Hästens mentala välbefinnande

Hästens viktigaste behov är social samvaro med artfränder, tillräckligt lång födosöks-och ättid, möjlighet till fri rörelse och vila. 

Hästens beteende

Hästar lever i det vilda i flock och rör sig över stora ytor medan de betar energifattigt, fiberrikt gräs. Flocken hjälps åt med att hålla vakt mot rovdjur och vid fara reagerar hästarna snabbt med flykt. Flocken är mestadels stabil och hästarna i flocken känner varandra väl.

Hästar betar stora delar av dygnet. Ofta betar de i perioder om 2-3 timmar och vilar därefter en kortare stund. En vuxen häst sover totalt 3-5 timmar per dygn uppdelat på kortare pass och därutöver vilar de genom att stå och dåsa. Hästarna i flocken hjälps åt så att det alltid är någon som håller vakt när de andra vilar. Under tiden de betar rör de sig kontinuerligt i skritt medan de söker efter gräs och om de blir skrämda eller behöver förflytta sig längre kan de trava eller galoppera. Hästar låter det inte frivilligt gå mer än ett par timmar mellan betespassen. 

Detta sätt att leva har utvecklats under miljoner år och de grundläggande behoven har inte ändrats på den korta tid vi hållit hästarna som tamdjur. Hästens grundläggande naturliga beteenden är fortfarande socialt behov, tillräcklig födosöks- och ättid, möjlighet till fri rörelse och tillräcklig vila. 

Stereotypier 

Att inte få utlopp för sitt naturliga beteende är en stor stressfaktor och kan leda till stereotypa beteenden. En stereotypi är ett beteende som hästen utför upprepade gånger och som inte verkar ha någon egentlig funktion. Exempel på stereotypier hos häst är krubbitning, luftsnappning, tungrullning, vävning, sparkande i väggen och boxvandring. Beteendena tenderar att ta upp en stor del av hästens tid och kan resultera i att den inte äter tillräckligt och tappar i kondition eller andra hälsoproblem. Det kan också orsaka skador på stall och inredning. 

Att utföra det stereotypa beteendet hjälper hästen att klara av den frustration som uppstår när den inte får utlopp för sitt naturliga beteende. Nivån av stresshormon sänks medan nivån av hormoner som bidrar till välbefinnande och lugn ökar. Det uppstår troligen en form av beroende hos hästen; genom att utföra beteendet frisätts hormoner som ökar hästens upplevda välbefinnande. När ett stereotypt beteende väl etablerats är det svårt att bli av med. Det innebär stor stress för en häst om den fysiskt hindras från att utföra beteendet, så i stället får man försöka optimera miljön för hästen så att frekvensen av beteendet minskar. Betydligt bättre är att förebygga att stereotypier uppstår genom att säkerställa att hästen har en fullgod levnadsmiljö, både fysiskt och psykiskt, under hela sitt liv. 

Andra hälsoproblem kopplade till brister i hästens sociala situation

Förutom stereotypier kan hästar som inte får möjlighet att utöva sina naturliga beteenden drabbas av fysiska sjukdomar. Vissa samband är välkända som att risken för kolik och magsår är kopplad till utfodringsrutiner. Likaså vet de flesta att risken för kolik ökar om hästen inte får möjlighet att röra på sig. Men risken för kolik är också kopplad till annan hantering och hästens sociala situation. Vi vet till exempel att oregelbundna rutiner ökar risken för kolik och magsår. Stress ökar också risken för magtarmproblem, och stress kan bero på faktorer som en stökig miljö med mycket högljudda människor i stallet, mycket omgrupperingar och hästar som inte trivs med sina boxgrannar.  Det finns studier som visar att risken för kolik ökar om hästarna sköts av många olika personer jämfört med om det är 3 eller färre personer. Att vi ibland ser grava fall av magsår hos äldre hästar som förlorat en annan häst som de gått ihop med länge visar hur viktig den sociala biten faktiskt är för hästens hälsa. 

Kopplingar mellan andra sjukdomar och hästens sociala välbefinnande är inte lika väl dokumenterade men spelar troligen stor roll. En häst som är harmonisk och tillfreds löper till exempel mindre risk att skada sig både på stängsel och inredning. Likaså är en häst som är mentalt avspänd och i balans under ridning och träning sannolikt mindre benägen att drabbas av förslitningsskador.

Att en häst som förlorar en långvarig hagkompis kan utveckla allvarliga magsår visar hur betydelsefull den sociala tryggheten är för hästens välbefinnande och hälsa. 

Hur kan vi öka hästens mentala välbefinnande?

Många saker finns idag reglerade i Jordbruksverkets förskrifter för att optimera hästens välbefinnande: Hästar ska ges möjlighet att röra sig fritt i alla gångarter varje dag, de ska utfodras med en foderstat som medger tillräcklig sysselsättning för att förebygga stereotypier och störningar i mag-tarmsystemet och resulterar i ett hälsosamt hull. De ska hållas så att de kan se, höra och känna lukten av hästar. Om möjligt ska de också ha daglig fysisk kontakt med andra hästar, men här kan undantag göras ifall det medför stor risk för skador. 

Utevistelse och motion

Hästar rör sig i det fria långa sträckor varje dag och vi är skyldiga att låta våra hästar få möjlighet att röra sig fritt i alla gångarter varje dag. Däremot finns det inte reglerat hur stor hage hästen måste ha och hur länge den måste få vara i hagen. I det fria rör sig hästar många kilometer varje dag, mestadels i skritt, men även kortare pass i trav och galopp. Rörelsen är främst kopplad till födosöket. Ju mer vi kan efterlikna denna naturliga motion desto bättre för hästen, så igen är stor hage med artfränder önskvärt. 

Mycket vistelse i kuperade hagar med tillgång till betesgräs och hagkompisar ger hästen utlopp för sitt naturliga beteende. 

Ättid och födosök

Att hästar mår bäst av att äta en väl anpassad fiberrik diet är väl dokumenterat. Ändå ger många hästägare fortfarande mer kraftfoder än vad som behövs och minskar istället på grovfodret. 

Det tveklöst bästa för hästen är att röra sig fritt på bete så mycket som möjligt, men det gäller då att betet passar hästen. För kraftigt bete leder till övervikt och hälsorisker som fång, och för magert bete kan leda till att hästen tappar hull eller börjar äta växter som är mindre hälsosamma. På samma sätt gäller att när vi utfodrar med grovfoder gäller det att välja ett grovfoder som passar hästtypen. Många grovfoder till häst är idag mer energirika än vad den genomsnittliga hästen har behov av, varför hästarna antingen blir överviktiga eller får för lite fibrer. Detta måste hästägaren vara observant på och justera genom att välja rätt grovfoder till hästen, och vid behov komplettera med mindre energirikt grovfoder som äthalm. 

Fri tillgång på grovfoder är det optimala och fungerar bra till många hästar om det är rätt anpassat foder. Om hästen måste ha begränsad utfodring gäller det att fodra med givor som gör att hästen får tillräcklig ättid men ändå inte står utan foder i för långa pass. Jämför med hur hästar naturligt väljer att beta som beskrivs ovan. Genom att lägga grovfodret i slowfeeders som finmaskigt hönät kan man försöka efterlikna det naturliga födosöket och förlänga ättiden för hästen. Detta kan fungera, men passar inte alla hästar. Det är sällan lämpligt att ge hela grovfodergivan i på detta sätt, i alla fall inte om det är begränsade mängder uppdelat på flera givor. Att lägga grovfodret på golvet ger en mer naturlig ätställning för hästen. Vissa hästar blir mer stressade och frustrerade av att inte komma åt fodret i det finmaskiga nätet, speciellt om det är en begränsad mängd grovfoder med hög smaklighet. Att använda slowfeeders kan inte ersätta en tillräckligt hög fibermängd, så det första steget bör alltid vara att erbjuda grovfoder som har ett energi- och näringsinnehåll som tillåter att hästen kan få tillräcklig mängd fibrer. 

Var också uppmärksam så att hästen inte kan skada sig genom att fastna i hönätet. Det finns också höbollar som fungerar på liknande sätt, och på samma sätt viktigt att säkerställa att hästen inte kan fastna eller ha sönder dem och skada sig. 

Risken för skador ligger ofta bakom att hästar hålls i enskilda boxar eller hagar. Ibland är det svårt av praktiska skäl att få till stabila hästgrupper som är säkra för hästarna, men oavsett ska alla hästar minst ha möjlighet att se, känna lukten av och höra andra hästar.

Social samvaro

Just risken för skador är den vanligaste orsaken till att hästar hålls ensamma i hagar och boxar. Det är synd för vi vet att fysisk kontakt och sociala interaktioner med andra hästar är otroligt viktiga för hästarnas mentala välbefinnande. Det finns en rad olika åtgärder som kan göras för att öka chansen att grupphållningen fungerar.

Låt hästen träna sig! När en häst väl har etablerat ett aggressivt beteende mot andra hästar är det svårt att vända utan att riskera andra hästars hälsa. Därför är det viktigt att unga hästar hålls i grupp, helst i blandade flockar, så att de lär sig den sociala samvarons regler. Enligt Jordbruksverkets föreskrifter är det ett krav på att unghästar upp till 12 månaders ålder får daglig utevistelse med andra hästar, men det är såklart önskvärt att hästen fortsätter hållas tillsammans med andra hästar även fortsättningsvis. I naturliga hästflockar uppstår sällan konflikter eller konkurrens om mat. Små hagar och begränsade givor av foder ökar risken för konflikter och skador, men genom att erbjuda tillräckligt med utrymme och uppfylla hästarnas behov av födosök och ättid minskas risken för konflikter signifikant.  Det kan handla om att anpassa vilken typ av grovfoder som används, vilket utfodringssystem som används, och att släppa hästarna på ett näringsmässigt anpassat bete. 

Just hopsläpp av hästar som är främmande för varandra innebär en ökad risk för skador. Generellt bör man sträva efter att ha så stabila hästgrupper som möjligt. Förutom risken för fysiska skador innebär omgruppering stress och sämre mentalt välbefinnande för hästarna. Om man ska släppa ihop nya hästar är det extra viktigt att ha tillräckligt stora utrymmen så att hästarna kan komma undan, fri tillgång till foder och vatten, samt att man tar av eventuella bakskor på hästarna. Ibland kan det vara lämpligt att låta hästarna bekanta sig med varandra genom att gå i hagar bredvid varandra ett tag först. Om en ny häst ska introduceras till en väl etablerad grupp kan det också vara värt att låta den gå ihop med några hästar ur den befintliga gruppen initialt.

Om hästarna hålls i box är det en fördel med öppen överdel mellan boxarna till hästar som känner varandra så att de har möjlighet att interagera. Behövs det gallerförsedd överdel kan ett alternativ vara att bara ha det framme vid krubban så att konflikterna vid utfodringen minskar men möjlighet till interaktion övrig tid ges.

Umgänget med människan

Även umgänget med hästägaren och andra människor har betydelse för hästens mentala välbefinnande. I en stabil hästflock uppstår få konflikter och stämningen är oftast lugn. Hur påverkar det hästarna när människor i deras omgivning är stressade, irriterade och arga? Här är sambanden inte på något sätt helt klarlagda, men det är rimligt att anta att det påverkar hästarna mycket. Risken för fysiska skador ökar såklart om den som hanterar hästarna är stressad själv; det kan handla om allt ifrån slarv med grindar till dålig uppvärmning inför ett träningspass. Men även hästens mentala välbefinnande påverkas sannolikt stort av hur människorna i omgivningen agerar. En häst blir lugn och harmonisk om den hanteras av människor som är vänliga och mjuka och har fasta rutiner för hantering och skötsel. Hästar tycker inte om höga ljud och plötsliga rörelser så det är inte lämpligt att ha livliga, upprörda diskussioner i stallet. Se till att ha tillräckligt med tid för det som ska göras, finns inte tiden är det ofta bättre att hoppa över moment som inte är helt nödvändiga än att stressa igenom. Tänk på hur du gör när du ryktar hästen; observera vad den verkar tycka om och gör mer av det. De flesta hästar vill bli ryktade mjukt och kliade lite extra på vissa ställen.

Att rida och träna hästen ger hästen motion och rörelse vilket är ett av de basala behoven, och det är också ofta därför vi har hästarna. Den motionen ersätter inte möjligheten för hästen att får röra sig fritt varje dag, men kan komplettera. Hur träningen läggs upp varierar stort mellan olika ägare och olika discipliner, och följaktligen varierar det också ifall denna användning ökar eller minskar hästens mentala välbefinnande. Oavsett vad hästen används till är det viktigt att inte kräva mer av hästen än vad den är tränad för och har kapacitet till. Och att inse var ens egen begränsning som tränare/ryttare ligger och inte förvänta sig mer än vad man själv klarar av.

Ridning kan ge hästen både motion, frisk luft och samvaro med andra hästar och människor, och bidrar sannolikt till dess mentala välbefinnande.