Problem med hundens öron?
Elisabeth Hernblad Tevell är veterinär med specialistkompetens inom dermatologi hos hund och katt (läran om sjukdomar i hud, öron och klor) och arbetar på Evidensia Nacka Djurklinik. I tre avsnitt kommer hon att dela med sig av sina kunskaper om huden och hundens vanligaste hudrelaterade besvär. Vi går igenom bland annat klåda, allergier, öron, tumörer, hemskötsel och vad som händer hos veterinären. Elisabeth har gedigen erfarenhet från sina trettio år som veterinär. Häng med och lär dig allt du behöver veta om hundens hud!
I det här avsnittet
- Fyra huvudsakliga faktorer till öronsjukdomar
- Peta inte i din hunds öron om du misstänker besvär i öronen – det kan förvärra situationen
- Rastyper med hängande öron har större benägenhet till problem med öronen
- Om min hund är orolig och rädd att få öronen undersökta, vad gör man då?
Elisabeth, vad är örats uppgift och funktion?
Örat och hörselorganets främsta roll är förstås att ta in ljud och skicka ljudsignalerna vidare till hjärnan för tolkning. I innerörat sitter också jämnvikts- och balansorganet. Själva öronlapparna och deras anatomi är skapt för att fånga in ljud på effektivast sätt. Hundens öron används också som del i kroppsspråket i interaktionen med andra djur.
Varför är öron en kroppsdel som ofta kopplas till hud och eventuell hudproblematik?
Det kan verka avlägset, men både ytterörat och hörselgångens insida är hudbeklädda och alltså en del av huden. Olika sjukdomar presenteras på olika delar av kroppen och man kan absolut säga att hundar har en extra sårbarhet för besvär i öronen.
Självklart kan man ha problem från örats inre strukturer, som från mellanöra och balansorgan, men här är fokus på problem från ytterörat.
Örat är en del av hundens hud, så lyft gärna på örat som en regelbunden rutin.
Vilka symtom bör man som djurägare vara uppmärksam på när det gäller besvär i öronen?
Till att börja med kan man ju ha sjukdomar och problem från huden på ytterörat. Det som många djurägare har svårare att ta till sig är att hundens öronproblem även sitter i hörselgången, på vägen ner mot trumhinnan. Det är framförallt klåda, rodnad och sekret eller vätska i någon form. Ett friskt öra är så gott som helt fritt från dessa symtom.
Ett enkelt sätt att tidigt upptäcka rodnad och sekret är att kika på insidan av hundens öronlapp, nära basen och ner i öronmusslan (de där vecken som man ser där ytterörat smalnar av som i en tratt och fortsätter ner i örat). Där ser man ofta tidiga tecken på allergi och överkänslighet. Man får dock aldrig peta ner i öronen på sin hund i sin iver att undersöka.
Ser du symtom bör du kontakta veterinär för undersökning. Ju tidigare man upptäcker, utreder och behandlar besvären desto troligare är det att man kommer tillrätta med problemen.
Vi påminner också om att klåda kan uttrycka sig på många olika vis.
Läs mer om det i avsnitt 1.
Finns det några hundrastyper som är mer benägna att utveckla besvär i öronen?
Visst finns det. Kanske framförallt rastyper med hängande öron och väldigt långa hörselgångar men även de rastyper som har en grundproblematik med allergi och överkänslighet i någon form eller där man avlat fram anatomiska defekter.
Man brukar definiera 4 huvudsakliga faktorer till öronsjukdomar – kan du beskriva dem?
I detta kapitel koncentrerar vi oss på otitis externa, det vill säga problem i hörselgången och för att förstå lite mer om hur komplexa dessa öronproblem är, så kan man tala om fyra grupper av faktorer, man skulle kunna säga fyra grupper av belastande orsaker.
- Predisponerande faktorer
Detta är faktorer som medför ökad risk för öronsjukdomar men inte som enda orsak. Det kan vara örats fysiska förutsättningar så som hängande öronlappar eller trånga hörselgångar. Det kan också vara en hund som ständigt badar under sommarhalvåret och där hörselgångens vägg då inte klarar av att hålla hudbarriären i lika gott skick som annars.
Det kan handla om bruk av retande produkter, petande på slemhinnan eller ständigt plockande av päls om orsakat irritation i huden. Slutligen kan det handla om inkonsekvent behandling av tidigare besvär som banar väg för nya problem.
- Primära faktorer
Här pratar vi istället om faktorer som, till och med på egen hand, kan orsaka och framkalla en öronsjukdom.
Det kan absolut handla om bakomliggande allergi och överkänslighet som ofta orsakar inflammation i huden i öronlapp och hörselgång. Det kan också vara ”mjällande hudsjukdomar” som även drabbar hörselgången. Främmande kroppar (t ex fröskal), parasiter (t ex öronskabb), tumörer och autoimmuna (immunförsvaret ger sig på kroppens egna celler) sjukdomar hör också hit.
- Sekundära faktorer:
Hit räknas jästsvamp och bakterier av olika slag som trivs och kan växa till så snart man har en inflammerad eller skadad hud eller slemhinna. Svamp och bakterier kan inte som enda orsak framkalla öronsjukdomar men de kan komplicera och förvärra en öroninflammation och göra den akut. - Övriga förvärrande faktorer:
Detta kan uppfattas som en bred och otydlig kategori men det handlar om faktorer som av olika skäl komplicerar läkning.
Vid en långvarig inflammation sker en succesiv förtjockning av strukturerna i hörselgångens vägg, skador på trumhinnan och spridning längre in till mellanörat. Dessa kroniska och så småningom oåterkalleliga förändringar är något man verkligen vill undvika eftersom det gör det mycket svårare eller omöjligt att bemästra problemen. Svårhandlade resistenta bakterier kan få fäste och utveckla ytterligare resistens om de inte behandlas korrekt och till slut bli omöjliga att komma åt.
Det händer i de allra värsta fallen att man får operera bort delar av örat. Det är så onödigt och om jag bara får ge ett enda råd i den här artikeln så får det bli att ta hundens öronproblem på allvar!
Kan man bota alla typer av problem som hundar har med sina öron?
De allra flesta öronsjukdomar går att bota och komma till rätta med men tidsfaktorn är viktig. Ju tidigare upptäckt desto större sannolikhet att vi kan bota och åtgärda så att hunden antingen blir helt frisk eller kan fungera på underhållsbehandling.
Hur gör veterinären för att ställa rätt diagnos?
Det är en grundlig process där signalementet (ålder, ras och kön) och anamnesen (sjukdomsberättelsen) utgör viktiga pusselbitar. Därför är det viktigt att ägaren eller annan ansvarig person är på plats för att beskriva problemen och svara på de frågor som vi ställer. Det gäller symtomen, hur de förändrat sig över tid, symtom från andra delar av kroppen, frågor kring utfodring och om eventuella tidigare behandlingar.
Därefter undersöks hunden, dels allmänt och dels med avseende på öronen. Man tittar ner i öronen med hjälp av ett så kallat otoskop. Då kan man med förstoring och ljus visualisera hörselgången och ibland trumhinnan.
Baserat på denna samlade information gör man en rangordning av orsaker och faktorer av betydelse för just din hund.
Hörselgången undersöks varsamt med ett otoskop.
Vad händer sedan, vad är det för prover man tar?
Man kan ha sin misstanke om ungefär vad det rör sig om, men det går inte att med blotta ögat se vilka mikroorganismer som finns i örat. Därför tar vi ut prover för undersökning av öron- och hudsekret under mikroskop, det kallas för cytologi. Vi undersöker då om det finns mikroorganismer som parasiter, bakterier och jästsvampar men man tittar också efter inflammatoriska celler eller förändrade epitelceller i hud och hörselgång.
I vissa fall behöver man komplettera med en bakterieodling, för att veta vilka bakterier som finns i hörselgången och vilken typ av behandling som krävs. Ju mer bekymmer vi fått med resistenta bakteriestammar i vår tid, desto oftare är odling och resistensundersökning aktuellt även inom djursjukvården.
I svårare och långvariga fall där man misstänker spridning till mellanörat kan det vara motiverat med röntgen eller datortomografi för att undersöka de strukturer bakom trumhinnan som inte kan nås med ett otoskop. Det kan också bli aktuellt med spolning av hörselgångarna, men detta bör ske i full narkos.
I vissa fall föreslås ett blodprov. Det kan handla om en äldre hund där man vill fånga upp eventuella organproblem inför kommande narkoser eller undersökningar eller när man behöver leta efter bakomliggande orsaker till problemen, till exempel immunologiska sjukdomar.
Veterinären förklarar alltid alla delar i utredningen. Det är otroligt viktigt att utredning, behandling och uppföljning sker i dialog med dig som djurägare.
Men om min hund är orolig och rädd att få öronen undersökta, vad gör man då?
Bra att du frågar det. Jag brukar ofta rekommendera att man har hunden fastande inför besöket, det vill säga att man inte givit mat på ca 6-8 timmar (det gäller vuxna och i övrigt friska hundar). Det är också bra om man sagt till redan vid tidsbokningen, hur omständigheterna är så att tillräckligt med tid bokas. Då kan vi ofta ge en sederande (lugnande) spruta, så att det går lättare med undersökning, provtagning och första behandling. Ibland behöver vi boka om en patient till en närliggande tid för att ha möjlighet att göra det som behövs.
Det här med ”öronrädsla” är verkligen ett kapitel för sig, man vill i möjligaste mån förhindra att det utvecklas. Det kan bland annat mildras genom att ge smärtlindring den första tiden av behandlingen. Här säger det sig självt också, att ju tidigare hunden kommer under vård desto lindrigare symtom. När det gäller fortsatt behandling på hemmaplan kan vi också ge många råd för att behandlingen ska gå lättare och smidigare. Självklart finns det några enstaka ägare och hundar som inte lyckas få till behandlingen och då har man såklart möjlighet att boka tid och få hjälp. Men ansvaret ligger alltid hos ägaren och det blir ofta orimligt att ständigt komma in och få behandlingen utförd.
Kan du säga något mer om behandlingar av öronsjukdomar?
Absolut. Det beror givetvis på vilken problematik och sjukdom det gäller. Vid problem i hörselgången sätter man oftast in någon typ av rengöring. Det finns en uppsjö av olika produkter och läkemedel idag, de kan ha rengörande, antiseptiska och/eller inflammationsdämpande egenskaper. Vid val av produkt utgår man från vilken sjukdom det gäller, från fynd i provtagningar, men också beroende på individen. Det är alltid viktigt att du som djurägare kontaktar kliniken direkt om din hund reagerar negativt på en produkt, om det gör ont eller blir omotiverat rodnat efter behandling. Du kommer få hjälp och råd om hur du gör och hur ofta du ska utföra behandling och skötsel, ofta är det en eller flera gånger per dag i början.
Ibland behövs allmän behandling med inflammations- eller klådstillande läkemedel, med injektion på kliniken och/eller tabletter på recept. Ibland behövs extra smärtlindring. Om det handlar om en allmänsjukdom som till exempel bakomliggande hormonrubbning blir det förstås aktuellt med behandling med helt andra typer av läkemedel. Det kan också handla om planläggning för ytterligare undersökning eller spolning av hörselgången, röntgen eller datatomografi. I enstaka fall behöver någon typ av kirurgi planeras in, till exempel vid en polyp (alltså en onormal vävnadstillväxt som utgår från slemhinnan) i hörselgången.
Rådgivning och rekommendationer vid hemgång kan också gälla utfodring, specifikt schampo eller andra hudvårdande produkter.
Varför är återbesök och uppföljning så viktigt?
Helt enkelt för att undersöka och ta prov så att man ser att behandlingen har haft önskad effekt, och att man i samråd med dig som ägare stämmer av utförd behandling och bestämmer fortsatt plan. Ofta är första återbesök efter ungefär 14 dagar men det kan variera.
Parallellt med att behandla själva öronen, behöver man leta efter och undersöka bakomliggande orsaker. Du får aldrig en fullt ut läkt och frisk hund om du inte också tar hänsyn till orsakerna och försöker rätta till dem. Om grundproblemet inte går att bota helt finns ändå väldigt mycket att göra för att lindra symtomen och hålla sjukdomen i schack.
Nästa avsnitt ägnar vi åt andra vanliga hudsjukdomar.
Tips från avsnitt 2:
- Rodnad, klåda eller sekret i och kring örat är tecken på någon form av problematik och bör alltid undersökas av veterinär.
- Icke- eller felbehandlade öronsjukdomar riskerar att bli kroniska och obotbara.
- Du som djurägare är mycket viktig när det gäller veterinärens möjligheter att utreda, diagnostisera och behandla öronsjukdomar.
- Ta hundens öronproblem på allvar!