Ringorm hos katt

Ringorm kan låta som en parasit, men det är i själva verket en hudsjukdom som orsakas av en svampinfektion, så kallade dermatofyter. Ringorm är en zoonos, det vill säga sjukdomen kan smitta mellan människor och djur.

Vad innebär ringorm?

Ringorm är en hudsjukdom som ger fläckvisa förändringar med håravfall och flagnande hud. Symtomlös infektion förekommer också. Den underliggande orsaken är svampar, dermatofyter, och den vanligaste svampen hos katter kallas Microsporum canis, men även Trichophyton mentagrophytes förekommer. Båda dessa svampar kan smitta till flera djurslag, såsom hundar, kaniner och marsvin, och även människor kan drabbas. Sjukdomen är mycket smittsam och det brukar krävas en genomtänkt plan för sanering och utrotning om den påvisas i en kattgrupp.

Hur yttrar sig ringorm?

Ringorm ger oftast symtom hos unga katter och katter som av annan anledning har ett sämre fungerande immunförsvar. Symtomlös infektion förekommer också. Hudförändringarna brukar ses i huvud- och halsregionen, samt längs ryggen och på frambenen:

• Fläckvis hårlöshet. Fläckarna kan vara små (<1 cm) eller växa och flyta samman till större hårlösa partier.
• Flagnande, fjällig hud
• Krustor/skorpor i huden
• Hudrodnad
• Ibland klåda
• Ibland sekundär bakterieinfektion

Hur ställs diagnosen ringorm?

Veterinären gör en klinisk undersökning av katten och tar prover från hud och päls, som undersöks i mikroskop. I proverna letar man efter tecken på infektion med bakterier, parasiter och svampar. Ibland kan dermatofyter påvisas i mikroskopet. Andra diagnostiska metoder är Wood’s lampa, med vars hjälp man kan påvisa fluorescerande ljus som produceras från en del ringormstammar, eller odling av svampen på laboratorium.

Hur behandlas ringorm?

Svampinfektionen bekämpas med så kallade antifungala schampon och läkemedel som ges i munnen. För att undvika återsmitta är det viktigt att katter som är i kontakt med varandra behandlas samtidigt och att man noggrant sanerar deras miljö från svampsporer.