Skötselråd för iller

Illern i många kretsar fått rykte om sig att vara ilsken, opålitlig och lukta illa. I vissa fall kan detta säkert stämma. Det beror mycket på hur väl den blir omhändertagen. Det har stor betydelse för hur  våra illrar uppför sig. En välskött iller är en nyfiken, lekfull och vänlig kamrat. Följ dessa skötselråd för iller så bör du få en iller som uppför sig trevligt.

Illern (Mustela putorious) är den enda domesticerade arten bland familjen vesseldjur. Bland dess vilda släktingar återfinns t ex vesslor, mink, skunk och utter. Illern tämjdes för ett par tusen år sedan. Den användes ursprungligen till att jaga gnagare och kanin. På många håll i Europa, och även här i Sverige, används fortfarande iller till kaninjakt. I slutet av 1800-talet började illern även användas som rent sällskapsdjur. På 1990-talet ökade populariteten dramatiskt. T ex i USA beräknades det 1994 finnas 7 miljoner sällskapsillrar!

En iller trivs ofta mycket bra i sällskap med andra illrar, och även tillsammans med hund och katt. Det kan däremot bli problem att ha iller kombinerat med fågel, kaniner, små gnagare eller reptiler.

Fysiologi

En illerhona är dräktig i 42-44 dygn. Kullen brukar omfatta 2-17 valpar. I medeltal 8 stycken. Valparna är födda döva och med stängda ögon. Ögonen öppnas och de börjar höra vid 3-5 veckors ålder. Mjölktänderna börjar tränga fram vid 2 veckors ålder. Då kan de börja äta fast föda. Valparna kan vanligen avvänjas till att bara äta fast föda vid 6-8 veckors ålder. Valparna präglas starkt under de första levnadsmånaderna. De bör få så mycket social träning som möjligt under denna period för att bli ett trevligt husdjur.

Valparna når sin slutliga vikt vid 4-6 månader. Hanarna brukar bli större än honorna. Båda könen genomgår periodiska viktförändringar. Det är inte ovanligt att en iller ökar 30-40% av sin kroppsvikt på hösten genom att skaffa sig ett lager av fett under huden. Denna fettdepå försvinner sedan på våren igen.

En iller blir vanligen ca 7 år gammal. Enstaka individer kan nå 10-12 års ålder.

Skötselråd för iller – utfodringen

Mat

Iller är carnivorer, dvs de är strikt köttätande. Man har visat att iller bara kan utnyttja aminosyror från köttproteiner. De kan inte bryta ner aminosyror från växtproteiner. Tidigare var det svårt att få tag på kommersiella illerfoder. Många djurägare fick därför rådet att utfodra illern med kattmat i stället. Under de senaste åren har det dock börjat dyka flera speciella illerfoder. Iller har behov av hög proteinnivå i fodret, mellan 32-38%. De har också behov av högt fettinnehåll, ca 20-30%. Ett foder med lägre fettinnehåll än detta kan leda till torr skör päls och kliande hud.

Ett alternativ till kommersiella foder är att utfodra illern med olika slags köttprodukter. Det kan till exempel vara döda möss, råttor och kycklingar. Det är en utfodring som efterliknar vad den vilda illern skulle äta. Observera att man då inte får utfodra med bara rent kött. Fodret ska även innehålla skelettdelar och inälvor. Alternativt är det viktigt att ge extra tillskott av kalk och vitaminer.

Maten ska ges torrt utom i de fall då det finns medicinska skäl att ge det uppblött. Maten ska lämnas framme att ätas då illern har lust. Denna utfodringsmetod ger bara i sällsynta fall upphov till fetma.

En iller måste ha kontinuerlig tillgång till mat och vatten på grund av djurets snabba ämnesomsättning. Många äldre illrar drabbas av sjukdomen insulinom. Det leder till lågt blodsocker på grund av att bukspottkörteln producerar ökad mängd insulin. För dessa illrar är det speciellt viktigt att alltid ha tillgång till foder så att de bättre kan reglera sin sockerbalans.

