Vi arbetar för att förhindra eventuell smittspridning på våra djurkliniker och djursjukhus. Du kan hjälpa oss genom att klicka här för våra hygien- och besöksinstruktioner. Tack för hjälpen!

Avsnitt 3 i hudskolan

Avsnitt 3

Övriga sjukdomar som kan ge besvär i huden

– lite om hormonella, autoimmuna, genetiska samt tumörsjukdomar

Elisabeth Hernblad Tevell är veterinär med specialistkompetens inom dermatologi hos hund och katt (läran om sjukdomar i hud, öron och klor) och arbetar på Evidensia Nacka Djurklinik. I tre avsnitt delar hon med sig av sina kunskaper om huden och hundens vanligaste hudrelaterade besvär. Vi går igenom bland annat klåda, allergier, öron, tumörer, hemskötsel och vad som händer hos veterinären. Elisabeth har gedigen erfarenhet från sina trettio år som veterinär. Häng med och lär dig mer om hundens hud!

Elisabeth, visst finns det fler sjukdomar i huden än de vi pratat om i avsnitt 1 och 2?

Ja verkligen. I de tidigare avsnitten pratade vi om de hudsjukdomar som är vanligast, det är ju parasiter, infektioner och allergier. Sedan fick öron ett alldeles eget avsnitt eftersom det är ett så vanligt och viktigt område när det gäller hudrelaterade besvär och är nära kopplat till allergier.

Det är förstås omöjligt att täcka in alla övriga sjukdomar som kan ge hudbesvär i ett enda avsnitt men nu i det av hudskolan ska vi ge lite inblick i några fler sjukdomar och också hudtumörer som på olika vis kan orsaka symtom eller besvär i huden.

Hur kommer man fram till att hunden drabbats av någon av dessa åkommor?

Eftersom olika hudsjukdomar kan se likadana ut i hundens hud (för blotta ögat) och ge likartade besvär måste man börja med att utreda de vanligaste orsakerna. Och vilka är det? Jo, det är parasiter, infektioner och allergier. När man har uteslutit dessa problem utifrån klinisk bild, provtagningar osv går man vidare för att utreda andra orsaker till hundens problem. Ibland är det förstås mer uppenbart och man misstänker en specifik sjukdom redan tidigt.

Så mot bakgrund av de prover som redan tagits, djurägarens beskrivning av förloppet eller hundens kvarvarande symtom så beslutar man om väg framåt. Det kan bli aktuellt med blodprover, urinprov och cellprover för att kunna ställa korrekt diagnos. I vissa fall krävs biopsier (vävnadsprover) från huden som skickas till laboratorium för analys och bedömning i mikroskop. Om man misstänker problem från inre organ eller vill undersöka spridning av till exempel tumörer, så kan det bli aktuellt med röntgen eller annan bilddiagnostik.

Låt oss börja med hormonella hudsjukdomar. Varför vill du inkludera just dem i hudskolan?

Att jag vill ta med dem i vår hudskola beror på att de är viktiga sjukdomar, att de kan ge ganska olika symtom beroende på vilket hormon det gäller, och att vi ofta får frågor om dessa sjukdomar.

Till att börja med vill jag helst inte använda begreppet ”hormonell hudsjukdom”, utan snarare ”en hormonell sjukdom (eller rubbning) som kan ge hudförändringar”. Det handlar ju om en brist alternativt överskott av ett hormon och denna rubbning kan ge förändringar i huden, olika beroende på vilket hormon det handlar om och på just det hormonets påverkan på huden. Det ger förstås en mer eller mindre specifik klinisk bild, varierande med vilket hormon det gäller och vilka symtom som är tydligast skiljer sig också från hund till hund.

Kan du ge några exempel?

Absolut! Hypotyreos (hypotyroidism) är en rubbing i produktionen av hormon från sköldkörteln (tyroidea). Sköldkörteln sitter på framsidan av halsen och producerar efter ett finstämt regleringssystem, ämnesomsättningshormonet tyroxin, och släpper ut det i blodet.

Vid hypotyreos har hunden en underfunktion i sköldkörteln och producerar för lite tyroxin vilket kan orsaka bland annat håravfall, bristfällig infektions- och sårläkning i huden.

Exempel på ett område med håravfall, man tar systematiskt reda på orsaken.

Hur vet man att dessa symtom beror på just hypotyreos?

