Skötsel av kaniner

Tamkaninen, Oryctolagus cuniculus, härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den är strikt växtätande, och betar vanligen i skymning eller under natten. Kaninen använder sina klor för att gräva sig hålor för skydd och vila. I det vilda visar kaniner sällan tecken på aggression, utan flyr i stället vid tecken på fara. Kaniner i fångenskap kan däremot uppvisa aggression vid stress eller hot. Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren. Medellivslängden för kaniner är 7-9 år, med rekord ända upp till 15 år. Följande information om skötsel av kaniner är sammanställd för att hjälpa dig ta bästa möjliga hand om ditt djur så att kaninen kan få ett långt och friskt liv.

Råden är skrivna med dvärgkaniner som ”modell”, rasvariationer kan förekomma.

Skötsel av kaniner – utfodringen

Det allra viktigaste att komma ihåg vad gäller utfodring av kaniner är att de är betande djur, dvs grä- och örtätare. Eftersom färskt gräs ej finns tillgängligt året runt, ersätter man detta med hö vintertid.

En kanin kan gott och väl leva ett helt liv på enbart gräs och hö av god kvalité. Det är ingen risk att en frisk kanin får näringsbrist av denna diet, tvärtom så mår de som allra bäst på denna enkla diet. Låt dig inte luras av kaninens vilja att äta mer och mer av godsaker och mindre och mindre av hö/gräs. Det är du som bestämmer vad din kanin skall äta! Om kaninen ej vill äta hö trots att inget annat serveras bör veterinär uppsökas för kontroll.

Kastrering

Vi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer tillgivna sällskapsdjur. Och risken för aggression både mot djurägaren och burkompisar minskar.  Kastration  innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Att kastrera honkaniner är viktigt för att undvika oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern (se nedan). Kastration av båda könen kan ske så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 4-5 mån ålder.

Vaccination

Det finns två allvarliga virussjukdomar som kan drabba kaniner. Den ena sjukdomen heter Myxomatos och den andra RVHD. Båda brukar lite felaktigt kallas ”kaninpest”, egentligen är det Myxomatos som är den ”äkta” kaninpesten. Sjukdomarna förekommer på Gotland, i Skåne och börjar sprida sig längs västkusten upp mot Göteborg. Myxomatos ger svullnader och kraftig sekretbildning runt ögon, näsborrar, analöppning och könsöppningar. Djuret brukar avlida inom ett par veckors sjukdomstid.

RVHD ger ett mer dramatiskt sjukdomsförlopp. Oftast hittas djuret avlidet med blödningar från kroppsöppningarna innan några sjukdomssymptom har hunnit ses. Det finns ingen behandling för dessa sjukdomar. Utgången är i stort sett  alltid dödlig. Effektiva vacciner mot båda sjukdomarna finns. Det är rekommendabelt att vaccinera sina kaniner mot dessa sjukdomar om man vistas i områden där det förekommer smitta.

Urin och avföring

Kaniner kan ha urin som ser ut precis som ”vanlig” urin d.v.s. ljust eller mörkare gulfärgad och helt genomskinlig. Ganska vanligt är att urinen rödfärgas av ett färgämne som kallas porfyrin. Det är helt ofarligt och kan ibland kopplas till kosten, ibland dyker det upp då och då utan någon ”förklaring”. Det knepiga är att skilja detta färgämne från blod i urinen, det kan se väldigt likartat ut. Är man osäker kan det vara värt att lämna in ett urinprov till veterinär. Det är lätt att med en urinsticka få besked om det är blod eller inte.

Kaninurin kan dessutom vara grumlig utan att det behöver vara en sjuklig förändring. Om kaninen får en kalkrik kost och dricker lite dålig, blir urinen väldigt koncentrerad och vitgrumlig av kalköverskottet. Det är ingen sjukdom men kan leda till problem om allt för mycket kalk måste passera via blåsan under en allt för lång tid. Risk finns att det bildas ansamlingar av grus i blåsan eller urinstenar. Man bör därför inte ha kalksten till kaniner och inte utfodra med allt för kalkrik kost, maskrosblad är tyvärr en risk.

Avföringen delas in i nattavföring och den slutliga avföringen och har redan behandlats under kostavsnittet. Det är viktigt att hålla koll på att kaninen har avföring varje dag, då det annars kan tyda på akut sjukdom – läs mer under magatoni.

Kastrera kanin

Avföringslåda

Kaniner kan ganska lätt tränas att bli rumsrena. Initialt måste du hålla din kanin på ett litet begränsat område. Antingen i en bur eller i en avgränsad del av ett rum, med lådan placerad i ett hörn.  Försök att välja det hörn som kaninen själv redan valt ut. Se till att kanterna på lådan är låga nog för att kaninen ska kunna komma i och ur lätt. Det kan underlätta att placera lite avföring i lådan. Du kan belöna din kanin med en av de tidigare uppräknade godsakerna när den har använt lådan. Bestraffa inte kaninen då den är i lådan. Oroa dig inte om din kanin sitter långa perioder i avföringslådan. Detta kan tillåtas så länge kaninen inte smutsar ner sig.

Pelletterat papper eller annat organiskt material är bästa materialet för lådan. Dessa produkter är icke-toxiska, dammar väldigt lite och är nedbrytbara om kaninen äter av det. Det är lättare att göra rent än hyvelspån eller lersand, det ger mindre lukt och går att kompostera. Gå till din lokala djuraffär och titta igenom vad de har att erbjuda.  Töm avföringslådan ofta, helst dagligen. Urinavlagringar tas lättast bort med ättika eller citronsyra.

Temperatur

Studier har visat att kaniner som hålls i varma, fuktiga miljöer med dålig ventilation har en dramatiskt ökad frekvens luftvägssjukdomar jämfört med kaniner som hålls i kalla, torra omgivningar med god ventilation. Fuktiga källare är ett av de sämsta ställen du kan placera din kanin på.

Den bästa temperaturen för en kanin är 16-21 grader. När temperaturen når 24 grader ser man en ökad frekvens av dreglande och näsflöde. Om temperaturen når 26 grader och över detta, och framför allt om luftfuktigheten är hög, så är risken för dödligt värmeslag mycket stor. Mycket varma dagar är det bra att placera en mjölkförpackning fylld med fruset vatten i buren. Det fungerar som en bärbar luftkonditionering.

Se till att det finns färskt kallt vatten tillgängligt. Det hjälper till att hålla kroppstemperaturen nere. Om ditt djur skulle visa tecken på värmeslag, försök hålla en isbit på örat eller fukta försiktigt hela kaninen med kyligt (inte iskallt) vatten. Är värmeslaget allvarligt så måste veterinär titta på kaninen.

Om din kanin hålls utomhus i antingen varmt eller kallt väder, måste du se till att buren skyddas från vind och sol.

Använd halm i det skyddade området för isolering. Se även till att vattenskålen/flaskan byts dagligen. Kaninen kan torka ut snabbt om vattnet är fruset. Vissa kaniner kan klara sig bra genom att äta snö – men det kan man inte räkna med!

Skötsel av kanin. Två kaniner som äter gräs i bur.

Skötsel av kaniner – miljö och bur

Kaniner trivs bra både inomhus och utomhus men bestäm i tid vilket alternativ som är aktuellt eftersom snabba skiftningar i temperatur kan bli jobbigt för kaninen! En utekanin behöver tid på sig att sätta en bra vinterpäls och bygger ofta lite hull inför den kalla perioden – de behöver därför vara utomhus under hösten för att klara vintern.

Följ Jordbruksverkets föreskrifter för burens utformning i storlek och anpassning så trivs kaninen – de flesta gillar också större hagar och att få tillgång till större ytor för att kunna springa, hoppa och sätta muskler.

Undvik dammiga material och sådant som kaninen inte ska äta som burmaterial. Det bästa är oftast halm av god kvalité. Undvik spån och se till att det finns bra ventilation utan att kaninen sitter i kalldrag. Det är tyvärr vanligt med luftvägsproblem kopplat till miljön.

Om din kanin hålls utomhus i antingen varmt eller kallt väder,  måste du se till att buren skyddas från vind och sol. Under vintern är det bra att använda halm i det skyddade området för isolering. Se även till att vattenskålen byts dagligen. Kaninen kan torka ut snabbt om vattnet är fruset i flera dagar.

Burhygien

Tänk på att byta eller rengöra dagligen i kaninburen! Det är mycket vanligt att kaniner får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i kaninburen är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande ämnen från urinindränkt bottenmaterial. Och sår på undersidorna av baktassarna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ.

Att tänka på om kaninen går fritt hemma:

  • Avgränsa områden där din kanin kan skada sig eller rymma.
  • Se upp med elektriska sladdar så kaninen inte tuggar på dessa.
    Mattor som kaniner tycker om att gräva i och tugga på.
    Giftiga substanser som t ex råttgift.
  • Undvik hala, släta golv. Använd filtar av Wet bed material om kaninen inte tuggar på dem.

Gå ner på alla fyra och se till att ditt hem är kaninsäkert! Kontrollera även undersidan av tassarna regelbundet. Slitage från hårda golv och mattor eller nät kan leda till skador på den tunna huden under fötterna.

Skötsel av kanin – hantering

Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag. Den kan gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt och kaninen sedan sparkar till kraftigt. Tyvärr leder sådana skador ofta till att kaninen måste avlivas.

Lyft aldrig upp kaninen via öronen. Det är mycket smärtsamt och helt onödigt!

Enklaste sättet att klippa kaninens klor är att vara två personer. Då kan en hålla kaninen och lugna den medan den andra personen klipper klorna. Om du inte har möjlighet till att få hjälp av en annan person, kan djuraffärspersonal eller veterinär hjälpa till. Att klippa en kanins klor själv kräver att kaninen måste vara ordentligt hanteringstränad kring tassarna. Då brukar det fungera att sätta kaninen i ditt knä, på ett halkfritt bord eller på golvet med nära tillgång till godsaker.

Pälsvård och skötsel av kanin

Kaniner klarar ofta sin päls helt själva och fäller normalt 2 gånger per år för att sätta vinterpälsen (sept-oktober) och för att sätta sommarpäls (februari-april). Varje fällning kan hålla på i några veckor, eventuellt månader. Utekaniner är ofta mer regelbundna än innekaniner och de blir mer regelbundna vid högre ålder.

Det är positivt att borsta kaninen för att hjälpa till vid fällningen eftersom det finns en risk för tovor och för att de kan slicka i sig päls och få magproblem.

Om kaniner får tovor måste dessa tas bort (oavsett årstid) – be om hjälp om du är osäker på hur! Ibland är det rätt att borsta, ibland klippa och ibland måste kaninen sövas och rakas. Kaniner har känslig hud och får lätt sår och man måste ha stor försiktighet när man hanterar dem. Skaffa inte en långhårig kanin utan att vara beredd på pälsvård!

Vanliga sjukdomar hos kanin

Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom. När väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.

Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.

Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan uppvisa starkt revirhävande beteende när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.

I denna artikel har vi samlat information om de vanligaste sjukdomarna hos kanin.

skötsel kaniner

Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat.

Känslighet för antibiotika

Kaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska du aldrig försöka dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.

Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, ”goda”, bakterierna i kaninens matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem. Alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot kaninen utan att först störa matsmältningssystemet.

Reproduktion

Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar). Kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8 veckors ålder. De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder.

I dessa inlägg kan du läsa mer om dräktighet hos kanin samt handmatning av kaninungar.