Urinvägssjukdomar hos katt

FLUTD

FLUTD eller Feline Lower Urinaty Tract Disease är ett samlingsnamn för olika besvär som kan drabba de nedre urinvägarna hos katter. Till de nedre urinvägarna räknas urinblåsan och urinröret. Den vanligaste orsaken till symtom från de nedre urinvägarna är så kallad idiopatisk cystit, d v s en inflammation i urinblåsan utan känd orsak som oftast drabbar unga till medelålders katter. Symtom från urinvägarna kan även ha andra orsaker som urinstenar eller urinrörspluggar, urinvägsinfektioner, tumörer, anatomiska defekter, beteendeproblem eller trauma. Urinvägsinfektioner och tumörer ses företrädelsevis hos den äldre katten. Det vanligaste symtomet är att djurägaren noterar besvär när katten ska kissa. Det kan vara svårt att skilja på om katten ”bara” har urinträngningar eller om det är totalt stopp i urinröret. Det senare scenariot är mycket allvarligt och kan bli livshotande för katten. Misstänker man ett urinstopp behöver katten undersökas omgående.

Symtom på FLUTD

Som djurägare kan du se att din katt:

• Kissar ofta
• Har blodig urin
• Har urinträngningar, d v s sitter länge men endast en liten mängd urin kommer
• Har ansträngd kroppsställning (kutryggig) när den försöker kissa
• Slickar sig mot urinöppningen
• Vokaliserar (jamar klagande)
• Kissar utanför lådan eller på andra platser inomhus
• Är orolig
• Slickar sig onormalt mycket över buken, kala fläckar kan uppstå
• Kan bli aggressiv

Det som skiljer inflammation eller infektion i blåsan från ett urinstopp är att det oftast kommer urin när katten försöker kissa i de första två fallen. Dock kan det komma en mycket sparsam mängd och först efter en stunds besvär på grund av att katten tömt sin blåsa, till följd av de frekventa urineringsförsöken.

Ett vanligt symtom på FLUTD är att katten kissar utanför lådan.

Möjliga orsaker till inflammation i de nedre urinvägarna

Inflammation i de nedre urinvägarna hos katter kan orsakas av:

• Utfodring med enbart torrfoder eller suboptimal sammansättning av mineraler i fodret
• Övervikt
• Begränsad möjlighet till utomhusvistelse
• Låg vattenkonsumtion
• Bakteriella urinvägsinfektioner
• Ovilja att gå tillräckligt ofta på kattlådan
• Stress, nervöst lagda katter som är väldigt beroende av sin ägare

Felaktigt foder/Fodrets sammansättning

Fodrets sammansättning av mineraler, tillsammans med bland annat genetiska faktorer hos katten och mängden vatten katten får i sig, kan påverka riskerna för att det bildas kristaller i urinen. Fodrets sammansättning kan också påverka pH-värdet i urinen och det kan i sig påverka bildningen av olika kristaller i urinen. Din veterinär kan ge råd om vilket foder som kan vara lämpligt för just din katt.

Övervikt och utevistelse

Inaktiva katter med övervikt drabbas lättare av urinstenar. Kastrerade katter löper ökad risk för övervikt, vilket bör undvikas med rätt typ av foder samt korrekt doserad fodermängd. Även strikta inomhuskatter, som oftast har en lägre aktivitetsnivå än katter med möjlighet till utevistelse, löper ökad risk att bli överviktiga. Både hon-, och hankatter kan drabbas av kristaller och stenar i urinen. Däremot brukar hankatterna oftare få svårare problem med stenar/pluggar till följd av att de lättare fastnar i urinröret och orsakar ett totalt stopp. Detta beror på att deras urinrör är trängre än honkatternas. Har katten väl en gång drabbats av urinstensbesvär är risken mycket stor att problemet återkommer och förebyggande åtgärder blir oerhört viktiga.

Låg vattenkonsumtion

Att katten dricker för lite kan också vara en orsak. Det kan vara viktigt att tänka på var kattens vattenskål är placerad. Den ska vara placerad på en lugn plats och inte vara för liten. Det sägs att katter ogillar att morrhåren tar i skålskanterna. Vattenskålen bör inte heller stå för nära kattlådan. Vissa katter vill heller inte ha den bredvid sin matskål. Det är viktigt att byta vattnet minst en gång dagligen, ibland oftare. En del katter vill nämligen ha fräscht vatten för att dricka ordentligt, och en del föredrar rinnande vatten ur kranen eller från en vattenfontän.

Urinvägsinfektion, kattlåda och stress

Bakteriella urinvägsinfektioner leder till inflammation i urinblåsan, samt ökar risken för bildning av urinrörspluggar och urinstenar och kan dessutom, om de går obehandlade, leda till att de sprids upp till de övre urinvägarna (njurarna och urinledarna).

Kattlådan kan vara en orsak till nedre urinvägsproblem. En smutsig kattlåda kan resultera i att katten inte går på lådan lika ofta, vilket i sin tur ökar risken för både infektioner, urinstenar och urinrörspluggar.

Även stress och oro är bidragande faktorer till nedre urinvägsproblem. Stressade katter kan välja att inte gå på lådan så ofta som de behöver, eller att de inte kissar klart. Stressreaktionen i sig kan ge upphov till inflammation i urinblåsans vägg.

Att servera din katt vatten i en fontän kan uppmuntra din katt till ett ökat vattenintag.

Symtom på urinstopp

Det kan vara svårt att veta om en katt har ett totalt urinstopp, men några symtom du som djurägare kan hålla utkik efter är att katten:

• Försöker kissa ofta men det kommer ingen urin alls
• Försöker kissa även utanför lådan
• Har smärta när den försöker kissa
• Har nedsatt allmäntillstånd och/eller är orolig
• Kräks
• Matvägrar och/eller dricker inte
• Är spänd och öm i buken

Om du misstänker att din katt har ett totalt urinstopp – tryck inte på buken! Kontakta din veterinär direkt för att få din katt undersökt. Det är livshotande att inte kunna kissa och kräver omedelbar behandling

När ska man söka vård?

Om katten har symtom på urinstopp ska man åka direkt till veterinär. Det är ett akut livshotande tillstånd. Försök att hantera katten lugnt och åk direkt in till närmaste klinik eller djursjukhus men ring om möjligt före och meddela er ankomst.

Om katten visar symtom på urinvägsinflammation/infektion som ovan och har besvär med sin urinering bör man konsultera en veterinär snarast, bland annat för att utesluta att det inte rör sig om ett urinstopp. Vid dessa urinvägsbesvär är det bra om man kan ta med ett urinprov till veterinären. Det finns specialanpassad ”kattsand” för det ändamålet som är formade som små plastkulor. De placerar man i kattens låda, istället för den vanliga kattsanden. När katten sedan kissar rinner vätskan ner till botten och ett urinprov kan samlas upp. Det är viktigt att kattlådan är noggrant rengjord innan ett sådant prov utförs. Urinprovet ska vara så färskt som möjligt. Om man inte lyckas ta ett urinprov med sig kan veterinären ta ett prov vid besöket, antingen genom kateter eller genom ultraljudsguidad provtagning.

Boka tid hos närmaste klinik eller boka ett videomöte med en av våra onlineveterinärer om du ser diffusa symtom på urinvägssjukdom hos din katt. 

Vad gör veterinären? 

Vid urinstopp måste katten in till veterinär snabbt för att kunna lösa upp stoppet och tömma den sprängfyllda urinblåsan. Katten undersöks omedelbart och får därefter smärtlindring och oftast lugnande medel. En kateter förs upp i urinröret, stoppet löses upp och blåsan töms på urin. Blodprover och urinprov brukar tas som komplement till behandlingen. Det görs för att bedöma allvarligheten i tillståndet samt för att veta hur man bäst behandlar katten efter att det akuta stoppet är löst. Ofta får katten stanna kvar på sjukhusets vårdavdelning med en fastsydd urinkateter, intravenöst dropp och smärtlindring i några dagar. I vissa fall kan en efterföljande operation krävas för att tömma urinblåsan stenar som inte kan lösas upp med hjälp av specialfoder.

Om det inte föreligger ett akut urinstopp handlar utredningen om att hitta den bakomliggande orsaken till kattens symtom. Veterinären börjar med att undersöka katten noggrant och ställer frågor angående kattens urineringsbeteende, hur den har betett sig i övrigt, hur långvariga problemen har varit samt hur katten mår, äter och dricker i övrigt och om den har någon tidigare sjukdomshistoria. Det kan vara bra att fundera igenom dessa frågor innan besöket. Efter detta går veterinären vidare med lämplig utredning och provtagning.

Urinprov analyseras med avseende på pH, koncentration, förekomst av blod, bakterier, inflammatoriska celler, socker och kristaller.  Därefter fattar man beslut om man behöver gå vidare med fler utredningar eller kan sätta in en behandling direkt.

Behandling

Vilken behandling som sätts in beror på orsaken till symtomen. Ibland ingår ett foderbyte till ett specialanpassat foder för urinvägarna. Föreligger en inflammation (blåskatarr) bör denna behandlas med antiinflammatorisk medicin. Om man kommit fram till att det föreligger en bakteriell infektion behandlas den med lämplig antibiotika, vilket många gånger bestäms utifrån en bakterieodling av urinen. Ser man kristaller i kattens urin kommer veterinären att kategorisera vilken typ av kristaller det rör sig om och därefter rekommendera rätt typ av foder och övrig behandling. Rör det sig om något annat bakomliggande, såsom njurproblem eller diabetes, kan det bli aktuellt med andra behandlingar eller utredningar.