Fågel

Artiklar, goda råd och tips om din fågel

25 matchande resultat i “Fågel”

Djurvårdguiden

Rätt foder för papegojfåglar

Lösningen är att servera en kombination av pellets, frukt och grönsaker på ett stimulerande sätt.För att stimulera fågeln kan du försöka att låta fågeln leta efter sin mat.Rätt foder för papegojfåglar:Pellets Numera finns bra pellets för fåglar. Det är helfoder, där varje bit ser likadan ut, så att fågeln inte själv kan sitta och välja bland bitarna. Äter fågeln pellets får den i sig all näring den behöver. Men att sitta och äta bruna pelletsbitar kan ju inte vara stimulerande för en intelligent papegoja? Nej, det stämmer. Därför rekommenderas att ca 70 procent av vad fågeln äter utgörs av pellets. Då får den i sig basbehovet av näring.Grönsaker och frukt Förutom de 70 procent av fågelns foderintag varje dag ska resterande 30 procent av födan utgöras av grönsaker och lite frukt. Variera i det oändliga med olika former och färger, så stimuleras din fågel.Låt fågeln leta efter maten För att stimulera fågeln optimalt återstår utmaningen att låta fågeln leta sin mat. Börja enkelt, till exempel med ett löst papper ovanpå matskålen som fågeln måste flytta på. Trappa sedan upp svårighetsgraden, så att fågeln får flyga eller klättra från plats till plats och leta mat i olika gömmor/leksaker. När man har lyckats ska fågeln inte längre få mat från en skål utan själv leta upp all mat, som den gör i det vilda under 5 - 6 timmar per dag.Traditionsmässigt utfodras de flesta papegojor i fångenskap med olika sorters fröblandningar. Men de fröer som ingår i dessa blandningar är inget som papegojorna skulle stöta på i det vilda. De så kallade fågelfröerna är inte naturlig föda, i själva verket är dessa obalanserad kost där många viktiga mineraler och vitaminer saknas. Dessutom har fröblandningar ofta en dålig hygienisk kvalitet. I värsta fall kan din fågel bli sjuk av detta foder.Några av de vanligaste hälsoproblemen och sjukdomarna till följd av fel foder är:FetmaLeverförfettningArterioscleros (förfettade blodkärl)A-vitaminbrist med åtföljande luftvägssjukdomarKalkbrist med åtföljande värpnödStruma på grund av jodbristSkötselråd papegoja »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.

Djurvårdguiden

Foderrelaterade hälsoproblem hos papegojfåglar

Låt gärna fågeln få söka efter sitt foder, som de skulle gjort i det vilda.Symtom på foderrelaterade hälsoproblem hos papegojfåglarHär kan du läsa om olika symtom på sjukdomar som beror på den kost din fågel har fått. Tänk på att fåglar inte visar sjukdomssymtom förrän sjukdomen är långt gången. Har du minsta misstanke om att din fågel inte mår bra, kontakta veterinär.Fetma Fetma hos fåglar visar sig som ökat bukomfång och nedsatt motionsintolerans. Fågeln vill eller kan inte flyga, eller blir mycket flåsig efter en kort flygtur. Hos vissa arter som undulat och rosenkakadua kan fettet ansamlas i knölar på kroppen.Leverförfettning Vid leverförfettning sitter inte fettet bara på utsidan av kroppen, utan fyller ut en stor del av levern. Levern orkar inte arbeta som den ska vilket kan ge snabbväxande näbb, felfärgade fjädrar, nedsatt ork, kräkningar, lös spillning.Arterioskleros Drabbar lätt grå jako. Fettet ansamlas i blodkärl vilket gör att hjärtat inte kan arbeta optimalt. Fågeln kan visa tecken på kramper, förlamning, dålig ork och svårt att flyga.A-vitaminbrist Vanligt hos grå jako och amazonpapegojor. Leder till sköra slemhinnor i luftvägarna och gör fågeln mer utsatt för luftvägssjukdomar, med allt från snuva och nysningar till nedsatt ork och flämtande andning.Kalkbrist Leder hos små papegojor (undulater, nymfkakaduor och agapornis) ofta till värpnöd. Kalk behövs för att bilda skal på ägget, och för att livmodern ska orka pressa ut ägget vid värpningen. Utan förkalkat skal fastnar ägget lätt och fågeln orkar inte få ut det. Symtomen kan snabbt bli livshotande med en fågel som sitter på burbotten och är kraftigt försvagad.Struma Ett typiskt undulatproblem. Vid jodbrist förstoras sköldkörteln och pressar mot luftstrupen. Fågeln får ett karaktäristiskt biljud som hörs vid varje andetag. Precis som många andra djur visar fåglar inte tecken på sjukdom förrän det gått långt. Felfärgade fjädrar kan vara ett tecken på bristutfodring. Behandling vid foderrelaterade hälsoproblem hos papegojfåglarSe över vad du ger din fågel för mat. Sätt  ihop en meny med olika foder så att din fågels alla näringsbehov tillgodoses, samtidigt som fågelns psyke stimuleras. En lämplig kombination är att servera ungefär 70 procent  pellets och 30 procent frukt och grönsaker. Låt gärna din fågel få leta efter födan.När söker jag hjälp?Du bör söka hjälp om din fågel:Har flämtande andning eller blir flåsig efter korta flygturer.Får svårt att flyga.Har nedsatt ork, kräkningar och lös spillning.Har felfärgade fjädrar.Uppsök veterinär om du har den minsta misstanke om att din fågel inte mår bra!Vad gör veterinären?Så går undersökningen till:När du tar med fågeln till veterinär så får du berätta om skötsel och utfodring. Under tiden får fågeln sitta kvar i sin bur så att veterinären kan iaktta fågelns beteende och hållning.När det är dags att komma ut ur buren kan man passa på att ställa en våg under buren, nolla vågen, och avläsa vikten när fågeln kommit ut. På så sätt slipper man stressa fågeln för detta moment. Viktkontroll ett par gånger i veckan i hemmet är den bästa åtgärden du som djurägare kan vidta för att upptäcka tidiga sjukdomstecken.Oavsett om fågeln är van vid hantering eller inte, håller veterinären ofta fast fågeln med hjälp av en handduk. Fågeln kan få ägna sig åt att bita i handduken, och handduken skyddar även vingarna så att de inte skadas om fågeln försöker flaxa.Veterinären gör en allmän klinisk undersökning. Fynd som antyder felaktig utfodring påpekas, t ex fetma, felfärgade fjädrar, slitna trampdynor och avsaknad av papiller i munhålan, de små ”känselspröt” i gommen som försvinner vid A-vitaminbrist.Eventuellt kan veterinären redan nu bedöma vad som är orsak till fågelns problem och ordinera behandling för detta. Ibland måste kompletterande undersökningar göras, som röntgen och/eller blodprov.Skötselråd för papegojfåglar »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.  

