Luftvägssjukdomar hos papegoja

De allra flesta fågelarter är skapade för att flyga. Att flyga är en enormt ansträngande fysisk aktivitet, och fåglar har därför utvecklat ett oerhört effektivt luftvägssystem. Men just för att systemet är så effektivt, så är det därmed också en svag punkt för fåglar. Det är oerhört vanligt med luftvägssjukdomar hos papegoja.

En annan märklig konsekvens av fåglarnas effektiva luftvägssystem är att det ofta krävs ganska allvarlig sjukdom innan de uppvisar några symptom. Eftersom luftvägarna har en sådan enorm kapacitet, och en sällskapsfågel sällan utsätts för stora påfrestningar då det gäller motion, så kan mycket omfattande förändringar ha hunnit sätta in innan fågeln uppvisar tecken på till exempel trötthet och flåsighet.

Luftvägssjukdomarna brukar indelas i övre och nedre luftvägsproblem.

Till de övre luftvägssjukdomarna hos papegoja hör besvär i ögon, näshåla, bihålor och svalg. Symptom från dessa delar kan vara relativt lätta att upptäckta, eftersom det yttrar sig som snuva, nysningar, täppta ljud från luftvägarna samt svullnad någonstans i huvudet.

Till de nedre luftvägsproblemen räknas sjukdomar i luftstrupen, lungor och luftsäckar. Dessa sjukdomar är vanligtvis mycket allvarligare än de övre luftvägssjukdomarna, men trots det svårare att upptäcka tack vare fågelns stora reservkapacitet.

Orsaker till övre luftvägssjukdomar hos papegoja

Gemensamt för sjukdomarna i de övre luftvägarna är ofta att det finns bakomliggande försvagande faktorer som gynnar uppkomsten av infektioner.

De vanligaste försvagande faktorerna är:

  • Felaktig utfodring, framför allt A-vitaminbrist.
  • Låg luftfuktighet.
  • Dålig luftkvalitet.
  • Dålig burhygien.

De försvagande faktorerna leder till sköra luftvägsslemhinnor som lätt får självsprickor. Med dålig hygien finns det alltid en hög halt mikroorganismer (bakterier och svamp) i fågelns närmiljö som kan ta tillfället i akt att infektera slemhinnesåren. De vanligaste sjukdomarna som kan följa beskrivs nedan.

Allmänna behandlingsåtgärder vid övre luftvägssjukdom är självklart att i första hand förbättra de faktorer som kan ha bidragit till att sjukdomen uppstod, dvs

  • Förbättra kosten, ge A-vitaminrika grönsaker.
  • Öka luftfuktigheten, uppmuntra fågeln att bada eller duscha ofta, alternativt sätt in fågeln i badrummet med varmvattnet på så att varm vattenånga bildas.
  • Undvik att röka inomhus.
  • Rengör buren dagligen.

Vanliga övre luftvägssjukdomar

Snuva (rhinit)

  • Vid snuva kan fågeln nysa och snörvla precis som en förkyld människa. Vid nysningar stänker ofta sekret från näsan. Ibland ses även att fjädrarna runt näsborrarna blir kladdiga. Andra symptom på snuva kan vara rodnad och svullnad runt näsborrarna, samt tilltäppning av näsborrarna. Vid kroniska besvär kan en fåra bildas i näbben nedanför näsborren på grund av sekret som runnit från näsborren.
  • Observera att vissa papegojor lär sig härma sin djurägares nysningar och hostningar! Det gäller alltså att vara observant och se om nysningarna hänger samman med andra symptom från de övre luftvägarna. Pionuspapegojor är kända för ett ”snörvlande” biljud från luftvägarna när de stressas, vilket en del djurägare uppfattar som täppta andningsljud.
  • Behandling vid snuva är självklart att åtgärda vad som nämndes ovan. Dessutom kan det ibland vara nödvändigt att ge näsdroppar, alternativt att då och då spola igenom näshålan med koksaltlösning för att lossa upp pluggar som bildats.

Bihåleinfektion (sinusit)

  • Denna sjukdom är oftast en följdsjukdom till snuva. Mikroorganismerna har trängt längre in i gångarna från näshålan och tagit sig in i bihålan som omger stora delar av huvudet. Bihålans alla skrymslen är mycket otillgängliga, och när en varbildning väl har bildats är det mycket svårt att komma åt att tömma ut det.
  • Symptom vid bihåleinfektion är oftast en svullnad någonstans på huvudet kombinerat med symptom på snuva enligt ovan.
  • Behandlingen vid sinusit kan bli omfattande. Ofta måste fågeln sövas och svullnaden öppnas för att tömma ut varansamlingen innanför. Antibiotikabehandling sätts in i form av tabletter eller flytande medel som ges i munnen. Många gånger måste även näshåla och bihåla spolas dagligen.

Ögoninflammation (konjunktivit)

  • Sjukdomar i ögonen ses dels helt fristående, dvs som en primär sjukdom i ögonen, och dels som en del av övre luftvägssjukdom. Eftersom ögonen har förbindelse med näshålan via tårkanalen, så kan infektionsämnen som påverkar näshålan lätt tränga upp till ögonslemhinnan och orsaka besvär.
  • Symptom är vanligen att ögonlocken och slemhinnan vid ögat blir rött och irriterat. Ibland svullnar ögonlocken igen. Fågeln kan knipa med ögat eller klia sig mot ögat. Ibland ses även en svullnad framför ögat på grund av varfyllnad i tårkanalen.
  • Behandling vid ögoninflammation blir vanligen ögondroppar. Beroende på om tillståndet är kombinerat med snuva och/eller bihåleinfektion, kan även andra åtgärder behöva vidtas.

Orsaker till nedre luftvägssjukdomar hos papegoja

Efter att tidigare ha behandlat övre luftvägssjukdomar är det nu dags att ta itu med de nedre luftvägsproblemen. Fågeln visar ofta inte några symptom förrän i ett sent skede då sjukdomsprocessen har hunnit utvecklas långt. Av denna anledning är sjukdomar i de nedre luftvägarna ofta både mycket allvarliga och svårbehandlade. Precis som vid sjukdomar i de övre luftvägarna, så gynnas uppkomsten av sjukdomar av olika försvagande faktorer, i första hand:

  • Felaktig utfodring (A-vitaminbrist)
  • Låg luftfuktighet
  • Dålig luftkvalitet
  • Dålig burhygien

Symtom på nedre luftvägssjukdomar

När fågeln väl utvecklar symptom på nedre luftvägssjukdomar, är dessa symptom ofta allvarliga. Det kan t ex röra sig om

  • Minskad ork och stresstålighet
  • Andning med öppen mun
  • Snabbare och häftigare andning
  • Förändrad röst
  • Hörbara andningsljud

Vanliga nedre luftvägssjukdomar

Struma

  • Struma är en sjukdom som nästan enbart drabbar undulater. Orsaken är oftast att fågeln utfodras med ojoderade fröer. Eftersom fröer i sig helt saknar jodinnehåll utvecklar fågeln jodbrist, vilket leder till en förstoring av sköldkörteln. Sköldkörteln sitter hos fågel precis i början av brösthålan vid fågelns ”röstlåda” (syrinx). När sköldkörteln förstoras blir därför ofta det första symptomet att rösten förändras, och att fågeln får ett pipande eller kraxande biljud som hörs vid varje andetag. Om sjukdomen fortsätter att utvecklas kan sköldkörteln även börja trycka på krävan och orsaka kräkningar.
  • Behandlingen är oftast mycket enkel när diagnosen väl har ställts. Fågeln får inledningsvis jod i relativt koncentrerad form, och kan sedan antingen ges jodtillskott i vattnet hela livet, eller övergå till att äta joderad mat.

Sjukdomar i lungorna

Lungsjukdomar är inte lika vanligt hos fåglar som hos däggdjur. De vanligaste sjukdomarna i är

  • Lunginflammation (pneumoni)
  • Vätska i lungorna (lungödem)
  • Lungblödning

Lunginflammation orsakas oftast av bakterier eller svamp. Oftast insjuknar fågeln på grund av att immunförsvaret har blivit nedsatt av försvagande faktorer, varefter mikroorganismer från närmiljön får chansen att kolonisera lungorna. Behandlingen består i antibiotika eller anti-svampmedicin.

Vätska i lungorna orsakas oftast av hjärtfel. Tidigare trodde man att hjärtfel var mycket ovanligt hos fåglar, men i takt med att teknik och diagnostik förfinas vet vi nu att hjärtfel förekommer relativt ofta. Vi ser det oftast hos grå jako. Behandlingen är i akutskedet vätskedrivande medel för att få bort vätskan från lungorna. Därefter vidtar livstids hjärtmedicinering.

Lungblödning orsakas oftast av olika slags luftvägsburna förgiftningar. Eftersom fåglarnas luftvägssystem är extremt effektivt, är tyvärr också risken större att de påverkas av olika ämnen som transporteras med luften. Klassiska exempel på denna typ av förgiftningar är den gas som utvecklas då teflonytor överhettas, t ex ett styrkjärn glöms kvar på strykbrädan, eller då maten bränns vid i en teflonstekpanna. Akutbehandling är frisk luft. Ofta måste detta kompletteras med allmänt understödjande behandling och syrgas. Tyvärr är dödligheten i denna typ av sjukdom mycket hög.

Sjukdomar i luftsäckarna

  • Förutom lungor så har fåglar även så kallade luftsäckar. Detta är stora luftfyllda håligheter, vilka bidrar att göra fågelns kropp så lätt som möjligt och alltså lämpad för flygning.  Dessa luftsäckar omges av en mycket tunn hinna av bindväv och blodkärl. Eftersom denna vävnad är så tunn, uppstår stora problem om en sjukdom uppstår i luftsäckarna. Kroppens försvarsmekanismer har helt enkelt svårt att nå fram till sjukdomsplatsen. Sjukdomar i luftsäckarna är av den anledningen ofta av allvarlig karaktär.
  • Absolut vanligast förekommande problem är olika slags infektioner, framför allt orsakade av bakterier (inklusive papegojsjuka/chlamydios) och mögelsvampar (aspergillos). Infektionsämnena finns oftast i fågelns närmiljö eller i maten, och förs ner i luftsäckarna med inandningsluften. Ett annat exempel på sjukdom i luftsäckarna är så kallad aspiration, det vill säga när fågeln får ner mat i fel strupe.
  • Behandling av luftsäckssjukdomar är ofta tidskrävande. Vid svampsjukdomar kan det till och med röra sig om livslång behandling med anti-svampmedel.

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din papegoja blir sjuk.

Att flyga är ansträngande och fåglar har därför ett oerhört effektivt luftvägssystem. Men det effektiva systemet är också en svag punkt för fåglar. De får ofta luftvägssjukdomar.

Hitta en klinik nära dig

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen