Öroninflammation hos hund

Vad är symtomen vid öroninflammation?

• De flesta hundar har smärta i varierande grad. Vid lindrig inflammation kan detta vara svårt att upptäcka. Kanske hänger hunden lite med örat eller beter sig annorlunda när man tar på och av halsbandet. En del hundar har mycket ont och tillåter inte ens att man rör vid örat.
• Rodnad och värme är tecken på inflammation. Huden på öronlappens insida, in mot öronmusslan, blir röd och kan ha utslag eller sår efter att hunden kliat med tassen mot örat.
• Klåda är ett vanligt symtom, som kan yttra sig genom att hunden ruskar ofta på huvudet, kliar med tassen mot örat eller genom sår och tunn päls på baksidan av örat.
• Sekretbildning förekommer ofta. Sekretet kan ha olika utseende och kan ibland lukta mycket illa. Vid jästsvampsinfektion kan sekretet ha en lukt av jäsdeg.
• Beroende på vad som orsakat öroninflammationen ses ibland även inflammation och klåda i andra delar av hundens hud, t ex tassar eller analsäckar.

Möjliga orsaker

Många hundar drabbas bara av öroninflammation någon enstaka gång. Hos en del av dessa kan man hitta en underliggande orsak, som exempelvis parasitinfektion eller att ett grässtrå kilat in sig i hörselgången, men inte hos alla. Den vanligaste orsaken till att en hund är benägen att få upprepade öroninflammationer är allergi. Även hormonrubbningar såsom nedsatt funktion i sköldkörteln kan ge upphov till öroninflammation. Därutöver kan öroninflammation förekomma hos hundar med specifika auto-immuna eller ärftliga sjukdomar.

Det finns även komplicerande faktorer, som i sig inte orsakar sjukdom, men som spär på besvären och gör att inflammationen är svårare att bli av med. Dit hör exempelvis trånga hörselgångar, hår i hörselgångarna, polyper eller andra nybildningar inne i örat, samt hängande öronlappar.

När ska jag söka vård hos veterinär?

Om du upptäcker lindriga symtom på öroninflammation hos din hund kan du prova egenvård i form av öronrengöring i några dagar. Om detta inte snabbt lindrar besvären bör hunden undersökas hos veterinär, för första bedömning kan du kontakta Evidensias onlineveterinärer.

Vad gör veterinären?

Hos veterinären får du berätta hundens sjukdomshistoria: vad hunden har för symtom och när de började, om hunden haft tidigare öronbesvär och om den har några andra tecken på hudirritation (t ex kliande tassar, mjäll, fukteksem mm).

Veterinären undersöker hundens öron med ett särskilt instrument, otoskop, för att inspektera hörselgångarnas och trumhinnornas utseende. En del patienter har så ont i öronen att de behöver ges lugnande inför undersökningen. Om inflammationen lett till att trumhinnan brustit finns risk för att inre delar av örat ska ha blivit påverkade. En trasig trumhinna innebär även att man inte kan ge lokalbehandling i samma utsträckning som annars, då många receptbelagda örondroppar är skadliga om de kommer in i mellan- och innerörat. Veterinären tar även prov från öronen att titta på i mikroskop, för att se vilka celler som finns, och leta efter parasiter, bakterier och jästsvampar. Ibland görs även en bakterieodling på sekretet från örat.

Behandling

Behandlingen styrs av vad som framkommer i sjukdomshistorien och vad veterinären hittar vid undersökningen. Oftast består den av någon form av daglig rengöring med aktivt rengöringsmedel. I de fall man konstaterar mer omfattande bakterieförekomst kopplat till omfattande inflammation kan även lokal antibiotika förskrivas. Svårare fall kan behöva allmän behandling i tablettform. Hunden bör komma tillbaka på ett eller flera återbesök tills man ser att öroninflammationen har läkt, då det annars finns risk för att den blossar upp igen längre fram.

Vid återkommande och besvärliga öronproblem kan veterinären rekommendera att man går vidare med en hudutredning.

Vad kan jag göra själv för att hjälpa hunden?

Om din hund har haft öroninflammation tidigare kan du be veterinären om råd kring förebyggande/underhållsbehandling för att minska risken för nya inflammationer. Kanske rekommenderas du att göra rent öronen med ett speciellt medel med visst intervall. Hundar med svåra öronbesvär bör genomgå vidare utredningar för att få bukt med underliggande problem.