Djurvårdguiden

Foderbyte, att lära en papegoja äta nyttig mat

Vad bör papegojan äta?De allra flesta sällskapsfåglar äter en alltför ensidig och fet kost. Fröer saknar ett flertal viktiga näringsämnen såsom vitaminer och mineraler. Vissa fröer innehåller dessutom ca 50% fett. Det som vi i dagligt tal kallar ”fågelfröer” innehåller faktiskt fröer som inga papegojfåglar skulle stöta på i sina ursprungsländer. I det vilda är de flesta papegojarterna så kallade omnivorer (allätare) – de äter en mycket varierad kost med olika färg, form, storlek och struktur. Många arter äter även en del animaliskt protein bestående av små insekter.En fågel som äter en ensidig frödiet hela livet drabbas förr eller senare av någon slags bristsjukdom. En fröätande fågel lever därför inte så länge som man borde kunna förvänta sig. Du kan räkna med att en fröätande fågel bara lever hälften så länge som den borde kunna leva på bra utfodring! Dessutom har det visat sig att en del fåglar tycks utveckla allergiska symptom mot solrosfröer och/eller jordnötter, två komponenter som ingår i många olika så kallade papegojblandningar som säljs till fåglar.Vad är då en bra utfodring? Alla fågelveterinärer och fågeluppfödare har sina egna åsikter om saken, och i fågelböcker och på internet kan man hitta massor av olika ”recept” på egengjorda blandningar som sägs innehålla allt fågeln behöver. Svårigheten med att göra egna blandningar är dock fleraIngen forskning finns ännu som visar vad olika arter av papegojfåglar faktiskt äter i naturen, dvs vi har faktiskt egentligen ingen aning om vad deras olika grundbehov utgörs av!Att själv kombinera ihop en allsidig kost till sin fågel är svårt – man måste räkna ut alla de ingående beståndsdelarnas innehåll av energi (kalorier), protein, kolhydrater, fiberhalt, vitaminer, mineraler och spårämnenAtt slutligen få fågeln att äta samtliga delar av denna välkomponerade matsedel kan sedan vara det största problemet. Fåglar är ju som vi människor – de äter vad de tycker om, inte vad som är nyttigt för dem!För att kringgå svårigheterna med att komponera egna matsedlar till våra fåglar, så finns ett praktiskt alternativ, nämligen fågelpellets, eller torrfoder för fågel. Precis som med ett torrfoder för hund eller katt, så är tanken med detta foder att det är ett ”helfoder”, det vill säga varje tugga ska innehålla allt som fågeln behöver. Fågeln kan alltså inte sitta och välja vilka tuggor den vill äta, och därigenom gå miste om vissa näringsämnen. Med reservation för det faktum att vi alltså ännu inte känner till fåglarnas exakta näringsbehov, så är fågelpellets det närmaste vi i dagsläget kan erbjuda som näringsmässigt innehåller en välbalanserad blandning av de olika grundbeståndsdelarna.Trots den innehållsmässiga fördelen med pellets tycker vi dock inte att en fågel enbart ska äta pellets. Pellets bör utgöra ca 75-80% av det dagliga foderintaget. Resterande 20-25% bör utgöras av en blandning av nyttiga grönsaker och frukter. Detta för att ge fågeln tillgång till en varierad blandning från dag till dag, som då kan varieras i form, färg och konsistens för att se till att hålla fågeln aktiverad och nyfiken.Foderbyte kan vara tidskrävandeTyvärr har många fågelägare svårt för att lära sin fågel äta ”ny” mat, vare sig det gäller pellets eller grönsaker. Med en stor portion envishet och ett stort tålamod går det dock att lära 99% av alla fåglar nya matvanor. Det största hindret mot att ändra kosten för en fågel är att ägaren ger upp för tidigt!Att lära en papegoja acceptera ny mat tar ibland bara 2-3 dagar, ibland tar det 6 månader, men det går. Under denna tid kommer mycket mat att ratas – fågeln nonchalerar maten, eller kastar ut den från buren eller ner på burgolvet. Det kan kännas tröstlöst att låta fräsch dyr mat att gå till spillo, men detta är en period som måste genomlevas. Tänk även på att fåglar av naturen är mycket ”skräpiga” när de äter. 90% av matbitarna som fågeln hanterar i det fria hamnar ofta på marken – det är fågelns sätt att bidra till växternas fortlevnad. Vi måste därför acceptera detta bordsskick även i fångenskap.När fågeln väl accepterar ny mat bör de nya utfodringsrutinerna innebära att det alltid finns tillgång till fräscha pellets i buren. På morgonen kan det vara lämpligt att även sätta in en blandning av färska grönsaker och frukt, så att fågeln har detta att sysselsätta sig med under dagen. Tänk då på att blanda färg, form och konsistens för att fånga fågelns uppmärksamhet. Ett exempel på sådan variation kan vara skivad röd chilipeppar, grön zucchini skuren i stavar, cantaloupmelon uppskedad som bollar, en liten sked mjukost och slutligen en valnöt överst. Observera att detta är ett exempel som kan ges någon dag då och då. Andra dagar väljer du andra grönsaker och frukter.Grundregler vid foderbyte:Några säkerhetsregler som du måste tänka på, för att förvissa dig om att fågeln inte sitter och svälter är:Kontrollera att fågeln är lika aktiv som vanligtKontrollera spillningen dagligen. En fröätande fågel har oftast en grönaktig liten korv i spillningen som en rest från tarmpassagen. Om denna korv blir mycket liten/sparsam, och börjar bli mycket mörkgrön eller svart, så är detta ett tecken på att fågeln äter för liteKontrollera vikten dagligen. En tam fågel accepterar ofta att sitta på en liten ställning på en hushållsvåg. En mindre tam fågel kan vägas i en liten pappkartong, varefter enbart kartongen vägs och mellanskillnaden räknas ut. Fågeln bör ej minska mer än 10% i vikt. I så fall bör du under ett par veckor återgå till den gamla vanliga maten, innan du gör ett nytt försök med foderbyteNär väl fågeln börjar äta annan mat märker man ofta att spillningens färg förändras. En fågel som äter mycket pellets får en mer brunfärgad spillning än tidigare. En fågel som äter mycket vätskeinnehållande frukt och grönsaker får ofta en lite lösare spillning än tidigare. Vissa grönsaker och frukter innehåller dessutom färgämnen som kan förändra spillningens färg. En fågel som t ex har ätit rödbetor kan några timmar senare få en rödfärgad spillning!Foderbyte – hur gör man?”Naturmetoden”:I naturen är det naturligt för fågeln att starta dagen med att söka mat. Se därför till att just innan det är läggdags för fågeln städa buren noga från matrester. Fyll matskålen med nya fräscha pellets så att fågeln har detta till hands tidigt på morgonen. Följande dag vid lunchtid eller tidig eftermiddag kan du blanda i lite av fågelns ”gamla” mat bland pelletsen. Vid läggdags avlägsnar du åter all icke-uppäten mat och ersätter med enbart pellets. För varje dag kan du försöka dröja längre och längre på eftermiddagen innan du börjar blanda i den gamla vanliga maten. Så länge fågeln får tillgång till sin vanliga mat någon gång inom ett dygn så är det ingen risk att den svälter.”Trygghetsmetoden”:Låt fågeln ha tillgång till sin vanliga mat 30 minuter på morgonen och på kvällen. Ta därefter ut all gammal mat och sätt in enbart pellets under dagen. Den dag du märker att fågeln har börjat bita på pelletsen kan du börja blanda i pellets även i fröskålen på morgon och kväll. När du återigen märker att fågeln bitit på dessa pellets kan du helt övergå till att bara ge pellets.Andra knep vid foderbyte:Placera skålen med pellets vid den högsta sittpinnen i buren. De flesta fåglar vill sitta så högt upp som möjligt när de äter, och kan ibland vara för ”lat” för att söka sig till matskålarna på lägre nivå. Den lägre placerade matskålen får innehålla fågelns vanliga mat och utgör därmed en säkerhetslösningKrossa/mal pellets till tunt mjöl och blanda i den vanliga matskålen. Fågeln måste leta bland pulvret för att få tag på sin favoritmat, och får därigenom i sig små mängder pellets och vänjer sig vid smakenBlanda pellets med din fågels favoritfrukt. Fruktsaften blandar sig med pelletsen och löser upp dessa lite grann, och gör att fågeln därigenom får i sig lite pelletssmak och sakta vänjer sig. Tänk dock på att hållbarheten på dessa pellets blir mycket kort, kasta bort dem efter några timmar och ersätt med ny matTa bort alla sittpinnar från buren så att fågeln måste sitta på matskålens kant. Den tvingas då bli mer intresserad av innehållet i skålen.Undulater och nymfkakaduor blir ofta mer intresserade av mat då den sprids ut på en ljusfärgad bakgrund.Stora papegojor är ofta nyfikna på vad deras ägare äter. Låtsas gärna äta själv så vill fågeln kanske smaka.De flesta kakaduor är markätare och kan vara mer nyfikna på ny mat som placeras i en skål på golvet.Skötselråd för papegojfåglar »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.

Djurvårdguiden

Övervikt hos undulater

Övervikt hos undulater är ett mycket vanligt problem.Orsaker till övervikt hos undulaterOrsaken är precis som hos människor att fågeln äter för mycket och motionerar för litet. Det är tyvärr inte så att fåglar ”känner” hur mycket som är lagom att äta, och inte heller vet vilka födoämnen som är bäst för dem.Många fågelägare har ständigt minst en, ibland flera, skålar fulla med frön i buren. Ibland hänger det även någon hirskolv eller honungsstång hos fågeln.En matglad undulat som inte har så mycket annat att sysselsätta sig med blir då ofta sittande och småäter hela dagarna.Då övervikt är besvärligt för fågeln och dessutom ökar risken för uppkomst av sjukdomar, är det av största vikt att se till att överviktiga fåglar bantas.Hur hjälper jag min undulat att gå ner i vikt?Bäst resultat får man om man börjar ge pellets i en bestämd mängd i stället för fröer. Pellets är ett fullfoder för undulater som tillför alla näringsämnen, vitaminer och spårämnen i rätt proportioner. Pellets har en balanserad fettmängd som gör att fågeln kommer att gå ned i vikt om inte för mycket mat ges. Problemet med pellets är att många fåglar inte känner igen det som mat. Det finns till och med undulater som kan svälta sig till döds hellre än att prova den nya främmande maten. För mer information om olika knep för att försöka lära fåglar äta ny mat, se separat artikel om foderkonvertering.Om det absolut inte fungerar med att byta till ny nyttigare kost, så ska man ändå jobba vidare med bantningen. Lämpligt är då att begränsa frögivan. Normalt behöver en undulat 6-10 gram frö per dag (gäller ej avels- eller ungfåglar). Det är dock svårt att mäta upp så små mängder. Lättare är att låta fröskålen stå inne i buren under en begränsad tid. Man kan successivt dra ner på tiden med målet att fågeln får äta 15-30 min morgon och kväll. Då hinner fågeln få i sig vad den behöver men får inte tillfälle att äta för mycket.Sysselsättning med grönsaker, pellets och leksakerSom sysselsättning då frö inte finns inne i buren kan undulaten få grönsaker (t ex persilja, spenat, morot, broccoli, dill, grönkål eller frusen grönsaksblandning) och pellets att plocka med. Är man tillräckligt envis brukar det sluta med att fågeln börjar knapra på dessa ”nyttigheter”. Frukt kan också ges men i begränsad mängd, ej mer än 5% av totalmängden foder. Försök även stimulera fågeln till annan sysselsättning, t ex att börja leka med leksaker, bita sönder kartonger, slita sönder grenar m m.Naturligtvis går viktnedgången snabbare om undulaten lockas att motionera. En flygtur på minst 45 minuter 2 gånger dagligen är att rekommendera. Är fågeln i början så tung att den inte orkar flyga kan den i stället få börja med att springa omkring på golvet.För att kontrollera viktutvecklingen är det bra att väga fågeln 2 gånger per vecka. En normalstor undulat (ej engelsk) ska väga 30-45 gram. Viktnedgången bör ej överstiga 3% av totala kroppsvikten per vecka. Skulle detta ske måste man öka på frögivan lite.Öka sysselsättningen för undulaterna med olika leksaker i buren.

Djurvårdguiden

Överdriven äggläggning hos papegoja

Överdriven äggläggning hos papegoja är ett vanligt problem för ägare till små papegojfåglar.Överdriven äggläggning hos papegoja leder till försvagning. Fågelhonan lägger många ägg och i takt med varje ägg blir honan försvagad, eftersom mycket värdefull näring tas från hennes kropp för att överföras till äggen. Ofta leder den överdrivna äggläggningen så småningom till att honan blir så svag att hon inte klarar av att värpa ur sig ägget, så kallad värpnöd.Vilka fåglar drabbas?Problemet är vanligast hos nymfparakiter, men ses ofta även hos undulater, dvärgpapegojor och kanariefåglar.Orsaker till överdriven äggläggning hos papegojaOrsakerna till problemet är inte klarlagda, men sannolikt finns en del av sanningen i att fåglar lever i en konstgjord miljö inomhus, utan tillgång till den normala dygns- och årstidsregleringen som annars erhålls via solen.Varför klarar då inte våra sällskapsfåglar att lägga många ägg, när hönsfåglar klarar av att lägga ägg så gott som varje dag utan synbara problem? Ett svar på frågan är att hönsfåglar är avlade sedan 100-tals generationer för att klara av påfrestande äggläggning.Ett annat svar är att hönsfåglar utfodras för att klara av en stor äggproduktion. Deras foder innehåller tillräckligt mycket av kalk och övriga viktiga näringsämnen, så att både hönan och ägget klarar sig. Sällskapsfåglar å andra sidan utfodras ofta med ”vanligt fågelfrö” vilket inte ens innehåller så mycket av de väsentliga näringsämnena att honan själv mår bra i det långa loppet, än mindre räcker det till för både honan och många ägg.Förebygg överdriven äggläggningEn fågelhona som fått för sig att lägga ägg efter ägg är ofta svårstoppad. Så länge hon fortfarande mår bra och inte uppvisar några illavarslande symptom orsakade av äggläggningen, så kan man försöka genom att förändra hennes närmiljö och därigenom störa henne i äggläggningen. Tanken är att hon mentalt ska få känslan av att miljön är otrygg och därför olämplig för att fostra en kull ungar i. Det kan naturligtvis kännas olustigt att störa sin fågel så att hon känner otrivsel, men alternativet med en tänkbar livshotande sjukdom är vanligen värre.Skötselråd papegojfåglar »Undulater drabbas ofta av överdriven äggläggning.

Djurvårdguiden

Värpnöd hos papegoja

Värpnöd hos papegoja, det vill säga oförmåga att lägga ett ägg, är en sjukdom som framför allt brukar drabba de små papegojorna – undulat, agapornis och nymfkakadua.Orsaker till värpnöd hos papegojaOrsaken till att en fågel drabbas av värpnöd kan vara många:Olika slags bristsjukdomar.Missbildade ägg.Överdriven äggläggning.Fetma.Dålig kondition.Sjukdom i könsorganen.Den absolut vanligaste orsaken till värpnöd är kalkbrist. Många små papegojfåglar utfodras med enbart någon slags fröblandning. Fröer innehåller så gott som inget kalk alls. Kalk behöver fågelhonan för att bilda skal runt ägget. Och för att ge kraft i livmodermuskulaturen så att hon kan krysta ordentligt.SymtomVanliga symptom hos fågeln kan vara allmän svaghet, fågeln sitter uppburrad och tystare än vanligt.Så småningom går hon ner på burgolvet, sitter ofta bredbent, ibland med synliga försök att krysta.Om djurägaren inte upptäckter symptomen i tid kan honan bli så dålig att benen inte bär, samt så kraftigt allmänt försvagad att aptiten upphör.Vad kan jag göra själv?När man som fågelägare misstänker att honan har drabbats av värpnöd, så kan första hjälpen hemma bestå i att sätta in henne i badrummet med varmvattnet på i kranarna, så att det bildas fuktig vattenånga i rummet.Man kan även ge fågeln lite mjölk att dricka – det ger dels välbehövligt kalk, dels vätska och näring.Är fågeln så dålig så att den sitter på burbotten bör den dock genast transporteras till veterinär för kontroll.UndersökningHos veterinären undersöks fågeln. Ibland räcker det med att känna igenom fågelkroppen lätt – ett ägg med normalt skal är oftast lätt att upptäcka. Ibland kan dock ägget sitta högt uppe i äggledaren och vara svåråtkomligt vid undersökningen. Likaså kan det ibland vid kraftig kalkbrist bildas ägg med ett mycket tunt skal, eller inget alls. Dessa kan likaså vara svåra att påvisa. I dessa lägen måste fågeln oftast undersökas med röntgen eller ultraljud för att diagnosen ska ställas.BehandlingFortsatta åtgärder beror på fågelns allmäntillstånd. Till en relativt pigg fågel kan det ibland räcka med att injicera kalk och värkstimulerande hormon, och därefter avvakta ett par timmar för att se om fågeln nu klarar av att lägga sitt ägg. I allvarligare fall måste fågeln ofta först ges så kallad understödjande behandling, för att när den har hämtat lite krafter söva och massera ut ägget. Vid riktigt besvärliga fall kan det bli nödvändigt med ett operativt ingrepp (”kejsarsnitt”).Förebygg återfallNär ägget väl är ute gäller det att försöka förebygga återfall. Många papegojfåglar har inpräntat i sina gener att de ska lägga en kull av ägg, ofta 3-5 stycken. Om det var det första ägget i kullen som fastnade, finns det alltså risk med snabbt återfall i samma symptom. I ett sådant läge väljer man ofta att ge en typ av hormonbehandling som hjälper till att ”stänga av” aktiviteten i äggstocken för en tid framåt. Medan fågeln får en återhämtningsperiod så måste djurägaren intensivt jobba på att lära fågeln äta nyttig mat, alternativt att få i den ordentliga mängder kalk.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Här hittar du fler Skötselråd papegoja »Värpnöd drabbar framförallt små papegojfåglar, till exempel undulater.

Djurvårdguiden

Utlandsresa med din fågel

Vi reser alltmer, och det blir allt vanligare att vi tar med oss våra sällskapsdjur på semestern. Regelverket för vad som gäller vid utlandsresa är mycket omfattande, så även när det gäller utlandsresa med din fågel.För fullständiga uppgifter se Jordbruksverkets hemsida, www.jordbruksverket.se, och klicka dig vidare via Djur, sedan Resor och transporter. Välj därefter Sällskapfågar.Kort om utlandsresa med din fågel:Du får föra in maximalt 5 egna fåglar till Sverige från ett annat EU-land eller Norge.Fåglarna ska vara uppfödda i fångenskap och ska inte säljas eller byta ägare efter införseln.Från europeiska länder som inte ingår i EU krävs även CITES-intyg för vissa arter.Det går att resa utomlands med fåglar. Ta reda på alla regler innan du ger dig av.

Djurvårdguiden

Tumörer hos undulat

Undulater är en av de mest populära och älskade sällskapsfåglarna sedan länge. I många år har de varit friska och härdiga fåglar och den förväntade livslängden har varit 10-15 år. Tyvärr är situationen en annan med dagens undulater. Tumörer hos undulat har blivit vanligt. Dessa tumörsjukdomar har förkortat undulatens livslängd med många år och idag bör man inte räkna med att en undulat blir äldre än 5-6 år.Tumörsjukdomarna börjar oftast i testiklar, äggstock, lever eller njurar men kan även förekomma utvärtes på fågeln i form av växande knölar i hud eller underhud. De invärtes tumörerna är svåra att upptäcka och i de flesta fallen upptäcks de inte förrän fågeln är påtagligt rund om buken eller har svårt att gripa med ett eller båda benen.Undersökning och behandlingMånga fågelägare tror att en förlamad undulat har gjort illa sitt/sina ben och söker hjälp på grund av misstanke om brutet ben. Man kan lätt med hjälp av röntgen ställa en korrekt diagnos.Frakturer är ofta lättbehandlade medan tumörsjukdomar är desto svårare att behandla.Synliga tumörer hos undulat, på huden eller i underhuden, kan i vissa fall opereras.Att göra bukingrepp på undulater är dock mycket svårt och oftast helt omöjligt. Dels på grund av tumörerna hunnit bli så stora innan de upptäcks men även på grund av att fågeln är så liten och känslig att bukingrepp över huvud taget är mycket riskfyllda.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Orsaker till tumörer hos undulatDrabbade undulatägare undrar ofta varför deras fågel blivit sjuk och om de hade kunnat göra något för att förhindra sjukdomen. Ännu vet man inte hela bakgrunden till varför just undulater är så drabbade. Men det är uppenbart att det finns en ärftlig faktor.Ärftliga faktorerEn cancer-gen har uppstått under den allt för intensiva och okontrollerade uppfödningen. Ofta med ett stort inslag av inavel för att få fram de attraktiva nya färgerna. Denna gen har nu spridit sig så snabbt och omfattande att i stort sett inga undulater kan ”friförklaras”. För att få bukt med problemet skulle det med andra ord krävas ett omfattande avelsarbete där friska fåglar väljs ut för avel i stället för de som har de mest attraktiva utseendena.KostvanorTeorier finns också om att undulaters ”normala” kostvanor kan bidra till sjukdomsproblemet. Liksom hos människor tror man att en ensidig och fet kost kan leda till att tumörsjukdomar och andra sjukdomar lättare uppstår. Det finns med andra ord anledning att försöka komma ifrån den enformiga frö-dieten som de flesta undulater lever av.Skötselråd papegojfåglar  »Tyvärr drabbas våra undulater ofta av tumörer.

Djurvårdguiden

Trauma hos papegoja

Eftersom våra sällskapsfåglar ofta tillåts vistas fritt ute i hemmet, ibland även flygande runt i hemmet, riskerar de att då och då utsättas för olika former av olyckor/traumatiska skador. Här följer en kort genomgång av de vanligaste problemen och vad som måste åtgärdas. Läs om trauma hos papegoja.Blödande vingpennaNär fågeln ruggar (byter fjädrar)  finns det i de nyutväxande fjädrarna ett blodkärl. Detta blodkärl skrumpnar bort när fjädern vuxit klart. Om fågeln råkar bryta av en växande fjäder uppstår en blödning. Ju större fjäder, desto kraftigare blödning. De små konturfjädrarna på kroppen brukar inte ge upphov till några problem, här rör det sig endast om någon enstaka bloddroppe. Men om det är en ving- eller stjärtpenna som skadats så kan blödningen bli mer omfattande.Första hjälpen innebär att fågeln försiktigt fångas in. Är den van vid hantering så kan man sitta och försiktigt hålla ett tryck med fingrarna runt fjäderns fäste, alternativt  kan man böra en liten boll av potatismjöl och vatten och kleta runt brottområdet för att få blödningen att upphöra. Låt sedan fågeln sitta i en liten bur i lugn och ro. Om blödningen har avstannat behövs sedan ingen ytterligare åtgärd.Om man inte kan hantera sin fågel, eller blödningen inte upphör efter ovanstående åtgärder,  måste fågeln transporteras till veterinär för dragning av den blödande fjädern. Vi rekommenderar inte att man gör detta själv eftersom det är lätt att skada huden runt fjäderns fäste! Beroende på vilken fjäder det rör sig om, och hur pass van vid hantering fågeln är,  kan det hända att man väljer att ge fågeln en lätt narkos i samband med fjäderdragningen.Tänk på att så snart en fjäder har fallit bort eller dragits bort, börjar en ny fjäder att växa ut. Det gäller alltså att se till att fågeln inte riskerar att skada även denna under utväxtperioden.BitskadorEftersom vi ofta har flera sällskapsdjur  händer det ibland att skador uppstår i samband med att de träffas. Oftast rör det sig om bett från andra fåglar, eller från hund eller katt.Då fåglar biter varandra, rör det sig oftast om nyp i fötter då en fågel landat på en annan bur. Ibland kan en eller flera tår vara bortbitna. I första hand gäller det att rengöra och bedöma skadans omfattning. Vid behov måste smärtstillande medicin sättas in. Antibiotika behövs mer sällan, eftersom fågelbett sällan ger upphov till infektioner.En speciell variant av bitsår fåglar emellan är bett som uppstår i parningstider. Här är framför allt kakaduor lite ökända, eftersom det händer att hannen orsakar mycket allvarliga skador på honan, ibland till och med dödande. Oftast biter hannen mot näbben, och kan slita av under- eller övernäbben. Dessa skador är ofta livshotande och måste omedelbart undersökas av veterinär.Bitsår från rovdjur är vanligen mycket allvarligare än bitsår från andra fåglar. Dels därför att sårskadorna blir mer omfattande, dels därför att såren oftast blir infekterade. Framför allt bitsår orsakade av katt, kan ofta leda till livshotande blodförgiftning hos fågel. En fågel som har hållits i munnen av en katt bör alltid undersökas av veterinär och antibiotikabehandlas, oavsett om några synliga sårskador ses.Beroende på vad fågeln blivit biten av, och hur omfattande sårskadan är, blir behandlingen alltifrån endast sårrengöring, till omfattande sårbehandling med antibiotika och smärtstillande medicinering. Veterinär bör alltid kontaktas för att bedöma skadans allvarlighetsgrad.BenbrottFrakturer är något som de mindre papegojfåglarna, t ex undulat, ofta råkar ut för – kanske för att de är så små och inte alltid upptäcks i tid av djurägaren. Klassiska situationer är undulaten som sitter ovanpå en öppen dörr, och som hamnar i kläm när dörren plötsligt snabbt stängs. Andra olyckstillbud kan vara en fågel som blir skrämd och flyger in i en vägg eller glasruta, eller en fågel som blir kliven på.Det vanligaste benet som drabbas är underbenet (tibiotarsus). Mindre vanligt är det med skador på vingens skelettdelar.De allra flesta frakturer måste stabiliseras för att läka ordentligt. Stabiliseringen kan på små lätta fåglar ibland göras med en intejpning. På större fåglar måste oftast metallstift av något slag användas för att ge tillräcklig styrka. Ibland sätts metallstiften inuti benpipan, ibland sätts stiften i stället på tvären genom benpipan och förenas med en utanpåliggande plastbrygga som avlastar benet. Vilken metod som används beror på fågelns storlek, vilken skelettdel som drabbats, och hur komplicerad frakturen är. I allmänhet kan man säga att frakturer på benets skelettdelar är lättare att fixera än frakturer på vingens skelettdelar.Efter fixeringen är det viktigt att fågeln vilar, dvs inte anstränger den skadade skelettdelen. En mycket sträng vila i mycket liten bur krävs de första 10 dagarna. Därefter kan friheten ökas försiktigt. Efter 3-4 veckor kan fixeringen ofta avlägsnas och sjukgymnastik påbörjas.BrännsårLösflygande fåglar missbedömer ibland var det är lämpligt att landa. I olyckliga fall händer det att en fågel landar på en varm kokplatta, eller till och med i en kastrull eller stekpanna.Brännsår ger alltid upphov till mycket allvarliga skador. Dels skadas den hud som varit i kontakt med det heta föremålet, ofta så allvarligt att huden helt faller bort och blottar underliggande vävnad. Dels förlorar fågeln mycket vätska och näringsämnen via de öppna sårytorna. Dessa sårytor blir även lätt infekterade. Sist men inte minst är brännsår mycket smärtsamma.Vid brännskada måste därför fågeln genast transporteras till veterinär. Skadade områden kan skyddas med fuktade svala kompresser. Beroende på skadans omfattning kan fågeln behöva långtidsbehandling med sårvård, bandagering, brännsårssalva, antibiotika, stödmatning, smärtstillande medicin, och ibland till och med intravenöst dropp. Vissa fall kräver inskrivning av fågeln på djursjukhus/klinik. Enklare fall kan skötas hemma men med täta efterkontroller.HjärnskakningHjärnskakning är också en skada som drabbar lösflygande fåglar. En del fåglar uppfattar inte glasrutor som ett hinder utan flyger rakt emot dem. Andra fåglar kan då de blir skrämda flyga rakt in i en vägg eller annat fast föremål.Symptomen beror på hur kraftig smällen var. Ofta blir fågeln märkbar trött och svag. Den sitter uppburrad och blundar, och vill inte äta. Ibland märks någon slags neurologiska symptom, som t ex oförmåga att använda ena eller båda benen, eller att vingarna hänger. I riktigt allvarliga fall kan fågeln drabbas av epilepsiliknande anfall.En fågel som misstänks ha hjärnskakning ska sitta svalt och mörkt. Om den inte inom några timmar visar tecken på förbättring bör den undersökas av veterinär. De allra flesta fåglar återhämtar sig inom 2-3 dagar. I enstaka fall kan långvariga neurologiska besvär sitta i flera månader.Åtsittande ringDenna skada är inget trauma hos papegoja i egentlig mening, men eftersom den orsakas av ett främmande föremål utanpå fågeln så inkluderas den här.Problem med snävt sittande ringar ses framför allt hos kanariefåglar, men kan i oturliga fall drabba vilken ringmärkt fågel som helst.Hos kanariefåglar orsakas besvären oftast av att fjällen på underbenet ”reser sig” eller blir förtjockade till följd av fotskabb eller näringsbrist. Ringen börjar nu strama åt benet och stryper blodcirkulationen till underben och fot. Dessa vävnader svullnar, och ringen kommer därmed att sitta ännu snävare. I slutänden kan foten drabbas av kallbrand.Hos papegojfåglar är det oftare olika slags olyckstillbud som orsakar problem med ringen. Om fågeln av någon anledning skadar foten eller benet så att denna svullnar, kommer ringen på samma vis som hos kanariefåglarna att börja strama till och strypa blodförsörjningen.Den absolut viktigaste åtgärden vid denna typ av skada är naturligtvis att avlägsna ringen. Helst görs detta under narkos, framför allt på mindre fåglar, eftersom det är mycket lätt att skada mjukdelarna i benet när ringen stramar åt. Där ringen suttit har det oftast blivit någon slags sårskada som sedan måste skötas. I allvarliga fall, med öppna sår och skador på nedre delar av benet, kan antibiotika behöva sättas in. Om kallbrand har tillstött måste de döda vävnadsdelarna amputeras bort.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel råkar ut för olycka.Skötselråd papegoja »Eftersom våra sällskapsfåglar ofta tillåts flyga fritt i hemmet riskerar de att då och då utsättas för olika former av olyckor/traumatiska skador.

