Meny
Stäng
42 matchande resultat i “Kanin”
Djurvårdguiden
Sjukdomsförebyggande hygien
Vi människor tänker nästan alltid på infektioner som smittsamma sjukdomar. Vi själva blir smittade av till exempel influensa och maginfluensa, och vi drar genast paralleller till våra djur och tror att alla deras infektionssjukdomar är smittsamma. I själva verket är det ganska sällan som våra husdjur drabbas av smittsamma sjukdomar. Några exempel på sådana problem är kennelhosta hos hund, kattsnuva hos katt, papegojsjuka hos fågel och kaninpest hos kanin. Den absoluta majoriteten av insjuknande i infektionssjukdom beror på smitta från djurets närmiljö. Sjukdomsförebyggande hygien är viktigt för att undvika smittspridning.God hygien – bästa sjukdomsförebyggande åtgärdenHund- och kattägare är ofta duktiga då det gäller att se till att dessa djur lever i en ren miljö. Vi har ju ofta våra hundar och katter i sängarna, och vill av förklarliga skäl ha fräscha djur omkring oss. Att se till att hunden/katten har rena mat- och vattenskålar är också oftast självklart.Då det gäller övriga husdjur – allt ifrån kaniner och marsvin, till fåglar och reptiler – så är tyvärr noggrannheten med sjukdomsförebyggande hygien inte lika stor.Vanliga brister är till exempel:Dålig rengöring av mat- och vattenskålar. Fågelägare fyller ofta på matskålen varje dag utan att tömma ur gammal mat, och utan rengöring av skålen emellan.Felaktig placering av mat- och vattenskål i fågelburen, så att fågeln kan sitta på en pinne ovanför skålarna och bajsa ner i skålen.Dålig rengöring av fåglars sittpinnar. Gammal avföring fastnar och torkar in på pinnen, och fågeln sitter och nöter fotsulorna mot dessa bakteriehärdar dag efter dag.Dålig rengöring av underlaget i buren/terrariet. Reptilägare har ofta fina inredningar med sand, bark och stenar som underlag. Att regelbundet tömma ur detta och rengöra allt material tar mycket tid och kraft, varför man ofta slarvar med detta. I stället nöjer man sig med att bara skopa ut synlig avföring.Även kanin- och marsvinsägare slarvar ofta med burrengöringen. Dessa djur kissar ofta stora mängder. Djuren blir blöta om tassar och mage, och inandningsluften kommer att innehålla stora mängder ammoniak som är retande på ögon och luftvägar.Slarv med bashygienen leder till att bakterier från gammal skämd mat och gammal avföring ansamlas i djurets närmiljö. Till slut blir den totala bakteriemängden så stor att djuret insjuknar i en infektionssjukdom – trots att dessa bakterier egentligen är ”normalflora” för djuret ifråga. Dålig utfodring och dålig miljö är de största bovarna då det gäller våra sällskapsdjurs hälsa.Sjukdomsförebyggande hygien – hur gör jag?Vad kan man då göra för erbjuda sitt djur en god miljö? Några grundläggande regler är till exempel:Rengör mat- och vattenskål dagligen oavsett vilken sorts djur du har.Desinfektera mat- och vattenskål varje vecka. Du kan t ex använda vanlig klorin spädd enligt anvisning på flaskan. Skölj mycket noga efteråt.Rengör fåglars sittpinnar dagligen. Sittpinnar är svåra att desinficera och bör hellre bytas ut med relativt korta intervall.Avlägsna gammal icke uppäten mat minst en gång per dygn. Grönsaker och frukt och andra ”fuktiga” matvaror bör avlägsnas redan efter 3-4 timmar.Burunderlag hos fåglar och gnagare bör bytas ut dagligen.Hos reptiler bör avföring och urin avlägsnas så fort det upptäcks. Avlägsna även en del av underlaget runt den synliga avföringen, eftersom vätskan kan ha spridits en bit runt om. Allt underlag bör rengöras varje vecka.Burbotten/terrariet samt inredning bör desinfekteras regelbundet, minst en gång per månad. Förutom denna vardagshygien så ska man naturligtvis också tänka på vikten av karantän vid införsel av nya djur. Då det gäller kanin och gnagare är det inte så vanligt med smittsamma sjukdomar som man kan få med hem via nykomlingar. För dessa djur kan det därför räcka med någon veckas karantän innan nykomlingen sätts ihop med de gamla djuren. Då det gäller fåglar och reptiler är riskerna större att man får in någon smittsam sjukdom med ett nyförvärv. För fåglar bör en lämplig karantänperiod vara minst 3 månader, för reptiler helst minst 6 månader.
Djurvårdguiden
Så ger du en kanin eller gnagare medicin
Här får du allmänna råd om behandling av sjukdomar hos kaniner och gnagare och så ger du en kanin eller gnagare medicin.Allmänna råd vid behandling av sjukdomar hos kanin och gnagareNär en kanin eller en gnagare blir sjuk är det inte säkert att den visar det så mycket för sin ägare. I naturen får dessa djur inte se sjuka ut. Då riskerar de att bli utestängda ur flocken eller att bli tagna av ett rovdjur.Om djuret är sjukt är det därför viktigt att hålla det i lugn miljö. Skilja det från eventuella bur-kompisar. Att kunna gömma sig och få vara i fred är viktigt för att djuret skall kunna slappna av.Det är också viktigt för ägaren att se hur mycket det sjuka djuret äter och hur avföringen ser ut.Sjukburen bör också vara liten så att djuret tvingas att hålla sig i stillhet. Självfallet är det även mycket viktigt att hålla noggrann hygien i buren. Underlaget skall bytas varje dag.Om djuret äter dåligt bör man stödmata. Hos veterinär och välsorterade djuraffärer finns Critical Care, en hövälling, att köpa. Du ska totalt få i ditt djur 100 ml Critcal Care per kg kroppsvikt under ett helt dygn, uppdelat på flera tillfällen. I takt med att djuret äter bättre kan du mata mindre.Det är också av största vikt att kontrollera att det kommer avföring varje dag. Vid sjukdom kan avföringen se annorlunda ut. Om den är lite avvikande i färg och storlek eller lite smetig, är detta inget att oroa sig för. Om avföringen skulle upphöra helt och hållet eller om djuret får diarré måste veterinär kontaktas omedelbart.Så ger du en kanin eller gnagare medicinOm kaninen/gnagaren ordinerats mediciner skall dessa ges direkt i munnen. Att blanda i maten eller vattnet ger en osäker dosering och i värsta fall får djuret inte alls i sig sin medicin.Om medicinen är i flytande form är det bästa och enklaste att ge medicinen som den är, i munnen, via en plastspruta. Lättast är att lyfta på läppen på sidan av munnen och spruta in medicinen. Kaniner och gnagare har inga tänder på sidan och därför kommer man direkt in i munnen.Om djuret är mycket sprattligt när medicinen skall ges är det bra att sitta på golvet och rulla in djuret i en handduk så att bara huvudet sticker fram. Då brukar det vara lättare att hålla djuret stilla.Riktigt små gnagare kan vara svåra att hålla eftersom de har mycket hud som sitter löst och de vrider sig runt i greppet. Man kan då prova att försiktigt ta ett tag i nackskinnet och huden över ryggen så att man får ett rejält grepp och stramar åt överskottshuden. På köpet får man att mungiporna dras uppåt och munnen blir lättare att komma åt.Ibland skrivs tabletter ut till kaniner och marsvin. Tabletter kan inte ges hela utan tabletten måste krossas och blandas med något flytande. Välj gärna något välsmakande att blanda med t.ex. mosad banan, yoghurt, sylt eller annat. Denna blandning ges direkt i munnen som en flytande medicin. Naturligtvis är det av största vikt att kaninen/marsvinet får i sig allt av blandningen.Om medicineringen skulle misslyckas av någon anledning är det viktigt att höra av sig till veterinären för råd.Här hittar du skötselråd för våra kaniner och gnagare » Vid medicinering av kanin eller gnagare kan det vara bra att rulla in djuret i en handduk så att bara huvudet sticker fram. Då brukar det vara lättare att hålla djuret stilla.
