Fågel

Artiklar, goda råd och tips om din fågel

25 matchande resultat i “Fågel”

Djurvårdguiden

Sjukdomsförebyggande hygien

Vi människor tänker nästan alltid på infektioner som smittsamma sjukdomar. Vi själva blir smittade av till exempel influensa och maginfluensa, och vi drar genast paralleller till våra djur och tror att alla deras infektionssjukdomar är smittsamma. I själva verket är det ganska sällan som våra husdjur drabbas av smittsamma sjukdomar. Några exempel på sådana problem är kennelhosta hos hund, kattsnuva hos katt, papegojsjuka hos fågel och kaninpest hos kanin. Den absoluta majoriteten av insjuknande i infektionssjukdom beror på smitta från djurets närmiljö. Sjukdomsförebyggande hygien är viktigt för att undvika smittspridning.God hygien – bästa sjukdomsförebyggande åtgärdenHund- och kattägare är ofta duktiga då det gäller att se till att dessa djur lever i en ren miljö. Vi har ju ofta våra hundar och katter i sängarna, och vill av förklarliga skäl ha fräscha djur omkring oss. Att se till att hunden/katten har rena mat- och vattenskålar är också oftast självklart.Då det gäller övriga husdjur – allt ifrån kaniner och marsvin, till fåglar och reptiler – så är tyvärr noggrannheten med sjukdomsförebyggande hygien inte lika stor.Vanliga brister är till exempel:Dålig rengöring av mat- och vattenskålar. Fågelägare fyller ofta på matskålen varje dag utan att tömma ur gammal mat, och utan rengöring av skålen emellan.Felaktig placering av mat- och vattenskål i fågelburen, så att fågeln kan sitta på en pinne ovanför skålarna och bajsa ner i skålen.Dålig rengöring av fåglars sittpinnar. Gammal avföring fastnar och torkar in på pinnen, och fågeln sitter och nöter fotsulorna mot dessa bakteriehärdar dag efter dag.Dålig rengöring av underlaget i buren/terrariet. Reptilägare har ofta fina inredningar med sand, bark och stenar som underlag. Att regelbundet tömma ur detta och rengöra allt material tar mycket tid och kraft, varför man ofta slarvar med detta. I stället nöjer man sig med att bara skopa ut synlig avföring.Även kanin- och marsvinsägare slarvar ofta med burrengöringen. Dessa djur kissar ofta stora mängder. Djuren blir blöta om tassar och mage, och inandningsluften kommer att innehålla stora mängder ammoniak som är retande på ögon och luftvägar.Slarv med bashygienen leder till att bakterier från gammal skämd mat och gammal avföring ansamlas i djurets närmiljö. Till slut blir den totala bakteriemängden så stor att djuret insjuknar i en infektionssjukdom – trots att dessa bakterier egentligen är ”normalflora” för djuret ifråga. Dålig utfodring och dålig miljö är de största bovarna då det gäller våra sällskapsdjurs hälsa.Sjukdomsförebyggande hygien – hur gör jag?Vad kan man då göra för erbjuda sitt djur en god miljö? Några grundläggande regler är till exempel:Rengör mat- och vattenskål dagligen oavsett vilken sorts djur du har.Desinfektera mat- och vattenskål varje vecka. Du kan t ex använda vanlig klorin spädd enligt anvisning på flaskan. Skölj mycket noga efteråt.Rengör fåglars sittpinnar dagligen. Sittpinnar är svåra att desinficera och bör hellre bytas ut med relativt korta intervall.Avlägsna gammal icke uppäten mat minst en gång per dygn. Grönsaker och frukt och andra ”fuktiga” matvaror bör avlägsnas redan efter 3-4 timmar.Burunderlag hos fåglar och gnagare bör bytas ut dagligen.Hos reptiler bör avföring och urin avlägsnas så fort det upptäcks. Avlägsna även en del av underlaget runt den synliga avföringen, eftersom vätskan kan ha spridits en bit runt om. Allt underlag bör rengöras varje vecka.Burbotten/terrariet samt inredning bör desinfekteras regelbundet, minst en gång per månad. Förutom denna vardagshygien så ska man naturligtvis också tänka på vikten av karantän vid införsel av nya djur. Då det gäller kanin och gnagare är det inte så vanligt med smittsamma sjukdomar som man kan få med hem via nykomlingar. För dessa djur kan det därför räcka med någon veckas karantän innan nykomlingen sätts ihop med de gamla djuren. Då det gäller fåglar och reptiler är riskerna större att man får in någon smittsam sjukdom med ett nyförvärv. För fåglar bör en lämplig karantänperiod vara minst 3 månader, för reptiler helst minst 6 månader.

Djurvårdguiden

Värpnöd hos papegoja

Värpnöd hos papegoja, det vill säga oförmåga att lägga ett ägg, är en sjukdom som framför allt brukar drabba de små papegojorna – undulat, agapornis och nymfkakadua.Orsaker till värpnöd hos papegojaOrsaken till att en fågel drabbas av värpnöd kan vara många:Olika slags bristsjukdomar.Missbildade ägg.Överdriven äggläggning.Fetma.Dålig kondition.Sjukdom i könsorganen.Den absolut vanligaste orsaken till värpnöd är kalkbrist. Många små papegojfåglar utfodras med enbart någon slags fröblandning. Fröer innehåller så gott som inget kalk alls. Kalk behöver fågelhonan för att bilda skal runt ägget. Och för att ge kraft i livmodermuskulaturen så att hon kan krysta ordentligt.SymtomVanliga symptom hos fågeln kan vara allmän svaghet, fågeln sitter uppburrad och tystare än vanligt.Så småningom går hon ner på burgolvet, sitter ofta bredbent, ibland med synliga försök att krysta.Om djurägaren inte upptäckter symptomen i tid kan honan bli så dålig att benen inte bär, samt så kraftigt allmänt försvagad att aptiten upphör.Vad kan jag göra själv?När man som fågelägare misstänker att honan har drabbats av värpnöd, så kan första hjälpen hemma bestå i att sätta in henne i badrummet med varmvattnet på i kranarna, så att det bildas fuktig vattenånga i rummet.Man kan även ge fågeln lite mjölk att dricka – det ger dels välbehövligt kalk, dels vätska och näring.Är fågeln så dålig så att den sitter på burbotten bör den dock genast transporteras till veterinär för kontroll.UndersökningHos veterinären undersöks fågeln. Ibland räcker det med att känna igenom fågelkroppen lätt – ett ägg med normalt skal är oftast lätt att upptäcka. Ibland kan dock ägget sitta högt uppe i äggledaren och vara svåråtkomligt vid undersökningen. Likaså kan det ibland vid kraftig kalkbrist bildas ägg med ett mycket tunt skal, eller inget alls. Dessa kan likaså vara svåra att påvisa. I dessa lägen måste fågeln oftast undersökas med röntgen eller ultraljud för att diagnosen ska ställas.BehandlingFortsatta åtgärder beror på fågelns allmäntillstånd. Till en relativt pigg fågel kan det ibland räcka med att injicera kalk och värkstimulerande hormon, och därefter avvakta ett par timmar för att se om fågeln nu klarar av att lägga sitt ägg. I allvarligare fall måste fågeln ofta först ges så kallad understödjande behandling, för att när den har hämtat lite krafter söva och massera ut ägget. Vid riktigt besvärliga fall kan det bli nödvändigt med ett operativt ingrepp (”kejsarsnitt”).Förebygg återfallNär ägget väl är ute gäller det att försöka förebygga återfall. Många papegojfåglar har inpräntat i sina gener att de ska lägga en kull av ägg, ofta 3-5 stycken. Om det var det första ägget i kullen som fastnade, finns det alltså risk med snabbt återfall i samma symptom. I ett sådant läge väljer man ofta att ge en typ av hormonbehandling som hjälper till att ”stänga av” aktiviteten i äggstocken för en tid framåt. Medan fågeln får en återhämtningsperiod så måste djurägaren intensivt jobba på att lära fågeln äta nyttig mat, alternativt att få i den ordentliga mängder kalk.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Här hittar du fler Skötselråd papegoja »Värpnöd drabbar framförallt små papegojfåglar, till exempel undulater.

Djurvårdguiden

Utlandsresa med din fågel

Vi reser alltmer, och det blir allt vanligare att vi tar med oss våra sällskapsdjur på semestern. Regelverket för vad som gäller vid utlandsresa är mycket omfattande, så även när det gäller utlandsresa med din fågel.För fullständiga uppgifter se Jordbruksverkets hemsida, www.jordbruksverket.se, och klicka dig vidare via Djur, sedan Resor och transporter. Välj därefter Sällskapfågar.Kort om utlandsresa med din fågel:Du får föra in maximalt 5 egna fåglar till Sverige från ett annat EU-land eller Norge.Fåglarna ska vara uppfödda i fångenskap och ska inte säljas eller byta ägare efter införseln.Från europeiska länder som inte ingår i EU krävs även CITES-intyg för vissa arter.Det går att resa utomlands med fåglar. Ta reda på alla regler innan du ger dig av.