Djurvårdguiden

Hormonellt orsakade beteenden hos papegoja

Hormonellt orsakade beteenden hos papegoja är vanligt.Som ägare till en papegoja är det mycket lätt hänt att vi glömmer bort hur en papegoja lever i naturen. Vi är så vana vid hur andra sällskapsdjur hanteras – med mycket kel och smekningar – att vi inte inser att papegojor inte är skapade för detta. Har vi riktig otur kan vår oavsiktligt felaktiga hantering av fågeln på sikt leda till diverse problem med hormonellt orsakade beteenden hos papegoja. De besvärligaste av dessa är ofta bitande och fjäderplockning.I det vilda är det naturligt för papegojan att leva i en parrelation. Även de fåglar som lever i stora flockar har sin speciella partner. De flesta papegojor är monogama, det vill säga de håller sig till samma partner hela tiden, ofta hela livet. Däremot så parar sig papegojor mycket sällan. Vissa arter häckar en gång om året. En del stora papegojarter häckar bara en gång per två, tre eller till och med fyra år. Hur ofta de häckar styrs av tillgången på viktiga resurser som t ex regn, mat och framför allt bohålor. När det är dags för häckning har fåglarna en intensiv fysisk kontakt med varandra. All annan tid på året så begränsas den fysiska kontakten framför allt till att putsa varandra på huvud och hals.I fångenskap blir papegojans liv oftast helt annorlunda. Fågeln har tillgång till sin trygga bohåla (buren) året om, och fri tillgång till rikligt med mat. Vi kelar med fågeln och smeker den ofta över hela kroppen. Ibland låter vi till och med fågeln äta ur vår mun. Rent fysiologiskt ger allt detta signaler till fågelns hormonsystem att ställa in sig för häckning, vilket i sin tur leder till att fågeln konstant lever med förhöjda halter könshormoner i kroppen. Vår tama papegoja är alltså redo att bilda familj året om.På grund av okunskap uppmuntrar vi ofta papegojans hormonstyrda beteenden eftersom vi inte vet vad de kan leda till. Vi tycker fågeln är gullig när den letar upp mörka hålor som byrålådor eller garderober, när den river sönder tidningar eller när den kräks upp foder åt oss. Vi blir ofta lite stolta och glada när fågeln trivs på vår axel och tydligt visar att den inte vill att någon annan ska komma i närheten.  Det är lätt att man som djurägare känner sig attackerad och anklagad för att missköta sin fågel om någon utomstående påpekar den sannolika orsaken till de olika problemen. Som fågelveterinär är det faktiskt vanligt att konstatera att papegojorna som plockar sig halvt nakna ofta kommer från de mest kärleksfulla hemmen – något som för djurägaren är mycket förvirrande och motsägelsefullt.Hur kan vi motverka hormonellt orsakade beteenden hos papegoja?Vad ska vi då tänka på för att inte stimulera vår fågel in i ett häckningsredo skick? Några viktiga saker att tänka på är:Undvik att smeka fågeln på kroppen, försök i stället att klia mest på huvud och hals.Hantera inte fågeln som en katt, dvs låt den inte sitta långa stunder på axeln eller i knäet. Försök i stället bygga upp er relation med hjälp av lekar och träning.Låt inte en annan familjemedlem försöka få fågeln att stiga upp på handen från din axel, sätt i stället först ner fågeln på en möbel.Se till att alla familjemedlemmar har ett värde för fågeln, t ex att sonen är den enda som ger fågeln valnötter, och att dottern är den enda som tar fram älsklingsleksaken.Hindra fågeln från att ha tillgång till mörka gömställen.Ge ingen uppmärksamhet åt fågeln om den kräks upp mat åt dig, vänd ryggen till någon minut och gör något annat.Om det gått så långt att din fågel har fått medicinska problem – t ex fjäderplockning, värpnöd, lägger för många ägg, kloaken faller fram – så måste du självfallet genast kontakta din veterinär. Men var beredd på att det inte bara är fågeln som måste behandlas, utan även ditt förhållande till din fågel. För att fågeln ska ändra sitt sjukliga beteende måste du först ändra ditt beteende mot fågeln!Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Papegojor inte är skapade för mycket kel och smek. Det kan i oturliga fall leda till problem.

Djurvårdguiden

Kräkning hos undulat

Kräkning hos undulat beror ofta på krävinflammation. Kräkningar är ett vanligt symptom vid en mängd olika sjukdomstillstånd hos våra fåglar.Orsaker till kräkning hos undulat och andra fåglarleversjukdomarnjursjukdomolika typer av förgiftningarallvarliga allmänna infektioner, t ex papegojsjukasjukdomar i magsäcken som t ex jästsvampinfektion eller tumörerförträngning av en passage i tarmen t ex orsakat av överdrivet intag av sand, inälvsparasiter eller tumörerHos undulat är en vanlig anledning till kräkningar krävinflammation. Krävinflammation kan orsakas av infektion med bakterier, virus, jästsvamp eller parasiter. Det kan även orsakas av förstoring av sköldkörteln (struma).De absolut vanligaste orsakerna till krävinflammation är dock:felaktig utfodring (för mycket frö)onormal intensiv matning av speglar och leksakersamt överdrivet intag av sand från burbottenFörmodligen finns även en ärftlig faktor med i bilden.Krävinflammation – symtomEn undulat som har problem med krävan sitter ofta och gör rytmiska ryckande rörelser med huvudet (ulkar). Ibland slutar dessa ryckningar med att fågeln stöter upp slemblandade fröer från krävan. Ofta kastar fågeln samtidigt till med huvudet så att slemmet kladdar ner ansikte och huvud.Eftersom fågeln inte får behålla någon mat börjar den snabbt att magra av.Den blir tröttare, tystare, sitter uppburrad och sover.Om din fågel har dessa symtom bör du kontakta veterinär. Vad gör veterinären?För att fastställa orsaken till fågelns sjukdom krävs en mängd olika typer av provtagning:Uppsugning av material från krävan för att bedöma bakterieflora, leta jästsvamp och parasiterRöntgen för att bedöma sköldkörtelns storlek, samt kontrollera magsäckar och tarmBlodprov för att bedöma lever- och njurfunktion, samt kontrollera om fågeln har en allmäninfektion i kroppenKrävinflammation, kräkning hos undulat – behandlingAv kostnadsskäl och ibland även av praktiska skäl – fågeln kanske är så försvagad att den inte orkar med provtagningen – inleds dock en rutinbehandling mot förmodad krävinflammation. I dessa fall måste fågeln ofta först behandlas något/några dygn på djursjukhus/klinik eftersom man inte kan ges mediciner via munnen, de kommer ju annars upp direkt. Fågeln behandlas i stället med näring, antibiotika och krävstimulerande medel via injektioner.När den väl kan börja äta igen skulle den helst ges dietmat/skonkost, t ex barnvälling eller kokt ris. Tyvärr är undulater ofta så konservativa i sina matvanor att de inte äter av detta. Den får då utfodras som vanligt tills den har tillfrisknat. Däremot får man sätta igång med försök att lära fågeln äta nyttig mat. Det är också viktigt att avlägsna speglar och andra föremål som fågeln kan spegla sig i, samt att byta ut eventuellt sand på burbotten mot t ex papper – allt för att minska risken för återfall.Skötselråd papegojfåglar »För att fastställa orsaken till kräkning hos undulat behövs en mängd olika undersökningar.

Djurvårdguiden

Luftvägssjukdomar hos papegoja

En annan märklig konsekvens av fåglarnas effektiva luftvägssystem är att det ofta krävs ganska allvarlig sjukdom innan de uppvisar några symptom. Eftersom luftvägarna har en sådan enorm kapacitet, och en sällskapsfågel sällan utsätts för stora påfrestningar då det gäller motion, så kan mycket omfattande förändringar ha hunnit sätta in innan fågeln uppvisar tecken på till exempel trötthet och flåsighet.Luftvägssjukdomarna brukar indelas i övre och nedre luftvägsproblem.Till de övre luftvägssjukdomarna hos papegoja hör besvär i ögon, näshåla, bihålor och svalg. Symptom från dessa delar kan vara relativt lätta att upptäckta, eftersom det yttrar sig som snuva, nysningar, täppta ljud från luftvägarna samt svullnad någonstans i huvudet.Till de nedre luftvägsproblemen räknas sjukdomar i luftstrupen, lungor och luftsäckar. Dessa sjukdomar är vanligtvis mycket allvarligare än de övre luftvägssjukdomarna, men trots det svårare att upptäcka tack vare fågelns stora reservkapacitet.Orsaker till övre luftvägssjukdomar hos papegojaGemensamt för sjukdomarna i de övre luftvägarna är ofta att det finns bakomliggande försvagande faktorer som gynnar uppkomsten av infektioner.De vanligaste försvagande faktorerna är:Felaktig utfodring, framför allt A-vitaminbrist.Låg luftfuktighet.Dålig luftkvalitet.Dålig burhygien.De försvagande faktorerna leder till sköra luftvägsslemhinnor som lätt får självsprickor. Med dålig hygien finns det alltid en hög halt mikroorganismer (bakterier och svamp) i fågelns närmiljö som kan ta tillfället i akt att infektera slemhinnesåren. De vanligaste sjukdomarna som kan följa beskrivs nedan.Allmänna behandlingsåtgärder vid övre luftvägssjukdom är självklart att i första hand förbättra de faktorer som kan ha bidragit till att sjukdomen uppstod, dvsFörbättra kosten, ge A-vitaminrika grönsaker.Öka luftfuktigheten, uppmuntra fågeln att bada eller duscha ofta, alternativt sätt in fågeln i badrummet med varmvattnet på så att varm vattenånga bildas.Undvik att röka inomhus.Rengör buren dagligen.Vanliga övre luftvägssjukdomarSnuva (rhinit)Vid snuva kan fågeln nysa och snörvla precis som en förkyld människa. Vid nysningar stänker ofta sekret från näsan. Ibland ses även att fjädrarna runt näsborrarna blir kladdiga. Andra symptom på snuva kan vara rodnad och svullnad runt näsborrarna, samt tilltäppning av näsborrarna. Vid kroniska besvär kan en fåra bildas i näbben nedanför näsborren på grund av sekret som runnit från näsborren.Observera att vissa papegojor lär sig härma sin djurägares nysningar och hostningar! Det gäller alltså att vara observant och se om nysningarna hänger samman med andra symptom från de övre luftvägarna. Pionuspapegojor är kända för ett ”snörvlande” biljud från luftvägarna när de stressas, vilket en del djurägare uppfattar som täppta andningsljud.Behandling vid snuva är självklart att åtgärda vad som nämndes ovan. Dessutom kan det ibland vara nödvändigt att ge näsdroppar, alternativt att då och då spola igenom näshålan med koksaltlösning för att lossa upp pluggar som bildats.Bihåleinfektion (sinusit)Denna sjukdom är oftast en följdsjukdom till snuva. Mikroorganismerna har trängt längre in i gångarna från näshålan och tagit sig in i bihålan som omger stora delar av huvudet. Bihålans alla skrymslen är mycket otillgängliga, och när en varbildning väl har bildats är det mycket svårt att komma åt att tömma ut det.Symptom vid bihåleinfektion är oftast en svullnad någonstans på huvudet kombinerat med symptom på snuva enligt ovan.Behandlingen vid sinusit kan bli omfattande. Ofta måste fågeln sövas och svullnaden öppnas för att tömma ut varansamlingen innanför. Antibiotikabehandling sätts in i form av tabletter eller flytande medel som ges i munnen. Många gånger måste även näshåla och bihåla spolas dagligen.Ögoninflammation (konjunktivit)Sjukdomar i ögonen ses dels helt fristående, dvs som en primär sjukdom i ögonen, och dels som en del av övre luftvägssjukdom. Eftersom ögonen har förbindelse med näshålan via tårkanalen, så kan infektionsämnen som påverkar näshålan lätt tränga upp till ögonslemhinnan och orsaka besvär.Symptom är vanligen att ögonlocken och slemhinnan vid ögat blir rött och irriterat. Ibland svullnar ögonlocken igen. Fågeln kan knipa med ögat eller klia sig mot ögat. Ibland ses även en svullnad framför ögat på grund av varfyllnad i tårkanalen.Behandling vid ögoninflammation blir vanligen ögondroppar. Beroende på om tillståndet är kombinerat med snuva och/eller bihåleinfektion, kan även andra åtgärder behöva vidtas.Orsaker till nedre luftvägssjukdomar hos papegojaEfter att tidigare ha behandlat övre luftvägssjukdomar är det nu dags att ta itu med de nedre luftvägsproblemen. Fågeln visar ofta inte några symptom förrän i ett sent skede då sjukdomsprocessen har hunnit utvecklas långt. Av denna anledning är sjukdomar i de nedre luftvägarna ofta både mycket allvarliga och svårbehandlade. Precis som vid sjukdomar i de övre luftvägarna, så gynnas uppkomsten av sjukdomar av olika försvagande faktorer, i första hand:Felaktig utfodring (A-vitaminbrist)Låg luftfuktighetDålig luftkvalitetDålig burhygienSymtom på nedre luftvägssjukdomarNär fågeln väl utvecklar symptom på nedre luftvägssjukdomar, är dessa symptom ofta allvarliga. Det kan t ex röra sig omMinskad ork och stresstålighetAndning med öppen munSnabbare och häftigare andningFörändrad röstHörbara andningsljudVanliga nedre luftvägssjukdomarStrumaStruma är en sjukdom som nästan enbart drabbar undulater. Orsaken är oftast att fågeln utfodras med ojoderade fröer. Eftersom fröer i sig helt saknar jodinnehåll utvecklar fågeln jodbrist, vilket leder till en förstoring av sköldkörteln. Sköldkörteln sitter hos fågel precis i början av brösthålan vid fågelns ”röstlåda” (syrinx). När sköldkörteln förstoras blir därför ofta det första symptomet att rösten förändras, och att fågeln får ett pipande eller kraxande biljud som hörs vid varje andetag. Om sjukdomen fortsätter att utvecklas kan sköldkörteln även börja trycka på krävan och orsaka kräkningar.Behandlingen är oftast mycket enkel när diagnosen väl har ställts. Fågeln får inledningsvis jod i relativt koncentrerad form, och kan sedan antingen ges jodtillskott i vattnet hela livet, eller övergå till att äta joderad mat.Sjukdomar i lungornaLungsjukdomar är inte lika vanligt hos fåglar som hos däggdjur. De vanligaste sjukdomarna i ärLunginflammation (pneumoni)Vätska i lungorna (lungödem)LungblödningLunginflammation orsakas oftast av bakterier eller svamp. Oftast insjuknar fågeln på grund av att immunförsvaret har blivit nedsatt av försvagande faktorer, varefter mikroorganismer från närmiljön får chansen att kolonisera lungorna. Behandlingen består i antibiotika eller anti-svampmedicin.Vätska i lungorna orsakas oftast av hjärtfel. Tidigare trodde man att hjärtfel var mycket ovanligt hos fåglar, men i takt med att teknik och diagnostik förfinas vet vi nu att hjärtfel förekommer relativt ofta. Vi ser det oftast hos grå jako. Behandlingen är i akutskedet vätskedrivande medel för att få bort vätskan från lungorna. Därefter vidtar livstids hjärtmedicinering.Lungblödning orsakas oftast av olika slags luftvägsburna förgiftningar. Eftersom fåglarnas luftvägssystem är extremt effektivt, är tyvärr också risken större att de påverkas av olika ämnen som transporteras med luften. Klassiska exempel på denna typ av förgiftningar är den gas som utvecklas då teflonytor överhettas, t ex ett styrkjärn glöms kvar på strykbrädan, eller då maten bränns vid i en teflonstekpanna. Akutbehandling är frisk luft. Ofta måste detta kompletteras med allmänt understödjande behandling och syrgas. Tyvärr är dödligheten i denna typ av sjukdom mycket hög.Sjukdomar i luftsäckarnaFörutom lungor så har fåglar även så kallade luftsäckar. Detta är stora luftfyllda håligheter, vilka bidrar att göra fågelns kropp så lätt som möjligt och alltså lämpad för flygning.  Dessa luftsäckar omges av en mycket tunn hinna av bindväv och blodkärl. Eftersom denna vävnad är så tunn, uppstår stora problem om en sjukdom uppstår i luftsäckarna. Kroppens försvarsmekanismer har helt enkelt svårt att nå fram till sjukdomsplatsen. Sjukdomar i luftsäckarna är av den anledningen ofta av allvarlig karaktär.Absolut vanligast förekommande problem är olika slags infektioner, framför allt orsakade av bakterier (inklusive papegojsjuka/chlamydios) och mögelsvampar (aspergillos). Infektionsämnena finns oftast i fågelns närmiljö eller i maten, och förs ner i luftsäckarna med inandningsluften. Ett annat exempel på sjukdom i luftsäckarna är så kallad aspiration, det vill säga när fågeln får ner mat i fel strupe.Behandling av luftsäckssjukdomar är ofta tidskrävande. Vid svampsjukdomar kan det till och med röra sig om livslång behandling med anti-svampmedel.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din papegoja blir sjuk.Att flyga är ansträngande och fåglar har därför ett oerhört effektivt luftvägssystem. Men det effektiva systemet är också en svag punkt för fåglar. De får ofta luftvägssjukdomar.

Djurvårdguiden

Metallförgiftning hos papegoja

Metallförgiftning hos papegoja. Många papegojor lever ett ganska fritt liv tillsammans med sin ägare. De får vara utanför sin bur och flyga fritt inomhus, eller spatsera omkring på golven.Precis som skator är papegojor ofta fascinerade av saker som blänker. Och eftersom de är papegojor tycker de naturligtvis om att bita och gnaga på fascinerande föremål. Tillsammans leder detta till att akut metallförgiftning är en förvånansvärt vanlig sjukdom hos våra sällskapsfåglar.De vanligaste metallerna som fåglarna kan bli förgiftade av är bly och zink. Båda dessa är förvånansvärt vanligt förekommande i vanliga föremål i hemmet. Bly finns till exempel ofta som tyngder i fågelleksaker (!), som tyngder i gardiner, i fiskesänken, i spegelinfattningar och gamla färger. Det finns även i folie runt vinflaskor. Zink finns i galvaniserad metall, vilket t ex förekommer på många slags skruvar och muttrar, i häftklamrar och gem, i dragkedjor och även i metall till fågelburar.Symtom på metallförgiftning hos papegojaEn papegoja som blivit metallförgiftad insjuknar ofta akut med kräkningar, diarré, trötthet, fågeln sitter uppburrad och slutar äta.Vid blyförgiftning blir centrala nervsystemet ofta påverkat, vilket kan leda till epileptiska kramper, att fågeln verkar blind, eller att fågeln sitter i mycket konstiga ställningar. Metallförgiftning leder ofta inom 2-3 dagar till en mycket allvarlig sjukdom och kan snabbt leda till fågelns död.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blivit förgiftad.Vad gör veterinären?Vid en undersökning hos veterinär ställs diagnosen med hjälp av en kombination av:Fågelns symptom.Resultatet av röntgenundersökning.Resultatet av provbehandling.Ofta tas även blodprov för att kontrollera nivån av de två metallerna i kroppen, men dessa analyser kan ta 1-2 veckor att få svar på, varför man inte hinner invänta resultatet innan behandling måste sättas in.Behandling vid metallförgiftning hos papegojaBehandlingen av metallförgiftning innebär dels så kallad understödjande behandling, t ex värme, vätska, vitaminer, sondmatning.Dels så kallad antidot, dvs ett medel som binder den skadliga metallen i kroppen och påskyndar dess eliminering från kroppen.Vid snabbt insatt behandling svarar ofta även en mycket allvarligt sjuk fågel mycket snabbt på behandlingen.Dock måste behandlingen vanligen pågå i minst 5 dagar.Med hjälp av uppföljande röntgen och blodprover beslutas sedan från fall till fall om behandlingen ska pågå längre eller upprepas efter någon vecka.Kronisk zinkförgiftningSom en liten parentes kan nämnas några ord om kronisk zinkförgiftning hos fågel. Under de senaste 2-3 åren har detta blivit en mycket ”populär” diagnos ute på Internet. Många fågelägare, uppfödare och även veterinärer hävdar att kronisk zinkförgiftning är en vanlig anledning till fjäderplockning hos papegojor. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att detta samband med zink och fjäderplockning existerar. Det finns inte ens några riktigt vedertagna studier som anger var gränsen går mellan normala och onormala zinkvärden i kroppen. Osäkerheten om det finns en sjukdom som ”kronisk zinkförgiftning” har gjort att många fågelägare oroar sig över zinkhalten i fågelbur och burinredning. I vissa delstater i USA har det till och med blivit förbjudet att tillverka utrustning för burfåglar av galvaniserad metall.Bland det patientmaterial vi har på vår klinik har vi i nuläget inte funnit några belägg för att svenska fåglar drabbas av kronisk zinkförgiftning. Det är absolut inget som man som fågelägare ska oroa sig för. För den som trots detta vill vara extra försiktig så kan man några gånger om året rengöra burgallret med en sur lösning, t ex vinäger, för att minska risken för att fågeln för i sig zink från den galvaniserade metallen.Skötselråd för papegoja »Papegojor tycker om att bita och gnaga på fascinerande föremål. Därför drabbas de ganska ofta av akut metallförgiftning.

Djurvårdguiden

Omhändertagande av övergivna fågelungar

 Det är ofta en stor glädje om ens fågelpar häckar och lägger ägg. Att följa föräldrarnas omsorger om ägg och ungar samt se dessa växa är en fascinerande upplevelse. Tyvärr blir det ibland något som går fel. Föräldrarna kanske inte bryr sig om ungarna alls, matar dåligt, plockar ungarna eller i värsta fall är aggressiva mot ungarna. Omhändertagande av övergivna fågelungar är en utmaning.Vad skall man göra om inte lämpliga adoptionsfåglar finns? Vill man rädda livet på fågelungarna genom handuppfödning skall man förbereda sig för ett hårt och besvärligt arbete. Här följer lite översiktliga råd om hur man kan gå tillväga vid omhändertagande av övergivna fågelungar.Hur gör man vid omhändertagande av övergivna fågelungar?Är ungarna alldeles nykläckta och från början inte matas av föräldrarna måste man ta bort dessa och lägga dem i någon form av ”kuvös” som håller en jämn temperatur på ca 38-39 grader. Ungarna bör ligga tillsammans och eventuella okläckta ägg bör vara med som ”värmestenar” och stöd för ungarna. Bäst är att lägga dem i något skålformat med papper i botten som bytes så snart någon av ungarna haft avföring.Till en början bör man mata nykläckta ungar varannan timme med mycket tunnflytande välling. Speciell fågelvälling finns att köpa i vissa välsorterade zoo-affärer. Får man inte tag på detta omedelbart kan man inledningsvis använda majsvälling för småbarn. Det är mycket viktigt att vällingen är kraftigt utspädd (vattentunn) åt de nykläckta. Oftast får man hjälpa ungen att hålla upp huvudet i början då man matar. Man kan använda en pipett, en liten plastspruta eller en sked. Stimulera ungen i mungiporna så tar den emot maten bättre. Krävan skall fyllas så pass mycket att den putar ut som en liten bulle på halsen, den skall dock inte se sprängfylld ut. När krävan är tom är det dags att fylla på igen.Mata dygnet runt eller inte?Det råder delade meningar om man skall mata dygnet runt den första tiden eller bara mata dagtid. Det finns inga belägg för att föräldrafåglar i naturen matar hela natten. De flesta vill nog ändå vara på den säkra sidan och mata dygnet runt de 3-4 första dagarna. Ungen kommer att växa mycket fort och ju större den blir desto mer sällan matar man den. Viktigt är också att vällingen skall göras successivt allt tjockare. Från att ha varit vattentunn skall den vara gröttjock när fågeln är så stor att den kan börja avvänjas. Temperaturen skall också successivt sänkas i takt med att ungen växer. När fjädrar börjat växa ut och fågeln kan sitta upp och hålla huvudet uppe räcker det med normal rumstemperatur. Då brukar man vad gäller matningen ha kommit till det stadium då vällingen är tjock som vaniljkräm och ges 4-6 ggr/dag.Förutom matning och värme är det viktigt för en liten fågelunge att den hålls ren och att den blir pysslad med. Föräldrafåglar slösar mycket tid och omsorg på att putsa ungarna och socialisera dem. Även vid handuppmatning bör man efterlikna dessa beteende för att få en så harmonisk fågel som möjligt. Ungarna skall kelas med och pratas med samt putsas varje dag. Slösa kärlek på dem, för mycket kan de knappast få. När de börjar få fjädrar kan man försiktigt peta bort höljet runt de nyutkomna fjädrarna så att fjädern öppnar upp sig och var noga med att hålla rent runt näbben, på halsen och runt analöppningen där de oftast blir kladdiga.AvvänjningNär ungen är flygfärdig är det dags att börja avvänjningen. Räkna med att detta tar ett par veckor. Man börjar med att sätta in mat i buren så att fågeln får plocka med detta. När intresse för maten ses kan man successivt börja dra ned på matningsmängden. Se dock till att fågeln verkligen börjar äta av sin mat i buren och att den äter bättre och bättre i takt med att matningen minskas. Var inte för otålig med detta, en fågel lär sig äta själv så småningom även om det tar lite tid. Inte förrän man är halt säker på att fågeln kan försörja sig på egen hand skall man sluta med matningen eller låta fågeln byta hem.Skötselråd papegojfåglar »

Djurvårdguiden

Papegojsjuka

Papegojsjuka eller Chlamydios orsakas av en bakterie vid namn Chlamydophila psittaci. Sjukdomen är vanlig bland papegojfåglar,  likaså bland duvor och hönsfåglar. Sjukdomen går under många namn – papegojsjuka, psittacos, ornitos eller chlamydios. Den kan även överföras till människa.Papegojsjuka hos fåglarSjukdomen är konstaterad hos mer än ett 100-tal olika fågelarter, och oftast bland papegojfåglar. Spridningen av smitta sker genom inandning av sjukdomsframkallande organismer i damm från avföring, urin, fjädrar och luftvägssekret. Akut sjukdom ses framför allt hos fåglar som varit utsatta för stress i någon form, t ex transport, försäljning (miljöbyte) eller vid vistelse med många fåglar på liten yta.Inkubationstiden är oftast 3-10 dagar. Dock förekommer det att en fågel som blir infekterad av bakterien inte visar tecken på sjukdom, utan blir en så kallad ”tyst smittobärare”, som har kvar smittoämnet i kroppen och senare kan insjukna vid någon stressituation. Denna tysta smittobärare är under denna tid en konstant smittohärd för sin omgivning!Det finns inga sjukdomstecken som är typiska för just papegojsjuka. En akut sjuk fågel ser oftast ut som många andra allvarligt sjuka fåglar – den är trött, sitter uppburrad och äter inte. Många gånger ses en gul- eller grönfärgad urinsyra i spillningen. Bland avelsfåglar är det vanligt att det enda symtomet är problem att lägga befruktade ägg, eller tidiga dödsfall bland ungarna.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blivit sjuk.Vad gör veterinären?Att diagnosticera sjukdomen papegojsjuka är ett stort problem. Det finns en rad olika tester framtagna, både via blodprov och via ”svabbprov” från t ex kloaken. Problemet är att det finns inte någon helt säker metod för alla fågelarter, och för alla tillfällen.För att undersöka om en fågel alls varit i kontakt med smittoämnet tas i allmänhet blodprov. Med provet kontrollerar man om kroppen har bildat antikroppar, dvs försvarat sig mot chlamydiaorganismen. Svårigheten att tolka detta prov beror på att provet bara visar just att fågeln varit i kontakt med smittan. Det visar inte om denna kontakt skett alldeles nyligen eller för ett år sedanFör att undersöka om en sjuk fågel är sjuk på grund av chlamydia, kombineras ovanstående blodprov ofta med ett s k svabbprov. Med en bomullspinne tas ett prov från näshåla eller kloak för att se om fågeln själv bär på chlamydiaorganismer.Problem med provtagningsmetoderProblemet med dessa provtagningsmetoder är att vissa tester fungerar dåligt på vissa fågelarter, som t ex undulater och nymfkakaduor. Ibland kan dessutom provsvaret bli förändrat beroende på att fågeln vid provtagningstillfället redan var behandlad med antibiotika. Enda säkra sättet att få en diagnos är tyvärr via obduktion! På en levande fågel får din veterinär ofta förlita sig på en kombination av information – fågelns symtom, blodprovssvar, röntgenutseende samt svar på specialtester enligt ovan.En ännu större nackdel med dagens laboratoriemetoder, är att vi efter genomgången sjukdom och avslutad behandling i dag inte har något prov att tillgå som visar att fågeln nu är helt frisk och fri ifrån sin papegojsjuka. Eftersom chlamydiaorganismen kan gömma sig kvar i kroppen under flera år utan att orsaka sjukdom, och under denna tid inte heller ger utslag på olika testmetoder, så kan vi alltså aldrig med 100%-ig säkerhet avgöra om fågeln övergått till att bli en tyst smittobärare eller ej!Behandling vid papegojsjuka hos fåglarVid konstaterad papegojsjuka hos en fågel gäller det att först avgöra hur spridd sjukdomen är i besättningen. Idealfallet är att samtliga fåglar hos den drabbade djurägaren testas med blodprov. De fåglar som har negativt provsvar isoleras från de sjuka fåglarna, och testas om 2-4 veckor senare. Om dessa fåglar då fortfarande är negativa så behöver de inte behandlas.Fåglar med positivt provsvar bör behandlas, oavsett om de visar tecken på sjukdom eller ej. För att behandlingen ska vara framgångsrik måste, förutom ren medicinering, vissa övriga åtgärder vidtas:trängsel måste undvikashäckning ska avbrytasnoggrann hygien måste upprätthållas – avföring och utspilld mat måste avlägsnas dagligen; mat- och vattenskålar rengöras dagligen; fågelfjädrar och dun måste torkas bort dagligennoggrann desinfektion av hela anläggningen bör utföras vid minst 2 tillfällen under behandlingstiden. Alla vanliga desinfektionsmedel kan användasavlägsna mineraltillskott under behandlingstidenBehandlingen är jobbig både för fågel och ägare. Den ska nämligen pågå i 45 dagar! En sådan lång antibiotikabehandling riskerar även att slå ut fågelns normala tarmbakterier, varför så kallade sekundära infektioner lätt kan tillstöta. Det är därför mycket viktigt att under hela behandlingstiden vara mycket observant på fågelns beteende, vikt, spillning och foderintag.Papegojsjuka hos människaSjukdomen kan spridas från fågel till människa. Däremot smittar inte människan vidare till andra människor. Smittspridningen sker genom att man inandas organismen från små luftburna partiklar från intorkad urin, luftvägsslem och torkad avföring. Känsligast för smitta är personer med dåligt immunförsvar.Inkubationstiden varierar från 5-14 dagar. Symtomen kan variera från lindrig förkylning till allvarlig lunginflammation. Det vanligaste är dock influensaliknande symtom med feber, huvudvärk, illamående och muskelsmärtor, ofta kombinerat med symtom från luftvägarna. Vid adekvat insatt behandling är dödligheten under 1%.Genomgången sjukdom ger ej bestående immunitet.Det är relativt oklart hur pass vanligt förekommande papegojsjuka är hos människa. Detta beror dels på sjukdomens likhet med andra luftvägssjukdomar – när behandling mot en misstänkt annan luftvägsinfektion sätts in blir ibland papegojsjukan botad ”av farten”. Dels beror det på att sjukdomen är svårdiagnosticerad – vid provtagning kan man få förvillande positiva resultat mot andra likartade organismer, t ex Chlamydia pneumoniae (även kallad TWAR).Vid envis influensaliknande sjukdom, glöm inte att påpeka för din läkare att du har fåglar i hemmet! Som fågelägare ska man alltid vara medveten om en liten risk att smittas av papegojsjuka. Det finns dock ingen anledning att vara jätteorolig för denna sjukdom, så länge ens eget immunförsvar är normalt.Skötselråd papegojfåglar »

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen