Skötsel av marsvin

Marsvinen är sociala och lever ofta i grupper. De är strikta växtätare och söker sin föda under sen eftermiddag och tidig kväll.

Marsvinet domesticerades först av indianer i Peru som använde djuren som föda och som offerdjur till inkagudarna. Under 1500-talet introducerades marsvinet i Europa av holländska upptäcktsresanden. Under 1700-talet ”upptäcktes” marsvinet som laboratoriedjur. De används fortfarande i stor utsträckning som försöksdjur.

Marsvin kan vara utmärkta sällskapsdjur för barn. Det beror på deras lugna temperament, att de är lätta att sköta, renliga och tysta. Medelåldern för ett marsvin är 5-6 år men de kan bli äldre än så. Genom en selektiv avel finns marsvin nu i en mängd varianter. De delas in i korthåriga, strävhåriga och långhåriga och efter färg. Dessutom börjar också nakenmarsvin, skinny, bli vanliga.

Skötsel av marsvin – utfodringen

Mat av god kvalitet samt färskt rent vatten måste alltid finnas tillgängligt. Det viktigaste att tänka på vad gäller utfodring av marsvin är att de är betande, växtätande djur.

Hö är marsvinens basföda och ska utgöra 80% av marsvinens dagliga kost. Torrt och väldoftande hö ska därför alltid finnas i buren. Marsvin har snabb ämnesomsättning och ett långt tarmsystem som behöver hållas igång. Det innebär att de måste äta nästan dygnet runt. Dessutom är det framför allt det ständiga höätandet som nöter tänderna så att de hålls lagom långa. Under sommarhalvåret kan fri tillgång på grovt gräs delvis ersätta hö. Gräs innehåller dock mer vatten än hö och för att få i sig all näring som är nödvändig måste marsvinet äta betydligt mer. Man bör därför ge hö även under sommaren, som ett komplement till gräset.

Servera alltid hö och gräs på burgolvet – aldrig från höhäck eller liknande. Tänk på att marsvinet ska beta från marken!

Marsvin, precis som människan, kan inte tillverka sitt eget c-vitamin och måste få tillräckliga mängder via kosten. Genom att variera kosten med olika grönsaker – marsvin älskar grönsaker! – kan man enkelt tillgodose c-vitaminbehovet.

Växande, dräktiga och digivande marsvin kan behöva kraftfoder, lämpligen pellets, havrekross eller kornkross. Vuxna, friska marsvin utan särskilda behov av extra energi kan i många fall bli tjocka av kraftfoder och i de fallen bör man minska på eller ta bort kraftfodret helt.

Marsvinspellets och frukt är för det vuxna, friska marsvinet endast att betrakta som lite extra ”godis” att ge någon gång ibland om man vill. Det är dock inte alls nödvändigt! Ger man pellets ska det vara särskilda marsvinspellets – aldrig kaninpellets eller gnagarblandning som är för feta foder med felaktig näringssammansättning.

Kontrollera även mängden kalk i fodret. Marsvin har lätt att bilda urinsten då de får i sig för mycket kalk. Innehållet i torrfodret bör ligga på 0,7-0,8%. Ge inte marsvinet mineral- och saltstenar. De ökar risken för problem med njurar och urinvägar. Marsvinen har inga problem att utan dessa få i sig de ämnen de behöver förutsatt att de får en varierad växtbaserad kost.

Viktigt med C-vitaminer

Tänk på att den lilla mängd pellets ditt marsvin eventuellt får inte täcker upp för C-vitaminbehovet. Observera att även då pellets har lagrats på en kall torr plats, förlorar de ca hälften av C-vitamininnehållet pga nedbrytning. Det sker inom 6 veckor efter tillverkningen! Det bästa sättet att ge marsvinet nödvändiga mängder C-vitamin är genom tillförsel av varierade grönsaker. Cornelia Wilhelmsson, en mycket engagerad marsvinsägare, har hjälpt oss att räkna ut att följande grönsaker och mängder kan vara lämpliga:

• 28 gram vitkål
• 14 gram blomkål
• 12 gram broccoli
• 8 gram grönkål
• 6 gram nässlor
• 9 gram grön paprika
• 5 gram röd paprika
• 5 gram persilja
• 28 gram kålrot
• 26 gram salladskål

Försök alltid att variera grönsakerna från dag till dag. En ensidig giva av t ex kålväxter kan påverka sköldkörteln negativt.

I nödfall, t ex om ditt marsvin matvägrar eller behandlas för sjukdom, kan du köpa C-vitamintillskott för människa i form av brustabletter på 1000 mg. Ett vuxet normalstort marsvin som inte är dräktigt behöver ca 10 mg C-vitamin/askorbinsyra per dag. Genom att lösa tabletten i 100 ml vatten kommer 1 ml av lösningen att innehålla 10 mg. Ett sjukt eller dräktigt djur behöver mer – ca 30 mg/dag. Att varje dag ge C-vitamin direkt i munnen, eller låta marsvinet äta sura frukter som t ex apelsin, kan leda till sår i mungiporna och ska undvikas.

Introducera ny mat försiktigt

Tillägg till marsvinets diet ska göras försiktigt. Särskilt om färskt gräs eller nya grönsaker skall introduceras. Börja alltid med mycket små mängder och öka på efter hand. Det är viktigt att färska produkter är noga sköljda för att minska risken för att marsvinet får i sig bekämpningsmedel eller bakterieföroreningar.

Utfodra rätt

De vanligaste felen i marsvinets utfodring är för liten högiva, för stor giva av energirik lättsmält mat (pellets, gnagarblandningar, bröd, banan och annat godis) samt för lite C-vitamin i kosten. Dessa ”enkla” misstag kan leda till allvarliga sjukdomar som exempelvis tandfel, ledsmärtor, muskelsjukdomar och trumsjuka.

Matskålarna

All mat ska ges i tunga keramikskålar som förhindrar marsvinet att välta eller tugga på. Skålen ska vara tillräckligt hög för att hålla strömaterial och avföring utanför maten, men låg nog så att ditt marsvin kommer åt maten.

Vatten

Vatten ges lättast via en vattenflaska. Det är viktigt att alla mat- och vattenbehållare rengörs ordentligt dagligen.

Hantering av marsvin

Marsvin är vanligen lugna, icke-aggressiva djur. De brukar varken bitas eller klösas vid hantering. Vanligen protesterar de genom att ge ut ett högt pipande-sjungande ljud. De kan dock göra motstånd då man lyfter upp eller håller fast dem. Var mycket försiktig så att marsvinet inte skadas vid hanteringen. Marsvinet ska hållas med båda händerna, ena handen under bröstkorg och buk, medan den andra handen stödjer bakbenen. Vuxna, och framför allt dräktiga honor, ska hållas försiktigt men med fast hand och gott stöd.

Buren

Burens utseende och möblering begränsas bara av ägarens uppfinningsrikedom och budget. Det finns flera riktiga sätt att hålla marsvin. Det viktiga är att man har marsvinets bästa i åtanke.

Marsvin kan hållas i burar av rostfritt stål, plast eller glas. Trä ska inte användas eftersom det är svårt att rengöra. Det är också känsligt för destruktivt tuggande. Många plaster förstörs också lätt av tuggande. I idealfallet ska buren ha en öppen sida för att medge tillräcklig ventilering. Var därför försiktig med att använda akvarier som är svårventilerade. Buren måste även vara rymningssäker, fri från skarpa hörn och andra tänkbara faror. Storleken ska medge normal marsvinsaktivitet. Ca 50 x 60 cm golvyta per vuxet marsvin rekommenderas. Avelsdjur bör ha dubbelt så mycket utrymme. Buren kan ha öppet tak om sidorna är minst 25 cm höga, så länge andra husdjur inte utgör något hot.

Miljön runt marsvinets bur är också viktig. Eftersom marsvin är känsliga så trivs de bäst om de får bo på en lugn plats skyddade från direkt solljus, kyla, drag och fukt. Marsvin trivs bäst på en torr, sval plats med tillräcklig ventilation. Drastiska förändringar i miljön ska undvikas, framför allt hög temperatur och hög luftfuktighet.

Eftersom marsvin är sociala djur kan fler än ett djur bo tillsammans. Hanar och honor kan bo tillsammans under förutsättning att hanen är kastrerad. Nya hanar slåss dock ibland om de sätts ihop som vuxna och/eller med en hona. Äldre dominanta djur kan tugga på mer undergivna djurs öron eller päls.

Underlaget

Underlagsmaterialet måste vara rent, icke-toxiskt, absorberande, relativt dammfritt och lätt att ersätta. Du kan använda en handduk eller en bit heltäckningsmatta för det täckta golvet. Fleece-tyg (s k vet-bed) fungerar mycket bra, eftersom det är tvättbart. Om marsvinet tuggar på fleece blir det inga långa tygtrådar som kan fastna i magtarmkanalen. Ett billigt och naturligt underlagsmaterial är tidningspapper i botten med ett tjockt lager hö eller halm på. Bottenmaterial som hyvelspån eller sågspån är mindre bra eftersom de dammar mycket. De kan också packa ihop sig vid hanens yttre könsorgan och orsaka hudinflammation. Pelleterat papper dammar mindre, suger upp bra samt är ofarligt att förtära.

Hygien

Tänk på att byta eller rengöra dagligen i marsvinsburen! Det är mycket vanligt att marsvin får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i buren är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande ämnen från urinindränkt bottenmaterial.  Det är också vanligt med sår på trampdynorna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ och för platta, hårda underlag.

Avel

Honan blir könsmogen redan vid 5-6 veckors ålder. Hanen blir oftast könsmogen först vid 8-10 veckor. Honans brunstcykel varar 14-19 dagar. Perioden då hon är mottaglig för hanen för parning är bara 8-15 timmar under denna period. Hon börjar ofta med en ny brunst inom några timmar efter förlossningen. Hon kan alltså ge di åt en kull samtidigt som hon är dräktig med nästa kull.

Det viktigaste att komma ihåg då det gäller marsvinsavel är att honan bör betäckas före 7 månaders ålder om hon i framtiden ska användas i avel. Hon ska dock inte betäckas före 5 månaders ålder. Om den första parningen dröjer senare än denna tidsperiod, ses ibland allvarliga och livshotande problem vid förlossningen. Orsaken till detta är att marsvinets bäcken växer ihop vid denna tid. Därmed förträngs förlossningsvägarna och hindrar fostren från att passera lätt. Om honan får en kull tidigt i livet breddas bäckenet innan det förbenas. En annan vanlig orsak till förlossningsproblem är övervikt hos honan.

Marsvinshanar ska vara minst 4 månader gamla innan de används i avel. Honorna kan användas i avel upp till 3-4 års ålder. Hanen kan användas så länge han orkar betäcka, ofta hela livstiden. Honan bör inte få mer än 3 kullar under en 12-månaders period.

Dräktighet

Dräktigheten varar vanligen mellan 59 och 72 dagar. Dräktigheten är kortare vid stor kull, och längre vid liten kull. Dräktighetstiden är förhållandevis lång då man jämför med andra gnagare.

En dräktig marsvinshona uppvisar en kraftigt förstorad buk under dräktighetens senare skede. Kroppsvikten kan faktiskt fördubblas. Det är svårt att veta när tidpunkten för förlossningen är. Detta eftersom honan inte bygger bo, d v s hon ”bäddar” inte. Inom en vecka före förlossningen kan man märka en lätt vidgning av bäckenområdet. Detta är den så kallade bäckenseparationen, som om den inte inträffar leder till problem med förlossningen. Om bäckenet inte separeras, vilket händer hos honor som paras efter 7 månaders ålder, kan naturlig förlossning vara omöjlig och kejsarsnitt måste tillgripas. Tyvärr är detta ingrepp mycket riskfyllt för både modern och ungarna och det är väldigt vanligt med dödlig utgång.

Förlossningen och ungarna

En okomplicerad förlossning tar vanligen ca 30 minuter med ca 5 minuter mellan varje unge. Kullstorleken varierar mellan 1-6 stycken, med ett medeltal om 3-4. Första kullen är vanligen liten. Tyvärr är aborter och dödfödslar inte ovanligt hos marsvin.

Ungarna är välutvecklade vid födelsen. De väger mellan 50-100 gram och har full päls. Ungarna föds till och med med tänder och med ögonen öppna. Honorna är inte speciellt ”mammiga” i sin omvårdnad om ungarna. Hon bäddar inte i ordning något bo och hon förblir i sittande ställning då ungarna diar. Ungarna kan faktiskt äta fast mat och dricka från en skål ganska snart efter födelsen. Man rekommenderar dock att de får dia i 3 veckor innan de avvänjs.

Vanliga sjukdomsproblem hos marsvin

Förvuxna tänder

Symtom på tandproblem hos marsvin:

• Pälsen under haka och på halsen är blöt pga ett konstant salivdroppande.
• Framtänderna är snedslitna.
• Marsvinet äter generellt sämre och har svårt att äta vissa foder, vanligen hö vilket är det mest svårtuggade.
• Avmagring.
• Ibland blir följden lös avföring bland annat på grund av brist på kostfiber.

Orsaker till tandproblem hos marsvin

Orsaken till problemen är att marsvinets kindtänder är förvuxna. Oftast ses detta hos äldre (2-3 år eller äldre) marsvin. Den vanligaste orsaken till förvuxna tänder är för liten hö/gräs-giva. Rikliga mängder hö och gräs är ett måste för att marsvinet skall tugga på rätt sätt och slita sina tänder tillräckligt samt behålla passformen dem emellan. En annan (dock ovanligare) orsak kan vara medfödda bettfel, till exempel underbett. Övervuxna tänder orsakar skador på marsvinets tunga och/eller kinder. Det leder i sin tur till oförmåga att tugga och svälja maten, dreglande längs haka och hals samt avmagring.

I allvarliga fall kan även fiber- och matbristen orsaka mag-tarmrubbningar som trumsjuka och upphörd mag-tarmmotorik.

Veterinär måste uppsökas så snart detta problem misstänks. Diagnosen bekräftas genom muninspektion och/eller röntgen. Problemet åtgärdas genom att de övervuxna tänderna åtgärdas, något som vanligen kräver narkos för att kunna utföras. Arbete med tänder i munnen på ett marsvin är svårt pga den extremt lilla munöppningen. Efter åtgärden måste marsvinet vanligtvis tvångsmatas tills det kommer igång att äta på egen hand.

Det finns ingen permanent lösning eller korrigering av detta problem. Upprepade tandkontroller och tandslipningar är i regel nödvändiga. Marsvin med bettfel ska inte användas i aveln eftersom åkomman ofta är ärftlig.

Skörbjugg (C-vitaminbrist)

Marsvin kan inte tillverka C-vitamin själva utan är beroende av en yttre foderkälla. Brist på tillräcklig mängd C-vitamin i fodret leder till skjörbjugg. Symtomen på detta inkluderar dålig aptit, svullna smärtande leder och revben, ovilja röra sig, dålig utveckling av ben och tänder, spontana blödningar, framför allt från tandkött men även in i leder och muskulatur. Om sjukdomen lämnas utan åtgärd kan den vara dödlig, i huvudsak för snabbt växande ungar samt dräktiga honor. Subkliniska brister leder dessutom till ökad känslighet för andra sjukdomar.

Kommersiellt marsvinsfoder har tillskott av C-vitamin. Du måste dock komma ihåg att lagring av pellets leder till att de snabbt förlorar C-vitamin. Till och med vid korrekt förvaring i en kall torr omgivning så förlorar pellets halva C-vitaminmängden på ca 6 veckor! Det är alltså viktigt att du alltid ser till att ge tillräcklig mängd C-vitaminrika grönsaker samt eventuellt extra tillskott vid behov (nedsatt aptit, sjukdom, dräktighet etc.).

Kontakta din veterinär vid första tecknet på eller misstanke om skörbjugg, för att ställa en tidig diagnos och sätta in behandling. Djuren måste behandlas tidigt med tillskottsvitamin (i maten eller via injektion) för att kunna häva symtomen. Läs mer om c-vitaminbrist här.

Hårtuggande

Kala fläckar i huden är vanligt hos marsvin. Hårtuggande är bara en av många orsaker till detta. Denna ovana ses då marsvin tuggar på andra, undergivna marsvins päls. Det dominanta marsvinet kan kännas igen genom att det har normal päls, medan övriga marsvin har områden med kala fläckar. Det finns ingen annan behandling än att skilja marsvinen åt, om det blir ett problem för djuren eller ägaren. Om ett ensamt marsvin tuggar av sin egen päls kan detta vara ett tecken på för fiberfattig kost eller för lite att göra.

Förlust av hår, eller tunn päls, kan ses av en mängd andra orsaker. Det är ett vanligt fenomen hos honor som används upprepat i avel, eller hos svaga nyavvanda ungar. Vissa hormonrubbningar, svampsjukdomar och parasitinfektioner ger också upphov till håravfall.

Värmeslag

Marsvin är mycket känsliga för värmeslag. Framför allt de marsvin som är överviktiga och/eller kraftigt behårade. Miljötemperaturer över 30 grader, hög luftfuktighet (över 70%), otillräckligt med skugga och ventilering, trängsel, och andra yttre stressfaktorer bidrar till att utlösa värmeslag.

Tecken på värmeslag kan vara att marsvinet flämtar, dreglar, är svagt och ovilligt att röra sig, får kramper, och i värsta fall dödsfall. Om symtomen känns igen i tidigt skede är det behandlingsbart. Marsvinet ska sprayas med kallt vatten, badas i kallt vatten, eller gnidas med alkohol på trampdynorna. Så snart första hjälpen har givits måste veterinär uppsökas.

Man kan förebygga värmeslag genom att tillförsäkra marsvinet tillräckligt med skugga och bra ventilering. Dessutom kan kallvatten sprayas mot buren och/eller en fläkt stå på över en isbehållare, och riktas mot buren.

Pneumoni

Lunginflammation är en av de vanligaste infektionssjukdomarna hos marsvin. Luftvägsinfektioner orsakas av ett flertal virus och bakterier. Många av dessa infektionsämnen finns i luftvägarna hos kliniskt friska marsvin. Vid tillfällen med stress, dålig utfodring, och dålig skötsel, kan dock djuret bli känsligt för något av dessa sjukdomsämnen. Symtomen på lunginflammation omfattar svårighet att andas, flöde från näsa och ögon, slöhet, bristande aptit. I vissa fall ses plötsliga dödsfall utan några symtom.

Kaniner kan naturligt ha en bakterie i sina luftvägar (Bordetella bronchiseptica) som är sjukdomsframkallande på marsvin. Det är orsaken till att man bör vara försiktig med att ha kaniner och marsvin tillsammans.

Infektionen kan sprida sig till mellan- eller innerörat. I dessa fall ses även symtom som vinglighet, vriden hals, cirkelgång eller att marsvinet rullar runt.

Då ett marsvin uppvisar dessa symtom måste veterinär uppsökas. Aggressiv antibiotikabehandling tillsammans med allmänt understödjande behandling (tvångsmatning, vätska, vitaminer) kan krävas för att få sjukdomen under kontroll. Tyvärr är det, trots korrekt behandling, ofta svårt att bli av med infektionen. Risken för återfall är stor.

Trumsjuka

Om marsvinet utfodras med för fiberfattig (=för lite hö) och för fet kost (= för mycket pellets, gnagarblandning, frukt, bröd etc) kan detta leda till att mag-tarmmotoriken avtar och kanske t.ill och med helt avstannar. Magsäck och tarm blir snabbt gasfyllda, vilket leder till smärta för djuret och är livshotande om djuret inte snabbt kommer under veterinärvård. Det första tecknet på begynnande trumsjuka är att marsvinet inte bajsar lika mycket eller inte alls, samt att det inte äter lika bra alternativt inte alls. Marsvinet brukar också bli ovilligt att röra sig och lättirriterat. Vid dessa symtom bör veterinär alltid kontaktas omedelbart eftersom sjukdomsförloppet kan vara hastigt och leda till djurets död inom ett par timmar. Läs mer om trumsjuka här.

Trampdyneinfektion

Symtom kan vara svullna fötter, hälta och ovilja att röra sig. Första åtgärden att vidta vid detta problem är förbättrad burhygien, ändrat burunderlag och bantning av överviktiga djur. Dessutom kan marsvinet behöva behandlas av en veterinär. Lokal behandling med antibiotika och bandage behövs ofta. Ibland måste allmän antibiotika sättas in Behandlingen kan behöva pågå lång tid för att få effekt. Tyvärr leder problemet många gånger till ledinfektioner.

Hudparasiter

Löss och skabb är marsvinets vanligaste parasiter. Löss är små, vinglösa, platta insekter som lever i pälsen. Både vuxna löss och ägg hittas fästade vid hårskaften. Skabb är mikroskopiska spindelliknande djur som invaderar de översta lagren i huden. Marsvinets löss och skabbdjur angriper inte människa.

Skabb

Skabbinfektion ärsom regel allvarligare än lusangrepp. Marsvinets skabbdjur, Trixacarus cavie, är den vanligaste formen (kallas även sellnik) och kan orsaka allvarliga problem. Detta skabbdjur lever i hudens yttre lager och orsakar intensivt kliande och omfattande håravfall. Ibland kan de hittas utan klåda hos djuret, med håravfall och krustor i huden som enda symtom. I andra fall är infektionen och irritationen så allvarlig att djuret orsakar sig själv allvarliga sår, och uppvisar ett vilt springande och cirklande beteende. Klådan kan till och med bli så intensiv att marsvinet får epilepsiliknande anfall.

Oftast behandlar djurägaren marsvinet hemma med upprepad applicering av ett antiparasitärt läkemedel som förskrivs efter undersökning hos veterinär. Även behandling med upprepade injektioner kan förekomma och utförs av veterinär.

Löss

Lusangrepp pågår ofta utan synliga yttre symtom. Vid kraftig infektion ses dock intensivt kliande och en del håravfall. Krustor på och runt öronen ses ibland. Marsvin har två sorters bitande löss. Båda irriterar och skadar hudens yta. De livnär sig på kroppsvätskor som utsöndras via de ytliga hudsåren som lössen ger upphov till.

Din veterinär kan bekräfta diagnosen genom att undersöka pälsen samt genom att i mikroskop studera hårstrån från ditt marsvin. Behandlingen består vanligen av bad med ett antiparasitärt schampo, utvärtes behandling med antiparasotärt läkemedel eller injektioner med ett antiparasitärt preparat.

Ringorm

Ringorm orsakas av en svampsjukdom som även kan angripa människa. Unga marsvin är vanligen känsligare än vuxna. Ringorm hos marsvin yttrar sig oftast som fläckvis håravfall i ansikte, nos och på öron. Huden kan i dessa partier vara flagig. Klåda kan förekomma men är relativt sällsynt. Både lokal och allmän behandling kan sättas in för att få bukt med sjukdomen. Lindrigaangrepp på friska individer kan dock ofta spontanläka. 

Känslighet för antibiotika

Marsvin är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska du aldrig försöka dig på att behandla marsvinet hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för marsvin, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat, som exempelvis salvor och krämer, ge allvarliga skador.

Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de ”goda” bakterierna i marsvinets matsmältningssystem.

Marsvin har ett mycket känsligt matsmältningssystem, så alla förändringar kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran så kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i marsvinets kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot marsvinet utan att först störa matsmältningssystemet.

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker om du behöver hjälp med ditt marsvin. Du kan också få hjälp av någon av våra onlineveterinärer via ett videomöte som bokas i Evidensiaappen.