Djurvårdguiden

Tumörer hos undulat

Undulater är en av de mest populära och älskade sällskapsfåglarna sedan länge. I många år har de varit friska och härdiga fåglar och den förväntade livslängden har varit 10-15 år. Tyvärr är situationen en annan med dagens undulater. Tumörer hos undulat har blivit vanligt. Dessa tumörsjukdomar har förkortat undulatens livslängd med många år och idag bör man inte räkna med att en undulat blir äldre än 5-6 år.Tumörsjukdomarna börjar oftast i testiklar, äggstock, lever eller njurar men kan även förekomma utvärtes på fågeln i form av växande knölar i hud eller underhud. De invärtes tumörerna är svåra att upptäcka och i de flesta fallen upptäcks de inte förrän fågeln är påtagligt rund om buken eller har svårt att gripa med ett eller båda benen.Undersökning och behandlingMånga fågelägare tror att en förlamad undulat har gjort illa sitt/sina ben och söker hjälp på grund av misstanke om brutet ben. Man kan lätt med hjälp av röntgen ställa en korrekt diagnos.Frakturer är ofta lättbehandlade medan tumörsjukdomar är desto svårare att behandla.Synliga tumörer hos undulat, på huden eller i underhuden, kan i vissa fall opereras.Att göra bukingrepp på undulater är dock mycket svårt och oftast helt omöjligt. Dels på grund av tumörerna hunnit bli så stora innan de upptäcks men även på grund av att fågeln är så liten och känslig att bukingrepp över huvud taget är mycket riskfyllda.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Orsaker till tumörer hos undulatDrabbade undulatägare undrar ofta varför deras fågel blivit sjuk och om de hade kunnat göra något för att förhindra sjukdomen. Ännu vet man inte hela bakgrunden till varför just undulater är så drabbade. Men det är uppenbart att det finns en ärftlig faktor.Ärftliga faktorerEn cancer-gen har uppstått under den allt för intensiva och okontrollerade uppfödningen. Ofta med ett stort inslag av inavel för att få fram de attraktiva nya färgerna. Denna gen har nu spridit sig så snabbt och omfattande att i stort sett inga undulater kan ”friförklaras”. För att få bukt med problemet skulle det med andra ord krävas ett omfattande avelsarbete där friska fåglar väljs ut för avel i stället för de som har de mest attraktiva utseendena.KostvanorTeorier finns också om att undulaters ”normala” kostvanor kan bidra till sjukdomsproblemet. Liksom hos människor tror man att en ensidig och fet kost kan leda till att tumörsjukdomar och andra sjukdomar lättare uppstår. Det finns med andra ord anledning att försöka komma ifrån den enformiga frö-dieten som de flesta undulater lever av.Skötselråd papegojfåglar  »Tyvärr drabbas våra undulater ofta av tumörer.

Djurvårdguiden

Trauma hos papegoja

Eftersom våra sällskapsfåglar ofta tillåts vistas fritt ute i hemmet, ibland även flygande runt i hemmet, riskerar de att då och då utsättas för olika former av olyckor/traumatiska skador. Här följer en kort genomgång av de vanligaste problemen och vad som måste åtgärdas. Läs om trauma hos papegoja.Blödande vingpennaNär fågeln ruggar (byter fjädrar)  finns det i de nyutväxande fjädrarna ett blodkärl. Detta blodkärl skrumpnar bort när fjädern vuxit klart. Om fågeln råkar bryta av en växande fjäder uppstår en blödning. Ju större fjäder, desto kraftigare blödning. De små konturfjädrarna på kroppen brukar inte ge upphov till några problem, här rör det sig endast om någon enstaka bloddroppe. Men om det är en ving- eller stjärtpenna som skadats så kan blödningen bli mer omfattande.Första hjälpen innebär att fågeln försiktigt fångas in. Är den van vid hantering så kan man sitta och försiktigt hålla ett tryck med fingrarna runt fjäderns fäste, alternativt  kan man böra en liten boll av potatismjöl och vatten och kleta runt brottområdet för att få blödningen att upphöra. Låt sedan fågeln sitta i en liten bur i lugn och ro. Om blödningen har avstannat behövs sedan ingen ytterligare åtgärd.Om man inte kan hantera sin fågel, eller blödningen inte upphör efter ovanstående åtgärder,  måste fågeln transporteras till veterinär för dragning av den blödande fjädern. Vi rekommenderar inte att man gör detta själv eftersom det är lätt att skada huden runt fjäderns fäste! Beroende på vilken fjäder det rör sig om, och hur pass van vid hantering fågeln är,  kan det hända att man väljer att ge fågeln en lätt narkos i samband med fjäderdragningen.Tänk på att så snart en fjäder har fallit bort eller dragits bort, börjar en ny fjäder att växa ut. Det gäller alltså att se till att fågeln inte riskerar att skada även denna under utväxtperioden.BitskadorEftersom vi ofta har flera sällskapsdjur  händer det ibland att skador uppstår i samband med att de träffas. Oftast rör det sig om bett från andra fåglar, eller från hund eller katt.Då fåglar biter varandra, rör det sig oftast om nyp i fötter då en fågel landat på en annan bur. Ibland kan en eller flera tår vara bortbitna. I första hand gäller det att rengöra och bedöma skadans omfattning. Vid behov måste smärtstillande medicin sättas in. Antibiotika behövs mer sällan, eftersom fågelbett sällan ger upphov till infektioner.En speciell variant av bitsår fåglar emellan är bett som uppstår i parningstider. Här är framför allt kakaduor lite ökända, eftersom det händer att hannen orsakar mycket allvarliga skador på honan, ibland till och med dödande. Oftast biter hannen mot näbben, och kan slita av under- eller övernäbben. Dessa skador är ofta livshotande och måste omedelbart undersökas av veterinär.Bitsår från rovdjur är vanligen mycket allvarligare än bitsår från andra fåglar. Dels därför att sårskadorna blir mer omfattande, dels därför att såren oftast blir infekterade. Framför allt bitsår orsakade av katt, kan ofta leda till livshotande blodförgiftning hos fågel. En fågel som har hållits i munnen av en katt bör alltid undersökas av veterinär och antibiotikabehandlas, oavsett om några synliga sårskador ses.Beroende på vad fågeln blivit biten av, och hur omfattande sårskadan är, blir behandlingen alltifrån endast sårrengöring, till omfattande sårbehandling med antibiotika och smärtstillande medicinering. Veterinär bör alltid kontaktas för att bedöma skadans allvarlighetsgrad.BenbrottFrakturer är något som de mindre papegojfåglarna, t ex undulat, ofta råkar ut för – kanske för att de är så små och inte alltid upptäcks i tid av djurägaren. Klassiska situationer är undulaten som sitter ovanpå en öppen dörr, och som hamnar i kläm när dörren plötsligt snabbt stängs. Andra olyckstillbud kan vara en fågel som blir skrämd och flyger in i en vägg eller glasruta, eller en fågel som blir kliven på.Det vanligaste benet som drabbas är underbenet (tibiotarsus). Mindre vanligt är det med skador på vingens skelettdelar.De allra flesta frakturer måste stabiliseras för att läka ordentligt. Stabiliseringen kan på små lätta fåglar ibland göras med en intejpning. På större fåglar måste oftast metallstift av något slag användas för att ge tillräcklig styrka. Ibland sätts metallstiften inuti benpipan, ibland sätts stiften i stället på tvären genom benpipan och förenas med en utanpåliggande plastbrygga som avlastar benet. Vilken metod som används beror på fågelns storlek, vilken skelettdel som drabbats, och hur komplicerad frakturen är. I allmänhet kan man säga att frakturer på benets skelettdelar är lättare att fixera än frakturer på vingens skelettdelar.Efter fixeringen är det viktigt att fågeln vilar, dvs inte anstränger den skadade skelettdelen. En mycket sträng vila i mycket liten bur krävs de första 10 dagarna. Därefter kan friheten ökas försiktigt. Efter 3-4 veckor kan fixeringen ofta avlägsnas och sjukgymnastik påbörjas.BrännsårLösflygande fåglar missbedömer ibland var det är lämpligt att landa. I olyckliga fall händer det att en fågel landar på en varm kokplatta, eller till och med i en kastrull eller stekpanna.Brännsår ger alltid upphov till mycket allvarliga skador. Dels skadas den hud som varit i kontakt med det heta föremålet, ofta så allvarligt att huden helt faller bort och blottar underliggande vävnad. Dels förlorar fågeln mycket vätska och näringsämnen via de öppna sårytorna. Dessa sårytor blir även lätt infekterade. Sist men inte minst är brännsår mycket smärtsamma.Vid brännskada måste därför fågeln genast transporteras till veterinär. Skadade områden kan skyddas med fuktade svala kompresser. Beroende på skadans omfattning kan fågeln behöva långtidsbehandling med sårvård, bandagering, brännsårssalva, antibiotika, stödmatning, smärtstillande medicin, och ibland till och med intravenöst dropp. Vissa fall kräver inskrivning av fågeln på djursjukhus/klinik. Enklare fall kan skötas hemma men med täta efterkontroller.HjärnskakningHjärnskakning är också en skada som drabbar lösflygande fåglar. En del fåglar uppfattar inte glasrutor som ett hinder utan flyger rakt emot dem. Andra fåglar kan då de blir skrämda flyga rakt in i en vägg eller annat fast föremål.Symptomen beror på hur kraftig smällen var. Ofta blir fågeln märkbar trött och svag. Den sitter uppburrad och blundar, och vill inte äta. Ibland märks någon slags neurologiska symptom, som t ex oförmåga att använda ena eller båda benen, eller att vingarna hänger. I riktigt allvarliga fall kan fågeln drabbas av epilepsiliknande anfall.En fågel som misstänks ha hjärnskakning ska sitta svalt och mörkt. Om den inte inom några timmar visar tecken på förbättring bör den undersökas av veterinär. De allra flesta fåglar återhämtar sig inom 2-3 dagar. I enstaka fall kan långvariga neurologiska besvär sitta i flera månader.Åtsittande ringDenna skada är inget trauma hos papegoja i egentlig mening, men eftersom den orsakas av ett främmande föremål utanpå fågeln så inkluderas den här.Problem med snävt sittande ringar ses framför allt hos kanariefåglar, men kan i oturliga fall drabba vilken ringmärkt fågel som helst.Hos kanariefåglar orsakas besvären oftast av att fjällen på underbenet ”reser sig” eller blir förtjockade till följd av fotskabb eller näringsbrist. Ringen börjar nu strama åt benet och stryper blodcirkulationen till underben och fot. Dessa vävnader svullnar, och ringen kommer därmed att sitta ännu snävare. I slutänden kan foten drabbas av kallbrand.Hos papegojfåglar är det oftare olika slags olyckstillbud som orsakar problem med ringen. Om fågeln av någon anledning skadar foten eller benet så att denna svullnar, kommer ringen på samma vis som hos kanariefåglarna att börja strama till och strypa blodförsörjningen.Den absolut viktigaste åtgärden vid denna typ av skada är naturligtvis att avlägsna ringen. Helst görs detta under narkos, framför allt på mindre fåglar, eftersom det är mycket lätt att skada mjukdelarna i benet när ringen stramar åt. Där ringen suttit har det oftast blivit någon slags sårskada som sedan måste skötas. I allvarliga fall, med öppna sår och skador på nedre delar av benet, kan antibiotika behöva sättas in. Om kallbrand har tillstött måste de döda vävnadsdelarna amputeras bort.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel råkar ut för olycka.Skötselråd papegoja »Eftersom våra sällskapsfåglar ofta tillåts flyga fritt i hemmet riskerar de att då och då utsättas för olika former av olyckor/traumatiska skador.

