Ny lag: ID-märkning och registrering av katt, läs mer.
Häst

Häst

Artiklar, goda råd och tips för din häst

133 matchande resultat i “Häst”

Djurvårdguiden

Sårskador hos häst

Första hjälpenOm din häst råkar ut för en sårskada är det viktigt att du är beredd på att hantera denna och att stallapoteket är utrustat för första hjälpen.Stoppa olyckshändelsen om den fortfarande pågår. Fånga hästen, håll den helst i grimma och grimskaft och försök lugna den.Om hästen sitter fast, frigör hästen/hästens ben. OBS! Tänk dock på din egen säkerhet. En panikslagen häst har inte koll på sin kropp eller var du befinner dig.Avlägsna/dra ut eventuella främmande föremål (eventuellt efter samråd med veterinär om stora föremål).Stoppa blödning genom att lägga tryck direkt mot det blödande området. Lägg ett jämnt fast tryck med till exempel kompresser, gasbinda, ren handduk eller annat tyg.Hästar har många liter blod. Det är ovanligt att hästar blöder så mycket att det är risk för hästens liv. Som grundregel kan man säga att en normalstor häst (500kg) kan förlora 5L blod utan fara för dess liv.StallapotekVi rekommenderar att följande finns tillgängligt i stallapoteket:Koksaltlösning för sårrengöringKlorhexidintvålKlippmaskin alt trimmer för att klippa håret kring sårkanternaSax och pincettOsterila kompresser för att torka kring såretSterila sårkompresser (tex Sovalin) för att ha innerst mot såret vid bandageringBomullsrulleElastiskt självhäftande bandage (tex Vetrap)Silvertejp för hovbandageTermometerHandskarLiten ficklampaSårsprayDe flesta av våra kliniker säljer färdiga stallapotek, alternativt kan hjälpa till med att plocka ihop det du behöver. Tveka inte att kontakta oss om du behöver hjälp med att sätta ihop ditt stallapotek!När skall jag kontakta veterinär?Om hästen blöder/har blött kraftigt och verkar allmänpåverkadHästen är halt eller har feberOm såret sitter nära en led eller senskidaOm såret är större än ett par centimeterOm sårkanterna glipar eller om såret bildar en flikVid sticksårVid sår i armbågsregionenVid sår nära ögat eller ögonlockOm hästen har näsblodUtredningEfter den akuta första hjälpen är det viktigt att försöka värdera hur allvarlig skadan är och om veterinär behöver tillkallas. Känner du dig osäker på sårets djup eller placering i förhållande till leder, senskidor och andra vitala strukturer är det bäst att du kontaktar veterinär.Följande bedömningar behöver göras:Var sitter såret? Mindre sår på kroppen, tex. halsen och bålen, läker oftast bra om de bara kan hållas rena och skyddas från insekter.Sår på den nedre delen av benen är ofta svårläkta och kan kompliceras av att de ofta sitter nära en led, senskida eller sena.Mindre sår på huvudet läker ofta bra – men kontakta alltid veterinär om de omfattar ögat, ögonlock, eller om hästen har näsblod.Sår vid armbågen kan bli allvarliga när luft dras in i underhuden och veterinär skall därför alltid kontaktas.Vad är det för typ av sårskada? Ytliga skrapsår eller mindre skärsår där hästen inte är halt och det inte finns risk att någon led eller senskida är involverad kan du oftast hantera själv.Sticksår är många gånger djupa och med risk för att viktiga strukturer är skadade. Ofta finns det innestängda bakterier och främmande material som kan ge kraftig sårinfektion.Slitsår som är större än ett par centimeter, sår där huden glipar eller bildar en flik skall alltid bedömas och åtgärdas av veterinär.Sparkskador skall man vara extra observant på då det innebär att vävnaderna utsatts för ett kraftigt trauma. Det är inte ovanligt att sparkskador leder till sprickor i benet eller att en benbit lossnar från benhinnan vilket gör att såret ovan inte läker.Finns det djupare vävnad, under huden, som kan vara skadad? Led eller senskida?Senor eller ligament?Muskelvävnad?Ben eller benhinna?Är du osäker- prata alltid med din veterinär!StelkrampGlöm heller inte att se efter om hästen är vaccinerad mot stelkramp då hästar är extremt känsliga för bakterien som orsakar detta.Vad gör veterinären?Målet med behandlingen av en sårskada är en snabb och komplikationsfri läkning som återställer vävnaden till full funktion utan skör eller missprydande ärrbildning.En grundregel är att alla sår som går hela vägen genom huden och är längre/ större än ett par centimeter skall sys för att läka på snabbast och snyggast möjliga sätt. Det kan ofta bli minst lika kostsamt att bandagera ett sår i flera veckor som det är att ta ut veterinären och sy det direkt- och hästen är snabbare tillbaka till normala rutiner vad gäller träning och utevistelse.Sår till led eller senskida kan bli livshotande om de inte åtgärdas i tid, men också mindre sårskador som lämnas utan behandling kan ta lång tid att läka samtidigt som de läker på ett missprydande sätt.Veterinären undersöker och bedömer såret- här kan en röntgen- och/eller en ultraljudsundersökning bli nödvändig. Är såret nära en led eller senskida måste veterinären bedöma om såret går in till någon av dessa strukturer. Först provtas leden eller senskidan och vid analys av ledvätska kan man se om en infektion eller inflammation föreligger och hur allvarlig denna är. Därefter kan en så kallad provtryckning utföras och man kan då se om steril vätska som sprutas in i leden kommer ut via såret och bekräftar att såret även omfattar leden.BehandlingVad kan jag själv göra?Små ytliga sår långt ifrån led, senskida eller andra vitala strukturer kan du oftast behandla själv.Rengör såret Använd engångshandskar vid all sårhantering.Rengör såret med koksaltlösning, gärna genom att försiktigt spraya in i såret med spruta eller engångsbehållare med pimpett.Använd inga desinfektionsmedel, så som tex. jodopax, blåspray eller sårplast, i själva såret. Studier visar att de dödar de celler som skall hjälpa till att läka såret och fördröjer läkningen.Ögonskador rengörs/spolas med koksalt, eventuellt kan en kall, fuktig kompress appliceras för att minska svullnaden innan veterinär anländer.Bandagera såret Börja med att torka området kring såret helt torrt.Lägg en steril sårkompress innerst mot såret (använd ej gasvävskompresser, dopptyg eller likande).Lägg därefter ett lager bomull som fästs med gasbinda. Om verklig stabilitet krävs kan ett lager bomull till och gasbinda läggas.Avsluta med elastisk självhäftande bandagematerial (tex. Vetrap).Sår som sitter på andra delar av kroppen än benen kan vara svåra att skydda mot smuts. Det finns dock en hel del produkter att köpa, som kan fästas direkt på hästens kropp, exempelvis fixomull och polsterplast. Det kan även fungera med sårplast.Varför behövs bandage?Bibehåller en fuktig och varm miljö, som (förutsatt att såret inte är infekterat) främjar sårläkning.Skyddar det rengjorda såret från bakterier och smuts.Stabiliserar sårområdet och sårkanterna för läkning.Förhindrar svullnad.Ge inte hästen några mediciner innan veterinär konsulterats!Vad gör veterinären?Om skadan är så pass allvarlig att veterinär behöver anlitas görs först en bedömning av såret enligt ovan.Därefter rengörs och rensas såret upp från smuts, annat främmande material och död vävnad, innan det sys och bandageras. En del sår kan åtgärdas med hästen stående, men efter att ha gett lugnande och lokalbedövning. I andra fall kan skadans omfattning eller hästens temperament göra att hästen måste sövas och skadan åtgärdas unders narkos.Komplicerade sårskador kan ibland spricka upp efter att de sytts och man måste då ta ställning till om såret bör sys om eller om det ska lämnas till att läka själv. Även om ett sytt sår spricker upp helt eller delvis blir slutresultatet bättre än om skadan aldrig sytts.Vid en del specialisthästsjukhus används en speciell vattenskalpell, Versajet, för upprensning av sår på både stående och sövd häst. Versajet används även till människor och innebär att en vattenstråle så kraftig att den skär igenom vävnad rensar vävnadslagren från kontamination, samtidigt som den spolar bort och suger upp alla smutsrester från sårytan. Denna metod ger ett mycket bra slutresultat och är snabbare än konventionell upprensning. Den lämpar sig väl till allt från små sår till omfattande, komplicerade och kraftigt kontaminerade skador och till patienter där man vill korta ner tiden som hästen måste hållas lugnad eller sövd.Sår i led eller senskidaLeder och senskidor ligger mycket ytligt, direkt under huden, på den nedre delen av hästens ben. Om hästen skadar sig så att det blir ett sår in i en led eller senskida måste man agera snabbt. Bakterier som får tillträde till leden ger en mycket kraftig infektion och om denna inte hävs i tid kan tillståndet för hästen bli livshotande eller leden kan få skador som ger kronisk smärta och hälta.Om provtagning visar att leden eller senskidan är infekterad måste denna spolas ren från bakterier, inflammatoriska celler och eventuellt främmande material som tryckts in i leden. Detta görs med fördel med s.k. titthålskirurgi (artroskopi), för att öka möjligheten att få bort all kontamination och minska risken för långvarig infektion.Efter operationen behandlas hästen med intravenös antibiotika och övervakas noggrant då en del infektioner kan kräva flera spolningar. Behandlingen kan bli kostsam och innebär ofta 1-2 veckors vård vid hästsjukhus, men genom noggranna och snabbt insatta åtgärder kan man minska antalet spolningar, förkorta behandlingstiden och snabbare få hästen frisk och ohalt.

Klåda hos häst

Djurvårdguiden

Klåda hos häst

Fysiska skydd som hjälper hästen att slippa besvärFlugtäcke – framförallt de zebrarandiga är suveräna då hästen inte ser ut som en hästsiluett med ett sånt på och därmed får hästen vara relativt i fred. Dessutom har täcket en fysisk skyddsfunktion, men stora bromsar kan faktiskt bita igenom väven.Salvor och spray som stoppar insekter och därmed klådaDet finns ett antal insektssprayer på marknaden. Bra både i hagen och när man rider ut. Vissa är också effektiva mot fästingar och höstens plåga hjortflugan. Det finns mjukgörande salvor  som förebygger klåda och lindrar besvär orsakade av sol och insekter. Börja så tidigt som möjligt med dessa. Används på de drabbade områdena, vanligtvis mankam och svansrot.Strategier för hur du undviker problem med klåda hos hästFörsök att vara ute tidig morgon – då är det betydligt färre insekter i omlopp. Ha hästen inne på natten. Undvik sommarbete dygnet runt så för att slippa nattens knott. Mocka hagarna minst varje vecka och se till att inte ha träd eller buskar i närheten då insekterna gärna samlas i dessa och förökar sig i gödseln.Här hittar du hästsjukhus och hästkliniker som kan hjälpa dig om din häst behöver undersökas.Pälsätare kan också ge klåda.Man kan undvika värsta knott-tiden genom att ha hästen inne på natten.

Sårvård på hästens ben

Djurvårdguiden

Sårvård på hästens ben

Så här sköter du sårvård på hästens ben hemma:1. Gör rent Börja med att så snart som möjligt spola rent för att få bort synlig smuts. Använd koksaltlösning eller kranvatten, inget annat. Lägg därefter om ett skyddande bandage. Var noga med att dina egna händer är rena när du sköter såret.2. Tryckförband Blöder det mycket? Prioritera att lägga ett tryckbandage och kontakta därefter veterinär.3. Lägg om De flesta sår behöver läggas om för att hållas rena och för att främja sårläkningen. Gör ett rejält bandage som inte glider så lätt. Underst sätter du en lämplig kompress som inte fastnar i såret. Håll den på plats med en mjuk vaddlinda.4. Håll hästen stilla Bandaget kan sitta på några dagar innan du byter, under förutsättning att det sitter bra och håller sig torrt. Under tiden är det bra om hästen är stilla.Första hjälpen i stallapoteketRengöringen är avgörande för att sår på häst ska läka bra. Ha alltid koksaltlösing och bandage hemma. EngångshandskarTermometerBremsNaCl stor flaska + strl ögonsköljSterila kompresserKlorhexidin kutan lösning (0,05%)Bomull på rulleOelastisk gasbinda x fleraVetrapTensoplast/ (Silvertejp)HydrogelKompress som inte klistrar (melolin, allevyn.)SaxFicklampa / pannlampaOm såret misstänks kommunicera med en led eller senskida kan veterinären ta ett prov som visar på tecken på infektion. Om infektionen inte hävs i tid kan hästen få skador lokalt som ger en kronisk hälta. Leden eller senskidan måste spolas, ibland flera gånger, och infektionen måste behandlas med antibiotika. Behandlingen kan vara komplicerad och ta lång tid och därmed bli kostsam.Mer om sårskador hos häst »  

Kotledsinflammation

Djurvårdguiden

Kotledsinflammation

Kotledsinflammation är en av de vanligaste orsakerna till hälta hos häst.Orsak till kotledsinflammation hos häst Lederna gör att hästen kan röra skelettet och har en stötdämpande effekt. Lederna består av ledkapsel, ledbrosk och ledvätska. Ledkapseln omger leden och bildar ledvätskan som fyller leden. Brosket är stötdämpande, skyddar benändarna och gör att de glider mjukt mot varandra. Det finns inga blodkärl inne i leden utan ledvätskan förser ledbrosket med näring och syre, samt tillför celler för ledens immunförsvar. Ledvätskan är trögflytande och smörjer ledbroskens ytor. I nedre delen av hästens ben finns inga muskler som hjälper till att stödja lederna utan de stabiliseras enbart av ledkapsel, ligament och senor. Kotlederna är bland de leder hos hästar som belastas mest och därför är skador i kotlederna vanliga. Störst påfrestning får vi när hästen arbetas i snabbt tempo eller landar efter stora hinder. Inflammationen orsakas av att hästen skadar någon av strukturerna i leden. Det kan vara mycket små trauman som orsakas av att hästen trampar fel tillfälligt, eller på grund av längre tids överbelastning. Det senare kan till exempel bero på exteriöra avvikelser, felaktig skoning, obalanserad ridning, dåligt underlag, monoton träning eller övervikt. Oavsett vilken skada som ligger bakom blir förloppet liknande med inflammation i leden. Vid akut inflammation går förloppet att vända, men när vi talar om kronisk inflammation i leden har ledbrosket skadats permanent. Kronisk ledinflammation kallas även artros och då ses ofta benpålagringar i omgivande skelett.Kotlederna belastas mycket, speciellt i snabba gångarter, och risken för skador är därför stor i området.Symtom på kotledsinflammation Vid akut kotledsinflammation noteras vanligen hälta på det drabbade benet. Hästen kan få galla (ökad mängd ledvätska) i den drabbade leden och bli varm och öm i området. Vid längre tids överbelastning kan symtomen vara mer diffusa och istället för tydlig hälta kan ägaren notera att hästen är ovillig, rör sig stelt eller med korta steg eller presterar sämre. Det förekommer att båda kotlederna fram är drabbade samtidigt och då kan det också vara svårare att uppfatta hältan.En häst med akut kotledsinflammation visar ofta hälta, men symtomen kan också vara mer smygande med ovillighet och nedsatt prestation.När ska jag söka vård hos veterinär? Om hästen är halt eller om ryttaren noterar att hästen verkar ovillig i arbete rekommenderar vi att hästen undersöks av veterinär. Kotledsinflammation är ofta inte så akut att det krävs vård jourtid, men det är bra om hästen undersöks inom några dagar eftersom ju längre tid inflammationen får pågå desto större risk för permanenta skador. Vad gör veterinären vid kotledsinflammation?Veterinären gör vanligen en hältundersökning med böjprov. I vissa fall vill veterinären även se hästen longerad eller riden. Om veterinären misstänker kotledsinflammation efter initial undersökning bedövas ofta leden för att bekräfta att smärtan kommer därifrån. I många fall rekommenderas vidare undersökning med röntgen, ultraljud, datatomografi eller magnetröntgen. Om hästen aldrig tidigare haft problem med kotledsinflammation och symtomen är lindriga görs inte alltid en större utredning, men många gånger är de mer avancerade bilddiagnostiska metoderna av yttersta vikt för att även definiera omfattningen av förändringarna och vilken skada som ligger bakom inflammationen.Ibland gör veterinären en ultraljudsundersökning av kotleden för att fastställa vilken skada som orsakat inflammationen.Behandling vid kotledsinflammation på häst Kotledsinflammation behandlas ofta med antiiflammatoriska och ledfrämjande preparat direkt i leden. Hästen ordineras vanligen vila från arbete under tiden inflammationen får läka och i vissa fall får den även allmän smärtstillande medicin. I och med användningen av mer avancerad bilddiagnostik kan ofta den underliggande skadan identifieras, vilket bidragit till att behandlingen av kotledsinflammationer har utvecklats mycket på senare år. Förutom kortison och hyaluronsyra används såväl kirurgiska metoder som stamceller och immunmodulerande mediciner beroende på skadans art. Om skadan blivit permanent går den inte att bota, men många hästar kan fungera ändå med rätt och anpassad träning, medicinering och lämpliga beslag. Vad kan jag göra själv för att minska risken att min häst drabbas av kotledsinflammation? För att minska risken för akuta skador på kotlederna gäller det att vara noggrann med att hästen är förberedd för det arbete som förväntas av den. Hästen måste ha tillräcklig kondition för arbetet eftersom en trött häst lättare snubblar. Den måste ha tillräcklig muskelstyrka, men även tillräcklig styrka och stadighet i ligament och stödjevävnader runt lederna, vilket tar längre tid att bygga upp. Hästen måste också vara tränad rent tekniskt på uppgiften så att den har den balans och koordination som krävs. När det gäller de mer kroniska skadorna handlar det till viss del om samma saker som ovan. Det är egentligen hela träningsupplägget som är värt att fundera igenom. Tränas hästen på ett varierat sätt, på olika och bra underlag, passar utrustningen, är hästen i bra hull och skodd korrekt? En sak som är värd att poängtera är att för att ledvätskan ska kunna försörja ledbrosken med näring måste leden användas. Det är när leden rör sig som ledbrosken pressas ihop och ledvätskan cirkulerar. Regelbunden motion är därför en grundförutsättning för en frisk, väl fungerande led.Att rida ut i skritt är ett bra sätt att motionera hästen de dagar den inte arbetas intensivt.

Ridunderlag

Djurvårdguiden

Ridunderlag

Ridbanans underlag och förståelse för hur vi bäst tränar på rådande underlag är viktigt för hästens hållbarhet.Ridbanans uppbyggnadAtt anlägga en ridbana kräver noggranna förberedelser och konsultation av erfarna personer för den som inte besitter kunskapen själv. Vad som är lämpligt varierar stort beroende på faktorer som markens beskaffenhet, tänkt användning, ekonomiska förutsättningar och möjlighet till underhåll av ridbanan.Ett ordentligt underarbete är nästan alltid nödvändigt. En ridbana byggs i flera lager: ett grundlager som ofta dräneras, sedan ett mellanlager av makadam eller liknande och därefter ett topplager som vi rider på.Vanliga material i topplagret är blandningar mellan sand och grus, spån och sand, eller fiber och sand. Även vaxad sand förekommer. På en gräsbana utgör gräset topplagret.Kunskap om materialen är viktigt för att slutresultatet ska bli bra. För sand spelar till exempel faktorer som bergart och kornens storlek och form roll och likadant är det med övriga material.Att anlägga en ridbana kräver mycket kunskap för att rätt anpassas till de lokala förutsättningarna och tänkta användningen.Underlagets funktion viktigt för ridunderlagetRidbanans underlag beskrivs ofta efter sin funktion. Det handlar om hur underlaget svarar på belastningen från hästen och brukar definieras efter fem punkter:  Ythårdhet beskriver hur fast eller löst ytlagret är. Det påverkar hur stor stöten blir när hoven träffar marken och hur djupt hoven sjunker ner i underlaget.Dämpning innebär hur mycket underlaget tar upp och dämpar av hästens belastning.Elasticitet talar om vilken svikt underlaget ger tillbaka till hästen i frånskjutet.Grepp avser friktionen i banan, det vill säga hur mycket hoven glider i landning och frånskjut.Enhetlighet ger en bild av underlagets jämnhet.Vikten av underhåll av ridunderlagOavsett vilket underlag vi väljer krävs kontinuerligt underhåll för att funktionen ska bestå. Banan måste hållas fuktig genom bevattning, den måste luckras upp och jämnas till genom harvning och sladdning med för materialen lämpliga maskiner. Gödsel måste plockas upp för att inte förstöra underlaget, och med jämna intervall måste påfyllnad av topplagret göras och emellanåt måste hela topplagret bytas ut. Samma gäller för en gräsbana. Att sköta en gräsyta för träning eller tävling på högre nivå kräver samma precision som att sköta en golfbana.För att bibehålla sin funktion kräver den nyanlagda ridbanan kontinuerlig skötsel.Hobbyryttaren som inte har en egen ridbanaDe flesta ryttare har inte sin egen ridbana och har begränsade möjligheter att påverka vare sig materialval eller skötsel av den ridbana de använder. Då gäller det mer att vara uppmärksam på underlaget och anpassa sin träning till rådande omständigheter.Vänja sig vid ridunderlagetDet rekommenderas att en häst får möjlighet att gradvis vänja sig vid ett visst underlag. Om hästen till exempel ska tävlas på gräsbana måste den även tränas på gräsbana.Hur rider vi på bananHästar mår bra av varierat arbetet. Även om man rider på samma ridbana ofta går det att variera mycket i intensitet och träningens art. Små svängar i högt temp, monotont arbete på volt, eller hoppning av höga hinder sliter mer än arbete i lågt temo på rakt spår och teknikträning på låga hinder till exempel.För att hästen ska klara det arbete som förväntas måste den vara tränad för ändamålet. Hästen måste ha tillräcklig kondition, styrka, koordination och balans. Vi vet att muskler och kondition går relativt snabbt att träna upp, medan skelett, brosk och ligament tar längre tid på sig. Likaså behöver hästen träna upp sin teknik kring olika moment och utveckla tillräcklig koordination och balans för att klara uppgiften.För att hålla i längden behövs kontinuitet i träningen, men samtidigt måste intensiteten i konditions- och styrkearbetet varieras och tid för vila och återhämtning ges. Vila betyder ofta inte att hästen ska stå stilla i en box eller en liten rasthage, utan skrittmotion, gärna utan ryttare, är ofta ett bättre alternativ. Det pågår mycket forskning kring hur vi bäst tränar våra hästar och ännu finns mycket att lära. En bra och erfaren tränare är ovärderlig för de flesta ryttare och kan även hjälpa till med hur träningen bäst anpassas till underlaget.En erfaren tränare hjälper till med upplägget av träningen och bedömningen av underlaget. HovvårdAtt hästen är rätt verkad och skodd är såklart också en viktig komponent när vi talar om underlagets betydelse. Likaså att broddningen anpassas till underlagets beskaffenhet så att hästen varken halkar eller bromsas för mycket.Växla ridunderlagAtt växla ridunderlag rekommenderas ofta för att minska risken för förslitningsskador. Variera så mycket det går genom att förutom att rida på ridbanan även rida i skogen, på grus- och asfaltvägar, och gräsytor.

Smittskydd för dräktiga ston

Djurvårdguiden

Smittskydd för dräktiga ston

För att få ett friskt föl är det viktigt att minimera risken att stoet drabbas av smittsamma sjukdomar under dräktigheten.Vilka smittsamma sjukdomar kan orsaka abort eller svaga föl?Vissa smittsamma sjukdomar är direkta orsaker till abort eller födsel av svaga föl. Virusabort (EHV-1) är den vanligaste och mest fruktade. Virusabort orsakar förkylningssymtom, eller ibland inga symtom alls hos vuxna hästar, men dräktiga ston som smittas kan drabbas av abort veckor eller månader efter infektionen. Virusabort kan också ligga latent i stoets kropp och blossa upp på grund av stress, eller oklar anledning, i slutet av dräktigheten. Virusabort smittar även från aborterat foster och fostervätskor. Det förekommer även andra smittsamma sjukdomar som orsakar abort eller svaga föl, även om de inte direkt angriper livmodern eller fostret. I princip alla sjukdomar som gör att stoet blir allmänpåverkat är en risk för dräktigheten. Det är alltså risk om stoet får hästinfluensa eller kvarka också, även om dessa sjukdomar inte direkt leder till abort. Salmonella och Coronavirus kan ge allvarlig diarré och riskerar också såväl dräktigheten som det nyfödda fölets hälsa. Parasiter är smittsamma mellan hästar och även om våra vanliga parasiter inte direkt leder till abort försämrar de stoets allmänna hälsa, näringsstatus och immunskydd plus att de ökar risken för kolik hos stoet. Parasitkontroll kan därför också ses som en del av smittskyddet för dräktiga ston.Smittsamma sjukdomar som virusabort och bakteriella infektion kan leda till födsel av svaga föl som inte överlever.Vaccinera stoet Det är viktigt att stoet är väl vaccinerat mot de vanligaste infektionssjukdomarna. I nuläget är det rutin att vaccinera mot influensa och stelkramp och det dräktiga stoet bör ha en påfyllnadsdos ca 1 månad innan fölning för att överföra optimalt skydd till fostret. Det finns vaccin mot virusabort som ofta ges i 5:e, 7:e och 9:e dräktighetsmånaderna. Detta ger ett visst skydd mot abort, men skyddar inte till 100 %. I perioder har det också varit svårt att få tag på vaccinet. Vaccin mot kvarka finns nu också snart tillgängligt, men än så länge finns inga rekommendationer om användning på dräktiga ston. Parasitkontroll Alla hästar har parasiter och det är extra viktigt att ha en fungerande kontroll på dräktiga ston. Genom analys av träckprov, lämplig avmaskning, mockning av hagar, och genomtänkt användning av rasthagar och beten kan stoets parasitbörda minskas. För fölen är det främst spolmask som bör beaktas. Läs gärna mer om parasitkontroll här:Spolmask hos hästNär ska man avmaska häst?Parasiter påverkar såväl det dräktiga stoets som det nyfödda fölets hälsa. Speciellt spolmaskinfektion är viktig att beakta när det gäller föl, och idealiskt är att släppa nyfödda föl i hagar där inga hästar vistats de senaste åren.Undvik smitta genom att inte träffa andra hästarDet optimala är att hålla avelsston i separata, små, stabila och trygga grupper. Om det är flera dräktiga ston rekommenderas att de grupperas efter dräktighetens längd, eftersom äldre föl annars lätt kan smitta yngre med diverse sjukdomar. Tryggheten och stabiliteten i gruppen är viktig med tanke på att stress och oro ökar risken för reaktivering av latent infektion med virusabort och påverkar immunförsvaret negativt. Av denna anledning ska även omgrupperingar inom besättningen undvikas. Om det inte är möjligt att separera dräktiga ston från andra hästar helt får man göra så gott det går. Kanske finns det fler än en stallbyggnad och då kan hästarna delas upp inom besättningen.  När vi talar om luftburna virussjukdomar anges ofta 50 meter som ett tillräckligt säkerhetsavstånd och det gäller även utomhus. För kontaktburna smittor som kvarka och de flesta bakteriella sjukdomar är det nos-noskontakt och smitta genom människor och redskap som ska undvikas. När det gäller parasitsmitta ska dräktiga ston och nyfödda föl ha så parasitfria beten som möjligt. Optimalt är hagar där det inte gått hästar de närmaste åren innan.Eftersom inga vaccin ger tillräckligt skydd är det bästa sättet att undvika smitta att separera avelsston från andra hästar. Speciellt viktigt är det att separera från hästar som reser mycket för träning och tävling eftersom dessa lätt kan föra med sig smitta hem. Likaså är unghästar en risk för smitta eftersom de ofta drabbas mycket hårdare av virusinfektioner och därmed utsöndrar mer smittämnen. Dräktiga ston mår bäst av att gå i stabila, trygga grupper utan kontakt med tävlingshästar som kan föra med sig smitta hem från träningar och event.Karantän för nya hästarOm det måste komma nya hästar till besättningen är det viktigt att säkerställa att dessa är fullt vaccinerade och inte har varit sjuka de senaste veckorna. De nya hästarna bör hållas isolerade minst 3 veckor innan de får närmare kontakt än 50 meter med besättningens hästar. Inom 3 veckor har de flesta smittsamma sjukdomar visat sig och det ger ett hyfsat skydd mot smitta, men är inte helt säkert.

