Ny lag: ID-märkning och registrering av katt, läs mer.

Fågel

Artiklar, goda råd och tips om din fågel

25 matchande resultat i “Fågel”

Djurvårdguiden

Struma hos undulat

De flesta sällskapsfåglar utfodras fortfarande med olika slags fröblandningar. Fröer saknar många viktiga näringsämnen. Ett av dessa är jod. Jod är viktigt för att sköldkörteln ska klara av att bilda hormoner som är väsentliga för ämnesomsättningen.I färdiga kommersiella fröblandningar som säljs som fågelmat ska extra jod finnas tillsatt. Om förpackningen är gammal, eller om fågeln i stället utfodras med fröer som sålts på lösvikt, så finns risken att jodinnehållet i fodret blir för låg. Bland de fåglar vi håller som sällskapsfåglar är det speciellt undulater som är mycket känsliga för lågt jodinnehåll i maten.Jodbrist leder till att sköldkörteln blir överaktiv, den försöker utnyttja befintligt jod så bra som möjligt. Den överaktiva körteln blir förstorad, och börjar trycka på omgivande organ. Hos människor sitter sköldkörteln på halsen, men hos fåglar sitter den inuti bröstkorgen, där luftstrupen förenas med huvudbronkerna. Den förstorade körteln kan alltså börja trycka på olika organ inne i brösthålan, och orsaka symptom från dessa.Symtom på struma hos undulatDe klassiska symptomen hos en fågel med jodbrist hänger sällan samman med bristen på aktivt sköldkörtelhormon, utan i stället med trycket från den förstorade körteln. Undulaten får ofta ett pipande biljud från andningen som hörs vid varje andetag. Rösten kan bli förändrad. Med tiden kan körteln även börja trycka på matstrupen, vilket kan leda till svårighet med krävtömningen. Undulaten kan börja kräkas upp mat, bli kladdig i fjäderdräkten på huvudet, och magra av. I ett långt gånget skede av sjukdomen kan den extremt förstorade körteln leda till påtagliga andningsbesvär.Behandling av sjukdomen är oftast mycket tacksam i tidiga sjukdomsstadier. Undulaten tillförs jodtillskott, oftast via vattnet. Redan inom en vecka kan man förvänta sig förbättring. Då sjukdomen har pågått en längre tid, och fågeln har börjat få problem med att behålla maten, så är prognosen mer tveksam.Försök aldrig själv att behandla med jodtillskott, eftersom även för mycket jod kan ge upphov till allvarliga sjukdomsproblem!Mer om sjukdomar hos våra tamfåglar »Skötsel av papegojfåglar »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Undulater kan drabbas av struma.

Djurvårdguiden

Groddning av fröer

Många papegojfåglar, framför allt undulater, är svåra att lära äta pellets och annan varierad kost. Groddning av fröer är ett bra alternativ. Ett alternativ i det här läget kan vara att gro fröblandningen som fågeln normalt äter. Fördelen med groddning av fröer är att fetthalten i fröna minskar och andra nyttiga näringsämnen utvecklas i fröet och grodden.Så här sker groddning av fröerTag en lämplig mängd frön och lägg i skål med rikligt med vatten. Fröna ska vara mer än väl täckta av vatten. Låt stå i rumstemperatur i ett dygn. Skölj därefter fröerna i en sil under rinnande kallt vatten. Fröna ska sedan stå i en skål i rumstemperatur aningen utspridda men inte så mycket att de torkar. Skölj fröna med kallt vatten i sil flera gånger om dagen, framför allt sommartid när det lättare utvecklas bakterie- och mögelväxt.För att gradvis vänja fågeln kan man börja ge den endast de uppblötta fröerna. Då är fodret fortfarande väldigt likt de torra fröerna. Efter hand kan man låta fröerna gro allt längre. Till en början bara så att en liten vit grodd ses och efter hand kan man låta dem gro tills det blir en gräsliknande växt. Vill man hejda tillväxten av fröna kan man ställa in skålen i kylskåpet.Var mycket noga med att kontrollera att de grodda fröerna är fräscha. Om fröna gror dåligt, blir mögliga eller luktar illa, måste man kasta dem omedelbart. Grodda frön får dessutom inte ligga kvar i buren över natten.Förhoppningsvis kan grodda frön bidra till att din fågel får en mer varierad kost, men fortsätt ändå att försöka få honom/henne att äta pellets.Hur man får sin papegoja att äta varierad kost »