Djurvårdguiden

Struma hos undulat

De flesta sällskapsfåglar utfodras fortfarande med olika slags fröblandningar. Fröer saknar många viktiga näringsämnen. Ett av dessa är jod. Jod är viktigt för att sköldkörteln ska klara av att bilda hormoner som är väsentliga för ämnesomsättningen.I färdiga kommersiella fröblandningar som säljs som fågelmat ska extra jod finnas tillsatt. Om förpackningen är gammal, eller om fågeln i stället utfodras med fröer som sålts på lösvikt, så finns risken att jodinnehållet i fodret blir för låg. Bland de fåglar vi håller som sällskapsfåglar är det speciellt undulater som är mycket känsliga för lågt jodinnehåll i maten.Jodbrist leder till att sköldkörteln blir överaktiv, den försöker utnyttja befintligt jod så bra som möjligt. Den överaktiva körteln blir förstorad, och börjar trycka på omgivande organ. Hos människor sitter sköldkörteln på halsen, men hos fåglar sitter den inuti bröstkorgen, där luftstrupen förenas med huvudbronkerna. Den förstorade körteln kan alltså börja trycka på olika organ inne i brösthålan, och orsaka symptom från dessa.Symtom på struma hos undulatDe klassiska symptomen hos en fågel med jodbrist hänger sällan samman med bristen på aktivt sköldkörtelhormon, utan i stället med trycket från den förstorade körteln. Undulaten får ofta ett pipande biljud från andningen som hörs vid varje andetag. Rösten kan bli förändrad. Med tiden kan körteln även börja trycka på matstrupen, vilket kan leda till svårighet med krävtömningen. Undulaten kan börja kräkas upp mat, bli kladdig i fjäderdräkten på huvudet, och magra av. I ett långt gånget skede av sjukdomen kan den extremt förstorade körteln leda till påtagliga andningsbesvär.Behandling av sjukdomen är oftast mycket tacksam i tidiga sjukdomsstadier. Undulaten tillförs jodtillskott, oftast via vattnet. Redan inom en vecka kan man förvänta sig förbättring. Då sjukdomen har pågått en längre tid, och fågeln har börjat få problem med att behålla maten, så är prognosen mer tveksam.Försök aldrig själv att behandla med jodtillskott, eftersom även för mycket jod kan ge upphov till allvarliga sjukdomsproblem!Mer om sjukdomar hos våra tamfåglar »Skötsel av papegojfåglar »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Undulater kan drabbas av struma.