Kastning (abort) hos häst

Djurvårdguiden

Kastning (abort) hos häst

Definition på kastning hos hästDenna artikel handlar om kastning/abort och då menar vi förlust av ett foster mellan dag 40 och 300 under dräktigheten. Innan dag 40 är organen inte utvecklade och det blivande fölet kallas embryo och då kallar vi det tidig embryodöd, och efter dag 300 i dräktigheten talar vi istället om dödfött föl. Dessa behandlas inte i denna artikel. Abort är som tur är inte så vanligt. Siffror kring 5 % risk för abort mellan dag 40 till 150 och 2 % mellan dag 150 och 300 anges ofta, men risken för abort varierar mycket beroende på var i världen stoet befinner sig eftersom riskfaktorerna skiljer sig åt betydligt. Om oturen är framme och stoet kastar sitt föl är det bra om orsaken kan konfirmeras så att risken för samma problem i framtida dräktigheter minskar. Orsak till kastning hos hästDet förekommer flera olika orsaker till att ston aborterar sina foster. Här listas några av de vanligaste:  Omvriden navelsträngI en ny dansk studie var detta den vanligaste orsaken till att ston kastade sina foster; hos så mycket som 60 % av de danska stona var detta den bakomliggande orsaken (1), medan i andra studier är det en vanlig orsak om än inte lika dominerande.  Navelsträngen är normalt i genomsnitt 55 cm lång och vriden 4-5 varv. I fallen där abort sker är navelsträngen omvriden till den grad att passagen av näringsutbytet till fostret strypts. Navelsträngen kan vara vriden antingen runt sig själv eller runt fostret. Ibland ses detta direkt vid inspektion av det kastade fostret och navelsträngen, men ibland kan omfattningen av skadorna bara verifieras genom undersökning under mikroskop.  Det har diskuterats om det finns ett samband mellan lång navelsträng och ökad risk och likaså att längden på navelsträngen kan vara individuell hos ston, vilket i så fall skulle öka risken för samma problem i framtida dräktigheter. Om omvriden navelsträng är orsaken till kastning en gång finns nog ingen anledning att inte betäcka stoet igen, men om problemet upprepas finns all anledning att överväga annan användning av stoet.  Omvriden navelsträng orsakar vanligen abort i månad 5-10 (topp i 7:e månaden). Fostret kan aborteras omgående, men vanligen dröjer det ett tag varvid fostret har börjat brytas ner och upplösas.  Bakteriell infektionBakteriella infektioner i livmoder, fosterhinnor eller foster är också relativt vanligt förekommande orsaker till kastning hos ston. De är ofta inte smittsamma bakterier utan bakterier som är vanligt förekommande i hästarnas miljö, men som ges möjlighet att infektera genom bristande skydd hos stoet på något sätt. Bakterierna kan komma in i livmodern redan i samband med betäckning/inseminering. De kan även komma in senare under dräktigheten om förslutningen av livmoderhalsen inte fungerar som den ska, till exempel om det finns ärrvävnad i livmoderhalsen efter tidigare förlossningsskador eller om stoets konformation gör att det sugs in luft och bakterier via vulva. Vidare förekommer spridning av bakterier via blodbanorna i samband med systemisk bakteriella infektioner hos stoet. Bakteriella infektioner kan landa moderkakan och påverka utbytet av närings-och slaggprodukter negativt men kan även infektera själva fostret och orsaka sepsis. Ibland ses symtom på stoet i form av flytningar, för tidig juverutveckling och prematur laktation, men många gånger kastar stoet utan föregående symtom. Vid inspektion av efterbörden noteras ofta lokalt eller generellt missfärgade svullna områden, och ibland illaluktande sekret. Det är dock inte alltid förändringarna är tydliga för blotta ögat, utan även i detta fall krävs ibland undersökning under mikroskop och bakteriologisk odling för att fastställa orsak.  Det förekommer också bakterier som specifikt infekterar livmodern. Exempel på detta är arter av Salmonella, Leptospira, Clamydia, Nocardia och Taylorella (orsakar CEM). Dessa är sällan diagnosticerade hos oss, men bör finnas med på listan av differentialdiagnoser då de kan förekomma.  Virusabort (Ekvint herpesvirus typ 1; EHV-1)Virusabort är ytterligare en sjukdom som vi absolut måste ha i åtanke vid kastning hos ston hos oss i Sverige. EHV-1 orsakar förkylningssymtom hos häst, men kan även ge neurologisk sjukdom eller abort. Sjukdomen är lurig då den dels smittar i samband med att hästarna har symtom, men viruset kan också ligga latent (vilande) hos stoet och aktiveras i samband med stress och då orsaka abort. Virusabort kan alltså inte uteslutas som orsak även om hästarna i besättningen inte träffat andra hästar på mycket länge. Aborterna sker vanligen i senare delen av dräktigheten. Oftast syns inga föregående symtom på stoet, och foster och fosterhinnor kan se helt normala ut. Diagnosen bekräftas genom att foster och fosterhinnor skickas för analys. Foster, fosterhinnor och fostervätskor innehåller höga halter av virus, så det är fundamentalt att hindra andra dräktiga ston från kontakt med det drabbade stoet eller miljön där kastningen skett till dess att sanering skett. Även EHV-4 kan i sällsynta fall orsaka abort hos ston. Läs mer om virusabort.Ekvin virusarterit (EVA)Ekvin virusarterit (EVA) är en välkänd orsak till abort men är mycket sällan förekommande i Sverige. I de fall foster och fosterhinnor skickas för analys av EHV-1 och 4 ingår oftast även analys för EVA. TvillingTvillingdräktighet är en orsak till abort som minskat betydligt sedan mer regelbunden tidig dräktighetsdiagnostik och eliminering av tvilling blivit vanlig. Stoets livmoder är inte konstruerad för mer än ett foster, kontaktytan räcker inte till näringsutbyte med två foster. Tvillingdräktighet kan leda till att ett foster dör tidigt och då kan det andra utvecklas normalt. Annars aborterar stoet vanligen, och risken för dystoki är stor om det sker i senare delen av dräktigheten. Det förekommer att två föl föds levande, men de är ofta svaga vid födseln. Det förekommer att det föds två levande föl som klarar sig vid tvillingdräktighet, men det är sällsynt. I de flesta fall leder tvillingdräktighet till abort, förlossningskomplikation, och dödfödda eller svaga föl varför tidig dräktighetsdiagnostik och åtgärd rekommenderas. MissbildningPå samma sätt som vid tvillingdräktighet tror vi att många foster med kromosomdefekter och missbildningar dör redan i embryostadiet, men i vissa fall fortgår dräktigheten längre och orsakar istället sen abort. I många fall är det uppenbart vid inspektion av fostret att det är missbildat, medan i andra fall krävs obduktion. Endometrios (även kallad kronisk livmoderinflammation)Med endometrios avses kroniska förändringar i livmodern som är orsakade av tidigare bakteriella infektion eller degenerativa åldersförändringar. Vävnaden i livmoderslemhinnan tillbakabildas och ersätts med ärrvävnad och möjligheten till näringsutbyte med fostret begränsas. Det drabbar oftast äldre ston som haft många föl. I vissa fall föds små svaga föl efter en onormalt lång dräktighet, i andra fall aborteras fostren i senare delen av dräktigheten när moderkakan inte klarar sin uppgift längre. Diagnosen bekräftas efter analys av vävnadsprov från livmoder. Annan sjukdom hos stoetFörutom de specifika infektionssjukdomar som nämnts ökar risken för allvarlig sjukdom, nedsatt födointag och stress hos stoet risken för abort.  Livmoderomvridning är en specifik sjukdom hos stoet som kan orsaka kastning, läs mer här.ÖvrigtI USA har periodvis många ston aborterat efter exponering för ”eastern tent caterpillars”, (en sorts malfjäril) i det syndrom som benämns ”mare reproductive loss syndrom”.  Vallfoder som infekterats av toxinproducerande svampar är också en orsak till abort och reproduktionsstörningar i många länder.  Det är främst gräsarter som rajgräs och svingel som infekteras. Situationen i Sverige är inte klarlagd (2).Oklar orsakDet är tyvärr inte ovanligt att orsaken till kastningen inte kan fastställas trots undersökningar och provtagningar. Symtom på kastning hos hästNär dräktigheten förloras tidigt under perioden kan fostret resorberas och då märks ingenting på stoet. Om det är efter dag 60 föds vanligen det döda fostret och fosterhinnorna fram så och det blir uppenbart att stoet har kastat.  Kastningen sker ofta komplikationsfritt eftersom fostret är så litet, men det förekommer även att stoet får svårighet på grund av fosterfelläge eller tvilling om det är större foster. Det är också vanligt med kvarbliven efterbörd hos ston som har kastat foster. När ska jag söka vård hos veterinär och vad gör veterinären vid kastning?Vid ett fall av kastning är det ofta lämpligt att kontakta veterinär omgående för rådfrågning. I vissa fall kan det bli aktuellt med veterinärbesök för undersökning av stoet, det döda fostret och fosterhinnorna, i andra fall kan veterinären bidra med råd kring lämplig provtagning och isolering av det drabbade stoet.  Att försöka fastställa orsaken till aborten kan ha stor betydelse för hur stoet bör hanteras i samband med framtida betäckning och dräktighet. Som nämnts ovan kan dock inte orsaken fastställas i alla fall, trots provtagning och undersökning. Behandling vid kastning/abort hos hästI de fall stoet drabbas av dystoki, livmoderinflammation eller kvarbliven efterbörd behövs akut behandling, i andra fall är det främst efter att orsaken till aborten konfirmerats om eventuell behandling för att förhindra liknande problem i framtida dräktigheter kan bli aktuell.  Det dräktiga stoet ska undvika stress och smittsamma sjukdomar. Vad kan jag göra själv för att minska risken att mitt dräktiga sto ska kasta?För att minska risken för abort hos ston finns det flera saker du som hästägare kan göra: I samband med betäckningen bör stoets reproduktiva hälsa undersökas av veterinär. I de fall det finns misstanke om tidigare bakteriella infektion eller endometrios kan odling eller vävnadsprov från livmodern bli aktuell. Om stoets genitala konformation gör att hon suger in luft i slidan rekommenderas ofta en enklare operation som förhindrar detta. Genom att låta veterinär kontrollera dräktigheten i tidigt stadium kan eventuell tvillingdräktighet upptäckas och åtgärdas för att förhindra detta problem. När det gäller smittsamma sjukdomar gäller det att undvika stress och kontakt med nya hästar, läs mer här.Referenser1: Agerholm JS et al. A Diagnostic Survey of Aborted Equine Fetuses and Stillborn Premature Foals in Denmark. Front Vet Sci. 2021 Nov 10;8:740621. 2. Darenius K. Svampgifter i vallgräs och reproduktions - problem hos häst. Svensk Veterinärtidning. 2011;12:21-24

Hälsokontroll av nyfödda föl

Djurvårdguiden

Hälsokontroll av nyfödda föl

En hälsokontroll av det nyfödda fölet gör att vissa förändringar kan upptäckas tidigt och åtgärdas innan det orsakat stora problem.  Hälsokontroll av nyfödda föl Om stoet eller fölet är uppenbart sjukt bör man såklart kontakta veterinär, men även om allt verkar bra kan en tidig hälsoundersökning göra att eventuella avvikelser upptäcks snabbt och insatser kan göras i tid. Hälsokontrollen är alltid viktig, men bör absolut göras om stoet har varit sjuk eller läckt råmjölk innan fölningen, om stoet är oerfaret och orolig, om stoet tidigare haft sjuka föl, om fosterhinnorna ser onormala ut, om fölet är född för tidigt eller för sent enligt beräknat datum, om ägaren är oerfaren eller om någon osäkerhet finns ifall fölet har fått i sig tillräckligt med råmjölk. Att kontrollera vid en hälsoundersökningEn av de viktigaste sakerna vid en hälsoundersökning är att säkerställa att fölet fått tillräckligt med antikroppar från råmjölken. Antikropparna bidrar till fölets immunförsvar och skyddar mot livshotande infektioner. Ett friskt föl som får i sig tillräckligt med råmjölk av god kvalitet får i sig de antikroppar som behövs, men om fölet inte diar tillräcklig mängd, eller om råmjölken innehåller för lite antikroppar får fölet inte tillräckligt skydd. Detta behöver inte nödvändigtvis synas på mjölken, och att fölet fått i sig för lite antikroppar ger inga symtom förrän fölet blir sjuk av infektion. Ett föl som diar normalt får i sig tillräckligt med antikroppar under förutsättning att stoet har råmjölk av god kvalitet. När ska jag söka vård hos veterinär? En hälsoundersökning för nyförlöst sto och nyfött föl görs lämpligen när fölet är 12-24 timmar gammalt, men får också styras av vilken tid på dygnet fölet är född. Anledningen till just 12-24 timmars ålder är att genom ett enkelt blodprov kan veterinären avgöra ifall fölet fått i sig tillräckligt med antikroppar från råmjölken. Ett normalt föl tar upp antikroppar de första 12-24 timmarna i livet, så på ett piggt föl som diar tas blodprovet lämpligen när fölet är just 12-24 timmar gammalt. Om fölet inte diar normalt eller om det är uppenbart att stoets råmjölk är av dålig kvalitet rekommenderas åtgärd tidigare.  Vad gör veterinären vid en hälsoundersökning av föl? Vid en hälsoundersökning gör veterinären en allmän klinisk undersökning av såväl stoet som fölet. För stoet är det främst magtarmkanalen, juvret och förlossningsvägarna som är i fokus. Ston är känsliga för kolik i samband med fölningen och veterinären kontrollerar att tarmarna jobbar som de ska. Veterinären kan också känna efter skador inne i förlossningsvägarna som inte syns utifrån. Fölet undersöks i sin helhet och veterinären tar blodprov för att kontrollera antikroppsnivån.  Behandling efter en hälsoundersökning Om veterinären hittar något onormalt kan det bli aktuellt med behandling. För stoet kan det till exempel vara smärtstillande medicin och laxerande medel för att få igång tarmarna, eller sköljning av livmodern för att minska risken för infektion. För fölet kan veterinären upptäcka medfödda defekter, hjälpa till med rekommendationer kring avvikande benställning, navelvård eller lättare tarmbäcksförstoppning. Om blodvärdet för antikroppar är för lågt rekommenderas att fölet får en plasmatransfusion.  Även det nyförlösta stoet undersöks vid en hälsokontroll för att säkerställa att hon inte fått skador i förlossningsvägarna och för att minska risken för kolik. 

Hornhinnesår hos häst

Djurvårdguiden

Hornhinnesår hos häst

En av de vanligaste ögonskadorna är hornhinnesår. De orsakar ofta rejält obehag för hästen. Majoriteten av hornhinnesåren är ytliga och läker snabbt med rätt behandling. Hornhinnesår ska alltid undersökas av veterinär så snart de upptäcks.Hästens ögon är genom sin placering utsatta för risk för traumatiska hornhinnesår.OrsakHornhinnan är den yttersta, främre ytan på ögat. Det är en klar, genomskinlig hinna vars funktion är att skydda ögat och bidra till att ljuset bryts till brännpunkten på näthinnan. Hornhinnan är en nödvändig komponent för fullgod syn. Hornhinnan hålls fuktig av tårvätska som sprids över hornhinnan när hästen blinkar. Tårvätskan hjälper till att skydda hornhinnan från smuts och damm. Hornhinnesår orsakas oftast av trauma mot ögat. Det kan vara att hästen kliar sig mot ett skarpt föremål eller blir skrämd och slår i huvudet och ögat. Hornhinnesår ses också ofta om hästen blir liggande och fastnar i boxen, till exempel i samband med kolik, eller hos nyfödda föl som är sjuka och därför ligger ner mer än normalt. Hornhinnesår kan också uppkomma sekundärt till felaktigt växande ögonhår eller ögonlock som är inåtrullade så att hårstrån skaver mot hornhinnan. Likaså kan de uppstå om hästen av någon anledning har otillräcklig tårproduktion. Ibland uppkommer hornhinnesår som komplikation till djupare liggande ögonsjukdomar.Flugor som irriterar kan dels orsaka inflammation i bindhinnan, men kan också orsaka hornhinnesår om hästen blir så irriterad att den kliar sig och därvid råkar skada ögat.SymtomHornhinnesår gör ont. Hästen kniper med ögat och oftast har den ökat tårflöde. Ibland är tårflödet tjockare än normalt och kan vara vit- eller gulaktigt. De flesta hästar kniper ihop ögat så att det är svårt att se hornhinnan alls, men hästar som har mindre omfattande sår eller nyfödda föl visar inte alltid lika tydliga symtom. På dessa kan det vara svårare att se att hästen kniper med ögat. Det första tecknet är att hästen fäller ner ögonfransarna. Det syns lättast om man tittar på hästen rakt framifrån och jämför ögonen. Själva såret på hornhinnan ses oftast som en grå fläck. Hornhinnan undersöks bäst om du släcker ned i stallet och har en liten ficklampa eller pennlampa. Lyft det övre ögonlocket (hästen vill gärna knipa när du lyser på ögat) och lys på ögat från olika vinklar.När ska jag söka vård hos veterinär?Om hästen kniper lite grann med ögat och har ökat sekret kan det bero på att den fått in något irriterande i ögat men som inte orsakat ett sår. Under förutsättning att du kan undersöka hornhinnan och att den ser klar ut, och att hästen endast verkar lindrigt besvärad kan du försiktigt torka rent i ögonvrån och avvakta lite och se hur det utvecklas. Hästen bör bli tydligt bättre i ögat redan till nästa dag, annars är det bästa att kontakta veterinär.  I de fall du misstänker att din häst har ett hornhinnesår bör du kontakta veterinär direkt. Likaså om hästen kniper så mycket att du inte kan se hela hornhinnan tydligt.Vad gör veterinären?Veterinären undersöker ögat för att bedöma skadans omfattning. Ofta behövs lugnande medel för att komma åt att undersöka hela hornhinnan ordentligt. Veterinären färgar in ögat med fluorescin, en grön vätska som fäster i skadad hornhinna, och kan på så sätt identifiera även mindre skador och bedöma djupet av skadan. Vid misstanke om djupare skador eller annan underliggande ögonsjukdom kan mer omfattande undersökning av ögat bli aktuell.Vid riktigt djupa hornhinnesår kan allmänbehandling med smärtstillande och antibiotika bli nödvändigt.BehandlingHornhinnesår behandlas vanligen med lokala ögondroppar. Djupare hornhinnesår orsakar lätt mer omfattande inflammation i inre delar av ögat och det är därför viktigt att behandlingen sätts in omgående. Beroende på sårets karaktär kompletteras ibland lokalbehandlingen med systemisk behandling för att få effekt även längre in i ögat.Vad kan jag göra själv för att minska risken att min häst drabbas av hornhinnesår?Eftersom hornhinnesår oftast uppstår efter att hästen slagit i ögat kan risken minskas genom att minimera föremål som hästen kan skada sig på i dess miljö. Titta igenom boxen och hagen och ta bort alla skarpa, utstickande föremål. Kontrollera även drivgångar så att de är tillräckligt breda och fria från föremål som hästen kan fastna i eller skada sig på. Om hästen kliar sig mycket i huvudet ökar också risken för hornhinnesår, så i dessa fall är det viktigt att kontakta veterinär för undersökning och behandling av klådan.Genom att skydda hästen mot irriterande insekter minskas risken för skador orsakad av irritation och klåda.

Häst på lösdrift

Djurvårdguiden

Häst på lösdrift

Lösdriftens storlek Det finns inga specificerade krav på hur stor yta hästarna måste ha att röra sig på, men ju större hage desto bättre för hästarna. Det blir mindre upptrampat och hästarna rör sig mer och får utrymme att hålla distans till varandra. Samtidigt är det ofrånkomligt att marken blir sliten och för att inte förstöra betet måste ofta hästarna hållas i mindre hage när gräset inte växer.   Många hästar mår bra av att gå på lösdrift med andra hästar. De får mycket motion, frisk luft, sociala interaktioner och ibland fri tillgång på grovfoder. LigghallEn ligghall ska vara utformad så att den ger skydd för väder och vind. Hästarna får inte stängas in i ligghallen utan ska ha möjlighet att fritt röra sig ut och in. En ligghall ska vara utformad så att alla hästar i gruppen får plats utan att bli trängda och så att den inbjuder hästarna att använda den. Hästar tycker om att ha uppsikt så ligghallen placeras om möjligt högre än omgivande mark. Ett högt läge underlättar också avrinningen av vatten och minskar risken att ligghallen och den direkta omgivningen blir upptrampad och lerig. Hästar är flyktdjur som naturligt drar sig undan i skydd i skogen, så finns det möjlighet är det bra om ligghallen placeras vid träd. Ligghallen ska ha minst en sida öppen så att alla hästar i gruppen kan röra sig ut och in utan problem.  Vilket väderstreck som är öppet avgörs av lokal topografi och väderförhållanden. Söderläge är ofta att föredra då solen hjälper till att värma och torka upp, men även den vanligaste vindriktningen måste beaktas så att det inte blåser rakt in i ligghallen. Storleken på ligghallen regleras enligt Jordbruksverkets minimimått och här finns också rekommendationer på minsta storlek på öppningar. Det är dock att rekommendera att ligghallen är betydligt större än minimimåtten. En nylig studie visade att om ytan per häst ökades till 18 m2 användes ligghallen betydligt mer och hästarna låg ner och vilade i större utsträckning (1).Det finns mycket bra information om hur en ligghall bör vara utformad hos Jordbruksverket (2).Utfodring för hästar på lösdriftAlla hästar måste komma åt foder och vatten.  För hästarnas välbefinnande, gruppens dynamik och för hästarnas förmåga att acklimatisera sig till ett kallare klimat på vintern är fri tillgång på grovfoder ofta den bästa lösningen. Det bästa är om hästgruppen är sammansatt så att de kan ha liknande foderstat. Precis som för uppstallade hästar är en grovfoderanalys viktig för att säkerställa att grovfodret är lämpligt till hästarna. De flesta hästar klarar sig utan kraftfoder, men vid behov får foderstaten kompletteras till specifika hästar. Läs mer om grovfoderanalys här.Grovfodret är som alltid basen i hästens utfodring och de flesta hästar på lösdrift fungerar bra på fri tillgång av ett väl anpassat grovfoder plus salt, mineraler och alltid fri tillgång på friskt vatten. Utfodringsplatsen placeras lämpligen nära ligghallen. Marken blir ofta upptrampad kring foderplatsen, och problemet är större om marken är lerig och ifall det blir mycket foderspill. Fodret placeras bäst i anpassade utfodringsanordningar placerade på ett torrt underlag. Vid behov får marken hårdgöras eller fodringshäcken flyttas med jämna mellanrum. Foder på marken blir snabbt nertrampat och ohygieniskt och ökar risken för magtarmproblem som diarré och sandkolik. Foderspill bör därför tas bort så ofta som möjligt. I de fall hästarna utfodras med hela hösensilagebalar är det viktigt att storleken på balen är anpassad till antalet hästar så att den inte står öppen för länge. Det är också viktigt att plasten runt balen tas bort eftersom hästarna annars kan få i sig den, vilket kan orsaka kolik. Fri tillgång på vatten måste också säkerställas. Under vintern kan isolerade vattenkoppar eller eluppvärmda vattenbaljor fungera. Säkerställ också att hästarna har tillgång till salt och mineraler. Mocka ligghall och hagarPrecis som i en vanlig box och vinterhage måste lösdriften hållas ren och torr. Ligghallen ska erbjuda en torr och ren viloplats och måste mockas och strös regelbundet.  Även hagen bör mockas för att undvika kväveläckage, bevara underlaget, och hindra smittspridning av parasiter. Näringsläckaget är större i upptrampade vinterhagar utan växttäcke. Genom att ta bort träck och foderspill minskas läckaget och marken håller bättre. Ju oftare man mockar desto bättre, det är bäst att göra det varje dag, annars hinner mycket gödsel trampas ner och sköljas bort.  Läs gärna mer om vinterhagar här.Hur kallt väder klarar hästarna i lösdriften?Hästar som tillåts acklimatisera sig klarar sig utmärkt utomhus i vårt klimat. Fri tillgång på grovfoder ger hästarna möjlighet att öka sitt energiintag under de kallaste perioderna och på så sätt hålla värmen. Genom att inte ha täcken på lösdriftshästar kan pälsen anpassa sig optimalt. Om täcken används är det viktigt att säkerställa att dessa är torra och rena invändigt hela tiden, då de annars gör mer skada än nytta. Läs mer om täcken här.Genom att låta hästarna vara utan täcken anpassas pälsen efter klimatet och hästarna klarar sig fint utomhus hela året. De måste ha tillgång till ligghall där de kan söka skydd för väder och vind. Skador på hästar i lösdriftMånga är rädda för att hästarna ska skada sig när de går i grupp. Rädslan är inte obefogad då till exempel risken för sparkskador är större när hästar hålls i grupp. Samtidigt är risken för andra sjukdomar betydligt mindre. Hästar som går ute dygnet runt har till exempel bättre luftvägar och fri tillgång på grovfoder och mer fysisk aktivitet minskar risken för kolik. För att minska risken för skador är det viktigt att hästgruppen är väl sammansatt och stabil. Det är hästägarens skyldighet att säkerställa att alla hästar kommer åt foder och vatten och att ingen häst blir trängd. Att sköta hagarna genom dränering, mockning och hårdgjorda ytor efter behov minskar risken att hästarna halkar eller vrickar sig. Hagar och områden där hästarna hanteras ska var fria från föremål som riskerar skada hästarna. Stängsel ska vara ändamålsenliga och väl uppsatta. Skador vid sparkar blir större om hästarna har bakskor på sig och ytterligare större om dessa är broddade. Även om risken för sparkskador är större för hästar som hålls i grupp minskar risken för luftvägssjukdomar, kolik och beteendeproblem.  Risken för skador vid interaktion mellan hästarna kan minskas genom att ha en stabil, fungerande grupp och följa de rekommendationer kring mått och omgivningar som diskuteras i artikeln. Smittskydd och tillgång till boxDet är alltid bäst att ha tillgång till ett vanligt stall med box, även när hästarna går på lösdrift. Det möjliggör att ta in hästar som av olika anledningar måste övervakas extra och dela på gruppen i händelse av smittsam sjukdom. Det måste också finnas en lämplig plats där hovslagare och veterinär kan utföra sitt arbete när det behövs.  Om samma besättning har flera olika grupper hästar i lösdrift är det ut smittskyddssynpunkt en fördel om hagarna ligger med visst avstånd så att eventuell smitta kan begränsas till en specifik grupp.  Källor: 1.    Use of Lying Halls and Time Budget in Relation to Available Lying Area (mdpi.com) 2.    Djurhallning i ligghallar (jordbruksverket.se)

Kastration av hingst

Djurvårdguiden

Kastration av hingst

Vad innebär kastration av hingst? Vid kastration avlägsnas båda testiklarna och spermieproduktionen och de könshormoner som producerats där försvinner. Hingstbeteendet upphör och hästen blir lättare att hantera och ha i grupp med andra hästar.  Hösten eller våren är bra tid att kastrera unghingstarna. När ska hingsten kastreras?Om hingsten inte ska visas för godkännande till avel är det oftast bäst att kastrera innan hästen är 2 år gammal. Det går att kastrera fölet redan från födseln, vilket ibland görs om fölet t.ex. har pungbråck, annars görs det vanligen mellan 8–9 månader och 2 års ålder. Vissa djurägaren vill vänta ytterligare med kastration för att hästen ska utveckla lite mer könskarakteristik som grövre nacke. Huruvida hästen gör det och ifall det består är dock osäkert. En nackdel med sen kastration är att hingstbeteendet kan bli inlärt och bestå även efter att hästen senare kastreras. En sådan häst kan till exempel få svårt att gå i grupp med andra hästar i framtiden. Sen kastration innebär också ett mer avancerat ingrepp med ökad risk för komplikationer då vävnaderna och blodkärlen är större. Väldigt tidig kastration, innan könsmognad, kan också vara mer komplicerad att utföra då vävnaderna är små. Vidare kan detta påverka hästens tillväxt eftersom tillväxtzonerna i benen sluter sig senare när testosteronnivåerna är lägre. En häst som kastreras långt innan könsmognad kan få längre ben och högre mankhöjd, vilket inte heller är önskvärt då viss indikation finns att detta skulle kunna öka risken för ortopediska problem i framtiden. Sammantaget är den bästa åldern för kastration mellan 1 och 1,5 år. Olika metoder för kastrationTestiklarna utvecklas hos fostret inne i bukhålan och vandrar sedan ner i pungen genom en slits (inguinalkanalen) i bukväggen. Testiklarna omges av en hinna som är en del av bukhinnan, och pungen står därför i direkt förbindelse med bukhålan.  Hingstar yngre än 1,5 år kastreras ofta med en metod som kallas ”öppen kastration” eller ”obetäckt funikel”. Då skär veterinären igenom alla hinnorna och klämmer av blodkärl och sädesledare innan testikeln avlägsnas. Såret sys inte utan lämnas öppet för dränage.  Ingreppet görs i fält på stående häst med lugnande och lokalbedövning eller så läggs hästen omkull med en lätt narkos. Hingstar som är över 1,5–2 år, de flesta travare eller hästar som av annan anledning kan förväntas ha vida inguinalkanaler kastreras lämpligen med ”stängd kastration” eller på ”betäckt funikel”. Här sparas den inre hinnan kring testikel och ligeras tillsammans med blodkärls och sädesledare. Inguinalkanalen sys ihop och hudsåret sys också. Operationen görs på klinik med hästen i full narkos. Komplikationer som kan uppstå är infektion, blödning och tarmframfall. Infektion kan uppstå vid båda operationsmetoderna, men är vanligare vid öppen kastration. Risken för blödning och tarmframfall blir däremot betydligt mindre om kärlen ligeras och inguinalkanalen sutureras. Det är den främsta anledningen till att äldre hästar och hästar med vida inguinalkanaler lämpligen kastreras med ”stängd” metod.  Testiklarna är normalt nere när hingstfölet föds eller kommer ner inom några månader.  Om testiklarna inte är nere när det är tid för kastration rekommenderar vi att ni rådgör med er veterinär. Ibland kan det vara lämpligt att vänta ytterligare några månader på att testiklarna ska komma ner så hästen kan kastreras på vanligt sätt. Om testiklarna inte kommer ner kallas hingsten klapphingst eller krypotorkid och kastrationen blir mer komplicerad. Ofta ligger den kvarvarande testikeln i inguinalkanalen och då kan hästen kastreras med vanlig ”stängd” metod, medan i andra fall ligger testikeln i bukhålan och då blir ingreppet mer omfattande.   Det är ofta lämpligt att kastrera unghingsten när den är 1-1,5 år gammal. Vad ska jag tänka på innan kastrationen? Det är bra att planera kastrationen i tid, speciellt om tanken är att hästen ska släppas ihop med andra hästar ett visst datum. Hösten eller våren är oftast bäst tid på året, och vi undviker kastration under sommarmånaderna eftersom risken för infektion då är högre. Hästen måste vara grundvaccinerad mot stelkramp innan operationen. Den ska vara fullt frisk för övrigt när ingreppet görs. Beroende på vilken ålder hingsten kastreras tar det olika lång tid innan de kan släppas ihop med ston efter ingreppet men om vi räknar med minst 2 månader är vi på den säkra sidan.  Hur hanterar jag min häst efter kastration? Efter operationen är det är viktigt att följa de instruktioner som ges av veterinären som kastrerat hästen eftersom eftervården beror på vilken metod som använts. Efter en öppen kastration rekommenderas ofta mer kontrollerad motion eftersom vi vill att sårsekret som bildas kommer ut ur det öppna kastrationssåret, medan efter stängd kastration är vi mer försiktiga med motion eftersom det istället ökar risken för svullnad.  Kontrollera dagligen hästens allmäntillstånd och temperatur. Inspektera såret och notera eventuell svullnad och sårsekret. En viss svullnad är vanligt, och efter en öppen kastration är det normalt att det droppar sårvätska. Rådgör fortlöpande med er veterinär om det är något ni är osäker på.  Genom att kastrera hästen tidigt hinner den inte befästa besvärliga hingstbeteenden och får lättare att fungera bra i grupp även fortsättningsvis. 

Hästens mentala välbefinnande

Djurvårdguiden

Hästens mentala välbefinnande

Hästens viktigaste behov är social samvaro med artfränder, tillräckligt lång födosöks-och ättid, möjlighet till fri rörelse och vila. Hästens beteendeHästar lever i det vilda i flock och rör sig över stora ytor medan de betar energifattigt, fiberrikt gräs. Flocken hjälps åt med att hålla vakt mot rovdjur och vid fara reagerar hästarna snabbt med flykt. Flocken är mestadels stabil och hästarna i flocken känner varandra väl. Hästar betar stora delar av dygnet. Ofta betar de i perioder om 2-3 timmar och vilar därefter en kortare stund. En vuxen häst sover totalt 3-5 timmar per dygn uppdelat på kortare pass och därutöver vilar de genom att stå och dåsa. Hästarna i flocken hjälps åt så att det alltid är någon som håller vakt när de andra vilar. Under tiden de betar rör de sig kontinuerligt i skritt medan de söker efter gräs och om de blir skrämda eller behöver förflytta sig längre kan de trava eller galoppera. Hästar låter det inte frivilligt gå mer än ett par timmar mellan betespassen.  Detta sätt att leva har utvecklats under miljoner år och de grundläggande behoven har inte ändrats på den korta tid vi hållit hästarna som tamdjur. Hästens grundläggande naturliga beteenden är fortfarande socialt behov, tillräcklig födosöks- och ättid, möjlighet till fri rörelse och tillräcklig vila. Stereotypier Att inte få utlopp för sitt naturliga beteende är en stor stressfaktor och kan leda till stereotypa beteenden. En stereotypi är ett beteende som hästen utför upprepade gånger och som inte verkar ha någon egentlig funktion. Exempel på stereotypier hos häst är krubbitning, luftsnappning, tungrullning, vävning, sparkande i väggen och boxvandring. Beteendena tenderar att ta upp en stor del av hästens tid och kan resultera i att den inte äter tillräckligt och tappar i kondition eller andra hälsoproblem. Det kan också orsaka skador på stall och inredning.  Att utföra det stereotypa beteendet hjälper hästen att klara av den frustration som uppstår när den inte får utlopp för sitt naturliga beteende. Nivån av stresshormon sänks medan nivån av hormoner som bidrar till välbefinnande och lugn ökar. Det uppstår troligen en form av beroende hos hästen; genom att utföra beteendet frisätts hormoner som ökar hästens upplevda välbefinnande. När ett stereotypt beteende väl etablerats är det svårt att bli av med. Det innebär stor stress för en häst om den fysiskt hindras från att utföra beteendet, så i stället får man försöka optimera miljön för hästen så att frekvensen av beteendet minskar. Betydligt bättre är att förebygga att stereotypier uppstår genom att säkerställa att hästen har en fullgod levnadsmiljö, både fysiskt och psykiskt, under hela sitt liv. Andra hälsoproblem kopplade till brister i hästens sociala situationFörutom stereotypier kan hästar som inte får möjlighet att utöva sina naturliga beteenden drabbas av fysiska sjukdomar. Vissa samband är välkända som att risken för kolik och magsår är kopplad till utfodringsrutiner. Likaså vet de flesta att risken för kolik ökar om hästen inte får möjlighet att röra på sig. Men risken för kolik är också kopplad till annan hantering och hästens sociala situation. Vi vet till exempel att oregelbundna rutiner ökar risken för kolik och magsår. Stress ökar också risken för magtarmproblem, och stress kan bero på faktorer som en stökig miljö med mycket högljudda människor i stallet, mycket omgrupperingar och hästar som inte trivs med sina boxgrannar.  Det finns studier som visar att risken för kolik ökar om hästarna sköts av många olika personer jämfört med om det är 3 eller färre personer. Att vi ibland ser grava fall av magsår hos äldre hästar som förlorat en annan häst som de gått ihop med länge visar hur viktig den sociala biten faktiskt är för hästens hälsa.  Kopplingar mellan andra sjukdomar och hästens sociala välbefinnande är inte lika väl dokumenterade men spelar troligen stor roll. En häst som är harmonisk och tillfreds löper till exempel mindre risk att skada sig både på stängsel och inredning. Likaså är en häst som är mentalt avspänd och i balans under ridning och träning sannolikt mindre benägen att drabbas av förslitningsskador.Att en häst som förlorar en långvarig hagkompis kan utveckla allvarliga magsår visar hur betydelsefull den sociala tryggheten är för hästens välbefinnande och hälsa. Hur kan vi öka hästens mentala välbefinnande?Många saker finns idag reglerade i Jordbruksverkets förskrifter för att optimera hästens välbefinnande: Hästar ska ges möjlighet att röra sig fritt i alla gångarter varje dag, de ska utfodras med en foderstat som medger tillräcklig sysselsättning för att förebygga stereotypier och störningar i mag-tarmsystemet och resulterar i ett hälsosamt hull. De ska hållas så att de kan se, höra och känna lukten av hästar. Om möjligt ska de också ha daglig fysisk kontakt med andra hästar, men här kan undantag göras ifall det medför stor risk för skador. Utevistelse och motionHästar rör sig i det fria långa sträckor varje dag och vi är skyldiga att låta våra hästar få möjlighet att röra sig fritt i alla gångarter varje dag. Däremot finns det inte reglerat hur stor hage hästen måste ha och hur länge den måste få vara i hagen. I det fria rör sig hästar många kilometer varje dag, mestadels i skritt, men även kortare pass i trav och galopp. Rörelsen är främst kopplad till födosöket. Ju mer vi kan efterlikna denna naturliga motion desto bättre för hästen, så igen är stor hage med artfränder önskvärt. Mycket vistelse i kuperade hagar med tillgång till betesgräs och hagkompisar ger hästen utlopp för sitt naturliga beteende. Ättid och födosökAtt hästar mår bäst av att äta en väl anpassad fiberrik diet är väl dokumenterat. Ändå ger många hästägare fortfarande mer kraftfoder än vad som behövs och minskar istället på grovfodret.  Det tveklöst bästa för hästen är att röra sig fritt på bete så mycket som möjligt, men det gäller då att betet passar hästen. För kraftigt bete leder till övervikt och hälsorisker som fång, och för magert bete kan leda till att hästen tappar hull eller börjar äta växter som är mindre hälsosamma. På samma sätt gäller att när vi utfodrar med grovfoder gäller det att välja ett grovfoder som passar hästtypen. Många grovfoder till häst är idag mer energirika än vad den genomsnittliga hästen har behov av, varför hästarna antingen blir överviktiga eller får för lite fibrer. Detta måste hästägaren vara observant på och justera genom att välja rätt grovfoder till hästen, och vid behov komplettera med mindre energirikt grovfoder som äthalm.  Fri tillgång på grovfoder är det optimala och fungerar bra till många hästar om det är rätt anpassat foder. Om hästen måste ha begränsad utfodring gäller det att fodra med givor som gör att hästen får tillräcklig ättid men ändå inte står utan foder i för långa pass. Jämför med hur hästar naturligt väljer att beta som beskrivs ovan. Genom att lägga grovfodret i slowfeeders som finmaskigt hönät kan man försöka efterlikna det naturliga födosöket och förlänga ättiden för hästen. Detta kan fungera, men passar inte alla hästar. Det är sällan lämpligt att ge hela grovfodergivan i på detta sätt, i alla fall inte om det är begränsade mängder uppdelat på flera givor. Att lägga grovfodret på golvet ger en mer naturlig ätställning för hästen. Vissa hästar blir mer stressade och frustrerade av att inte komma åt fodret i det finmaskiga nätet, speciellt om det är en begränsad mängd grovfoder med hög smaklighet. Att använda slowfeeders kan inte ersätta en tillräckligt hög fibermängd, så det första steget bör alltid vara att erbjuda grovfoder som har ett energi- och näringsinnehåll som tillåter att hästen kan få tillräcklig mängd fibrer. Var också uppmärksam så att hästen inte kan skada sig genom att fastna i hönätet. Det finns också höbollar som fungerar på liknande sätt, och på samma sätt viktigt att säkerställa att hästen inte kan fastna eller ha sönder dem och skada sig. Risken för skador ligger ofta bakom att hästar hålls i enskilda boxar eller hagar. Ibland är det svårt av praktiska skäl att få till stabila hästgrupper som är säkra för hästarna, men oavsett ska alla hästar minst ha möjlighet att se, känna lukten av och höra andra hästar.Social samvaro Just risken för skador är den vanligaste orsaken till att hästar hålls ensamma i hagar och boxar. Det är synd för vi vet att fysisk kontakt och sociala interaktioner med andra hästar är otroligt viktiga för hästarnas mentala välbefinnande. Det finns en rad olika åtgärder som kan göras för att öka chansen att grupphållningen fungerar. Låt hästen träna sig! När en häst väl har etablerat ett aggressivt beteende mot andra hästar är det svårt att vända utan att riskera andra hästars hälsa. Därför är det viktigt att unga hästar hålls i grupp, helst i blandade flockar, så att de lär sig den sociala samvarons regler. Enligt Jordbruksverkets föreskrifter är det ett krav på att unghästar upp till 12 månaders ålder får daglig utevistelse med andra hästar, men det är såklart önskvärt att hästen fortsätter hållas tillsammans med andra hästar även fortsättningsvis. I naturliga hästflockar uppstår sällan konflikter eller konkurrens om mat. Små hagar och begränsade givor av foder ökar risken för konflikter och skador, men genom att erbjuda tillräckligt med utrymme och uppfylla hästarnas behov av födosök och ättid minskas risken för konflikter signifikant.  Det kan handla om att anpassa vilken typ av grovfoder som används, vilket utfodringssystem som används, och att släppa hästarna på ett näringsmässigt anpassat bete.  Just hopsläpp av hästar som är främmande för varandra innebär en ökad risk för skador. Generellt bör man sträva efter att ha så stabila hästgrupper som möjligt. Förutom risken för fysiska skador innebär omgruppering stress och sämre mentalt välbefinnande för hästarna. Om man ska släppa ihop nya hästar är det extra viktigt att ha tillräckligt stora utrymmen så att hästarna kan komma undan, fri tillgång till foder och vatten, samt att man tar av eventuella bakskor på hästarna. Ibland kan det vara lämpligt att låta hästarna bekanta sig med varandra genom att gå i hagar bredvid varandra ett tag först. Om en ny häst ska introduceras till en väl etablerad grupp kan det också vara värt att låta den gå ihop med några hästar ur den befintliga gruppen initialt. Om hästarna hålls i box är det en fördel med öppen överdel mellan boxarna till hästar som känner varandra så att de har möjlighet att interagera. Behövs det gallerförsedd överdel kan ett alternativ vara att bara ha det framme vid krubban så att konflikterna vid utfodringen minskar men möjlighet till interaktion övrig tid ges.Umgänget med människanÄven umgänget med hästägaren och andra människor har betydelse för hästens mentala välbefinnande. I en stabil hästflock uppstår få konflikter och stämningen är oftast lugn. Hur påverkar det hästarna när människor i deras omgivning är stressade, irriterade och arga? Här är sambanden inte på något sätt helt klarlagda, men det är rimligt att anta att det påverkar hästarna mycket. Risken för fysiska skador ökar såklart om den som hanterar hästarna är stressad själv; det kan handla om allt ifrån slarv med grindar till dålig uppvärmning inför ett träningspass. Men även hästens mentala välbefinnande påverkas sannolikt stort av hur människorna i omgivningen agerar. En häst blir lugn och harmonisk om den hanteras av människor som är vänliga och mjuka och har fasta rutiner för hantering och skötsel. Hästar tycker inte om höga ljud och plötsliga rörelser så det är inte lämpligt att ha livliga, upprörda diskussioner i stallet. Se till att ha tillräckligt med tid för det som ska göras, finns inte tiden är det ofta bättre att hoppa över moment som inte är helt nödvändiga än att stressa igenom. Tänk på hur du gör när du ryktar hästen; observera vad den verkar tycka om och gör mer av det. De flesta hästar vill bli ryktade mjukt och kliade lite extra på vissa ställen. Att rida och träna hästen ger hästen motion och rörelse vilket är ett av de basala behoven, och det är också ofta därför vi har hästarna. Den motionen ersätter inte möjligheten för hästen att får röra sig fritt varje dag, men kan komplettera. Hur träningen läggs upp varierar stort mellan olika ägare och olika discipliner, och följaktligen varierar det också ifall denna användning ökar eller minskar hästens mentala välbefinnande. Oavsett vad hästen används till är det viktigt att inte kräva mer av hästen än vad den är tränad för och har kapacitet till. Och att inse var ens egen begränsning som tränare/ryttare ligger och inte förvänta sig mer än vad man själv klarar av.Ridning kan ge hästen både motion, frisk luft och samvaro med andra hästar och människor, och bidrar sannolikt till dess mentala välbefinnande. 

Djurvårdguiden

Antibiotika och resistens hos häst

Antibiotika är en av våra viktigaste läkemedelsgrupper, men måste användas med försiktighet för att minska resistensutvecklingen.Orsak till resistens hos häst vid antibiotikaanvändning När antibiotika används på en häst är det inte bara den sjukdomsorsakande bakterien som läkemedlet kommer i kontakt med utan alla miljarder bakterier på hästen och i tarmen utsätts. I bakterier sker ständigt mutationer; ändringar i arvsmassan som gör att bakterien utvecklas. Ibland sker en mutation som gör bakterien okänslig för en viss sorts antibiotika, och om hästen då behandlas med detta preparat får den specifika bakterien en fördel jämfört med övriga bakterier, varför den förökar sig lättare. Bakterier har också förmågan att byta ut delar av sitt genetiska material med varandra vilket innebär att en gen för antibiotikaresistens kan förflyttas till andra bakterier i hästen. Dessa bakterier kan sedan sprida sig till omgivande miljö och andra djurslag, inklusive människor. Omvänt kan resistenta bakterier från människor gå över på djur.   Symtom på antibiotikaresistensResistenta bakterier är i sig inte mer sjukdomsframkallande eller aggressiva än bakterier som inte är resistenta. Det går alltså att ha resistenta bakterier i kroppen utan att ha symtom. Men om dessa bakterier orsakar infektion är den stora skillnaden att de inte svarar på behandling med det antibiotikum de är resistenta mot.  En häst kan vara bärare av resistenta bakterier utan att visa symtom. Andra nackdelar med antibiotikaFörutom risken för resistensutveckling finns andra nackdelar med att använda antibiotika. Det kan medföra ökade mängder restsubstanser i livsmedel och läckage till miljön med ekotoxikologiska effekter. Antibiotika har också biverkningar. Den främsta är just att läkemedlet också påverkar hästens tarmflora och kan ge så stora störningar att hästen utvecklar allvarlig kolit (tarminflammation och diarré). Vidare finns en ekonomisk aspekt; läkemedel kostar pengar, och behövs det inte är det såklart en onödig utgift. Vad kan vi göra för att minska risken för utveckling av resistenta bakterier hos häst?För att minska risken för resistensutveckling krävs att vi använder antibiotika försiktigt och med gott omdöme. Antibiotika ska bara användas när det behövs. Det vill säga när det föreligger en bakteriell infektion som sannolikt inte läker utan antibiotikabehandling och där prognosen vid behandling bedöms rimlig:•    Att förebygga infektion är en viktig del i hur vi kan minska antibiotikaanvändningen. Exempel på detta är noggrann skötsel och övervakning av hästar så att små skador upptäcks i tid och kan åtgärdas innan allvarlig infektion etablerats. •    Det bör säkerställas att symtomen orsakas av en bakteriell infektion. Bakterier finns normalt på hästens slemhinnor så det räcker inte att påvisa växt av bakterier utan det måste också stämma överens med symtombilden och cellutstryk. Exempel på detta är att det ofta går att hitta rhodococcer eller steptococcer på slemhinnorna i luftvägarna på föl även om symtomen beror på luftvägsviroser (förkylningar) och inte bakteriella infektioner. Likaså finns det normalt bakterier i stoets vagina, även om dessa inte orsakat livmoderinflammation.  •    Antibiotika bör vidare bara användas om infektionen sannolikt inte läker av sig själv eller med annan behandling. Det är värt att komma ihåg att kroppen har ett gott immunförsvar och klara utmärkt bekämpa många bakteriella infektioner själv, så även i de fall hästen har en dokumenterad bakteriell infektion är det inte alltid antibiotika behövs. Ett exempel på detta är att vid kvarka blir förloppet ofta mer långdraget om antibiotika sätts in, trots att bakterien är känslig. Likaså kan många sårinfektioner behandlas bättre med god sårvård och lokala antibakteriella kompresser.  •    Det bör finnas en rimlig chans att infektionen svarar på behandlingen. Här kan vi hamna i svåra beslut, men om prognosen för hästens överlevnad bedöms dålig är ofta det bästa alternativet att avliva, både för hästens skull och med tanke på antibiotikaresistensen.  •    Veterinären måste också välja rätt preparat. Här väger vi in faktorer som bakteriens känslighet och att antibiotikumet i fråga når den infekterade vävnaden. Exempel på detta är att bakteriella övre luftvägsinfektioner hos häst nästan alltid är orsakade av streptococcer och då fungerar vanligt penicillin bäst. Penicillin måste ges med injektion och av praktiska skäl övervägs då många gånger antibitoikum som kan ges i munnen istället, men dessa preparat är inte lika effektiva och bidrar därför till restistensutvecklingen i mycket högre grad. •    I vissa fall används antibiotika i samband med kirurgiska ingrepp där risken för bakteriella infektioner som påverkar prognosen negativt är uppenbar.  Läs gärna mer om vårt antibiotikaarbete här.Penicillin är det mest effektiva preparatet men minst risk för resistensutveckling vid många bakteriella infektioner hos häst. 

Djurvårdguiden

Bada med häst

Att rida i vattenbrynet på sommaren är en dröm för många, men tänk på säkerheten för såväl häst som ryttare.Bada med häst är bra träningSimning och rörelse i vatten är bra träning för hästar och används till exempel inom sjukgymnastiken. Det är ett bra sätt att stärka hästens muskler och kondition utan belastning på skelett och leder. Motståndet från vattnet är ansträngande för hästen och träning i vatten, precis som annan träning, måste vara lagom och rätt anpassad för att vara uppbyggande och inte skada hästen.Säkerhet för hästen vid badAtt bada med häst är roligt, men det sker en hel del olyckor så det är viktigt att tänka på säkerheten. Du som ryttare måste känna badplatsen väl innan du går i med hästen så att det inte uppstår obehagliga överraskningar. Se till att det är fast och jämn mark där hästarna ska gå ner i vattnet och på botten. Stabil sandbotten fungerar ofta bra. Det är bättre om det är lite långgrunt och någorlunda jämn botten så att det inte plötsligt blir mycket djupare. Säkerställ också att det inte finns vassa stenar eller andra föremål som hästen kan skada sig på. Alla hästar kan simma och de flesta förstår direkt hur de ska göra när de inte längre når marken, men det finns också hästar som blir oroliga och rädda innan de lärt sig. Ta det mycket försiktigt med en häst som inte simmat förut och vänd inåt samtidigt som hästen släpper botten så att den snabbt bottnar igen om den blir orolig. Simma aldrig utåt, utan endast längs med strandkanten! Det är lätt att överskatta orken och vindens påverkan så se till att alltid ha nära till ni bottnar.Alla hästar kan lära sig simma, men om de inte har simmat förut är det inte säkert att de direkt vet hur de ska göra och de kan drabbas av panik så var försiktig, speciellt i början.Säkerhet för ryttaren när man badar med hästMånga hästar gillar att bada och tycker att det är roligt med vatten. En del blir oroliga. Hästarna plaskar ofta intensivt med frambenen i vattnet och vissa vill rulla sig. Att vara barfota eller ha flipflops i närheten av hästar är sällan att rekommendera, men om du väljer att ha det när du badar med din häst var väldigt försiktig och rädd om dina fötter så att du inte blir sparkad. När hästen simmar bör ryttaren glida av hästens rygg och simma bredvid. Det är bra att ha en halsrem eller liknande att hålla i och styra med tyglarna, men simma själv och tyng inte ner hästen i onödan. Hästen tar kraftiga tag med sina ben så simma med kroppen i jämnhöjd med hästens bål så att du inte blir sparkad och glid upp på hästens rygg igen direkt när den når botten. Om hästen skulle bli panikslagen och du hamnar efter hästen måste du släppa taget, det är mycket farligt att hamna bakom hästen i vattnet. Precis som vid all ridning rekommenderas hjälm på, även vid bad med häst.Att använda hjälm även vid bad med häst rekommenderas starkt. Det är också lämpligt att skydda sina egna fötter med skor, även om de blir blöta.Säkerhet för personer i omgivningen Det är inte tillåtet att bada med häst på allmän badplats och inte lämpligt heller. Som hästägare måste man visa stor hänsyn till andra personer. Många hästar blir exalterade när de är vid vatten och det är direkt farligt att hålla på med hästar där folk sitter och har picknick. Speciellt små barn och människor som är ovana vid hästar förstår inte hur snabbt det kan gå och hur urskillningslöst en häst som blir rädd kan springa rakt över folk. Det är hästägarens ansvar att inte hamna i en sådan situation. Hästar som bada grumlar också vattnet och bajsar gärna i vattnet vilket innebär en stor olägenhet för andra badgäster. Normalt omfattas hästar av allemansrätten och har rätt att vistas i naturen och därmed att bada utanför badplatser om där inte är andra människor som störs. Vi måste också visa försiktighet så att inte mark och växtlighet skadas på något sätt. Olika kommuner har olika regler och ibland finns speciella badplatser där hästar är välkomna, kolla upp vad som gäller där du bor och fråga markägaren om lov. Många hästar blir exalterade när de kommer nära vatten och kan reagera kraftfullt och plötsligt så bada aldrig med hästarna där andra personer riskerar att bli skadade.

Förkylning hos unghästar, symtom och behandling

Djurvårdguiden

Förkylning hos unghästar, symtom och behandling

När unghästarna kommer in från betet eller sätts i träning träffar de ofta nya hästar och därmed nya smittämnen. De flesta unghästar drabbas av förkylning vid några tillfällen. Det finns flera olika sorters virus som orsakar liknande symtom och ibland avlöser det ena viruset det andra så att ägaren upplever att förkylningen blir väldigt utdragen.  Orsak Det finns flera olika sorters virus som orsakar förkylningssymtom på häst. Några av de vanligaste är: ·      Herpesvirus typ 1 och typ 4 ·      Influensavirus ·      Rhinitvirus ·      Adenovirus ·      Virusarterit Unga hästar som inte exponerats tidigare för ett virus är mer känsliga än äldre, delvis immuna individer. Därför ser vi ofta tydliga kliniska symtom på våra unghästar medan vuxna hästar i samma stall inte behöver visa några symtom alls. Majoriteten av våra hästar vaccineras mot influensa. Vaccination minskar smittspridningen och mildrar symtomen, men influensavaccinet hindrar inte helt infektionen och även vaccinerade individer kan få symtom. Unga individer som inte tidigare träffat på virus är mer känsliga för infektion och drabbas hårdare.Symtom på förkylning hos unghästar De klassiska symtomen på övre luftvägsinfektion är: ·      Feber ·      Nedsatt aptit ·      Näsflöde som initialt är genomskinligt men senare kan bli vitt/gult ·      Hosta ·      Svullna ben ·      Reaktiva lymfknutor Förkylning hos unghästar innebär ofta hög feber, över 40 grader, och tydliga symtom för övrigt. Många viroser ger en bifasisk feber; hästen får initialt hög feber som går ner efter ett par dagar för att sedan komma tillbaka i en andra våg. På en unghäst kan febern vara upp till 10 dagar och virus kan finnas kvar i hästens kropp upp till 3 veckor.  Vissa hästar får diffus prestationsnedsättning efter genomgången infektion. Troligen förekommer det att hästar utvecklar kronisk postviral trötthet med längre tids nedsatt arbetskapacitet, men tillståndet är dåligt definierat och svårt att diagnosticera.  Även äldre hästar drabbas och kan få ett snabbt övergående, lindrigare förlopp med marginell temperaturstegring som snabbt går över utan andra symtom. Vissa av luftvägsviroserna kan ge andra symtom också. Herpesvirus typ 1 har till exempel en allvarlig neurologisk form och kan även orsaka smittsam abort (virusabort).Övre luftvägsinfektioner ger ofta näsflöde som till en början är klart men efterhand övergår till mer vit- eller gulaktigt.När ska jag söka vård hos veterinär? Om hästen har feber och inte äter och dricker normalt rekommenderar vi att du kontaktar veterinär för rådfrågning. Feber och nedsatt allmäntillstånd kan ha många olika orsaker och vissa behöver medicinsk behandling varför veterinärundersökning inte ska fördröjas. Vad gör veterinären när en unghäst får en förkylning? Veterinären gör en allmän klinisk undersökning och lyssnar på hästens lungor. Förkylningsvirus är vanligen inte speciellt farliga, men det är viktigt med veterinärundersökning också för att utesluta andra sjukdomar. Ibland räcker en allmän klinisk undersökning, men ibland behövs kompletterande diagnostik. Viruspartiklar påvisas lättast genom ett nässvabbprov som tas i det akuta skedet av sjukdomen. För att utesluta andra sjukdomar kan veterinären till exempel ta blodprov, titta i halsen med endoskop och ta prov för bakteriologisk odling från luftvägarna. Veterinären lyssnar på hästens lungor för att säkerställa att hästen inte utvecklat sekundär lunginflammation.Behandling av förkylning hos unghästar Många virusinfektioner läker av sig själv utan behandling, men det är viktigt att veterinär får följa förloppet då sekundära bakteriella infektioner förekommer. Om hästen blir allmänpåverkad och inte vill äta kan understödjande behandling med febernedsättande och vätskeersättning behövas. Det viktigaste i behandlingen av unga hästar med övre luftvägsinfektion är nog tålamod! Som nämnt ovan är det inte ovanligt att hästar har feber i upp mot 10 dagar och näsflödet och hostan kan sitta i betydligt längre än så. Det är inte heller ovanligt att unghästar drabbas av flera olika virusinfektioner efter varandra. Symtomen från de olika infektionerna kan överlappa och som ägare är det lätt att tro att det är en infektion som aldrig går över. Vi rekommenderar alltid att hästar får vila minst en månad efter att symtomen avklingat. Detta är för att minska risken för komplikationer som sekundära bakteriella infektion eller postviral utmattning. Vad kan jag göra själv för att minska risken att min häst drabbas av övre luftvägsviros? Risken för virusinfektioner minskas om nya hästar placeras i ett karantänstall 3 veckor innan de släpps ihop med övriga hästar i besättningen. Hästar som har symtom på förkylning bör isoleras så snart som möjligt för att minska spridningen i gruppen. Viruspartiklar kan smitta via små partiklar i luften så för att hindra smittspridning behövs ett separat stall eller utebox/hage med ett avstånd på minst 50 meter till friska hästar. Det är viktigt att använda hårskydd samt separata kläder och utrustning vid arbete med de sjuka hästarna, och att tvätta händerna noggrant mellan grupperna. Hästar i den friska gruppen tempas dagligen så att eventuellt nya sjukdomsfall upptäcks. Hela besättningen, alltså även de hästar som inte visat symtom, isoleras från andra besättningar i minst tre veckor efter sista febertopp. Det är viktigt att informera besökare till stallet om smittan och säkerställa att de följer reglerna. Beroende på besättningens sammansättning och vilken sjukdom som i första hand misstänks löses smittskyddsåtgärderna bäst på olika sätt så rådgör med din veterinär om hur du lämpligen går vidare. Läs gärna mer om smittskydd här. Hästar som genomgått övre luftvägsinfektion ska isoleras från andra hästar i minst tre veckor efter att sista hästen haft feber. De ska också vilas minst en månad efter att alla symtom försvunnit för att minska risken för komplikationer och ännu mer långdraget förlopp.

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen