Värpnöd hos reptil

Värpnöd hos reptil, det vill säga oförmåga att lägga sina ägg, är ett ganska vanligt förekommande problem hos sköldpaddor och ödlor, men mindre vanligt hos ormar.

Orsaker

Orsaken till värpnöd är ofta ett samspel av olika faktorer, såsom kalkfattig kost i kombination med en miljö som inte stimulerar äggläggningsbeteendet. Självklart kan även sjukdomar i könsorganen, och missbildade ägg också orsaka besvär.

Symtom på värpnöd hos reptil

Diagnosen värpnöd kommer ofta som en total överraskning för djurägaren. Ofta är man inte alls medveten om att reptiler faktiskt kan lägga ägg utan att ha blivit parade.

De symptom man ofta märker hos sitt djur är en successivt avtagande aptit, samtidigt som djuret ofta blir lite rastlöst och börjar gräva här och var.

Upptäcker man inte problemet i tid blir reptilen senare i stället mycket trött och apatisk.

Undersökning

Diagnosen ställs vanligen med hjälp av röntgen. Hos sköldpadda ses äggen tydligt, tack vare att de har ett ganska kalkrikt skal. Hos ödla kan diagnosen vara svårare att ställa för en ovan betraktare, eftersom ödleäggen har ett mer läderaktigt skal som inte syns tydligt på röntgen.

Behandling

När väl diagnosen har ställts måste man ta ställning till vilken behandling som ska sättas in.

  • För en ödla eller sköldpadda i god kondition, som bara inte haft tillgång till en bra äggläggningsplats, så kan det ofta räcka med att ägaren sätter igång med att konstruera en sådan. Djuren vill ofta kunna gräva ganska djupt i en blandning av jord och sand – det ska bli en grop som inte rasar ihop direkt. Helst ska sanden även vara lite varm.
  • Om reptilen trots tillgång till äggläggningsplats inte kunnat/velat lägga sina ägg, så måste ofta medicinsk behandling sättas in. Till att börja med ges kalk för förbättra livmoderns sammandragande förmåga. Därefter ges värkstimulerande hormoner. Hormoner fungerar ofta mycket bra på sköldpadda, något mindre bra på ödlor, och ofta mycket dåligt på orm.
  • Om medicinsk behandling inte har effekt återstår inget annat än operation. Operation av ”dräktig” leguan är ett ganska vanligt ingrepp. Legunhonan klarar ofta en sådan operation alldeles utmärkt. Vid ingreppet avlägsnas oftast bara äggstockarna, ibland även äggledarna. Operation av sköldpaddor är mindre vanligt förekommande, eftersom ingreppet ofta innebär att man först måste borra upp ett fyrkantigt hål i bukskölden, för att över huvud taget komma åt bukorganen.
  • Ormar som inte lagt alla sina ägg inom 48 timmar måste oftast opereras, eftersom medicinsk behandling ofta har så dålig effekt.
  • Vissa ödlor och ormar lägger inte ägg, utan föder levande ungar. Det är mer sällsynt att dessa djur brukar krånglar, varför riktiga kejsarsnitt sällan måste tillgripas.

Skötselråd hos exotics »

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din reptil blir sjuk.

Reptil på vetrinärbrits.

Diagnosen ställs vanligen med hjälp av röntgen, där man försöker se äggen.