Vatten

Rent färskt vatten ska alltid finnas tillgängligt. Vattnet kan ges antingen i en vattenflaska eller i en tung keramikskål. Illrar tycker om att leka med sitt vatten och vänder gärna upp och ned på skålen. Det bör hållas i minne då man väljer lämplig vattenskål.

Vitaminer

Om din iller får ett högkvalitativt foder behöver du inte ge tillskott av vitaminer till ett friskt djur. Vid vissa typer av sjukdomar kan din veterinär rekommendera tillskott av vissa vitaminer.

Frukt och grönt

Många illrar älskar en bit frukt eller grönsaker. Dessa ska ges i mycket sparsam mängd eftersom illrar inte kan bryta ner fibrer ordentligt. Om alltför mycket frukt eller grönsaker ges kan detta orsaka diarré. Tumregeln är att inte ge mer än en rågad tesked om dagen av något ”godis”. Några favoritfrukter och grönsaker är gurka, grön paprika och melon.

Matrester

Ge aldrig din iller matrester som innehåller mycket socker! Illern får i naturen inte i sig speciellt mycket socker i sin kost, och att utfodra med matrester rika på socker anstränger illerns bukspottkörtel kraftigt.

Fettsyretillskott

Som nämnts ovan har iller ett stort behov av fett i födan. Det kan vara nödvändigt för vissa djur att få tillskott av fettsyror för att förbättra pälskvaliteten. Detta är vanligen mest nödvändigt under vintern. Då är luften i våra hem är mycket torr och skadlig för illerns hud och päls. Vi rekommenderar användandet av något fettsyretillskott avsett för katter. Ge 1/8-1/4 tesked per iller dagligen på maten. Många illrar älskar smaken och äter det direkt från en sked!

Hårbolls – laxativ

Ansamlandet av hår i magsäcken är mycket vanligt hos iller, framför allt hos djur över ett års ålder. Det kan leda till dyrbar kirurgi för att avlägsna håret. Det är mycket enklare att förebygga hårbollar med användning av ett hårbollslaxativ avsett för katter (kattmalt). Dessa produkter är vanligen klibbiga pastor från en tub. Illern älskar smaken! Vi rekommenderar att ge en remsa på 2,5 cm var tredje dag. Medlet fungerar som smörjande i tarmen. Det orsakar inte diarré. Om ditt djur inte har smakat detta förut, är det ibland nödvändigt att smörja lite på läppen för att vänja illern vid smaken.

Skötselråd för iller – miljön

Illern är till sin natur nyfiken och kan ta sig igenom mycket små utrymmen. Det är därför viktigt att ”illersäkra” ditt hem innan du tar hem illern. Kontrollera noga alla rum som illern kommer att vistas i. Försegla alla hål och öppningar som är större än 2,5 cm i diameter. Kontrollera att illern inte kan ta sig ut genom öppnade fönster. Man kan  t ex nätskärmar för fönstren. Kontrollera öppningarna runt rör, element m m. Vissa valpar är tillräckligt små för att pressa sig under dörrar.

Illrar är så små och tysta att du vanligen inte hör dem närma sig. Det är lätt att kliva på dem när de sover under mattor eller plötsligt dyker upp under din fot. Deras förkärlek för att uppsöka tunnlar och deras inbyggda nyfikenhet försätter ofta illern i farliga situationer. Illern kan exempelvis obemärkt krypa in i kylskåp, ugnar, genom balkongräcken, genom ytterdörren. Den kan till och med hamna i tvättmaskinen tillsammans med kläder som den låg och sov under. Andra faror är bäddsoffor och fåtöljer med fjädrar i. Den enklaste lösningen för att undvika problem är att lära din iller goda vanor. Och att vara ständigt uppmärksam.

Bur

Ett alternativ för att minska skaderisken är att din iller har en stor bur att bo i när du inte är hemma och ser till den. I buren bör finnas gott om plats att röra sig på, en sovhörna samt leksaker att hålla sig sysselsatt med. Enligt jordbruksverkets är minsta tillåtna yta 5 kvadratmeter.