Djurvårdguiden

Skötselråd för papegoja

Skillnader förekommer dock mellan olika arter. Bästa sättet för dig att sköta din fågel väl är att efterforska fågelns ursprungsmiljö. Sedan kan du så bra som möjligt erbjuda lämplig omgivningstemperatur, luftfuktighet och utfodring.Rent allmänt kan sägas att många sällskapsfåglar tyvärr far ganska illa. Många djurägare har svårt att få tag i uppdaterad information. Därför sköts fåglarna ofta enligt råd och riktlinjer som kom till för länge sedan. Mycket av den gamla informationen som fanns baserade sig på hur hönsfåglar skulle skötas. Nu vet vi att stora skillnader föreligger mellan hönsfåglarnas och papegojfåglarnas behov.Dessutom är det tyvärr många djurägare som köper en sällskapspapegoja utan att riktigt inse vad detta innebär.Om man skaffar en papegoja gäller det att från början ha realistiska förväntningar, och förstå att:Papegojor är av naturen högljudda. Framför allt vid gryning och skymning är det helt naturligt för fågeln att använda rösten.De skräpar ner. Näbben är fågelns tredje hand. Den används för att undersöka och sönderdela föremål i omgivningen för att söka ätbara delar och för att aktivera sig.Papegojor är sociala djur och behöver nära kontakt med antingen artfränder eller sin ägare.Papegojan ställer alltså stora krav på sin ägare. Den nya fågeln som i början fick massor av uppmärksamhet, blir med tiden en ”möbel” som man på sin höjd ägnar fem minuter åt då och då. Om fågeln sedan inte ges tillräckligt med stimulans och sysselsättning kan den snabbt utveckla oönskade beteenden. Det kan vara skrikande, bitande och fjäderplockning. Detta leder ofta till att djurägaren tröttnar på fågeln, som säljs vidare från hem till hem.Följande råd ska förhoppningsvis ge dig en bra grund att börja arbeta från. Och kanske väcka din nyfikenhet på att leta dig vidare till mer detaljerade råd om till exempel hantering och träning.Skötselråd för papegoja – burenEn papegoja kräver stor rörelsefrihet. Den behöver få utlopp för sin lust att klättra eller flyga. Bäst vore därför att ha en stor voljär till fågeln. Alternativt kan man låta den vistas lös i ett rum. De flesta fåglar har dock även ett trygghetsbehov och behöver därför en bur dit den kan dra sig undan och få vara ifred.Buren måste självklart vara så stor som möjligt. Särskilt om fågeln kommer att tillbringa den mesta tiden instängd i buren. Bredden bör minst vara den dubbla mot fågelns vingbredd. Den ska kunna kan sträcka ut vingarna ordentligt. För en fågel med lång stjärt måste buren även vara ganska hög så att inte stjärtfjädrarna skadas. Enligt djurskyddslagen ska en undulatbur inte vara mindre än 50 dm2.  Den kan alltså vara minst t ex 50 x 100 cm i storlek. Till en nymfkakadua får buren inte vara mindre än 150 dm2, dvs 100 x 150 cm. En ara måste ha en bur på minst 640 dm2 . Det vill säga nästan som ett ordinärt sovrum!Papegojan behöver trygghetTänk på att en fågel fortfarande i grunden är ett vilt djur placerat i en onaturlig miljö. I naturen måste fågeln hela tiden vara på sin vakt mot tänkbara faror. Även våra sällskapsfåglar kan bli oerhört störda av olika faktorer i omgivningen. Det gäller att placera och inreda buren med tanke på detta. Buren är fågelns hem och trygga punkt. Det gäller att fågeln inte ska utsättas för skrämmande eller skadliga intryck som t ex:Andra husdjur omedelbart nära buren, framför allt inte ovanför buren.Ljus och skuggor nattetid, t ex från billyktor utomhus.Intensivt solljus från ett fönster.Intensivt ”spring” av familjemedlemmar inom en meters avstånd från buren.Tänd belysning och hög ljudvolym mer än 10-12 timmar per dygn.Det gäller alltså att hitta en lämplig plats för buren. Fågeln ska kunna delta i familjens aktiviteter utan att bli stressad. Den ska inte kunna skrämmas av djur vare sig inne i hemmet eller utanför. Och den ska inte bli utsatt för starkt solsken.Individuellt hur fåglarna vill ha detFåglar är individer precis som vi människor. Vissa fåglar älskar att vara med i centrum där allt händer. Buren kan då gärna vara placerad i kök eller vardagsrum. Det kan också vara lämpligt att även ha en separat sovbur. Den kan placeras i ett rum där fågeln får 10-12 timmars ostörd sömn på natten. Andra fåglar är mer timida och stressas lätt av intryck från fönster, TV eller besökare i hemmet. Dessa fåglar mår ofta bättre om buren placeras t ex i ett sovrum. Sedan kan fågeln ibland få tillbringa kortare tidsperioder på ett träd eller en klätterställning i andra rum.Fågeln ska själv kunna reglera hur mycket den vill dra sig undan. Därför bör buren innehålla en del där fågeln kan dra sig undan. Antingen kan en del av buren inredas med avskiljande väggar. Eller också kan buren ställas i ett hörn och en av de fria sidorna täcks med en vägg. Huvudsaken är att fågeln har ett hörn att dra sig undan till där den känner sig trygg och undangömd. Gör dock inte misstaget att sätta in en holk som privat hörna, förutom i de fall då du verkligen vill försöka få fågelungar. En holk i buren är en uppmaning till papegojhonan att börja lägga ägg.  Det kan många gånger kan leda till sjukdomsproblem.Skötselråd för papegoja – burinredningenSittpinnarI buren bör finnas sittpinnar av olika material och olika diameter. Det är viktigt för klor och trampdynor att diametern varieras. Annars uppstår lätt trycksår på undersidan av fötterna, och fågeln klarar inte av att själv slipa ner sina klor. Pinnarna ska helst placeras både på tvären av buren och längs med buren. Pinnarna ska rengöras dagligen!Tänk också på att inte placera pinnarna ovanför mat- och vattenskålar.Mat- och vattenskålarDen bästa burkonstruktionen för mat- och vattenskålar medger att skålarna sticker ut utanför buren genom en liten glugg. Fördelen med denna konstruktion är att fågeln inte kan förorena i skålarna. Använd hellre en vattenskål än en vattenflaska. Flaskornas konstruktion gör ofta att föroreningar ansamlas i flaskhalsen. Även mat- och vattenskål ska rengöras dagligen!UnderlagetUnderlaget på burbotten kan utgöras av tidningspapper eller pappershanddukar. Detta är då lätt att byta ut dagligen. Tidigare rekommenderades alltid att fågelburens underlag skulle utgöras av sand. Detta för att fågeln skulle kunna picka i sig sandkorn för att hjälpa matsmältningen. Vi vet numera att papegojfåglar, till skillnad från hönsfåglar, inte behöver sand för matsmältningen. Det kan tvärtom ofta utgöra en risk för sandinpackning i magsäck eller tarm.Viktigt med mycket leksakerEtt mycket eftersatt område i burinredningen gäller leksaker. De flesta fåglar får sin bur inredd med två sittpinnar, en mat- och vattenskål, en spegel och en bjällra. Sedan förväntar vi oss att fågeln ska trivas och hålla sig sysselsatt! Kom ihåg att vissa vetenskapsmän hävdar att våra papegojfåglar har en intelligens som motsvarar ett barn mellan 2-5 år. Hur länge skulle t.ex en 3-åring hålla sig sysselsatt med en spegel och en bjällra utan att få psykiska problem!!!Alla papegojfåglar måste ges ett stort sortiment leksaker. Dock ska inte alla leksaker finnas i buren hela tiden. Man bör variera dessa ofta så att de finns i buren max en vecka i taget. Undantag kan göras om fågeln har en absolut favoritsak. Den kan i så fall få finnas i buren alltid, medan övriga leksaker varieras. Många leksaker kan man tillverka själv. Använd trä, pinnar, kottar, läderrep, oxhud (hundleksaker), bomulls- eller hamparep. Och gärna frukt och grönsaker. Även träleksaker för barn fungerar ofta bra till fågel. Grundregeln är att tänka på att variera utbudet mycket. Använd:Olika färger.Olika former.Leksaker som ger ljud ifrån sig.Leksaker att bita/slita sönder.Ätbara leksaker.Leksaker att pilla med tungan på eller manipulera med fötterna.Förutom en välinredd bur så är det även lämpligt att ha ett klätterträd eller en lekställning för fågeln att vistas i den tid då inte vistas i buren. Även på dessa platser är det viktigt med varierad sysselsättning!Hygienen är viktig vid skötsel av papegojaRengöring av bur och burinredning är tyvärr ofta en mycket eftersatt detalj när det gäller hur vi sköter våra sällskapsfåglar. Många djurägare nöjer sig med att rengöra buren någon gång per vecka. I värsta fall rengörs även mat- och vattenskålar lika sällan.Ute i naturen kommer en fågel mycket sällan i kontakt med sin spillning. I en liten bur är förhållandet helt annorlunda. I takt med att mängden spillning och matrester ansamlas i buren, så ökar bakteriehalten i fågelns omgivning. När avföringen torkar blir bakterierna spridda i luften runt omkring fågeln och andas lätt in. Fåglar sitter ofta och borrar ner huvud och näsborrar i matskålar. Dessa innehåller ofta en blandning av gammal mat och torkad avföring. Där får fågeln lätt i sig en mängd bakterier och mögelsporer.Buren måste rengöras dagligen. Avlägsna underlagsmaterialet och sätt in nytt. Rengör mat- och vattenskålar, sittpinnar och övrig burinredning. En gång per vecka ska dessutom hela buren torkas av från spillningsrester, fjädrar och annan smuts. Alla detaljer bör även desinfekteras minst en gång per månad. Man kan t ex använda utspädd klorin eller Hygisoft. Skölj noga efteråt.Tänk på att merparten av alla infektionssjukdomar som drabbar fåglar orsakas av bakterier från närmiljön!Skötselråd för papegoja – omgivningenLuftfuktighetEn frisk papegojfågel klarar av att leva i vår normala inomhusmiljö. De kan även vistas utomhus sommartid. Det största problemet med vår inomhusmiljö är den torra luften. De flesta papegojfåglar kommer från tropiska eller subtropiska områden. De är skapade för en betydligt högre luftfuktighet. Torr inomhusluft kan leda till luftvägssjukdomar och fjäderproblem. För att skapa en fuktigare inomhusmiljö kan duSkaffa en luftfuktare.Ha mycket gröna växter i rummet.Ställa ut små skålar med vatten här och var i rummet.DuschningDessutom bör du försöka lära din fågel att bada eller duscha. Detta ska sedan göras dagligen. Vissa fåglar badar självmant i ett fågelbad, en grund skål med vatten i. Andra fåglar tycker om att följa med ägaren in i duschen. Fåglar som inte tränats att bada eller duscha från början kan tyvärr vara hysteriskt rädda för vatten. Då gäller det att försiktigt lära dem att uppskatta detta. Du kan t ex använda en blomduschspruta inställd på finaste vattenångan. Håll sprutan undangömd så fågeln inte ser den. Spruta så att vattenångan faller ner över fågeln. Med tiden kan du öka intensiteten på ”regnet” och även visa fågeln sprutan. Ett annat sätt att lura fågeln att duscha kan vara att dränka in ett salladshuvud/kålhuvud eller dylikt i vatten. Lägg eller häng det sen ovanpå buren. När fågeln biter och sliter i grönsaken får den samtidigt en naturlig dusch.UV-belysningUV-belysning är en annan viktig beståndsdel som fåglarna har tillgång till i sin naturliga miljö men saknar inomhus. UV-ljus är framför allt viktigt för aktiveringen av D-vitamin i huden. Utan D-vitamin kan fågeln drabbas av kalkbrist. Direkt solljus (inte filtrerat genom en glasruta) är naturligtvis den bästa och mest naturliga källan till UV-ljus. Sommartid är det därför bra om fågeln får vistas utomhus mycket. Till fåglar som inte kan njuta av äkta solsken, så får man istället införskaffa ett UV-lysrör som ska hängas ovanför buren, men gärna inte mer än 45-60 cm ovanför den sittpinne där fågeln vistas mest.LjusintensitetPapegojfåglar kommer i allmänhet från mycket soliga länder, där ljusintensiteten är hög. Det är därför viktigt att belysningen är mycket bra under fågelns vakna timmar i dess omgivning. Vår normala inomhusbelysning är vanligen ganska dämpad i jämförelse med vad fåglarna kräver, och du bör sannolikt införskaffa en eller flera extralampor för att öka ljusintensiteten nära fågeln. Det är dock fortfarande viktigt att se till att fågeln kan välja att dra sig undan starkt ljus i en undanskymd hörna, om den så önskar.LuftkvalitetenLuftkvaliteten är också viktig att tänka på. Fåglar har oerhört effektiva andningsorgan, och alla ämnen som sprids i vår inomhusluft kan även hamna i fågelns luftvägar. Fåglar är mycket känsliga för olika ämnen som sprids via sprayer, t ex hårspray, parfym och rengöringsartiklar. En vanlig orsak till förgiftning är även oset från bränd mat, framför allt mat som stekts i teflonpannor. Tänk även på att cigarettrök kan vara mycket skadligt för fågeln!Allmänna skötselråd för papegojaEn frisk välnärd sällskapsfågel kräver minimalt med kroppsvård. Duschande eller badande är som nämnts ovan mycket viktigt. En fågel som äter ensidig kost och som har dåligt tillgång på varierade sittpinnar kan behöva hjälp med kloklippning.Undvik att klappa fågeln om du har ätit fet mat som t ex chips. Eller om du har olja eller handkräm på fingrarna. Rökare bör även undvika att klappa fågeln. Nikotin från fingrarna kan överföras till fågelns hud.Om fågelns fjäderdräkt blivit nedsmutsad kan den rengöras försiktigt med lite rengöringsmedel, t ex barnschampo. Skölj sedan omsorgsfullt med ljummet vatten.VingklippningVingklippning sker endast i särskilda fall i enlighet med Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (saknr L80).  En vingklippt fågel löper mindre risk att flyga iväg oavsiktligt. Den kan dock ofta flyga om den får hjälp av en vindpust utomhus. En vingklippning är alltså aldrig en garanti för att din fågeln inte kan flyga iväg!Tänk dock på att det är viktigt för en ung fågel att först få lära sig flyga ordentligt innan man vingklipper den första gången. Att lära sig flyga ordentligt är viktigt för uppbyggnaden av normal muskulatur. Och för att fågeln ska få en god balansförmåga. Tyvärr är det många unga fåglar som får vingarna klippta alldeles för tidigt. Fågeln har då ofta dålig balans och ramlar lätt och skadar sig. I takt med dessa fall ökar fågelns osäkerhet. Denna osäkerhet kan lätt övergå i problem med bitande eller fjäderplockning.RuggningEn fågel byter fjäderdräkt (ruggar) en eller två gånger om året. Fågeln tappar inte alla fjädrar samtidigt, utan några i taget. Under ruggningen krävs det extra fett, proteiner och vitaminer i kosten. Då kan nya fjädrar bildas snabbt. När den nya fjädern växer ut kommer den först ut i ett sugrörsliknande hölje. Fågeln pickar på detta hölje så att fjädern öppnar sig. Detta beteende ska inte feltolkas som att fågeln ”plockar sig” eller som att den har ohyra och kliar sig.FotringOm din fågel har en fotring så måste denna kontrolleras ofta. Ringen får inte krama åt och strypa blodförsörjningen till foten. En normalt sett välsittande ring kan efter ansamling av smuts eller efter yttre trauma och svullnad plötsligt orsaka skador på benet.Skötselråd för papegoja – uppfostranEn del fågelägare har ett naturligt medfött handlag med sina fåglar. De har en positiv relation till sin fågel och kan njuta av den stimulans och den glädje en papegoja kan tillföra i hushållet. Andra fågelägare har det inte lika lätt. De kanske aldrig haft fågel tidigare. Eller har kanske tagit över en fågel på grund av att den tidigare ägaren tyckte den orsakade för mycket besvär. Hos en oerfaren djurägare kan det lätt dyka upp problemsituationer som inte är enkla att hantera. I värsta fall leder det till problem med en bitande eller hysteriskt skrikande papegoja.Kurser för papegojägareSedan flera år tillbaka har Djurkliniken Roslagstull arrangerat ”lydnadskurser” för papegojägare. Under dessa kurser försöker vi bland annat lära ut hur papegojornas naturliga beteenden i det vilda fungerar. Och hur dessa naturliga beteenden kan orsaka problem när de utförs av våra sällskapspapegojor. Vi försöker även lära ut effektiva metoder för att träna in nya beteenden hos fåglar. Nya beteenden kan vara trickträning, som att vinka, snurra runt, höja vingarna på kommando. Eller rena nyttobeteenden, som att lära sig bada eller duscha. Eller att lära sig leka med sina leksaker. En stor del av kursen ägnas också åt olika problembeteenden hos papegojor. Framför allt bitande och skrikande. Och hur man kan gå tillväga för att försöka eliminera eller åtminstone minska dessa beteenden.Huvudtanken i våra kurser är att lära djurägaren grunderna för operant inlärning (kallas ibland även klickerträning). Denna metod kan även kallas träning med positiv förstärkning. Detta är det moderna sättet att träna djur – oavsett om det handlar om delfiner, späckhuggare, hundar eller papegojor. Med positiv förstärkning bygger djurägaren upp en förtroendefull relation mellan sig och sin fågel. Umgänget med djurägaren blir något fågeln ser fram emot. Och att träna och lära sig nya beteenden blir ett positivt inslag i fågelns dagliga liv. Åtskilliga studier på en mängd olika djurarter har visat att träning med positiv förstärkning berikar djurets tillvaro på ett mycket värdefullt sätt. Vi ger därigenom vår papegoja möjligheten att utnyttja en del av sin höga hjärnkapacitet!Skötselråd för papegoja – utfodringTyvärr är merparten av den färdiga mat som säljs till sällskapsfåglar så kallat fågelfrö. I själva verket skulle de flesta av de fågelarter som vi har som sällskapsfåglar aldrig stöta på den typen av fröer i det vilda. Det är alltså ingen naturlig föda för dem. En annan nackdel med fågelfröer är att det är en obalanserad kost. De saknar många viktiga vitaminer och mineraler, samtidigt som de innehåller alldeles för mycket fett. Sist men inte minst så är många fröblandningar av dålig kvalitet. Frö som säljs i lösvikt innehåller ofta insekter. Ibland även mögelsporer.Vad ska då papegojor äta?Tyvärr så finns det ingen forskning som detaljerat beskriver vad papegojfåglar har för näringsbehov. Alla kunskaper vi har om utfodring av fåglar hänför sig i stället till hönsfåglar. Med ledning av hönsfåglarnas behov. Med vissa justeringar gjorda med hänsyn till papegojfåglarnas lite annorlunda anatomi, så har dock vissa riktlinjer fastställts. Dock gäller dess riktlinjer papegojfåglar som grupp, utan att ta hänsyn till de olika krav som olika arter av papegojor kan tänkas ha. Utifrån dessa riktlinjer finns det numer torrfoder för fåglar, så kallade pellets, av olika fabrikat. Alternativt måste fågelägaren själv göra sitt eget helfoder, som tillgodoser de olika näringsbehoven.Fördelen med pellets är att alla bitar ser likadana ut. Fågeln kan alltså inte plocka ut godbitarna och lämna resten. Nackdelen är att måltiden blir enformig och tillgodoser inte fågelns aktivitetsbehov. I naturen ägnar ju fåglarna stor tid och möda på att leta och bearbeta mat.Alternativet för den ambitiöse fågelägaren är att tillverka sitt eget helfoder. Fördelarna är att maten då kan varieras i högre grad. Den kan utnyttjas för att öka fågelns aktivitet och nyfikenhet. Nackdelen är att det är svårt att göra en näringsriktig utfodring. Och fågeln kan sabotera hela arbetet genom att bara äta vissa utvalda delar.Grundregler att tänka på vid komponeringen av en egen foderblandning:A-vitaminrika grönsaker och frukter, ca 30%.Gröna grönsaker:  senapsört, grönkål, kålrotsblast, spenat, broccoli, maskrosblad, vattenkrasse, betblast, mangold, persilja, grön paprika, chilipeppar.Rödgula grönsaker:  sötpotatis, morot, sommarsquash, pumpa, chilipeppar, röd paprika.Frukter:  persika, nektarin, aprikos, cantaloupmelon, papaya.Babymat bestående av sötpotatis, morot eller pumpa (kan vara svårt att få tag i).Proteiner, ca 20%.Mager yoghurt, mager ost, tofu, hårdkokt ägg.Välkokt kyckling, vit fisk, kalkon, mycket magert kött, tonfisk i vatten.Blandade sädesslag, brunt ris, pasta, majs, nötter, kokade bönor.Insektslarver.Övrig frukt och grönsaker, 15-20%.Majskolv, bönor i balja, blomkål, brysselkål, purjolök, kronärtskocka, sparris, betor, tomat, potatis.Äpple, vindruvor, banan, guava, granatäpple, apelsin, fikon, blåbär, plommon, kiwi, ananas.Fullkornssäd, 15-20%.Fullkornsbröd.Frukostflingor utan socker.Fullkornspasta.Brunt ris, vildris.Kolhydrater, ca 10%:  Frukt, pasta, säd, bröd, majs, bönor, potatis, ärtor, mjölkprodukter, nötter, fröer.Använd ovannämnda grupper som utgångspunkt.Försök se till att alla grupper är representerade i rätt omfattning över en vecka.Vissa dagar kan fågeln erbjudas fodermedel från en enda grupp, t ex A-vitaminrika grönsaker, för att försäkras sig om att veckointaget intas.Variera de olika ingredienserna dagligen.Försök även variera former, färger och struktur.Det enda som absolut bör undvikas är avokado som är giftigt för fåglar.Skötselråd för papegoja – undvik att sjukdomar går långtFåglar har en djupt rotad instinkt att så länge som möjligt dölja tecken på sjukdom eller svaghet för sin omgivning. Tyvärr invaggar detta beteende ofta djurägaren i en falsk trygghet. Man tror att fågeln är frisk och kry. Först när fågeln är så svag att den börjar sitta kraftigt uppburrad, eller t o m på golvet, upptäcker djurägaren att något är fel. I detta läge har ofta sjukdomen oftast gått så långt att ingen medicin i världen hjälper.Det är alltså mycket viktigt att du som fågelägare lär dig känna igen små förändringar i fågelns utseende, beteende och matvanor.Då kan du lättare upptäcka tidiga sjukdomstecken.Följande detaljer bör kontrolleras ofta hos din fågel:SpillningNormal spillning består av tre olika delar:Avföringen (”korven”) är restprodukterna från tarmen. Hos fröätande fågel är den oftast grön eller svart. Hos pelletsätande fågel ofta mer brunaktig. Avföringskomponenten ska alltid vara sammanhängande.Urinen är vätskedelen från njurarna och ses som den ”blöta” delen av spillningen. Den ska vara genomskinlig och klar. Hos fågel som äter mycket vattenhaltiga produkter, som grönsaker och frukt, så ses ofta en riklig del urin. Likaså vid olika former av stress, som t ex veterinärbesök.Den tredje spillningskomponenten är urinsyra, den fasta restprodukten från njurarna. Normalt sett ska denna vara vit eller gräddfärgad och ligga uppe på avföringen.Ändrad färg, konsistens och innehåll på spillningen är oftast ett tecken på bakomliggande sjukdom. OBS! Det som djurägare ofta tolkar som diarré är i verkligheten oftast ökad mängd urin. Alltså ökad mängd vätska i spillningen. Det är viktigt att studera alla de tre olika komponenterna för att avgöra vilken av dem som är förändrad.ViktDet idealiska vore att alla fågelägare väger sina fåglar på en digital matvåg minst en gång per vecka. Det är inte ovanligt att fågeln, när den väl kommer till veterinär har förlorat 1/3 av sin normala kroppsvikt därför att ägaren inte förstått förrän efter lång tid att fågeln är sjuk!BeteendeOm en fågel kvittrar eller pratar mindre än vanligt kan det vara första tecknet på att den inte känner sig frisk.MatvanorKontrollera att din fågel inte börjar ändra sina matvanor. Den ska inte äta mer ensidigt än tidigare. Inte heller bara sitter och leker med maten. Ofta tror djurägare att fågeln äter bra, fast den i själva verket bara petar runt i maten och kastar ut fröer omkring sig.Så snart du misstänker att din fågel är sjuk, kontakta veterinär! Vänta inte för att se om ”det går över”. Risken finns då att din fågel hinner bli allvarligt sjuk innan behandling sätts in. Det gör utsikterna till läkning mycket sämre. Det allra bästa vore om fåglar regelbundet besökte veterinär för förebyggande hälsokontroller, i stället för att vänta och försöka behandla när väl sjukdomar har dykt upp. Förebyggande sjukvård är den bästa sjukvården!Här hittar du information om olika sjukdomar hos våra tamfåglar »Skillnader förekommer dock mellan olika papegojarter. Bästa sättet för dig att sköta din fågel väl är att efterforska fågelns ursprungsmiljö för att så bra som möjligt kunna erbjuda lämplig omgivningstemperatur, luftfuktighet och utfodring.

Djurvårdguiden

A-vitaminbrist hos papegoja

De vanligaste problemen associerade med A-vitaminbrist beror på slemhinnepåverkan i munhåla och luftvägar. Via småsår och oregelbundenheter kan bakterier, virus och andra smittämnen ta sig in i kroppen och orsaka infektioner av olika slag. Eftersom A-vitaminbrist även har en negativ inverkan på immunförsvaret blir det ännu lättare för infektionsämnen att sprida sig.Symtom på A-vitaminbristTecken på bristsjukdom kan vara vulstiga slemhinnor och utsuddade slemhinneutskott i svalget.Det kan även rinna ett klart sekret från näsborrarna och det kan hända att fågeln är irriterad i näsborrarna och nyser ofta.Om infektion uppstår får fågeln oftast luftvägssymptom.Den kan bli riktigt snorig, nysa kraftigt, andas tungt och vara allmänpåverkad.Det är också vanligt att sjuka fåglar magrar av trots att de till synes äter normalt.Vad gör veterinären?Vid sjukdom måste naturligtvis i första hand infektionen behandlas men det kan även krävas injektionsbehandling med A-vitamin. På sikt måste kosten rättas till så att fågeln får i sig tillräcklig mängd A-vitamin på regelbunden basis.Har man häckande fåglar kan A-vitaminbrist leda till dåliga häckningsresultat, dels i form av allmänt nedsatt produktion men även mer konkret med mjukskaliga ägg och nedsatt kläckbarhet på befruktade ägg.Här hittar du djurkliniker och djursjukhus som kan hjälpa dig med dina papegojfåglar.Förebygg A-vitaminbrist hos papegojaDet finns ett flertal anledningar att se över kosten på sina fåglar. Ett enkelt sätt att se till att de får alla näringsämnen och vitaminer, är att utfodra med pellets som basföda. Till detta kan man komplettera med grönsaker (företrädelsevis de A-vitaminrika) och lite frukt. Läs gärna mer om utfodring i våra skötselråd för papegoja.Kort om A-vitamin:A-vitamin är ett vitamin som måste tillföras via fodret. Man får det i sig i en förstadieform som kroppen omvandlar till den verksamma formen.A-vitamin behövs för ett antal funktioner i kroppen, bland annat bentillväxt, reproduktion, immunförsvarets utveckling och för underhåll av friska slemhinnorA-vitamin förekommer i ett flertal former och förekommer rikligt i gröna och rödgula grönsaker samt i vissa frukter. Under skötselråd för papegoja finns exempel på A-vitaminrikt foder.Papegojfåglar behöver frukt och grönsaker för att inte få A-vitaminbrist.

Djurvårdguiden

Fjäderplockning hos papegoja

Fjäderplockning är den benämning vi ger när en fågel själv plockar bort sina fjädrar. Problemet kan variera mycket i omfattning, alltifrån att fågeln biter sönder sina vingpennor, till att den plockar av sig alla fjädrar den kommer åt, dvs allt utom fjädrarna på huvudet. En variant av fjäderplockning är även så kallat självtrauma, då fågeln i stället för att bita bort fjädrarna biter upp djupa sår i muskulaturen, vanligen på bröstet.Fjäderplockning – ett symtom på bakomliggande problemFjäderplockning är inte en sjukdom i sig, utan ett symptom på ett bakomliggande problem. Detta problem kan t ex utlösas avett medicinskt problem:  som en allmän infektion, sjukdom i lever eller njurar, sjukdom i luftsäckarna m mett miljöorsakat problem:  brist på ostörd sömn; felaktig utfodring; för torr omgivningsluft; stressande omgivning; enformig omgivning m mbrist på fasta rutiner och uppfostransamt problem med nedtryckt parningsbeteende/brunstproblemOavsett vad som en gång har utlöst fågelns fjäderplockning, så är det tyvärr mycket stor risk att ovanan blir permanent. Man brukar räkna med att en fågel som har plockat sig mer än 6 månader löper stor risk att förbli en fjäderplockare för resten av sitt liv! Man måste alltså ta itu med problemet så fort det dyker upp.Fjäderplockning – utredningAtt som veterinär ta itu och ”utreda” en fågel för att försöka hitta en orsak och en behandling av fjäderplockningen, är ett långt och tidskrävande arbete. Vi brukar indela arbetet i 3 olika faser:Utesluta bakomliggande medicinsk sjukdomFörbättra eventuella brister i utfodring och skötselGå igen hanteringsrutiner och beteenden – både fågelns och familjemedlemmarnas beteenden!Punkt 1 går relativt snabbt att klara av, men är dyrbart. Utredningen görs oftast i två etapper:Vid första besöket görs en allmän hälsoundersökning, fågeln röntgas, och ett så kallat rutinblodprov tas. Om ingen diagnos kan ställas redan nu går man vidare med etapp 2Vid andra besöket tas då lite mer hudspecifika prover. Beroende på fågelart, kön och miljö kan detta omfatta:  könstestning, zinknivå i blodet, bakterie- och svampodling från huden, uteslutande av en eller flera virussjukdomar (PBFD, polyomavirus) samt vävnadsprov från olika ställen på huden.Punkt 2 kan ta alltifrån en vecka till ett år att genomföra, beroende på fågelns eventuella fobier och ägarens beslutsamhet. I gengäld är kostnaden inte så stor.Genom att så noga som möjligt gå igenom fågelns kost och miljö gäller det att hitta eventuella svaga punkter som kan förbättras.Arbetet inleds genom att djurägaren får besvara ett frågeformulär. Ju noggrannare detta besvaras, desto större är chansen att göra rejäla förbättringar! Grundtanken är att se till att fågeln:Äter en allsidig och varierad kost. En ensidig frödiet leder till brister på en mängd vitaminer och mineraler. Utan dessa nödvändiga ”byggstenar” kan fågeln inte bygga upp starka hållbara fjädrar och huden blir tunn och spröd och kan klia. En dåligt varierad ”enformig” kost kan även bidra till att fågeln blir uttråkad och söker sig andra saker att fördriva dagarna med.Lever i en stimulerande men icke-stressande omgivning, med 10-12 timmars ostörd sömn varje natt.Inte utsätts för skadliga ämnen, vare sig i omgivningsluften eller från ägarens händer.Duschas eller badas regelbundet.Regelbundet får motion – friflygning inne (skydd från glasrutor!), flaxningsövningar, lek på golvet.Ingenting av detta arbete är omöjligt att genomföra. Det största motståndet kommer faktiskt ofta från ägaren själv – det kräver tid, engagemang och uppfinningsrikedom. Framför allt gäller det att ha mycket tålamod och att inte ge upp när fågeln för 99:e gången kastar ut all den nya nyttiga maten – den 100:e gången kanske den börjar provsmaka!Punkt 3 är ofta den svåraste punkten att åtgärda. För att förändra fågelns beteende måste nämligen du som fågelägare förändra dina egna beteenden först!Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Skötselråd för papegojfåglar »Friflygning är bra motion för våra fåglar.

Djurvårdguiden

Medicinering av fågel

Då din fågel ska behandlas för sjukdomAllmänna rådSå snart en fågel är sjuk bör den sitta i en varm miljö för att spara på energi. En temperatur mellan 26-30 grader är lagom, dygnet runt. Dagtid kan detta ordnas genom att en lampa får värma upp buren. Nattetid bör ljuset vara släckt, och man kan då i stället ha en värmedyna under buren, eller en tunn filt runt buren. Tänk dock på att den ska tillåta ventilation.Det är också viktigt att fågeln vilar. Det är alltså sträng burvila som gäller – fågeln ska inte vara ute och flyga och trötta ut sig. En mindre bur än vanligt (”sjukbur”) kan vara bra att ha tillgång till. I en liten bur sitter fågeln mest och sover och vilar sig. Och det blir lättare för dig att få tag i fågeln då det är dags för medicinering.Var noga med att byta underlaget i buren dagligen. Genom att inspektera spillningen så får du en bra bild av hur fågeln mår. Om det blir mindre spillning än vanligt i buren så kan detta vara ett varningstecken på att fågeln inte äter ordentligt. Kontrollera även noga hur mycket mat som går åt så att du ser att fågeln verkligen får i sig näring.Många sjuka fåglar är svaga och får ägna mycket energi åt att hålla sig kvar på pinnen. Andra fåglar kanske har en sjukdom som yttrar sig i dålig balans. I alla dessa fall kan det vara en fördel att möblera om i buren, så att pinnarna sitter ganska lågt – om fågeln ramlar måste vi minska risken att den skadar sig. Sätt gärna ner mat och vatten även på burbotten, så att fågeln inte är tvungen att sitta och balansera på pinnen för att äta om den är mycket svag.Medicinering av fågel Ofta krävs det att fågeln tillförs någon sorts medicin i samband med behandling mot sjukdom. Den absolut vanligaste metoden vid medicinering av fågel är att ge den medicin direkt i näbben. Enstaka mediciner kan gå att ge i mat eller vatten, men detta är oftast ingen lämplig metod eftersom fågeln känner bismaken av medicinen i maten/vattnet, och väljer att äta eller dricka mindre än vanligt. Därigenom får fågeln alltså i sig en för låg medicindos vilket alltså inte hjälper att bota sjukdomen, utan ibland till och med kan bidra till utvecklingen av resistenta bakterier. Tama fåglar, vana vid hantering Om din fågel är tam och van vid hantering brukar det kunna gå ganska lätt att fånga in och hålla i fågeln. Använd en liten handduk att svepa in fågeln i. Om fågeln är tam och sitter framför dig, så lägger du ena delen av handduken runt ryggen framifrån sett.Andra änden av handduken sveper du på framsidan av fågeln och upp runt ryggen från andra sidan, så att fågeln är helt insvept i handduken.Håll försiktigt runt halsen på fågeln och stötta huvud/hals så att fågeln inte hela tiden vänder bort huvudet.Med andra handen för du medicinsprutan mot munnen, och försöker komma åt att droppa in medicinen vid mungipan.Ge försiktigt en droppe i taget så att du ser att fågeln sväljer ordentligt.Ibland kan medicinen smaka illa och kan behöva gömmas i någon liten godbit. Ge då denna godbit på samma vis, dvs till en fågel som du har bra kontroll över, så att du ser att han/hon verkligen sväljer godbiten.Fåglar om är ovana vid hantering Tyvärr är den största delen sällskapsfåglar i Sverige inte vana vid hantering och fasthållning. Då blir förstås medicinering av fågel svårare. En del fåglar tycker om att sitta på ägarens hand eller axel, men har inte blivit van vid närmare kroppskontakt. Självklart är infångning och medicinering av dessa fåglar mycket stressande – både för fågeln och för djurägaren! Några råd för att göra hanteringen lättare: Se till att fågeln vistas i en ganska liten bur. Plocka bort leksaker och flertalet sittpinnar innan du ska fånga fågeln.Om du har tillgång till ett fönsterlöst rum (t ex klädkammare, toalett) och en medhjälpare, så tar ni med fågelburen in i detta rum.Den som ska fånga fågeln tar en handduk av lämplig storlek – den ska räcka åt att svepa runt fågelns vingar så att dessa ej kan fastna i burgallret vid infångningen.Öppna buröppningen, stick in hand och handduk så att du har en bekväm ställning, och låt fågeln lugna ner sig efter denna manöver.När fågeln sitter stilla på en pinne, på burgolvet eller i ett hörn, så ber du medhjälparen att släcka ljuset i rummet – fågeln sitter då vanligen kvar på samma ställe och flaxar inte runt i buren.Svep handduken runt fågeln, och försök att hålla försiktigt runt fågelns hals, just nedanför näbben. Med detta grepp kan du inte strypa fågeln, och fågeln kan heller inte komma åt att bita dig.När du har fått ut fågeln ur buren så kan andra handen stötta fågelkroppen samtidigt som du då håller fast i fötterna.Ge medicinen enligt instruktionen ovan.Skötselråd för papegoja »Om din fågel behöver undersökas hittar du djurklinik eller djursjukhus här.Vid medicinering av papegoja kan det vara bra att svepa en handduk runt fågeln. Försök att hålla försiktigt runt fågelns hals.

Djurvårdguiden

Skötselråd för exotics

Här hittar du Djurvårdguidens sammanfattande skötselråd för exotics. Det vill säga fåglar, reptiler, iller, kanin och gnagare. Våra veterinärer har samlat massor med bra råd om skötsel av våra små husdjur.  Vi informerar om var djuren kommer ifrån. Hur de lever i det vilda. Hur de olika djuren är i temperamentet. Utfodring. Bur- eller terrariuminredning. Aktivering och reproduktion. Vi berättar även om vanliga sjukdomar och problem hos de olika arterna. Skötselråd för exotics och små sällskapsdjurIller »Kanin »Marsvin »Hamster »Chinchilla »Ökenråtta/Gerbil »Tamråtta & mus »Landsköldpadda »Dossköldpadda »Vattensköldpadda »Orm »Leguan »Leopardgecko »Dabbagam »Skäggagam »Vattenagam »Jemenkameleont »Papegoja »Om vanliga sjukdomar och hälsoråd för exotics »

Djurvårdguiden

Sjukdomar hos små sällskapsdjur och reptiler

Du hittar information om vanliga kaninsjukdomar och olika tandproblem hos kanin. Om infektionskänsliga ödlor, sköldpaddor och ormar. Tumörer och luftvägsproblem är vanligt hos mus och råtta, liksom fetma och tandproblem. Och andra problem som mindre sällskapsdjur kan råka ut för.Vi beskriver symptom och orsaker, berättar vad du kan göra själv hemma och när det är dags att kontakta en veterinär.Några vanliga hälsoproblem och sjukdomar hos små sällskapsdjur och reptiler:Problem med kaninens kindtänder »Problem med kaninens framtänder »Tandproblem hos iller »Magproblem hos kanin »Kaninen slutar äta »Infektion hos sköldpadda »Infektioner hos orm »Infektion hos ödla »Vanliga sjukdomar hos mus och råtta »

Djurvårdguiden

Sjukdomsförebyggande hygien

Vi människor tänker nästan alltid på infektioner som smittsamma sjukdomar. Vi själva blir smittade av till exempel influensa och maginfluensa, och vi drar genast paralleller till våra djur och tror att alla deras infektionssjukdomar är smittsamma. I själva verket är det ganska sällan som våra husdjur drabbas av smittsamma sjukdomar. Några exempel på sådana problem är kennelhosta hos hund, kattsnuva hos katt, papegojsjuka hos fågel och kaninpest hos kanin. Den absoluta majoriteten av insjuknande i infektionssjukdom beror på smitta från djurets närmiljö. Sjukdomsförebyggande hygien är viktigt för att undvika smittspridning.God hygien – bästa sjukdomsförebyggande åtgärdenHund- och kattägare är ofta duktiga då det gäller att se till att dessa djur lever i en ren miljö. Vi har ju ofta våra hundar och katter i sängarna, och vill av förklarliga skäl ha fräscha djur omkring oss. Att se till att hunden/katten har rena mat- och vattenskålar är också oftast självklart.Då det gäller övriga husdjur – allt ifrån kaniner och marsvin, till fåglar och reptiler – så är tyvärr noggrannheten med sjukdomsförebyggande hygien inte lika stor.Vanliga brister är till exempel:Dålig rengöring av mat- och vattenskålar. Fågelägare fyller ofta på matskålen varje dag utan att tömma ur gammal mat, och utan rengöring av skålen emellan.Felaktig placering av mat- och vattenskål i fågelburen, så att fågeln kan sitta på en pinne ovanför skålarna och bajsa ner i skålen.Dålig rengöring av fåglars sittpinnar. Gammal avföring fastnar och torkar in på pinnen, och fågeln sitter och nöter fotsulorna mot dessa bakteriehärdar dag efter dag.Dålig rengöring av underlaget i buren/terrariet. Reptilägare har ofta fina inredningar med sand, bark och stenar som underlag. Att regelbundet tömma ur detta och rengöra allt material tar mycket tid och kraft, varför man ofta slarvar med detta. I stället nöjer man sig med att bara skopa ut synlig avföring.Även kanin- och marsvinsägare slarvar ofta med burrengöringen. Dessa djur kissar ofta stora mängder. Djuren blir blöta om tassar och mage, och inandningsluften kommer att innehålla stora mängder ammoniak som är retande på ögon och luftvägar.Slarv med bashygienen leder till att bakterier från gammal skämd mat och gammal avföring ansamlas i djurets närmiljö. Till slut blir den totala bakteriemängden så stor att djuret insjuknar i en infektionssjukdom – trots att dessa bakterier egentligen är ”normalflora” för djuret ifråga. Dålig utfodring och dålig miljö är de största bovarna då det gäller våra sällskapsdjurs hälsa.Sjukdomsförebyggande hygien – hur gör jag?Vad kan man då göra för erbjuda sitt djur en god miljö? Några grundläggande regler är till exempel:Rengör mat- och vattenskål dagligen oavsett vilken sorts djur du har.Desinfektera mat- och vattenskål varje vecka. Du kan t ex använda vanlig klorin spädd enligt anvisning på flaskan. Skölj mycket noga efteråt.Rengör fåglars sittpinnar dagligen. Sittpinnar är svåra att desinficera och bör hellre bytas ut med relativt korta intervall.Avlägsna gammal icke uppäten mat minst en gång per dygn. Grönsaker och frukt och andra ”fuktiga” matvaror bör avlägsnas redan efter 3-4 timmar.Burunderlag hos fåglar och gnagare bör bytas ut dagligen.Hos reptiler bör avföring och urin avlägsnas så fort det upptäcks. Avlägsna även en del av underlaget runt den synliga avföringen, eftersom vätskan kan ha spridits en bit runt om. Allt underlag bör rengöras varje vecka.Burbotten/terrariet samt inredning bör desinfekteras regelbundet, minst en gång per månad. Förutom denna vardagshygien så ska man naturligtvis också tänka på vikten av karantän vid införsel av nya djur. Då det gäller kanin och gnagare är det inte så vanligt med smittsamma sjukdomar som man kan få med hem via nykomlingar. För dessa djur kan det därför räcka med någon veckas karantän innan nykomlingen sätts ihop med de gamla djuren. Då det gäller fåglar och reptiler är riskerna större att man får in någon smittsam sjukdom med ett nyförvärv. För fåglar bör en lämplig karantänperiod vara minst 3 månader, för reptiler helst minst 6 månader.

Djurvårdguiden

Hur mycket medicin ska jag ge?

Olika spruttyper till olika mängd medicinDet finns olika typer av sprutor som används beroende på hur stor mängd medicin som ska ges. Om det endast är en liten mängd som ska ges så använder man oftast en spruta som rymmer 1 ml totalt.Sprutan är graderad med 10 ganska stora streck vid enheterna 0,1 ml, 0,2 ml , 0,3 ml och så vidare upp till 1 ml. Mellan de stora strecken finns små streck för varje hundradels ml. Man kan alltså med ganska stor noggrannhet mäta upp och ge till exempel 0,17 ml med hjälp av denna spruta.Om mängden som ska ges är mellan 1-2 ml så används oftast en spruta som är graderad i upp till 2 eller 3 ml.I en 3 ml spruta anger de stora strecken 1 ml, 2 ml respektive 3 ml. Mellan dessa finns mindre streck för varje tiondels ml vilket gör det lätt att till exempel dra upp och ge 1,7 ml.Det är ganska sällan man ger större doser av flytande medicin än vad som ryms i en 3 ml-spruta. I de fallen använder man sig snarare av tabletter. Men i enstaka fall kan man behöva använda sig av en 10 ml-spruta. Här anger de stora strecken varje milliliter, dvs 1 ml, 2 ml, 3 ml osv. De mindre strecken mellan de stora anger 0,5 ml. En spruta av denna storlek ska alltså aldrig användas för att ge doser som är angivna annat än i hela eller halva millilitrar.Kontrollera noga att du förstår vilken storlek av spruta du har fått och hur mycket medicin som ska ges. Fråga hellre en gång för mycket än en gång för lite.Det vanligaste felet är att man missuppfattar 0,1 ml och 1 ml, vilket kan innebära att djuret antingen får 10 gånger för mycket eller 10 gånger för lite medicin i sig.Det finns många olika typer av doseringssprutor. Var noga med att dosera rätt när du ger ditt djur medicin!

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen