Skötselråd för papegoja

Skillnader förekommer dock mellan olika arter. Bästa sättet för dig att sköta din fågel väl är att efterforska fågelns ursprungsmiljö. Sedan kan du så bra som möjligt erbjuda lämplig omgivningstemperatur, luftfuktighet och utfodring.

Rent allmänt kan sägas att många sällskapsfåglar tyvärr far ganska illa. Många djurägare har svårt att få tag i uppdaterad information. Därför sköts fåglarna ofta enligt råd och riktlinjer som kom till för länge sedan. Mycket av den gamla informationen som fanns baserade sig på hur hönsfåglar skulle skötas. Nu vet vi att stora skillnader föreligger mellan hönsfåglarnas och papegojfåglarnas behov.

Dessutom är det tyvärr många djurägare som köper en sällskapspapegoja utan att riktigt inse vad detta innebär.

Om man skaffar en papegoja gäller det att från början ha realistiska förväntningar, och förstå att:

• Papegojor är av naturen högljudda. Framför allt vid gryning och skymning är det helt naturligt för fågeln att använda rösten.
• De skräpar ner. Näbben är fågelns tredje hand. Den används för att undersöka och sönderdela föremål i omgivningen för att söka ätbara delar och för att aktivera sig.
• Papegojor är sociala djur och behöver nära kontakt med antingen artfränder eller sin ägare.

Papegojan ställer alltså stora krav på sin ägare. Den nya fågeln som i början fick massor av uppmärksamhet, blir med tiden en ”möbel” som man på sin höjd ägnar fem minuter åt då och då. Om fågeln sedan inte ges tillräckligt med stimulans och sysselsättning kan den snabbt utveckla oönskade beteenden. Det kan vara skrikande, bitande och fjäderplockning. Detta leder ofta till att djurägaren tröttnar på fågeln, som säljs vidare från hem till hem.

Följande råd ska förhoppningsvis ge dig en bra grund att börja arbeta från. Och kanske väcka din nyfikenhet på att leta dig vidare till mer detaljerade råd om till exempel hantering och träning.

Skötselråd för papegoja – buren

En papegoja kräver stor rörelsefrihet. Den behöver få utlopp för sin lust att klättra eller flyga. Bäst vore därför att ha en stor voljär till fågeln. Alternativt kan man låta den vistas lös i ett rum. De flesta fåglar har dock även ett trygghetsbehov och behöver därför en bur dit den kan dra sig undan och få vara ifred.

Buren måste självklart vara så stor som möjligt. Särskilt om fågeln kommer att tillbringa den mesta tiden instängd i buren. Bredden bör minst vara den dubbla mot fågelns vingbredd. Den ska kunna kan sträcka ut vingarna ordentligt. För en fågel med lång stjärt måste buren även vara ganska hög så att inte stjärtfjädrarna skadas. Enligt djurskyddslagen ska en undulatbur inte vara mindre än 50 dm^2.  Den kan alltså vara minst t ex 50 x 100 cm i storlek. Till en nymfkakadua får buren inte vara mindre än 150 dm², dvs 100 x 150 cm. En ara måste ha en bur på minst 640 dm² . Det vill säga nästan som ett ordinärt sovrum!

Papegojan behöver trygghet

Tänk på att en fågel fortfarande i grunden är ett vilt djur placerat i en onaturlig miljö. I naturen måste fågeln hela tiden vara på sin vakt mot tänkbara faror. Även våra sällskapsfåglar kan bli oerhört störda av olika faktorer i omgivningen. Det gäller att placera och inreda buren med tanke på detta. Buren är fågelns hem och trygga punkt. Det gäller att fågeln inte ska utsättas för skrämmande eller skadliga intryck som t ex:

• Andra husdjur omedelbart nära buren, framför allt inte ovanför buren.
• Ljus och skuggor nattetid, t ex från billyktor utomhus.
• Intensivt solljus från ett fönster.
• Intensivt ”spring” av familjemedlemmar inom en meters avstånd från buren.
• Tänd belysning och hög ljudvolym mer än 10-12 timmar per dygn.

Det gäller alltså att hitta en lämplig plats för buren. Fågeln ska kunna delta i familjens aktiviteter utan att bli stressad. Den ska inte kunna skrämmas av djur vare sig inne i hemmet eller utanför. Och den ska inte bli utsatt för starkt solsken.

Individuellt hur fåglarna vill ha det

Fåglar är individer precis som vi människor. Vissa fåglar älskar att vara med i centrum där allt händer. Buren kan då gärna vara placerad i kök eller vardagsrum. Det kan också vara lämpligt att även ha en separat sovbur. Den kan placeras i ett rum där fågeln får 10-12 timmars ostörd sömn på natten. Andra fåglar är mer timida och stressas lätt av intryck från fönster, TV eller besökare i hemmet. Dessa fåglar mår ofta bättre om buren placeras t ex i ett sovrum. Sedan kan fågeln ibland få tillbringa kortare tidsperioder på ett träd eller en klätterställning i andra rum.

Fågeln ska själv kunna reglera hur mycket den vill dra sig undan. Därför bör buren innehålla en del där fågeln kan dra sig undan. Antingen kan en del av buren inredas med avskiljande väggar. Eller också kan buren ställas i ett hörn och en av de fria sidorna täcks med en vägg. Huvudsaken är att fågeln har ett hörn att dra sig undan till där den känner sig trygg och undangömd. Gör dock inte misstaget att sätta in en holk som privat hörna, förutom i de fall då du verkligen vill försöka få fågelungar. En holk i buren är en uppmaning till papegojhonan att börja lägga ägg.  Det kan många gånger kan leda till sjukdomsproblem.

Skötselråd för papegoja – burinredningen

Sittpinnar

I buren bör finnas sittpinnar av olika material och olika diameter. Det är viktigt för klor och trampdynor att diametern varieras. Annars uppstår lätt trycksår på undersidan av fötterna, och fågeln klarar inte av att själv slipa ner sina klor. Pinnarna ska helst placeras både på tvären av buren och längs med buren. Pinnarna ska rengöras dagligen!

Tänk också på att inte placera pinnarna ovanför mat- och vattenskålar.

Mat- och vattenskålar

Den bästa burkonstruktionen för mat- och vattenskålar medger att skålarna sticker ut utanför buren genom en liten glugg. Fördelen med denna konstruktion är att fågeln inte kan förorena i skålarna. Använd hellre en vattenskål än en vattenflaska. Flaskornas konstruktion gör ofta att föroreningar ansamlas i flaskhalsen. Även mat- och vattenskål ska rengöras dagligen!

Underlaget

Underlaget på burbotten kan utgöras av tidningspapper eller pappershanddukar. Detta är då lätt att byta ut dagligen. Tidigare rekommenderades alltid att fågelburens underlag skulle utgöras av sand. Detta för att fågeln skulle kunna picka i sig sandkorn för att hjälpa matsmältningen. Vi vet numera att papegojfåglar, till skillnad från hönsfåglar, inte behöver sand för matsmältningen. Det kan tvärtom ofta utgöra en risk för sandinpackning i magsäck eller tarm.

Viktigt med mycket leksaker

Ett mycket eftersatt område i burinredningen gäller leksaker. De flesta fåglar får sin bur inredd med två sittpinnar, en mat- och vattenskål, en spegel och en bjällra. Sedan förväntar vi oss att fågeln ska trivas och hålla sig sysselsatt! Kom ihåg att vissa vetenskapsmän hävdar att våra papegojfåglar har en intelligens som motsvarar ett barn mellan 2-5 år. Hur länge skulle t.ex en 3-åring hålla sig sysselsatt med en spegel och en bjällra utan att få psykiska problem!!!

Alla papegojfåglar måste ges ett stort sortiment leksaker. Dock ska inte alla leksaker finnas i buren hela tiden. Man bör variera dessa ofta så att de finns i buren max en vecka i taget. Undantag kan göras om fågeln har en absolut favoritsak. Den kan i så fall få finnas i buren alltid, medan övriga leksaker varieras. Många leksaker kan man tillverka själv. Använd trä, pinnar, kottar, läderrep, oxhud (hundleksaker), bomulls- eller hamparep. Och gärna frukt och grönsaker. Även träleksaker för barn fungerar ofta bra till fågel. Grundregeln är att tänka på att variera utbudet mycket. Använd:

• Olika färger.
• Olika former.
• Leksaker som ger ljud ifrån sig.
• Leksaker att bita/slita sönder.
• Ätbara leksaker.
• Leksaker att pilla med tungan på eller manipulera med fötterna.

Förutom en välinredd bur så är det även lämpligt att ha ett klätterträd eller en lekställning för fågeln att vistas i den tid då inte vistas i buren. Även på dessa platser är det viktigt med varierad sysselsättning!

Hygienen är viktig vid skötsel av papegoja

Rengöring av bur och burinredning är tyvärr ofta en mycket eftersatt detalj när det gäller hur vi sköter våra sällskapsfåglar. Många djurägare nöjer sig med att rengöra buren någon gång per vecka. I värsta fall rengörs även mat- och vattenskålar lika sällan.

Ute i naturen kommer en fågel mycket sällan i kontakt med sin spillning. I en liten bur är förhållandet helt annorlunda. I takt med att mängden spillning och matrester ansamlas i buren, så ökar bakteriehalten i fågelns omgivning. När avföringen torkar blir bakterierna spridda i luften runt omkring fågeln och andas lätt in. Fåglar sitter ofta och borrar ner huvud och näsborrar i matskålar. Dessa innehåller ofta en blandning av gammal mat och torkad avföring. Där får fågeln lätt i sig en mängd bakterier och mögelsporer.

Buren måste rengöras dagligen. Avlägsna underlagsmaterialet och sätt in nytt. Rengör mat- och vattenskålar, sittpinnar och övrig burinredning. En gång per vecka ska dessutom hela buren torkas av från spillningsrester, fjädrar och annan smuts. Alla detaljer bör även desinfekteras minst en gång per månad. Man kan t ex använda utspädd klorin eller Hygisoft. Skölj noga efteråt.

Tänk på att merparten av alla infektionssjukdomar som drabbar fåglar orsakas av bakterier från närmiljön!

Skötselråd för papegoja – omgivningen

Luftfuktighet

En frisk papegojfågel klarar av att leva i vår normala inomhusmiljö. De kan även vistas utomhus sommartid. Det största problemet med vår inomhusmiljö är den torra luften. De flesta papegojfåglar kommer från tropiska eller subtropiska områden. De är skapade för en betydligt högre luftfuktighet. Torr inomhusluft kan leda till luftvägssjukdomar och fjäderproblem. För att skapa en fuktigare inomhusmiljö kan du

• Skaffa en luftfuktare.
• Ha mycket gröna växter i rummet.
• Ställa ut små skålar med vatten här och var i rummet.

Duschning

Dessutom bör du försöka lära din fågel att bada eller duscha. Detta ska sedan göras dagligen. Vissa fåglar badar självmant i ett fågelbad, en grund skål med vatten i. Andra fåglar tycker om att följa med ägaren in i duschen. Fåglar som inte tränats att bada eller duscha från början kan tyvärr vara hysteriskt rädda för vatten. Då gäller det att försiktigt lära dem att uppskatta detta. Du kan t ex använda en blomduschspruta inställd på finaste vattenångan. Håll sprutan undangömd så fågeln inte ser den. Spruta så att vattenångan faller ner över fågeln. Med tiden kan du öka intensiteten på ”regnet” och även visa fågeln sprutan. Ett annat sätt att lura fågeln att duscha kan vara att dränka in ett salladshuvud/kålhuvud eller dylikt i vatten. Lägg eller häng det sen ovanpå buren. När fågeln biter och sliter i grönsaken får den samtidigt en naturlig dusch.

UV-belysning

UV-belysning är en annan viktig beståndsdel som fåglarna har tillgång till i sin naturliga miljö men saknar inomhus. UV-ljus är framför allt viktigt för aktiveringen av D-vitamin i huden. Utan D-vitamin kan fågeln drabbas av kalkbrist. Direkt solljus (inte filtrerat genom en glasruta) är naturligtvis den bästa och mest naturliga källan till UV-ljus. Sommartid är det därför bra om fågeln får vistas utomhus mycket. Till fåglar som inte kan njuta av äkta solsken, så får man istället införskaffa ett UV-lysrör som ska hängas ovanför buren, men gärna inte mer än 45-60 cm ovanför den sittpinne där fågeln vistas mest.

Ljusintensitet

Papegojfåglar kommer i allmänhet från mycket soliga länder, där ljusintensiteten är hög. Det är därför viktigt att belysningen är mycket bra under fågelns vakna timmar i dess omgivning. Vår normala inomhusbelysning är vanligen ganska dämpad i jämförelse med vad fåglarna kräver, och du bör sannolikt införskaffa en eller flera extralampor för att öka ljusintensiteten nära fågeln. Det är dock fortfarande viktigt att se till att fågeln kan välja att dra sig undan starkt ljus i en undanskymd hörna, om den så önskar.

Luftkvaliteten

Luftkvaliteten är också viktig att tänka på. Fåglar har oerhört effektiva andningsorgan, och alla ämnen som sprids i vår inomhusluft kan även hamna i fågelns luftvägar. Fåglar är mycket känsliga för olika ämnen som sprids via sprayer, t ex hårspray, parfym och rengöringsartiklar. En vanlig orsak till förgiftning är även oset från bränd mat, framför allt mat som stekts i teflonpannor. Tänk även på att cigarettrök kan vara mycket skadligt för fågeln!

Allmänna skötselråd för papegoja

En frisk välnärd sällskapsfågel kräver minimalt med kroppsvård. Duschande eller badande är som nämnts ovan mycket viktigt. En fågel som äter ensidig kost och som har dåligt tillgång på varierade sittpinnar kan behöva hjälp med kloklippning.

Undvik att klappa fågeln om du har ätit fet mat som t ex chips. Eller om du har olja eller handkräm på fingrarna. Rökare bör även undvika att klappa fågeln. Nikotin från fingrarna kan överföras till fågelns hud.

Om fågelns fjäderdräkt blivit nedsmutsad kan den rengöras försiktigt med lite rengöringsmedel, t ex barnschampo. Skölj sedan omsorgsfullt med ljummet vatten.

Vingklippning

Vingklippning sker endast i särskilda fall i enlighet med Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (saknr L80). 
En vingklippt fågel löper mindre risk att flyga iväg oavsiktligt. Den kan dock ofta flyga om den får hjälp av en vindpust utomhus. En vingklippning är alltså aldrig en garanti för att din fågeln inte kan flyga iväg!

Tänk dock på att det är viktigt för en ung fågel att först få lära sig flyga ordentligt innan man vingklipper den första gången. Att lära sig flyga ordentligt är viktigt för uppbyggnaden av normal muskulatur. Och för att fågeln ska få en god balansförmåga. Tyvärr är det många unga fåglar som får vingarna klippta alldeles för tidigt. Fågeln har då ofta dålig balans och ramlar lätt och skadar sig. I takt med dessa fall ökar fågelns osäkerhet. Denna osäkerhet kan lätt övergå i problem med bitande eller fjäderplockning.

Ruggning

En fågel byter fjäderdräkt (ruggar) en eller två gånger om året. Fågeln tappar inte alla fjädrar samtidigt, utan några i taget. Under ruggningen krävs det extra fett, proteiner och vitaminer i kosten. Då kan nya fjädrar bildas snabbt. När den nya fjädern växer ut kommer den först ut i ett sugrörsliknande hölje. Fågeln pickar på detta hölje så att fjädern öppnar sig. Detta beteende ska inte feltolkas som att fågeln ”plockar sig” eller som att den har ohyra och kliar sig.

Fotring

Om din fågel har en fotring så måste denna kontrolleras ofta. Ringen får inte krama åt och strypa blodförsörjningen till foten. En normalt sett välsittande ring kan efter ansamling av smuts eller efter yttre trauma och svullnad plötsligt orsaka skador på benet.

Skötselråd för papegoja – uppfostran

En del fågelägare har ett naturligt medfött handlag med sina fåglar. De har en positiv relation till sin fågel och kan njuta av den stimulans och den glädje en papegoja kan tillföra i hushållet. Andra fågelägare har det inte lika lätt. De kanske aldrig haft fågel tidigare. Eller har kanske tagit över en fågel på grund av att den tidigare ägaren tyckte den orsakade för mycket besvär. Hos en oerfaren djurägare kan det lätt dyka upp problemsituationer som inte är enkla att hantera. I värsta fall leder det till problem med en bitande eller hysteriskt skrikande papegoja.

Kurser för papegojägare

Sedan flera år tillbaka har Djurkliniken Roslagstull arrangerat ”lydnadskurser” för papegojägare. Under dessa kurser försöker vi bland annat lära ut hur papegojornas naturliga beteenden i det vilda fungerar. Och hur dessa naturliga beteenden kan orsaka problem när de utförs av våra sällskapspapegojor. Vi försöker även lära ut effektiva metoder för att träna in nya beteenden hos fåglar. Nya beteenden kan vara trickträning, som att vinka, snurra runt, höja vingarna på kommando. Eller rena nyttobeteenden, som att lära sig bada eller duscha. Eller att lära sig leka med sina leksaker. En stor del av kursen ägnas också åt olika problembeteenden hos papegojor. Framför allt bitande och skrikande. Och hur man kan gå tillväga för att försöka eliminera eller åtminstone minska dessa beteenden.

