Spatt hos häst
Artikelns innehåll
Spatt innebär bennybildning kring hästens glidleder och ses hos oftast hos medelålders till äldre hästar. Det är inte helt klarlagt varför hästar får spatt, men man vet att konformation, genetik och träning spelar in. Ofta kommer kliniska symtom smygande med tilltagande stelhet och hälta på ett eller båda bakben. Diagnos ställs genom ledbedövning och röntgen. Det finns ingen behandling för spatt, men smärtan kan i de flesta fall kontrolleras med smärtstillande medicin och ändring i träningsupplägg.
Spatt – Symtom
Ofta kommer symtom på spatt smygande och ses i starten bara som en ”stelhet” i ett eller både bakben. Hästen blir ofta bättre med rörelse. Många hästar får spatt på båda bakben, men hältan ses ofta tydligare på ett av bakbenen. I de flesta fall förvärras stelheten med tiden och blir till en tydlig hälta. På andra hästar kan en hälta ses från en dag till en annan.
Hästen blir ofta ovillig till arbete och hopphästar kan börja stanna. Hästen försöker ofta undvika att böja hasleden och följden blir att tån släpas i marken. I långt gångna fall kan en svullnad ses och kännas på insidan av hasen.
När skall jag kontakta veterinär?
• Kontakta veterinär om din häst känns stel och ovillig att röra sig då detta kan vara tidiga tecken på problem i rörelseapparaten. Desto tidigare behandling sätts in desto större är chanserna att få kontroll på inflammationen i leden.
Vad orsakar spatt?
Man vet inte helt säkert varför vissa hästar utvecklar spatt. Man har dock sett att följande orsaker kan öka risken för att utveckla spatt:
- Konformationsavvikelser så som kohas eller krokhas ökar risken att utveckla spatt, troligtvis genom ofysiologisk belastning av lederna. Också felaktig verkning och skoning kan bidra.
- Genetik spelar också roll vid utveckling av spatt, eftersom risken att utveckla spatt är högre bland vissa hästraser (tex islandshästar) än andra.
- Plötslig ofysiologisk belastning av lederna, som till exempel när hästen trampar fel, eller långvarig ofysiologisk belastning av lederna, som vid repetitiv hård belastning utan möjlighet för återhämtning, bidrar till utveckling av spatt.
En eller flera av ovanstående bidragande orsaker sätter igång en inflammation i leden, vilket leder till att brosk nedbryts och kroppen försöker stabilisera leden genom att bilda mer ben- hästen har börjat utveckla spatt.
Utredning
Veterinären börjar med en klinisk undersökning av hästen. Alla leder, senor och ligament undersöks. Hästen visas för hand på rakt spår och på volt. Oftast genomförs böjprov. Vid spatt blir hältan oftast värre efter böjprov av hasleden.
För att säkert veta att smärtan kommer från hasens glileder läggs ofta en bedövning. Blir hästen ohalt eller nästintill ohalt efter bedövning så vet man att det är från hasen här smärtan kommer ifrån.
Därefter tas röntgenbilder och diagnosen spatt kan ställas. Det är dålig korrelation mellan graden av smärta och graden av förändringar på röntgen. En del hästar med mycket små röntgen förändringar kan ha mycket ont och endel hästar med stora röntgenförändringar kan vara mycket halta.
Behandling av spatt
Det finns ingen behandling för spatt när väl den brosknedbrytande processen i glidleden startat. Målet med behandlingen är därför att sakta ned utvecklingsförloppet samt att minska och kontrollera smärtan.
Leden behandlas ofta med kortikosteroider för att minska inflammationen och minska smärtan. Hästen får ofta även antiinflammatorisk medicin i form av pasta eller pulver som ges i munnen. Ibland krävs en långvarig behandling med en låg dos av antiinflammatorisk medicin för att hästen skall må bra.
Skoningen är en viktig för att hålla hästen så komfortabel som möjligt. Hästen skos med skor som lättar överrullningen. En del hästar fungerar även bra på en sko som ger stöd för trakterna, exempelvis ringsko.
Hästar med spatt mår bra av rörelse och det bästa är om de rör sig lite varje dag. Ofta får de mer ont om de står stilla. Överviktiga hästar bör gå ner till normalvikt.
Efter en tid gör de brosknedbrytande processerna att lederna växer samman. Glidlederna är så kallade ”low-motion” leder vilket innebär att de även i friskt tillstånd inte rör sig så mycket. Därför kan hästar fungera även med sammanväxta glidleder och ofta avtar smärtan när lederna väl vuxit samman. Man brukar säga att hästen har ”utläkt spatt”.
Det finns även kirurgiska metoder som påskyndar processen att få lederna att växa samman. Exempel på detta är injektion av leden med irriterande ämne, borrning in i leden eller steloperation av leden med plattor och skruvar.
Prognos
Prognos beror på vilken leder som är påverkad, antalet leder som är påverkade, allvarlighetsgrad av ben förändringar, hur snabbt hästen blivit sämre samt vad hästen används till.
Vad hästen kan användas till efter att ha fått diagnosen spatt beror fram för allt i vilken fas av brosknedbrytningsprocessen hästen befinner sig i. En del hästar kan användas så gott som normalt i både hoppning och dressyr medan andra bara klarar av lättare skrittpass.