Skötsel av landsköldpadda

Landsköldpaddor är långlivade och ofta långsamma djur. De kan ofta bli mellan 50-100 år gamla om de hålls under gynnsamma omständigheter. Det finns totalt ca 50 arter. Landsköldpaddor varierar avsevärt i storlek. Små arter som t ex morisk landsköldpadda (Testudo graeca) blir sällan längre än 25 cm. Leopardsköldpaddor (Stigmochelys pardalis) kan bli uppåt 60 cm långa och väga 30 kg. Galapagossköldpaddor (Geochelone elephantopus) kan bli mer än 90 cm långa. Skötsel av landsköldpadda varierar mellan de olika arterna.

Landsköldpaddornas naturliga miljö kan variera kraftigt. Arter som morisk landsköldpadda, stäppsköldpadda och leopardsköldpadda kommer från relativt torra miljöer. Deras mat ska utgöras av mycket fibrer som torkat gräs. Rödfotad (Chelonoidis carbonaria) och gulfotad sköldpadda (Chelonoidis denticulata) lever i gränslandet mellan Sydamerikas stäpp och regnskogar. De behöver mer luftfuktighet och mer frukt och grönsaker i utfodringen.

Nedan följer en sammanfattning av generella råd angående utfodring och skötsel av landsköldpadda. Denna mer allmänt hållna beskrivning följs sedan av en kort sammanfattning om de vanligaste arterna. Generellt sett kan sägas att alla arter av landsköldpadda kräver att djurägaren mycket noga läser på och sätter sig in i de skötselkrav som just deras art kräver. Tänk också på att så gott som alla arter mår bäst av att få vistas utomhus under delar av sommaren. Har man inte möjlighet att erbjuda sin landsköldpadda en sommarhage bör man kanske hellre välja något annat husdjur.

Skötsel av landsköldpadda – miljön

Vi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi. I takt med det har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret. Då utvecklas sjukdomar lättare. Felaktig miljö kan även ha en direkt effekt på sjukdomsfrekvenser. Till exempel genom att torr luft leder till uttorkning med risk för njurskador och urinstensbildning.

Terrarium, utrymme

”Buren” bör utgöras av en öppen välventilerad träkonstruktion. Det kan till exempel vara en hemmabyggd plywood-bur. Den måste vara vattensäkrad genom att den t ex målas med epoxyfärg för sjöbruk eller dylikt. Därefter noga torkad och luftad innan sköldpaddan sätts dit. Akvarier är inte lämpliga förvaringsutrymmen, eftersom ventilationen i dessa blir nedsatt.

Väggarna till buren bör vara relativt höga, eftersom sköldpaddor kan klättra förvånansvärt bra. Det bör dessutom inte gå att se ut genom väggarna. Många sköldpaddor blir stressade av att vilja komma utanför sin begränsade yta. Det är inte någon bra idé att låta sköldpaddan gå fritt inomhus, eftersom den då utsätts för drag och nedkylning, framför allt vintertid.

Lådan ska vara stor nog så att sköldpaddan kan få motion. En landsköldpadda kräver mycket utrymme! Djurskyddslagen anger som minimimått för en landsköldpadda som är max 20 cm lång, ett utrymme om minst 1 kvadratmeter, t ex 1,7 m långt och 60 cm brett! För en större sköldpadda, upp till 40 cm lång, krävs en bur på minst 3 kvadratmeter.

En mycket bra beskrivning till hur man bygger en bra trälåda att hålla landsköldpaddor i hittar du hos Tortoise Trust. Under Articles och rubriken Habitats and Housing finns artikeln Building a Tortoise Table Habitat.

Idén med denna låda är att man i lådan placerar flera frölådor på botten (inomhusväxthus). De olika lådorna kan fyllas med olika slags material för att ge en varierad miljön för sköldpaddan. De är enkla att lyfta ut för rengöring. För att göra det extra enkelt kan man ha extralådor färdigfyllda och sätta in vid rengöringen. Då kan man rengöra de smutsiga lådorna i lugn och ro. Läs mer under bottenunderlag nedan.

Till arter som kräver högre luftfuktighet, t ex skogssköldpaddor, så kan det vara bra om lådan delvis kan förses med ett lock.

