Om din häst har hudtumör kan det vara dags med ett besök till veterinären
Artikelns innehåll
Melanom är hudtumörer som på häst även kallas skimmelknutor eftersom de är betydligt vanligare på skimlar. Det är inte lika akut att ta bort melanom på häst som det är på människa. Rekommendationerna har ändrats från att man tidigare oftast inte gjort något åt hästarnas melanom, till att man numera rekommenderar kirurgiskt avlägsnande av åtkomliga melanom på unga hästar och därmed minska risken att hästen på sikt får problem av dem.
Orsak till melanom hos häst
Om vi människor får ett misstänkt melanom i huden opereras det snabbt bort. Melanom på människa är ofta elakartade, det vill säga de invaderar omgivande vävnad och sprids till andra delar av kroppen (metastaserar). Hästens melanom är annorlunda mot människans. Hos häst finns en dominant gen som ger färgen skimmel, och samma gen ökar risken för melanom. Genen påverkar melanocyterna vilket är de celler som producerar färgpigment till huden och hårstråna. Det är inte helt klartlagt hur skimmelgenen fungerar men den ökar celldelningen hos melanocyterna, varvid de tröttas ut och successivt producerar mindre färgpigment vilket leder till att hårstråna ljusnar när hästen blir äldre. Skimmelgenen verkar över hästens grundfärg som kan oftast är svart, brun eller fux, och genen påverkar också om hästen får mörkare fläckar i skimmelteckningen (apelkastad eller flugskimmel). Hästar som är homozygota för skimmelgenen (har fått skimmelgenen från både mamman och pappan och alltså har dubbel uppsättning) bleks fortare, har färre mönster som apelkastad och blir vitare jämfört med de som är heterozygota (har enkel uppsättning av skimmelgenen). Risken att utveckla melanom är större hos homozygota skimlar. Risken är större om grundfärgen är svart, följt av brun och minst risk för fux. Sammantaget innebär detta att risken för melanom är större hos raser som avlats för skimmelfärgen. Melanom förekommer också på icke-skimlar och hos dessa hästar tenderar melanomen att var mer elakartade.
Symtom på en häst som har melanom
Melanom ses som svarta eller grå knutor i huden. De noteras på hårlösa områden under svansen, kring anus och perineum, vid vulva, penis eller kring läpparna, men de kan även uppträda på andra ställen i huden. De förekommer som solitära knutor eller som klasar av flera närsittande knutor. Melanom kan även utvecklas i spottkörtlarna, luftsäckarna, ryggmärgen eller inre organ, men kan förekomma var som helst i kroppen.
Melanomen noteras initialt när hästen är 4 år eller äldre. De växer ofta sakta. Det finns studier som följt hästar i specifikt drabbade raser och visat att i genomsnitt tar det 8-10 år från att en 0,5 cm stor melanomknuta upptäcks till att sjukdomen utvecklats så mycket att den orsakar kliniska problem för hästen. För hästar av andra raser tar det i genomsnitt betydligt längre tid. Melanomens tillväxthastighet hos en enskild individ kan det dock gå betydligt fortare än genomsnittssiffrorna anger, och förloppet kan ändras från att ha gått väldigt långsamt under ett antal år till att plötsligt snabbt förvärras.
När melanomen växer blir de enskilda knutorna större, det kommer nya knutor och flera knutor växer ihop till större massor. Om de blir tillräckligt stora kommer de att påverka normala kroppsfunktioner. Det vanligaste är att melanom som sitter vid analöppningen orsakar förstoppning i rektum. Melanomen kan också skadas genom att hästen kliar eller på grund av att blodförsörjningen inte är tillräcklig för de centrala delarna av tumören. Sekundära bakteriella infektioner får lätt fästa i den skadade vävnaden och det bildas bölder som ger smärta och feber. Melanom i spottkörtlarna kan påverka hästens möjlighet att böja hals och nacke, melanom i svalget kan ge problem med att svälja och melanom i nervsystemet kan ge upphov till neurologiska symtom. Även om det inte är lika vanligt som på människa har hästens melanom potential att bli maligna (elakartade) och då växer de in omgivande vävnad och sprids till kroppens inre organ.
När ska jag söka vård hos veterinär?
Tidigare har den generella rekommendationen varit att inte göra något åt melanomen eftersom de vanligen utvecklas långsamt och på många hästar orsakar de aldrig kliniska problem. Detta förhållningssätt har numera ändrats eftersom hos enskilda hästar kan melanomen orsaka signifikanta problem. Om du noterar små melanom på din häst rekommenderar vi att du konsulterar din veterinär i samband med nästa rutinundersökning och diskuterar hur ni lämpligen ska följa melanomen och ifall någon behandling är aktuell. Om melanomen är större eller växer fort rekommenderar vi att ni kontaktar veterinär tidigare.
Vad gör veterinären?
Diagnosen melanom ställs ofta på de kliniska symtomen, men i vissa fall kan en biopsi (vävnadsprov) behövas. För melanom som sitter inne i kroppen används mer avancerad diagnostik som endoskopi, ultraljud och CT (datatomografi).
Behandling
Det enda sättet att få bort melanomen är att operera bort dem. Små melanom som sitter lättillgängligt är lätt att operera bort, medan stora eller mer svårtillgängliga kan var omöjliga att få bort. Melanomen återkommer nästan alltid så syftet med operationen är att sakta ner sjukdomens förlopp på sikt, och det behövs oftast upprepade kirurgiska åtgärder ibland så ofta som årligen. Huruvida operation rekommenderas eller inte beror på hästens ålder och melanomens lokalisation och tillväxthastighet.
Det finns flera medicinska behandlingar som prövats på häst. Immunologiska ämnen och cellgifter har använts med varierande framgång. Det finns ett vaccin för hund som nyligen börjat användas på häst. Vaccinet stärker kroppens eget immunförsvar så att det kan motverka tumörens växt. Ingen av de medicinska behandlingarna är än så länge allmänt vedertagna och generellt tillgängliga, men de kan vara värda att diskutera i enskilda fall, speciellt om tumörerna är svåråtkomliga för kirurgisk åtgärd.
Vad kan jag göra som djurägare?
För att minska risken att din häst får problem på grund av melanom rekommenderar vi att du regelbundet undersöker hästen och noterar antal och storlek på melanomen och fortlöpande diskuterar med din veterinär vad som är lämpligaste förhållningssättet.