Betesreducerare

Genom att använda betesreducerare begränsas mängden gräs hästen får i sig med 30-80%. 

Bete som foder

Att gå på bete i flock är ett naturligt sätt för hästar att leva och äta. Många hästar trivs och fungerar bra på bete, medan det av olika orsaker inte alls passar andra. En anledning kan vara att hästen har tendens att bli överviktig. Många hästar har väldigt lätt att gå upp i vikt på sommaren. Övervikt innebär hälsorisker som till exempel insulindysreglering, fång och hälta på grund av överbelastning. Betesgräs innehåller ofta mycket energi och socker och det är ett mycket svårkontrollerat foder eftersom tillväxten och innehållet varierar med årstid och väder. Läs gärna mer om övervikt hos häst på betet och endokrinologiskt betingad fång.

Hur mycket kan en häst äta?

Vid foderstatsberäkningar används oftast begreppet torrsubstans (ts); alltså fodrets vikt efter att vattnet tagits bort. Hö har ofta en torrsubstanshalt kring 85%, vilket innebär att av 1 kg hö är 850 g fodersubstans och 150 g vatten. Färskt betesgräs kan däremot ha torrsubstanshalt på 20%, vilket innebär att av 1 kg gräs är bara 200 g fodersubstans medan resten, alltså 800 g, är vatten. Det är i torrsubstansen som fibrer och näring finns så det är den mängden vi tittar på när vi räknar på foderstater. 

När vi fodrar med grovfoder vill vi gärna att hästarna får minst 1,5% av sin kroppsvikt i torrsubstans per dag. Detta för att de ska få tillräckligt med fibrer och tillfredsställa sin ät- och tuggtid. De flesta hästar äter denna mängd foder per dag om de ges möjlighet, men det finns hästar som inte vill eller orkar äta så mycket. 

1,5% av sin kroppsvikt i torrsubstans innebär för en 500 kg häst ca 9 kg hö med ts halten 85%, eller 40 kg av ett färskt betesgräs med ts halten 20%. 

Vissa hästar kan äta betydligt större mängder än så. Speciellt ponnyer på bete kan äta så mycket som upp mot 5% av sin kroppsvikt i torrsubstans per dag om de får möjlighet. Det innebär alltså för ett russ på 300 kg upp mot 75 kg färskt gräs per dygn! Med detta i åtanke är det inte så konstigt att det blir förändringar i hästarnas kroppar när de plötsligt släpps på bete på våren. 

Hästar, och speciellt ponnyer, har också en förmåga att växla upp i ättakt om tiden på betet begränsas över dygnet. Ponnyer som erbjöds bete endast 3 timmar per dag fick ändå i sig så mycket som 1% av sin kroppsvikt i ts. Att låta hästen gå bara några timmar i beteshagen per dag blir alltså inte heller bra. Då är det bättre att för varje dag öka hagens storlek genom att ha ett flyttbart staket och ge tillgång till en ny remsa med färskt gräs varje dag. 

En ponny på bete kan äta upp mot 5 % av sin kroppsvikt i torrsubstans per dygn, vilket för en l 200 kg shetlandsponny kan innebära över 50 kg färskt gräs per dygn. 

Rätt bete till rätt häst

Det ideala är såklart att ha ett lämpligt bete till sin häst, både vad gäller näringsinnehåll och tillgång. Ofta är detta inte praktiskt möjligt; hästarna i gruppen har olika behov och många hästar är uppstallade och då måste ägare och häst anpassa sig till de förutsättningar som gäller. Här kan betesreducerare vara en möjlig lösning. 

Betesreducerare

Betesreduceraren är en sorts munkorg som gör att hästen inte kommer åt betesgräset lika lätt – hästen får i sig lite gräs men inte så mycket som den annars skulle kommit åt. Många människor tycker spontant inte om betesreducerare, men om alternativen är grushage eller fång så kanske ändå betesreducerare är värt att överväga. Betesreducerare kan minska intaget av betesgräs med 30–80 % och kan därför erbjuda en möjlighet för en häst som har lätt att bli överviktig att gå i gräshage med sina kompisar
Det är viktigt att övervaka hur hästen fungerar med betesreduceraren, speciellt i början, och säkerställa att hästen inte får skav och att den förstår att den kan dricka ändå.

Vissa hästar blir experter på att få av betesreduceraren och då fungerar det inte eftersom hästen snabbt äter ”i kapp” när reduceraren är av. 

Betesreduceraren begränsar hästen möjlighet till delar av det normala sociala umgänget med andra hästar och hindrar den från att komma åt salt- och mineralstenar. Av dessa anledningar är det bäst att inte använda betesreduceraren dygnet runt, utan det är bättre att låta hästen vara ute i beteshage med reduceraren på en del av dygnet, och därefter ta in i box eller grushage och låta hästen vara utan reduceraren och få tillgång till annat foder. Att bara ha på reduceraren delar av dygnet och låta hästen vara kvar betet hela dygnet fungerar inte eftersom hästen då äter desto mer gräs den stund reduceraren är av.

Hullbedömning

Det är svårt att veta hur mycket en individuell häst får i sig när den bär betesreducerare så det är extra viktigt att hålla noga koll på hästens hull. Det mest exakta är att väga hästen på en våg, men om det inte är möjligt är viktmåttband och body condition scoring bra hjälpmedel, läs mer här.

Många hästar mår bra på bete, det är på många sätt ett naturligt sätt för dem att leva. Men det finns också många hästar där det av olika anledningar inte är lika lätt.