När ska man avmaska häst?

Parasitkontroll och avmaskning av häst

År 2007 receptbelades avmaskningsmedlen åt häst i Sverige och nya rekommendationer infördes med träckprovskontroller och riktad avmaskning i stället för rutinmässig avmaskning. Anledningen till de nya rekommendationerna var en ökande resistens mot tillgängliga avmaskningsmedel och för att bromsa utvecklingen måste vi begränsa och styra användandet av avmaskningsmedlen till de tillfällen de verkligen behövs. Detta är en bra och nödvändig förändring men omställningen har inte varit helt smärtfri, eftersom det tveklöst kräver en hel del engagemang och kunskap för att uppnå en bra parasitkontroll. Det behövs en långsiktighet i arbetet som måste göras på besättningsnivå, och det är många faktorer som ska vägas in. För att förebygga risken för exempelvis kolik anser vi att det är värdefullt att anlita en kunnig veterinär som hjälper till med upplägget. 

Att lägga upp ett fungerande parasitkontrollprogram kräver långsiktigt arbete på besättningsnivå av en veterinär med goda kunskaper inom området.

Vad gör parasiterna för skada?

Hästar har ett flertal olika parasiter som lever i magtarmkanalen. Alla hästar har parasiter och mindre mängder invärtes parasiter orsakar vanligen inga problem. Vissa parasiter är dock farligare för hästen. Ett exempel är stora blodmasken som kan orsaka sjukdom hos häst även i låg förekomst. Målet med parasitkontrollen är därför olika för olika sorters parasiter; för lilla blodmasken är målet att begränsa parasitmängden, medan för stora blodmasken är målet att hålla hästen helt fri från smitta. 

Större mängder av lilla blodmasken kan ge upphov till avmagring, dålig päls, bukighet och diarré. 

Bandmasken lever i övergången mellan tunntarm och grovtarm där de ger upphov till inflammation och därmed orsakar kolik. 

Stora blodmaskens larver skadar blodkärlen i tarmarnas krös och kan orsaka blodpropp och tarminfarkt. Detta leder till allvarlig kolik där tarmbakterier läcker ut i bukhålan. 

Spolmask leder till dålig tillväxt, dåligt hull, nedsatt allmäntillstånd och bukighet på föl och unghästar. Spolmask kan också orsaka akut kolik genom att maskarna förstoppar tunntarmen. Vidare kan spolmask predisponera för lunginflammation hos föl genom att larverna skadar slemhinnan i luftvägarna. 

Styngflugans larver kan orsaka övergående skador i munhålan och magsäckens slemhinna, fölmask kan ge diarré hos föl och springmask leder till klåda i bakdelen. Lungmask förekommer väldigt sällan men kan ge upphov till lunginflammation. Det förekommer även andra invärtes parasiter hos häst med dessa är sällsynta.
 

Parasiternas känslighet för avmaskningsmedel

De olika parasiterna drabbar skilda åldersgrupper av hästar och är inte känsliga för samma avmaskningsmedel. Även om en parasit är känslig för ett visst avmaskningsmedel som vuxen är de ofta inte känsliga i tidigare utvecklingsstadier. Därför är det viktigt att ta hänsyn till besättningens sammansättning, tidpunkt på året och vilka parasiter hästarna bär på innan rekommendationer kring avmaskning ges. 

Rätt träckprov vid rätt tillfälle

Precis som att det inte finns en sorts avmaskningsmedel som tar alla parasiter finns det inte ett sorts träckprov som påvisar alla sorters invärtes parasiter. De ”vanliga” träckproverna visar ofta förekomst av ägg från blodmask, spolmask och fölmask, men differentierar inte lilla och stora blodmasken. Ibland ses bandmaskägg, men långt ifrån alltid, och det säger ingenting om springmask eller styngflugans larver. Vidare utsöndrar parasiterna inte heller alltid ägg som kan ses i träcken. Omogna eller vilande larver utsöndrar inga ägg, men de kan orsaka parasitrelaterade skador ändå, så träckproverna måste tas vid rätt tillfälle för att ge den information som eftersöks. Vid upplägg av parasitkontrollprogram tar man hänsyn till faktorer som hästens ålder och årstid i beslut om när och vilka träckprover som är lämpliga.

För att få ut rätt information är det viktigt att beakta såväl tidpunkten på året som hästarnas ålder innan beslut tas om när och vilka träckprover som ska skickas för analys.

Hanteringen av proverna är viktig

Parasitäggen i träckprovet kläcks inom några dagar om de får tillgång på syre och temperaturen är över 6 grader, och om provet inte når laboratoriet i tid kan inga ägg påvisas trots att det fanns vid provtagning. Tag därför alltid provet så att det kan postas och nå laboratoriet snarast möjligt, tag tillräcklig mängd träck och töm påsen på luft. Om provet måste förvaras innan transport så se till att temperaturen är under 6 grader.

Hästar med sjukdomssymtom

Parasitkontroll syftar till att minska parasittrycket i besättningen. Hos en enskild individ som visar sjukdomssymtom på grund av parasitskador ger träckprov inte alltid diagnos.  I dessa fall använder veterinären andra diagnostiska metoder också. Som exempel kan nämnas att vilande larver av lilla blodmasken kan orsaka diarré när de aktiveras, men de är ännu inte mogna för att lägga ägg. Likaså kan stora blodmaskens vandrande larver orsaka skador i blodkärl och ge upphov till infarkt av tarmavsnitt med livshotande kolik som följd, utan att det finns ägg i träckprovet. Ytterligare ett exempel är springmask som kan orsaka kraftig klåda i bakdelen på hästen men sällan kan diagnosticeras genom ägg i träckprov.

Träckprov visar inte nödvändigtvis ägg hos en häst som är sjuk på grund av parasiter utan veterinären får använda andra undersökningsmetoder för att försöka fastställa orsak till hästens symtom.

Beteskontroll och avmaskning

I målet att minska parasittrycket i besättningen är beteshygienen väl så viktig som träckprovskontroll och avmaskning. Ju större yta per häst desto bättre så att hästarna slipper äta vid rater. Att låta betet vila minskar parasittrycket. För att anses fritt från de flesta parasiter måste betet vila från häst i minst 2 år (för spolmask ännu längre) men parasittrycket blir såklart lägre om betet vilar halva säsongen jämfört med om det används hela sommaren. Växelbete med andra djurslag; växla mellan vall och bete; växla mellan vinter- och sommarhagar; samt att mocka hagarna (även beteshagar) är metoder som alla är effektiva för att minska parasittrycket. Däremot verkar inte harvning och putsning av betet minska parasittrycket så det rekommenderas inte längre i detta syfte.   

Stora arealer och möjlighet till betesväxling med andra djurslag minskar parasittrycket i hagarna.

Hur är ett parasitkontrollprogram uppbyggt?

Vuxna hästar har ofta god immunitet mot parasiterna, medan unga och gamla hästar generellt är mer känsliga. Vissa individer bär på fler parasiter och utsöndrar mer ägg än andra och i grupper av vuxna hästar är det framför allt dessa individer vi vill identifiera och avmaska för att minska det totala parasittrycket i gruppen. Det är också viktigt att veta ifall hästar bär på stor blodmask eller bandmask.

Det är mycket viktigt att synkronisera arbetet med parasitkontrollen för hästar som går i samma hagar. Ett bra sätt är att parasitkontrollen sköts av stallägaren och dennes veterinär för hela besättningen.

När veterinären tar över ansvaret för en ny besättning är det lämpligt att ta individuella träckprover på alla hästar de första åren så att vissa mönster identifieras. Om besättningen är stabil och har bra hantering av hagar och beten och när parasitläget är under kontroll kan frekvensen individuella träckprov minskas och delvis ersättas av samlingsprover.

Träckprov vid betessläpp
För unghästar och vuxna hästar rekommenderas att träckprov tas senast 2 veckor före betessläpp. Analys för stor blodmask och bandmask ska ingå samt mängden ägg som hästen utsöndrar (EPG). Hästar som har över 200 EPG avmaskas. Hästar som har stor blodmask eller bandmask avmaskas också. Diskussion med behandlande veterinär bör ske för hur betessmittan generellt och för stor blodmask specifikt kan minskas genom betesvila och beteshygien. För hästar som har> 1000 EPG vid vårens träckprov rekommenderas uppföljande avmaskning under sommaren. Intervallet bestäms av vilket preparat som används. 

För de hästar som avmaskas rekommenderas ytterligare ett träckprov 14 dagar efter behandling för att kontrollera avmaskningens effekt. 

Träckprov under betesperioden
För unghästar (1-3 år) rekommenderas ytterligare ett träckprov i mitten av betesperioden för de hästar som hade <200 epg vid vårens kontroll och således inte avmaskades inför betessläppet. 

Träckprov vid installning
Hästar som utsöndrar >200 EPG vid vårens avmaskning provtas även vid installningen (dock senast september/oktober) och avmaskas enligt samma principer som på våren. 

Nya hästar
För att inte få in smitta med stor blodmask eller bandmask till besättningen är det viktigt att kontrollera och avmaska nya hästar. Nya hästar avmaskas mot blodmask och bandmask när de anländer och hålls i små hagar som mockas. Träckprov tas 14 dagar efter avmaskningen för att säkerställa effekten. Hästar som anländer i perioden augusti-januari avmaskas ytterligare en gång i mars. Träckprov tas därefter enligt rutin innan betessläpp. 

Specifika rekommendationer för föl
För föl är spolmasken det största problemet och vi rekommendera avmaskning av individuella föl vid 8-10 veckors ålder samt 16-18 veckors ålder med preparat mot spolmask. I enstaka fall orsakar fölmasken kliniska symtom och då måste specifik hänsyn tas till detta.
Vid avvänjningen rekommenderas avmaskning mot blodmask på alla föl, och mot bandmask i de fall besättningen har känd förekomst av bandmask. 
Under vintern rekommenderas träckprovskontroll på 1- och 2-åringar för kontroll av spolmask och avmaskning vid behov.
 

För att parasitkontrollprogrammet ska fungera måste alla hästar i besättningen inkluderas.

Läs gärna mer här: 

Blodmask
Bandmask
Spolmask
Styngfluga