Rhodococcus equi

Rhodococcinfektion leder till en allvarlig form av lunginflammation som drabbar föl från ca en månad till ett halvår. 

Orsak till varför föl får Rhocococcus equi

Rhocococcus equi är en jordlevande bakterie som livnär sig på bland annat växtätares avföring i marken. Det finns olika stammar av rhodococcer som har olika virulensfaktorer, det vill säga olika benägenhet att orsaka sjukdom hos fölen. Det är främst rhodococcer som har ett specifikt protein;  VapA, som är sjukdomsframkallande.

Fölen smittas vanligen under de första dagarna i livet då bakterierna har lättare att etablera sig innan fölets immunförsvar stärkts. Alla hästar som kommer i kontakt med bakterien blir inte sjuka, utan det är en balans mellan mängden bakterier, hur virulenta de är och fölets immunförsvar som avgör. Rhococccer är nära släkt med Mycobakterier som orsakar tuberkulos hos människor, och förloppet påminner om just tuberkulos på så sätt att det är en långsamt framskridande infektion som leder till bölder och kronisk infektion i lungorna. 

Symtomen vid rhodococcinfektion kommer smygande och sjukdomen utvecklas över lång tid. Det gör att när väl symtomen är uppenbara är skadorna i lungorna ofta omfattande. 

Symtom på Rhocococcus equi

Det vanligaste förloppet är att symtomen kommer smygande och de första kliniska tecknen kan vara att fölet andas mer ansträngt och har feber. Ofta tappar fölet sedan i vikt och det blir mer gradvis påtagligt att andningen är ansträngd. Fölet fortsätter ha feber och blir också mer dämpad i allmäntillståndet. Först därefter noteras ibland djup hosta medan näsflöde inte är vanligt. 

I vissa fall är förloppet mer akut och fölen får akut hög feber och kraftigt ansträngd andning. Dessa föl kan avlida inom några dagar trots behandling. 

Rhocococcer kan också orsaka bölder på andra ställen än lungorna. Vi ser årligen föl med rhodococcbölder i leder, ryggrad, tarm och buk eller under huden. Ibland förekommer en immunologisk reaktion som leder till uveit (djupare ögoninflammation) eller generella ledinflammationer. 

När ska jag söka vård hos veterinär?

Om du noterar att ditt föl har feber och påverkad andning är det lämpligt att kontakta veterinär så snart som möjligt. Det är vanligt med feber på lite äldre föl i samband med virusinfektioner, och dessa behöver ofta inte behandlas, men det är viktigt att inte missa allvarligare lunginflammation som rhodococcus eller annan sjukdom så det är alltid bäst att veterinär undersöker. 

Med hjälp av ultraljud kan veterinären undersöka fölets brösthinna och lungor och se ifall det finns bölder som ofta förekommer vid rhodococcinfektion. 

Vad gör veterinären?

Vid misstänkt lunginflammation gör veterinären en allmän klinisk undersökning och lyssnar på fölets lungor med stetoskop. Med ett blodprov kan veterinären se ifall fölets immunförsvar reagerat på ett sätt som indikerar bakteriell infektion eller inte. Detta är inget säkert diagnostiskt test för rhodococcer, men ger en fingervisning kring troliga orsaker till symtomen. 
Mer specifika tester innefattar röntgen och ultraljud av lungorna. Vid rhodococcinfektion ses ofta typiska lungbölder och ibland kan stora delar av lungorna vara kollapsade. Även andra bakterier kan orsaka bölder, så för att konfirmera diagnosen tar veterinären sedan ett prov från lungorna för att titta på cellutstryk och göra en bakteriologis odling och testa för förekomst av vapA. Det är viktigt att titta på hela bilden eftersom icke-virulenta rhodococcer mycket väl kan förekomma utan att det är de som orsakat sjukdomen. 

Behandling

Behandling av rhodococcinfektion kräver riktad behandling med speciell antibiotika som kan ta sig in i cellerna och bölderna och som är verksam mot bakterien. Detta är preparat som också används vid behandling mot tuberkulos och andra livshotande infektioner hos människa och det är av största vikt att medicinerna inte används annat än vid konfirmerade fall där behandlingen bedöms ha rimlig möjlighet att rädda fölets liv eftersom det annars bidrar till resistensutveckling hos bakterier och mer svårbehandlade infektion för såväl djur som människor i framtiden. 

I de fall behandling inleds handlar det om flera veckors behandling och uppföljning hos veterinär för att avgöra när behandlingen ska avslutas. 

Preparaten är inte helt harmlösa mot individen heller så även av den anledningen ska de bara användas när diagnosen är konfirmerad och behandling nödvändig och bedöms ha sannolikt gott resultat. Tarmfloran hos fölet störs och de kan drabbas av allvarlig diarré. Det förekommer också att ston vars föl behandlas utvecklar livshotande diarré så extrem försiktighet måste vidtas så att stona inte av misstag kommer åt fölets medicin. 

Vad kan jag göra för att minska risken att mitt föl drabbas av rhodococcinfektion?

Rhodococcinfektion är ett stort problem på många stora stuterier, framförallt i varma, torra länder så det finns mycket forskning kring hur risken kan minskas. 
Rhodococcinfekton förekommer sporadiskt, det vill säga det kan hända att ett föl i en liten besättning som bara har ett föl drabbas. I dessa fall kan man fundera lite över nedanstående tips, men majoriteten av rekommendationerna är främst riktade till större stuterier med endemiska problem. 

Bakterien lever i marken och fölen drabbas när de andas in dammpartiklar med virulenta bakterier. Mängden bakterier i jorden är ofta relaterade till antalet hästar och framförallt föl som använder hagarna. Fölens tarmflora är inte fullt utvecklad, vilket gör det lättare för rhodococcerna att etablera och föröka sig i fölets tarm än i vuxna hästars tarm. Risken för infektion kan minskas genom att minska mängden hästar per ytenhet och mocka hagarna ofta. Det är också bra att hålla små föl i hagar som inte dammar. Det är bättre att ha gräsbevuxna hagar än upptrampad sandjord. Dammpartiklarna i luften kan också minskas genom att hagarna bevattnas regelbundet. 

På stuterier som drabbats av mycket rhodococcinfektioner kan tidig diagnostik vara  till hjälp. Genom att rutinmässigt kontrollera tempen på alla föl kan infektionen diagnosticeras i tidigare stadium. Drabbade föl kan då skiljas från övriga föl och minska risken för ytterligare kontamination av markerna och behandling kan sättas in i tidigt skede. Det förekommer också rutinmässig scanning av lungorna med ultraljud och regelbundna blodprover för att snabbt märka om något föl börjar utveckla lunginflammation.

Det finns även möjlighet att ge hyperimmunplasma till nyfödda föl för att minska risken. Ofta ges då en dos under fölets första levnadsdygn och ytterligare en dos när fölet är 2-4 veckor. Vaccination av det dräktiga stoet eller fölet har också provats, men är ännu inte allmänt använt. 
 

Föl smittas ofta de första dagarna i livet. Genom att ha stora gräsbevuxna ytor där det inte är alltför många hästar på liten yta minskar risken att fölet andas in rhodococcer via dammpartiklar som virvlar upp från marken.