Knölar hos hund – Så kan du hitta dem

Hudknölar är en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök för hundar och hundägare. Ofta oroar man sig för det värsta, men de flesta knölar är ofarliga. Idag finns också mycket kunskap om cancer hos djur och behandlingsmöjligheterna är större än någonsin.

Det går sällan att säga säkert vad en knöl är enbart genom att titta och känna på den. Hittar du en knöl på din hund är det bäst att låta en veterinär undersöka den och kanske ta prov från den för analys. Ett annat alternativ är att operera bort hela knölen och skicka den till laboratorium för diagnos.

Hur upptäcker jag knölar hos min hund?

Du bör regelbundet känna igenom din hund för att tidigt upptäcka eventuella förändringar. En knöl kan uppkomma snabbt eller växa fram långsamt. Den kan vara ömmande, kliande eller inte orsaka hunden några besvär alls. Knölar av olika slag kan uppträda överallt på hundens kropp, inte bara i huden. Andra ställen som är bra att ha koll på är mellan tår och trampdynor, kring ändtarmsöppningen, i munhålan samt i juver respektive testiklar. Om du upptäcker någon avvikelse är det en god idé att skriva ner datum, var på kroppen knölen sitter och hur stor den är (mät gärna), så att knölens tillväxt och utseende går att följa över tid. Var observant på om knölen är sårig, om hunden gärna slickar sig mot området eller verkar besvärad på annat sätt.

Schäfer med svart sele.

Orsaker till knölar hos hund

I veterinärmedicinen gör man skillnad på dels godartade och elakartade tumörer, dels tumörer och andra förändringar i huden. Ordet tumör betyder kort och gott ”knöl” och säger ingenting om ifall den är godartad eller elakartad. Godartade tumörer växer enbart lokalt, det vill säga de sprider sig inte till andra ställen i kroppen och de invaderar inte kringliggande vävnad. Exempel på godartade tumörer i huden är vårtor (papillom) och hudflikar (”skin tags”). Den vanligaste godartade tumörformen under huden är fettknöl (lipom). Även godartade tumörer kan vara besvärliga om de sitter på ett olämpligt ställe. En stor fettknöl i armhålan kan göra det besvärligt för hunden att gå normalt. En godartad tumör i ögonlocket kan orsaka smärtsamt skav på ögat.

Elakartade tumörer (cancer) i huden är i de flesta fall primära, det vill säga ”modertumörer”. De kan dock sprida sig till kringliggande vävnader, lymfknutor eller inre organ. Det är viktigt att tidigt diagnosticera cancertumörer i huden, så att de kan avlägsnas innan de hunnit sprida sig. Exempel på elakartade hudtumörer är mastcellstumör, skivepitelskarcinom samt melanom.

Många gånger är det inte en tumör som hunden har i sin hud, utan en annan slags knöl. Exempel på sådana förändringar är:

  • Furunkel, en sorts varböld som brukar sitta mellan tårna. Furunkler är ofta smärtsamma och en hund med furunkel kan bli rejält halt.
  • Aterom, det vill säga talgkörtelcysta. Ett aterom kan variera i storlek, i takt med att cystan fylls på och tömmer sig. I en del fall blir ateromen infekterade och de kan då snabbt växa sig stora.
  • Reaktion efter fästing- eller insektsbett. Dessa brukar sällan se ut som tydliga knölar, utan snarare som en diffus upphöjning i huden, ofta med någon slags bett i mitten.
  • Histiocytom är en tumörliknande knöl som uppkommer snabbt, över några veckor. Ett histiocytom består av en speciell sorts immunceller som har förökat sig hastigt. Den här knölen drabbar typiskt unga hundar, upp till tre år, och brukar uppträda på extremiteter, huvud eller öron. En del histiocytom blir såriga och kan klia, och de kan växa sig upp till ett par centimeter stora. Histiocytom brukar tillbakabildas spontant efter några månader, men många gånger väljer man att operera bort knölen för att påskynda läkningen.
  • Cystor och andra förändringar i olika hudstrukturer. Hit hör hårsäckscysta och så kallad epidermalcysta.
  • Böld/abscess efter exempelvis bitskada, en sticka eller annat främmande föremål kan eventuellt förväxlas med en knöl.

Vad gör veterinären?

Vid veterinärbesöket är sjukdomshistorien av stor vikt. Ju mer du kan berätta om hur länge knölen har funnits och hur den har ”betett” sig, desto bättre kan veterinären planera den fortsatta utredningen. Berätta även ifall du har sett andra symtom hos hunden (klåda, mag-tarmbesvär, trötthet mm). Vidare undersökning av knölen kan inbegripa cellprovtagning från knölen med en fin kanyl, vävnadsprov (biopsi) och/eller kirurgiskt avlägsnande av hela knölen. Inför större operationer är det vanligt att man röntgar lungorna för att se om det finns tecken på att tumören har spridit sig. Man brukar också ofta ta blodprov för att kontrollera om det finns någon ökad sövningsrisk. Det rekommenderas att knölen eller ett vävnadsprov skickas till laboratorium för analys. Där undersöks vilken typ av tumör det rör sig om samt om det finns misstanke om att tumörceller kan finnas kvar i hunden. Utifrån laboratorieresultatet kan man sedan avgöra om hunden behöver vidare behandling, i form av en ny operation, cellgifter eller strålning. I många fall brukar det räcka med att man håller området under uppsikt fortsättningsvis, och söker vård på nytt ifall tumören ser ut att komma tillbaka.

Hur ser framtiden ut för en hund med knölar?

Prognosen beror helt på vad för slags knöl det är och vad hunden får för behandling. Knölar brukar dock inte gå tillbaka av sig själva, utan det är alltid lämpligt att låta en veterinär titta på dem.