Blodmask – häst

Parasitrelaterade problem som ses hos hästar är framför allt kolik, diarré och avmagring. Vissa parasitangrepp kan ge bestående skador varför det är viktigt att kontinuerligt kontrollera sin hästs parasitbörda. Dessutom kan överanvändning av avmaskningsmedel leda till att parasiterna utvecklar resistens mot avmaskningsmedlet och därmed kan leda till att vi får svårare att avmaska våra hästar. Från och med hösten 2007 är därför alla avmaskningspreparat till häst receptbelagda och används bara om hästen har påvisad hög parasitbörda eller vid förekomst av bandmask eller stor blodmask.

Träckprov och avmaskning

En generell rekommendation är att ta träckprov på alla hästar senast 2 veckor innan betessläpp. Analys för stor blodmask och bandmask ska ingå samt mängden ägg som hästen utsöndrar (EPG). 

För lilla blodmasken är målet att minska parasittrycket genom att avmaska de hästar som utsöndrar flest ägg. Vanligtvis är det en minoritet av hästarna i en flock som utsöndrar större delen av parasitäggen. Baserat på träckprov utförs därför riktad avmaskning av de hästar som har hög parasitbörda. Däremot ska hästar med låg mängd parasiter inte avmaskas i onödan då det leder till snabbare resistensutveckling mot avmaskningsmedlet hos maskarna.
För att säkerställa att avmaskningsmedlet har effekt bör ett uppföljande träckprov tas 14 dagar efter avmaskning. Vid det uppföljande träckprovet ska det inte finnas några ägg i träcken om avmaskningen haft önskad effekt. 



De hästar som har över 200 EPG innan betessläpp träckprovskontrolleras även vid installningen, och de hästar som hade över 1000 EPG innan betessläpp avmaskas också under betesperioden. 

För stora blodmasken är målet att helt bli av med parasiten. Om stor blodmask påvisas i träckprovet ska hästen avmaskas och diskussion med ansvarig veterinär ske kring vilka åtgärder som behöver tas för att bli av med smittan i besättningen. 

Det är viktigt att tänka på parasitsmitta när nya hästar tas in till besättningen. För att de inte ska föra in till exempel stor blodmask rekommenderas att de avmaskas och därefter hålls i en egen liten hage som mockas dagligen innan uppföljande träckprov tas efter 2 veckor för att säkerställa effekt innan hästen släpps i större hage. Om hästen anländer på vinterhalvåret rekommenderas ytterligare ett träckprov i mars innan hästen friförklaras. 

Läs mer om parasitkontroll.

Ta träckprov på din häst på våren och på hösten för att kontrollera om din häst behöver avmaskas.

Lilla blodmasken

Små blodmaskar (Cyathostomiae) är hästens vanligaste inälvsparasit, och nästan alla hästar bär på dem.

Masken lever i hästens grovtarm där de lägger ägg som kommer ut med hästens träck. Äggen kläcks på marken till larver, som genomgår flera olika larvstadier innan de blir infektiösa. Hästarna smittas genom att äta de infektiösa larverna i hagen. Larverna kapslar in sig i grovtarmens slemhinna där de utvecklas till ytterligare ett larvstadium som tar sig ut i tarmen och blir vuxna maskar.

Larverna som finns på betet är tåliga för kyla och kan övervintra under flera månader, och därmed smitta hästar året efter. Det är därför viktigt att regelbundet mocka hagarna för att minska mängden larver.

Det vanliga är att hästarna inte visar några tecken på sjukdom när de bär på den lilla blodmasken. Om en häst har väldigt mycket mask kan man se symtom så som avmagring, nedsatt allmäntillstånd, kolik och diarré.

När man avmaskar mot den lilla blodmasken är inte målet att utrota maskarna helt. Målet är i stället att hästarna ska ha en så låg nivå av mask att de inte påverkas negativt och att ha kvar maskar som är känsliga mot de avmaskningsmedel som finns, för att förhindra att resistenta maskar ska få fritt spelrum.

Stora blodmasken

Liksom hos lilla blodmasken smittas hästen genom att äta larver på betet. När larven kommer ner i tarmen borrar de sig in i de små blodkärlen i tarmväggen och vandrar uppåt i blodkärlen till de når krösroten (där tarmens blodkärl förgrenas från kroppspulsådern). I krösroten utvecklas larverna till vuxna maskar. De vuxna maskarna åker sedan med blodet tillbaka till grovtarmen där de lägger ägg. Äggen följer med träcken ut på betet, och så börjar cirkeln om.

I de flesta fall ger stora blodmasken inga symtom. Men om de orsakar symtom kan dessa vara väldigt allvarliga. När larverna vandrar i blodkärlen i tarmen leder det till skador i kärlen vilket i sin tur orsakar inflammation och i värsta fall blodproppar som stoppar blodtillförseln till tarmen. Tarmavsnitt som inte får normalt blodflöde drabbas av syrebrist (infarkt av tarmen), vilket ger upphov till mycket allvarlig kolik, som i vissa fall kan vara livshotande.

På grund av risken för allvarlig kolik är målet med avmaskning mot stor blodmask att helt få bort smittan. Därför ska alla hästar som har stor blodmask avmaskas. Eftersom äggen kan överleva i hagarna och smitta hästar som har avmaskats är det viktigt att även ha en plan för hur man ska få bort smittan i hagarna om man har stor blodmask i sin besättning. Man kan till exempel låta hagarna vila en längre tid, mocka hagarna regelbundet, gärna dagligen, undvika att utfodra på marken i hagen, växelbeta med andra djurslag samt skilja på vinter- och sommarhagar. 

Läs mer om parasitkontroll.