Livmoderinflammation – vanlig sjukdom hos hund

Vad är livmoderinflammation?

Termen pyometra kommer från de grekiska orden pus, som betyder var, och metrus, som betyder livmoder. Sjukdomen leder till att tikens livmoder fylls med var och förstoras. Livmoderinflammation är en mycket allvarlig sjukdom som alltid måste behandlas för att inte leda till döden. Den kan antingen ha ett mycket snabbt förlopp eller ha en långsam, gradvis utveckling över flera löpcykler. Det händer att livmodern brister och det kan leda till blodförgiftning och plötslig död.

Varför drabbas tikar av livmoderinflammation?

Orsaken är inte helt klarlagd. Det är normalt att bakterier vandrar in i livmodern när livmoderhalsen är öppen under löp, men det orsakar oftast ingen infektion. På grund av normala hormonförändringar efter löp påverkas livmodern dock på ett sätt som gör det lättare för bakterierna att få fäste och hos vissa individer orsakar detta en infektion.
Livmoderinflammation smittar inte.

Symtom på livmoderinflammation

• Nedsatt allmäntillstånd
• Tiken slickar sig kring slidmynningen
• Ökad törst
• Ökad urinering
• Smärta i buken
• Svullen buk
• Dålig aptit
• Kräkningar
• Diarré
• Stelhet
• Feber eller undertemperatur
• Ökad hjärtfrekvens
• Ökad andningsfrekvens
• Variga, brunröda eller gulaktiga och illaluktande flytningar från slidmynningen

Livmoderhalsen måste vara öppen för att flytningar ska synas. Om den är stängd och inte flytningarna kan komma ut är det en så kallad sluten livmoderinflammation. Då ökar risken för att livmodern brister på grund av varansamling.

Symtomen uppträder vanligen två till tre månader efter löp. Vissa fall diagnosticeras även när tiken är i viloperioden mellan löpen. Om inflammationen istället följer efter en hormonbehandling kan sjukdomstecknen uppträda strax efter avslutad behandling. Sök hjälp hos veterinär om något eller några av ovanstående symtom märks hos din tik! Hitta din Evidensiaklinik »

Vad gör veterinären?

För att ta reda på om tiken har livmoderinflammation undersöks buken med ultraljud och/eller röntgen. Då letar man efter en vätskefylld och eventuellt förstorad livmoder.

Ofta tas även blodprover för att bland annat undersöka om antalet vita blodkroppar är förhöjt. Förhöjt antal vita blodkroppar är tecken på inflammation. Med olika blodprover kontrolleras även hur kroppens övriga organ fungerar och om de är påverkade av sjukdomen.

Behandling av livmoderinflammation

Om en förstorad livmoder upptäcks krävs snabb behandling.

Den enda helt effektiva behandlingen är att operera bort livmoder och äggstockar, vilket kallas ovariehysterektomi. Man kastrerar alltså tiken.

Om en hund av någon anledning inte kan opereras kan man i vissa specifika fall istället prova medicinsk behandling. Detta görs också i en del fall när djurägaren tänkt ta valpar på den drabbade tiken. En förutsättning för medicinsk behandling är att hundens allmäntillstånd inte är alltför nedsatt och att livmodern inte är påtagligt förstorad samt att livmoderhalsen inte får vara sluten. Det är inte säkert att medicinsk behandling fungerar och om den gör det är förbättringen nästan alltid bara tillfällig. Tiken brukar få tillbaka symtomen senast efter nästa löp.

Livmoderinflammation är den vanligaste orsaken till bukoperation på tikar.

Prognosen är god om sjukdomen upptäcks i tid.

Vilka hundar drabbas av livmoderinflammation?

Vanligast är att tikar från övre medelåldern och uppåt drabbas. Dock kan tikar i alla åldrar kan få livmoderinflammation, till och med redan efter första löpet. Risken ökar om de hormonbehandlas för att skjuta upp löp eller om de behandlats med ”abortsprutor”. Ungefär var fjärde tik drabbas av livmoderinflammation före 10 års ålder.

Sjukdomen kan enbart drabba okastrerade tikar med intakt livmoder och intakta äggstockar.

Man kan välja att kastrera sin tik för att hon säkert ska slippa att drabbas av livmoderinflammation. Läs om kastration av hund »

Alla raser drabbas, men vissa det finns uppgifter om att vissa raser drabbas oftare än andra. Detta enligt en forskningsstudie vid Sveriges Lantbruksuniversitet med underlag från Agrias databas.

Raser med högre risk att utveckla pyometra är långhårig collie, rottweiler, cavalier king charles spaniel, golden retriever, berner sennen och engelsk cocker spaniel.

Raser med lägre risk att utveckla sjukdomen är drever, schäfer, tax (miniatyr och normalstor) och hamiltonstövare. Detta kan tyda på att det finns ärftliga faktorer som kan påverka om en tik drabbas.