Skötsel av vattensköldpadda

Vattensköldpaddor lever spritt i hela världen i områden med varmt klimat. Framför allt i tropikerna samt subtropiska områden. De finns i vitt skilda miljöer. Från dammar, kärr och små insjöar med tät vegetation, till stora sjöar, floder och hav. Försök efterlikna den naturliga miljön för bra skötsel av vattensköldpadda.

Alla vattensköldpaddor har vissa gemensamma drag, ex simfötter. En del har utvecklat specifika drag för att anpassa sig till en viss miljö. Varje ägare av en sköldpadda bör noga försöka sätta sig in i vilken miljö djuret kommer ifrån. Och vilken typ av föda den behöver!

Den allra vanligaste vattensköldpaddan i fångenskap är den rödörade vattensköldpaddan (Chrysemys scripta elegans). Den lever normalt sett i USA:s östra och mellersta delar i sötvatten. De tillbringar mycket tid i vattnet. Under dagens varmaste del ligger denna sköldpadda ofta länge på land för att solbada. Det kan till exempel vara på stenhällar eller trädstammar. Den följande skötselrådgivningen gäller i huvudsak rödörad vattensköldpadda.

Akvariet/tanken

Enligt djurskyddslagen krävs för en vattensköldpadda på max 20 cm sköldlängd ett akvarium med ytan 60 dm2.  För en sköldpadda på upp till 30 cm krävs en akvarieyta om 100 dm2 – dvs 1 x 1 m! Den rödörade vattensköldpaddan blir som vuxen ofta runt 25 cm lång. Den kräver alltså ett mycket rymligt akvarium. Detta är alltså minimikrav. Helst ska ytan vara ännu större för att ge gott om utrymme för sköldpaddans olika behov.

Landdel

Största delen i akvariet ska utgöras av en vattendel. Eftersom rödörade vattensköldpaddor ofta tillbringar mycket tid på land i solskenet, så ska det även finnas en bra landdel. Landdelen bör utgöra 25-50% av totala ytan. Helst ska området vara så stort att det både finns en varm och en sval del för sköldpaddan på land. Se mer under Temperatur.

Framför allt unga vattensköldpaddor kan bli utmattade och drunkna om de inte har en torr landyta att vila sig på. Mycket små vattensköldpaddor kan erbjudas en bit flytande trä/bark som de kan kravla upp på. De kan också gömma sig därunder. Större sköldpaddor kräver en stadigare och orörlig landningsplats.

Landdelen kan vara en plattform av plast, sten, tegel, bark eller drivved. Den måste vara förankrad så att den inte slår runt och fångar sköldpaddan under vattnet. Landdelen bör ha en svagt sluttande sida mot vattnet så att det är lätt att ta sig upp.

Landdelen är viktig ur flera aspekter. Genom att sköldpaddan kan ta sig upp på land och torka i värmen, minskar risken för sköldinfektioner. Immunförsvaret och magtarmkanalens funktion stimuleras också.

Äggläggningsplats

Landdelen är även viktig då man har en hona i fertil ålder. Hon kan då behöva en lämplig äggläggningsplats på land. Äggläggningsplatsen ska bestå av en blandning av av jord och grus. det måste gå bra att gräva där. Djupet bör vara dubbelt så djupt som längden av honans ryggsköld. I omfång bör äggläggningsplatsen vara 4-5 gånger större än honans sköld. Praktiskt kan detta lösas genom att ställa en stor plastbalja i akvariet. Fyll baljan med sand och jord. Runt plastbaljan byggs sedan resterande landdel upp med stenar, klipphällar och trädstammar.

Bottenmaterial

Det allra enklaste skötselmässigt är att inte ha något bottenmaterial alls. Nackdelen med detta är ett miljön blir onaturlig. Att ständigt leva i en onaturlig miljö utan tillgång till insynsskydd och gömställen är stressande för kroppen. Långvarig stress hämmar immunförsvaret och ökar alltså risken för sjukdomar.

För att ge en naturlig miljö kan man kombinera sand, grus, stenar och växter. Sköldpaddan kan gräva i bottenmaterialet samt söka skydd bland växterna. Växter kan även fungera som en naturlig föda.

Nackdelen med ett naturligt bottenmaterial är att det blir mer arbetskrävande för att hålla hög vattenhygien. Dessutom minskar filtrets effektivitet. Risken finns att sköldpaddan äter av underlaget. Av den anledningen bör stenarna antingen vara ganska små (typ singel). Alternativt så stora att sköldpaddan inte får in dem i munnen.

Skötsel av vattensköldpadda – vatten, hygien och filtrering

Vattendjupet ska minst vara lika med sköldpaddans längd. Helst flera gånger djupare. Kranvatten duger vanligen bra.

Vattnet bör vara väl syresatt. Brist på syre i vattnet leder till ökade halter av ammonium och ökade halter av alger. Det ökar också risken för tillväxt av sjukdomsframkallande bakterier. En kraftig pump ger god syresättning. Likaså kan luftstenar placeras i vattendelen för att öka syresättningen.

I det vilda lever vattensköldpaddor ofta i ett tämligen varmt och surt vatten. Surheten skyddar mot många sjukdomsorsakande bakterier. Detta system kan man härma i fångenskap genom att tillsätta en liten mängd salt i vattnet (se nedan).

Vattenfiltrering

I det vilda späds mängden avföring och icke-uppäten mat ut via de stora vattenmängder som sköldpaddan lever i. Sköldpaddor i fångenskap utsätts däremot ofta för stora mängder avfallsprodukter. Dessa anrikas i den begränsade vattenmängden. Dessa omständigheter gynnar tillväxten av sjukdomsframkallande mikroorganismer. Vid dålig hygien (bristfällig rengöring) riskerar sköldpaddan därför att insjukna. För att hålla vattnet rent krävs täta vattenbyten. Detta i kombination med ett bra filtreringssystem och slamsugning. Synligt skräp och avföring ska omedelbart avlägsnas med en liten håv.

Slamsugare

Slamsugare finns att köpa i de flesta djuraffärer. Man kan även tillverka en egen. Klipp av botten på en petflaska och fäst en slang i flaskans korköppning. Genom häverteffekten slamsuger man sedan botten. Var noga med att stoppa ner slamsugaren ordentligt i bottenmaterialet. På så sätt får man upp även det som ligger längst ner i gruset.

Filter

De vanligaste filtren för vattensköldpaddor rensar bara ut de stora synliga smutspartiklarna. Olika mikroorganismer finns trots filtret ändå kvar i vattnet. I ett vanligt fiskakvarium elimineras dessa mikroorganismer med hjälp av ett bottenfilter under sanden på akvariets botten. I sköldpaddsakvarier är det ofta svårt att använda bottenfilter. Sköldpaddan bökar ju ofta i bottenunderlaget. Då kan de lätt skada bottenfiltret. Man kan skärma av botten med hjälp av en nätanordning, så att sköldpaddan inte kommer åt filtret. Annars får man som djurägare acceptera att vattnet måste bytas så ofta som varannan dag.

Externa filter är effektiva, ger höga vattenflöden och är relativt lätta att rengöra. Dessa filter bör cirkulera drygt 1000 liter vatten/timme, eller vara ca 3-4 gånger starkare än för ett fiskakvarium av motsvarande storlek. Filtermediet bör vara av skumgummityp och inte av textiler eftersom dessa lätt täpps till av alla avskrädesprodukter. Skumgummimediet är lätt att avlägsna för regelbunden sköljning. Externa filter avlägsnar slaggprodukter mekaniskt genom att synliga avfallsprodukter avlägsnas. Och biologiskt genom att gynnsamma bakterier växer till i filtermediet. Dessa bakterier bryter ner ammonium och nitrit som är osynliga restprodukter från matrester och avföring. För att bibehålla dessa gynnsamma bakterier i filtermediet är det bäst att skölja detta i akvarievattnet.

Bottensubstrat och vattenväxter minskar effektiviteten hos filtret genom att hämma vattenflödet. Flödet ökar genom att in- och utflöde till filtret placeras i olika ändar av akvariet.

Vattenbyte och rengöring

Trots användningen av ett effektivt filter måste vattnet ändå bytas ofta. Tortoise Trust rekommenderar följande alternativ:

1.  Byt 20% av vattnet varannan dag. Töm hela tanken var 10-12 dag. Detta passar bäst för små akvarier.
2.  Byt 50% av vattnet var 5:e dag. Töm hela tanken var 12-14 dag. Detta passar bäst för medelstora och stora akvarier.
3.  Byt 50% av vattnet en gång i veckan. Töm hela tanken var 17-19 dag. Detta kan bara användas om du har ett mycket bra externt filter.

När tanken töms ska den rengöras noga. Hela akvariet och all inredning ska rengöras med desinfektionsmedel. Du kan t ex använda en blandning av 30 ml klorin och 5 ml Yes handdiskmedel i en liter vatten. Stenar och grus kan kokas. Eller hällas ut på ugnsplåt och upphettas i ugn till 160 grader. Levande växter byts ut regelbundet. Plastväxter kan upphettas (ej kokas). Alternativt rengöras i desinfektionsmedel som ovan.

Om sköldpaddan har utfodrats i sitt akvarium måste vattnet bytas ut helt och hållet inom 12 timmar!

Så fort ett vattenbyte har gjorts måste du vara mycket noga med att vattentemperaturen är konstant. Det ska alltså vara samma temperatur i vattnet efter som före vattenbytet. Använd termometer!

Genom att droppa i lite vinäger kan vattnets pH hållas runt 6,0-6,5 . Därigenom hålls bakteriemängderna nere. Droppa i lite i taget och mät med pH-papper tills du får lagom effekt. En tsk ojoderat salt per 4,5 liter vatten har också denna effekt.

Vattenkvalitet

Ska testas regelbundet precis som man gör med ett fiskakvarium. I zoohandeln kan du köpa testremsor. Viktigast är att testa ammonium, nitrit samt pH. PH bör ligga mellan 6-8. Övriga värden ska vara noll.

Temperatur

Försök alltid att efterhärma luft- och vattentemperaturen från sköldpaddans naturliga miljö. Ofta kan man räkna med att en lufttemperatur mellan 21-26 grader är lämplig. Vattentemperaturen bör ligga mellan 24-27 grader. Om det blir för kallt blir sköldpaddan slö och sluta äta. Mat som då redan finns i mage-tarm kan jäsa och leda till ansamling av bakterier. Tänk på att om rumstemperaturen understiger 24 grader, så blir vattnet kallare än 21 grader!

Vattensköldpaddor från tropikerna kräver en värmekälla. Du kan använda en vanlig akvarievärmare. Observera dock att dessa vanligen är gjorda av glas. Din sköldpadda kan ha sönder detta. En trasig doppvärmare i kontakt med vatten innebär risk för elskador både på sköldpadda och djurägare. Bygg därför in akvarievärmaren så att sköldpaddan inte kan komma åt den!

Viktigt med plats att ”sola på”

Vattensköldpaddor i sin naturliga miljö tillbringar mycket tid på land med att solbada. Detta måste kunna utföras även i akvariet. Solbadandet är viktigt för sköldpaddan. Kroppen värms upp så att matsmältningen fungerar effektivt. Hud och sköldar en chans att torka. Det minskar riskerna för hudinfektioner.

För att skapa en varm ”solbadningsplats” kan en värmekälla, t ex keramisk värmare, hängas över landplatsen. Värmen här bör hållas mellan 32-35 grader. Se dock upp så att denna värmekälla inte också höjer värmen på vattnet till en alltför hög nivå! Kontrollera temperaturen regelbundet både i vattnet och under värmekällan.

På vintern

Rumstemperatur är inte tillräckligt varmt för normal ämnesomsättning under vintermånaderna. Det är inte heller kallt nog för vinterdvala. Vinterdvala kräver exakta miljöförhållanden och kan vara riskabelt för djuret. Det är bättre att erbjuda tillskottsvärme på vintern. Använd en timer, eller slå av ljuset på natten. Alternativt kan hela rummet värmas upp. Tänk på att temperaturen går ner när ljuset slås av. Använd en termometer för att vara säker på att tillräcklig temperatur upprätthålls både dag som natt.

Ljus

Förutom vanligt ljus behöver reptiler även tillgång till UVB-ljus. Detta bidrar till att hålla djuret friskt genom att hjälpa till med D-vitaminupptaget. För att erhålla UVB-ljus krävs speciella lysrör. Det finns en typ av lysrör som kan stå på 10-12 timmar under dagen, och ge en naturlig dagsperiod. Under resterande 12-14 timmar bör sköldpaddan ha mörkt.

Elsäkerhet

Kombinationen av elartiklar (doppvärmare, lysrör, lampor) och vatten kan innebära risker för elchock för både dig och sköldpaddan. Några viktiga punkter att tänka på är:

  • Skydda alla elartiklar så sköldpaddan inte kommer åt att bita och riva i dem.
  • Använd jordade kontakter.
  • Ha jordfelsbrytare i vägguttaget.
  • Ha inte högre effekt (watt) på lamporna än vad armaturen är avsedd för.
  • Till mycket starka lampor och till keramiska värmelampor krävs porslinfattning.

Skötsel av vattensköldpadda – utfodringen

Felutfodring i kombination med dålig hygien den viktigaste anledningen till sjukdom bland vattensköldpaddor. Unga vattensköldpaddor är vanligen i huvudsak köttätare. Med ökad ålder blir de allt mer grönsaksätande. Bristsjukdomar ses när de utfodras med ensidigt bara grönsaker eller bara kött. Felaktiga köttprodukter kan också ge bristsjukdomar.

Vattensköldpaddor måste utfodras i vatten. Därmed blir deras omgivning omedelbart nedsmutsad. Djuret bör därför utfodras i en separat tank för att underlätta hygienen i sköldpaddans akvarium.

Förslag till utfodring av en vuxen vattenssköldpadda. De behöver flera olika komponenter.

  • Fri tillgång till bladiga grönsaker och vattenväxter:
    • Romansallad, frisésallad, ruccolasallad, maskrosblad.
    • Vattenväxter kan med fördel utgöra en del av grönsaksfodret. Vattenväxter är lättodlade och utgör även en miljöberikning för sköldpaddan. Det kan t ex vara andmat (Lemna sp, Spirodela), musselblomma (Pistia stratiotes) och vattenhyacint (Eichornia crassipes).
  • 3 ggr/vecka ges torrfoder av god kvalitet för vattensköldpaddor, t ex Reptomin.
  • Alternativt ges 3 ggr/vecka endera av följande:
    • Rå hel liten fisk, ej frusen.
    • Uppblött torrfoder för katt och hund (med lågt fettinnehåll) eller fisk.
    • Insekter, t ex zofobas, syrsor, mjölmask, daggmask, sniglar.
    • Kalktillskott.

Mer om de olika komponenterna

Då det gäller köttdelen av kosten så bör sköldpaddan helst utfodras med hela djur. Då får de en så allsidig kost som möjligt. Sköldpaddan får därigenom i sig kalk från foderdjurets skelett och vitaminer från foderdjurets tarm. Utfodring med enbart fiskkött kan leda till vitamin- och mineralbrist. Samma problem uppstår vid utfodring med rent kött eller hamburgare.

Utfodring med enbart guldfisk eller frusen fisk kan orsaka B-vitaminbrist. Överdrivet mycket fet fisk kan leda till E-vitaminbrist och inflammation i kroppsfettet. Erbjud olika sorters fisk i stället för en enda. Då får du bättre balans på utfodringen.

Hur ofta ska de äta?

Snabbt växande unga sköldpaddor ska utfodras varje dag. Vuxna sköldpaddor kan få mat 2-3 gånger/vecka. De ska inte ges mer mat än att de genast äter upp allt. Annars ökar risken för  fetma och nedsmutsning av vattnet.

Kalktillskott

Kalktillskottet ges lättast genom att skaka pulver över torrfodret. Därefter blötläggs torrfodret i en liten del vatten och får stå i 10-15 min. Tillskottet sugs då in i torrfoderbitarna. Risken blir mindre att det sköljs bort av akvarievattnet.

Kräsna sköldpaddor

För att minska risken för att en kräsen sköldpadda bara ska äta de bitar som den gillar bäst kan maten bäddas in i gelé. Det minskar också för att vitamin- och mineraltillskott ska sköljas av i vattnet. Blanda de ingredienser du vill att sköldpaddan ska äta, inklusive tillskott. Häll på gelatin och låt allt stelna till en kaka. Denna kan sedan delas i mindre bitar och frysas in.

Till kräsna sköldpaddor kan man även använda sig av speciellt frestande mat. Det kan vara levande foder (fisk), kraftigt luktande mat (t ex torrfoder uppblötta i tonfiskspad), eller mat i klara färger, t ex sötpotatis, morot, fruktbitar. OBS så snart som möjligt ska du försöka lära sköldpaddan att äta en nyttig utfodring enligt ovan!

Vinterdvala

Till skillnad från vanlig sömn, så innebär vinterdvala en förlängd period av inaktivitet. Det sker tillsammans med en kraftigt sänkt ämnesomsättning. Dessa förändringar tillåter djuret att överleva under perioder då omgivningens villkor är kärva och ogynnsamma. I det vilda gräver vattensköldpaddorna ner sig i lerbottnen på sjöar och dammar under vintermånaderna.

Vinterdvala är inte nödvändigt för hälsa och välbefinnande för en sköldpadda i fångenskap. Tvärtom bör man oftast inte tillåta sin sköldpadda att gå i dvala om man inte är helt säker på att sköldpaddan är helt frisk. De flesta vattensköldpaddor i fångenskap mår bäst av att vara vakna året om. Det enda tillfället då en vinterdvala kan vara nödvändigt är då man vill avla på sina djur.

Om sköldpaddan utsätts för svalare temperatur under vintern så blir resultatet en ”halvdvala”. Detta är farligt eftersom sköldpaddans ämnesomsättning i detta läge fortfarande är igång normalt. Resultatet blir en långsam svält.

Reproduktion

Generellt gäller att hanen vanligen är mindre än en hona av samma art. Hanens kloakmynning sitter längre ifrån buksköldens kant än hos honan. Hanens svans är ofta ganska bred vid basen. Sedan lång och avsmalnande. Honans svans är oftast kort och trubbig. Hos vissa arter har hanarna ovanligt långa klor på frambenen.

Sköldpaddor blir vanligen könsmogna vid 5-7 års ålder. Vissa arter kan lätt föröka sig i fångenskap. Äggen kan inkuberas nedgrävda i 2,5-5 cm sand eller lera. Temperaturen ska vara 24-29 grader. Äggen ska inte förflyttas under inkubationen. De kläcks vanligen inom 65-140 dagar.

Sköldpaddshonor kan lägga ägg även om de inte lever med en hane. Under perioden då honan har ägg i magen slutar hon vanligen att äta. Mot slutet av dräktigheten blir hon rastlös och försöker gräva på olika ställen. Det är viktigt att hon har tillgång till ett område med lätt fuktad sand-jordblandning där hon kan lägga sina ägg. För storlek på äggläggningsdelen, läs mer under avsnittet om landdel ovan.

Sjukdomar hos vattensköldpaddor

Vattensköldpaddor som hålls i en bra miljö med bra utfodring blir sällan sjuka. Då problem tillstöter, kontrollera först att temperaturen och utfodringen är korrekta.

En frisk vattensköldpadda:

  • Gör vanligen kraftiga simmande rörelser då den hålls upp utanför vattnet.
  • Den har klara öppna ögon.
  • Den har klara torra näsborrar.
  • Inga fläckar eller förändringar i hud eller sköldar.

Merparten av de sjukdomar som drabbar sköldpaddor i fångenskap orsakas av att djuret tvingas leva i en miljö med kraftig bakterieförekomst. Noggrann hygien i terrariet är den bästa sjukdomsförebyggande åtgärden! Stora ansträngningar måste göras för att undvika nedsmutsning av omgivningen.

Bristsjukdomar

Svullna ögon

A-vitaminbrist orsakar ofta svullna ögon. Ögats immunförsvar blir nedsatt vid A-vitaminbrist. Därför kompliceras tillståndet ofta av bakteriella infektioner. Om ögonen är så svullna att sköldpaddan inte kan se så äter den inte. Tillståndet behandlas oftast med A-vitamin i injektionsform. Det görs tills svullnaden går tillbaka så mycket att sköldpaddan klarar av att äta igen. Därefter är det viktigt att korrigera utfodringen så att sköldpaddan får i sig tillräckligt med A-vitamin i kosten.

Metabolic Bone Disease, mjukt skal

Ett mjukt skal tyder på brist på kalcium eller vitamin D i fodret. Sjukdomen kallas oftast för Metabolic Bone Disease (MBD) eller benskörhet. Detta är vanligen en mycket allvarlig sjukdom som ofta leder till döden. Krafttag måste sättas in för att åtgärda det akuta sjukdomstillståndet. Man måste också noggrant korrigera sköldpaddans miljö och utfodring. Ge sköldpaddan så mycket naturligt solljus som möjligt. Se också till att den kan dra sig undan i skuggan. Om sköldpaddan hålls inomhus, använd UV-belysning för att efterlikna solljuset. Använd kalcium-vitaminD3-tillskott i fodret. Se även till att komplettera fodret med ett balanserat vitamin- och mineraltillskott för all framtid.

Värpnöd

Värpnöd kan ibland orsakas av felaktig balans av mineraler i fodret. Sköldpaddshonan kan inte lägga ett/flera ägg utan hjälp. Symptom kan vara krystande och oro. Eller utmattning och trötthet. Kalcium behövs för att muskulaturen, i detta fall livmodern, ska kunna dra ihop sig ordentligt. Om en dräktig hona lider brist på kalcium i fodret blir resultatet alltså värpnöd. Orsaker kan vara felaktig utfodring eller brist på tillgång till naturligt solsken. Det kan också bero på annan bakomliggande sjukdom. Problemet är oftast livshotande. Då värpnöd misstänks måste sköldpaddshonan genast till veterinär. Med injektioner av kalcium och värkstimulerande hormon kan många gånger äggläggningen komma igång. Ibland krävs dock kirurgiska åtgärder.

Missbildad sköld

Felaktig utfodring kan leda till missbildad sköld.  Framför allt vid felaktig mineralbalans eller proteinöverskott till unga växande djur. Ryggskölden kan bli ihopsjunken och skölden kan verka för liten. Rygg- och bukskölden kan verka passa dåligt ihop mm. Defekter som uppstått kan aldrig normaliseras. Det är förstås mycket viktigt att korrigera utfodringen så att inte ytterligare problem uppstår.

Bakteriella infektioner

Vattensköldpaddor i fångenskap är känsliga för bakteriella infektioner framför allt på grund av bristande hygien/dålig vattenkvalitet. Sköldpaddans hud, ögon, näsa och mun är i ständig kontakt med vattnet runt omkring. En kraftig bakterieflora i vattnet leder lätt till infektioner hos sköldpaddans utsatta delar.

Lunginflammation

Lunginflammation och övre luftvägsinfektioner är mycket vanligt hos vattensköldpaddor. Symtom på detta är:

  • Sköldpaddan har dålig balans i vattnet.
  • Den kippar efter andan.
  • Näsflöde.
  • Svullna ögon.
  • Nysningar.
  • Hosta.
  • Andning med öppen mun.

Orsaken är oftast för låg temperatur och/eller dålig vattenkvalitet. Höj vattentemperaturen tillfälligt till 30-32 grader tills sköldpaddan har återhämtat sig. Om sköldpaddan inte äter bra, eller inte svarar för temperaturökningen, så måste veterinär kontaktas.

Öroninflammation

Öroninflammation i ena eller båda ytteröronen kan bli följden av en kronisk luftvägssjukdom. Sjukdomen yttrar sig som en svullnad på ena eller båda sidorna av huvudet bakom ögonen. Den infekterade hörselgången måste öppnas kirurgiskt och varet måste avlägsnas. Dessutom måste sköldpaddan behandlas med antibiotika.

Blodförgiftning

Blodförgiftning kan orsakas av ett flertal bakterier. Det är en allvarlig infektion som spritt sig i hela djuret via blodet. Små infektioner, exempelvis i sår, kan vara inkörsporten för bakterien. Felaktig utfodring kan ha försvagat sköldpaddan så att infektionen lätt sprids vidare. I takt med att vitala organ blir angripna så försvagas sköldpaddan ytterligare. Då kan andra sjukdomssymptom ses. Det kan till exempel visa sig som en kraftig rodnad i huden. Och spontana småblödningar här och var i hud och slemhinnor. Denna sjukdom kräver mycket intensiv behandling om sköldpaddan ska kunna räddas.

Skalröta

Skalröta innebär fläckar eller förändringar i skalet. Det kan orsakas av direkt yttre trauma, vara en följd av felaktig utfodring, allmän försvagning och påföljande infektion med bakterier eller svampar. Behandling innebär oftast att sköldpaddans tillgång till vatten begränsas. Den får understödjande behandling med mat, vatten och värme. Och medicinering lokalt på förändringarna eller via injektioner. Dessutom bör vattnets pH hållas surt. Förändringarna kräver ofta mycket lång tid för att avläka.

Alger kan växa i defekter orsakade av skalröta, och kan ibland på egen hand orsaka skalröta. Alger kan också växa på ryggskölden på friska vattensköldpaddor. Detta är då vanligen ett tecken på dålig vattenkvalitet i sköldpaddans miljö.

Munröta

Munröta innebär en infektion i munnen. Det hänger oftast ihop med felaktig utfodring eller allmän sjukdom. Tidiga symptom kan vara ökad salivering och rodnad i munslemhinnan. Då sjukdomen fortskrider ansamlas ostliknande var i munnen. Det leder till att dålig lukt från munnen uppstår.
Intensiv behandling krävs för att få bukt med denna allvarliga sjukdom:

  • Rengöring av munnen.
  • Injektioner av antibiotika och vitaminer.
  • Tvångsmatning.

Salmonella

Salmonella är ofta en normal beståndsdel i sköldpaddans tarm. Det orsakar sällan sjukdom hos sköldpaddor. För människor som hanterar sköldpaddan kan bakterien däremot orsaka en allvarlig tarmsjukdom. Det gäller framför allt barn eller personer med nedsatt immunförsvar. Om man är noga med sin hygien efter hantering av sköldpaddan så är dock risken att drabbas av sjukdom liten.

Parasitsjukdomar

Vattensköldpaddor kan drabbas av en stor mängd olika tarmparasiter. Detta gäller dock nästan enbart viltfångade djur och djur som vistas utomhus sommartid. Vid misstanke om parasitproblem bör avföringsprov från sköldpaddan lämnas in för analys. Därefter kan man ta ställning till vilken typ av avmaskningsmedel som är lämpligt att använda.

Yttre skador

Skador uppstår oftast efter slagsmål med annan sköldpadda. Det kan också uppstå efter bett av familjens hund. Många vattensköldpaddor är revirhävdande och slåss gärna. Framför allt med individer av samma art. Av denna anledning bör man inte ha vattensköldpaddor av olika storlek tillsammans. Risken för slagsmål minskar om sköldpaddorna har samma storlek. Sårskador kan även uppstå efter parning. Hanen kan bli mycket aggressiv mot honan, och kan bita henne rejält.

En skadad sköldpadda måste komma under behandling av veterinär snarast. Sårrengöring och antibiotikabehandling är väsentligt. Sköldpaddan måste oftast hållas ifrån vatten för att inte försena sårläkningen.

Uppätet främmande föremål

Vattensköldpaddor kan äta på en mängd icke avsedda föremål. Det kan vara grus, sten eller delar till akvariepumpen. Det är mycket sällan som ägaren råkar se när sköldpaddan sväljer föremålet. I stället kan sköldpaddan så småningom äta allt sämre och bli avmagrad. Hos veterinär kan då orsaken upptäckas med hjälp av röntgen. Vissa föremål syns direkt på en vanlig röntgenbild, ex stenar. Ibland har dock föremålet en mindre täthet. Då måste en kontraströntgen utföras. Vissa föremål går att få ut den naturliga vägen med hjälp av lavemang. Ibland krävs dock kirurgi.

Drunkning

Alla vattensköldpaddor måste ha tillgång till en landnings-/viloplats. Annars kan sköldpaddan bli så utmattad att den drunknar! Unga vattensköldpaddor fastnar ibland under växter eller stenar, eller bakom filter, och drunknar.

Akuta räddningsinsatser kan ibland rädda en sköldpadda som drunknat. Det beror på att hjärtat fortsätter slå i flera timmar efter det att djuret tycks ha dött. Behandlingen innebär att hålla sköldpaddan med huvudet nedåt och bakbenen upphöjda. Benen ska röras fram och tillbaka för att pressa ut vatten ur lungorna. Mun-mot-näsa-andning kan även ha effekt. Om sköldpaddan hämtar sig, måste antibiotika och allmänt understödjande behandling sättas in.

Reproduktionsproblem (förutom värpnöd)

Erektion hos hane förväxlas ofta av en oerfaren sköldpaddsägare med ett framfallet inre organ. Sköldpaddans penis är ofta mörkpigmenterad och något spaderformad. Den fälls ut då och då under parningssäsongen.

Penisprolaps:  en framfallen penis som ej dras in igen, ses ibland av okänd orsak. Organets slemhinna blir torr och lätt utsatt för yttre skador. Om framfallet upptäcks tidigt kan penis ibland masseras in igen. Ofta krävs amputation av organet.

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din vattensköldpadda blir sjuk.

Skötsel av vattensköldpadda.

Vattensköldpaddor tillbringar sin mesta tid i vatten men ska även ha en landdel att vistas på.