Endokrinologisk (hormonellt betingad) fång

Endokrinologisk fångberor på insulindysreglering som drabbar överviktiga hästar. Vissa raser, som till exempel shetlandsponny, är predisponerade, men även halvblod och andra stora hästar kan drabbas. 

Orsak till endokrinologisk fång

När det gäller fång pågår mycket forskning och sjukdomsförloppet är inte helt klarlagt, men det verkar som att för höga nivåer av hormonet insulin spelar stor roll för utvecklingen av tillståndet. Insulin produceras av bukspottskörteln och har som uppgift att sänka blodsockernivån. Idag talar vi om insulindysreglering (ID), vilket innebär ett tillstånd där insulinnivåerna i blodet är för höga, tillfälligt eller permanent, vilket i sin tur kan bero på överdriven sekretion av insulin eller vävnadsresistens. 

Vilka hästar kan ha insulindysreglering (ID)?

Begreppet EMS (Ekvint Metaboliskt Syndrom) är väl använt och definierar hästar som har ID, är överviktig eller har onormala fettdepåer, och därmed har ökad risk för endokrinologisk fång.  Övervikt bidrar till utveckling av ID eftersom fettvävnad är hormonellt aktiv, och fetma leder till nedsatt känslighet för insulin. Det förekommer att tunna eller normalviktiga hästar har ID, men dessa individer har ofta varit överviktiga tidigare och har vanligen en onormal fettansättning med regionala fettdepåer i mankam och kring svansrot trots dåligt hull på andra ställen på kroppen.  

Många, men inte alla, hästar med PPID (pituitary pars intermedia dysfunction) har ID. Det är oklart huruvida PPID och ID är två olika sjukdomar som drabbar samma individ, eller ifall det ena tillståndet leder till det andra. För hästar som har PPID är det alltså framför allt de som också har ID som är i riskzonen för endokrinologisk fång. 

När det gäller betesassocierad fång handlar det också om kraftig insulinfrisättning som svar på sockret i det färska gräset. Det är främst överviktiga individer som drabbas, och majoriteten av dessa har troligen ID även om detta inte är diagnosticerat innan fångsymtomen noteras. 

Det förekommer också att hästar får fång efter behandling med kortison. På samma sätt är det även här mest sannolikt hästar som har ID sedan tidigare som drabbas. 

Benägenheten att utveckla ID är genetiskt betingad. Många ponnyraser som shetlandsponny och gotlandsruss drabbas oftare, likaså är islandshästar, fjordhästar och arabiska fullblod överrepresenterade. 

Betesassocierad fång är en form av endokrinologisk fång och drabbar hästar som är överviktiga, och som troligen har insulindysreglering, när de släpps på bete med kraftigt gräs. 

Symtom på endokrinologisk fång

Symtomen vid endokrinologisk fång kommer ofta smygande och kan initialt uppfattas som att hästen ”bara” är ömfotad, har lätt att få sulblödningar eller är öm efter verkning, men i själva verket är det sjukdomen fång som ligger bakom. Vävnaden i lamellerna stretchas, ofta ses så kallade fångränder på hovarna, och vid röntgenundersökning kan dessa hästar redan i detta stadie ha såväl sänkning som rotation av hovbenet. I samband med plötslig tillgång på färskt gräs, till exempel, kan sjukdomen akutiseras varvid hästen visar mer tydliga tecken på fång som stapplig gång, ovillig att vända, skiftar vikt mellan benen, rör sig med dubbelslående steg, förskjuter vikten bakåt och står med frambenen framför sig för att avlasta och har ökad digitalpuls.

När ska jag söka vård hos veterinär?

Endokrinologiskt fång behandlas bäst i den initiala, subkliniska fasen, eller ännu hellre innan hästen ens kommit dit. Om er häst är överviktig rekommenderar vi att ni konsulterar veterinär och lägger upp en plan för hur ni ska kunna hålla er häst i bra form. Likaså är det lämpligt att rådgöra med veterinär om ni uppfattar att hästen blir öm efter verkning eller ifall hovslagaren kommenterar på sulblödning eller breddad lamellrand. Eller ifall hästen har symtom på PPID. 

I de fall hästen visar symtom på akut fång måste veterinär tillkallas direkt eftersom fång är ett mycket smärtsamt tillstånd. I väntan på veterinären ska hästen tas in och ställas i en djupbäddad box. Det är mycket viktigt att hästen hålls helt stilla i det akuta skedet. 

Vad gör veterinären vid misstanke om endokrinologisk fång?

I den subkliniska fasen vill veterinären troligen veta hur hästen lever; vilket foder den får, hur hagarna ser ut och hur hästen motioneras. Veterinären undersöker hästen och hovarna och gör en hullbedömning. För hästar i den subkliniska fasen kan veterinären därefter välja att testa för ID och om misstanke finns även för PPID. Det finns såväl enklare screeningtest som mer komplicerade tester veterinären kan använda vid behov. Röntgen av hovarna kan också vara lämpligt då denna typ av hästar kan ha såväl sänkning som rotation trots att ägaren inte själv uppmärksammat att hästen haft fång.  
När det gäller undersökning av ett akut fånganfall ställer veterinären diagnos baserat på kliniska symtom. Ofta tas inte prover för ID eller PPID i det akuta skedet, eftersom dessa värden påverkas av smärtan och inflammationen som pågår och blir svårtolkade, men veterinären kan misstänka att hästen förutom fång har ID och eventuellt också PPID baserat på undersökningsfynden. 

Behandling

Principerna för behandling av endokrinologisk fång är som vid all fång; identifiera och behandla grundorsaken, smärtstillande och antiinflammatoriska preparat, och biomekanisk support till hoven. Läs gärna mer om behandling av fång.

Vid misstanke om endokrinologisk fång är det viktigt att förutom att ställa hästen på strikt boxvila med djup bädd och ge smärtstillande mediciner, också omgående justera foderstaten så att mängden lättlösliga kolhydrater begränsas. Dessa hästar ska under inga omständigheter gå ut och beta gräs i detta skede, även om ägaren tycker att hästen ser bättre ut när den fått smärtstillande! De första dagarna av ett akut fånganfall är kritiska – hästen måste ha boxvila och anpassat grovfoder som vid behov kompletteras med protein, fett, mineraler och vitaminer enligt rekommendationer från veterinären eller kunnig foderrådgivare. 

I det akuta skedet är det oftast inte möjligt att testa för PPID och ID, så veterinären kan välja att sätta in mediciner för dessa sjukdomar baserat på enbart den kliniska bilden.

Det är viktigt att identifiera hästar i riskzonen innan de drabbas av endokrinolgisk fång bland annat eftersom motion är en viktig åtgärd för att minska risken, och hästar som redan utvecklat fång kan ofta inte motioneras normalt, vilket blir en ond cirkel. 

Vad kan jag göra själv för att minska risken att min häst drabbas av endokrinologisk fång

För att minska risken för endokrinologisk fång är det viktigt att identifiera individer i riskzonen, innan dessa drabbas av fång.  

Hästar som är överviktiga eller tecken på subklinisk fång testas för ID. Äldre hästar som har symtom som på PPID testas för denna sjukdom och behandlas vid behov. Det är viktigt att inte missa att testa alla hästar med PPID för ID också, eftersom det troligen inte är PPID i sig som orsakar fång utan snarare ID. 

För hästar med ID gäller det att försöka hålla dem i normalhull och öka känsligheten för insulin. Egentligen gäller liknade rekommendation för alla överviktiga hästar, oavsett om de har ID eller inte. De bör gå ner i vikt genom att energimängden i fodret minskas och motionen ökas. Men en häst med ID är känsligare för bete och det är vidare viktigt att veta i de fall mediciner för att öka insulinkänsligheten övervägs. 

Motion

Daglig, ordentligt motion är otroligt viktigt för hästar med övervikt och ID! Motion förbättrar insulinkänsligheten signifikant. Minst 30–40 minuters motion per dag i frisk trav rekommenderas. Effekten på insulinkänsligheten är kortvarig, ca 24 timmar, så det är viktigt att dessa hästar motioneras varje dag för optimal effekt. 