Sovyta

En avskärmad hörna där din iller kan sova är nödvändigt. Annars kan den frustrerad och oupphörligt försöka gräva sig en lya. En sovhörna kan göras så enkel som med en handduk eller T-shirt, en papp- eller trälåda med ett hål i sidan, ärmen på en sweatshirt m m. Vissa illrar tycker om att tugga på och äta handdukar eller tyg. I så fall bör du använda en låda av något slag som sovyta. Då minskar du risken för att din iller drabbas av förstoppning i tarmen av uppätet tyg. Ätandet på tyg är ofta ett beteende hos unga illrar. Det brukar upphöra runt 1 års ålder. Det kan också ses ibland när illern inte alltid har tillgång till mat.

Kisslåda

Illrar kan tränas att bli nästan rumsrena. En liten låda med låga kanter ska placeras i det hörn som illern valt ut till toalett. Du kan använda kattsand (undvik parfymerade sorter) eller pelletterat strö i lådan. Största problemet med kattsand är att vissa illrar vill ligga i lådan. Då kan kattsanden torka ut deras päls och göra den skör och matt. Illrar täcker inte över urin och avföring efter sig. Det är därför nödvändigt att rengöra lådan ofta för att minska på lukten. Då illern är lös i huset kan det vara nödvändigt att placera ut flera lådor eller tidningar i olika hörn. Illrar inte är så bra på att återvända till ”hemmet” för att gå på toaletten.

Säkra hemmet

Ge aldrig din iller några gummileksaker! Illrar tycker om att tugga och svälja gummi. Det kan leda till förstoppning i tarmen och dödsfall. Se till att göra ditt hem illersäkert. Avlägsna alla föremål av gummi. Det kan vara öronproppar, stereohörlurar, skor med gummisulor, rörisolering, gummiband och dylikt. När du ändå håller på – kryp omkring på alla fyra och leta efter flykthål eller gömställen som illern kan försvinna i!

Illern tycker också om att gräva sig in i möbler och madrasser på jakt efter ett mysigt sovställe. I detta arbete kan illern svälja skumgummistoppning och utveckla tarmförstoppning. Det är viktigt att täcka över bottnen på möbler med t ex plywood för att undvika detta. Fåtöljer med fjädrar i kan också vara en fara för din iller. Det har skett dödsfall då illern blivit ihjälklämd då någon satt sig i fåtöljen med illern gömd inuti fjädern!

Säkra leksaker för iller

Säkra leksaker för din iller är nylonben, ping-pong och golfbollar, små burkar, papperspåsar, affischrör av papp. Mycket hårda plastleksaker går också bra. De flesta leksaker av tyg är också lämpliga. Kontrollera dock noga under den första veckan att ditt djur inte tuggar bort delar av leksaken.

Vaccinationer

Iller ska vaccineras mot valpsjuka eftersom detta är en sjukdom som ger nästan 100% dödlighet hos iller. Även fast ditt djur bor inomhus kan du föra med dig viruspartiklar hem via skor eller kläder.

Vaccintillverkaren rekommenderar att en valp efter en vaccinerad hona vaccineras vid 10 veckors ålder. Sedan årligen. Om honan ej var vaccinerad börjar man vaccinera valpen något tidigare. En boosterdos ges då efter 4-6 veckor och därefter årligen. En dräktig hona bör inte vaccineras.

Illerlukt

Illern bildar ett oljigt sekret på huden. Detta sekret har en mycket stark doft hos den vuxna okastrerade hanen och honan. Doften kontrolleras av könshormoner. Därmed minskar den till stor del om djuret kastreras. En viss doft kan även förknippas med analsäckarna (doftkörtlarna). Denna doft märks bara då illern sprayar ut sitt material. Det sker oftast i samband med en skrämmande situation eller då djuret är extremt upphetsat. De flesta djur tömmer inte ut innehållet speciellt ofta. Då det händer känns doften bara några minuter. Det är därför onödigt att operera bort analsäckarna på illern annat än vid sjukliga tillstånd i dessa.

Bad

Badning ska ske med ett skonsamt schampo för djur. Iller behöver inte badas ofta, En gång i månaden är ett absolut maximum utom i de fall då medicinska skäl kräver tätare bad. Badning avlägsnar viktiga fetter från huden och kan leda till en torr kliande hud om det görs för ofta.

Medicinska problem hos iller

Kastrering

Kastrering av både honor och hanar brukar utföras då djuret uppnått könsmognad. Det sker vid ca 6-8 månaders ålder. Genom att kastrera honan minskas risken för dödlig blodbrist (se nedan). Kastration av hanen minskar risken för eventuellt aggressivt beteende mot andra hanar i samband med brunstperioder. Kastrationen minskar även något på den speciella illerdoften.

Det finns misstankar om att kastrering kan bidra till den stora förekomsten av binjuresjukdom (se nedan) hos iller.  Under de senaste åren har man på prov börjat utföra så kallad kemisk kastrering i stället för att operera illern. Vid kemisk kastrering förs ett ”mikrochip” in i nackskinnet på illern. Chipet avger under en lång tid ett slags antihormon som dämpar illerns egen produktion av könshormon. Eftersom metoden är ny vet vi ännu inte om detta är det bästa sättet att undvika binjuresjukdom. Det fungerar i alla fall bra som ett alternativ till kastrering. Med tiden avklingar dock hormonavsöndringen från chipet. Då börjar illern åter visa tecken på hormonell aktivitet. Hos en hane börjar testiklarna växa till igen och han börjar få en tydligare illerlukt. Hos en hona kan vulva börja svullna. Sannolikt har chipet effekt i ca 18-24 månader. När effekten har avtagit kan ett nytt chip sättas in.

Dödlig blodbrist hos honor

När illerhonan kommer in i sin brunstcykel, kvarstår hon vanligen i brunst tills hon paras. Att honan är i brunst ses genom att vulva svullnar upp kraftigt. Efter parning, eller om honan med hormonell behandling tas ur brunst, så återgår vanligen vulva till normal storlek inom 2-3 veckor. Under brunstperioden är nivån av könshormoner, östrogen, mycket hög. Det kan leda till en hämmande effekt på benmärgen (benmärgsdepression). Hormonnivån leder till att benmärgen gradvis slutar att bilda vita och röda blodkroppar. Tillståndet sker mycket gradvis. Så småningom visar illern yttre symptom på blodbrist. Då är tyvärr tillståndet i benmärgen ofta alltför långt gånget för att det ska gå att rädda illern trots intensivbehandling.

Tillståndet kan förhindras genom att djuret kastreras i tid. Antingen via en operation eller genom insättandet av ett hormonchip.

Ibland vill djurägaren avla på din illern, men inte under den första brunsten. Då kan man ge din den en korttidsverkande hormoninjektion för att få henne att komma ur brunsten. Hormonbehandlingen kan inte inledas förrän efter ca 10 dagars brunst. Då honan kommit ur denna brunst händer det ofta att en förnyad brunstperiod inträder ca 40-50 dagar efter behandlingen.

Förkylning och influensa

Iller är mycket känslig för människans förkylningar och influensa. De utvecklar samma symptom som människor. Näsan rinner, ögonen vattnar sig, de kan nysa eller hosta samt matvägra i flera dagar. Ibland kan djuret få diarré. Om denna är riklig, blodig eller förknippad med intensiva avföringsförsök eller gnällande, så ska du kontakta din veterinär. Vid okomplicerad influensa krävs vanligen ingen medicinering. Då räcker det med omvårdnad och observation samt vila i 5-7 dagar. Om ditt djur helt tappar aptiten, får grönt eller gult ögon- eller näsflöde, eller blir mycket svagt och nedsatt, ska du genast kontakta din veterinär.

Valpsjuka

Iller är mycket känslig för valpsjuka. Valpsjuka är en dödlig sjukdom som även drabbar hundar. Sjukdomen yttrar sig oftast först i aptitlöshet kombinerat med kraftigt varigt flöde från näsa och ögon. Senare ses ofta utslag under hakan och i ljumskarna. Och trampdynorna blir kraftigt förtjockade. För att skydda din iller bör den därför vaccineras regelbundet mot valpsjuka.

Främmande föremål i magsäck eller tarm

Som tidigare nämnts äter illrar gärna på gummi. De har också lätt att utveckla hårbollar. Andra föremål som illrar är kända för att sätta i sig är mjuka plastsaker, bomullstussar, ben och handdukar. Symptomen på ett främmande föremål som fastnat i mage-tarm varierar beroende på var föremål fastnat. Det kan yttra sig som gradvis avmagring, slöhet, kräkningar, ihållande tjärliknande avföring och nedsatt aptit. Om något av dessa symptom ses hos din iller, tveka inte att få djuret undersökt så snart som möjligt!

Hjärtfel, Kardiomyopati

Detta är en sjukdom som ses både hos iller, hund och katt. De flesta drabbade illrar är hanar över 3 års ålder, men sjukdomen kan även drabba honor och ses i alla åldrar. Symptomen kan inledningsvis vara vaga med något minskad aptit och lite tyngre andning. I senare skede får illern påtagligt jobbigt att andas, och kan ibland även bli rundare om magen på grund av vätskeansamling. Med en tidig diagnos kan illern behandlas med hjärtmedicin.

Tumörsjukdomar

Illern tillhör de djurslag som har mycket hög frekvens av tumörsjukdomar. Studier i USA har visat att hos iller över 3 års ålder har ca 30% av djuren någon typ av tumör.

De vanligaste sjukdomarna är:

Insulinom:

Insulinproducerande mycket små tumörer i bukspottkörteln. Den ökade insulinnivån leder till att illern får svårt att reglera blodsockernivån. Symptomen är först mycket svaga, som muskelsvaghet och trötthet, eller ökat dreglande och gnuggande med tassarna mot munnen på grund av illamående. Senare ses exempelvis darrningar i muskulaturen, vinglighet, svimning och i grava fall kramper. Med tidig diagnos kan en operation ofta leda till ca 6 månaders symptomfrihet. Vid återfall kan sedan medicinsk behandling förbättra livskvaliteten för illern. Sjukdomen går dock ej att bota. Det beror på att tumören nästan alltid har hunnit sprida sig till andra organ innan diagnosen ställs.

Binjuretumör:

Hormonproducerande tumörer i ena eller båda binjurarna. Leder till ökad halt av olika könshormoner. Vanliga symptom hos honor är att vulva svullnar och illern visar brunstbeteende trots tidigare kastration. Hos båda könen ses ofta förtunnad päls som även blir torr och glanslös. Håravfallet börjar ofta på svansen och sprider sig framåt. Huden blir skörare och kliar. Bakbenen blir så småningom försvagade på grund av minskad muskelmassa .Och magen kan bli rundare på grund av ökad fettansättning. Diagnosen kan ställas med hjälp av blodprov.

Behandlingen är tills för något år sedan varit medicinsk eller kirurgisk. Man kan vid operation avlägsna den ena binjuren för att på detta vis minska mängden av hormon i kroppen. Väljer man medicinsk behandling så kan man ge hormonbehandling en gång per månad som dämpar den onormala hormonproduktionen i binjuren. Den allra nyaste behandlingsmetoden är att sätta in ett mikrochip med ett antihormon under nackskinnet. Alltså samma behandling som ges vid kemisk kastration. Sjukdomen innebär oftast inget egentligt lidande för djuret, utan med god omvårdnad kan illern trots sjukdomen ofta leva gott i flera år.

Lymfosarkom:

Detta är en tumör i de vita blodkropparna (lymfocyterna), som antingen kan finnas enbart i blodet (leukemi), eller i ett eller flera inre organ. Vid den senare formen leder ansamling av förändrade lymfocyter till en förstoring av det drabbade organet, och även till en försämrad funktion. Sjukdomen kan drabba iller i alla åldrar. Symptomen varierar helt med vilket organ som drabbas. Diagnos kan ofta ställas via blodprov, antingen enbart eller i kombination med benmärgsprov eller vävnadsprov från misstänkt drabbat organ. Sjukdomen är hos iller mycket svårbehandlad. Det finns dock enstaka rapporter om cellgiftsbehandlade illrar. Man misstänker att sjukdomen orsakas av ett virus (i likhet med hos katt). Smittspridningen är dock ännu inte känd.

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker om du behöver hjälp med din iller.

Skötselråd för iller.

Iller är ett trevligt husdjur. Ibland behöver de träffa veterinär.