Huvudtanken i våra kurser är att lära djurägaren grunderna för operant inlärning (kallas ibland även klickerträning). Denna metod kan även kallas träning med positiv förstärkning. Detta är det moderna sättet att träna djur – oavsett om det handlar om delfiner, späckhuggare, hundar eller papegojor. Med positiv förstärkning bygger djurägaren upp en förtroendefull relation mellan sig och sin fågel. Umgänget med djurägaren blir något fågeln ser fram emot. Och att träna och lära sig nya beteenden blir ett positivt inslag i fågelns dagliga liv. Åtskilliga studier på en mängd olika djurarter har visat att träning med positiv förstärkning berikar djurets tillvaro på ett mycket värdefullt sätt. Vi ger därigenom vår papegoja möjligheten att utnyttja en del av sin höga hjärnkapacitet!

Skötselråd för papegoja – utfodring

Tyvärr är merparten av den färdiga mat som säljs till sällskapsfåglar så kallat fågelfrö. I själva verket skulle de flesta av de fågelarter som vi har som sällskapsfåglar aldrig stöta på den typen av fröer i det vilda. Det är alltså ingen naturlig föda för dem. En annan nackdel med fågelfröer är att det är en obalanserad kost. De saknar många viktiga vitaminer och mineraler, samtidigt som de innehåller alldeles för mycket fett. Sist men inte minst så är många fröblandningar av dålig kvalitet. Frö som säljs i lösvikt innehåller ofta insekter. Ibland även mögelsporer.

Vad ska då papegojor äta?

Tyvärr så finns det ingen forskning som detaljerat beskriver vad papegojfåglar har för näringsbehov. Alla kunskaper vi har om utfodring av fåglar hänför sig i stället till hönsfåglar. Med ledning av hönsfåglarnas behov. Med vissa justeringar gjorda med hänsyn till papegojfåglarnas lite annorlunda anatomi, så har dock vissa riktlinjer fastställts. Dock gäller dess riktlinjer papegojfåglar som grupp, utan att ta hänsyn till de olika krav som olika arter av papegojor kan tänkas ha. Utifrån dessa riktlinjer finns det numer torrfoder för fåglar, så kallade pellets, av olika fabrikat. Alternativt måste fågelägaren själv göra sitt eget helfoder, som tillgodoser de olika näringsbehoven.

Fördelen med pellets är att alla bitar ser likadana ut. Fågeln kan alltså inte plocka ut godbitarna och lämna resten. Nackdelen är att måltiden blir enformig och tillgodoser inte fågelns aktivitetsbehov. I naturen ägnar ju fåglarna stor tid och möda på att leta och bearbeta mat.

Alternativet för den ambitiöse fågelägaren är att tillverka sitt eget helfoder. Fördelarna är att maten då kan varieras i högre grad. Den kan utnyttjas för att öka fågelns aktivitet och nyfikenhet. Nackdelen är att det är svårt att göra en näringsriktig utfodring. Och fågeln kan sabotera hela arbetet genom att bara äta vissa utvalda delar.

Grundregler att tänka på vid komponeringen av en egen foderblandning:

A-vitaminrika grönsaker och frukter, ca 30%.

• Gröna grönsaker:  senapsört, grönkål, kålrotsblast, spenat, broccoli, maskrosblad, vattenkrasse, betblast, mangold, persilja, grön paprika, chilipeppar.
• Rödgula grönsaker:  sötpotatis, morot, sommarsquash, pumpa, chilipeppar, röd paprika.
• Frukter:  persika, nektarin, aprikos, cantaloupmelon, papaya.
• Babymat bestående av sötpotatis, morot eller pumpa (kan vara svårt att få tag i).

Proteiner, ca 20%.

• Mager yoghurt, mager ost, tofu, hårdkokt ägg.
• Välkokt kyckling, vit fisk, kalkon, mycket magert kött, tonfisk i vatten.
• Blandade sädesslag, brunt ris, pasta, majs, nötter, kokade bönor.
• Insektslarver.

Övrig frukt och grönsaker, 15-20%.

• Majskolv, bönor i balja, blomkål, brysselkål, purjolök, kronärtskocka, sparris, betor, tomat, potatis.
• Äpple, vindruvor, banan, guava, granatäpple, apelsin, fikon, blåbär, plommon, kiwi, ananas.

Fullkornssäd, 15-20%.

• Fullkornsbröd.
• Frukostflingor utan socker.
• Fullkornspasta.
• Brunt ris, vildris.

Kolhydrater, ca 10%:  Frukt, pasta, säd, bröd, majs, bönor, potatis, ärtor, mjölkprodukter, nötter, fröer.

Använd ovannämnda grupper som utgångspunkt.

• Försök se till att alla grupper är representerade i rätt omfattning över en vecka.
• Vissa dagar kan fågeln erbjudas fodermedel från en enda grupp, t ex A-vitaminrika grönsaker, för att försäkras sig om att veckointaget intas.
• Variera de olika ingredienserna dagligen.
• Försök även variera former, färger och struktur.

Det enda som absolut bör undvikas är avokado som är giftigt för fåglar.

Skötselråd för papegoja – undvik att sjukdomar går långt

Fåglar har en djupt rotad instinkt att så länge som möjligt dölja tecken på sjukdom eller svaghet för sin omgivning. Tyvärr invaggar detta beteende ofta djurägaren i en falsk trygghet. Man tror att fågeln är frisk och kry. Först när fågeln är så svag att den börjar sitta kraftigt uppburrad, eller t o m på golvet, upptäcker djurägaren att något är fel. I detta läge har ofta sjukdomen oftast gått så långt att ingen medicin i världen hjälper.

Det är alltså mycket viktigt att du som fågelägare lär dig känna igen små förändringar i fågelns utseende, beteende och matvanor.Då kan du lättare upptäcka tidiga sjukdomstecken.

Följande detaljer bör kontrolleras ofta hos din fågel:

Spillning

Normal spillning består av tre olika delar:

• Avföringen (”korven”) är restprodukterna från tarmen. Hos fröätande fågel är den oftast grön eller svart. Hos pelletsätande fågel ofta mer brunaktig. Avföringskomponenten ska alltid vara sammanhängande.
• Urinen är vätskedelen från njurarna och ses som den ”blöta” delen av spillningen. Den ska vara genomskinlig och klar. Hos fågel som äter mycket vattenhaltiga produkter, som grönsaker och frukt, så ses ofta en riklig del urin. Likaså vid olika former av stress, som t ex veterinärbesök.
• Den tredje spillningskomponenten är urinsyra, den fasta restprodukten från njurarna. Normalt sett ska denna vara vit eller gräddfärgad och ligga uppe på avföringen.

Ändrad färg, konsistens och innehåll på spillningen är oftast ett tecken på bakomliggande sjukdom. OBS! Det som djurägare ofta tolkar som diarré är i verkligheten oftast ökad mängd urin. Alltså ökad mängd vätska i spillningen. Det är viktigt att studera alla de tre olika komponenterna för att avgöra vilken av dem som är förändrad.

Vikt

Det idealiska vore att alla fågelägare väger sina fåglar på en digital matvåg minst en gång per vecka. Det är inte ovanligt att fågeln, när den väl kommer till veterinär har förlorat 1/3 av sin normala kroppsvikt därför att ägaren inte förstått förrän efter lång tid att fågeln är sjuk!

Beteende

Om en fågel kvittrar eller pratar mindre än vanligt kan det vara första tecknet på att den inte känner sig frisk.

Matvanor

Kontrollera att din fågel inte börjar ändra sina matvanor. Den ska inte äta mer ensidigt än tidigare. Inte heller bara sitter och leker med maten. Ofta tror djurägare att fågeln äter bra, fast den i själva verket bara petar runt i maten och kastar ut fröer omkring sig.

Så snart du misstänker att din fågel är sjuk, kontakta veterinär! Vänta inte för att se om ”det går över”. Risken finns då att din fågel hinner bli allvarligt sjuk innan behandling sätts in. Det gör utsikterna till läkning mycket sämre. Det allra bästa vore om fåglar regelbundet besökte veterinär för förebyggande hälsokontroller, i stället för att vänta och försöka behandla när väl sjukdomar har dykt upp. Förebyggande sjukvård är den bästa sjukvården!

Här hittar du information om olika sjukdomar hos våra tamfåglar »

Skillnader förekommer dock mellan olika papegojarter. Bästa sättet för dig att sköta din fågel väl är att efterforska fågelns ursprungsmiljö för att så bra som möjligt kunna erbjuda lämplig omgivningstemperatur, luftfuktighet och utfodring.