Djurvårdguiden
Värmeslag hos kanin
Kaniner är djur som är mycket väl anpassade till kyla men tyvärr inte riktigt lika bra till värme. Värmeslag hos kanin är vanligt. Det är väldigt många fler kaniner som avlider av värmeslag varje år än kaniner som fryser ihjäl.Kaniner har ett ganska dåligt system för att reglera värmen i kroppen. De kan varken svettas eller hässja, utan de reglerar sin kroppstemperatur genom att skicka ut blodet för avkylning i små tunna blodkärl i öronen. Det är därför öronen ibland känns varma och ibland kalla.Tyvärr kan detta system vara otillräckligt när det är mycket varmt. Kaninen kan då drabbas av värmeslag och avlida hastigt. Vanligtvis handlar det om kaniner vars utebur blivit placerad där det vissa tider på dagen inte finns skugga och där det inte fläktar. Kommer värmen dessutom mycket hastigt har kroppen inte hunnit anpassa sig till de stigande temperaturerna.Symptom på värmeslag hos kaninSymptomen på värmeslag är att kaninen inte äter, flåsar, blir utmattad och i allvarligare fall får lungödem, vilket kan ses som skummande vätska ur näsborrarna. Det blir svårt för kaninen att syresätta sig, varför läppar och pigmenterad hud får en blåaktig färg.BehandlingOm man hittar kaninen fortfarande vid liv är det mycket viktigt att kyla av den snarast. Man kan skölja den i svalt (ej iskallt!) vatten, framför allt på öronen, eller blåsa kalluft på den med t ex en hårtork. Därefter är det viktigt att uppsöka veterinär snarast. Har kaninen andningsproblem sätter man den i syrgasbur. För övrigt ges den allmänt understödjande behandling.Förebygg värmeslag hos kaninFör att undvika problem med värmeslag bör man alltid se till att utekaniner sommartid har tillgång till en sval plats i skuggan, allra helst där vinden fläktar lite. Undvik också att ta in utekaniner i inomhusvärme när det är väldigt kallt ute.Innekaniner kan i sin tur få värmeslag i mycket varma lägenheter, där fönstren är stängda och solen ligger på. Försök sätta kaninen i det svalaste rummet, dra ned persienner eller liknande, öppna fönster som går att öppna, och om det trots detta är svårt att hålla svalt i rummet, spraya kaninen försiktigt med vatten. Man kan även ha en fläkt på för att få luftcirkulation i rummet.Skötselråd för kaniner »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din kanin drabbas.Kaniner kan varken svettas eller hässja, utan de reglerar sin kroppstemperatur genom att skicka ut blodet för avkylning i små tunna blodkärl i öronen.
Djurvårdguiden
Varför äter inte kaninen?
Varför äter inte kaninen? Det finns flera olika orsaker.TandproblemAtt kaninen inte äter kan vara tecken på tandproblem. Problem med kaninens tänder är en av de allra vanligaste orsakerna till varför kaninägare kontaktar veterinär. Oftast handlar det om dåligt slitage av kindtänderna eller ett bettfel. Det går att förebygga tandproblem med rätt utfodring. tandproblem hos våra kaniner är svåra att undersöka själv. Det bästa är att du uppsöker en veterinär så snart som möjligt.Felaktig utfodringEn annan vanlig orsak till nedsatt aptit är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.Andra orsaker till att kaninen slutar ätaMindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något du bör kontakta din veterinär för. Det gäller även om din kanin uppför sig helt normalt i övrigt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.Här får du råd om skötsel av kanin »Om din kanin slutar äta beror det troligen på tandproblem.
Djurvårdguiden
Vanliga sjukdomar hos kanin
I denna artikel tar vi upp några av de mest förekommande vanliga sjukdomar hos kanin.Övervuxna tänderFörvuxna tänder orsakas till viss del av ”ärftlig benägenhet”, pga att människan avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem. Framför allt orsakas det av att kaniner allt oftare felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem med framtänderna.Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat.Ibland orsakas tandproblem av ett bettfel – som kan vara ärftligt eller traumatiskt orsakat.Incisiverna (framtänderna) är bara toppen av isberget när det gäller kaninens tänder – de signifikanta sjukdomarna sitter ofta i kindtänderna och de behöver inspekteras på klinik med särskild utrustning Tänderna hos kanin skiljer sig från tänderna hos människa, hund och katt eftersom de växer hela livet.Tidiga tecken på tandproblem är:• Svårighet att tugga och svälja ordentligt. • Ökad salivering. • Kaninen är blöt under hakan och på bringan. • Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta.Om ingenting görs kan kaninen svälta ihjäl.Behandlingar vid tandproblem hos kaninDen vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man bör inte använda klotänger för detta. Tänderna går sönder lätt då med sprickor djupt ner under tandköttet. Det kan i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, krävs att man söver kaninen för ingreppet.Tyvärr räcker det sällan med en tandklippning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning och tandklippning varje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ.En permanent lösning av underbett och övervuxna framtänder (om kindtänderna ej orsakar problem) är att helt enkelt operera ut dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre åka iväg för att få tänderna klippta då och då. Om din kanin har problem med tänderna kan du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med din veterinär.Mer information om tandproblem »Kom ihåg att det man som djurägare kan göra, är att förebygga problemet genom att ge rikligt med hö och gräs!Nedsatt aptit – en vanlig sjukdom hos kaninDet finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.Det sägs ibland att kaniner döljer smärta väl men de har ofta andra signaler än de vi är vana att tänka på som smärtbeteenden – lär känna din kanin så märker du om något avviker från det normala.Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.En kanin som slutat äta är ibland i ett akut tillstånd och behöver ofta vård samma dag.PasteurellosEn stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som t ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc, så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom.Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som beror av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke kan detta leda till döden för kaninen pga att antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter dödliga bakterier tar över.Är diarré en vanlig sjukdom hos kanin?Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av din veterinär omedelbart. Vissa allvarliga magtarminfektioner som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar.Det som de flesta människor kallar för diarré, är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföring (se ovan) som inte är välformad. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd, frukt och andra onyttigheter från dieten, och utfodra med gräshö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader, kan man oftast lösa problemet. Konsultera din veterinär om din kanin har detta problem, innan du gör några ändringar i kosten.Kom ihåg att kaniner vanligen äter gröna örter och gräs – pellets, bröd, frukt och grönsaker är inte huvudsaklig föda för dem.CoccidiosKaniner kan drabbas av tarm eller levercoccidios. Det är olika arter av parasiter och förekommer tyvärr ofta hos kaniner. Det blir mest omfattande problem hos unga kaniner och hos uppfödare. Coccidier är små encelliga parasiter som lever i kaninen och smittar via kontakt med avföring eller ytor som kontaminerats. Diagnos ställs genom träckprov och behandling med medicin kan behövas.Coccidier överlever länge i miljön och är svårsanerade. Det är också svårt att behandla smittade djur och förvänta sig att de ska bli helt fria från smittan då de ofta fortsätter att vara i kontakt med sin avföring. Sjukdomen kan vara helt symtomfri eller ha allvarliga symtom som avmagring, nedsatt aptit, diarré eller förstoppning och dödsfall.Sår på hasornaDessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, t ex vistelse på för hårda och/eller ojämna underlag, dålig hårväxt på bakbenen; att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd; övervikt; dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin eller avföring. Såren blir ofta djupa och infekterade, och kräver därför ofta antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.Kaniner behöver sina bakben och de ska vara täckta av mjuk päls som skyddar mot skav.Nedsatt magsäcksmotorik – ”Magatoni”Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage-tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad, eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd ganska snabbt nedsatt, och den slutar även att äta.Magsäckens rörelser kan avta av många olika skäl. Ibland ses detta som en direkt följd till att kaninen av någon anledning slutat äta. Orsaken till aptitlösheten kan vara olika sjukdomstillstånd eller att kaninen är stressad av ändringar i miljön som t ex inackordering borta från hemmet. Vanligare är dock att magens och tarmens rörelser stannar upp spontant på grund av att kaninen under lång tid har ätit en fiberfattig och fettrik föda.Tidigare kallades detta sjukdomstillstånd för ”hårbollar i magsäcken”, eftersom man trodde att hårbollar täppte till passagen från magsäcken. Det har dock visat sig att dessa hårbollar bildas först när magsäcken redan blivit stillastående, på grund av att vätskan dras ut från magsäcken och kvar blir hårstrån och matpartiklar som bakar ihop sig till stora härvor.Behandlingen består därför huvudsakligen av att tillföra kaninen stora mängder vätska, så att ”hårbollarna” i magsäcken löser upp sig igen, samt att med matning och medicinering försöka stimulera igång magsäckens motorik. Detta är ofta en mycket tids- och arbetskrävande behandling över många dagar, som ibland kräver att kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik. Många gånger har förloppet gått så långt att kaninens liv inte kan räddas. Sök vård samma dag som kaninen slutar äta eller ha avföring så förbättras prognosen avsevärt!Ett veterinärbesök behöver inte medföra signifikant stress för kaninen – men att vara allvarligt sjuk betyder garanterat stress och potentiellt livshotande följder.Öroninfektioner – en vanlig sjukdom hos kaninDe kaninraser som har hängande öron drabbas lätt av öroninfektioner. De hängande öronen bidrar till sjukdomen eftersom hörselgången blir ihoptryckt och medför större risk för bakterieinfektioner. Lindriga fall behandlas med rengöring av öronen och örondroppar men i mer allvarliga fall kan det bli aktuellt med allmän antibiotika-tillförsel. Besvären blir ofta kroniska eftersom orsaken till problemet kvarstår (öronens anatomi). I riktigt allvarliga fall med varbildning i innerörat, kan operation bli nödvändig.ÖronskabbÖronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa sår även ses på huvudet. Behandlingen kan utgöras av rengöring följt av örondroppar. Detta gör ofta mycket ont på kaninen så ett alternativ kan vara att behandla öronskabb med injektionsbehandling.Kaninskabb, CheyletiellaDetta är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses intensiv klåda. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel. Dock är parasiten ganska motståndskraftig, och det kan ibland krävas upp till 6 behandlingar för att bli av med den. Sanering av kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.RingormKaniner kan drabbas av ringorm och det kan smitta mellan olika pälsbärande sällskapsdjur och människa. Det är en svampsjukdom och ger ofta hårlösa fläckar. Det kan klia men det kan också vara helt symtomfritt.Det finns receptfria krämer som man kan använda som ett första steg i behandling – men det bästa är ju om diagnosen säkerställs först genom provtagning. Enstaka kaniner kan reagera allergiskt på de krämer som finns. Uppsök veterinär för kaninens del och läkare för egna hudutslag. Det är av stort värde att veta vilken sorts ringorm det rör sig om då det kan påverka hur lång saneringstiden blir.Ringorm överlever i miljön och finns då som sporer som klarar sig lång tid. Det är därför stor risk för återinfektion. Som tur är så är motståndskraften hos både människa och djur relativt hög och ibland tyder ett ringormsutbrott på att det finns underliggande sjukdomar.Ett vanligt förekommande ställe för ringorm är vid nosen.E. cuniculiEncephalitozoon cuniculi är en intracellulär parasit som infekterar kaniner och är vanligt förekommande hos sällskapskaniner men inte alla utvecklar sjukdom. Vissa kaniner får allvarliga neurologiska symtom, trillar omkull, rullar, rör ögonen ofrivilligt (nystagmus) och går i cirklar. De kan också utveckla allvarlig njursjukdom.Det smittar via kontakt med urin eller kontaminerad omgivning (parasiten bildar sporer och de överlever länge i miljön) och det händer att ungar blir infekterade redan i livmodern innan de föds. Om kaninmamman har antikroppar kan de överföras till ungarna och finnas kvar med skyddande effekt i ca 4 veckor efter att de slutat dia.Diagnos är svår att ställa säkert hos levande kanin. Det går att ta blodprov för att hitta antikroppar men många kaniner är positiva utan att ha symtom. Det gör att veterinären behöver undersöka kaninen för att utesluta andra orsaker till sjukdom och ställa en preliminär diagnos. Behandling sätts ofta in med 28 dagars oral giva av Axilur 10% avmaskningsmedel för hund. Riktdosen är 20 mg/kg kanin.Kaniner lever gärna tillsammans men risken för smittor ökar i stor grupp.– Ta kaninen till veterinär för undersökning innan behandling sätts in. Vissa kaniner behöver understödjande behandling med vätska och mediciner innan behandling. Vissa kaniner behöver upprepad behandling med 6-12 månaders intervall för de blir ofta inte fria från infektionen utan fortsätter att bära parasiten livslångt.Parasiten kan infektera människa och räknas som en zoonos. Människor har låg risk att bli infekterade men vissa sjukdomstillstånd gör det tyvärr troligare: HIV eller andra immunsupprimerande sjukdomar.Känslighet för medicinerKaniner är mycket känsliga för vissa sorters mediciner. Av denna anledning ska du aldrig försöka dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, ”goda”, bakterierna i kaninens matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem. Alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot kaninen utan att först störa matsmältningssystemet.Kaniner har också känsliga ögon och många ögonsalvor är olämpliga medan några få anses säkra.Vanliga sjukdomar hos kaninOm du vill du lära dig mer om vanliga sjukdomar hos kanin, läs gärna nedan inlägg på Djurvårguiden.Kastrera kaninProblem med framtänderVaccinera kanin mot vanliga sjukdomarLivmodersjukdom hos kanin
Djurvårdguiden
Vad ska en kanin äta?
Vad ska en kanin äta? En vanlig fråga och tvärtom vad många tror så mår de bäst av en enkel diet. Det allra viktigaste att komma ihåg vad gäller utfodring av kaniner är att de är betande djur, dvs gräs och örtätare. Eftersom färskt gräs ej finns tillgängligt året runt, ersätter man detta med hö vintertid.En kanin kan gott och väl leva ett helt liv på enbart gräs och hö av god kvalité, det är ingen risk att en frisk kanin får näringsbrist av denna diet.. Låt dig inte luras av kaninens vilja att äta mer och mer av godsaker och mindre och mindre av hö/gräs. Det är du som bestämmer vad din kanin skall äta! Om kaninen ej vill äta hö trots att inget annat serveras bör veterinär uppsökas för kontroll.Vad ska en kanin äta? Korta svaret: höTimotejhö eller gräshö ska bjudas i obegränsad mängd varje dag. Minst 80-90 % av kosten måste utgöras av hö. Det är viktigt att hö alltid finns tillgängligt för din kanin. Kaniner brukar äta små mängder mat ofta under hela dagen. Om tillgången till hö begränsas så att kaninen bara har hö vissa tider av dagen kan detta leda till mag-tarmstörningar.Löst hö med långa fibrer är bättre än hö pressat i kuber eller dylikt. Fibrerna i höet är extremt viktiga för att stimulera normal digestion och för att tänderna ska slitas på ett normalt sätt. Hö innehåller även proteiner och andra näringsämnen som är väsentliga för din kanins goda hälsa. Vi rekommenderar inte användningen av alfalfahö. Särskilt inte om det ges tillsammans med pellets, som redan innehåller mycket alfalfa. Denna hötyp kan innehålla alltför mycket kalcium och extra kolhydrater, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och tarmstörningar. Om kaninen inte äter pellets alls kan alfalfahö ges i begränsad mängd. Det kan dock vara svårt att banta kaninen på det viset.Kontrollera om din lokala djuraffär har timotejhö eller annan typ av gräshö. Ibland kan man köpa hö på en ridskola eller stall. Höet ska förvaras på en kall torr plats med bra luftcirkulation. Stäng inte in det i en tät plastpåse. Kasta bort blött eller fuktigt hö, eller hö som inte luktar fräscht.Låt kaninen äta ur ett högallerBästa sättet att utfodra med hö är att ge det i ett högaller på burens utsida. Din kanin kan då dra in hö i buren via spjälorna efter behov. På detta vis hålls höet rent. Och det går inte så mycket till spillo.KaninpelletsPellets av god kvalitet kan bjudas dagligen i begränsade mängder. Pellets har högt innehåll av kolhydrater, låg mängd fibrer och hög mängd kalcium. Därför kan det vid okontrollerad utfodring leda till fetma, hjärt- och leversjukdomar, kronisk diarré och njursjukdomar. Se till att du köper pellets med högt fiberinnehåll (18% eller mer, helst upp mot 20-25%). Köp små mängder i taget. Förvara pellets i kylskåp eller kallt och torrt för att förhindra att de förstörs. Gamla härskna pellets kan leda till att din kanin slutar äta. När kaninen tuggar pellets gör de inte rätt tuggrörelser för att tänderna ska slitas rätt – det gör den om den får tugga hö! Läs mer om tänder och tandsjukdomar.Rätt mängd pelletsFöljande uppställning visar dagliga mängder som din kanin kan utfodras med. Fyll inte på skålen även om alla pellets är uppätna före nästa dag! Överutfodring med pellets och ”kaninblandningar” är den främsta orsaken till de hälsoproblem vi ser hos kaniner! Håll din kanin frisk genom att inte överdriva.Det är svårt att ange exakta mängder eftersom det beror på kvalitén på pelletsen men som riktlinje:Kaniner upp till 8 månaders ålder kan ha fri tillgång till pellets, eftersom de fortfarande växer.Efter 8 månaders ålder kan de få följande underhållsmängd.Kanin som väger 1-2 kg ges 1/8 dl dagligen.Kanin som väger 2,5-3,5 kg ges 1/4 dl dagligen.Kaniner som väger 4-5 kg ges 1/2 dl dagligen.Kanin som väger 5,5-7,5 kg ges 3/4 dl dagligen.I vissa situationer kan din veterinär rekommendera att pellets helt utesluts ur dieten. Bli inte orolig – din kanin kan få i sig alla nödvändiga näringsämnen från hö och bladgrönsaker som du i stället blir instruerad att utfodra med. Detta är vanligen den behandling som vi rekommenderar till mycket feta kaniner som måste bantas på ett säkert sätt.Låt inte din kanin äta ’kanin/gnagarblandning’ De s.k. gnagarblandningarna som säljs av zoo-handeln är tyvärr inte alls bra kost för kaniner. Många djurägare tror att dessa blandningar är ”pellets” men så är inte fallet. Blandningarna innehåller oftast lite pellets men även annat. Till exempel solrosfrö, nötter, cornflakes och havre. Dessa fodermedel är fett- och kolhydratrika samt innehåller mycket lite fibrer. Att kaninen tycker bättre om gnagarblandningen skall man inte låta sig luras av. Kaninen vet inte vad som är bäst för den. Vi rekommenderar att man helt undviker gnagarblandning som en daglig del av kosten. Vill man tvunget ge lite ibland, skall det verkligen vara i mycket små mängder och endast någon gång i veckan som godis.Örter och grönt Bladgrönt ska ges dagligen. Kaniner i det vilda äter framför allt sega fiberrika blad, bark och andra svårsmälta växter. Det är med andra ord stammarna och bladverken från växten som kaniner äter, inte frukterna eller rötterna. Deras magtarmkanal fungerar bäst när den har som mest att göra med att bryta ner cellulosa. Vänj kaninen gradvis vid ny mat genom att lägga till lite i taget och behåll hö som grunden.På sommaren kan man använda i stort sett allt som växer på en vanlig sommaräng. Vintertid kan man odla färska örter inomhus som persilja, körvel, mynta, basilika eller oregano.Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål, brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar. Maskrosblad innehåller en hög mängd kalcium och kan leda till urinstenar. Läs mer under Sjukdomar.Detta ska en kanin inte ätaVi rekommenderar att du helt undviker att ge: salta eller sockerrika mellanmål, nötter, choklad, frukostflingor eller andra spannmålsprodukter som kakor och bröd. Inte ens knäckebröd är nyttigt för din kanin. Kaniner får heller inte komma åt hund- och kattmat eller skämmas bort med smakbitar från ägarnas tallrikar. De kan nämligen orsaka tarmstörningar och fetma.Kaninen ska alltid ha tillgång till vattenVatten ska alltid finnas tillgängligt, och bytas dagligen. En smutsig vattenbehållare kan leda till tillväxt av bakterier som kan orsaka sjukdom. Vatten kan ges i antingen en vattenflaska eller i en tung skål. Skålar ska vara förankrade vid ena sidan av buren så att de inte tippar över. Ge inte medicin eller vitaminer i vattnet. Kaninen kanske inte dricker om smaken eller färgen förändras på vattnet. Utekaniner behöver få vatten som inte är fruset eller för kallt flera gånger om dagen när det är frysgrader!VitaminerDet är inte nödvändigt att ge kaniner extra vitaminer om kaninen får fri tillgång till ett bra hö, färska bladgrönsaker och små mängder fiberrika pellets att äta. I stället kan överdriven användning av vitaminer leda till överdosering och allvarliga sjukdomar.Behöver kaninen en saltsten?Är inte heller nödvändigt för en sällskapskanin som får lämplig kost. Saltstenar missbrukas ofta av kaniner eftersom de slickar på den för att de tycker det är gott. Överdosering av salter kan bl. a. leda till njurskador. Mineralstenar kan också vara helt olämpliga. Vissa kaniner bildar stenar i urinblåsan om de har tillgång till extra kalkNattavföringDet kan verka konstigt att detta listas som en del av dieten, men denna speciella avföring är en väsentlig del av din kanins föda. Under vissa tider på dagen, vanligen på kvällen, kan du se hur ditt djur slickar området runt ändtarmsöppningen och även äter en del av avföringen. Dessa blindtarmsprodukter är mjukare, grönare och har en starkare lukt än den vanliga hårda torra runda avföringen. Ditt djur vet när denna typ av avföring bildas, och äter dessa direkt från ändtarmen.Dessa kulor bildas i blindtarmen, som är den del av magtarmsystemet där jäsningen av mat sker. De är rika på vitaminer och näringsämnen som din kanin behöver för att hålla sig vid god hälsa. Efter att ha ätit dessa ”vitaminpellets” kommer kaninen att återigen smälta materialet och dra ut de nödvändiga näringsämnena. Denna vana kan tyckas oaptitlig för dig, men det är normalt och mycket viktigt för ditt djur.Ibland kan en kanin släppa dessa blindtarmspellets tillsammans med den vanliga avföringen i stället för att äta den. De ses då som mjuka, klarare gröna kulor som kommer i klumpar, inte så välformade som normal avföring. De kan ha en fränare doft. Detta ska inte betraktas som diarré. Och om det bara händer enstaka gånger ska det inte betraktas som ett sjukdomsproblem.
Djurvårdguiden
Vaccinering av kanin
Vaccinering av kaninbör ske mot kaninpest och kaningulsot (klassisk typ1 och ny typ 2).Kaniner kan smittas av dödliga sjukdomar och bör vaccineras regelbundet, precis som hundar och katter. I Sverige är både kaninpest och kaningulsot vanliga sjukdomar i områden där det finns vilda kaniner. Smitta kan även spridas på platser där många tamkaniner samlas, som t ex på utställningar eller hopptävlingar.Myxomatos – KaninpestKaninpest (myxomatos) orsakas av ett koppvirus. Inkubationstiden, dvstiden från att en kanin blivit smittad till dess att den visar tecken på sjukdom, är 5-14 dygn. Sjukdomen yttrar sig genom att kaninen får svullna ögon och könsorgan, varigt sekret från ögon och nos och vätskefyllda svullnader på huvud och övriga kroppen. Inom några dagar kan svullnaderna orsaka blindhet och kaninen får svårt att äta och dricka. Det finns kaniner som kan överleva i veckor eller månader efter infektion, men sjukdomen har ofta hög dödlighet. Inom 12 dygn kan kaninen få andningssvårigheter och avlida. Kaninpest sprids via blodsugande/bitande insekter som myggor och loppor samt genom direktkontakt med sjuka kaniner.Kaningulsot (RHD1 och RHD2) Kaningulsot (RHD – Rabbit Hemorrhagic Disease) orsakas också av ett virus, i detta fall ett calicivirus. Detta virus finns numera i två varianter – RHD1 och RHD2. RHD1 har mycket kort inkubationstid, bara 1-3 dygn. Viruset leder till akut hepatit (leverinfektion) och ökad blödningsbenägenhet. Sjukdomsförloppet kan variera men är ofta mycket akut, och kaninen kan dö utan att ha visat andra symtom än att ha varit lite hängig under några timmar. De kaniner som överlever lite längre kan få varierande symtom som feber, kramper samt blodigt sekret från nos och mun. Dessa kaniner dör inom 1-2 dygn. RHD2 har oftast ett lite längre förlopp och fler kroniska fall där gulsot och avmagring ses. Dödligheten är också lite lägre. Kaniner smittas efter kontakt med andra kaniner. Viruset överlever länge i miljön och kaninerna kan därför även smittas indirekt genom till exempel djurägarens skor eller infekterade vatten- och matskålar, selar, eller andra saker som kommit i kontakt med sjuka kaniner.Förekomst:Kaninpest och kaningulsot kan drabba alla kaniner, vilda som tama. Sjukdomarna är utbredda i Europa. I Sverige följer de vildkaninernas utbredning. Smittrisken är störst i södra Sverige och upp till Gävleborgs län. Även platser där många kaniner samlas, t ex på utställningar och hopptävlingar utgör en smittrisk.Vaccination:Kaniner kan numera vaccineras mot både myxomatos, RHD1 och RHD2 med ett vaccin. Vi använder det nya vaccinet Nobivac® Myxo-RHD PLUS som möjliggör skydd mot alla tre virussjukdomarna i ett och samma vaccin. Kaninen ska vara frisk vid vaccinationstillfället.En kaninunge efter vaccinerad hona vaccineras vid 7 veckors ålder, därefter årligen. Om mamman inte är vaccinerad bör ungen få en första vaccination vid 5-7 veckors ålder. Därefter årlig vaccinering, från att kaninen fyller ett år. Kombinera gärna vaccinationen med en årlig hälsokontroll.Immuniteten inträder inom tre veckor efter vaccination och varaktigheten är 12 månader. Statens Veterinärmedicinska Anstalt rekommenderar vaccination på våren, eftersom fall av RHD vanligtvis uppträder tidigt på säsongen. Nobivac® Myxo-RHD PLUS är godkänt att användas till dräktiga kaniner.Om kaninen tidigare är vaccinerad mot både myxomatos, RHD1 och RHD2 förväntas ett fullt skydd mot samtliga sjukdomar. Likaså om den bara är vaccinerad med RHD-vaccin. Kanin som tidigare vaccinerats mot myxomatos och RHD1 (inte mot RHD2) skall vaccineras med ett RHD2-vaccin innan bytet till Nobivac® Myxo-RHD PLUS.Både kaninpest och akut hepatit smittar vid direktkontakt mellan kaniner. Kaninpest smittar även via blodsugande insekter och Akut hepatit smittar även indirekt.
Djurvårdguiden
Urinsten hos kanin
Urinsten kan drabba kaniner, men urinsten hos kanin är inte riktigt lika vanligt som på marsvin. Kaniner har en annan typ av kalkomsättning jämfört med marsvin och många andra djur. Allt kalk i födan tas upp via tarmväggen och kroppen förser sig med vad den behöver från blodet och överskottet utsöndras via njurarna, d.v.s. i urinen. Följaktligen kan det bli rikligt med kalk i urinen och detta kan då ses som en vitaktig grumling av urinen. I vissa fall då överskottet är kraftigt och pågår under en längre tid kan det bildas trögflytande, leraktigt sekret eller stenar i urinblåsan som orsakar smärta och problem vid urinering. Stenar kan även vandra ned från urinblåsan till urinröret vilket ofta försvårar behandlingen. Det exakta sjukdomsförloppet inte helt klarlagt.Vad gör veterinären?Behandlingen vid urinstenar är densamma som på marsvin d.v.s. stenen tas ut via en operation. Om en sten ännu inte bildats kan man ibland skölja ut det grumliga sekretet via urinröret. I en del fall då stenen vandrat ned i urinröret kan man som på marsvin försöka krossa stenen med ultraljud och plocka ut bitarna från urinrörsmynningen. För att kunna utföra någon av dessa behandlingar måste kaninen sövas eftersom det tar tid och är smärtsamt.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din kanin behöver undersökas.Förebygg urinsten hos kaninFörebyggande behandling är liksom för marsvin att ge en mindre kalkrik kost samt att försöka se till att kaninen dricker ordentligt. Då blir genomsköljningen genom urinblåsan större och det är mindre risk att kalk blir liggandes i blåsan.Se till att din kanin dricker ordentligt så hjälper du den att undvika urinsten..
Djurvårdguiden
Uppfödning av kaninungar
Uppfödning av kaninungar som övergivits är en arbetsam uppgift, men det kan lyckas.Handmatning av moderlösa kaninungarKaninungar som har övergivits av sin mamma måste handmatas av ägaren med nappflaska. Detta är ofta mycket arbetsamt och slutar inte alltid väl. Innan du tar ställning till om du måste ge dig in på detta, bedöm först om ungarna verkligen är övergivna.Tänk på att en kaninmamma oftast bara diar sina ungar en gång per dygn under ca 5 minuter. Oftast sker detta nattetid. Resten av dagen ignorerar mamman sina ungar. Detta är ett naturligt beteende. I det vilda är det viktigt att inte dra till sig uppmärksamheten av rovdjur så att de hittar ungarna. Ofta dröjer det upp till 24 timmar efter förlossningen innan diandet sätter igång.Om ungarna inte fått dia inom 48 timmar blir de skrynkliga i huden och har en tom magsäck och buk. I detta läge måste stödmatning påbörjas. Detta är som sagt svårt och tidskrävande, framför allt då ungarna är under 7 dagar gamla.De vanligaste orsakerna till misslyckande, och därmed att ungarna dör, är att ungen får ner mjölk i luftvägarna och drabbas av en allvarlig lunginflammation. Och att ungen får diarré på grund av att den inte får i sig de naturliga tarmbakterierna.Omvårdnad vid uppfödning av kaninungarKaninungar under 7 dagars ålder behöver en omgivningstemperatur på 27-30 grader. Placera ungarna i en låda bäddad med hö samt om möjligt underull från kaninmamman. Alternativ till underull från mamman är mjuka handdukar eller fleeceunderlag. Om ungarna utvecklas bra kan de efter en vecka vistas i normal rumstemperatur.MjölkersättningKaninmjölk har en mycket hög fetthalt (40-50%), ett högt proteininnehåll och ett mycket lågt sockerinnehåll (5-10%). Detta är anledningen till att de i naturen endast diar en gång per dygn.I fångenskap är det svårt att åstadkomma en mjölkersättning med liknande innehåll. Man får använda sig av de preparat som finns på marknaden, och i stället mata ungarna oftare. Tänkbara ersättningspreparat är Esbilac eller Cimicat. Mjölken ska färdigställas enligt tillverkarens rekommendationer och kan förvaras upp till 24 timmar i kylskåp. Den ska alltid ges uppvärmd till kroppstemperatur. Testa mot baksidan av din hand innan du matar ungarna.Utfodringsteknik och utfodringsschemaMan kan använda nappflaskor avsedda för kattungar, eller sprutor. En nappflaska ger vanligen lägre risk för att ungen ska få mjölken i fel strupe. Om du väl har börjat med att mata med spruta är det ofta svårt att byta till nappflaska eftersom ungen förlorar sin sugande direflex efter ca två dygn. När du matar med spruta är det viktigt att spruta in mjölken mycket långsamt för att minska risken för aspiration.Ungen ska hållas i knät med huvudet försiktigt fasthållet mellan tumme och långfinger, med pekfingret placerat på hjässan. Om du använder spruta ska den föras in på sidan av munnen bakom framtänderna. Gör pauser i matandet så att ungen kan svälja. När den väl blivit van vid matningen kommer den att vägra ta emot mer när den är mätt.Hur ofta ska man stödmata kaninungarna?Vanligen räcker det med att mata 4 gånger per dag med en paus på 6-8 timmar nattetid. Hur mycket man ska ge varierar mellan individer. Det är viktigt att väga ungarna regelbundet, och öka volym eller antalet matningar om de inte ökar i vikt. Efter varje matning ska ändtarmsområdet försiktigt masseras med en fuktig ren trasa eller bomullstuss för att stimulera ungen att kissa och bajsa. Detta måste göras tills ungen är 10-14 dagar gammal.Man kan ofta räkna med att en nyfödd kaninunge av en dvärgkaninras diar ca 2 ml/dag. Detta kan ökas till:dag 4 10 ml/dagdag 7 13 ml/dagdag 10 15 ml/dagdag 14 22 ml/dagdag 21 27 ml/dag, ungarna ska nu även börja prova äta hö samt använda vattenflaskadag 27 30 ml/dag ungarna ska äta hö regelbundetdag 30 minska till 20 ml/dag eftersom ungarna nu ska kunna försörja sig på hödag 35 avvänjning, ungarna ska nu äta merparten hö och en liten mängd pellets och grönsakerDetta schema är endast en fingervisning. Schemat måste anpassas individuellt genom att följa ungarnas viktökning dagligen.AvvänjningAvvänjningen är en kritisk period och det är viktigt att bara introducera hö först. Kaninungen ska äta ordentligt med hö innan små mängder pellets och grönsaker försiktigt introduceras. Det är en myt att grönsaker inte ska ges förrän långt senare. Tänk på vad kaninen i det vilda skulle äta!Anledningen till att många kaninungar får problem med diarré är ett överskott av kolhydrater och protein från alltför mycket torrfoder, vilket påverkar pH och mikroorganismer i blindtarmen negativt.Skötselråd kaniner »
Djurvårdguiden
Tandproblem hos kanin
Har din kanin börjat äta på ett underligt sätt? Undviker den hö eller har den börjat dregla? Det kan bero på att kaninen har besvär med sina tänder och har ont i munnen. Tandproblem hos kanin är en av de allra vanligaste orsakerna till varför kaninägare kontaktar veterinär.Ofta leder tandbesvär till många besök hos veterinären under hela kaninens livstid för att den ska kunna äta normalt. Men det går att förebygga tandproblem. Hemligheten är att ge kaninen rätt slags kost.Tandproblem hos kanin – symtomTandproblem märks inte alltid till en början. I ett tidigt skede är kaninen fortfarande pigg och har god aptit. När det gått längre uppkommer olika tecken på tandproblem:Kaninen tuggar på ett konstigt sätt, eller tvekar när den väl börjat.Kaninen kan också börja sålla vad den äter och undvika hö.En del kaniner börjar dregla och blir blöta på hakan och bringan.I senare skede börjar kaninen magra.Till slut kan den sluta äta helt, sluta bajsa och bli apatisk.Kaniner kan råka ut för två olika typer av tandproblem, nämligen med framtänder och med kindtänder:Problem med framtänderna Om en kaninunge föds med ett felaktigt bett, vanligen underbett, så möts inte framtänderna och slits då inte på normalt sätt. Underkäkens framtänder kan växa sig groteskt långa, och överkäkens framtänder kan växa inåt i en cirkel och skada gommen. Läs om problem med framtänderna »Problem med kindtänderna Det vanligaste tandproblemet hos vuxna kaniner är dåligt slitage av kindtänderna. Detta debuterar oftast när kaninen är två till tre år. Läs om problem med kindtänderna »Kaniner med tandproblem kan börja sålla vad de äter och undvika hö.
Djurvårdguiden
Skötsel av kaniner
Kaninen använder sina klor för att gräva sig hålor för skydd och vila. I det vilda visar kaniner sällan tecken på aggression, utan flyr i stället vid tecken på fara. Kaniner i fångenskap kan däremot uppvisa aggression vid stress eller hot. Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren. Medellivslängden för kaniner är 7-9 år, med rekord ända upp till 15 år. Följande information om skötsel av kaniner är sammanställd för att hjälpa dig ta bästa möjliga hand om ditt djur så att kaninen kan få ett långt och friskt liv.Råden är skrivna med dvärgkaniner som ”modell”, rasvariationer kan förekomma.Skötsel av kaniner – utfodringenDet allra viktigaste att komma ihåg vad gäller utfodring av kaniner är att de är betande djur, dvs grä- och örtätare. Eftersom färskt gräs ej finns tillgängligt året runt, ersätter man detta med hö vintertid.En kanin kan gott och väl leva ett helt liv på enbart gräs och hö av god kvalité. Det är ingen risk att en frisk kanin får näringsbrist av denna diet, tvärtom så mår de som allra bäst på denna enkla diet. Låt dig inte luras av kaninens vilja att äta mer och mer av godsaker och mindre och mindre av hö/gräs. Det är du som bestämmer vad din kanin skall äta! Om kaninen ej vill äta hö trots att inget annat serveras bör veterinär uppsökas för kontroll.KastreringVi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer tillgivna sällskapsdjur. Och risken för aggression både mot djurägaren och burkompisar minskar. Kastration innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Att kastrera honkaniner är viktigt för att undvika oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern (se nedan). Kastration av båda könen kan ske så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 4-5 mån ålder.VaccinationDet finns två allvarliga virussjukdomar som kan drabba kaniner. Den ena sjukdomen heter Myxomatos och den andra RVHD. Båda brukar lite felaktigt kallas ”kaninpest”, egentligen är det Myxomatos som är den ”äkta” kaninpesten. Sjukdomarna förekommer på Gotland, i Skåne och börjar sprida sig längs västkusten upp mot Göteborg. Myxomatos ger svullnader och kraftig sekretbildning runt ögon, näsborrar, analöppning och könsöppningar. Djuret brukar avlida inom ett par veckors sjukdomstid.RVHD ger ett mer dramatiskt sjukdomsförlopp. Oftast hittas djuret avlidet med blödningar från kroppsöppningarna innan några sjukdomssymptom har hunnit ses. Det finns ingen behandling för dessa sjukdomar. Utgången är i stort