Djurvårdguiden

Skötselråd för papegoja

Skillnader förekommer dock mellan olika arter. Bästa sättet för dig att sköta din fågel väl är att efterforska fågelns ursprungsmiljö. Sedan kan du så bra som möjligt erbjuda lämplig omgivningstemperatur, luftfuktighet och utfodring.Rent allmänt kan sägas att många sällskapsfåglar tyvärr far ganska illa. Många djurägare har svårt att få tag i uppdaterad information. Därför sköts fåglarna ofta enligt råd och riktlinjer som kom till för länge sedan. Mycket av den gamla informationen som fanns baserade sig på hur hönsfåglar skulle skötas. Nu vet vi att stora skillnader föreligger mellan hönsfåglarnas och papegojfåglarnas behov.Dessutom är det tyvärr många djurägare som köper en sällskapspapegoja utan att riktigt inse vad detta innebär.Om man skaffar en papegoja gäller det att från början ha realistiska förväntningar, och förstå att:Papegojor är av naturen högljudda. Framför allt vid gryning och skymning är det helt naturligt för fågeln att använda rösten.De skräpar ner. Näbben är fågelns tredje hand. Den används för att undersöka och sönderdela föremål i omgivningen för att söka ätbara delar och för att aktivera sig.Papegojor är sociala djur och behöver nära kontakt med antingen artfränder eller sin ägare.Papegojan ställer alltså stora krav på sin ägare. Den nya fågeln som i början fick massor av uppmärksamhet, blir med tiden en ”möbel” som man på sin höjd ägnar fem minuter åt då och då. Om fågeln sedan inte ges tillräckligt med stimulans och sysselsättning kan den snabbt utveckla oönskade beteenden. Det kan vara skrikande, bitande och fjäderplockning. Detta leder ofta till att djurägaren tröttnar på fågeln, som säljs vidare från hem till hem.Följande råd ska förhoppningsvis ge dig en bra grund att börja arbeta från. Och kanske väcka din nyfikenhet på att leta dig vidare till mer detaljerade råd om till exempel hantering och träning.Skötselråd för papegoja – burenEn papegoja kräver stor rörelsefrihet. Den behöver få utlopp för sin lust att klättra eller flyga. Bäst vore därför att ha en stor voljär till fågeln. Alternativt kan man låta den vistas lös i ett rum. De flesta fåglar har dock även ett trygghetsbehov och behöver därför en bur dit den kan dra sig undan och få vara ifred.Buren måste självklart vara så stor som möjligt. Särskilt om fågeln kommer att tillbringa den mesta tiden instängd i buren. Bredden bör minst vara den dubbla mot fågelns vingbredd. Den ska kunna kan sträcka ut vingarna ordentligt. För en fågel med lång stjärt måste buren även vara ganska hög så att inte stjärtfjädrarna skadas. Enligt djurskyddslagen ska en undulatbur inte vara mindre än 50 dm2.  Den kan alltså vara minst t ex 50 x 100 cm i storlek. Till en nymfkakadua får buren inte vara mindre än 150 dm2, dvs 100 x 150 cm. En ara måste ha en bur på minst 640 dm2 . Det vill säga nästan som ett ordinärt sovrum!Papegojan behöver trygghetTänk på att en fågel fortfarande i grunden är ett vilt djur placerat i en onaturlig miljö. I naturen måste fågeln hela tiden vara på sin vakt mot tänkbara faror. Även våra sällskapsfåglar kan bli oerhört störda av olika faktorer i omgivningen. Det gäller att placera och inreda buren med tanke på detta. Buren är fågelns hem och trygga punkt. Det gäller att fågeln inte ska utsättas för skrämmande eller skadliga intryck som t ex:Andra husdjur omedelbart nära buren, framför allt inte ovanför buren.Ljus och skuggor nattetid, t ex från billyktor utomhus.Intensivt solljus från ett fönster.Intensivt ”spring” av familjemedlemmar inom en meters avstånd från buren.Tänd belysning och hög ljudvolym mer än 10-12 timmar per dygn.Det gäller alltså att hitta en lämplig plats för buren. Fågeln ska kunna delta i familjens aktiviteter utan att bli stressad. Den ska inte kunna skrämmas av djur vare sig inne i hemmet eller utanför. Och den ska inte bli utsatt för starkt solsken.Individuellt hur fåglarna vill ha detFåglar är individer precis som vi människor. Vissa fåglar älskar att vara med i centrum där allt händer. Buren kan då gärna vara placerad i kök eller vardagsrum. Det kan också vara lämpligt att även ha en separat sovbur. Den kan placeras i ett rum där fågeln får 10-12 timmars ostörd sömn på natten. Andra fåglar är mer timida och stressas lätt av intryck från fönster, TV eller besökare i hemmet. Dessa fåglar mår ofta bättre om buren placeras t ex i ett sovrum. Sedan kan fågeln ibland få tillbringa kortare tidsperioder på ett träd eller en klätterställning i andra rum.Fågeln ska själv kunna reglera hur mycket den vill dra sig undan. Därför bör buren innehålla en del där fågeln kan dra sig undan. Antingen kan en del av buren inredas med avskiljande väggar. Eller också kan buren ställas i ett hörn och en av de fria sidorna täcks med en vägg. Huvudsaken är att fågeln har ett hörn att dra sig undan till där den känner sig trygg och undangömd. Gör dock inte misstaget att sätta in en holk som privat hörna, förutom i de fall då du verkligen vill försöka få fågelungar. En holk i buren är en uppmaning till papegojhonan att börja lägga ägg.  Det kan många gånger kan leda till sjukdomsproblem.Skötselråd för papegoja – burinredningenSittpinnarI buren bör finnas sittpinnar av olika material och olika diameter. Det är viktigt för klor och trampdynor att diametern varieras. Annars uppstår lätt trycksår på undersidan av fötterna, och fågeln klarar inte av att själv slipa ner sina klor. Pinnarna ska helst placeras både på tvären av buren och längs med buren. Pinnarna ska rengöras dagligen!Tänk också på att inte placera pinnarna ovanför mat- och vattenskålar.Mat- och vattenskålarDen bästa burkonstruktionen för mat- och vattenskålar medger att skålarna sticker ut utanför buren genom en liten glugg. Fördelen med denna konstruktion är att fågeln inte kan förorena i skålarna. Använd hellre en vattenskål än en vattenflaska. Flaskornas konstruktion gör ofta att föroreningar ansamlas i flaskhalsen. Även mat- och vattenskål ska rengöras dagligen!UnderlagetUnderlaget på burbotten kan utgöras av tidningspapper eller pappershanddukar. Detta är då lätt att byta ut dagligen. Tidigare rekommenderades alltid att fågelburens underlag skulle utgöras av sand. Detta för att fågeln skulle kunna picka i sig sandkorn för att hjälpa matsmältningen. Vi vet numera att papegojfåglar, till skillnad från hönsfåglar, inte behöver sand för matsmältningen. Det kan tvärtom ofta utgöra en risk för sandinpackning i magsäck eller tarm.Viktigt med mycket leksakerEtt mycket eftersatt område i burinredningen gäller leksaker. De flesta fåglar får sin bur inredd med två sittpinnar, en mat- och vattenskål, en spegel och en bjällra. Sedan förväntar vi oss att fågeln ska trivas och hålla sig sysselsatt! Kom ihåg att vissa vetenskapsmän hävdar att våra papegojfåglar har en intelligens som motsvarar ett barn mellan 2-5 år. Hur länge skulle t.ex en 3-åring hålla sig sysselsatt med en spegel och en bjällra utan att få psykiska problem!!!Alla papegojfåglar måste ges ett stort sortiment leksaker. Dock ska inte alla leksaker finnas i buren hela tiden. Man bör variera dessa ofta så att de finns i buren max en vecka i taget. Undantag kan göras om fågeln har en absolut favoritsak. Den kan i så fall få finnas i buren alltid, medan övriga leksaker varieras. Många leksaker kan man tillverka själv. Använd trä, pinnar, kottar, läderrep, oxhud (hundleksaker), bomulls- eller hamparep. Och gärna frukt och grönsaker. Även träleksaker för barn fungerar ofta bra till fågel. Grundregeln är att tänka på att variera utbudet mycket. Använd:Olika färger.Olika former.Leksaker som ger ljud ifrån sig.Leksaker att bita/slita sönder.Ätbara leksaker.Leksaker att pilla med tungan på eller manipulera med fötterna.Förutom en välinredd bur så är det även lämpligt att ha ett klätterträd eller en lekställning för fågeln att vistas i den tid då inte vistas i buren. Även på dessa platser är det viktigt med varierad sysselsättning!Hygienen är viktig vid skötsel av papegojaRengöring av bur och burinredning är tyvärr ofta en mycket eftersatt detalj när det gäller hur vi sköter våra sällskapsfåglar. Många djurägare nöjer sig med att rengöra buren någon gång per vecka. I värsta fall rengörs även mat- och vattenskålar lika sällan.Ute i naturen kommer en fågel mycket sällan i kontakt med sin spillning. I en liten bur är förhållandet helt annorlunda. I takt med att mängden spillning och matrester ansamlas i buren, så ökar bakteriehalten i fågelns omgivning. När avföringen torkar blir bakterierna spridda i luften runt omkring fågeln och andas lätt in. Fåglar sitter ofta och borrar ner huvud och näsborrar i matskålar. Dessa innehåller ofta en blandning av gammal mat och torkad avföring. Där får fågeln lätt i sig en mängd bakterier och mögelsporer.Buren måste rengöras dagligen. Avlägsna underlagsmaterialet och sätt in nytt. Rengör mat- och vattenskålar, sittpinnar och övrig burinredning. En gång per vecka ska dessutom hela buren torkas av från spillningsrester, fjädrar och annan smuts. Alla detaljer bör även desinfekteras minst en gång per månad. Man kan t ex använda utspädd klorin eller Hygisoft. Skölj noga efteråt.Tänk på att merparten av alla infektionssjukdomar som drabbar fåglar orsakas av bakterier från närmiljön!Skötselråd för papegoja – omgivningenLuftfuktighetEn frisk papegojfågel klarar av att leva i vår normala inomhusmiljö. De kan även vistas utomhus sommartid. Det största problemet med vår inomhusmiljö är den torra luften. De flesta papegojfåglar kommer från tropiska eller subtropiska områden. De är skapade för en betydligt högre luftfuktighet. Torr inomhusluft kan leda till luftvägssjukdomar och fjäderproblem. För att skapa en fuktigare inomhusmiljö kan duSkaffa en luftfuktare.Ha mycket gröna växter i rummet.Ställa ut små skålar med vatten här och var i rummet.DuschningDessutom bör du försöka lära din fågel att bada eller duscha. Detta ska sedan göras dagligen. Vissa fåglar badar självmant i ett fågelbad, en grund skål med vatten i. Andra fåglar tycker om att följa med ägaren in i duschen. Fåglar som inte tränats att bada eller duscha från början kan tyvärr vara hysteriskt rädda för vatten. Då gäller det att försiktigt lära dem att uppskatta detta. Du kan t ex använda en blomduschspruta inställd på finaste vattenångan. Håll sprutan undangömd så fågeln inte ser den. Spruta så att vattenångan faller ner över fågeln. Med tiden kan du öka intensiteten på ”regnet” och även visa fågeln sprutan. Ett annat sätt att lura fågeln att duscha kan vara att dränka in ett salladshuvud/kålhuvud eller dylikt i vatten. Lägg eller häng det sen ovanpå buren. När fågeln biter och sliter i grönsaken får den samtidigt en naturlig dusch.UV-belysningUV-belysning är en annan viktig beståndsdel som fåglarna har tillgång till i sin naturliga miljö men saknar inomhus. UV-ljus är framför allt viktigt för aktiveringen av D-vitamin i huden. Utan D-vitamin kan fågeln drabbas av kalkbrist. Direkt solljus (inte filtrerat genom en glasruta) är naturligtvis den bästa och mest naturliga källan till UV-ljus. Sommartid är det därför bra om fågeln får vistas utomhus mycket. Till fåglar som inte kan njuta av äkta solsken, så får man istället införskaffa ett UV-lysrör som ska hängas ovanför buren, men gärna inte mer än 45-60 cm ovanför den sittpinne där fågeln vistas mest.LjusintensitetPapegojfåglar kommer i allmänhet från mycket soliga länder, där ljusintensiteten är hög. Det är därför viktigt att belysningen är mycket bra under fågelns vakna timmar i dess omgivning. Vår normala inomhusbelysning är vanligen ganska dämpad i jämförelse med vad fåglarna kräver, och du bör sannolikt införskaffa en eller flera extralampor för att öka ljusintensiteten nära fågeln. Det är dock fortfarande viktigt att se till att fågeln kan välja att dra sig undan starkt ljus i en undanskymd hörna, om den så önskar.LuftkvalitetenLuftkvaliteten är också viktig att tänka på. Fåglar har oerhört effektiva andningsorgan, och alla ämnen som sprids i vår inomhusluft kan även hamna i fågelns luftvägar. Fåglar är mycket känsliga för olika ämnen som sprids via sprayer, t ex hårspray, parfym och rengöringsartiklar. En vanlig orsak till förgiftning är även oset från bränd mat, framför allt mat som stekts i teflonpannor. Tänk även på att cigarettrök kan vara mycket skadligt för fågeln!Allmänna skötselråd för papegojaEn frisk välnärd sällskapsfågel kräver minimalt med kroppsvård. Duschande eller badande är som nämnts ovan mycket viktigt. En fågel som äter ensidig kost och som har dåligt tillgång på varierade sittpinnar kan behöva hjälp med kloklippning.Undvik att klappa fågeln om du har ätit fet mat som t ex chips. Eller om du har olja eller handkräm på fingrarna. Rökare bör även undvika att klappa fågeln. Nikotin från fingrarna kan överföras till fågelns hud.Om fågelns fjäderdräkt blivit nedsmutsad kan den rengöras försiktigt med lite rengöringsmedel, t ex barnschampo. Skölj sedan omsorgsfullt med ljummet vatten.VingklippningVingklippning sker endast i särskilda fall i enlighet med Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (saknr L80).  En vingklippt fågel löper mindre risk att flyga iväg oavsiktligt. Den kan dock ofta flyga om den får hjälp av en vindpust utomhus. En vingklippning är alltså aldrig en garanti för att din fågeln inte kan flyga iväg!Tänk dock på att det är viktigt för en ung fågel att först få lära sig flyga ordentligt innan man vingklipper den första gången. Att lära sig flyga ordentligt är viktigt för uppbyggnaden av normal muskulatur. Och för att fågeln ska få en god balansförmåga. Tyvärr är det många unga fåglar som får vingarna klippta alldeles för tidigt. Fågeln har då ofta dålig balans och ramlar lätt och skadar sig. I takt med dessa fall ökar fågelns osäkerhet. Denna osäkerhet kan lätt övergå i problem med bitande eller fjäderplockning.RuggningEn fågel byter fjäderdräkt (ruggar) en eller två gånger om året. Fågeln tappar inte alla fjädrar samtidigt, utan några i taget. Under ruggningen krävs det extra fett, proteiner och vitaminer i kosten. Då kan nya fjädrar bildas snabbt. När den nya fjädern växer ut kommer den först ut i ett sugrörsliknande hölje. Fågeln pickar på detta hölje så att fjädern öppnar sig. Detta beteende ska inte feltolkas som att fågeln ”plockar sig” eller som att den har ohyra och kliar sig.FotringOm din fågel har en fotring så måste denna kontrolleras ofta. Ringen får inte krama åt och strypa blodförsörjningen till foten. En normalt sett välsittande ring kan efter ansamling av smuts eller efter yttre trauma och svullnad plötsligt orsaka skador på benet.Skötselråd för papegoja – uppfostranEn del fågelägare har ett naturligt medfött handlag med sina fåglar. De har en positiv relation till sin fågel och kan njuta av den stimulans och den glädje en papegoja kan tillföra i hushållet. Andra fågelägare har det inte lika lätt. De kanske aldrig haft fågel tidigare. Eller har kanske tagit över en fågel på grund av att den tidigare ägaren tyckte den orsakade för mycket besvär. Hos en oerfaren djurägare kan det lätt dyka upp problemsituationer som inte är enkla att hantera. I värsta fall leder det till problem med en bitande eller hysteriskt skrikande papegoja.Kurser för papegojägareSedan flera år tillbaka har Djurkliniken Roslagstull arrangerat ”lydnadskurser” för papegojägare. Under dessa kurser försöker vi bland annat lära ut hur papegojornas naturliga beteenden i det vilda fungerar. Och hur dessa naturliga beteenden kan orsaka problem när de utförs av våra sällskapspapegojor. Vi försöker även lära ut effektiva metoder för att träna in nya beteenden hos fåglar. Nya beteenden kan vara trickträning, som att vinka, snurra runt, höja vingarna på kommando. Eller rena nyttobeteenden, som att lära sig bada eller duscha. Eller att lära sig leka med sina leksaker. En stor del av kursen ägnas också åt olika problembeteenden hos papegojor. Framför allt bitande och skrikande. Och hur man kan gå tillväga för att försöka eliminera eller åtminstone minska dessa beteenden.Huvudtanken i våra kurser är att lära djurägaren grunderna för operant inlärning (kallas ibland även klickerträning). Denna metod kan även kallas träning med positiv förstärkning. Detta är det moderna sättet att träna djur – oavsett om det handlar om delfiner, späckhuggare, hundar eller papegojor. Med positiv förstärkning bygger djurägaren upp en förtroendefull relation mellan sig och sin fågel. Umgänget med djurägaren blir något fågeln ser fram emot. Och att träna och lära sig nya beteenden blir ett positivt inslag i fågelns dagliga liv. Åtskilliga studier på en mängd olika djurarter har visat att träning med positiv förstärkning berikar djurets tillvaro på ett mycket värdefullt sätt. Vi ger därigenom vår papegoja möjligheten att utnyttja en del av sin höga hjärnkapacitet!Skötselråd för papegoja – utfodringTyvärr är merparten av den färdiga mat som säljs till sällskapsfåglar så kallat fågelfrö. I själva verket skulle de flesta av de fågelarter som vi har som sällskapsfåglar aldrig stöta på den typen av fröer i det vilda. Det är alltså ingen naturlig föda för dem. En annan nackdel med fågelfröer är att det är en obalanserad kost. De saknar många viktiga vitaminer och mineraler, samtidigt som de innehåller alldeles för mycket fett. Sist men inte minst så är många fröblandningar av dålig kvalitet. Frö som säljs i lösvikt innehåller ofta insekter. Ibland även mögelsporer.Vad ska då papegojor äta?Tyvärr så finns det ingen forskning som detaljerat beskriver vad papegojfåglar har för näringsbehov. Alla kunskaper vi har om utfodring av fåglar hänför sig i stället till hönsfåglar. Med ledning av hönsfåglarnas behov. Med vissa justeringar gjorda med hänsyn till papegojfåglarnas lite annorlunda anatomi, så har dock vissa riktlinjer fastställts. Dock gäller dess riktlinjer papegojfåglar som grupp, utan att ta hänsyn till de olika krav som olika arter av papegojor kan tänkas ha. Utifrån dessa riktlinjer finns det numer torrfoder för fåglar, så kallade pellets, av olika fabrikat. Alternativt måste fågelägaren själv göra sitt eget helfoder, som tillgodoser de olika näringsbehoven.Fördelen med pellets är att alla bitar ser likadana ut. Fågeln kan alltså inte plocka ut godbitarna och lämna resten. Nackdelen är att måltiden blir enformig och tillgodoser inte fågelns aktivitetsbehov. I naturen ägnar ju fåglarna stor tid och möda på att leta och bearbeta mat.Alternativet för den ambitiöse fågelägaren är att tillverka sitt eget helfoder. Fördelarna är att maten då kan varieras i högre grad. Den kan utnyttjas för att öka fågelns aktivitet och nyfikenhet. Nackdelen är att det är svårt att göra en näringsriktig utfodring. Och fågeln kan sabotera hela arbetet genom att bara äta vissa utvalda delar.Grundregler att tänka på vid komponeringen av en egen foderblandning:A-vitaminrika grönsaker och frukter, ca 30%.Gröna grönsaker:  senapsört, grönkål, kålrotsblast, spenat, broccoli, maskrosblad, vattenkrasse, betblast, mangold, persilja, grön paprika, chilipeppar.Rödgula grönsaker:  sötpotatis, morot, sommarsquash, pumpa, chilipeppar, röd paprika.Frukter:  persika, nektarin, aprikos, cantaloupmelon, papaya.Babymat bestående av sötpotatis, morot eller pumpa (kan vara svårt att få tag i).Proteiner, ca 20%.Mager yoghurt, mager ost, tofu, hårdkokt ägg.Välkokt kyckling, vit fisk, kalkon, mycket magert kött, tonfisk i vatten.Blandade sädesslag, brunt ris, pasta, majs, nötter, kokade bönor.Insektslarver.Övrig frukt och grönsaker, 15-20%.Majskolv, bönor i balja, blomkål, brysselkål, purjolök, kronärtskocka, sparris, betor, tomat, potatis.Äpple, vindruvor, banan, guava, granatäpple, apelsin, fikon, blåbär, plommon, kiwi, ananas.Fullkornssäd, 15-20%.Fullkornsbröd.Frukostflingor utan socker.Fullkornspasta.Brunt ris, vildris.Kolhydrater, ca 10%:  Frukt, pasta, säd, bröd, majs, bönor, potatis, ärtor, mjölkprodukter, nötter, fröer.Använd ovannämnda grupper som utgångspunkt.Försök se till att alla grupper är representerade i rätt omfattning över en vecka.Vissa dagar kan fågeln erbjudas fodermedel från en enda grupp, t ex A-vitaminrika grönsaker, för att försäkras sig om att veckointaget intas.Variera de olika ingredienserna dagligen.Försök även variera former, färger och struktur.Det enda som absolut bör undvikas är avokado som är giftigt för fåglar.Skötselråd för papegoja – undvik att sjukdomar går långtFåglar har en djupt rotad instinkt att så länge som möjligt dölja tecken på sjukdom eller svaghet för sin omgivning. Tyvärr invaggar detta beteende ofta djurägaren i en falsk trygghet. Man tror att fågeln är frisk och kry. Först när fågeln är så svag att den börjar sitta kraftigt uppburrad, eller t o m på golvet, upptäcker djurägaren att något är fel. I detta läge har ofta sjukdomen oftast gått så långt att ingen medicin i världen hjälper.Det är alltså mycket viktigt att du som fågelägare lär dig känna igen små förändringar i fågelns utseende, beteende och matvanor.Då kan du lättare upptäcka tidiga sjukdomstecken.Följande detaljer bör kontrolleras ofta hos din fågel:SpillningNormal spillning består av tre olika delar:Avföringen (”korven”) är restprodukterna från tarmen. Hos fröätande fågel är den oftast grön eller svart. Hos pelletsätande fågel ofta mer brunaktig. Avföringskomponenten ska alltid vara sammanhängande.Urinen är vätskedelen från njurarna och ses som den ”blöta” delen av spillningen. Den ska vara genomskinlig och klar. Hos fågel som äter mycket vattenhaltiga produkter, som grönsaker och frukt, så ses ofta en riklig del urin. Likaså vid olika former av stress, som t ex veterinärbesök.Den tredje spillningskomponenten är urinsyra, den fasta restprodukten från njurarna. Normalt sett ska denna vara vit eller gräddfärgad och ligga uppe på avföringen.Ändrad färg, konsistens och innehåll på spillningen är oftast ett tecken på bakomliggande sjukdom. OBS! Det som djurägare ofta tolkar som diarré är i verkligheten oftast ökad mängd urin. Alltså ökad mängd vätska i spillningen. Det är viktigt att studera alla de tre olika komponenterna för att avgöra vilken av dem som är förändrad.ViktDet idealiska vore att alla fågelägare väger sina fåglar på en digital matvåg minst en gång per vecka. Det är inte ovanligt att fågeln, när den väl kommer till veterinär har förlorat 1/3 av sin normala kroppsvikt därför att ägaren inte förstått förrän efter lång tid att fågeln är sjuk!BeteendeOm en fågel kvittrar eller pratar mindre än vanligt kan det vara första tecknet på att den inte känner sig frisk.MatvanorKontrollera att din fågel inte börjar ändra sina matvanor. Den ska inte äta mer ensidigt än tidigare. Inte heller bara sitter och leker med maten. Ofta tror djurägare att fågeln äter bra, fast den i själva verket bara petar runt i maten och kastar ut fröer omkring sig.Så snart du misstänker att din fågel är sjuk, kontakta veterinär! Vänta inte för att se om ”det går över”. Risken finns då att din fågel hinner bli allvarligt sjuk innan behandling sätts in. Det gör utsikterna till läkning mycket sämre. Det allra bästa vore om fåglar regelbundet besökte veterinär för förebyggande hälsokontroller, i stället för att vänta och försöka behandla när väl sjukdomar har dykt upp. Förebyggande sjukvård är den bästa sjukvården!Här hittar du information om olika sjukdomar hos våra tamfåglar »Skillnader förekommer dock mellan olika papegojarter. Bästa sättet för dig att sköta din fågel väl är att efterforska fågelns ursprungsmiljö för att så bra som möjligt kunna erbjuda lämplig omgivningstemperatur, luftfuktighet och utfodring.

Djurvårdguiden

Skötselråd för exotics

Här hittar du Djurvårdguidens sammanfattande skötselråd för exotics. Det vill säga fåglar, reptiler, iller, kanin och gnagare. Våra veterinärer har samlat massor med bra råd om skötsel av våra små husdjur.  Vi informerar om var djuren kommer ifrån. Hur de lever i det vilda. Hur de olika djuren är i temperamentet. Utfodring. Bur- eller terrariuminredning. Aktivering och reproduktion. Vi berättar även om vanliga sjukdomar och problem hos de olika arterna. Skötselråd för exotics och små sällskapsdjurIller »Kanin »Marsvin »Hamster »Chinchilla »Ökenråtta/Gerbil »Tamråtta & mus »Landsköldpadda »Dossköldpadda »Vattensköldpadda »Orm »Leguan »Leopardgecko »Dabbagam »Skäggagam »Vattenagam »Jemenkameleont »Papegoja »Om vanliga sjukdomar och hälsoråd för exotics »

Djurvårdguiden

Sjukdomar hos små sällskapsdjur och reptiler

Du hittar information om vanliga kaninsjukdomar och olika tandproblem hos kanin. Om infektionskänsliga ödlor, sköldpaddor och ormar. Tumörer och luftvägsproblem är vanligt hos mus och råtta, liksom fetma och tandproblem. Och andra problem som mindre sällskapsdjur kan råka ut för.Vi beskriver symptom och orsaker, berättar vad du kan göra själv hemma och när det är dags att kontakta en veterinär.Några vanliga hälsoproblem och sjukdomar hos små sällskapsdjur och reptiler:Problem med kaninens kindtänder »Problem med kaninens framtänder »Tandproblem hos iller »Magproblem hos kanin »Kaninen slutar äta »Infektion hos sköldpadda »Infektioner hos orm »Infektion hos ödla »Vanliga sjukdomar hos mus och råtta »

Djurvårdguiden

Rätt foder för papegojfåglar

Lösningen är att servera en kombination av pellets, frukt och grönsaker på ett stimulerande sätt.För att stimulera fågeln kan du försöka att låta fågeln leta efter sin mat.Rätt foder för papegojfåglar:Pellets Numera finns bra pellets för fåglar. Det är helfoder, där varje bit ser likadan ut, så att fågeln inte själv kan sitta och välja bland bitarna. Äter fågeln pellets får den i sig all näring den behöver. Men att sitta och äta bruna pelletsbitar kan ju inte vara stimulerande för en intelligent papegoja? Nej, det stämmer. Därför rekommenderas att ca 70 procent av vad fågeln äter utgörs av pellets. Då får den i sig basbehovet av näring.Grönsaker och frukt Förutom de 70 procent av fågelns foderintag varje dag ska resterande 30 procent av födan utgöras av grönsaker och lite frukt. Variera i det oändliga med olika former och färger, så stimuleras din fågel.Låt fågeln leta efter maten För att stimulera fågeln optimalt återstår utmaningen att låta fågeln leta sin mat. Börja enkelt, till exempel med ett löst papper ovanpå matskålen som fågeln måste flytta på. Trappa sedan upp svårighetsgraden, så att fågeln får flyga eller klättra från plats till plats och leta mat i olika gömmor/leksaker. När man har lyckats ska fågeln inte längre få mat från en skål utan själv leta upp all mat, som den gör i det vilda under 5 - 6 timmar per dag.Traditionsmässigt utfodras de flesta papegojor i fångenskap med olika sorters fröblandningar. Men de fröer som ingår i dessa blandningar är inget som papegojorna skulle stöta på i det vilda. De så kallade fågelfröerna är inte naturlig föda, i själva verket är dessa obalanserad kost där många viktiga mineraler och vitaminer saknas. Dessutom har fröblandningar ofta en dålig hygienisk kvalitet. I värsta fall kan din fågel bli sjuk av detta foder.Några av de vanligaste hälsoproblemen och sjukdomarna till följd av fel foder är:FetmaLeverförfettningArterioscleros (förfettade blodkärl)A-vitaminbrist med åtföljande luftvägssjukdomarKalkbrist med åtföljande värpnödStruma på grund av jodbristSkötselråd papegoja »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.

Djurvårdguiden

Papegojsjuka

Papegojsjuka eller Chlamydios orsakas av en bakterie vid namn Chlamydophila psittaci. Sjukdomen är vanlig bland papegojfåglar,  likaså bland duvor och hönsfåglar. Sjukdomen går under många namn – papegojsjuka, psittacos, ornitos eller chlamydios. Den kan även överföras till människa.Papegojsjuka hos fåglarSjukdomen är konstaterad hos mer än ett 100-tal olika fågelarter, och oftast bland papegojfåglar. Spridningen av smitta sker genom inandning av sjukdomsframkallande organismer i damm från avföring, urin, fjädrar och luftvägssekret. Akut sjukdom ses framför allt hos fåglar som varit utsatta för stress i någon form, t ex transport, försäljning (miljöbyte) eller vid vistelse med många fåglar på liten yta.Inkubationstiden är oftast 3-10 dagar. Dock förekommer det att en fågel som blir infekterad av bakterien inte visar tecken på sjukdom, utan blir en så kallad ”tyst smittobärare”, som har kvar smittoämnet i kroppen och senare kan insjukna vid någon stressituation. Denna tysta smittobärare är under denna tid en konstant smittohärd för sin omgivning!Det finns inga sjukdomstecken som är typiska för just papegojsjuka. En akut sjuk fågel ser oftast ut som många andra allvarligt sjuka fåglar – den är trött, sitter uppburrad och äter inte. Många gånger ses en gul- eller grönfärgad urinsyra i spillningen. Bland avelsfåglar är det vanligt att det enda symtomet är problem att lägga befruktade ägg, eller tidiga dödsfall bland ungarna.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blivit sjuk.Vad gör veterinären?Att diagnosticera sjukdomen papegojsjuka är ett stort problem. Det finns en rad olika tester framtagna, både via blodprov och via ”svabbprov” från t ex kloaken. Problemet är att det finns inte någon helt säker metod för alla fågelarter, och för alla tillfällen.För att undersöka om en fågel alls varit i kontakt med smittoämnet tas i allmänhet blodprov. Med provet kontrollerar man om kroppen har bildat antikroppar, dvs försvarat sig mot chlamydiaorganismen. Svårigheten att tolka detta prov beror på att provet bara visar just att fågeln varit i kontakt med smittan. Det visar inte om denna kontakt skett alldeles nyligen eller för ett år sedanFör att undersöka om en sjuk fågel är sjuk på grund av chlamydia, kombineras ovanstående blodprov ofta med ett s k svabbprov. Med en bomullspinne tas ett prov från näshåla eller kloak för att se om fågeln själv bär på chlamydiaorganismer.Problem med provtagningsmetoderProblemet med dessa provtagningsmetoder är att vissa tester fungerar dåligt på vissa fågelarter, som t ex undulater och nymfkakaduor. Ibland kan dessutom provsvaret bli förändrat beroende på att fågeln vid provtagningstillfället redan var behandlad med antibiotika. Enda säkra sättet att få en diagnos är tyvärr via obduktion! På en levande fågel får din veterinär ofta förlita sig på en kombination av information – fågelns symtom, blodprovssvar, röntgenutseende samt svar på specialtester enligt ovan.En ännu större nackdel med dagens laboratoriemetoder, är att vi efter genomgången sjukdom och avslutad behandling i dag inte har något prov att tillgå som visar att fågeln nu är helt frisk och fri ifrån sin papegojsjuka. Eftersom chlamydiaorganismen kan gömma sig kvar i kroppen under flera år utan att orsaka sjukdom, och under denna tid inte heller ger utslag på olika testmetoder, så kan vi alltså aldrig med 100%-ig säkerhet avgöra om fågeln övergått till att bli en tyst smittobärare eller ej!Behandling vid papegojsjuka hos fåglarVid konstaterad papegojsjuka hos en fågel gäller det att först avgöra hur spridd sjukdomen är i besättningen. Idealfallet är att samtliga fåglar hos den drabbade djurägaren testas med blodprov. De fåglar som har negativt provsvar isoleras från de sjuka fåglarna, och testas om 2-4 veckor senare. Om dessa fåglar då fortfarande är negativa så behöver de inte behandlas.Fåglar med positivt provsvar bör behandlas, oavsett om de visar tecken på sjukdom eller ej. För att behandlingen ska vara framgångsrik måste, förutom ren medicinering, vissa övriga åtgärder vidtas:trängsel måste undvikashäckning ska avbrytasnoggrann hygien måste upprätthållas – avföring och utspilld mat måste avlägsnas dagligen; mat- och vattenskålar rengöras dagligen; fågelfjädrar och dun måste torkas bort dagligennoggrann desinfektion av hela anläggningen bör utföras vid minst 2 tillfällen under behandlingstiden. Alla vanliga desinfektionsmedel kan användasavlägsna mineraltillskott under behandlingstidenBehandlingen är jobbig både för fågel och ägare. Den ska nämligen pågå i 45 dagar! En sådan lång antibiotikabehandling riskerar även att slå ut fågelns normala tarmbakterier, varför så kallade sekundära infektioner lätt kan tillstöta. Det är därför mycket viktigt att under hela behandlingstiden vara mycket observant på fågelns beteende, vikt, spillning och foderintag.Papegojsjuka hos människaSjukdomen kan spridas från fågel till människa. Däremot smittar inte människan vidare till andra människor. Smittspridningen sker genom att man inandas organismen från små luftburna partiklar från intorkad urin, luftvägsslem och torkad avföring. Känsligast för smitta är personer med dåligt immunförsvar.Inkubationstiden varierar från 5-14 dagar. Symtomen kan variera från lindrig förkylning till allvarlig lunginflammation. Det vanligaste är dock influensaliknande symtom med feber, huvudvärk, illamående och muskelsmärtor, ofta kombinerat med symtom från luftvägarna. Vid adekvat insatt behandling är dödligheten under 1%.Genomgången sjukdom ger ej bestående immunitet.Det är relativt oklart hur pass vanligt förekommande papegojsjuka är hos människa. Detta beror dels på sjukdomens likhet med andra luftvägssjukdomar – när behandling mot en misstänkt annan luftvägsinfektion sätts in blir ibland papegojsjukan botad ”av farten”. Dels beror det på att sjukdomen är svårdiagnosticerad – vid provtagning kan man få förvillande positiva resultat mot andra likartade organismer, t ex Chlamydia pneumoniae (även kallad TWAR).Vid envis influensaliknande sjukdom, glöm inte att påpeka för din läkare att du har fåglar i hemmet! Som fågelägare ska man alltid vara medveten om en liten risk att smittas av papegojsjuka. Det finns dock ingen anledning att vara jätteorolig för denna sjukdom, så länge ens eget immunförsvar är normalt.Skötselråd papegojfåglar »

Djurvårdguiden

Övervikt hos undulater

Övervikt hos undulater är ett mycket vanligt problem.Orsaker till övervikt hos undulaterOrsaken är precis som hos människor att fågeln äter för mycket och motionerar för litet. Det är tyvärr inte så att fåglar ”känner” hur mycket som är lagom att äta, och inte heller vet vilka födoämnen som är bäst för dem.Många fågelägare har ständigt minst en, ibland flera, skålar fulla med frön i buren. Ibland hänger det även någon hirskolv eller honungsstång hos fågeln.En matglad undulat som inte har så mycket annat att sysselsätta sig med blir då ofta sittande och småäter hela dagarna.Då övervikt är besvärligt för fågeln och dessutom ökar risken för uppkomst av sjukdomar, är det av största vikt att se till att överviktiga fåglar bantas.Hur hjälper jag min undulat att gå ner i vikt?Bäst resultat får man om man börjar ge pellets i en bestämd mängd i stället för fröer. Pellets är ett fullfoder för undulater som tillför alla näringsämnen, vitaminer och spårämnen i rätt proportioner. Pellets har en balanserad fettmängd som gör att fågeln kommer att gå ned i vikt om inte för mycket mat ges. Problemet med pellets är att många fåglar inte känner igen det som mat. Det finns till och med undulater som kan svälta sig till döds hellre än att prova den nya främmande maten. För mer information om olika knep för att försöka lära fåglar äta ny mat, se separat artikel om foderkonvertering.Om det absolut inte fungerar med att byta till ny nyttigare kost, så ska man ändå jobba vidare med bantningen. Lämpligt är då att begränsa frögivan. Normalt behöver en undulat 6-10 gram frö per dag (gäller ej avels- eller ungfåglar). Det är dock svårt att mäta upp så små mängder. Lättare är att låta fröskålen stå inne i buren under en begränsad tid. Man kan successivt dra ner på tiden med målet att fågeln får äta 15-30 min morgon och kväll. Då hinner fågeln få i sig vad den behöver men får inte tillfälle att äta för mycket.Sysselsättning med grönsaker, pellets och leksakerSom sysselsättning då frö inte finns inne i buren kan undulaten få grönsaker (t ex persilja, spenat, morot, broccoli, dill, grönkål eller frusen grönsaksblandning) och pellets att plocka med. Är man tillräckligt envis brukar det sluta med att fågeln börjar knapra på dessa ”nyttigheter”. Frukt kan också ges men i begränsad mängd, ej mer än 5% av totalmängden foder. Försök även stimulera fågeln till annan sysselsättning, t ex att börja leka med leksaker, bita sönder kartonger, slita sönder grenar m m.Naturligtvis går viktnedgången snabbare om undulaten lockas att motionera. En flygtur på minst 45 minuter 2 gånger dagligen är att rekommendera. Är fågeln i början så tung att den inte orkar flyga kan den i stället få börja med att springa omkring på golvet.För att kontrollera viktutvecklingen är det bra att väga fågeln 2 gånger per vecka. En normalstor undulat (ej engelsk) ska väga 30-45 gram. Viktnedgången bör ej överstiga 3% av totala kroppsvikten per vecka. Skulle detta ske måste man öka på frögivan lite.Öka sysselsättningen för undulaterna med olika leksaker i buren.

Djurvårdguiden

Överdriven äggläggning hos papegoja

Överdriven äggläggning hos papegoja är ett vanligt problem för ägare till små papegojfåglar.Överdriven äggläggning hos papegoja leder till försvagning. Fågelhonan lägger många ägg och i takt med varje ägg blir honan försvagad, eftersom mycket värdefull näring tas från hennes kropp för att överföras till äggen. Ofta leder den överdrivna äggläggningen så småningom till att honan blir så svag att hon inte klarar av att värpa ur sig ägget, så kallad värpnöd.Vilka fåglar drabbas?Problemet är vanligast hos nymfparakiter, men ses ofta även hos undulater, dvärgpapegojor och kanariefåglar.Orsaker till överdriven äggläggning hos papegojaOrsakerna till problemet är inte klarlagda, men sannolikt finns en del av sanningen i att fåglar lever i en konstgjord miljö inomhus, utan tillgång till den normala dygns- och årstidsregleringen som annars erhålls via solen.Varför klarar då inte våra sällskapsfåglar att lägga många ägg, när hönsfåglar klarar av att lägga ägg så gott som varje dag utan synbara problem? Ett svar på frågan är att hönsfåglar är avlade sedan 100-tals generationer för att klara av påfrestande äggläggning.Ett annat svar är att hönsfåglar utfodras för att klara av en stor äggproduktion. Deras foder innehåller tillräckligt mycket av kalk och övriga viktiga näringsämnen, så att både hönan och ägget klarar sig. Sällskapsfåglar å andra sidan utfodras ofta med ”vanligt fågelfrö” vilket inte ens innehåller så mycket av de väsentliga näringsämnena att honan själv mår bra i det långa loppet, än mindre räcker det till för både honan och många ägg.Förebygg överdriven äggläggningEn fågelhona som fått för sig att lägga ägg efter ägg är ofta svårstoppad. Så länge hon fortfarande mår bra och inte uppvisar några illavarslande symptom orsakade av äggläggningen, så kan man försöka genom att förändra hennes närmiljö och därigenom störa henne i äggläggningen. Tanken är att hon mentalt ska få känslan av att miljön är otrygg och därför olämplig för att fostra en kull ungar i. Det kan naturligtvis kännas olustigt att störa sin fågel så att hon känner otrivsel, men alternativet med en tänkbar livshotande sjukdom är vanligen värre.Skötselråd papegojfåglar »Undulater drabbas ofta av överdriven äggläggning.

Djurvårdguiden

Omhändertagande av övergivna fågelungar

 Det är ofta en stor glädje om ens fågelpar häckar och lägger ägg. Att följa föräldrarnas omsorger om ägg och ungar samt se dessa växa är en fascinerande upplevelse. Tyvärr blir det ibland något som går fel. Föräldrarna kanske inte bryr sig om ungarna alls, matar dåligt, plockar ungarna eller i värsta fall är aggressiva mot ungarna. Omhändertagande av övergivna fågelungar är en utmaning.Vad skall man göra om inte lämpliga adoptionsfåglar finns? Vill man rädda livet på fågelungarna genom handuppfödning skall man förbereda sig för ett hårt och besvärligt arbete. Här följer lite översiktliga råd om hur man kan gå tillväga vid omhändertagande av övergivna fågelungar.Hur gör man vid omhändertagande av övergivna fågelungar?Är ungarna alldeles nykläckta och från början inte matas av föräldrarna måste man ta bort dessa och lägga dem i någon form av ”kuvös” som håller en jämn temperatur på ca 38-39 grader. Ungarna bör ligga tillsammans och eventuella okläckta ägg bör vara med som ”värmestenar” och stöd för ungarna. Bäst är att lägga dem i något skålformat med papper i botten som bytes så snart någon av ungarna haft avföring.Till en början bör man mata nykläckta ungar varannan timme med mycket tunnflytande välling. Speciell fågelvälling finns att köpa i vissa välsorterade zoo-affärer. Får man inte tag på detta omedelbart kan man inledningsvis använda majsvälling för småbarn. Det är mycket viktigt att vällingen är kraftigt utspädd (vattentunn) åt de nykläckta. Oftast får man hjälpa ungen att hålla upp huvudet i början då man matar. Man kan använda en pipett, en liten plastspruta eller en sked. Stimulera ungen i mungiporna så tar den emot maten bättre. Krävan skall fyllas så pass mycket att den putar ut som en liten bulle på halsen, den skall dock inte se sprängfylld ut. När krävan är tom är det dags att fylla på igen.Mata dygnet runt eller inte?Det råder delade meningar om man skall mata dygnet runt den första tiden eller bara mata dagtid. Det finns inga belägg för att föräldrafåglar i naturen matar hela natten. De flesta vill nog ändå vara på den säkra sidan och mata dygnet runt de 3-4 första dagarna. Ungen kommer att växa mycket fort och ju större den blir desto mer sällan matar man den. Viktigt är också att vällingen skall göras successivt allt tjockare. Från att ha varit vattentunn skall den vara gröttjock när fågeln är så stor att den kan börja avvänjas. Temperaturen skall också successivt sänkas i takt med att ungen växer. När fjädrar börjat växa ut och fågeln kan sitta upp och hålla huvudet uppe räcker det med normal rumstemperatur. Då brukar man vad gäller matningen ha kommit till det stadium då vällingen är tjock som vaniljkräm och ges 4-6 ggr/dag.Förutom matning och värme är det viktigt för en liten fågelunge att den hålls ren och att den blir pysslad med. Föräldrafåglar slösar mycket tid och omsorg på att putsa ungarna och socialisera dem. Även vid handuppmatning bör man efterlikna dessa beteende för att få en så harmonisk fågel som möjligt. Ungarna skall kelas med och pratas med samt putsas varje dag. Slösa kärlek på dem, för mycket kan de knappast få. När de börjar få fjädrar kan man försiktigt peta bort höljet runt de nyutkomna fjädrarna så att fjädern öppnar upp sig och var noga med att hålla rent runt näbben, på halsen och runt analöppningen där de oftast blir kladdiga.AvvänjningNär ungen är flygfärdig är det dags att börja avvänjningen. Räkna med att detta tar ett par veckor. Man börjar med att sätta in mat i buren så att fågeln får plocka med detta. När intresse för maten ses kan man successivt börja dra ned på matningsmängden. Se dock till att fågeln verkligen börjar äta av sin mat i buren och att den äter bättre och bättre i takt med att matningen minskas. Var inte för otålig med detta, en fågel lär sig äta själv så småningom även om det tar lite tid. Inte förrän man är halt säker på att fågeln kan försörja sig på egen hand skall man sluta med matningen eller låta fågeln byta hem.Skötselråd papegojfåglar »

Djurvårdguiden

Metallförgiftning hos papegoja

Metallförgiftning hos papegoja. Många papegojor lever ett ganska fritt liv tillsammans med sin ägare. De får vara utanför sin bur och flyga fritt inomhus, eller spatsera omkring på golven.Precis som skator är papegojor ofta fascinerade av saker som blänker. Och eftersom de är papegojor tycker de naturligtvis om att bita och gnaga på fascinerande föremål. Tillsammans leder detta till att akut metallförgiftning är en förvånansvärt vanlig sjukdom hos våra sällskapsfåglar.De vanligaste metallerna som fåglarna kan bli förgiftade av är bly och zink. Båda dessa är förvånansvärt vanligt förekommande i vanliga föremål i hemmet. Bly finns till exempel ofta som tyngder i fågelleksaker (!), som tyngder i gardiner, i fiskesänken, i spegelinfattningar och gamla färger. Det finns även i folie runt vinflaskor. Zink finns i galvaniserad metall, vilket t ex förekommer på många slags skruvar och muttrar, i häftklamrar och gem, i dragkedjor och även i metall till fågelburar.Symtom på metallförgiftning hos papegojaEn papegoja som blivit metallförgiftad insjuknar ofta akut med kräkningar, diarré, trötthet, fågeln sitter uppburrad och slutar äta.Vid blyförgiftning blir centrala nervsystemet ofta påverkat, vilket kan leda till epileptiska kramper, att fågeln verkar blind, eller att fågeln sitter i mycket konstiga ställningar. Metallförgiftning leder ofta inom 2-3 dagar till en mycket allvarlig sjukdom och kan snabbt leda till fågelns död.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blivit förgiftad.Vad gör veterinären?Vid en undersökning hos veterinär ställs diagnosen med hjälp av en kombination av:Fågelns symptom.Resultatet av röntgenundersökning.Resultatet av provbehandling.Ofta tas även blodprov för att kontrollera nivån av de två metallerna i kroppen, men dessa analyser kan ta 1-2 veckor att få svar på, varför man inte hinner invänta resultatet innan behandling måste sättas in.Behandling vid metallförgiftning hos papegojaBehandlingen av metallförgiftning innebär dels så kallad understödjande behandling, t ex värme, vätska, vitaminer, sondmatning.Dels så kallad antidot, dvs ett medel som binder den skadliga metallen i kroppen och påskyndar dess eliminering från kroppen.Vid snabbt insatt behandling svarar ofta även en mycket allvarligt sjuk fågel mycket snabbt på behandlingen.Dock måste behandlingen vanligen pågå i minst 5 dagar.Med hjälp av uppföljande röntgen och blodprover beslutas sedan från fall till fall om behandlingen ska pågå längre eller upprepas efter någon vecka.Kronisk zinkförgiftningSom en liten parentes kan nämnas några ord om kronisk zinkförgiftning hos fågel. Under de senaste 2-3 åren har detta blivit en mycket ”populär” diagnos ute på Internet. Många fågelägare, uppfödare och även veterinärer hävdar att kronisk zinkförgiftning är en vanlig anledning till fjäderplockning hos papegojor. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att detta samband med zink och fjäderplockning existerar. Det finns inte ens några riktigt vedertagna studier som anger var gränsen går mellan normala och onormala zinkvärden i kroppen. Osäkerheten om det finns en sjukdom som ”kronisk zinkförgiftning” har gjort att många fågelägare oroar sig över zinkhalten i fågelbur och burinredning. I vissa delstater i USA har det till och med blivit förbjudet att tillverka utrustning för burfåglar av galvaniserad metall.Bland det patientmaterial vi har på vår klinik har vi i nuläget inte funnit några belägg för att svenska fåglar drabbas av kronisk zinkförgiftning. Det är absolut inget som man som fågelägare ska oroa sig för. För den som trots detta vill vara extra försiktig så kan man några gånger om året rengöra burgallret med en sur lösning, t ex vinäger, för att minska risken för att fågeln för i sig zink från den galvaniserade metallen.Skötselråd för papegoja »Papegojor tycker om att bita och gnaga på fascinerande föremål. Därför drabbas de ganska ofta av akut metallförgiftning.

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen