den råkar hamna på rygg. Underlaget i vattendelen kan utgöras av grus eller sten. Underlaget på landdelen kan t ex utgöras av släta stenar, ”klipphällar” som sköldpaddan kan ta sig upp och sola på.Vattentemperaturen bör hålla 26-29 grader. På land bör temperaturen vara ca 26-28 grader. Temperturen kan vara densamma året runt. För att kunna erbjuda denna varma miljö krävs att du skaffar en vattenvärmare, termometer både för vatten och luft, samt en ljusramp över både vatten- och landdel. Över landdelen ska det även finnas UV-ljus. Akvariet måste till viss del hållas täckt för att uppnå önskad luftfuktighet, 75-90%.För att vattnet ska hålla en god kvalitet krävs även ett vattenfilter och pump. Läs mer om vattenhygien under avsnittet hygien. Läs gärna även våra skötselråd för vattensköldpaddor där denna problematik tas upp mer detaljerat.Övriga boxsköldpaddorI sin naturliga miljö tillbringar sköldpaddor mycket tid under lövverk på marken, eller i klippskrevor eller jordhålor. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat, dvs ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta oerhört mycket högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus, där luftfuktigheten i stället blir extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret – med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler. Dessutom har det visat sig att detta även har stor betydelse för felväxta ryggsköldar hos sköldpaddor. Så kallad pyramidbildning.Viktigt med rätt underlagI fångenskap är det alltså viktigt att underlaget i sköldpaddslådan medger bildandet av mikroklimat på olika ställen. Dessutom bör underlaget helst bestå av något som sköldpaddan kan gräva ner sig i. Att kunna gräva ner sig är ett viktigt sätt för sköldpaddan att skydda sig från både kyla och värme. Ett underlag av jord eller grus är därför naturligt (blandning 50/50). Ett fast underlag är även viktigt så att sköldpaddan kan röra sig på ett naturligt sätt. En nackdel med naturliga underlag är att sköldpaddan ofta äter av det. Jord, men framför allt grus eller stenar, orsakar lätt förstoppningar. Låter man sköldpaddan bada ofta är dock riskerna med ett naturligt underlag små.Ett sätt att skapa ett bra klimat för sin sköldpadda är att använda flera frölådor (eller andra sorters plastbaljor) bredvid varandra på botten av trälådan.De olika lådorna kan fyllas med olika slags material, till exempel:En blandning av jord och sand i en, minst 5 cm djupt. Blanda gärna i lite färsk sphagnummossa (vitmossa/torvmosa) eller vermiculit (mineralprodukt) – båda dessa material finns att köpa i blomsteraffärer, torra löv eller annat fuktighetsbevarande ämne. På ytan kan en ihålig trädstam placeras som gömställe. Ytlagret i denna låda duschas regelbundet för att behålla en viss fuktighet (men ej vara blött).Planterade växter i en, ger skugga och tillgång till gömställe.Vatten i en med en svagt sluttande ramp så att sköldpaddan lätt tar sig i och ur.Stenar i en, varierande storlek, dock så stora att sköldpaddan ej kan svälja dem. Flata stenar eller kakelplattor kan läggas ovanpå och används som utfodringsplats.Samt löst ihopvikta handdukar i en, medger grävande och utgör gömställe.Denna blandning av underlag är billigt och lätt att rengöra. Det ger bra möjlighet för att skapa olika temperaturzoner och för utveckling av mikroklimat. Nedsölad ytbeläggning skopas bort allt eftersom det uppstår. Allt underlag (sand+jord) byts ut ca var tredje vecka. Stenarna rengörs och kokas alternativt upphettas i ugn var tredje vecka. Handdukarna tvättas självklart i takt med att de blir nedsmutsade.Nackdelar med andra typer av underlagTidningspapper:  medger ej mikroklimat, medger ej grävande.Bark:  idealisk miljö för kvalster och mikroorganismer, kan ge stora skador om äts upp.Temperaturen i terrarietTemperaturen i terrariet ska ligga mellan 25-32 grader dagtid och mellan 20-25 nattetid. Tänk på att det inte ska vara samma temperatur i hela akvariet, utan en så kallad gradient. Det innebär alltså att ett hörn t ex kan hålla 25 grader, mitt på terrariet kan temperaturen vara 28 grader, och i andra änden kan temperaturen vara 32 grader. För att erhålla detta måste flera olika värmekällor kombineras. T ex  en värmedyna eller värmekabel som ger värme underifrån. En ljusramp med både vanlig belysning och UV-ljus. Samt en punktvärme över det varmaste stället. Tänk även på att vattnet måste hålla denna höga värme! Om dina värmekällor inte klarar detta måste du även ha en akvarievärmare i vattnet. Luftfuktigheten bör ligga på ca 60-70%.Allmänna råd vid skötsel av dossköldpaddaSköldpaddor ska aldrig lämnas lösa och utan uppsikt i huset. Att ta ut dem ur terrariet för en stund och låta dem gå omkring under noga uppsikt går bra om du är noga uppmärksam på eventuella faror. Plötsliga temperaturförändringar från en varm bur till ett kallt golv vintertid ska undvikas. Elektriska sladdar kan likna maskar. Trappor och lösa hushållskemikalier kan vara livsfarliga.Många sköldpaddor är skygga och behöver därför ett gömställe dit den kan dra sig undan. Har du flera djur i samma terrarium ska det finnas gömställen åt varje individ. Gömställen bör finnas både i den varma och den svalare delen av terrariet.BelysningenAllt ljus ska släckas nattetid. Under natten bör därför en annan värmekälla finnas. Det kan vara en värmeslinga under halva buren, eller keramisk värmare, så att en varm plats skapas dit sköldpaddan kan söka sig. Buren ska inte placeras i direkt solljus, om inte en skuggig reträttplats finns tillgänglig.De flesta sköldpaddor kommer från klimat med mycket hög ljusintensitet. De behöver alltså mycket ljus under många timmar av dygnet. Ljuset bör utgöras av en kombination av ”vanligt” ljus från glödlampor eller ljusrör, samt UV-strålning. UV-ljus krävs för att sköldpaddan ska kunna utnyttja sig av D-vitamin, och därmed kunna ta upp kalcium från fodret. Utan tillgång till UV-ljus är risken stor att sköldpaddan drabbas av en bristsjukdom som yttrar sig i missbildning av skölden. Bästa källan för UV-strålning är naturligtvis solen! I brist på tillgång till sol är någon typ av UV-ljusrör det bästa vi kan erbjuda våra sköldpaddor. Dessa ger en svag UV-strålning (2-5%) som varken är farligt för sköldpaddan eller människor i dess omgivning. UV-ljuset bör finnas på 30-60 cm avstånd från sköldpaddan och stå på 12 tim/dag.Tänk på att ett UV-ljusrör bör bytas minst en gång per år och helst en gång i halvåret. Trots att de fortsätter att lysa, och alltså lurar oss att tro att de fungerar, så förlorar de ganska snabbt sin UV-strålande förmåga!Den viktiga hygienenMerparten av de sjukdomar som drabbar sköldpaddor i fångenskap orsakas av att djuret tvingas leva i en miljö med kraftig bakterieförekomst. Noggrann hygien i terrariet är den bästa sjukdomsförebyggande åtgärden!Underlaget ska vara rentUnderlaget måste bytas ut så snart det blir fuktigt eller nedsmutsat av matrester eller urin och avföring. Tidningspapper är lättast att sköta, det kan bytas dagligen. Så kallade reptilmattor måste tvättas och desinficeras flera gånger i veckan, och torka noggrant innan de läggs tillbaka i terrariet. Bark måste bytas ut helt minst varannan vecka. Alla nedsmutsade partier ska avlägsnas mellan dessa totala byten. Fuktig bark utgör en mycket bra grogrund för bakterier och mögelsvampar!VattenhygienVattnet måste också hållas minutiöst rent. Så snart du märker att vattnet är det minsta förorenat av matrester eller avföring måste allt vatten bytas. Dessutom måste vattnet ändå bytas minst en gång dagligen. Vattenbehållaren måste även desinficeras minst en gång i veckan.För malaysiska boxsköldpaddor är vattenhygienen ännu viktigare, eftersom dessa sköldpaddor lever merparten av tiden i vattnet. För att underlätta skötseln är det viktigt att ha ett bra filter. De vanligaste filtren för vattensköldpaddor rensar dock bara ut de stora synliga smutspartiklarna. Olika mikroorganismer finns trots filtret ändå kvar i vattnet.I ett vanligt fiskakvarium elimineras dessa mikroorganismer med hjälp av ett bottenfilter under sanden på akvariets botten. I sköldpaddsakvarier är det ofta svårt att använda bottenfilter eftersom sköldpaddan gärna bökar i bottenunderlaget, och därmed ofta skadar bottenfiltret. Man kan skärma av botten med hjälp av en nätanordning, så att sköldpaddan inte kommer åt filtret. Eller också får man som djurägare acceptera att vattnet måste bytas ofta. Trots användningen av ett vanligt filter måste alltså vattnet bytas helt och hållet minst en gång i månaden. Däremellan bör ½ – 1/3 av vattnet bytas varje vecka. Vattenlevande sköldpaddor kräver alltså mycket arbete för att hålla en god hygien i miljön! Läs mer om vattenhygien i våra skötselråd för vattensköldpaddor.Skötsel av dossköldpadda – utfodringBoxsköldpaddor är omnivorer (allätare). Under uppväxten äter de relativt mycket animaliskt material. Efterhand som de blir äldre blir andelen vegetabilier högre. Som vuxna äter många vilda boxsköldpaddor nästan enbart grönfoder. Är du osäker vilken proportion som är lagom, så kan du alltid erbjuda hälften av dagsportionen som kött, och hälften som grönsaker.Bästa tiden att utfodra reptiler är på förmiddagen, efter det att djuret har hunnit värma upp kroppen. Om djuret utfodras innan kroppen är varm, så passerar mycket av näringen osmält genom tarmen. Unga sköldpaddor utfodras dagligen. Vuxna kan utfodras dagligen eller varannan dag. Eftersom vi sällan ser feta boxsköldpaddor i Sverige, utan de allra flesta väger alldeles för lite, så finns det oftast ingen anledning att hålla igen på mängden mat. Därför kan det vara säkrast att utfodra varje dag.Malaysiska boxsköldpaddor bör utfodras i en separat vattentank för att inte vattnet i akvariet ska bli alltför förorenat. De flesta sköldpaddor passar på att tömma tarmen i samband med måltiden. Genom att utfodra i en separat tank minskar du alltså mängden avföring samt icke uppäten mat i akvariet. Observera att vissa malaysiska dossköldpaddor föredrar att äta sin mat på land.VegetabilierErbjud alltid en variation av grönsaker och frukt. En sköldpadda som får en ensidig kost blir ofta mycket envis med att bara äta samma mat. De kan då få svårt att lära sig acceptera ny föda. Risken för bristsjukdomar blir naturligtvis större ju mer ensidig kosten är.Lämpliga grönsaker att bjuda är:  akvarieväxter, morot inkl blast, gul squash, gröna bönor, maskros, majs, romansallad, frisésallad, endivesallad, ärtor, limabönor, alfalfahö, rädisa, klöver, blötlagda kaninpellets, broccoli.Blomblad är ofta omtyckt av sköldpaddor, och de klara färgerna kan ofta locka en nödbedd sköldpadda att äta. Lämpliga blommor är t ex hibiskus, rosor, geranium.Lämpliga frukter att bjuda är:  jordgubbe, hallon, körsbär, plommon, honungsmelon, fikon, vindruvor, päron, persika, apelsin, fikon, mango, grapefrukt. Tänk dock på att frukt inte bör utgöra mer än 25% av dagsintaget. Alltför mycket fruktsocker i maten kan orsaka problem med matsmältningen.Hårda grönsaker som morot och andra jordfrukter kan kokas eller rivas innan de används som foder.Observera att man ofta hör sägas att vissa grönsaker inte ska ges alls, t ex spenat, rabarb, persilja, olika kålsorter. Det stämmer att dessa grönsaker innehåller ämnen som kan vara skadliga i stor mängd. Spenat innehåller t ex oxalsyra som kan skada njurarna. Kål innehåller s k goitrogener, som påverkar sköldkörteln. Ilitenmängd någon gång ibland är dock dessa grönsaker utmärkta. Och som alltid gäller sanningen att man ska undvika överdrifter och ensidighet!KöttDen animaliska delen av fodret kan utgöras av mjölmaskar, zofobas, syrsor, sniglar, räkor, skalbaggar, tusenfotingar, spindlar, hel rå fisk samt små däggdjur som musungar. Man kan ofta även köpa små akvariefiskar, t ex guppies, som sköldpaddan kan få jaga i vattnet.Det går också att ge en liten del (Unga djur äter högre andel kött. I takt med åldern minskar detta. För en vuxen boxsköldpadda utgör kött ofta bara ca 10% av fodermängden.Insekter och rent kött måste kompletteras med ett fosforfritt kalktillskott. Tänk även på att insekter som används vid utfodring själva måste utfodras väl – annars innehåller de ingen näring åt din sköldpadda!TillskottEftersom vi har svårt att efterlikna en normal utfodring i fångenskap är det viktigt att komplettera maten med både vitaminer och mineraler. Använd dig av ett multivitaminpreparat och ett separat kalkpreparat utan fosfor. Under uppväxten bör båda preparaten användas vid varje utfodring. Till vuxna djur räcker det vanligen med att ge vitamintillskott en gång per vecka. Kalktillskottet bör dock alltid ges vid varje utfodring.VinterdvalaDe flesta boxsköldpaddor går inte i dvala i sin ursprungsmiljö. Undantaget är de amerikanska boxsköldpaddorna, samt enstaka kinesiska. I fångenskap händer det dock ibland på hösten att vissa djur gräver ner sig i underlaget om buren inte ger tillskottsvärme. Aptiten kan dämpas eller upphöra helt fram till våren. Sköldpaddans aktivitetsnivå minskar. Då hustemperaturen aldrig blir tillräckligt låg för att medge fullständig vinterdvala, så fortsätter sköldpaddan att förbränna energi. Den blir svag och svälter innan våren kommer. Om du ökar temperaturen ett par grader i terrariet under den mörka årstiden är det troligare att sköldpaddan håller sig vaken hela vintern. Den fortsätter äta och mår bättre än de sköldpaddor som tillåts en pseudo-vinterdvala.Sköldpaddorna är normalt aktiva från mars till oktober/november. Om omgivningen är varm och ljusperioden förblir 12-14 timmar ljus/dag, hoppar många sköldpaddor över att gå i dvala. Andra sköldpaddor slutar att äta på hösten oavsett yttre miljö. Sjuka, konvalescenter eller magra sköldpaddor ska ej tillåtas gå i dvala!Följande råd gäller om du har en frisk sköldpadda och du absolut vill att den ska gå i vinterdvala:Tidigt i oktober, eller då aptiten minskar på hösten, ska maten tas bort (men ej vattnet) i 1-2 veckor, så sköldpaddan får tid att tömma tarmen.Håll burtemperaturen denna period 21-27 grader.Avlägsna sedan yttre värmekällor och låt sköldpaddan ha 16-21 grader i 1 vecka.Välj därefter ut en svagt belyst dragfri torr plats, 6-16 grader varm, exempelvis ett garage eller en källare. Temperaturen ska vara 10-16 grader, med enstaka fall till 7 grader. Ihållande temperatur över 16 grader är för varmt och leder till att ämnesomsättningen ökar så att sköldpaddan sakta svälter. Långvarig temperatur under 7 grader är för kallt!Lämpligt vinterbo kan vara en stor låda med 30 cm lätt fuktad blomjord täckt av ett 7,5-15 cm lager av rivet tidningspapper, torra löv eller hö. Sköldpaddan gräver ner sig i jorden som ska vara fuktig men inte blöt. Är jorden för torr blir sköldpaddan uttorkad.En liten vattenskål ska finnas tillgänglig så sköldpaddan kan dricka om den blir så pass aktiv.Lådan får inte placeras direkt på ett kallt golv.Var 2-3 vecka ska sköldpaddan blötläggas i ljummet vatten i 2 timmar.Då det är dags att väcka sköldpaddan på våren låter Du den under en veckas tid vänja sig vid vanlig rumstemperatur, innan det är dags att placera sköldpaddan i terrariet och börja utfodra den.Sjukdomar hos dossköldpaddorNedsatt aptitkan orsakas av låg temperatur eller sjukdom. Vissa boxsköldpaddor måste lockas att äta varje tugga, medan andra är ivriga på maten.BristsjukdomarSvullna ögonSvullna ögon är oftast orsakat av A-vitaminbrist. På grund av att ögats immunförsvar vid A-vitaminbrist blir nedsatt, kompliceras tillståndet ofta av bakteriella infektioner. Om ögonen är så svullna att sköldpaddan inte kan se så äter den inte. Tänk på att A-vitamin lätt kan överdoseras och orsaka många sjukdomsproblem vid för hög giva. Du ska alltså inte själv experimentera med extra A-vitamingivor vid ögonproblem, utan kontakta veterinär för undersökning av sköldpaddans ögon!Mjuk sköldEnmjuk sköldtyder på brist på kalcium eller vitamin D i fodret. Ge sköldpaddan så mycket naturligt solljus som möjligt, men se till att den kan dra sig undan i skuggan. Om sköldpaddan hålls inomhus, använd UV-belysning för att efterlikna solljuset. Använd kalcium-vitamin D3-tillskott i fodret. Se även till att komplettera fodret med ett balanserat vitamin- och mineraltillskott för all framtid.VärpnödFelaktig balans av mineraler i fodret kan ibland orsaka värpnöd. Sköldpaddshonan kan inte lägga ett/flera ägg utan hjälp. Symptom kan vara krystande och oro, eller utmattning och trötthet. Kalcium behövs för att muskulaturen, och i detta fall livmodern, ska kunna dra ihop sig ordentligt. Om en dräktig hona lider brist på kalcium i fodret blir resultatet alltså värpnöd. Orsaker kan vara felaktig utfodring, brist på tillgång till naturligt solsken, eller annan bakomliggande sjukdom. Problemet är oftast livshotande.Då värpnöd misstänks måste sköldpaddshonan genast till veterinär. Med injektioner av kalcium och hormoner kan många gånger äggläggningen komma igång. Ibland krävs dock kirurgiska åtgärder.Missbildad sköldMissbildad sköldkan bli följden av felaktig utfodring, framför allt vid felaktig mineralbalans hos unga växande djur. Ryggskölden kan bli ihopsjunken, skölden kan verka för liten, rygg- och bukskölden kan verka passa dåligt ihop m m. Den bakomliggande orsaken till denna typ av sjukdom är vanligen en kombination av felaktig mineralbalans i fodret, samt brist på UV-ljus i miljön. Sjukdomens namn är Metabolic Bone Disease (MBD), eller ”benskörhet”.MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader, och det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många sköldpaddor kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet.Bakteriella infektionerLunginflammationLunginflammationorsakas av oftast av dålig hygien och är svårbehandlat i sent skede. Symptom kan vara slött beteende, upphörd aptit, öppnande-stängande av munnen som en fisk. Sköldpaddan kan ha rinnande näsa och väsa då den andas. Isolera den genast från andra djur. Lunginflammation är alltid en mycket allvarlig sjukdom, och sköldpaddan bör snarast undersökas av veterinär.Böld i mellanöratSvullen nacke, bakom eller under ögonen på ena eller båda sidorna är vanligen tecken på enböld i mellanörat. Detta är ofta en följd av vitamin A-brist eller kronisk luftvägssjukdom. Den infekterade hörselgången måste öppnas kirurgiskt och varet måste avlägsnas. Dessutom måste sköldpaddan behandlas med antibiotika.BlodförgiftningFlera olika bakterier kan orsaka blodförgiftning, dvs en allvarlig infektion som spritt sig i hela djuret. Små infektioner, exempelvis i sår, kan vara inkörsporten för bakterien. Felaktig utfodring kan ha försvagat sköldpaddan så att infektionen lätt sprids vidare. I takt med att vitala organ blir angripna så försvagas sköldpaddan ytterligare, och andra sjukdomssymptom ses. Det kan till exempel vara kraftig rodnad i huden, samt spontana småblödningar här och var i hud och slemhinnor. Denna sjukdom kräver mycket intensiv behandling för att sköldpaddan ska kunna räddas.SkalrötaSkalrötainnebär fläckar eller förändringar i skalet. Det kan orsakas av direkt yttre trauma, eller vara en följd av felaktig  utfodring, allmän försvagning, och påföljande infektion med bakterier eller svampar. Behandlingen blir vanligen allmänt understödjande med mat, vatten och värme, samt medicinering lokalt på förändringarna eller via injektioner. Förändringarna kräver ofta mycket lång tid för att avläka.MunrötaMunrötainnebär en infektion i munnen, som oftast hänger ihop med felaktig utfodring eller allmän sjukdom. Tidiga symptom kan vara ökad salivering och rodnad i munslemhinnan. Då sjukdomen fortskrider ansamlas ostliknande var i munnen. En dålig lukt från munnen uppstår. Intensiv behandling med rengöring av munnen, injektioner med antibiotika och vitaminer, samt tvångsmatning är oftast nödvändigt för att få bukt med denna allvarliga sjukdom.SalmonellaSalmonellaär ofta en normal beståndsdel i sköldpaddans tarm, och orsakar sällan sjukdom hos sköldpaddor. För människor som hanterar sköldpaddan, och framför allt barn eller personer med nedsatt immunförsvar, kan bakterien däremot orsaka en allvarlig tarmsjukdom. Om man är noga med sin hygien efter hantering av sköldpaddan så är dock risken att drabbas av sjukdom liten.ParasitsjukdomarSköldpaddor kan drabbas av en stor mängd olika tarmparasiter. Detta gäller dock nästan enbart viltfångade djur, eller djur som vistas utomhus sommartid.Inälvsmaskär slanka vita maskar. Exakt typ fastställs via avföringsprov. Kräver ofta receptbelagd medicin för att åtgärdas. Självklart måste terrariet, ”inredning” och underlag rengöras noga och/eller ersättas för att förhindra återinfektion.Skabbses ibland, framför allt om sköldpaddan inte hålls ren. Insektsmedel är giftiga och ska aldrig användas.Yttre skadorSkador uppstår oftast efter slagsmål med annan sköldpadda, eller efter bett av familjens hund. Sårskador kan även uppstå efter parning. Hanen kan bli mycket aggressiv mot honan, och kan bita henne rejält.En skadad sköldpadda måste komma under behandling av veterinär snarast. Sårrengöring och antibiotikabehandling är väsentligt. Sköldpaddan måste oftast hållas ifrån vatten för att inte försena sårläkningen.Sår på bukskölden kan orsakas av infektioner på områden som konstant utsätts för nötning, t ex mot cementgolv, eller mot ohygieniskt underlag.Uppätet främmande föremålSköldpaddor kan äta på en mängd icke avsedda föremål, till exempel grus, sten eller delar av inredning eller underlag. Det är mycket sällan som ägaren råkar se när sköldpaddan sväljer föremålet. I stället kan sköldpaddan så småningom äta allt sämre och bli avmagrad. Hos veterinär kan då orsaken upptäckas med hjälp av röntgen. Vissa föremål syns direkt på en vanlig röntgenbild, ex stenar. Ibland har dock föremålet en mindre täthet, varför en kontraströntgen måste utföras. Vissa föremål går att få ut den naturliga vägen med hjälp av lavemang. Ibland krävs dock kirurgi.Förstoppningkan lösas genom att låta sköldpaddan blötläggas i ca 30 min per dag i ljummet grunt vatten.Förvuxen näbbSköldpaddans förhornade mundelar växer hela livet. I fångenskap blir dessa ofta förvuxna, och måste slipas ner då och då.Reproduktionsproblem(förutom värpnöd)Erektionhos hane förväxlas ofta av en oerfaren sköldpaddsägare med ett framfallet inre organ. Sköldpaddans penis är ofta mörkpigmenterad och något spaderformad. Den fälls ut då och då under parningssäsongen.Penisprolaps:  framfallen penis som ej dras in igen, ses ibland av okänd orsak. Organets slemhinna blir torr och lätt utsatt för yttre skador. Om framfallet upptäcks tidigt kan penis ibland masseras in igen. Ofta krävs dock amputation av organet.Skötselråd för fler exotics »

Djurvårdguiden

Skötselråd för exotics

Här hittar du Djurvårdguidens sammanfattande skötselråd för exotics. Det vill säga fåglar, reptiler, iller, kanin och gnagare. Våra veterinärer har samlat massor med bra råd om skötsel av våra små husdjur.  Vi informerar om var djuren kommer ifrån. Hur de lever i det vilda. Hur de olika djuren är i temperamentet. Utfodring. Bur- eller terrariuminredning. Aktivering och reproduktion. Vi berättar även om vanliga sjukdomar och problem hos de olika arterna. Skötselråd för exotics och små sällskapsdjurIller »Kanin »Marsvin »Hamster »Chinchilla »Ökenråtta/Gerbil »Tamråtta & mus »Landsköldpadda »Dossköldpadda »Vattensköldpadda »Orm »Leguan »Leopardgecko »Dabbagam »Skäggagam »Vattenagam »Jemenkameleont »Papegoja »Om vanliga sjukdomar och hälsoråd för exotics »

Djurvårdguiden

Skötsel av dabbagam

Skötsel av dabbagam. Dabbagam är det svenska namnet för ödlor av arterna Uromastyx. Uppgifter om hur många arter gruppen innehåller varierar från år till år. För närvarande brukar siffran 14-16 arter anges. Samtliga dabbagamer karakteriseras av den kraftiga taggiga svansen. Därför kallas ödlan ofta för spiny-tailed lizard på engelska.Det kan ibland vara svårt att artbestämma unga djur, beroende på att deras färger och teckning ibland inte utvecklas förrän vid könsmognad. Dabbagamer blir könsmogna vid 3-6 års ålder.De flesta arter av dabbagamer är ganska små med en totallängd av maximalt 40 cm. Undantaget är Uromastyx aegypticus som kan bli ända upp till 75 cm lång.Några av de arter som oftast förekommer i fångenskap är:Från Mali har vi Uromastyx maliensis. De kan bli ca 38 cm i totallängd och väga ca 400 gram. Grundfärgen är oftast svart med gula markeringar på ryggen.Uromastyx ornata kommer från den arabiska halvöns västra sida, från Sinai till norra Jemen. De blir max 30 cm i totallängd med en vikt på 300 gram. Detta är en av de få arterna av dabbagam där det är lätt att se skillnad mellan könen. Hanen kan vara grön, limegrön, rostfärgad eller blå eller en kombination av dessa färger. Honan är brunorange till brun med en sparsammare teckning.Uromastyx aegypticus, kommer som namnet antyder från Egypten men även från den arabiska halvön. Den största arten av dabbagam som kan bli upp till 75 cm i totallängd. Är ganska enfärgat gråbrun till halmfärgad.Marockansk dabbagam, Uromastyx acanthinurus, lever längs Saharas nordvästra delar. Kan bli 43 cm i totallängd och väga 600 gram. Det är en av de färggrannaste dabbagamerna. De kan vara mönstrad i rött, gult, orange eller grönt. Färgerna blir klarare med ökad ålder och då ödlan är uppvärmd.Sudanesisk dabbagam, Uromastyx ocellata, lever längs Saharas södra delar. Är en av de färgrikaste arterna med 7-8 tvärband på ryggen med runda markeringar i rött, gult, blått eller grönt. Blir ca 30 cm lång.En mer ovanlig men intressant art är den indiska dabbagamen, Uromastyx hardwicki, som kommer från norra Indien och Pakistan. Den anses vara den mest primitiva arten och avviker genom sin betydligt mindre taggiga svans. Den är inte så färgrik som många av de övriga dabbagamerna utan gulbrun till brun.Många är viltfångadeEn stor del av de dabbagamer som säljs är fortfarande viltfångade. Som exempel kan nämnas att under de fem åren 2006-2010 exporterades legalt över 80 000 viltfångade dabbagamer från sina ursprungsländer. En viltfångad ödla är oftast betydligt billigare än en som är uppfödd i fångenskap. Dock har viltfångade djur ofta mycket hälsoproblem varför de på sikt ofta blir betydligt dyrare.Skötsel av dabbagam – utgå från den naturliga miljönDabbagamer är ett extremt värmeälskande släkte. Detta är ganska lätt att förstå när man tänker på deras naturliga ursprungsområde. Det sträcker sig över hela Nordafrika söder och norr om Sahara, hela Arabiska halvön, samt bort till Pakistan, södra Afghanistan och norra Indien. Miljön i dessa områden är oerhört karg, ofta bestående av så kallad stenöken. Det är mycket sparsamt med vegetation och nederbörd. Förutom dabbagamer är det inte många djur som är aktiva dagtid i dessa trakter.Den enda arten som lever i en mer traditionell sandöken är Uromastyx Maliensis. I deras utbredningsområde saknas det klipp- och stenöken. Även omgivningstemperaturen avviker något för denna art genom att den kan vara ännu varmare än i övriga regioner.Varierande temperaturTemperaturen dagtid kan variera från 0 grader på vinter till 55 grader på sommaren. Den dagliga variationen från dag till natt kan vara så stor som 35 grader. När ödlan är kall och vill värma sig sänker den kroppen mot underlaget och gör kroppen plattare. Ju varmare den blir desto mer höjer den kroppen från underlaget. Har den möjlighet till att söka sig upp på en liten höjd eller klippa så utnyttjar den även vinden som en nedkylande faktor. Om inte dessa åtgärder räcker för att kyla ner kroppen så söker den skydd i skugga, i en ”bohåla” under marken eller inne i klippskrevor. Mätningar har visat att då utetemperaturen är 33,5 grader, så är temperaturen i en håla 50 cm under markytan ca 26 grader.Även kroppsfärgen ändras som en anpassning till temperaturen. Ju kallare ödlan är desto mörkare är färgen.Anpassade till torkaDabbagamer är också extremt välanpassade till torka. Det finns dokumenterade fall där ödlor levt i områden som inte fått något regn alls under 10 år. Även ur denna aspekt gör bohålan nytta eftersom den ger skydd mot låg luftfuktighet. Mätningar har utförts där luftfuktigheten utanför bohålan var 10% medan den inne i bohålan var 35%. Ödlan har anatomiskt anpassats till en torr miljö genom att den återtar merparten av vätskan från urinen. De tömmer endast ut de fasta vita slaggprodukterna från njurarna. Dabbagamerna kan fnysa ut saltöverskott från kroppen via körtlar i näsan. Det är därför helt normalt att man ibland ser som ett vitt pulver runt ödlans näsborrar.Vissa dabbagamer lever i fuktigare miljöDet finns dock ett par arter av dabbagamer som är anpassade till att leva i en betydligt högre luftfuktighet: Uromastyx hardwicki, den indiska dabbagamen, lever året om i ett klimat där temperaturen inte understiger 18 grader. Och luftfuktigheten understiger aldrig 50%. Den kan gå upp till så mycket som 85%. Uromastyx benti kommer från Jemen och Oman på södra arabiska halvön. Där har ursprungsmiljön så hög luftfuktighet som 75-95% på grund av morgondimma från havet och dagg i underlaget.Den sparsamma nederbörden i utbredningsområdet kommer vanligen vår och höst. Detta leder till mycket varierande tillgång till vegetation. Under dessa perioder är temperaturen relativt låg och dabbagamer är ofta aktiva hela dagen. När temperaturen ökar fram emot sommaren har ödlan i stället två aktiva perioder, under morgon och sen eftermiddag. Mitt på dagen när det är som varmast drar den sig undan i sin bohåla.HalvdvalaNågra arter kommer från bergsmassiv i det inre av Sahara. Där är det vintertid en så kall miljö att de går in i en sorts halvdvala. De sover då mest i sin bohåla men går varmare dagar ut och värmer upp sig mitt på dagen.BohålanBohålan är som nämnts ovan mycket viktig för dabbagamen. Det finns beskrivet i litteraturen att man mätt upp bohålor som legat 1,8 meter under markytan och vars gång varit upp till 10 meter lång. Vanligare är annars att gången är upp till 2 meter lång och att hålan ligger max 1,2 meter djupt ner i marken. Bohålan kan grävas ut även i ett extremt hårt underlag av sten och grus tack vare de mycket kraftiga frambenen. Om ödlan blir skrämd flyr den ner i sin håla och blåser upp kroppen så att den kilas fast. Ingången blockeras med den taggiga svansen.Maten i det vildaDen vilda födan till vuxna ödlor utgörs av blad, blommor, skott och fröer. Under den extremt varma sommaren är tillgången på färska vegetabilier mycket sparsam, utan den mesta kosten utgörs nu av fiberrikt torrt gräs och torra fröer.Bur/terrariumI takt med att vi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi, så har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret, varför sjukdomar lättare utvecklas.Storlek och materialDabbagamer är aktiva ödlor som behöver mycket plats. De kan hållas ensamma, i par, eller i grupper om en hane och två eller flera honor. Däremot bör inte en unge sättas ihop med en vuxen ödla. Ju mindre terrarium desto större risk för aggression eller stress. Inred terrariet med visuella barriärer som klippor, växter och korkstycken. Det är viktigt för att minska stressen från andra ödlor i terrariet.För en ensam ödla som blir max 40 cm lång är minimimåtten på terrariet ca 120 cm långt och 55 cm brett. För varje ytterligare ödla bör ytterligare 80 cm läggas till längden av terrariet. Trängsel kan leda till aggressioner och stress, då det underlägsna djuret inte har någon plats att fly undan till. Stress i alla former är en av de vanligaste orsakerna till aptitlöshet och sjukdom hos reptiler.Träterrarier är oftast bättre än glasterrarier till dabbagamer eftersom träet isolerar bättre och behåller den höga värmen som ödlan trivs i. Tänk dock på att insidan av träet måste täckas med vattenavstötande akvariesilikon eller liknande material för att inte suga åt sig fukt. Och för att kunna rengöras och desinficeras ordentligt.Terrariet bör täckas av galler så att ödlan inte kan rymma. Gallret tillåter även ventilering av terrariet.UnderlagetI sin naturliga miljö tillbringar dabbagamen mycket tid i klippskrevor och jordhålor för att undvika den starka hettan dagtid. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat, dvs ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus, där luftfuktigheten i stället blir extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret – med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler.I fångenskap är det alltså viktigt att underlaget i terrariet medger bildandet av mikroklimat på olika ställen. Dessutom bör underlaget helst bestå av något som ödlan kan gräva ner sig i. Att kunna gräva ner sig är ett viktigt sätt för reptiler att skydda sig från både kyla och värme. Underlag av en blandning av natursand, jord, lera eller grus är därför att föredra. Ett fast underlag är även viktigt så att ödlan kan röra sig på ett naturligt sätt. En nackdel med naturliga underlag är att ödlan ofta får i sig en del av underlaget då den äter. Jord och grus, men framför allt fin sand, orsakar lätt förstoppningar. Ett underlag som är 5-6 cm tjockt räcker om det finns konstgjorda grottor och tunnlar. Placera ut ett par flata stenar som får fungera som utfodringsplats så att ödlan inte får i sig av underlaget när den äter.Nedsölad ytbeläggning skopas bort allt eftersom det uppstår. Allt underlag (sand+jord) byts ut ca var tredje vecka. Stenarna rengörs och kokas, alternativt upphettas i ugn var tredje vecka.Nackdelar med andra typer av underlag.Tidningspapper:  medger ej mikroklimat, medger ej grävande.Bark:  idealisk miljö för kvalster och mikroorganismer, kan ge stora skador om äts upp, uttorkande.Hyvelspån:  kan avge skadliga oljehaltiga ångor.Växtfibrer:  idealisk miljö för kvalster och mikroorganismer, uttorkande.InredningVissa arter av dabbagamer, t ex Uromastyx benti och Uromastyx ornata, tycker om att klättra och tillbringar mycket tid i buskar och låga träd. Därför bör det även finnas tillgång till klättergrenar, korkbark och stora stenar/klippor. Det är viktigt att noga förankra stenar och klippblock i terrariet så dessa inte ändrar läge och riskerar att krossa en ödla som grävt sig in under dem.Någon form av gömställe/bohåla bör finnas så att ödlan kan dra sig undan närgången uppmärksamhet. Gömställen bör finnas i både terrariets varma och kalla ände. Har du flera ödlor i terrariet så måste det finnas tillräckligt med gömställen för alla djur. Alternativt måste du ha ett minst 25 cm tjockt lager av underlaget så att ödlan själv kan gräva sig en bohåla.Bohålan ska vara relativt låg i takhöjd eftersom ödlan gärna vill ha kontakt med ryggen mot taket. Den ska vara precis så stor att ödlan kan gå in och vända sig i hålan. Helst ska hålan vara förbunden med en lång gång, t ex av PVC-rör, för ödlan att ta sig in via. Fyll lådan till hälften med mycket lätt fuktad sand eller vermikulit. Begrav sedan lådan och röret till hälften i terrariets underlag samt täck den med t ex stora barkstycken. Temperaturen inne i gömstället bör vara mellan 27-29 grader dagtid och 20-22 grader nattetid.TemperaturDabbagamer är oerhört väl anpassade till en extremt varm miljö med intensivt ljus. De är också anpassade för stora skillnader mellan dag- och nattemperatur.Dagtid bör temperaturen i den kalla delen av terrariet vara som lägst 28 grader. I den varmare delen bör temperaturen dagtid ligga mellan 40-45 grader. Dessutom måste ödlan ha tillgång till en solbadningsplats – med både värme och UV-ljus – där temperaturen uppgår till ca 50-55 grader! Nattetid bör temperaturen i hela terrariet ligga mellan 18-20 grader. Den optimala temperaturen för de flesta arterna av uromastyx ligger mellan 39-42 grader. I det värmeintervallet fungerar deras kroppar bäst. En ödla som inte kan uppnå denna temperatur tillgodogör sig inte näringen i sin föda och uppvisar inte heller sina färger bra.Det är viktigt att även se till att ödlans bohåla fungerar ungefär som i naturen. Temperaturen inne i bohålan sommartid bör ligga mellan 30-35 grader.Tänk på att om flera djur bor i samma terrarium så måste det finnas separata solplatser med tillgång till upp till 50 graders värme för varje djur samtidigt! Alternativt måste solplatsen vara så stor att alla ödlor får plats där samtidigt. Denna höga temperatur krävs för att ödlan ska kunna värma upp sin kropp så att matsmältningen fungerar normalt.VärmekällorVärmen uppnås genom att kombinera olika värmekällor som t ex ljusramp med vanligt lysrör samt UV-lysrör; värmeslingor under maximalt halva terrariebotten; keramisk värmare (som enbart ger värme och ej ljus). Under natten får ingen vanlig belysning vara tänd eftersom vitt/gult ljus dygnet runt orsakar stress. Det är viktigt att komma ihåg att keramiska värmare alstrar en mycket kraftig värme vid fattningen, och därför kräver porslinsfattning. Undvik så kallade varma/heta stenar. Dessa har en inbyggd värmekabel som är tänkt att hålla värmen på en jämn nivå. Tyvärr krånglar ofta dessa värmekällor och ger en alldeles för hög värme. Eftersom reptiler har mycket dåliga värmereceptorer i huden, så är det inte ovanligt att de kan ligga på varma stenar och sakta steka sönder undersidan av magen.Gissa dig inte fram till hur varmt det är i terrariet, utan mät upp temperaturen! Mät både dag och natt, på flera punkter på både låg och hög höjd i terrariet. Att låta dabbagamen leva i fel omgivningstemperatur, utan möjlighet att själv reglera kroppsvärmen, kommer att med tiden leda till allvarliga hälsoproblem. Det kan dock ta flera år innan resultatet ses. Se till att ödlan inte kommer i kontakt med värme- eller ljuskällorna! Dessa kan orsaka allvarliga brännsår.Ventilation och luftfuktighetEn god ventilering är viktig i ett terrarium så att luften cirkulerar. Stillastående luft ökar risken för felaktig luftfuktighet, och det gynnar även anhopningen av mikroorganismer i terrariet. Det bör finnas minst en ventilationsöppning i vardera änden av terrariet på olika nivåer. På den svala sidan bör ventilationsöppningen sitta relativt lågt, och på den varma sidan högt. Detta skapar ett luftflöde i terrariet eftersom luften stiger uppåt när den värms upp.Luftfuktigheten bör ligga mellan 30-40%. Skaffa en hygrometer och kontrollera värdet regelbundet.BelysningenBelysningen är viktig ur många aspekter. Den ska vara stark, det vill säga ge en ganska intensiv belysning för att efterlikna solen. Vidare ska den också återge färgerna i det som belyses på ett naturligt sätt. Slutligen måste den avge UVB-strålning. Att skapa ett så naturligt ljus som möjligt är inget man gör med en enda lampa i terrariet. Ofta måste ett flertal olika ljuskällor användas styrda av timers för att efterlikna gryning, middagsljus och skymning.Alltför svag belysning är en mycket vanlig anledning till dålig aptit och tillväxt, dåligt utvecklade färger samt onormala beteenden.UV-ljusUtan tillgång till riktigt solljus eller UVB-strålning så kan ödlan inte tillgodogöra sig kalk i födan. Kalkbrist är den vanligaste sjukdomen hos reptiler i fångenskap. Den allra bästa källan till UV-strålning är solen. Eftersom vårt klimat kraftigt begränsar möjligheten att ha en ödla utomhus, så måste vi erbjuda UV-strålningen i konstgjord form. Det är i dagsläget omöjligt att säga om de lysrör och UV-lampor som säljs idag verkligen har fullgod effekt då det gäller att ge den erforderliga UV-strålningen. Vi har dock inget annat alternativ och måste vara noga med att tillgodose våra ödlor med denna typ av ljuskällor.Sommartid, när temperaturen når över 26 grader eller mer, bör du låta din dabbagam få tillgång till naturlig sol. Låt den vistas utomhus så mycket som möjligt. Du kan bygga en bur att ha stående ute. Tänk dock på att det är viktigt att skapa en skuggig plats dit ödlan kan dra sig undan alltför stark värme.Det finns ett flertal olika UV-belysningsalternativ:Ett så kallat fullspektrumlysrör avger en liten mängd av både UVA- och UVB-strålning. UVA är viktigt för reptilernas allmänna välbefinnande och för reproduktionsbeteende. UVB krävs för bildning av aktivt D-vitamin, som i sin tur krävs för kalkupptaget från födan. Lysröret bör stå på hela dagen. 12-14 tim sommartid och 10-12 timmar vintertid. Tänk på att lysröret inte får sitta högt ovanför djuret. Bästa avståndet är i allmänhet ca 30 cm ovanför ödlans favoritplats.Kvicksilverlampor avger starkare UVB-strålning än lysrör och passar ofta dabbagamer bättre eftersom dessa verkligen är solälskare. Bästa avståndet för dessa ligger ofta på ca 45 cm från ödlan. En del kvicksilverlampor avger även kraftig värme och de behöver därför porslinsarmatur precis som keramiska värmelampor. Svagheten hos kvicksilverlampor är att de har ett onaturligt färgspektrum och behöver kompletteras med annan belysning för att återge färgerna i terrariet på ett naturligt sätt. En annan nackdel är att kvicksilverlampor inte kan kontrolleras med dimmer eller termostat eftersom lampan inte mår bra av att slås av och på flera gånger.Framtidens reptilbelysning är förmodligen metallhalogenlampan. Det finns i dagsläget ett par produkter på marknaden som avger stark UVB-strålning. Fördelen med halogenlampan är att den inte avger värme. Den kan därför användas i ganska små utrymmen. Och den avger mycket intensivt ljus av ett spektrum som liknar solens strålning. Precis som en kvicksilverlampa så kan inte metallhalogenlampan kontrolleras med termostat.Mät gärna UV-strålningenTillverkare av UV-belysning anger ofta att produkten håller mellan 2-3 år. Det visar sig dock att de förlorar sitt ljusspektrum långt innan röret/lampan går sönder. Därför bör de bytas ut var 6-12 månad. Enda sättet att vara helt säker på att UV-belysningen fortfarande fungerar är genom att mäta UV-strålningen med hjälp av en speciell mätare, Solarmeter 6.2.SolplatsenÖdlans solplats arrangeras med fördel på en upphöjd klippa, t ex skiffer. Temperaturen på stenens yta får inte överstiga 60 grader. Detta mäts bäst med en infraröd värmepistol. I naturen är det varmast i det starkaste solskenet. Det naturligaste stället att sola sig på är alltså på det varmaste stället i terrariet. Genom att ha en upphöjd plattform kan underdelen av denna samtidigt utnyttjas som ett varmt gömställe. Det är mycket viktigt att ödlan inte kan komma i kontakt med lampan/röret och bränna sig.FotoperiodOm möjligt så ska man försöka återskapa en naturlig säsongsvariation även i terrariet. Det innebär att belysningen bör vara tänd mellan 12-14 timmar under sommaren och 8-10 timmar under vintern.Övrigt om belysningBåde ljus- och värmekällor bör regleras med hjälp av timer. Då riskerar man inte att glömma att koppla på värme och ljus under tillräckligt många timmar varje dag. Med hjälp av timer blir du mindre bunden av att passa de tider som olika lysrör och värmekällor kräver. Som nämnts ovan kan dock inte kvicksilverlampor och metallhalogenlampor kontrolleras av timer.Det är viktigt att inte använda sollampan som enda belysningskälla i terrariet. Den måste kompletteras med andra typer av belysning för att skapa ett så naturligt ljus som möjligt i terrariet. Du kan antingen ha ett dagsljuslysrör med färgtemperatur på 5500-6000K, eller en vanlig metallhalogenlampa (ej UV-producerande) som finns i en mängd olika färgtemperaturer. Metallhalogenlampor är utmärkta att använda eftersom de även ger en stark ljusintensitet. Slutligen kan du behöva ha en vanlig spotlight riktad mot samma område som sollampan belyser, för att se till att solplatsen är den varmaste punkten i terrariet.UtfodringDet har under många år varit omdiskuterat vilken typ av föda en dabbagam ska äta.  Om man undersöker matsmältningssystemet så tycks dabbagamer vara skapade för att huvudsakligen bryta ner vegetabiliskt material. En del studier av vilda dabbagamer har visat att framför allt unga djur ofta fångar insekter av olika slag. Vuxna djur tycks i det vilda däremot vara strikta vegetarianer. Eftersom vi aldrig kan erbjuda våra ödlor en helt optimal miljö i fångenskap rekommenderar vi att dabbagamer endast ska utfodras med vegetabilisk föda. Även om de ibland äter animaliskt protein i det vilda innebär denna typ av föda en större ansträngning på njurarna än vad vegetabilisk föda utgör. Eftersom alla reptiler i fångenskap löper stor risk att utveckla njursjukdomar är det klokt att undvika all onödig belastning på njurfunktionen.SalladDabbagamer av alla åldrar bör dagligen erbjudas en salladsblandning att äta. En vuxen dabbagam kan dock ha en fastedag per vecka. Då efterlikas tillståndet i det vilda, där tillgången till föda ofta är sparsam.Mörkgröna bladiga grönsaker som t ex romansallad, rödbladig sallad, kinakål, endiver, escarollsallad, frissésallad, maskros (både blommor och blad), rödklöver, mangold, spenat, persilja, och broccoli ska utgöra basen i ödlans salladsblandning.  Annat som kan blandas in är blandade ogräs, groblad, svartkämpe, vicker, käringtand, fibbla, snårvinda och åkervinda, nate, rödmalva (både blommor och blad), pumpa, squash, morot, dill, rosmarin, salvia samt olika grässorter. En stor favorit för dabbagamer samt andra reptiler är hibiskus, både blommorna och bladen. Dabbagamer tycks annars vara speciellt förtjusta i gula blommor. Andra ätbara blommor är t ex penséer, violer, rosenblad.Hacka salladsblandningen fint och lägg i en skål, spraya vatten över blandningen just före utfodringen. Pudra blandningen med ett rent kalktillskott vid varje utfodring.FruktFrukter som kan användas i fodret är t ex äpple, blåbär, körsbär, tranbär, fikon, druvor, guava, mango, papaya, persika, päron, jordgubbe samt olika typer av melon. Tänk dock på att frukt endast ska ges i mycket små mängder eftersom de innehåller mycket socker och lite fibrer. Mycket frukt i kosten kan orsaka tarmstörningar.Fröer och baljväxterMånga uppfödare rekommenderar även att dabbagamer bör ha konstant tillgång till en liten mängd torra fröer och baljväxter. Till exempel gröna och röda linser, gula och gröna bönor, sesamfrö, majskorn, sojabönor, vete, korn, havre, ris, hampa, skalat solrosfrö och hirs. Köp helst denna typ av föda på hälsokostaffär för att få god kvalitet på produkterna.Tillskott med meraFodret bör variera över året precis som i naturen. Under högsommaren kan andelen torr fröblandning öka, precis som i naturen.Många dabbagamer är mycket förtjusta i bipollen. Det är en produkt som de stöter på i det vilda och som innehåller många viktiga vitaminer. För en ödla med dålig aptit kan en liten mängd bipollen ofta vara en bra aptitretare. Bipollen finns att köpa på hälsokostaffärer.Tänk på att ensidig kost kan leda till sjukdomsproblem. Att bara äta olika kål-grönsaker kan t ex orsaka nedsatt sköldkörtelfunktion. Mycket spenat och persilja kan i stället ge påverkan på njurarna. Bästa sättet att undvika diverse foderframkallade hälsoproblem är att se till att dindabbagam erbjuds, och även äter, en mängd blandade grönsaker dagligen.Hur ofta multivitaminer bör ges beror på hur väl och varierat ödlan utfodras. Det kan behöva användas från 2 gånger i veckan till 2 gånger i månaden.Då ödlan utfodras med insekter bör dessa alltid vara pudrade med ett kalktillskott.Maten bör erbjudas tidigt på morgonen och sättas in i den svalare delen av terrariet. Tänk på att helst erbjuda maten på en flat sten. Då får ödlan inte i sig bitar av underlaget så lätt.VattenEnligt djurskyddslagen ska alla djur i fångenskap ha tillgång till vatten. Eftersom Dabbagamer är känsliga för fukt i underlaget bör vattenskålan vara så tung att ödlan inte kan välta den. Skålen bör bara stå framme några timmar/dygn för att inte öka luftfuktigheten i terrariet.Individer som inte äter måste erbjudas vatten regelbundet eftersom ödlan annars blir uttorkad. Dehydrerade djur har begränsad förmåga att bryta ner proteiner. Erbjud därför aldrig insekter eller torra bönblandningar till en mager uttorkad dabbagam. Man riskerar då att  dabbagamens njurar skadas.Vinterdvala (Brumering) Brumering innebär en period av inaktivitet när omgivningen är kärv. Till skillnad från en äkta vinterdvala, när djuret sover djupt och ämnesomsättningen är helt avslagen, så innebär en brumering att ödlan är vaken men ganska passiv. Den drar sig undan och sover merparten av tiden, men kan komma fram en kort stund varje dag för att värma sig lite och äta lite.Brumering eller inte brumeringHuruvida man ska låta sin dabbagam få gå in i en brumeringsfas under vintern eller inte är fortfarande ganska omdiskuterat. Vissa anser att det är nödvändigt för avelsdjur men inte att rekommendera för sällskapsödlor. Andra anser att en brumering är en alltför stor riskfaktor för utveckling av olika infektionssjukdomar. Detta eftersom immunförsvaret försvagas under vintervilan. Dessa anser att man i stället bör öka belysningen under vintern för att ”lura” ödlans kropp att tro att det är sommar året runt. Vem som har rätt och om vi ska låta ödlorna brumera eller inte är fortfarande oklart. Dabbagamen har inte hållits så länge i fångenskap att det finns helt säkra råd att ge. Nedan följer alltså en sammanfattning av de tre olika grundrekommendationer som brukar ges:Ingen brumering alls. Istället ökas tiden då belysningen är påslagen till ca 14 timmar per dygn. Och temperaturen ökas i både den svala och den varma delen av terrariet, dock med max 5 grader. Avsikten är alltså att ödlan inte ska märka någon säsongsvariation mellan sommar och vinter.För en vanlig ”sällskapsödla” räcker det vanligen med att erbjuda den en liten sänkning av rumstemperaturen under några veckor.Genomföra en ordentlig brumering. Exakt hur mycket temperaturen och belysningen ska minskas samt hur länge förändringen ska pågå varierar mellan olika uromastyxarter. Olika uppfödare ger olika rekommendationer. Eftersom en felaktigt utförd brumering kan vara skadlig för ödlans hälsa bör man inte ge sig på detta om man inte har bra rådgivning från en erfaren uppfödare.Efterlikna naturlig temeraturförändringGenerellt för en brumering gäller att man försöker efterlikna den normala temperaturförändring som sker i deras ursprungsmiljöer. Det görs genom att under 4-12 veckor sänka dagstemperaturen med 15-20 grader och natttemperaturen med 5-10 grader nattetid. Samtidigt ändras dygnsrytmen så att belysningen är tänd ca 6-8 timmar per dag. Ödlan ska dock hela tiden ha tillgång till en sol/värmekälla som är påslagen 6-8 timmar/dag. Det är viktigt att de vid behov kan värma upp sig till optimal temperatur.Dabbagamen ska fortfarande ha tillgång till mat, men i mindre mängd och mindre ofta än vanligt. Avlägsna dock den torra frö/lins/ärtblandningen för att inte belasta njurarna under en period när ödlan kan vara relativt uttorkad. När dvalningsperioden avslutas ska värme och ljus successivt ökas över ett antal veckor. När ödlan är normalt pigg och aktiv återgår man till de normala utfodringsrutinerna igen.Under brumeringen kan vissa ödlor fortsätta att vara aktiva 6-8 timmar per dag. Andra ödlor kan sova en vecka i taget. Så länge den uppför sig normalt när den är vaken är det ingen anledning till oro. Om ödlan försöker sitta kvar och sola länge efter att belysningen slagits av, eller om ödlan märkbart förlorar vikt, så bör dock brumeringen omedelbart avslutas.ReproduktionDe flesta arter av dabbagamer blir könsmogna vid 3-6 års ålder. Eftersom många arter inte får sina klara färger och mönster förrän vid könsmognaden kan det vara svårt att könsbestämma en ung dabbagam. På insidan av låren får alla arter utom Uromastyx benti och U. princeps så kallade femoralporer. Detta är små körtlar i huden som utsöndrar ett vaxartat sekret som innehåller doftsignaler. Porerna är större hos hanar än hos honor.ÄggläggningEn gravid hona kan lägga mellan 8-28 ägg. Äggen läggs i en håla i sandblandad jord. Det är alltså viktigt att se till att det finns en lämplig plats att gräva på i terrariet när äggläggningstiden närmar sig. Ofta vill honan kunna gräva en djup håla, ibland lika djup som kroppen är lång! För att det ska bli en grop för äggen krävs att underlaget är lätt fuktat. Annars faller materialet ihop så ingen grop bildas. Det bör även vara uppvärmt till ca 28-32 grader med hjälp av en spotlight, inte med värme underifrån. Äggen läggs vanligen 4-6 veckor efter parning. Observera att ödlehonor kan lägga ägg även om de inte lever med en hane. Äggen är då obefruktade.Skötsel av dabbagam – hygienTillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap. Det beror ofta på deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har dabbagamen stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material. För ödlor i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren får föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.Burhygienen är viktigBuren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras. Eftersom människan av naturen är ganska lat, så blir rengöringen utförd oftare ju enklare den är att göra. Se alltså till att burinredningen är funktionell hellre än vacker!Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör bytas ut en gång per vecka-varannan vecka. Inredningen inklusive mat- och vattenskålar, måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden, och hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.Vanliga sjukdomar hos dabbagamerMetabolic Bone Disease/BenskörhetSjukdomen orsakas av felaktig utfodring, där balansen mellan kalcium och fosfor blivit fel. Brist på tillgång till UV-ljus orsakar dessutom D-vitaminbrist, vilket i sin tur påverkar upptaget av kalcium från födan. Då blodnivån av kalcium sjunker försöker kroppen kompensera detta genom att bryta ner skelettvävnad och därmed frisätta kalcium. Normal skelettvävnad ersätts så småningom av en svagare bindväv.Vanliga symtom på benskörhet hos dabbagam:Minskad aptit.Förstoppning Muskeldarrningar i benen. Nedsatt tillväxt.Missbildade eller brutna ben.Mjuk käke.Krokig ryggrad. Bakbensförlamning.Ödlan blir även svag i muskulaturen och orkar inte längre resa upp kroppen från underlaget.MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader. Det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många Dabbagamer kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet.VärpnödVärpnöd innebär att den dräktiga ödlehonan inte kan lägga ett eller flera ägg. Ibland ”stannar” äggen kvar i äggstockarna, ibland i äggledaren. Orsaken kan vara allt ifrån felaktig utfodring eller miljö, till infektioner i könsorganen eller missbildade ägg. Diagnosen ställs med hjälp av röntgen. Behandlingen är oftast kirurgisk.FörstoppningFörstoppning orsakas nästan alltid av att ödlan äter av sitt underlag i terrariet, t ex bark, småsten eller sand. Om ödlan dessutom är uttorkad bakar materialet ihop sig till stora hårda klumpar som orsakar smärta och inte kan passera genom den smala tarmen. Förstoppning kan även orsakas av andra sjukdomar som medför att något organ trycker på tarmen och försvårar passagen genom denna. Det kan vara njursjukdom, tumörer i bukhålan eller värpnöd.Symptomen är oftast ganska självklara i och med att ödlan inte längre tömmer tarmen. Det kan dock ta många veckor innan ödlans allmäntillstånd påverkas så pass att ägaren blir medveten om att ödlan faktiskt är sjuk. Ju längre det dröjer med att sätta in behandling, desto större och mer kompakt kan materialet ha hunnit bli i tarmen. Då kan det vara svårt att bota sjukdomen.Nysningar och vitt pulver runt näsanDetta är vanligen inte ett tecken på sjukdom. Dabbagamens naturliga sätt att korrigera saltbalansen i kroppen är att nysa ut överskottsmängder av olika salter via näsborrarna. Det ansamlas då ett vitt pulver runt näsborrarnas mynningar. Om din ödla ständigt nyser och har vitt sekret vid näsan kan det dock vara ett varningstecken att den lever i en alltför torr miljö.BölderBölder kan uppstå här och var på kropp och ben och är oftast ett resultat av riv- eller bitsår orsakade av andra Dabbagamer i terrariet. I lindriga fall ses en svullnad på kroppen. Vid allvarligare fall kan ett bitsår i en tå eller ben leda till en svullnad runt en led.Behandlingen består vanligen i en kombination av antibiotikabehandling och kirurgisk öppning och tömning av bölden. Om infektionen har gått in i skelettet så krävs det ibland att en tå eller fot amputeras.HudinfektionDabbagamer drabbas ibland av hudinfektioner av en bakterie som har specialiserat sig just på ödlor inom agamfamiljen, devriesia agamarum. Diagnosen kan ställas först efter en bakteriologisk odling. Det är dock en mycket svår diagnos att ställa för ett laboratorium som inte är vant vid att hantera reptilprover. Därför misstas sjukdomen sannolikt ofta för något annat problem. Bakterien är mycket tålig mot flertalet vanliga antibiotika varför det är viktigt med rätt diagnos för att kunna sätta in rätt behandling.Bakterien orsakar oftast skador runt munnen och på svansen. Det bildas gula krustor och om dessa pillas bort blöder det ofta på underliggande hud. Tyvärr är bakterien mycket svår att bli av med varför det hos många ödlor blir kroniska hudproblem eller till och med förvärras till blodförgiftning och dödsfall.Skötsel av fler exotics »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din dabbagam blir sjuk.Rätt skötsel av din dabbagam är viktigt.

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen