Fågel

Artiklar, goda råd och tips om din fågel

25 matchande resultat i “Fågel”

Djurvårdguiden

Medicinering av fågel

Då din fågel ska behandlas för sjukdomAllmänna rådSå snart en fågel är sjuk bör den sitta i en varm miljö för att spara på energi. En temperatur mellan 26-30 grader är lagom, dygnet runt. Dagtid kan detta ordnas genom att en lampa får värma upp buren. Nattetid bör ljuset vara släckt, och man kan då i stället ha en värmedyna under buren, eller en tunn filt runt buren. Tänk dock på att den ska tillåta ventilation.Det är också viktigt att fågeln vilar. Det är alltså sträng burvila som gäller – fågeln ska inte vara ute och flyga och trötta ut sig. En mindre bur än vanligt (”sjukbur”) kan vara bra att ha tillgång till. I en liten bur sitter fågeln mest och sover och vilar sig. Och det blir lättare för dig att få tag i fågeln då det är dags för medicinering.Var noga med att byta underlaget i buren dagligen. Genom att inspektera spillningen så får du en bra bild av hur fågeln mår. Om det blir mindre spillning än vanligt i buren så kan detta vara ett varningstecken på att fågeln inte äter ordentligt. Kontrollera även noga hur mycket mat som går åt så att du ser att fågeln verkligen får i sig näring.Många sjuka fåglar är svaga och får ägna mycket energi åt att hålla sig kvar på pinnen. Andra fåglar kanske har en sjukdom som yttrar sig i dålig balans. I alla dessa fall kan det vara en fördel att möblera om i buren, så att pinnarna sitter ganska lågt – om fågeln ramlar måste vi minska risken att den skadar sig. Sätt gärna ner mat och vatten även på burbotten, så att fågeln inte är tvungen att sitta och balansera på pinnen för att äta om den är mycket svag.Medicinering av fågel Ofta krävs det att fågeln tillförs någon sorts medicin i samband med behandling mot sjukdom. Den absolut vanligaste metoden vid medicinering av fågel är att ge den medicin direkt i näbben. Enstaka mediciner kan gå att ge i mat eller vatten, men detta är oftast ingen lämplig metod eftersom fågeln känner bismaken av medicinen i maten/vattnet, och väljer att äta eller dricka mindre än vanligt. Därigenom får fågeln alltså i sig en för låg medicindos vilket alltså inte hjälper att bota sjukdomen, utan ibland till och med kan bidra till utvecklingen av resistenta bakterier. Tama fåglar, vana vid hantering Om din fågel är tam och van vid hantering brukar det kunna gå ganska lätt att fånga in och hålla i fågeln. Använd en liten handduk att svepa in fågeln i. Om fågeln är tam och sitter framför dig, så lägger du ena delen av handduken runt ryggen framifrån sett.Andra änden av handduken sveper du på framsidan av fågeln och upp runt ryggen från andra sidan, så att fågeln är helt insvept i handduken.Håll försiktigt runt halsen på fågeln och stötta huvud/hals så att fågeln inte hela tiden vänder bort huvudet.Med andra handen för du medicinsprutan mot munnen, och försöker komma åt att droppa in medicinen vid mungipan.Ge försiktigt en droppe i taget så att du ser att fågeln sväljer ordentligt.Ibland kan medicinen smaka illa och kan behöva gömmas i någon liten godbit. Ge då denna godbit på samma vis, dvs till en fågel som du har bra kontroll över, så att du ser att han/hon verkligen sväljer godbiten.Fåglar om är ovana vid hantering Tyvärr är den största delen sällskapsfåglar i Sverige inte vana vid hantering och fasthållning. Då blir förstås medicinering av fågel svårare. En del fåglar tycker om att sitta på ägarens hand eller axel, men har inte blivit van vid närmare kroppskontakt. Självklart är infångning och medicinering av dessa fåglar mycket stressande – både för fågeln och för djurägaren! Några råd för att göra hanteringen lättare: Se till att fågeln vistas i en ganska liten bur. Plocka bort leksaker och flertalet sittpinnar innan du ska fånga fågeln.Om du har tillgång till ett fönsterlöst rum (t ex klädkammare, toalett) och en medhjälpare, så tar ni med fågelburen in i detta rum.Den som ska fånga fågeln tar en handduk av lämplig storlek – den ska räcka åt att svepa runt fågelns vingar så att dessa ej kan fastna i burgallret vid infångningen.Öppna buröppningen, stick in hand och handduk så att du har en bekväm ställning, och låt fågeln lugna ner sig efter denna manöver.När fågeln sitter stilla på en pinne, på burgolvet eller i ett hörn, så ber du medhjälparen att släcka ljuset i rummet – fågeln sitter då vanligen kvar på samma ställe och flaxar inte runt i buren.Svep handduken runt fågeln, och försök att hålla försiktigt runt fågelns hals, just nedanför näbben. Med detta grepp kan du inte strypa fågeln, och fågeln kan heller inte komma åt att bita dig.När du har fått ut fågeln ur buren så kan andra handen stötta fågelkroppen samtidigt som du då håller fast i fötterna.Ge medicinen enligt instruktionen ovan.Skötselråd för papegoja »Om din fågel behöver undersökas hittar du djurklinik eller djursjukhus här.Vid medicinering av papegoja kan det vara bra att svepa en handduk runt fågeln. Försök att hålla försiktigt runt fågelns hals.

Djurvårdguiden

Luftvägssjukdomar hos papegoja

En annan märklig konsekvens av fåglarnas effektiva luftvägssystem är att det ofta krävs ganska allvarlig sjukdom innan de uppvisar några symptom. Eftersom luftvägarna har en sådan enorm kapacitet, och en sällskapsfågel sällan utsätts för stora påfrestningar då det gäller motion, så kan mycket omfattande förändringar ha hunnit sätta in innan fågeln uppvisar tecken på till exempel trötthet och flåsighet.Luftvägssjukdomarna brukar indelas i övre och nedre luftvägsproblem.Till de övre luftvägssjukdomarna hos papegoja hör besvär i ögon, näshåla, bihålor och svalg. Symptom från dessa delar kan vara relativt lätta att upptäckta, eftersom det yttrar sig som snuva, nysningar, täppta ljud från luftvägarna samt svullnad någonstans i huvudet.Till de nedre luftvägsproblemen räknas sjukdomar i luftstrupen, lungor och luftsäckar. Dessa sjukdomar är vanligtvis mycket allvarligare än de övre luftvägssjukdomarna, men trots det svårare att upptäcka tack vare fågelns stora reservkapacitet.Orsaker till övre luftvägssjukdomar hos papegojaGemensamt för sjukdomarna i de övre luftvägarna är ofta att det finns bakomliggande försvagande faktorer som gynnar uppkomsten av infektioner.De vanligaste försvagande faktorerna är:Felaktig utfodring, framför allt A-vitaminbrist.Låg luftfuktighet.Dålig luftkvalitet.Dålig burhygien.De försvagande faktorerna leder till sköra luftvägsslemhinnor som lätt får självsprickor. Med dålig hygien finns det alltid en hög halt mikroorganismer (bakterier och svamp) i fågelns närmiljö som kan ta tillfället i akt att infektera slemhinnesåren. De vanligaste sjukdomarna som kan följa beskrivs nedan.Allmänna behandlingsåtgärder vid övre luftvägssjukdom är självklart att i första hand förbättra de faktorer som kan ha bidragit till att sjukdomen uppstod, dvsFörbättra kosten, ge A-vitaminrika grönsaker.Öka luftfuktigheten, uppmuntra fågeln att bada eller duscha ofta, alternativt sätt in fågeln i badrummet med varmvattnet på så att varm vattenånga bildas.Undvik att röka inomhus.Rengör buren dagligen.Vanliga övre luftvägssjukdomarSnuva (rhinit)Vid snuva kan fågeln nysa och snörvla precis som en förkyld människa. Vid nysningar stänker ofta sekret från näsan. Ibland ses även att fjädrarna runt näsborrarna blir kladdiga. Andra symptom på snuva kan vara rodnad och svullnad runt näsborrarna, samt tilltäppning av näsborrarna. Vid kroniska besvär kan en fåra bildas i näbben nedanför näsborren på grund av sekret som runnit från näsborren.Observera att vissa papegojor lär sig härma sin djurägares nysningar och hostningar! Det gäller alltså att vara observant och se om nysningarna hänger samman med andra symptom från de övre luftvägarna. Pionuspapegojor är kända för ett ”snörvlande” biljud från luftvägarna när de stressas, vilket en del djurägare uppfattar som täppta andningsljud.Behandling vid snuva är självklart att åtgärda vad som nämndes ovan. Dessutom kan det ibland vara nödvändigt att ge näsdroppar, alternativt att då och då spola igenom näshålan med koksaltlösning för att lossa upp pluggar som bildats.Bihåleinfektion (sinusit)Denna sjukdom är oftast en följdsjukdom till snuva. Mikroorganismerna har trängt längre in i gångarna från näshålan och tagit sig in i bihålan som omger stora delar av huvudet. Bihålans alla skrymslen är mycket otillgängliga, och när en varbildning väl har bildats är det mycket svårt att komma åt att tömma ut det.Symptom vid bihåleinfektion är oftast en svullnad någonstans på huvudet kombinerat med symptom på snuva enligt ovan.Behandlingen vid sinusit kan bli omfattande. Ofta måste fågeln sövas och svullnaden öppnas för att tömma ut varansamlingen innanför. Antibiotikabehandling sätts in i form av tabletter eller flytande medel som ges i munnen. Många gånger måste även näshåla och bihåla spolas dagligen.Ögoninflammation (konjunktivit)Sjukdomar i ögonen ses dels helt fristående, dvs som en primär sjukdom i ögonen, och dels som en del av övre luftvägssjukdom. Eftersom ögonen har förbindelse med näshålan via tårkanalen, så kan infektionsämnen som påverkar näshålan lätt tränga upp till ögonslemhinnan och orsaka besvär.Symptom är vanligen att ögonlocken och slemhinnan vid ögat blir rött och irriterat. Ibland svullnar ögonlocken igen. Fågeln kan knipa med ögat eller klia sig mot ögat. Ibland ses även en svullnad framför ögat på grund av varfyllnad i tårkanalen.Behandling vid ögoninflammation blir vanligen ögondroppar. Beroende på om tillståndet är kombinerat med snuva och/eller bihåleinfektion, kan även andra åtgärder behöva vidtas.Orsaker till nedre luftvägssjukdomar hos papegojaEfter att tidigare ha behandlat övre luftvägssjukdomar är det nu dags att ta itu med de nedre luftvägsproblemen. Fågeln visar ofta inte några symptom förrän i ett sent skede då sjukdomsprocessen har hunnit utvecklas långt. Av denna anledning är sjukdomar i de nedre luftvägarna ofta både mycket allvarliga och svårbehandlade. Precis som vid sjukdomar i de övre luftvägarna, så gynnas uppkomsten av sjukdomar av olika försvagande faktorer, i första hand:Felaktig utfodring (A-vitaminbrist)Låg luftfuktighetDålig luftkvalitetDålig burhygienSymtom på nedre luftvägssjukdomarNär fågeln väl utvecklar symptom på nedre luftvägssjukdomar, är dessa symptom ofta allvarliga. Det kan t ex röra sig omMinskad ork och stresstålighetAndning med öppen munSnabbare och häftigare andningFörändrad röstHörbara andningsljudVanliga nedre luftvägssjukdomarStrumaStruma är en sjukdom som nästan enbart drabbar undulater. Orsaken är oftast att fågeln utfodras med ojoderade fröer. Eftersom fröer i sig helt saknar jodinnehåll utvecklar fågeln jodbrist, vilket leder till en förstoring av sköldkörteln. Sköldkörteln sitter hos fågel precis i början av brösthålan vid fågelns ”röstlåda” (syrinx). När sköldkörteln förstoras blir därför ofta det första symptomet att rösten förändras, och att fågeln får ett pipande eller kraxande biljud som hörs vid varje andetag. Om sjukdomen fortsätter att utvecklas kan sköldkörteln även börja trycka på krävan och orsaka kräkningar.Behandlingen är oftast mycket enkel när diagnosen väl har ställts. Fågeln får inledningsvis jod i relativt koncentrerad form, och kan sedan antingen ges jodtillskott i vattnet hela livet, eller övergå till att äta joderad mat.Sjukdomar i lungornaLungsjukdomar är inte lika vanligt hos fåglar som hos däggdjur. De vanligaste sjukdomarna i ärLunginflammation (pneumoni)Vätska i lungorna (lungödem)LungblödningLunginflammation orsakas oftast av bakterier eller svamp. Oftast insjuknar fågeln på grund av att immunförsvaret har blivit nedsatt av försvagande faktorer, varefter mikroorganismer från närmiljön får chansen att kolonisera lungorna. Behandlingen består i antibiotika eller anti-svampmedicin.Vätska i lungorna orsakas oftast av hjärtfel. Tidigare trodde man att hjärtfel var mycket ovanligt hos fåglar, men i takt med att teknik och diagnostik förfinas vet vi nu att hjärtfel förekommer relativt ofta. Vi ser det oftast hos grå jako. Behandlingen är i akutskedet vätskedrivande medel för att få bort vätskan från lungorna. Därefter vidtar livstids hjärtmedicinering.Lungblödning orsakas oftast av olika slags luftvägsburna förgiftningar. Eftersom fåglarnas luftvägssystem är extremt effektivt, är tyvärr också risken större att de påverkas av olika ämnen som transporteras med luften. Klassiska exempel på denna typ av förgiftningar är den gas som utvecklas då teflonytor överhettas, t ex ett styrkjärn glöms kvar på strykbrädan, eller då maten bränns vid i en teflonstekpanna. Akutbehandling är frisk luft. Ofta måste detta kompletteras med allmänt understödjande behandling och syrgas. Tyvärr är dödligheten i denna typ av sjukdom mycket hög.Sjukdomar i luftsäckarnaFörutom lungor så har fåglar även så kallade luftsäckar. Detta är stora luftfyllda håligheter, vilka bidrar att göra fågelns kropp så lätt som möjligt och alltså lämpad för flygning.  Dessa luftsäckar omges av en mycket tunn hinna av bindväv och blodkärl. Eftersom denna vävnad är så tunn, uppstår stora problem om en sjukdom uppstår i luftsäckarna. Kroppens försvarsmekanismer har helt enkelt svårt att nå fram till sjukdomsplatsen. Sjukdomar i luftsäckarna är av den anledningen ofta av allvarlig karaktär.Absolut vanligast förekommande problem är olika slags infektioner, framför allt orsakade av bakterier (inklusive papegojsjuka/chlamydios) och mögelsvampar (aspergillos). Infektionsämnena finns oftast i fågelns närmiljö eller i maten, och förs ner i luftsäckarna med inandningsluften. Ett annat exempel på sjukdom i luftsäckarna är så kallad aspiration, det vill säga när fågeln får ner mat i fel strupe.Behandling av luftsäckssjukdomar är ofta tidskrävande. Vid svampsjukdomar kan det till och med röra sig om livslång behandling med anti-svampmedel.Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din papegoja blir sjuk.Att flyga är ansträngande och fåglar har därför ett oerhört effektivt luftvägssystem. Men det effektiva systemet är också en svag punkt för fåglar. De får ofta luftvägssjukdomar.

Djurvårdguiden

Kräkning hos undulat

Kräkning hos undulat beror ofta på krävinflammation. Kräkningar är ett vanligt symptom vid en mängd olika sjukdomstillstånd hos våra fåglar.Orsaker till kräkning hos undulat och andra fåglarleversjukdomarnjursjukdomolika typer av förgiftningarallvarliga allmänna infektioner, t ex papegojsjukasjukdomar i magsäcken som t ex jästsvampinfektion eller tumörerförträngning av en passage i tarmen t ex orsakat av överdrivet intag av sand, inälvsparasiter eller tumörerHos undulat är en vanlig anledning till kräkningar krävinflammation. Krävinflammation kan orsakas av infektion med bakterier, virus, jästsvamp eller parasiter. Det kan även orsakas av förstoring av sköldkörteln (struma).De absolut vanligaste orsakerna till krävinflammation är dock:felaktig utfodring (för mycket frö)onormal intensiv matning av speglar och leksakersamt överdrivet intag av sand från burbottenFörmodligen finns även en ärftlig faktor med i bilden.Krävinflammation – symtomEn undulat som har problem med krävan sitter ofta och gör rytmiska ryckande rörelser med huvudet (ulkar). Ibland slutar dessa ryckningar med att fågeln stöter upp slemblandade fröer från krävan. Ofta kastar fågeln samtidigt till med huvudet så att slemmet kladdar ner ansikte och huvud.Eftersom fågeln inte får behålla någon mat börjar den snabbt att magra av.Den blir tröttare, tystare, sitter uppburrad och sover.Om din fågel har dessa symtom bör du kontakta veterinär. Vad gör veterinären?För att fastställa orsaken till fågelns sjukdom krävs en mängd olika typer av provtagning:Uppsugning av material från krävan för att bedöma bakterieflora, leta jästsvamp och parasiterRöntgen för att bedöma sköldkörtelns storlek, samt kontrollera magsäckar och tarmBlodprov för att bedöma lever- och njurfunktion, samt kontrollera om fågeln har en allmäninfektion i kroppenKrävinflammation, kräkning hos undulat – behandlingAv kostnadsskäl och ibland även av praktiska skäl – fågeln kanske är så försvagad att den inte orkar med provtagningen – inleds dock en rutinbehandling mot förmodad krävinflammation. I dessa fall måste fågeln ofta först behandlas något/några dygn på djursjukhus/klinik eftersom man inte kan ges mediciner via munnen, de kommer ju annars upp direkt. Fågeln behandlas i stället med näring, antibiotika och krävstimulerande medel via injektioner.När den väl kan börja äta igen skulle den helst ges dietmat/skonkost, t ex barnvälling eller kokt ris. Tyvärr är undulater ofta så konservativa i sina matvanor att de inte äter av detta. Den får då utfodras som vanligt tills den har tillfrisknat. Däremot får man sätta igång med försök att lära fågeln äta nyttig mat. Det är också viktigt att avlägsna speglar och andra föremål som fågeln kan spegla sig i, samt att byta ut eventuellt sand på burbotten mot t ex papper – allt för att minska risken för återfall.Skötselråd papegojfåglar »För att fastställa orsaken till kräkning hos undulat behövs en mängd olika undersökningar.

Djurvårdguiden

Hormonellt orsakade beteenden hos papegoja

Hormonellt orsakade beteenden hos papegoja är vanligt.Som ägare till en papegoja är det mycket lätt hänt att vi glömmer bort hur en papegoja lever i naturen. Vi är så vana vid hur andra sällskapsdjur hanteras – med mycket kel och smekningar – att vi inte inser att papegojor inte är skapade för detta. Har vi riktig otur kan vår oavsiktligt felaktiga hantering av fågeln på sikt leda till diverse problem med hormonellt orsakade beteenden hos papegoja. De besvärligaste av dessa är ofta bitande och fjäderplockning.I det vilda är det naturligt för papegojan att leva i en parrelation. Även de fåglar som lever i stora flockar har sin speciella partner. De flesta papegojor är monogama, det vill säga de håller sig till samma partner hela tiden, ofta hela livet. Däremot så parar sig papegojor mycket sällan. Vissa arter häckar en gång om året. En del stora papegojarter häckar bara en gång per två, tre eller till och med fyra år. Hur ofta de häckar styrs av tillgången på viktiga resurser som t ex regn, mat och framför allt bohålor. När det är dags för häckning har fåglarna en intensiv fysisk kontakt med varandra. All annan tid på året så begränsas den fysiska kontakten framför allt till att putsa varandra på huvud och hals.I fångenskap blir papegojans liv oftast helt annorlunda. Fågeln har tillgång till sin trygga bohåla (buren) året om, och fri tillgång till rikligt med mat. Vi kelar med fågeln och smeker den ofta över hela kroppen. Ibland låter vi till och med fågeln äta ur vår mun. Rent fysiologiskt ger allt detta signaler till fågelns hormonsystem att ställa in sig för häckning, vilket i sin tur leder till att fågeln konstant lever med förhöjda halter könshormoner i kroppen. Vår tama papegoja är alltså redo att bilda familj året om.På grund av okunskap uppmuntrar vi ofta papegojans hormonstyrda beteenden eftersom vi inte vet vad de kan leda till. Vi tycker fågeln är gullig när den letar upp mörka hålor som byrålådor eller garderober, när den river sönder tidningar eller när den kräks upp foder åt oss. Vi blir ofta lite stolta och glada när fågeln trivs på vår axel och tydligt visar att den inte vill att någon annan ska komma i närheten.  Det är lätt att man som djurägare känner sig attackerad och anklagad för att missköta sin fågel om någon utomstående påpekar den sannolika orsaken till de olika problemen. Som fågelveterinär är det faktiskt vanligt att konstatera att papegojorna som plockar sig halvt nakna ofta kommer från de mest kärleksfulla hemmen – något som för djurägaren är mycket förvirrande och motsägelsefullt.Hur kan vi motverka hormonellt orsakade beteenden hos papegoja?Vad ska vi då tänka på för att inte stimulera vår fågel in i ett häckningsredo skick? Några viktiga saker att tänka på är:Undvik att smeka fågeln på kroppen, försök i stället att klia mest på huvud och hals.Hantera inte fågeln som en katt, dvs låt den inte sitta långa stunder på axeln eller i knäet. Försök i stället bygga upp er relation med hjälp av lekar och träning.Låt inte en annan familjemedlem försöka få fågeln att stiga upp på handen från din axel, sätt i stället först ner fågeln på en möbel.Se till att alla familjemedlemmar har ett värde för fågeln, t ex att sonen är den enda som ger fågeln valnötter, och att dottern är den enda som tar fram älsklingsleksaken.Hindra fågeln från att ha tillgång till mörka gömställen.Ge ingen uppmärksamhet åt fågeln om den kräks upp mat åt dig, vänd ryggen till någon minut och gör något annat.Om det gått så långt att din fågel har fått medicinska problem – t ex fjäderplockning, värpnöd, lägger för många ägg, kloaken faller fram – så måste du självfallet genast kontakta din veterinär. Men var beredd på att det inte bara är fågeln som måste behandlas, utan även ditt förhållande till din fågel. För att fågeln ska ändra sitt sjukliga beteende måste du först ändra ditt beteende mot fågeln!Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Papegojor inte är skapade för mycket kel och smek. Det kan i oturliga fall leda till problem.

Djurvårdguiden

Hur mycket medicin ska jag ge?

Olika spruttyper till olika mängd medicinDet finns olika typer av sprutor som används beroende på hur stor mängd medicin som ska ges. Om det endast är en liten mängd som ska ges så använder man oftast en spruta som rymmer 1 ml totalt.Sprutan är graderad med 10 ganska stora streck vid enheterna 0,1 ml, 0,2 ml , 0,3 ml och så vidare upp till 1 ml. Mellan de stora strecken finns små streck för varje hundradels ml. Man kan alltså med ganska stor noggrannhet mäta upp och ge till exempel 0,17 ml med hjälp av denna spruta.Om mängden som ska ges är mellan 1-2 ml så används oftast en spruta som är graderad i upp till 2 eller 3 ml.I en 3 ml spruta anger de stora strecken 1 ml, 2 ml respektive 3 ml. Mellan dessa finns mindre streck för varje tiondels ml vilket gör det lätt att till exempel dra upp och ge 1,7 ml.Det är ganska sällan man ger större doser av flytande medicin än vad som ryms i en 3 ml-spruta. I de fallen använder man sig snarare av tabletter. Men i enstaka fall kan man behöva använda sig av en 10 ml-spruta. Här anger de stora strecken varje milliliter, dvs 1 ml, 2 ml, 3 ml osv. De mindre strecken mellan de stora anger 0,5 ml. En spruta av denna storlek ska alltså aldrig användas för att ge doser som är angivna annat än i hela eller halva millilitrar.Kontrollera noga att du förstår vilken storlek av spruta du har fått och hur mycket medicin som ska ges. Fråga hellre en gång för mycket än en gång för lite.Det vanligaste felet är att man missuppfattar 0,1 ml och 1 ml, vilket kan innebära att djuret antingen får 10 gånger för mycket eller 10 gånger för lite medicin i sig.Det finns många olika typer av doseringssprutor. Var noga med att dosera rätt när du ger ditt djur medicin!

Djurvårdguiden

Groddning av fröer

Många papegojfåglar, framför allt undulater, är svåra att lära äta pellets och annan varierad kost. Groddning av fröer är ett bra alternativ. Ett alternativ i det här läget kan vara att gro fröblandningen som fågeln normalt äter. Fördelen med groddning av fröer är att fetthalten i fröna minskar och andra nyttiga näringsämnen utvecklas i fröet och grodden.Så här sker groddning av fröerTag en lämplig mängd frön och lägg i skål med rikligt med vatten. Fröna ska vara mer än väl täckta av vatten. Låt stå i rumstemperatur i ett dygn. Skölj därefter fröerna i en sil under rinnande kallt vatten. Fröna ska sedan stå i en skål i rumstemperatur aningen utspridda men inte så mycket att de torkar. Skölj fröna med kallt vatten i sil flera gånger om dagen, framför allt sommartid när det lättare utvecklas bakterie- och mögelväxt.För att gradvis vänja fågeln kan man börja ge den endast de uppblötta fröerna. Då är fodret fortfarande väldigt likt de torra fröerna. Efter hand kan man låta fröerna gro allt längre. Till en början bara så att en liten vit grodd ses och efter hand kan man låta dem gro tills det blir en gräsliknande växt. Vill man hejda tillväxten av fröna kan man ställa in skålen i kylskåpet.Var mycket noga med att kontrollera att de grodda fröerna är fräscha. Om fröna gror dåligt, blir mögliga eller luktar illa, måste man kasta dem omedelbart. Grodda frön får dessutom inte ligga kvar i buren över natten.Förhoppningsvis kan grodda frön bidra till att din fågel får en mer varierad kost, men fortsätt ändå att försöka få honom/henne att äta pellets.Hur man får sin papegoja att äta varierad kost »

Djurvårdguiden

Foderrelaterade hälsoproblem hos papegojfåglar

Låt gärna fågeln få söka efter sitt foder, som de skulle gjort i det vilda.Symtom på foderrelaterade hälsoproblem hos papegojfåglarHär kan du läsa om olika symtom på sjukdomar som beror på den kost din fågel har fått. Tänk på att fåglar inte visar sjukdomssymtom förrän sjukdomen är långt gången. Har du minsta misstanke om att din fågel inte mår bra, kontakta veterinär.Fetma Fetma hos fåglar visar sig som ökat bukomfång och nedsatt motionsintolerans. Fågeln vill eller kan inte flyga, eller blir mycket flåsig efter en kort flygtur. Hos vissa arter som undulat och rosenkakadua kan fettet ansamlas i knölar på kroppen.Leverförfettning Vid leverförfettning sitter inte fettet bara på utsidan av kroppen, utan fyller ut en stor del av levern. Levern orkar inte arbeta som den ska vilket kan ge snabbväxande näbb, felfärgade fjädrar, nedsatt ork, kräkningar, lös spillning.Arterioskleros Drabbar lätt grå jako. Fettet ansamlas i blodkärl vilket gör att hjärtat inte kan arbeta optimalt. Fågeln kan visa tecken på kramper, förlamning, dålig ork och svårt att flyga.A-vitaminbrist Vanligt hos grå jako och amazonpapegojor. Leder till sköra slemhinnor i luftvägarna och gör fågeln mer utsatt för luftvägssjukdomar, med allt från snuva och nysningar till nedsatt ork och flämtande andning.Kalkbrist Leder hos små papegojor (undulater, nymfkakaduor och agapornis) ofta till värpnöd. Kalk behövs för att bilda skal på ägget, och för att livmodern ska orka pressa ut ägget vid värpningen. Utan förkalkat skal fastnar ägget lätt och fågeln orkar inte få ut det. Symtomen kan snabbt bli livshotande med en fågel som sitter på burbotten och är kraftigt försvagad.Struma Ett typiskt undulatproblem. Vid jodbrist förstoras sköldkörteln och pressar mot luftstrupen. Fågeln får ett karaktäristiskt biljud som hörs vid varje andetag. Precis som många andra djur visar fåglar inte tecken på sjukdom förrän det gått långt. Felfärgade fjädrar kan vara ett tecken på bristutfodring. Behandling vid foderrelaterade hälsoproblem hos papegojfåglarSe över vad du ger din fågel för mat. Sätt  ihop en meny med olika foder så att din fågels alla näringsbehov tillgodoses, samtidigt som fågelns psyke stimuleras. En lämplig kombination är att servera ungefär 70 procent  pellets och 30 procent frukt och grönsaker. Låt gärna din fågel få leta efter födan.När söker jag hjälp?Du bör söka hjälp om din fågel:Har flämtande andning eller blir flåsig efter korta flygturer.Får svårt att flyga.Har nedsatt ork, kräkningar och lös spillning.Har felfärgade fjädrar.Uppsök veterinär om du har den minsta misstanke om att din fågel inte mår bra!Vad gör veterinären?Så går undersökningen till:När du tar med fågeln till veterinär så får du berätta om skötsel och utfodring. Under tiden får fågeln sitta kvar i sin bur så att veterinären kan iaktta fågelns beteende och hållning.När det är dags att komma ut ur buren kan man passa på att ställa en våg under buren, nolla vågen, och avläsa vikten när fågeln kommit ut. På så sätt slipper man stressa fågeln för detta moment. Viktkontroll ett par gånger i veckan i hemmet är den bästa åtgärden du som djurägare kan vidta för att upptäcka tidiga sjukdomstecken.Oavsett om fågeln är van vid hantering eller inte, håller veterinären ofta fast fågeln med hjälp av en handduk. Fågeln kan få ägna sig åt att bita i handduken, och handduken skyddar även vingarna så att de inte skadas om fågeln försöker flaxa.Veterinären gör en allmän klinisk undersökning. Fynd som antyder felaktig utfodring påpekas, t ex fetma, felfärgade fjädrar, slitna trampdynor och avsaknad av papiller i munhålan, de små ”känselspröt” i gommen som försvinner vid A-vitaminbrist.Eventuellt kan veterinären redan nu bedöma vad som är orsak till fågelns problem och ordinera behandling för detta. Ibland måste kompletterande undersökningar göras, som röntgen och/eller blodprov.Skötselråd för papegojfåglar »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.  

Djurvårdguiden

Foderbyte, att lära en papegoja äta nyttig mat

Vad bör papegojan äta?De allra flesta sällskapsfåglar äter en alltför ensidig och fet kost. Fröer saknar ett flertal viktiga näringsämnen såsom vitaminer och mineraler. Vissa fröer innehåller dessutom ca 50% fett. Det som vi i dagligt tal kallar ”fågelfröer” innehåller faktiskt fröer som inga papegojfåglar skulle stöta på i sina ursprungsländer. I det vilda är de flesta papegojarterna så kallade omnivorer (allätare) – de äter en mycket varierad kost med olika färg, form, storlek och struktur. Många arter äter även en del animaliskt protein bestående av små insekter.En fågel som äter en ensidig frödiet hela livet drabbas förr eller senare av någon slags bristsjukdom. En fröätande fågel lever därför inte så länge som man borde kunna förvänta sig. Du kan räkna med att en fröätande fågel bara lever hälften så länge som den borde kunna leva på bra utfodring! Dessutom har det visat sig att en del fåglar tycks utveckla allergiska symptom mot solrosfröer och/eller jordnötter, två komponenter som ingår i många olika så kallade papegojblandningar som säljs till fåglar.Vad är då en bra utfodring? Alla fågelveterinärer och fågeluppfödare har sina egna åsikter om saken, och i fågelböcker och på internet kan man hitta massor av olika ”recept” på egengjorda blandningar som sägs innehålla allt fågeln behöver. Svårigheten med att göra egna blandningar är dock fleraIngen forskning finns ännu som visar vad olika arter av papegojfåglar faktiskt äter i naturen, dvs vi har faktiskt egentligen ingen aning om vad deras olika grundbehov utgörs av!Att själv kombinera ihop en allsidig kost till sin fågel är svårt – man måste räkna ut alla de ingående beståndsdelarnas innehåll av energi (kalorier), protein, kolhydrater, fiberhalt, vitaminer, mineraler och spårämnenAtt slutligen få fågeln att äta samtliga delar av denna välkomponerade matsedel kan sedan vara det största problemet. Fåglar är ju som vi människor – de äter vad de tycker om, inte vad som är nyttigt för dem!För att kringgå svårigheterna med att komponera egna matsedlar till våra fåglar, så finns ett praktiskt alternativ, nämligen fågelpellets, eller torrfoder för fågel. Precis som med ett torrfoder för hund eller katt, så är tanken med detta foder att det är ett ”helfoder”, det vill säga varje tugga ska innehålla allt som fågeln behöver. Fågeln kan alltså inte sitta och välja vilka tuggor den vill äta, och därigenom gå miste om vissa näringsämnen. Med reservation för det faktum att vi alltså ännu inte känner till fåglarnas exakta näringsbehov, så är fågelpellets det närmaste vi i dagsläget kan erbjuda som näringsmässigt innehåller en välbalanserad blandning av de olika grundbeståndsdelarna.Trots den innehållsmässiga fördelen med pellets tycker vi dock inte att en fågel enbart ska äta pellets. Pellets bör utgöra ca 75-80% av det dagliga foderintaget. Resterande 20-25% bör utgöras av en blandning av nyttiga grönsaker och frukter. Detta för att ge fågeln tillgång till en varierad blandning från dag till dag, som då kan varieras i form, färg och konsistens för att se till att hålla fågeln aktiverad och nyfiken.Foderbyte kan vara tidskrävandeTyvärr har många fågelägare svårt för att lära sin fågel äta ”ny” mat, vare sig det gäller pellets eller grönsaker. Med en stor portion envishet och ett stort tålamod går det dock att lära 99% av alla fåglar nya matvanor. Det största hindret mot att ändra kosten för en fågel är att ägaren ger upp för tidigt!Att lära en papegoja acceptera ny mat tar ibland bara 2-3 dagar, ibland tar det 6 månader, men det går. Under denna tid kommer mycket mat att ratas – fågeln nonchalerar maten, eller kastar ut den från buren eller ner på burgolvet. Det kan kännas tröstlöst att låta fräsch dyr mat att gå till spillo, men detta är en period som måste genomlevas. Tänk även på att fåglar av naturen är mycket ”skräpiga” när de äter. 90% av matbitarna som fågeln hanterar i det fria hamnar ofta på marken – det är fågelns sätt att bidra till växternas fortlevnad. Vi måste därför acceptera detta bordsskick även i fångenskap.När fågeln väl accepterar ny mat bör de nya utfodringsrutinerna innebära att det alltid finns tillgång till fräscha pellets i buren. På morgonen kan det vara lämpligt att även sätta in en blandning av färska grönsaker och frukt, så att fågeln har detta att sysselsätta sig med under dagen. Tänk då på att blanda färg, form och konsistens för att fånga fågelns uppmärksamhet. Ett exempel på sådan variation kan vara skivad röd chilipeppar, grön zucchini skuren i stavar, cantaloupmelon uppskedad som bollar, en liten sked mjukost och slutligen en valnöt överst. Observera att detta är ett exempel som kan ges någon dag då och då. Andra dagar väljer du andra grönsaker och frukter.Grundregler vid foderbyte:Några säkerhetsregler som du måste tänka på, för att förvissa dig om att fågeln inte sitter och svälter är:Kontrollera att fågeln är lika aktiv som vanligtKontrollera spillningen dagligen. En fröätande fågel har oftast en grönaktig liten korv i spillningen som en rest från tarmpassagen. Om denna korv blir mycket liten/sparsam, och börjar bli mycket mörkgrön eller svart, så är detta ett tecken på att fågeln äter för liteKontrollera vikten dagligen. En tam fågel accepterar ofta att sitta på en liten ställning på en hushållsvåg. En mindre tam fågel kan vägas i en liten pappkartong, varefter enbart kartongen vägs och mellanskillnaden räknas ut. Fågeln bör ej minska mer än 10% i vikt. I så fall bör du under ett par veckor återgå till den gamla vanliga maten, innan du gör ett nytt försök med foderbyteNär väl fågeln börjar äta annan mat märker man ofta att spillningens färg förändras. En fågel som äter mycket pellets får en mer brunfärgad spillning än tidigare. En fågel som äter mycket vätskeinnehållande frukt och grönsaker får ofta en lite lösare spillning än tidigare. Vissa grönsaker och frukter innehåller dessutom färgämnen som kan förändra spillningens färg. En fågel som t ex har ätit rödbetor kan några timmar senare få en rödfärgad spillning!Foderbyte – hur gör man?”Naturmetoden”:I naturen är det naturligt för fågeln att starta dagen med att söka mat. Se därför till att just innan det är läggdags för fågeln städa buren noga från matrester. Fyll matskålen med nya fräscha pellets så att fågeln har detta till hands tidigt på morgonen. Följande dag vid lunchtid eller tidig eftermiddag kan du blanda i lite av fågelns ”gamla” mat bland pelletsen. Vid läggdags avlägsnar du åter all icke-uppäten mat och ersätter med enbart pellets. För varje dag kan du försöka dröja längre och längre på eftermiddagen innan du börjar blanda i den gamla vanliga maten. Så länge fågeln får tillgång till sin vanliga mat någon gång inom ett dygn så är det ingen risk att den svälter.”Trygghetsmetoden”:Låt fågeln ha tillgång till sin vanliga mat 30 minuter på morgonen och på kvällen. Ta därefter ut all gammal mat och sätt in enbart pellets under dagen. Den dag du märker att fågeln har börjat bita på pelletsen kan du börja blanda i pellets även i fröskålen på morgon och kväll. När du återigen märker att fågeln bitit på dessa pellets kan du helt övergå till att bara ge pellets.Andra knep vid foderbyte:Placera skålen med pellets vid den högsta sittpinnen i buren. De flesta fåglar vill sitta så högt upp som möjligt när de äter, och kan ibland vara för ”lat” för att söka sig till matskålarna på lägre nivå. Den lägre placerade matskålen får innehålla fågelns vanliga mat och utgör därmed en säkerhetslösningKrossa/mal pellets till tunt mjöl och blanda i den vanliga matskålen. Fågeln måste leta bland pulvret för att få tag på sin favoritmat, och får därigenom i sig små mängder pellets och vänjer sig vid smakenBlanda pellets med din fågels favoritfrukt. Fruktsaften blandar sig med pelletsen och löser upp dessa lite grann, och gör att fågeln därigenom får i sig lite pelletssmak och sakta vänjer sig. Tänk dock på att hållbarheten på dessa pellets blir mycket kort, kasta bort dem efter några timmar och ersätt med ny matTa bort alla sittpinnar från buren så att fågeln måste sitta på matskålens kant. Den tvingas då bli mer intresserad av innehållet i skålen.Undulater och nymfkakaduor blir ofta mer intresserade av mat då den sprids ut på en ljusfärgad bakgrund.Stora papegojor är ofta nyfikna på vad deras ägare äter. Låtsas gärna äta själv så vill fågeln kanske smaka.De flesta kakaduor är markätare och kan vara mer nyfikna på ny mat som placeras i en skål på golvet.Skötselråd för papegojfåglar »Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.

Djurvårdguiden

Fjäderplockning hos papegoja

Fjäderplockning är den benämning vi ger när en fågel själv plockar bort sina fjädrar. Problemet kan variera mycket i omfattning, alltifrån att fågeln biter sönder sina vingpennor, till att den plockar av sig alla fjädrar den kommer åt, dvs allt utom fjädrarna på huvudet. En variant av fjäderplockning är även så kallat självtrauma, då fågeln i stället för att bita bort fjädrarna biter upp djupa sår i muskulaturen, vanligen på bröstet.Fjäderplockning – ett symtom på bakomliggande problemFjäderplockning är inte en sjukdom i sig, utan ett symptom på ett bakomliggande problem. Detta problem kan t ex utlösas avett medicinskt problem:  som en allmän infektion, sjukdom i lever eller njurar, sjukdom i luftsäckarna m mett miljöorsakat problem:  brist på ostörd sömn; felaktig utfodring; för torr omgivningsluft; stressande omgivning; enformig omgivning m mbrist på fasta rutiner och uppfostransamt problem med nedtryckt parningsbeteende/brunstproblemOavsett vad som en gång har utlöst fågelns fjäderplockning, så är det tyvärr mycket stor risk att ovanan blir permanent. Man brukar räkna med att en fågel som har plockat sig mer än 6 månader löper stor risk att förbli en fjäderplockare för resten av sitt liv! Man måste alltså ta itu med problemet så fort det dyker upp.Fjäderplockning – utredningAtt som veterinär ta itu och ”utreda” en fågel för att försöka hitta en orsak och en behandling av fjäderplockningen, är ett långt och tidskrävande arbete. Vi brukar indela arbetet i 3 olika faser:Utesluta bakomliggande medicinsk sjukdomFörbättra eventuella brister i utfodring och skötselGå igen hanteringsrutiner och beteenden – både fågelns och familjemedlemmarnas beteenden!Punkt 1 går relativt snabbt att klara av, men är dyrbart. Utredningen görs oftast i två etapper:Vid första besöket görs en allmän hälsoundersökning, fågeln röntgas, och ett så kallat rutinblodprov tas. Om ingen diagnos kan ställas redan nu går man vidare med etapp 2Vid andra besöket tas då lite mer hudspecifika prover. Beroende på fågelart, kön och miljö kan detta omfatta:  könstestning, zinknivå i blodet, bakterie- och svampodling från huden, uteslutande av en eller flera virussjukdomar (PBFD, polyomavirus) samt vävnadsprov från olika ställen på huden.Punkt 2 kan ta alltifrån en vecka till ett år att genomföra, beroende på fågelns eventuella fobier och ägarens beslutsamhet. I gengäld är kostnaden inte så stor.Genom att så noga som möjligt gå igenom fågelns kost och miljö gäller det att hitta eventuella svaga punkter som kan förbättras.Arbetet inleds genom att djurägaren får besvara ett frågeformulär. Ju noggrannare detta besvaras, desto större är chansen att göra rejäla förbättringar! Grundtanken är att se till att fågeln:Äter en allsidig och varierad kost. En ensidig frödiet leder till brister på en mängd vitaminer och mineraler. Utan dessa nödvändiga ”byggstenar” kan fågeln inte bygga upp starka hållbara fjädrar och huden blir tunn och spröd och kan klia. En dåligt varierad ”enformig” kost kan även bidra till att fågeln blir uttråkad och söker sig andra saker att fördriva dagarna med.Lever i en stimulerande men icke-stressande omgivning, med 10-12 timmars ostörd sömn varje natt.Inte utsätts för skadliga ämnen, vare sig i omgivningsluften eller från ägarens händer.Duschas eller badas regelbundet.Regelbundet får motion – friflygning inne (skydd från glasrutor!), flaxningsövningar, lek på golvet.Ingenting av detta arbete är omöjligt att genomföra. Det största motståndet kommer faktiskt ofta från ägaren själv – det kräver tid, engagemang och uppfinningsrikedom. Framför allt gäller det att ha mycket tålamod och att inte ge upp när fågeln för 99:e gången kastar ut all den nya nyttiga maten – den 100:e gången kanske den börjar provsmaka!Punkt 3 är ofta den svåraste punkten att åtgärda. För att förändra fågelns beteende måste nämligen du som fågelägare förändra dina egna beteenden först!Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.Skötselråd för papegojfåglar »Friflygning är bra motion för våra fåglar.

Djurvårdguiden

A-vitaminbrist hos papegoja

De vanligaste problemen associerade med A-vitaminbrist beror på slemhinnepåverkan i munhåla och luftvägar. Via småsår och oregelbundenheter kan bakterier, virus och andra smittämnen ta sig in i kroppen och orsaka infektioner av olika slag. Eftersom A-vitaminbrist även har en negativ inverkan på immunförsvaret blir det ännu lättare för infektionsämnen att sprida sig.Symtom på A-vitaminbristTecken på bristsjukdom kan vara vulstiga slemhinnor och utsuddade slemhinneutskott i svalget.Det kan även rinna ett klart sekret från näsborrarna och det kan hända att fågeln är irriterad i näsborrarna och nyser ofta.Om infektion uppstår får fågeln oftast luftvägssymptom.Den kan bli riktigt snorig, nysa kraftigt, andas tungt och vara allmänpåverkad.Det är också vanligt att sjuka fåglar magrar av trots att de till synes äter normalt.Vad gör veterinären?Vid sjukdom måste naturligtvis i första hand infektionen behandlas men det kan även krävas injektionsbehandling med A-vitamin. På sikt måste kosten rättas till så att fågeln får i sig tillräcklig mängd A-vitamin på regelbunden basis.Har man häckande fåglar kan A-vitaminbrist leda till dåliga häckningsresultat, dels i form av allmänt nedsatt produktion men även mer konkret med mjukskaliga ägg och nedsatt kläckbarhet på befruktade ägg.Här hittar du djurkliniker och djursjukhus som kan hjälpa dig med dina papegojfåglar.Förebygg A-vitaminbrist hos papegojaDet finns ett flertal anledningar att se över kosten på sina fåglar. Ett enkelt sätt att se till att de får alla näringsämnen och vitaminer, är att utfodra med pellets som basföda. Till detta kan man komplettera med grönsaker (företrädelsevis de A-vitaminrika) och lite frukt. Läs gärna mer om utfodring i våra skötselråd för papegoja.Kort om A-vitamin:A-vitamin är ett vitamin som måste tillföras via fodret. Man får det i sig i en förstadieform som kroppen omvandlar till den verksamma formen.A-vitamin behövs för ett antal funktioner i kroppen, bland annat bentillväxt, reproduktion, immunförsvarets utveckling och för underhåll av friska slemhinnorA-vitamin förekommer i ett flertal former och förekommer rikligt i gröna och rödgula grönsaker samt i vissa frukter. Under skötselråd för papegoja finns exempel på A-vitaminrikt foder.Papegojfåglar behöver frukt och grönsaker för att inte få A-vitaminbrist.

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen