Knölar hos hund

Det går inte att säga säkert vad en knöl har för ursprung enbart genom att titta och känna på den. Hittar du en knöl på din hund är det bäst att låta en veterinär undersöka den. I de flesta fall tas ett prov från knölen/nybildningen för analys. Ett annat alternativ är att operera bort hela knölen och därefter skicka den till laboratorium för analys och diagnos.

Hur upptäcker jag knölar hos min hund?

Genom att regelbundet känna igenom din hund kan du upptäcka eventuella förändringar tidigt. En knöl kan uppkomma snabbt eller växa fram långsamt. Den kan vara ömmande, kliande eller inte orsaka några besvär alls. Knölar av olika slag kan uppträda överallt på hundens kropp. Känn igenom hunden systematiskt över kroppen, mellan tår och trampdynor, kring ändtarmsöppningen, i munhålan samt i juver, vid vagina och testiklar. Om du upptäcker någon avvikelse är det en god idé att skriva ner datum för upptäckt, var på kroppen knölen sitter och hur stor den är (mät gärna), så att knölens tillväxt och utseende går att följa över tid. Var observant på om knölen är sårig, om hunden gärna slickar sig mot området eller verkar besvärad på annat sätt.

Orsaker till knölar hos hund

I veterinärmedicinen gör man skillnad mellan dels godartade och elakartade tumörer, dels tumörer och andra förändringar i huden. Ordet tumör betyder kort och gott ”knöl” och säger ingenting om huruvida den är godartad eller elakartad. Godartade tumörer växer enbart lokalt, det vill säga de sprider sig inte till andra ställen i kroppen och de invaderar inte kringliggande vävnad. Exempel på godartade tumörer i huden är vårtor (papillom) och hudflikar (”skin tags”). Den vanligaste godartade tumörformen under huden är fettknölen (lipom). Även godartade tumörer kan vara besvärliga om de sitter på ett olämpligt ställe eller om de växer till rejält. En stor fettknöl i armhålan kan göra det besvärligt för hunden att gå normalt. En godartad tumör i ögonlocket kan orsaka smärtsamt skav på ögat.

Elakartade tumörer (cancer) i huden är i de flesta fall primära, det vill säga ”modertumörer”. De kan dock sprida sig till kringliggande vävnader, lymfknutor eller inre organ. Det är viktigt att tidigt diagnosticera elakartade (maligna) tumörer i huden, så att de kan avlägsnas innan de hunnit sprida sig. Exempel på maligna hudtumörer är mastcellstumörer, skivepitelskarcinom samt melanom.

Många gånger är det inte en tumör hunden har i sin hud, utan knölar eller nybildningar av annat slag. Exempel på sådana förändringar är:

• Furunkel, en djup inflammation som brukar manifesteras mellan tårna. Furunkler är ofta smärtsamma och en hund med furunkler kan bli rejält halt.
• Aterom, det vill säga talgkörtelcysta. Ett aterom kan variera i storlek, i takt med att cystan fylls på och tömmer sig. I en del fall blir ateromen infekterade och de kan då snabbt växa sig stora.
• Reaktion efter fästing- eller insektsbett. Dessa brukar sällan se ut som tydliga knölar, utan snarare som en diffus upphöjning i huden, ofta med någon slags bett i mitten.
• Histiocytom är en tumörliknande knöl som uppkommer snabbt, över några veckor. Ett histiocytom består av en speciell sorts immunceller som har förökat sig hastigt. Den här knölen drabbar typiskt unga hundar, oftast upp till tre års ålder, och brukar uppträda på extremiteter, huvud eller öron. En del histiocytom blir såriga och kan klia, och de kan växa sig upp till ett par centimeter stora. Histiocytom brukar tillbakabildas spontant efter några månader, men många gånger väljer man att operera bort knölen för att påskynda läkningen.
• Cystor och andra förändringar i olika hudstrukturer. Hit hör hårsäckscystor och så kallade epidermoida cystor.
• Böld/abscess efter exempelvis bitskada, en sticka eller annat främmande föremål kan eventuellt förväxlas med en knöl.

Vad gör veterinären?

Vid veterinärbesöket är sjukdomshistorien av stor vikt. Ju mer du kan berätta om hur länge knölen har funnits och hur den har utvecklats, desto bättre kan veterinären planera den fortsatta utredningen. Berätta även om du har sett andra symtom hos hunden (klåda, mag-tarmbesvär, trötthet mm). Vidare undersökning av knölen kan inbegripa cellprovtagning från knölen med en fin kanyl, vävnadsprov (biopsi) och/eller kirurgiskt avlägsnande av hela knölen. Inför större operationer är det vanligt att man röntgar lungorna för att se om det finns tecken på att tumören har spridit sig. Ofta analyseras blodprov bland annat för att kontrollera om det finns någon ökad sövningsrisk eller något annat avvikande. Det rekommenderas att knölen eller ett vävnadsprov skickas till laboratorium för analys. Där undersöks vilken typ av nybildning eller tumör det rör sig om samt om det finns misstanke om att tumörceller kan finnas kvar i hunden. Utifrån laboratorieresultatet kan man sedan avgöra om hunden behöver vidare behandling i form av en ny operation, cellgifter eller strålning. I många fall brukar det räcka med att man håller området under uppsikt fortsättningsvis, och söker vård på nytt ifall tumören ser ut att komma tillbaka.

Hur ser framtiden ut för en hund med knölar?

Prognosen beror helt på vad för slags knöl det är och vad hunden får för behandling. Knölar brukar dock inte gå tillbaka av sig själva, utan det är alltid lämpligt att låta en veterinär titta på dem.

Har du upptäckt en knöl/nybildning på din hund kan du boka tid hos din närmaste Evidensiaklnik här. Du kan också få hjälp och rådgivning av en av våra onlineveterinärer genom att boka ett videomöte i Evidensiaappen.