Vanliga sjukdomar hos kanin

I denna artikel tar vi upp några av de vanligaste och mest förekommande sjukdomarna hos kanin.
Boka tid hos veterinär Boka tid hos veterinär

Boka tid hos veterinär

Är du osäker på hur ditt djur mår, boka ett klinikbesök eller videosamtal med en av våra veterinärer.

 

Övervuxna tänder

Förvuxna tänder orsakas till viss del av ”ärftlig benägenhet”. Vi har avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem. En annan och mycket vanlig bakgrund är  att kaniner alltför ofta felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem med framtänderna.

Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat.

Ibland orsakas tandproblem av ett bettfel – som kan vara ärftligt eller traumatiskt orsakat.


Incisiverna (framtänderna) är bara toppen av isberget när det gäller kaninens tänder – de signifikanta sjukdomarna sitter ofta i kindtänderna och de behöver inspekteras på klinik med särskild utrustning Tänderna hos kanin skiljer sig från tänderna hos människa, hund och katt eftersom de växer hela livet.

Tidiga tecken på tandproblem är:

• Svårighet att tugga och svälja ordentligt.
• Ökad salivering.
• Kaninen är blöt under hakan och på bringan.
• Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta.

Om tandproblemen inte åtgärdas kan kaninen drabbas av magproblem, magatoni och rent av svälta ihjäl.

Behandlingar vid tandproblem hos kanin

Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man ska inte använda klotänger för detta. Tänderna går då lätt sönder med sprickor djupt ner under tandköttet. Det kan i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, krävs att man söver kaninen för ingreppet.

Tyvärr räcker det sällan med en tandklippning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning och tandklippning varje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ.

En permanent lösning av underbett och övervuxna framtänder (om kindtänderna inte orsakar problem) är att helt enkelt operera ut dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre transporteras iväg för att få tänderna klippta. Om din kanin har problem med tänderna kan du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med din veterinär.

Mer information om tandproblem  »

Kom ihåg att det man som djurägare kan göra är att förebygga problemet genom att ge rikligt med hö och gräs!

Nedsatt aptit – en vanlig sjukdom hos kanin

Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.

Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.


Det sägs ibland att kaniner döljer smärta väl men de har ofta andra signaler än de vi är vana att tänka på som smärtbeteenden – lär känna din kanin så märker du om något avviker från det normala.

Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion/inflammation i urinblåsa eller njurar.

En kanin som slutat äta behöver ofta vård samma dag. Kaniner klarar inte att svälta och tillståndet kan snabbt bli mycket akut och livshotande. 

Pasteurellos

En stor andel kaniner bär på en bakterie, Pasteurella multocida, i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem hos kaniner med ett starktimmunförsvar. Under vissa stresssituationer, som dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt och så vidare, kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom.

Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om du observerar flöde från ögon, näsa, vulva eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som är beroende av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke kan detta leda till döden för kaninen då antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter skadliga bakterier tar över.

Är diarré en vanlig sjukdom hos kanin?

Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av din veterinär omedelbart. Vissa allvarliga magtarminfektioner som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar.

Det som de flesta kaninägare kallar diarré är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk, flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföring som inte är välformad. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd, frukt och andra onyttigheter från dieten, och utfodra med gräshö av bra kvalitet och fortsätta så i 1-3 månader, kan man oftast lösa problemet. Konsultera din veterinär om din kanin har detta problem, innan du gör några ändringar i kosten.

Kom ihåg att kaniner vanligen äter gröna örter och gräs – pellets, bröd, frukt och grönsaker är inte huvudsaklig föda för dem.

Coccidios

Kaniner kan drabbas av tarm- eller levercoccidios. Coccidier förekommer tyvärr ofta hos kaniner. Det blir mest omfattande problem hos unga kaniner och då ofta i större besättningar/grupper. Coccidier är små encelliga parasiter som lever i kaninen och smittar via kontakt med avföring eller ytor som kontaminerats. Diagnos ställs genom träckprov och behandling med läkemedel kan behövas.

Coccidier överlever länge i miljön och är svårsanerade. Det är också svårt att behandla smittade djur och förvänta sig att de ska bli helt fria från smittan då de ofta fortsätter att vara i kontakt med sin avföring. Sjukdomen kan förlöpa heltsymtomfritt eller orsaka allvarliga symtom som avmagring, nedsatt aptit, diarré eller förstoppning och dödsfall.

Sår på hasorna

Dessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, exempelvis vistelse på för hårda och/eller ojämna underlag, dålig hårväxt på bakbenen, att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd, övervikt, dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin eller avföring. Såren blir ofta djupa och infekterade och kan i svåra fall kräva antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.


Kaniner behöver sina bakben och de ska vara täckta av mjuk päls som skyddar mot skav.

Nedsatt magsäcksmotorik – ”magatoni”

Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage-tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad, eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd snabbt nedsatt, och den slutar även att äta.

Magsäckens rörelser kan avta av många olika skäl. Ibland ses detta som en direkt följd till att kaninen av någon anledning slutat äta. Orsaken till aptitlösheten kan vara olika sjukdomstillstånd eller att kaninen är stressad av ändringar i miljön som exempelvis inackordering borta från hemmet. Vanligare är dock att magens och tarmens rörelser stannar upp spontant på grund av att kaninen under lång tid har ätit en fiberfattig och fettrik föda.

Tidigare kallades detta sjukdomstillstånd för ”hårbollar i magsäcken”, eftersom man trodde att hårbollar täppte till passagen från magsäcken.  Det har dock visat sig att dessa hårbollar bildas först när magsäcken redan blivit stillastående, på grund av att vätskan dras ut från magsäcken och kvar blir hårstrån och matpartiklar som bakar ihop sig till stora härvor.

Behandlingen består därför huvudsakligen av att tillföra kaninen stora mängder vätska, så att ”hårbollarna” i magsäcken löser upp sig igen, samt att med matning och medicinering försöka stimulera igång magsäckens motorik. Detta är ofta en mycket tids- och arbetskrävande behandling över många dagar, som ibland kräver att kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik. Många gånger har förloppet gått så långt att kaninens liv inte kan räddas. Sök vård samma dag som kaninen slutar äta eller ha avföring så förbättras prognosen avsevärt!

Ett veterinärbesök behöver inte medföra signifikant stress för kaninen – men att vara allvarligt sjuk betyder garanterat stress och potentiellt livshotande följder.

Öroninfektioner – en vanlig sjukdom hos kanin

De kaninraser som har hängande öron drabbas lätt av öroninfektioner och öroninflammationer. De hängande öronen bidrar till sjukdomen eftersom hörselgången blir ihoptryckt och medför större risk för bakterieinfektioner. Lindriga fall behandlas med rengöring av öronen och örondroppar men i mer allvarliga fall kan det bli aktuellt med allmän antibiotikatillförsel. Besvären blir ofta kroniska eftersom orsaken till problemet kvarstår (öronens anatomi). I riktigt allvarliga fall med varbildning i innerörat, kan operation bli nödvändig.

Öronskabb

Öronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa sår även ses på huvudet. 

Kaninskabb - Cheyletiella

Kaninskabb eller mjällkvalster orsakas av ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses intensiv klåda. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel eller med ett antiparasitärt läkemedel som appliceras på huden. Dock är parasiten ganska motståndskraftig, och det krävs flera behandlingar för att bli av med den. Sanering av kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.

Ringorm

Kaniner kan drabbas av ringorm och det kan smitta mellan olika pälsbärande sällskapsdjur och människa. Det är en svampsjukdom och ger ofta hårlösa fläckar. Ringorm kan orsaka klåda men kan också förekomma utan att klåda iakttas.

Det finns receptfria krämer som man kan använda som ett första steg i behandling – men det är optimalt om först diagnosen säkerställs genom provtagning. Enstaka kaniner kan reagera allergiskt på de krämer som finns. Uppsök veterinär för kaninens del och läkare för egna hudutslag. Det är av stort värde att veta vilken sorts ringorm det rör sig om då det kan påverka hur lång saneringstiden blir.

Ringorm överlever i miljön och finns då som sporer som klarar sig lång tid. Det är därför stor risk för återinfektion. Som tur är så är motståndskraften hos både människa och djur relativt hög.


Ett vanligt förekommande ställe för ringorm är vid nosen.

E. cuniculi

Encephalitozoon cuniculi är en intracellulär parasit som infekterar kaniner och är vanligt förekommande hos sällskapskaniner. Inte alla utvecklar sjukdom. Vissa kaniner får allvarliga neurologiska symtom, trillar omkull, rullar, rör ögonen ofrivilligt (nystagmus) och går i cirklar. De kan också utveckla allvarlig njursjukdom.

Smitta sker via kontakt med urin eller kontaminerad omgivning (parasiten bildar sporer och de överlever länge i miljön) och det händer att ungar blir infekterade redan i livmodern innan de föds. Om kaninmamman har antikroppar kan de överföras till ungarna och finnas kvar med skyddande effekt i ca 4 veckor efter att de slutat dia.

Diagnos är svår att ställa säkert hos levande kanin. Det går att ta blodprov för att hitta antikroppar men många kaniner är positiva utan att ha symtom. Det gör att veterinären behöver undersöka kaninen för att utesluta andra orsaker till sjukdom och ställa en preliminär diagnos. Behandlingen innebär att kaninen får ett antiparasitärt läkemedel under flera veckors tid. 


Kaniner lever gärna tillsammans men risken för smittor ökar i stor grupp.

Ta kaninen till veterinär för undersökning innan behandling sätts in. Vissa kaniner behöver understödjande behandling med vätska och mediciner. Vissa kaniner behöver upprepad behandling med 6-12 månaders intervall då de kan fortsätta att bära parasiten under hela livet.

Parasiten kan infektera människa och räknas som en zoonos. Människor har låg risk att bli infekterade men vissa sjukdomstillstånd kan bidra till ökad risk, exempelvis HIV eller andra immunsupprimerande sjukdomar.

Känslighet för mediciner

Kaniner är mycket känsliga för vissa sorters mediciner. Av denna anledning ska du aldrig försöka dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (till exempel salvor) ge allvarliga skador.

Den viktigaste mekanismen bakom denna effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, ”goda”, bakterierna i kaninens matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem. Alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter utan att först störa matsmältningssystemet.

Kaniner har också känsliga ögon och många ögonsalvor är olämpliga medan några få anses säkra.

Vanliga sjukdomar hos kanin

Om du vill du lära dig mer om vanliga sjukdomar hos kanin, läs gärna nedan inlägg på Djurvårguiden.

Hitta en klinik nära dig

Videosamtal med våra veterinärer när det passar dig

Ladda ner appen