sett alltid dödlig. Effektiva vacciner mot båda sjukdomarna finns. Det är rekommendabelt att vaccinera sina kaniner mot dessa sjukdomar om man vistas i områden där det förekommer smitta.Urin och avföringKaniner kan ha urin som ser ut precis som ”vanlig” urin d.v.s. ljust eller mörkare gulfärgad och helt genomskinlig. Ganska vanligt är att urinen rödfärgas av ett färgämne som kallas porfyrin. Det är helt ofarligt och kan ibland kopplas till kosten, ibland dyker det upp då och då utan någon ”förklaring”. Det knepiga är att skilja detta färgämne från blod i urinen, det kan se väldigt likartat ut. Är man osäker kan det vara värt att lämna in ett urinprov till veterinär. Det är lätt att med en urinsticka få besked om det är blod eller inte.Kaninurin kan dessutom vara grumlig utan att det behöver vara en sjuklig förändring. Om kaninen får en kalkrik kost och dricker lite dålig, blir urinen väldigt koncentrerad och vitgrumlig av kalköverskottet. Det är ingen sjukdom men kan leda till problem om allt för mycket kalk måste passera via blåsan under en allt för lång tid. Risk finns att det bildas ansamlingar av grus i blåsan eller urinstenar. Man bör därför inte ha kalksten till kaniner och inte utfodra med allt för kalkrik kost, maskrosblad är tyvärr en risk.Avföringen delas in i nattavföring och den slutliga avföringen och har redan behandlats under kostavsnittet. Det är viktigt att hålla koll på att kaninen har avföring varje dag, då det annars kan tyda på akut sjukdom – läs mer under magatoni.AvföringslådaKaniner kan ganska lätt tränas att bli rumsrena. Initialt måste du hålla din kanin på ett litet begränsat område. Antingen i en bur eller i en avgränsad del av ett rum, med lådan placerad i ett hörn. Försök att välja det hörn som kaninen själv redan valt ut. Se till att kanterna på lådan är låga nog för att kaninen ska kunna komma i och ur lätt. Det kan underlätta att placera lite avföring i lådan. Du kan belöna din kanin med en av de tidigare uppräknade godsakerna när den har använt lådan. Bestraffa inte kaninen då den är i lådan. Oroa dig inte om din kanin sitter långa perioder i avföringslådan. Detta kan tillåtas så länge kaninen inte smutsar ner sig.Pelletterat papper eller annat organiskt material är bästa materialet för lådan. Dessa produkter är icke-toxiska, dammar väldigt lite och är nedbrytbara om kaninen äter av det. Det är lättare att göra rent än hyvelspån eller lersand, det ger mindre lukt och går att kompostera. Gå till din lokala djuraffär och titta igenom vad de har att erbjuda. Töm avföringslådan ofta, helst dagligen. Urinavlagringar tas lättast bort med ättika eller citronsyra.TemperaturStudier har visat att kaniner som hålls i varma, fuktiga miljöer med dålig ventilation har en dramatiskt ökad frekvens luftvägssjukdomar jämfört med kaniner som hålls i kalla, torra omgivningar med god ventilation. Fuktiga källare är ett av de sämsta ställen du kan placera din kanin på.Den bästa temperaturen för en kanin är 16-21 grader. När temperaturen når 24 grader ser man en ökad frekvens av dreglande och näsflöde. Om temperaturen når 26 grader och över detta, och framför allt om luftfuktigheten är hög, så är risken för dödligt värmeslag mycket stor. Mycket varma dagar är det bra att placera en mjölkförpackning fylld med fruset vatten i buren. Det fungerar som en bärbar luftkonditionering.Se till att det finns färskt kallt vatten tillgängligt. Det hjälper till att hålla kroppstemperaturen nere. Om ditt djur skulle visa tecken på värmeslag, försök hålla en isbit på örat eller fukta försiktigt hela kaninen med kyligt (inte iskallt) vatten. Är värmeslaget allvarligt så måste veterinär titta på kaninen.Om din kanin hålls utomhus i antingen varmt eller kallt väder, måste du se till att buren skyddas från vind och sol.Använd halm i det skyddade området för isolering. Se även till att vattenskålen/flaskan byts dagligen. Kaninen kan torka ut snabbt om vattnet är fruset. Vissa kaniner kan klara sig bra genom att äta snö – men det kan man inte räkna med! Skötsel av kaniner – miljö och burKaniner trivs bra både inomhus och utomhus men bestäm i tid vilket alternativ som är aktuellt eftersom snabba skiftningar i temperatur kan bli jobbigt för kaninen! En utekanin behöver tid på sig att sätta en bra vinterpäls och bygger ofta lite hull inför den kalla perioden – de behöver därför vara utomhus under hösten för att klara vintern.Följ Jordbruksverkets föreskrifter för burens utformning i storlek och anpassning så trivs kaninen – de flesta gillar också större hagar och att få tillgång till större ytor för att kunna springa, hoppa och sätta muskler.Undvik dammiga material och sådant som kaninen inte ska äta som burmaterial. Det bästa är oftast halm av god kvalité. Undvik spån och se till att det finns bra ventilation utan att kaninen sitter i kalldrag. Det är tyvärr vanligt med luftvägsproblem kopplat till miljön.Om din kanin hålls utomhus i antingen varmt eller kallt väder, måste du se till att buren skyddas från vind och sol. Under vintern är det bra att använda halm i det skyddade området för isolering. Se även till att vattenskålen byts dagligen. Kaninen kan torka ut snabbt om vattnet är fruset i flera dagar.BurhygienTänk på att byta eller rengöra dagligen i kaninburen! Det är mycket vanligt att kaniner får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i kaninburen är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande ämnen från urinindränkt bottenmaterial. Och sår på undersidorna av baktassarna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ.Att tänka på om kaninen går fritt hemmaAvgränsa områden där din kanin kan skada sig eller rymma.Se upp med elektriska sladdar så kaninen inte tuggar på dessa. Mattor som kaniner tycker om att gräva i och tugga på. Giftiga substanser som t ex råttgift.Undvik hala, släta golv. Använd filtar av Wet bed material om kaninen inte tuggar på dem.Gå ner på alla fyra och se till att ditt hem är kaninsäkert! Kontrollera även undersidan av tassarna regelbundet. Slitage från hårda golv och mattor eller nät kan leda till skador på den tunna huden under fötterna.Skötsel av kanin – hanteringDet finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag. Den kan gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt och kaninen sedan sparkar till kraftigt. Tyvärr leder sådana skador ofta till att kaninen måste avlivas.Lyft aldrig upp kaninen via öronen. Det är mycket smärtsamt och helt onödigt!Enklaste sättet att klippa kaninens klor är att vara två personer. Då kan en hålla kaninen och lugna den medan den andra personen klipper klorna. Om du inte har möjlighet till att få hjälp av en annan person, kan djuraffärspersonal eller veterinär hjälpa till. Att klippa en kanins klor själv kräver att kaninen måste vara ordentligt hanteringstränad kring tassarna. Då brukar det fungera att sätta kaninen i ditt knä, på ett halkfritt bord eller på golvet med nära tillgång till godsaker.Pälsvård och skötsel av kaninKaniner klarar ofta sin päls helt själva och fäller normalt 2 gånger per år för att sätta vinterpälsen (sept-oktober) och för att sätta sommarpäls (februari-april). Varje fällning kan hålla på i några veckor, eventuellt månader. Utekaniner är ofta mer regelbundna än innekaniner och de blir mer regelbundna vid högre ålder.Det är positivt att borsta kaninen för att hjälpa till vid fällningen eftersom det finns en risk för tovor och för att de kan slicka i sig päls och få magproblem.Om kaniner får tovor måste dessa tas bort (oavsett årstid) – be om hjälp om du är osäker på hur! Ibland är det rätt att borsta, ibland klippa och ibland måste kaninen sövas och rakas. Kaniner har känslig hud och får lätt sår och man måste ha stor försiktighet när man hanterar dem. Skaffa inte en långhårig kanin utan att vara beredd på pälsvård!Vanliga sjukdomar hos kaninDen vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom. När väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan uppvisa starkt revirhävande beteende när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.I denna artikel har vi samlat information om de vanligaste sjukdomarna hos kanin.Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat.Känslighet för antibiotikaKaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska du aldrig försöka dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, ”goda”, bakterierna i kaninens matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem. Alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot kaninen utan att först störa matsmältningssystemet.ReproduktionKaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar). Kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8 veckors ålder. De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder.I dessa inlägg kan du läsa mer om dräktighet hos kanin samt handmatning av kaninungar.
Djurvårdguiden
Så fungerar kaninens matsmältning
Så fungerar kaninens matsmältning. I det vilda äter kaninen mycket fiberrik mat. Därför är kaninens matsmältningssystem skapat för att det alltid ska finnas mat som bearbetas där, antingen i magsäcken eller i den jättestora blindtarmen. Våra tama kaniner behöver också rätt foder för att magen ska fungera.Så fungerar kaninens matsmältning – magen behöver fibrerSvårsmälta fibrer i hö är grunden till kaninens hälsa. Fibrerna krävs för att hålla tänderna i trim, och de krävs också som motor för en fungerande mag- och tarmmotorik. Bra mat för en kanin är hö och bladgrönsaker.En ond cirkelOm kaninen slutar äta stannar också magtarmfunktionen upp efter bara några timmar. Eftersom det alltid finns lite foder kvar i både magsäcken och tarmen kan det börja jäsa och orsaka gasbildning. Gasen gör att organet tänjs ut vilket ger upphov till smärta. Smärtan gör att kaninen inte vill äta, och så har en ond cirkel skapats.Kaninen visar inte smärtaTänk på att kaninen inte visar smärta förrän det är mycket långt gånget. Det beror på att kaninen har sitt vilda beteende kvar. I vilt tillstånd är ett sjukt djur ett tacksamt byte för rovdjur.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din kanin mår dåligt.Skötsel av kaniner »Hö och bladgrönsaker är bra för våra kaniner.
Djurvårdguiden
Rinnande ögon hos kanin
Kaniner har väldigt stora och relativt utstående ögon. Placeringen av ögonen gör att en kanin har ett nästan 360-gradigt synfält. De ser dåligt på nära håll men är väldigt bra på att upptäcka rörelser och företeelser på långt håll. Rinnande ögon hos kanin är ett ganska vanligt problem.Utvecklas en ögoninfektion kommer tårvätskan att bli trögflytande, kladdig och ofta lite gul/vit.Om problemet inte åtgärdas kan det uppstå håravfall och hudinfektioner under och framför ögonen till följd av att pälsen ständigt är blöt och kladdig.Kaniner är bytesdjur och läser ständigt av omgivningen efter rörelser. Deras ögonplacering gör att de har ett väldigt brett synfält.Orsaker till rinnande ögon hos kaninOrsakerna till rinnande ögon kan vara flera.Överproduktion av tårvätskaNär ögat blir irriterat produceras extra tårvätska. Det kan ske till exempel vid en ögoninfektion eller ögoninflammation. Skräp i ögat eller päls som ligger på ögat (vanligare på långpälsade kaniner), felaktig anatomi på ögonlocken (t ex inåtrullande ögonlock) eller sår på hornhinnan kan ge ökad tårproduktion.Dränaget av tårvätska blir förhindratTårkanalerna är till för att dränera bort överbliven vätska från ögonen ner i noshålan. När tårvätskan inte kan dränera sig genom tårkanalen kommer överskottet att rinna över kanten på ögat och det blir blött under ögat. Då blir huden under ögat mottaglig för infektioner som orsakar ännu mer besvär. Vid långdragna besvär ses även pälslöshet runt ögonen.Kaniner har bara en tårkanal i varje öga och dessa kanaler löper väldigt nära tandrötterna. Om tandrötterna är förstorade eller infekterade kan dessa trycka på tårkanalen så att den blir tilltäppt.Det finns även lymfvävnad nära tårkanalen som kan svälla och orsaka tryck mot tårkanalen, som blir trängre.Tårsäcken kan bli infekterad, vilket orsakar både svullnad och extra tårproduktion, som dessutom kan vara mer varlik.Ögonsmuts och fettdroppar kan i trånga tårkanaler orsaka totalt stopp av tårflödetflödet.Vad gör veterinären?Ögonen undersöks med avseende på anatomin, tecken på infektion och inflammation samt skador på hornhinnorna. Tänderna tittas över, men för att göra en bedömning hur tandrötterna ser ut, måste kaninen sövas och röntgas. När kaninen sover kan veterinären också spola tårkanalerna, för att säkerställa att de inte är igentäppta med sekret.Återfinns problemet i ögat, sätts behandling in för det. Återfinns problemet i munhålan krävs det ibland komplicerade tandextraktioner för att problemet ska försvinna.Behandling hemmaOm en kanin av olika orsaker fortsättningsvis har rinnande ögon är det viktigt att sköta dem väl. Man måste dagligen tvätta ögonen rent från sekret och hålla pälsen under ögat så torr som möjligt för att minska risken för infektioner och för att minska obehaget för djuret.Skulle trots detta infektioner uppstå måste veterinär kontaktas för behandling.Smittsamt?De flesta orsaker till rinnande ögon är inte smittsamma. Det finns dock två smittsamma sjukdomar värda att nämna, som kan ge symtom på rinnande ögon, ofta varigt tårflöde, och det är virusinfektionen kaninpest (Myxomatos) och bakterieinfektion orsakad av Pasteurella.Här kan du läsa mer om skötsel av kanin »Kaniner har stora och relativt utstående ögon. De drabbas ganska ofta av problem med rinnande ögon.
Djurvårdguiden
Skötselråd för exotics
Här hittar du Djurvårdguidens sammanfattande skötselråd för exotics. Det vill säga fåglar, reptiler, iller, kanin och gnagare. Våra veterinärer har samlat massor med bra råd om skötsel av våra små husdjur. Vi informerar om var djuren kommer ifrån. Hur de lever i det vilda. Hur de olika djuren är i temperamentet. Utfodring. Bur- eller terrariuminredning. Aktivering och reproduktion. Vi berättar även om vanliga sjukdomar och problem hos de olika arterna. Skötselråd för exotics och små sällskapsdjurIller »Kanin »Marsvin »Hamster »Chinchilla »Ökenråtta/Gerbil »Tamråtta & mus »Landsköldpadda »Dossköldpadda »Vattensköldpadda »Orm »Leguan »Leopardgecko »Dabbagam »Skäggagam »Vattenagam »Jemenkameleont »Papegoja »Om vanliga sjukdomar och hälsoråd för exotics »
Djurvårdguiden
Rätt foder för din kanin
Rätt foder för din kanin:Kaninen ska få rejält med hö.Räkna med minst lika mycket hö som kaninen är stor.Höet ska ha god kvalitet och bytas ut dagligen.Servera det från en hö-grind så det inte smutsas ned.Kaninen bör också få cirka 250 gram bladgrönsaker per kilo kroppsvikt.Tänk dig vad en vild kanin hittar då den söker föda.Bjud på olika typer av sallader och örter.Ogräs är också utmärkt.Var sparsam med sockerrika produkter som morötter och frukt.Var sparsam med torrfoderMånga kaninägare vill ge torrfoder till sina djur. Det är inget en kanin behöver. Många kaniner föredrar torrfoder och äter sig hellre mätta på det än på höet. Ge max en matsked torrfoder per kg kroppsvikt. Torrfodret ska vara pellets av god kvalitet, inte någon blandning av pellets, spannmål och torkade grönsaker.Fel foder kan leda till tandproblem.Ge din kanin hö och bladgrönsaker varje dag. Ogräs, som till exempel maskrosblad, går också bra.