Vidare är motion också bra eftersom hästen då använder energin och risken för övervikt minskas. 

Detta är en anledning till vikten av att uppmärksamma hästar med övervikt och ID innan de utvecklar fång – när de väl fått fång kan möjligheten att motionera dem bli begränsad. 

Foderstat

Hästar som har ID tål inte foder med mycket socker. Det är därför viktigt att göra en grovfoderanlys och ta hjälp av en kunnig foderrådgivare för att beräkna en lämplig foderstat som ger tillräckligt med fibrer, tillräcklig ättid men som inte ger för mycket socker och energi. Många av de grovfoder vi har tillgång till är alldeles för energirika för att passa hästar med ID så det är mycket möjligt att ägaren måste leta efter ett alternativt grovfoder till hästen. Det är inte alltid lätt, men det är viktigt att hästen får tillfredsställa sin tugg- och födosökstid så att bara ge väldigt små portioner av ett energirikt hö blir oftast inte optimalt. Får hästarna inte tillräcklig ättid ökar risken i stället för andra sjukdomar, som till exempel sandkolik eller magsår. Det är också viktigt att säkerställa att hästen får tillräckligt med protein, mineraler och spårämnen när energimängden minskas. Detta är inte helt lätt att få ihop så igen rekommenderas att anlita foderrådgivare som är duktig på området. 

Ibland rekommenderas att blötlägga höet för att minska mängden lättlösliga kolhydrater. Det fungerar till viss del, men för att få en signifikant minskning krävs flera timmars blötläggning i mycket rikliga mängder vatten, vilket oftast inte är praktiskt genomförbart. Det blir också svårt att få kontroll på foderstaten eftersom ingen analys av vad höet innehåller efter blötläggningen finns tillgänglig. 

Bete

När det gäller bete är det svårt att få till för hästar med ID. I princip gäller att sådana hästar tyvärr inte kan gå på stora beten. Gräset innehåller mycket socker, och även om innehållet varierar beroende på årstid och väder är det oberäkneligt och ändras för fort för att det ska gå att anpassa. Generellt brukar man säga att gräset innehåller mycket socker när det växer snabbt; som på våren eller när det regnat efter en period av torka; alltså de perioder när gräsmattan måste klippas ofta, men det går inte att förlita sig helt på detta för en häst med ID. Magra naturbeten kan fungera, men igen är det väldigt svårkontrollerat. Att låta hästen beta ett fåtal timmar per dag fungerar ofta inte, de hästarna tenderar att ”äta i kapp” de timmar de får tillgång på gräs. Då är det bättre att begränsa hagens storlek så att hästen inte får tillgång till så mycket gräs. Munkorg kan också fungera om hästen tolerera det, men igen är det väldigt oberäkneligt och vissa hästar får i sig signifikanta mängder gräs ändå. Så det enda säkra är att inte ha hästar med ID på bete. 
För en häst som är som har varit överviktig och haft ID tidigare, men som är behandlad och under kontroll, kan det fungera med ett naturbete eller annan hage med mindre gräs under förutsättning att hästen motioneras enligt rekommendationen. 

Läkemedel

Det finns mediciner som används för att förbättra insulinregleringen och sänka blodglukosnivåerna. Metformin, thyroxin och kanagliflozin är exempel på sådana som används ibland och studeras av forskarna. De är inga mirakelmediciner och ersätter inte övriga åtgärder med diet och motion men kan komplettera. Diskutera med din veterinär om det finns något som är lämpligt för din häst.

Hovvård

För hästar i riskzonen är regelbunden hovvård extra viktig. Det gäller både hästar som är överviktiga, har PPID eller ID. Med rätt skoning ökar också förutsättningarna att motionera hästen enligt rekommendation. 

Normalt hull, noggrann hovvård och regelbunden motion i friskt tempo är åtgärder som minska risken för endokrinologisk fång.