Vad ska en kanin äta?

Vad ska en kanin äta? Korta svaret: hö

Timotejhö eller gräshö ska bjudas i obegränsad mängd varje dag. Minst 80-90 % av kosten måste utgöras av hö. Det är viktigt att hö alltid finns tillgängligt för din kanin. Kaniner ska småäta mat under hela dagen. Om tillgången till hö begränsas så att kaninen bara har hö vissa tider av dagen kan detta leda till mag-tarmstörningar och andra problem.

Löst hö med långa fibrer är bättre än hö pressat i kuber eller dylikt. Fibrerna i höet är extremt viktiga för att stimulera normal digestion och för att tänderna ska slitas på ett normalt sätt. Hö innehåller även proteiner och andra näringsämnen som är väsentliga för din kanins goda hälsa. Vi rekommenderar inte användningen av alfalfahö. Särskilt inte om det ges tillsammans med pellets, som redan innehåller mycket alfalfa. Denna hötyp kan innehålla alltför mycket kalcium och extra kolhydrater, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och tarmstörningar. Om kaninen inte äter pellets alls kan alfalfahö ges i begränsad mängd. Det kan dock vara svårt att banta kaninen på det viset.

Fråga om din lokala djuraffär har timotejhö eller annan typ av gräshö. Ibland kan man köpa hö på en ridskola eller stall. Höet ska förvaras på en kall, torr plats med bra luftcirkulation. Stäng inte in det i en tät plastpåse. Kasta bort blött eller fuktigt hö, eller hö som inte luktar fräscht.

Kom ihåg att hö är den viktigaste källan till fibrer och näringsämnen som är livsviktiga för din kanin.

Låt kaninen äta ur ett högaller

Bästa sättet att utfodra med hö är att ge det i ett högaller på burens utsida. Din kanin kan då dra in hö i buren via spjälorna efter behov. På detta vis hålls höet rent och det går inte så mycket till spillo.

Kaninpellets

Pellets av god kvalitet kan bjudas dagligen i mycket begränsade mängder. Pellets har högt innehåll av kolhydrater, låg mängd fibrer och hög mängd kalcium. Därför kan det vid okontrollerad utfodring leda till fetma, hjärt- och leversjukdomar, kronisk diarré och njursjukdomar. En kanin som får dagliga och större ransoner av pellets börjar snabbt rata hö och drabbas på sikt av flera allvarliga hälsoproblem. Se till att du köper pellets med högt fiberinnehåll (18% eller mer, helst upp mot 20-25%). Köp små mängder i taget. Förvara pellets i kylskåp eller kallt och torrt för att förhindra att de förstörs. Gamla härskna pellets kan leda till att din kanin slutar äta. När kaninen tuggar pellets gör de inte rätt tuggrörelser för att tänderna ska slitas rätt – det gör den om den får tugga hö! Läs mer om tänder och tandsjukdomar.

Rätt mängd pellets

Följande uppställning visar de dagliga mängder pellets din kanin kan utfodras med. Fyll inte på skålen även om alla pellets är uppätna före nästa dag! Överutfodring med pellets och ”kaninblandningar” är den främsta orsaken till de hälsoproblem vi ser hos kaniner! Håll din kanin frisk genom att inte överdriva.

Det är svårt att ange exakta mängder eftersom det beror på kvaliteten på pelletsen men som riktlinje:

• Kaniner upp till 8 månaders ålder kan ha fri tillgång till pellets, eftersom de fortfarande växer. Efter 8 månaders ålder kan de få följande underhållsmängd.
• Kanin som väger 1-2 kg ges 1/8 dl dagligen.
• Kanin som väger 2,5-3,5 kg ges 1/4 dl dagligen.
• Kaniner som väger 4-5 kg ges 1/2 dl dagligen.
• Kanin som väger 5,5-7,5 kg ges 3/4 dl dagligen.

I vissa situationer kan din veterinär rekommendera att pellets helt utesluts ur dieten. Bli inte orolig – din kanin får i sig alla nödvändiga näringsämnen från hö och bladgrönsaker som du i stället blir instruerad att utfodra med. Detta är vanligen den behandling som vi rekommenderar till mycket feta kaniner som måste bantas på ett säkert sätt.

Låt inte din kanin äta "kanin/gnagarblandning"

De så kallade gnagarblandningarna som säljs i zoo-handeln är tyvärr inte alls bra kost för kaniner. Många djurägare tror att dessa blandningar är ”pellets” men så är inte fallet. Blandningarna innehåller oftast lite pellets men även mycket annat. Till exempel solrosfrö, nötter, cornflakes och havre. Dessa fodermedel är fett- och kolhydratrika samt innehåller mycket lite fibrer. Att kaninen tycker bättre om gnagarblandningen skall man inte låta sig luras av. Kaninen vet inte vad som är bäst för den och väljer det som är fett, smakrikt och lättuggat. Vi rekommenderar att man helt undviker gnagarblandning som en daglig del av kosten. Vill man tvunget ge lite ibland, skall det verkligen vara i mycket små mängder och endast någon gång i veckan som lite godis.

Örter och grönt

Bladgrönt ska ges dagligen. Kaniner i det vilda äter framför allt sega fiberrika blad, bark och andra svårsmälta växter. Det är med andra ord stammarna och bladverken från växten som kaniner äter, inte frukterna eller rötterna. Deras magtarmkanal fungerar bäst när den har som mest att göra med att bryta ner cellulosa. Vänj kaninen gradvis vid ny mat genom att lägga till lite i taget och behåll hö som grunden.

På sommaren kan man använda i stort sett allt som växer på en vanlig sommaräng. Vintertid kan man odla färska örter inomhus som persilja, körvel, mynta, basilika eller oregano.

Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål, brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar. Maskrosblad innehåller en hög mängd kalcium och kan leda till urinstenar. Läs mer under sjukdomar.

Detta ska en kanin inte äta

Vi rekommenderar att du helt undviker att ge: salta eller sockerrika mellanmål, nötter, choklad, frukostflingor eller andra spannmålsprodukter som kakor och bröd. Inte ens knäckebröd är nyttigt för din kanin. Kaniner får heller inte komma åt hund- och kattmat eller skämmas bort med smakbitar från ägarnas tallrikar. Allt detta kan nämligen orsaka tarmstörningar och fetma.

Kaninen ska alltid ha tillgång till vatten

Vatten ska alltid finnas tillgängligt och bytas dagligen. En smutsig vattenbehållare kan leda till tillväxt av bakterier som kan orsaka sjukdom. Vatten kan ges i antingen en vattenflaska eller i en tung skål. Skålar ska vara förankrade vid ena sidan av buren så att de inte tippar över. Ge inte medicin eller vitaminer i vattnet. Kaninen kanske inte dricker om smaken eller färgen förändras på vattnet. Utekaniner behöver få vatten som inte är fruset eller för kallt flera gånger om dagen när det är minusgrader!

Vitaminer

Det är inte nödvändigt att ge kaniner extra vitaminer om kaninen får fri tillgång till bra hö, färska bladgrönsaker och små mängder fiberrika pellets att äta. I stället kan överdriven användning av vitaminer leda till överdosering och allvarliga sjukdomar.

Behöver kaninen en saltsten?

Svaret är nej. Saltstenar missbrukas ofta av kaniner eftersom de slickar på den för att de tycker det är gott. Överdosering av salter kan bland annat leda till njurskador. Mineralstenar kan också vara helt olämpliga. Vissa kaniner bildar stenar i urinblåsan om de har tillgång till extra kalk.

Nattavföring

Det kan verka konstigt att detta listas som en del av dieten, men denna speciella avföring är en väsentlig del av din kanins föda. Under vissa tider på dagen, vanligen på kvällen, kan du se hur ditt djur slickar området runt ändtarmsöppningen och även äter en del av avföringen. Dessa blindtarmsprodukter är mjukare, grönare och har en starkare lukt än den vanliga hårda torra runda avföringen. Ditt djur vet när denna typ av avföring bildas, och äter dessa direkt från ändtarmen.

Dessa kulor bildas i blindtarmen som är den del av magtarmsystemet där jäsningen av mat sker. De är rika på vitaminer och näringsämnen som din kanin behöver för att hålla sig vid god hälsa. Efter att ha ätit dessa ”vitaminpellets” kommer kaninen att återigen smälta materialet och dra ut de nödvändiga näringsämnena. Denna vana kan tyckas oaptitlig för dig, men det är normalt och mycket viktigt för ditt djur.

Ibland kan en kanin släppa dessa blindtarmspellets tillsammans med den vanliga avföringen i stället för att äta den. De ses då som mjuka, klarare gröna kulor som kommer i klumpar, inte så välformade som normal avföring. De kan ha en fränare doft. Detta ska inte betraktas som diarré. Och om det bara händer enstaka gånger behöver det heller inte betraktas som ett sjukdomsproblem.