Traumatiska förlossningsskador på häst

Orsaker till traumatiska förlossningsskador på häst

Föl föds välutvecklade så att de kan resa sig snart efter födseln. I jämförelse med djur som föder kullar med mindre utvecklade ungar är fölet stort i förhållande till stoet och risken för traumatiska skador på stoet i samband med förlossningen är därmed större. Fölningen är en snabb och explosiv händelse som involverar stora krafter när livmoder och bukmuskulatur drar ihop sig i värkarbetet. Detta i kombination med ett stort föl med långa ben innebär en risk för traumatiska skador på stoet. Om fostret ligger i felläge är risken för skador på stoet betydligt större än om fölet ligger i rätt läge.

Det faktum att fölen är förhållandevis stora och välutvecklade vid födseln ökar risken för skador på stoet i samband med förlossningen.

Symtom och behandling vid olika typer av förlossningsskador som uppstå på stoet i samband med fölningen

Inledningsvis vill vi igen påpeka att den absoluta majoriteten av fölningar sker snabbt och okomplicerat. Som djurägare är det lätt att bli orolig inför fölningen, och vi vill betona att nedanstående skador är sällsynta, men ibland händer det och då kan det vara bra att veta lite mer kring traumatiska förlossningsskador på häst.

Skador på vulva

Slemhinnan och huden vid vulva kan spricka i samband med att fölet passerar. Dessa skador bör undersökas av veterinär och rengöras och vid behov sutureras. Om de är omfattande eller inte behandlas ordentligt ökar risken för ärrbildning och dålig slutning av vulva i framtiden, vilket ökar risken för framtida fertilitetsproblem hos stoet. Skadorna indikerar också en svår fölning så veterinär bör undersöka stoets inre genitalier för att säkerställa att det inte finns fler skador längre in i förlossningsvägarna.

Cervikala och vaginala skador

I samband med fölningen kan det uppstå revor och blödningar i livmoderhalsen (cervix) och vaginas vägg. Dessa skador syns inte utifrån varför det efter en svår fölning är lämpligt att veterinär känner igenom förlossningsvägarna för att identifiera eventuella skador. Skador på livmoderhalsen kan leda till att denna inte kan stänga sig ordentligt. Detta kan ge upphov till återkommande livmoderinflammation, vilket i sin tur kan orsaka svårighet att få stoet dräktigt igen eller abort i nästkommande dräktighet. Risken för framtida fertilitetsproblem minskar om skadan diagnosticeras och behandlas i tidigt skeden, men samma problem kan uppstår vid nästkommande förlossning.

Rektovaginal fistel och tredje gradens perineal laceration

Med rektovaginal fistel menas en onaturlig öppning mellan vagina och rektum och vid tredje gradens perineal laceration (kloakbildning) har vävnaden mellan vagina och rektum spruckit hela vägen ut mellan vulva och anus så att det blidas en gemensam öppning. En rektovaginal fistel ses inte utifrån, medan en fullständig ruptur är uppenbar. Även om dessa skador låter skrämmande är stoet oftast inte så besvärad som man kan föreställa sig. Skadorna måste repareras kirurgiskt, men i de flesta fall görs detta inte förrän några månader efter fölningen för att det ska finnas stabil ärrvävnad att jobba med. I det akuta skedet behandlas stoet ofta med smärtstillande och laxerande medel för att förhindra sekundär förstoppning. Om livmoderhalsen är oskadd är prognosen för fortsatt fertilitet relativt god om behandlingen inleds i tid och den kirurgiska åtgärden lyckas.

Om fölningen varit svår rekommenderas att veterinär undersöker stoets inre genitalia efter fölningen eftersom alla skador inte syns utifrån.

Livmoderframfall

Livmoderframfall (uterusprolaps) är mycket ovanligt på ston men kan förekomma. Det innebär att livmodern vänds ut och in och kommer ut genom vulva efter fölet och efterbörden. Det förekommer även partiell prolaps av livmoderhornen där alltså livmoderhornen vänds ut och in fast de når inte ut genom vulva och ses därför inte utifrån, men djurägaren märker att stoet inte mår bra och visar koliksymtom efter fölningen. Livmoderframfall kan uppstå om stoet har kvarbliven efterbörd och man drar för hårt i denna i syfte att få den att släppa. Det kan orsaka livshotande skador om blodkärl brustit eller om livmodern skadats allvarligt. Livmoderframfall är självklart mycket akut och som djurägare måste man hålla upp livmodern med en plastpåse eller handduk och skölja den ren med vatten i väntan på veterinär. Veterinären undersöker för ytterligare skador och om livmoderns och stoets status bedöms bra försöker veterinären lägga tillbaka livmodern i rätt läge medan stoets krystningar dämpas med smärtstillande och lugnande medel samt ryggmärgsbedövning.

Ändtarmsframfall

Ändtarmsframfall (rektumprolaps) förekommer i samband med fölning och innebär att ändtarmen krystas ut genom analöppningen. Mindre framfall där endast slemhinnan eller en mindre del av ändtarmen vägg vänts ut och ses utanför analöppningen har relativt god prognos om veterinär snarast tillkallas för att behandla stoet. Mer omfattande framfall där ändtarmen och lilla kolon vänds ut och in  och hela tarmpartiet når utanför ändtarmsöppningen har dålig prognos eftersom blodkärlen till området  ofta är avslitna och inte går att reparera.

Framfall eller ruptur av urinblåsan

Skador på urinblåsan är ännu mer sällsynta än livmoder- eller ändtarmsframfall, men för fullständighetens skull kan nämnas att även urinblåsan kan falla fram genom en vaginal skada eller spricka i samband med en svår fölning.

Traumatiska skador på inre organ i samband med förlossningen som yttrar sig som kolik

Koliksymtom vanligt i hos det nyfölade stoet och kan vara mycket svårdiagnosticerat. De normala sammandragningarna i livmodern som sker efter fölningen ger ibland lätt kolik hos vissa ston, men kan i sällsynta fall ge kraftigare symtom. Risken för kolik på grund av förstoppning är också större på nyfölade ston, speciellt om stoet har ont efter trauman som uppstått vid fölningen. Vi vet också att grovtarmsfellägen och grovtarmsomvridning är vanligare i perioden efter fölningen men dessa är inte direkt kopplade till traumatiska fölningar. Däremot händer det att det att krystningarna och fölets extremiteter orsakar skador även på inre organ. Tarmkröset med blodkärlen som försörjer tarmarna kan skadas vilket orsakar syrebrist till delar av tarmen. Det kan även bildas revor i tarmkrös eller livmoderligament där tarm kan fastna och snöras av. Vidare förekommer att ett tarmparti, oftast blindtarmen, eller själva livmodern spricker i samband med krystningarna, vilket orsakar läckage av tarminnehåll eller fostervätska till bukhålan och allvarlig bukhinneinflammation. Eftersom dessa skador är mycket allvarliga bör man i många fall konsultera veterinär i tidigare skeda och vid mildare koliksymtom hos nyfölade ston än andra hästar i samband med kolik.

Ruptur av livmoderartär

Ruptur av något av de stora blodkärlen till livmodern är en livshotande komplikation. I nära hälften av fallen där ston avlider i samband med förlossningen är orsaken en blödning. Blödning från livmoderartärerna drabbar vanligen äldre ston. Risken är större efter svåra förlossningar med fosterfelläge, men förekommer även efter normala förlossningar. Rupturen sker ibland innan förlossningen, men oftare under eller direkt efter. Blödningen kan ske in i livmoderligamenten eller in i livmoderns vägg, men ibland sker blödningen direkt ut i bukhålan. Symtom är kolik, svettning, ökad andning och puls. Om blödningen skett till livmoderväggen och det finns en bristning in till livmodern kan man se blödning från vagina, men in majoriteten av fallen ses inget blod utifrån. I de fall blödningen sker direkt ut i bukhålan dör stoet ofta snart efter att rupturen inträffat.

Veterinären konfirmerar diagnosen med hjälp av rektalundersökning, ultraljud och prov på bukvätskan. Stoet måste hanteras lugnt och varsamt eftersom en blödning som stannat i  livmoderligamentet plötsligt kan spricka med livshotande blödning som följd. Vid konstaterad blödning ställs stoet där det är lugnt och tyst. Eventuellt kan lugnande medel behövas. Ofta behövs även smärtstillande, dropp och antibiotika. Ett sto som överlevt en blödning av detta slag ska inte betäckas igen eftersom risken för återfall är mycket stor.

Vad kan jag göra för att minska risken att mitt sto drabbas av traumatisk förlossningsskada?

Det absolut viktigaste du kan göra som hästägare är att övervaka fölningen så att du omgående kan hjälpa ditt sto om komplikationer som kan leda till förlossningsskada skulle uppstå. Eftersom fölningen går så snabbt är det viktigt att veterinärkontakt inte fördröjs om förloppet avviker från det normala.

Läs gärna mer om hur en normal fölning går till här.

Att övervaka fölningen är det absolut bästa du kan göra som hästägare för att i tid upptäcka om komplikationer skulle uppstå och då söka hjälp till stoet och fölet.

Läs mer om fölning

Våra djursjukhus och kliniker är väl förberedda för att hjälpa er med frågor eller vård i de fall det skulle behövas. Läs gärna mer om en av våra stora fölavdelningar och hur du kan förbereda inför fölning.