För att ta reda på det måste man titta på hela den kliniska bilden (alla samlade symtom tillsammans med sjukdomshistorien) och sedan komplettera med blodprover och ibland biopsier (vävnadsprov från huden). Det är förstås viktigt att man går till botten i utredningen så att man kan ställa korrekt diagnos. Risken är annars att man behandlar de hudrelaterade besvär som uppkommit och inte själva sjukdomen (grundorsaken till besvären).

Tyroxin är alltså ett hormon som reglerar ämnesomsättningen och när hunden har en brist ger det i första hand symtom som trötthet, seghet, viktuppgång och plufsighet. Sjukdomen kan ibland upptäckas på grund av de hudsymtom som kan ses och dessa är alltså framför allt håravfall, bristande sårläkning och dåligt infektionsförsvar. Diagnosen ställs aldrig på bara kliniska symtom utan man tar också blodprov och analyserar både tyroxinnivån (man brukar mäta T4) och sköldkörtelns styrhormon, TSH.

Varför får hunden hypotyreos och hur behandlar man?

Hos hundar beror sjukdomen i de flesta fall på en inflammation i sköldkörteln som förstör hormonproducerande celler. Sjukdomen förekommer i lite högre utsträckning i vissa raser och har därmed en ärftlig komponent. Man behandlar genom tillskott av sköldkörtelhormon, vanligast i tablettform och biverkningar ses sällan vid väl inställd behandling.

Hur är prognosen vid hypotyreos?

Prognosen är god men behandlingen är ofta livslång. Välmåendet förbättras ofta snabbt efter insatt behandling medan det kan ta lite längre tid för hudsymtomen och återväxt av päls. Så för de hudrelaterade besvären kan det ibland krävas flera månader innan de går tillbaka helt och hållet. Det är viktigt med regelbundna återbesök, särskilt i början. Man upprepar då blodproverna för att se att hunden får rätt dos av medicinen. När sjukdomen är helt under kontroll kan det räcka med återbesök 1-2 gånger per år för just denna sjukdomsuppföljning. Man bör komma ihåg att en hund kan ha flera parallella sjukdomar eller besvär och det är viktigt att hitta och ta hand om så många som möjligt. Man måste också adressera och ta hand om de sekundära hudförändringar som utvecklats och behandla dem. Och slutligen, som alltid, se till att hunden får en optimal utfodring.

En annan hormonell sjukdom med hudsymtom är Cushings sjukdom

Precis. Om hunden drabbas av Cushings sjukdom så har den ett överskott av kortison i kroppen. Egentligen heter sjukdomen hyperkortisolemi (för mycket kortison i blodet) men eftersom många känner igen ordet ”Cushings”, så kan vi kalla det så här.

I de flesta fall beror sjukdomen på att binjurarna producerar för mycket kortison men jag vill nämna att vi ibland ser samma sjukdomsbild som biverkan efter kortisonbehandling. Sjukdomen kallas då Iatrogen Cushing. Det är därför man är noga med hur kortison används. Rätt använt och till rätt diagnoser och problem, är kortison ett värdefullt läkemedel men ska hanteras med respekt för att inte ge problem.

Åter till hormonrubbningen Cushings sjukdom. Vanligast beror den på en godartad tumör i hypofysen som gör att för mycket styrhormon bildas vilket i sin tur gör att för mycket kortison bildas i binjurarna. I vissa fall kan det bero på en tumör i själva binjuren som ger för hög produktion av kortison.

Vilka är symtomen och hur diagnostiserar man Cushings sjukdom?

Dessa patienter dricker ofta mycket, har ökad aptit och ökad urinavgång men har dessutom ofta hudsymtom som håravfall, hudförtunning och olika typer av sekundära infektioner. En sekundär infektion uppstår, som ordet säger, sekundärt som följd av ett grundproblem, i det här fallet hormonrubbningen. I långt framskridna fall av Cushing kan hunden få en stor buk, omfördelning av kroppsfett och kan också utveckla förkalkningar i huden.

Vid diagnostik gäller återigen hela den kliniska bilden inklusive anamnes, klinisk undersökning av veterinär samt blodprover. Man behöver ofta ta flera blodprover vid mer än ett tillfälle för rätt diagnos eftersom de första provsvaren leder vidare till fortsatt provtagning. Så ser diagnostiken ut, och utan rätt diagnos blir korrekt behandling omöjlig.

I dessa fall vill man ofta undersöka även ett urinprov. Eftersom hunden ofta har hudförändringar och inte sällan en sekundär hudinfektion så är det ofta aktuellt med prover även från huden.

Kan man behandla Cushings sjukdom?

Visst kan man det. Behandlingen sker oftast med läkemedel (tabletter) som hämmar och minskar produktionen av kortison i binjurarna. Ofta kommer man tillrätta med symtomen när man hittat rätt dosering men det är extra viktigt med uppföljning och återbesök vid just denna sjukdom och jag ska förklara varför.

Kortison är ett livsviktigt hormon som bildas i våra binjurar. Brist på kortison i kroppen är ett allvarligt och potentiellt livshotande tillstånd. Man ser detta vid sjukdomen Addisons sjukdom, då binjurarna bildar för lite kortison. Då behandlar man istället med tillskott av kortison.

Det är därför väldigt viktigt med uppföljning av behandlingen så att man inte trycker ned och hämmar produktionen i kroppen för mycket och man behöver därför komma tillbaka för regelbunden provtagning på sin hund.

Uppföljning och återbesök är viktigt för justera behandlingsplanen, inklusive dosen läkemedel.

Tack Elisabeth. Det blir verkligen tydligt hur viktigt det är att gå till botten i utredningarna så att man inte fastnar vid de mest uppenbara symtomen och enbart sätter in behandling mot dem.

Med det tänker jag att vi lämnar de hormonella sjukdomarna och jag undrar nu om du vill berätta lite om de autoimmuna sjukdomarna och något om genetiska sjukdomar.

Vad är egentligen en autoimmun sjukdom?

Enkelt kan man säga att det egna immunförsvaret går till attack mot kroppens egna celler och orsakar skada, celldöd och påföljande symtom. Autoimmuna sjukdomar är utmanande både i diagnostik och behandling och kan vara extremt allvarliga. Nedsatt allmäntillstånd och omfattande sårbildningar hör ofta till bilden.  Vissa former kan vara något mindre krävande och det finns också individuella variationer.

 Vad är skillnad på autoimmun sjukdom och en allergi?

Vid en autoimmun sjukdom förstör immunförsvaret kroppens egna celler på olika nivåer beroende på vilken sjukdom det gäller och vilka immunreaktioner som är inblandade. Förloppet är ofta allvarligt och ibland dramatiskt. Autoimmuna sjukdomar kräver ofta mycket när det gäller både diagnostik och behandling. Dessa sjukdomar är dessbättre inte vanliga och det brukar vara uppenbart att man måste söka vård snarast.

Vid allergi mot t ex födoämne eller mot pollen överreagerar immunförsvaret gentemot ett specifikt ämne, uppfattar ämnet som oönskat och en inflammation uppstår, ofta i hud eller tarmslemhinna.

En akut allergisk reaktion mot t ex ett födoämne kan absolut vara allvarlig och dramatisk i vissa fall men oftast ger allergiska reaktioner som atopi (omgivningsallergi) eller födoämnesallergi ett mycket mer låggradigt och sakta ökande förlopp. Det kan vara nog så besvärligt och krävande särskilt med den klåda och de sekundära hud- och öroninfektioner som ofta ses, men det ger ändå ett annat förlopp. Läs mer om detta i tidigare avsnitt.

Vet man varför immunförsvaret gör så här?

Det finns inget enkelt svar, man vet att vissa läkemedel kan trigga autoimmuna reaktioner. Några autoimmuna sjukdomar har en ärftlig komponent och i ytterligare andra fall debuterar sjukdomen utan förvarning och utan synbar förklaring.

Hur ställer man diagnosen?

Även här är det gedigen undersökning och utredning av veterinär som gäller. För autoimmuna sjukdomar krävs dessutom nästan alltid biopsi (vävnadsprov) för bedömning av vävnaden i mikroskop på laboratorium av en specialutbildad patolog som ger oss en patologanatomisk diagnos (PAD). PAD  ger oss bra information om hur det ser ut i huden ner på cellnivå, särskilt viktigt i diagnostiken av autoimmuna sjukdomar.  Ett viktigt skäl till att man tar vävnadsprover vid misstanke om dessa sjukdomar är att behandlingen är krävande och ger biverkningar och då kan man inte luta sig mot en preliminär diagnos – man måste ha en så säker diagnos som möjligt.

Kan man alltså behandla autoimmuna sjukdomar?

Ja, i de flesta fall är sjukdomen behandlingsbar, men inte alltid. Huruvida man går vidare med provtagning och behandling överhuvudtaget är alltid en dialog mellan veterinär och ägare. Behandlingen består alltid av läkemedel som trycker ner kroppens immunförsvar. Man gör allt man kan för att minska immunreaktionen som förstör vävnaden. Behandlingen är ofta intensiv och långvarig och kräver noggrann uppföljning. Många av dessa patienter behöver extra smärtstillande läkemedel och ofta behövs också intensiv utvärtes behandling med läkemedel, schampo och vårdande produkter.

Det är förstås viktigt med en så tidig diagnos som möjligt och det är också viktigt med ett etiskt ställningstagande. Hundens välmående måste vara i centrum. Det händer att man i dialog med ägaren kommer fram till att det bästa är att låta hunden somna in för gott, hur svårt det än är.

Förutom att undersöka hundens hud så lyssnar man alltid på hjärtat efter biljud eller andra avvikelser.

Åh, det är svåra beslut förstår jag. Men hur ser uppföljningen ut efter insatt behandling?

Hundar med den här typen av kronisk sjukdom och medicinering bör alltid komma på regelbundna återbesök, i början väldigt tätt men senare ofta ett par gånger per år samt hållas under noggrann uppsikt av dig som djurägare.

Kan du bara säga något kort om genetiska sjukdomar, det har vi fått många frågor om?

Ja, jag vill gärna nämna något om de genetiska sjukdomarna här. En sjukdom som är överrepresenterad i en viss ras eller rastyp kan per definition sägas ha en genetisk (ärftlig) komponent. Några exempel på ärftliga hudsjukdomar eller problem är talgkörteladenit (SA, sebaceous adenitis) och vissa hårlagsvariationer som t ex symmetriskt håravfall på vissa raser.

Det finns några former av autoimmuna sjukdomar som nästan bara ses i vissa raser eller linjer, till exempel den dramatiska sjukdomen uveodermatologiskt syndrom som ger ögon- och hudsymtom.

Sedan anses atopi (alltså omgivningsallergi) ha en ärftlig komponent, men sjukdomen är nu så vanligt förekommande att man ser den hos alla hundar. Dock fortfarande mer hos vissa raser.

Vad kan vi göra för att minska de genetiska hudsjukdomarna?

Det får bli med adress till uppfödarna att avla på sunda och friska individer och att man både som djurägare och uppfödare följer de kontrollprogram som kan finnas för olika raser. Detta kan man läsa mer om på sina respektive rassidor eller fråga sin uppfödare om.

Då går vi till sist över till hudtumörerna – Varför vill du inkludera dem i hudskolan?

Därför att det är så pass vanligt, stort och viktigt område, ju äldre hunden är desto fler frågor får vi om olika knölar i hundens hud.

Hur vanligt är det med hudtumörer?

Det beror på vad man menar. Ordet tumör kommer från latinets tumor och betyder egentligen svullnad vilket egentligen inte säger något om orsaken. Knutor eller knölar, vi brukar säga nybildningar, kan växa till i hundens hud av flera anledningar och behöver inte vara maligna (elakartade).

Det kan också röra sig om en inflammation eller infektion som inte har med tumörer att göra. Alltså kan även en godartad knöl eller svullnad vara besvärande eller påverka hundens välmående och bör diagnosticeras och få en bedömning av veterinär så att man vet vad som bör göras och vad man kan förvänta sig för utveckling.

Hur skiljer man på en god- respektive elakartad tumör?

Förutom att ta sin anamnes, sjukdomshistoria och göra en allmän klinisk undersökning och känna på hudförändringen brukar man börja med att ta ett cellprov. Det kan man göra på olika sätt. Handlar det om en öppen och sårig yta kan det räcka med ett ytprov där man tar sekret med celler direkt från såret men om vi ska kunna analysera en sluten svullnad så krävs ett stick in i den för att få ut aktiva celler, vi kallar det finnålsaspirat (FNA). Ibland behöver man komplettera med vävnadsprover (biopsier) för att vara säker i sin diagnos.

Kan du ge ett par exempel och förklara vad veterinären gör med en godartad hudtumör?

Till godartade knölar hör de flesta former av talgkörtelcystor, fettknölar (lipom) och vårtor, särskilt äldre hundar utvecklar ofta den här typen av hudförändringar.

Kan man fastställa att tumören är godartad så är det inte säkert att man agerar alls. Det beror helt på var och hur tumören sitter. I de fall hunden inte märker av en helt godartad tumör så kan man låta den vara och hålla den under uppsikt. Om den sitter i vägen, trycker på något annat organ eller är placerad så att den lätt blir sårig, eller om man är orolig att den ska utvecklas till en elakare variant så brukar man vilja operera bort den.

Hur tar man reda på om hudtumören är elakartad och hur får man bort den?

Elakartade (maligna) hudförändringar diagnosticeras oftast med cellprover eller biopsier eller så får man svaret efter att prover skickats in efter operation. Inte sällan ger den kliniska bilden direkt misstanke om att det kan röra sig om en elakartad förändring eller knöl, men det bekräftas med provtagning. Olika tumörformer behöver hanteras på olika sätt, det är därför diagnostiken är så viktig.

Det är också viktigt att bedöma hundens hälsa för övrigt och att bedöma eventuell spridning av tumören. Det rör sig vanligen om blodprover och man gör ofta röntgenundersökning eller annan bilddiagnostik (t ex ultraljud) för att leta efter eventuella dottertumörer (metastaser).  Därefter fattar man beslut om vidare åtgärd och behandling.

Det finns förstås många tumörformer, helt beroende på vilken cell i kroppen som börjat dela sig i fel riktning och ett exempel på en allvarlig tumörform är mastocytom, en slags hudtumör som kan misstas för en fettknöl om man har otur.

Även juvertumörer bör nämnas här även om de inte direkt sitter i huden, de bör alltid undersökas och adresseras. När det gäller just juvertumörer kan finnålsaspirat (FNA) ge ett lite för otydligt resultat, proverna skickas därför iväg för analys efter operationen i dessa fall.

En tumör i juvret på en hund undersöks.

En elakartad tumör bör förstås helst avlägsnas helt och ju tidigare man upptäcker den desto bättre är prognosen. Det vanligaste sättet att avlägsna en tumör är kirurgi, alltså med operation. Det finns andra behandlingsformer som strålning eller kemoterapi (”cellgifter”), som är lämpligare i vissa fall men i de allra flesta fallen rör det sig alltså om operation. Man vill alltid ta bort den med tillräcklig marginal, men i de fall det inte går, som när tumören kanske infiltrerat annan viktig vävnad eller sitter olyckligt till på annat sätt får man ta en särskild diskussion om hur man ska göra. PAD (analys av knölen) efter operation är numera en närmast en självklarhet för att bedöma prognos och om ytterligare behandling behövs.

Kom ihåg att även om en knöl inte är direkt elakartad så kan den ändå orsaka besvär eller utvecklas till en allvarligare form, till exempel så kan en knöl som känns som en ”fettknöl” i själva verket visa sig vara en annan tumörform som behöver opereras bort. Man bör alltså inte nonchalera knölar man upptäcker på sin hund utan man ska se till att få dem undersökta av veterinär.

Dessutom ger inte alla tumörformer upphov till en specifik ”knöl” i huden, utan det kan ge ett annat uttryck, som ojämnheter, pigmentförändringar eller inflammation.

Vid all behandling av våra husdjur, inte minst vid tumörbehandling, måste man alltid ha en etisk diskussion tillsammans med ägaren. Djurskyddsaspekten är väldigt viktig – livskvalitet och prognos måste alltid vägas in i planeringen. Våra hundar ska må bra!

Tips från avsnitt 3:

  • Låt alltid veterinär undersöka en misstänkt knöl.
  • Säkerställ att ni utreder grundorsaken till besvären och får rätt diagnos och behandling.
  • Kom på inbokade återbesök. Det är avgörande för hundens välmående och tillfrisknande.

Här väljer vi att avsluta vår hudskola men det finns förstås många fler besvär, symtom, sjukdomar och behandlingar inom dermatologi (hudlära). Vi rekommenderar alla djurägare att titta igenom klor, öron och hud med jämna mellanrum och det gäller förstås särskilt kroniker eller hundar med svåra hudbesvär.

Vi hoppas att du har fått med dig det viktigaste och välkomnar dig till någon av våra kliniker om du har frågor eller vill låta en veterinär kika på något du undrar över hos din hund.

Du hittar närmaste klinik här

Vi erbjuder hudutredning

Du är välkommen till oss för hudutredning när din hund eller katt har någon typ av bekymmer med sin hud eller päls. Det kan vara klåda, utslag, eksem, pälsavfall och olika typer allergier.

Läs mer