Peritonit

Peritonit, eller bukhinneinflammation som det också kallas, är en orsak till kolik och feber hos häst som är relativt vanligt förekommande i Sverige. Det finns flera orsaker till peritonit som trauma eller parasitorsakade tarminfarkter, men i majoriteten av fallen kan vi inte identifiera bakomliggande orsak. 

Peritonit är en relativt vanlig orsak till kolik och feber hos häst. 

Orsak till peritonit hos häst

Peritonit betyder inflammation i bukhålan och innebär alltså att det är en inflammatorisk reaktion i bukhålan, runt om bukorganen och tarmarna.  Bukhålan är normalt steril, det vill säga det finns inga bakterier där. Den inflammatoriska reaktion vid peritonit är kroppens försvar när till exempel bakterier eller bakteriella produkter av någon anledning kommer in i bukhålan.

Det finns flera tillfällen när den normala barriären förstörs så att bakterier får tillträde till bukhålan. Direkta hål i bukväggen eller tarmen leder till massivt inflöde av bakterier. Exempel på detta är trauma med penetration till bukhålan, djup infektion efter kastration, som en komplikation efter bukkirurgi, eller ruptur av tarm. Det förekommer också att bakterieinfektioner sprids med blodet till bukhålan där de orsakar abscesser (bölder). Exempel på sjukdomar där detta kan ske är kvarka och rhodococcer. Tumörer i bukhålan är mycket ovanligt, men när de förekommer orsakar de också ofta peritonit. 

I ovanstående fall går det ofta att fastställa vad peritoniten beror på.  I majoriteten av de fall vi ser på kliniken hittar vi dock inte vad som orsakat det specifika fallet. Troligen handlar det då om mer diffust läckage av bakterier och bakteriella produkter som sker när tarmväggen är skadad utan att vara helt sönder. Detta kan uppstå vid migration av parasiter eller främmande kropp (t.ex. vassa partiklar i fodret) genom tarmväggen som drar med bakterier, eller vid djupa sår i tarmslemhinnan komplikation till vissa läkemedel. När bakomliggande orsak inte kan fastställas benämns tillståndet idiopatisk peritonit. 

Ytterligare en orsak, som ökat omfattning under de senaste åren, är tarminfarkter sekundärt till blodproppar orsakade av stora blodmaskens larver. Stora blodmaskens larver lever i kröskärlen; de stora blodkärlen som försörjer tarmarna med blod. Där orsakar de skador på blodkärlens väggar, vilket leder till blodproppar och tarminfarkter. 

PeritonitParasiter, framför allt blodmask, är en orsak till peritonit hos häst. 

Symtom på peritonit

Symtomen vid peritonit är kolik och feber. Ofta är koliksymtomen lindriga till måttliga. Ibland har hästen haft lindrig kolik som släppt av sig självt ett par gånger de senaste dagarna. I vissa fall har hästen kraftig kolik. 

När ska jag söka vård hos veterinär?

Just kombinationen av kolik och feber indikerar lite allvarligare tillstånd, varför det oftast är bäst att kontakta veterinär direkt när symtomen upptäcks. 

Vad gör veterinären?

Veterinären gör en kolikundersökning där det förutom allmänklinisk undersökning ofta ingår rektalundersökning och nässvalgsondning. 

Om veterinären misstänker peritonit tas ett bukpunktat. Provet tas via en kanyl genom huden och bukväggen där förhoppningen är att få ut bukvätska (vätska som finns in bukhålan och som omger tarmarna). Ofta används ultraljud för att hitta ett bra ställe att ta provet. Ibland är det svårt att få ut bukvätska och då kan upprepade försök bli nödvändigt.  Vätskan analyseras och veterinären bedömer ifall det kan röra sig om peritonit. I de flesta fall görs också en bakterieodling från bukvätskan. 

PeritonitOm hästen har symtom på peritonit gör veterinären en kolikundersökning. 

Behandling vid peritonit hos häst

Som nämnts ovan är de flesta fall av peritonit idiopatiska, det vill säga vi vet inte vad som orsakat sjukdomen. Många av dessa hästar har lindriga koliksymtom och veterinären hittar inget specifikt vid rektalundersökning. Idiopatisk peritonit behandlas med antibiotika och antiinflammatorisk medicin, samt vid behov med understödjande dropp, kramplösande och laxerande medel. De flesta hästar svarar bra på behandlingen och mår tydligt bättre redan efter någon dags behandling. Veterinären följer upp behandlingssvaret genom att kontrollera inflammationsmarkörerna i blodet och bukvätskan. Ofta behövs intravenös antibiotika i 10–14 dagar.

En tarminfarkt däremot läker inte med antibiotika utan då behövs kirurgisk åtgärd där det skadade tarmpartiet opereras bort. Det kluriga med peritonit, liksom med många andra orsaker till kolik, är att det inte alltid går att fastställa orsaken utan att göra en bukoperation och titta igenom bukhålan. Om tarminfarkt eller annan allvarlig förändring som kräver kirurgisk åtgärd inte kan uteslutas diskuteras därför bukoperation med ägaren.  Det är den sammantagna kliniska bilder som styr när veterinären rekommenderar bukoperation; till exempel onormala rektalfynd är en indikation på att det kan finnas förändringar som behöver åtgärdas kirurgiskt. 

Prognosen vid peritonit beror på allvarlighetsgraden. De flesta hästar med idiopatisk peritonit svarar bra på medicinsk behandling och blir helt friska igen. Hästar med lokal tarminfarkt kan också bli fullt återställda om det drabbade partiet opereras bort i tidigt skede. Om däremot tarm rupturerat är kontaminationen så omfattande och inflammationen så kraftig att behandling är utsiktslös. Dels blir hästarna extremt sjuka, men även om de skulle överleva det akuta skedet bildas sammanväxningar mellan organ i bukhålan vilket leder till återkommande kolik för hästen. Därför måste hästar som drabbas av tarmruptur tyvärr avlivas. 

Behandlingen vid peritonit beror på vad som orsakat peritoniten. I vissa fall räcker medicinsk behandling, medan andra gånger krävs bukoperation. 

Vad kan jag göra själv för att minska risken att min häst drabbas av peritonit?

Av de orsaker till peritonit vi känner till är det främst invärtes parasiter vi kan påverka. Peritonit och tarminfarkter verkar öka sedan parasitkontrollrekommendationerna ändrades 2007. Troligen beror detta åtminstone delvis på att stora blodmasken ibland blivit lite borttappad. Det viktigast att komma ihåg är att inte bara förlita sig på ”vanliga” träckprover då dessa inte skiljer mellan stora och lilla blodmaskens ägg utan att beställa också analys för stora blodmasken. Att en häst har små mängder ägg av lilla blodmasken föranleder oftast ingen avmaskning, men förekomst av stor blodmask bör åtgärdas. 

Läs gärna mer om avmaskning och blodmask.

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen