Minska risken för sandkolik hos din häst
Artikelns innehåll
Sandkolik, eller sandförstoppning som det också kallas ibland, är en vanlig orsak till kolik hos hästar som vistas på sandjord. Symtomen varierar mellan att hästen är lös i magen och har svårt att hålla hullet till akut kraftig kolik. Här beskriver vi sjukdomen och vad du som ägare kan göra för att minska risken att din häst drabbas.
Orsaker till sandkolik
Risken för sandkolik är mycket olika beroende på geografiskt område. I områden med sandrik mark kan sandförstoppning vara den största enskilda orsaken till kolik under höst och vinter, medan i områden utan sandjord förekommer sjukdomen inte.
Hästarna får i sig sand med gräsrötterna när de betar. Problemet är störst under milda höstar och vintrar när betet är dåligt men marken mjuk så att rötterna och sanden följer med när hästen betar. Fryser marken minskar risken direkt. Alla hästar får i sig lite sand och jord när de betar gräs, och normalt passerar sanden magtarmkanalen och kommer ut igen i träcken. När det blir för mycket sand sedimenterar det och ansamlas i grovtarmen. Sanden är tung och efterhand som mängden sand ökar hindras tarmens normala motorik, vilket predisponerar för ytterligare ansamling av sand. Det kan handla om signifikanta mängder sand. I samband med bukoperationer för sandförstoppning töms ibland 40-50 kg sand från hästens grovtarm.
Symtom på sandkolik
Sanden irriterar tarmslemhinnan och vissa hästar visar lös träck som främsta symtom i tidigt skede. Efterhand som mer sand samlas kan symtom på lindrig till måttlig kolik som kommer och går noteras. Drabbade hästar kan också tappa i vikt. Om stora mängder sand ansamlats kan det ge upphov till förstoppning och då får hästen mer tydliga och ihållande symtom på kolik. Sanden hindrar också normal passage av gas, vilket i sin tur kan orsaka gasansamling och tarmlägesförändringar. Dessa hästar får akut, kraftig kolik och väldigt utspänd buk. Många hästar visar inga symtom alls innan de plötsligt får akut kolik på grund av sandförstoppning och tarmlägesförändring.
När ska jag söka vård hos veterinär för sandkolik?
Om hästen har lös träck, tappar i vikt, eller har återkommande, milda koliksymtom rekommenderar vi att ni kontaktar veterinär för rådgivning. Om hästen har kraftigare kolik krävs ofta akut behandling av veterinär.
Vad gör veterinären?
Veterinären gör oftast en allmän klinisk undersökning, lyssnar på hästens bukljud, gör en rektalundersökning (känner på bukhålans organ via ändtarmen) och stoppar ner en sond i magsäcken för att kontrollera att vätska inte ansamlats där. Ibland kan tydliga sandljud höras med stetoskopet vid nedre delen av buken. Genom att slamma upp några träckbollar med vatten i en plasthandske och sedan låta det sedimentera kan veterinären få en indikation på om hästen fått i sig mycket sand. Förekomst av sand i träcken visar dock bara att hästen fått i sig sand, och det finns ingen direkt korrelation mellan mängden sand i träcken och mängden ansamlad sand i grovtarmen. För att bekräfta diagnosen sandförstoppning är bukröntgen det säkraste sättet. Detta görs inte alltid i akutskedet, dels eftersom behandlingen för akut kolik är liknande oavsett diagnos, och dels eftersom det är svårt att röntga en häst med koliksymtom. Ibland kan även ultraljud av nedre delen av buken hjälpa diagnostiken.
I det akuta skedet av sandförstoppning går behandlingen ut på att få koliksymtomen och själva stoppet i tarmen att släppa med motion, kramplösande medicin, sondning med paraffinolja och vatten, och eventuellt dropp. I de flesta fall släpper koliksymtomen med denna behandling, men i ett fåtal fall svarar inte hästen på behandlingen och då krävs bukoperation för att tömma tarmen på sand och lägga den i rätt läge igen. I de fall de akuta koliksymtomen släpper med medicinsk behandling måste hästen därefter behandlas för att få ut all sand. Detta görs med daglig sondning med stora mängder psyllium som drar med sig sanden ut ur tarmen. Ofta behandlas hästen i ca 5 dagar och därefter görs en kontrollröntgen för att se om all sand är borta, annars fortsätter behandlingen ytterligare några dagar.
Vad kan jag göra själv för att minska risken att min häst drabbas av sandkolik?
För att förhindra sandkolik kan man naturligtvis hålla hästen ifrån hagar med sandjord under milda höstar och vintrar. Det är sällan hästar äter sand om det inte finns något annat att äta på marken, så ofta är en ren gruspaddock säkrare än ett dåligt bete.
Som alltid är ett väl anpassat grovfoder en bra start också för att minska risken för sandkolik. Idealiskt är att hästarna kan få fri tillgång på grovfoder i hagen, då minskar risken att de gräver och drar upp sandiga rötter. Grovfodret bör inte läggas direkt på den sandiga jorden. Det är bättre att lägga höet i en riktig utfodringsanordning och mocka spillet. Ett alternativ är att ta in hästarna och fodra i box.
För hästar i riskzonen kan man ge loppfrön i förebyggande syfte. Loppfröna bidrar till ökad bulk, ökad tarmmotorik och bildare ett slem som tillsammans tros bidra till att dra sanden med träcken ut ur grovtarmen. Rekommenderad mängd är 1 g. loppfrön/kg kroppsvikt så till en normalstor häst kan 500 g. loppfrön en gång dagligen i 7 dagar vara lagom. Behandlingen upprepas en gång per månad. Om loppfrön ges kontinuerligt anpassar sig grovtarmen mikroorganismer till att spjälka loppfrönas slem och behandlingen får sämre effekt. Behandlingen minskar risken för ansamling av sand, men är ingen garanti för att hästen inte kan få sandkolik. I extrema fall kan man behöva sätta munkorg på hästen när den är i hagen.