Tandvård Mälarhöjdens Veterinärpraktik

Tandfrakturer

Om en tand är avslagen in till pulpan kommer bakterier in i pulpan. Att ha en blottad pulpa gör ont och infektionen som bakterierna orsakar kommer så småningom spridas ut i käkbenet. För att hunden eller katten skall slippa tandvärk och käkinfektioner måste tanden tas bort eller rotfyllas. Om tanden rotfylls blir eftervården enkel. Hunden eller katten får äta och leka som vanligt redan dagen efter operationen. Rotfyllningar måste alltid följas upp med röntgen efter 6-12 månader. Djuret måste sövas för den uppföljande röntgenundersökningen.

Om en stor tand dras ut krävs en konvalescensperiod då djuret inte får bita och gnaga. Om vi behöver sy i munnen får djuret endast äta flytande föda några dagar. Rotfyllningar är generellt sett dyrare än tandextraktioner och utförs endast på de stora tänder som är de viktigaste för hunden eller katten. Vissa tänder kan inte rotfyllas om för mycket tandvävnad förstörts eller om tanden är för ung när den skadats.

Ibland slår hundar av mjölktänder, den avslagna mjölktanden blir då en inkörsport för bakterier som kan skada anlaget till den permanenta tanden. Frakturerade mjölktänder måste därför dras ut.

Parodontit-tandlossning

Parodontit är en mycket vanlig tandsjukdom hos hund och katt. Värst drabbade är hundar av dvärghundraser.

Vid parodontit ser man först en tandköttsinflammation, inflammationen leder till att en ficka uppstår i tandköttskanten. Om tanden inte hålls ren genom daglig tandborstning blir fickan djupare och djupare. Till sist når fickan rotspetsen. När fickan nått rotspetsen blir pulpan inflammerad och tanden förstörd.

Parodontitdrabbade hundar och katter får ut stora mängder bakterier i blodet och dessa bakterier kan orsaka allvarliga skador på inre organ som njurar, lever och hjärta.

Som djurägare skall du misstänka parodontit om din hund har rött och lättblödande tandkött och om  det luktar illa ur munnen på din hund eller katt. På ett tidigt stadium kan sjukdomen stoppas upp genom daglig tandborstning. Om sjukdomen gått långt måste tänderna och tandfickorna rengöras i narkos (professionell tandrengörning PTR), ofta krävs även tandröntgen och att tänder tas bort.

Efter en professionell tandrengöring redovisar vi ditt djurs tandstatus med hjälp av dentalkort och tandröntgenbilder. Vi gör därefter en behandlingsplan för ditt djur. Behandlingen anpassas efter hur allvarliga tandförändringar ditt djur har och efter hur ditt djur finner sig i hemtandvård.

TR-FORL 

TR tooth resorption, är en tandsjukdom som framför allt förekommer hos katter. TR kallades tidigare för FORL. TR ses ibland även hos hund. Sjukdomen är relativt vanlig, så många som 30% av alla katter kan vara drabbade. Sjukdomen drabbar alla raser och både hanar och honor utvecklar TR. Sjukdomen är vanligare hos äldre katter men även unga katter kan drabbas.

Man vet inte vad som är orsaken till att TR utvecklas, och därför finns det heller inget man kan göra för att förebygga att sjukdomen uppstår. Hos de katter som är drabbade sker en successiv nedbrytning av tänderna, vilket i regel är förknippat med stor smärta. Smärtan visar sig ofta genom att drabbade katter börjar tugga annorlunda tappa mat och ibland rata mat. Andra tecken på munsmärta är beteendeförändringar och tovig päls.

TR ses oftast på kindtänderna, men alla tänder kan drabbas. Flera tänder kan vara angripna och skadornas svårighetsgrad kan variera mellan olika tänder hos samma individ. I de lindrigaste fallen finns bara grunda emaljskador nära tandköttskanten. Är skadorna mer omfattande  sträcker de sig in till pulpan. När tandens pulpa och munhåla har förbindelse med varandra blir skadan mycket smärtsam.

I slutskedet försvinner den normala tandstrukturen. Tandens kronan kan försvinna, roten brytas ned och roten kan växa ihop med skelettet i käken. Tandköttet runt de drabbade tänderna är ofta inflammerat oc lättblödande. Ibland ses tillväxt av tandköttet och läkkött som täcker tandskadan.

Man kan upptäcka TR genom att göra en klinisk undersökning av munnen hos veterinär, men tandröntgen är nödvändigt för att få en fullständig uppfattning om skadorna. När man ser skadorna på tandens krona har sjukdomen redan pågått en tid.

Det finns ingen behandlingsmetod som kan bota sjukdomen. Målet med behandlingen är att katten ska slippa smärtan och därför drar man ut drabbade tänder. Har tänderna långt gångna skador gör man istället en kronamputation vilket innebär att man tar bort kronan men lämnar roten. Kronamputation är lämplig behandling om roten är skör och delvis hopvuxen med käkbenet. För att vi skall veta om tanden skall dras ut eller amputeras måste den röntgas. Det är först när man ser rötterna som man vet vilken behandling som passar bäst.

Persisterande mjölktänder

I normala fall tappar valpar och kattungar sina mjölktänder vid ungefär sex månaders ålder. Om mjölktänderna inte lossnar som de skall kan hunden eller katten få problem. Dels ökar risken för att djuret skall utveckla ett bettfel där det biter upp i gommen med sina långa, vassa hörntänder, dels kommer plack och skräp fastna mellan tänderna vilket ökar risken för att djuret skall drabbas av tandlossning.

En hund eller katt skall aldrig ha en mjölktand och en permanenttand på samma plats i mer än två veckor. Om mjölktanden inte blivit lös inom två veckor måste den dras ut.

Att ta bort mjölktänder utan att skada de sköra permanenttänderna och utan att lämna rotrester är komplicerat. Hunden eller katten måste vara sövd och ingreppet måste föregås av tandröntgen.

Bettfel

Bettfel hos hund och katt blir ofta smärtsamma då hundar och katter har långa och vassa permanenttänder. När dessa tänder biter upp i läpp eller gom kan hunden eller katten få allvarliga och smärtsamma bitskador. Bettfel kan åtgärdas med tandställning, tandextraktion eller genom nedkortning och rotfyllning av tanden. Behandling avgörs utifrån hundens/kattens? ålder, kostnad och hur mycket tid djurägaren orkar lägga på skötsel.

I Sverige är det inte tillåtet att utföra bettregleringar av kosmetiska skäl. Vi åtgärdar därför endast bettfel som är smärtsamma för djuret.

Gingivostomatit

Gingivostomatit är en mycket smärtsam sjukdom. Gingivostamatit är en inflammation i munslemhinnan framför allt i svalget. Katter som lider av gingivostomatit får inflammationer och sår i munslemhinnan. Orsaken till gingivostomatit är inte helt utredd, men av någon anledning överreagerar immunförsvaret i munnen på bakterierna som finns i plack på tänderna. Plack är den klibbiga beläggning av kolhydrater, protein och bakterier som fastnar på tänderna efter att vi ätit.

Eftersom katter med gingivostomatit har mycket ont i munnen är smärtlindring nödvändig. Många katter med gingivostomatit behöver även antibiotikabehandlas. Antibiotikabehandlingen löser inte problemen långsiktigt, då katten egentligen inte blivit sjuk av bakterier. Det är istället kattens immunförsvar som överreagerat på de bakterier som normalt finns i munnen hos alla katter. Antibiotika sätts in om katten har så ont att den inte vill äta, eller om förändringarna i munslemhinnan är så stora att munslemhinnan inte förväntas läka när tänder opereras bort.

Behandlingen av gingivostomatit går ut på att ta bort placken från munnen. Katter med gingivostomatit har oftast för ont för att kunna behandlas genom daglig tandborstning. Behandlingen blir istället att alla eller de flesta tänderna måste tas bort. Cirka 80% av katterna som lider av gingivostomatit blir symtomfria när tänderna opereras bort. Cirka 20% blir ändå inte friska.