Temperaturen är viktig vid skötsel av landsköldpadda

Alla reptiler är så kallade ektoterma (gammal benämning ”växelvarma”). Det innebär att de inte själva kan reglera sin kroppstemperatur. Därför är det viktigt att sköldpaddans miljö erbjuder en mängd olika temperaturer. Då kan djuret själv kan välja den temperatur som passar den typ av aktivitet som pågår. Detta kallas att erbjuda sköldpaddan en värmegradient. Ett annat uttryck för detta är POTZ som kommer av det engelska uttrycket ”preferred optimal temperature zone”, och alltså avser det temperaturområde som djuret föredrar att vistas i. För de flesta landsköldpaddor ligger POTZ mellan 22-30 grader.

Att arrangera en värmegradient

En temperaturgradient kan arrangeras genom att man använder sig av olika typer av värmekällor i kombination. Genom att använda vanliga spotlights och keramiska värmelampor (ger endast infraröd värme och inget ljus) bör det gå bra att arrangera olika temperaturer på olika platser i terrariet. På  något ställe bör dessa kombineras så att sköldpaddan får en ”solplats” där den kan värma kroppen ordentligt. På denna solplats bör värmen uppgå till ca 32-35 grader. Omgivningen runt omkring denna solplats kan hålla alltifrån 15-25 grader. Nattetid klarar sig sköldpaddan med normal rumsvärme. Att hela dygnet ligga i en konstant hög värme över 28 grader innebär en stress för kroppen och minskar intresset för att äta. Det har även visat sig att tillväxten sker långsammare och mer normalt om nattemperaturen är betydligt lägre än dagstemperaturen.

Viktigt med solplats

Att söka sig till en solplats för att värma upp kroppen är mycket väsentligt för en sköldpadda. Det naturliga beteendet är att sköldpaddan först solar, sedan äter. För att smälta maten måste en mängd olika matsmältningsenzymer träda i funktion. Det gör de först när sköldpaddans kropp har uppnått minst 30 grader. En frisk sköldpadda söker normalt sett alltid upp det varmaste stället i terrariet och ligger där tills den uppnår önskad temperatur varefter den går sin väg. En sjuk sköldpadda väljer ofta en plats runt 30 grader. Där ligger den sedan kvar utan att röra sig. En mycket sjuk sköldpadda undviker värme och försöker i stället att gå i dvala! Tänk dock på att även helt friska sköldpaddor kan ta naturliga vilopauser. Det sker framför allt på hösten, då de drar sig undan till en svalare plats och kanske gräver ner sig några dagar.

Det är dock inte så att arter från torra klimat konstant måste vistas i höga temperaturer. Varierade temperaturer är mycket mer riskfritt. Faktum är att de flesta medelhavssköldpaddor dramatiskt minskar sin aktivitet när temperaturen går över 30 grader. De söker sig då till grottor, gropar eller under rötter i vegetationen. Där får de ett svalare, mer fuktigt mikroklimat där avdunstningen från kroppen minskar.

Undvik värme underifrån

Undvik värmekablar eller värmedynor under terrariet. Denna typ av värmekällor inte stimulerar inte sköldpaddans naturliga beteende att söka sig en solplats. En sköldpadda som söker svalka försöker dessutom instinktivt att gräva sig nedåt. Om det alltså finns en värmekälla under terrariet blir resultatet då helt fel. Ju mer sköldpaddan gräver desto varmare blir den! Detta leder till stress för djuret, vilket i sin tur påverkar immunförsvaret negativt.

Extra värme vid sjukdom

Tänk också på att vid sjukdom bör sköldpaddan ha betydligt varmare än vanligt. Dagtid bör temperaturen hållas konstant kring 30 grader i 16-18 timmar, och nattetid runt 25 grader. Reptiler får inte feber som en försvarsreaktion vid sjukdom – genom att öka värmen i terrariet ”ger vi” sköldpaddan feber och stimulerar därigenom immunförsvaret.

Ljus

De flesta landsköldpaddor kommer från klimat med mycket hög ljusintensitet. De behöver alltså mycket ljus under många timmar av dygnet. Ljuset bör utgöras av en kombination av ”vanligt” ljus från glödlampor eller ljusrör, samt UV-strålning. UV-ljus krävs för att sköldpaddan ska kunna utnyttja sig av D-vitamin och därmed kunna ta upp kalcium från fodret. Utan tillgång till UV-ljus är risken stor att sköldpaddan drabbas av en bristsjukdom som yttrar sig i deformation av skölden. Bästa källan för UV-strålning är naturligtvis solen! I brist på tillgång till sol är någon typ av UV-ljusrör eller UV-lampa det bästa vi kan erbjuda våra sköldpaddor. Dessa ger en svag UV-strålning (2-5%) som varken är farligt för sköldpaddan eller människor i dess omgivning. UV-ljuset bör finnas på 30-45 cm avstånd från sköldpaddan och stå på 12 tim/dag.

Tänk på att ett UV-ljusrör bör bytas minst en gång per år och helst en gång i halvåret. Trots att de fortsätter att lysa, och alltså lurar oss att tro att de fungerar, så förlorar de ganska snabbt sin UV-strålande förmåga!

Ljuset bör sommartid vara påslaget 14 timmar per dygn, vår/höst ca 12 timmar per dygn. Om sköldpaddan inte tillåts gå i dvala bör ljuset vara påslaget 14 timmar per dygn året runt.

För att efterlikna en naturlig miljö är det allra bästa om man kan ha belysningen på i lite varierande grad under dygnets ljusa timmar. Har man flera ljuskällor kan dessa ha olika insatta tider på timern, så att ljuset blir lite svagare under för- och eftermiddag, och starkare mitt på dagen. Vissa dagar kan man till och med släcka delar av belysningen då och då för att efterlikna molniga dagar.

Underlag, mikroklimat

I sin naturliga miljö tillbringar sköldpaddor mycket tid under lövverk på marken, eller i klippskrevor eller jordhålor. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat. Det vill säga ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta oerhört mycket högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus. Där är luftfuktigheten i stället extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret.  Med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler. Dessutom har det visat sig att detta även har stor betydelse för felväxta ryggsköldar hos sköldpaddor, så kallad pyramidbildning.

Underlaget

I fångenskap är det alltså viktigt att underlaget i sköldpaddslådan medger bildandet av mikroklimat på olika ställen. Dessutom bör underlaget helst bestå av något som sköldpaddan kan gräva ner sig i. Att kunna gräva ner sig är ett viktigt sätt för sköldpaddan att skydda sig från både kyla och värme. Ett underlag av jord eller grus är därför naturligt (blandning 50/50). Ett fast underlag är även viktigt så att sköldpaddan kan röra sig på ett naturligt sätt. En nackdel med naturliga underlag är att sköldpaddan ofta äter av det. Jord, men framför allt grus eller stenar, orsakar lätt förstoppningar. Låter man sköldpaddan bada ofta är dock riskerna med ett naturligt underlag små.

Ett sätt att skapa ett bra klimat för sin sköldpadda är att använda den ovan beskrivna metoden med flera frölådor (eller andra sorters plastbaljor) bredvid varandra på botten av trälådan.

Olika lådor kan fyllas med olika slags material, till exempel:

• En blandning av jord och sand i en, minst 5 cm djupt. Blanda gärna i lite färsk sphagnummossa (vitmossa/torvmossa) eller vermiculit (mineralprodukt). Båda dessa material finns att köpa i blomsteraffärer. Du kan även använda torra löv eller annat fuktighetsbevarande ämne. På ytan kan en ihålig trädstam placeras som gömställe. Ytlagret i denna låda duschas regelbundet för att behålla en viss fuktighet (men ej vara blött).
• Planterade växter i en, ger skugga och tillgång till gömställe.
• Stenar i en, varierande storlek, dock så stora att sköldpaddan ej kan svälja dem. Flata stenar eller kakelplattor kan läggas ovanpå och används som utfodringsplats.
• Samt löst ihopvikta handdukar i en, medger grävande och utgör gömställe.

Denna blandning av underlag är billigt, lätt att rengöra, ger bra möjlighet för att skapa olika temperaturzoner, samt ger bra möjlighet för utveckling av mikroklimat. Nedsölad ytbeläggning skopas bort allt eftersom det uppstår. Allt underlag (sand+jord) byts ut ca var tredje vecka. Stenarna rengörs och kokas alternativt upphettas i ugn var tredje vecka. Handdukarna tvättas självklart i takt med att de blir nedsmutsade.

Nackdelar med andra typer av underlag:

• Tidningspapper:  medger ej mikroklimat, medger ej grävande.
• Bark:  idealisk miljö för kvalster och mikroorganismer, kan ge stora skador om äts upp.
• Kalcisand:  kan orsaka ögonirritation, förstoppning, samt är mycket uttorkande.

Vattenskål

Vattenskålen ska vara större än sköldpaddan så att den kan lägga sig i blöt i den. Skålen ska vara vid och tung, så att den inte tippar över. Den ska även ha låga sidor så att sköldpaddan lätt tar sig i och ur. Vattennivån ska aldrig vara djupare än ögonnivån för att undvika drunkningsrisk. Landsköldpaddor är dåliga på att simma! Öken- och stäppsköldpaddor ska ligga i blöt 30-60 minuter minst en gång per vecka. Skogssköldpaddor bör blötläggas minst 2-3 ggr per vecka. Ungar måste blötläggas dagligen. Även vuxna sköldpaddor mår bra av att badas ofta! Vattnet måste hållas rent eftersom sköldpaddorna ofta sköter sin avföring i vattnet. Tillgång till vatten är viktigt! Om detta glöms bort blir sköldpaddan uttorkad och kan drabbas av gikt.

Gömställe

Se även till att sköldpaddan har tillgång till ett skyddat område där den kan gömma sig undan och vila. Detta gömställe ska likna en liten mörk grotta för att ge sköldpaddan trygghet. Se mer om detta under punkten Mikroklimat.

Undvik trängsel! Även om många sköldpaddor föredrar att ligga tätt sammanpackade ska varje djur ha möjlighet att dra sig undan till ett eget gömställe. Blanda inte olika arter i ett terrarium.

Skötsel av landsköldpadda – utomhusvistelse

Utomhusburar som medger tillgång till naturligt solljus och betande är mycket bra för att hålla landsköldpaddor friska. Under perioden maj-september kan sköldpaddor med fördel vistas ute så mycket som möjligt. Om du har en riktigt bra utomhusbur med ett väl isolerat hus där sköldpaddan kan söka skydd för starkt solsken, regn, vind och kyla, så kan sköldpaddan vistas ute dygnet runt. Annars bör sköldpaddan bara tillåtas vara ute under varma sommardagar. I sköldpaddshuset bör det finnas lucker jord att gräva ner sig i. Och gärna halm som isoleringsmateriel att söka skydd i. Går det att ansluta sköldpaddshagen till ett växthus med värmelampor installerade, så kan utomhussäsongen förlängas ytterligare.

Buren ska vara tillräckligt stor så att sköldpaddan inte äter och trampar ner allt gräs till en lervälling. Landsköldpaddor kan både klättra och gräva! Väggarna bör därför ha en inåtvikt kant för att hindra sköldpaddan att klättra över. Stängslet bör vara nedgrävt minst 35 cm djupt och omgärdas med grus för att förhindra grävande. Stängslet bör inte vara av nättyp. Sköldpaddan bör inte kunna se ut. Tänk även på att förhindra rovdjur från utsidan att komma åt sköldpaddan. Se till att det finns vatten för drickande och blötläggning.

Att anlägga en hage direkt på gräsmattan är inte lämpligt, marken där innehåller för hög fuktighet. Se till att skapa ett så varierat landskap som möjligt. Väldränerade ”torra” kullar med lågväxande växtlighet som möjliggör födosök ska eftersträvas. Variera landskapet genom att placera ut större stenar ”vinklade” mot söder som sol- och värmefångare. Här bildas ytor med betydligt högre temperatur än omgivningens. Dessa varma ytor är ett populärt tillhåll när sköldpaddan söker värme.

Olika arter klarar olika temperatur

Nattemperatur som inte understiger 10 grader, och dagtemperatur på minst 15 grader är säkra gränser för medelshavssköldpaddor från norra sidan medelhavet.

Nordafrikanska arter samt leopardsköldpaddor och skogssköldpaddor är känsligare och kräver därför högre, i vissa fall mycket högre, temperaturer. Här är det mycket viktigt att veta vilken art man har.

Regn

Du behöver inte ta in sköldpaddan varje gång det regnar. Regnet är en viktig stimulans för djuret att dricka och även att göra sig av med urinsyra. De flesta sköldpaddor som kommer från torra klimat dricker stora mängder när det regnar.

Utfodring

Merparten av alla sjukdomsfall hos landsköldpaddor orsakas av felaktig utfodring! Det är därför mycket viktigt att du försöker ge en välkomponerad matsedel, och inte förfaller i någon slentrian. Låt inte heller sköldpaddan överlista dig och bara äta en sorts favoritmat.

Det vanligaste felet vid utfodringen av landsköldpaddor är att kosten innehåller för lite fibrer, för lite kalk och för mycket proteiner!

Rent allmänt kan sägas att de vanligaste landsköldpaddorna är strikta vegetarianer. De kommer från kärva klimat med sparsam tillgång på föda. Den föda de kan söka sig är gräs, ogräs och blommor som växer på marknivå. De gnager även på lågväxande buskar och grenar. Sköldpaddan äter alltså naturligt sett en kost som innehåller mycket lite protein, max 7%,  och i stället mycket fibrer.

Viktigt med kalk

Jordmånen i sköldpaddornas naturliga hemvister är vanligen extremt kalkrik. De får i sig av denna kalk dels genom att kalket inlagras i växterna, dels när de bökar och äter på marklevande växter. Dessutom gnager sköldpaddor ofta på skelett från döda djur som de hittar i sin omgivning. Balansen mellan kalk och fosfor i sköldpaddans naturliga kost ligger på ca 4:1. I Sverige har vi däremot en mycket kalkfattig jordmån och de flesta grönsaker innehåller mycket lite kalk. Tittar man i en näringstabell över hur mycket kalk och fosfor olika grönsaker innehåller så finner man att i de allra flesta grönsaker så överväger fosforinnehållet. Det är alltså mycket viktigt att du använder rikliga mängder ren kalk som tillskott i maten. Lämpliga kalkkällor är kalciumkarbonat eller kalciumlaktat.  Du kan t ex köpa foderkalk hos Lantmännen eller sepiaskal på en djuraffär.

Gräs, grönsaker och hö

Den mest idealiska kosten vi kan erbjuda en landsköldpadda är den mat den äter utomhus under sommaren. De flesta av våra vanliga grässorter, ogräs och sommarblommor är alldeles utmärkt utfodring för en landsköldpadda. Har man inte möjlighet att låta sköldpaddan gå ute under sommaren, så kan man i stället själv gå ut och plocka olika blad, gräs och blommor. Dessa kan t o m torkas och användas vintertid som utblandning av de grönsaker man då köper i grönsaksdiskarna.

Allra bäst är att försöka få tag i obesprutad mat. Det gäller vare sig du hämtar maten själv ute i naturen eller köper den i grönsaksdiskar. För oss människor som kanske bara äter lite grönsaker i en sallad då och då är kanske risken för kemikalier i maten försumbar. En sköldpadda som enbart äter denna typ av mat kan dock mängden kemikalier som sköldpaddan får i sig under sin livstid bli avsevärd.

För att öka fiberhalten i fodret kan man även vänja sköldpaddan vid att äta hö! Försök få tag i hö av god kvalitet, helst från ett stall. Det finns även hö för gnagare att köpa på djuraffärer. Bäst är om du får tag i alfalfahö (även kallat luzernhö). Det kan vara svårt för sköldpaddan att äta de långa höstråna varför det kanske går lättare om du klipper sönder höet i småbitar. Alternativt smular ner det i den övriga grönsaksblandningen. Vissa sköldpaddor kan bli irriterade i näsan av de torra partiklarna i höet, och få problem med ”rinnande näsa”. Försök därför få tag på ett bra, grönt och dammfritt hö.

Helfoder

I takt med att kunskapen om landsköldpaddor har ökat, så börjar det nu komma alltfler färdiga helfoder på marknaden. Flera av våra bästa sköldpaddsuppfödare har med god framgång utfodrat sina djur med torrfodret PreAlpin Testudo. Det är ett torvliknande helfoder som antingen kan ges torrt, eller blötas upp med vatten. Som komplement till detta ges diverse torkade växter, t ex svartkämpar, maskrosor och nässlor. Det finns att köpa från JB Farm via din zooaffär, eller via www.landskoldpaddor.se.  Med denna baskost räcker det att ge grönsaker var 3:e dag. Lämpliga grönsaker är då i första hand vilda växter enligt ovan. När detta inte finns att tillgå kan man ge grövre salladssorter, hibiskusblad och lite grönkål.

De nyaste rekommendationerna från våra uppfödare är:

• Till Testudo hermanni och Testudo ibera:  ge 50% torrfoder (hö, PreAlpin Testudo pellets samt torkade örter) och 50% grönsaker. Man kan då ge torrfoder ena dagen och grönsaker den andra dagen.
• Till Testudo graeca och Testudo kleinmanni ges 2/3 torrfoder och 1/3 grönsaker, t ex genom att ge enbart torrfoder två dagar i rad, följt av en dag med grönsaker.

Frukt

Tänk på att frukt innehåller mycket socker, och att sköldpaddstarmen inte är konstruerad för att bearbeta mycket socker. Frukt ska alltså ges i mycket små mängder! Medelhavssköldpaddor behöver över huvud taget inte äta någon frukt.

D-vitamin

Vintertid räcker ofta inte det upplagrade D-vitaminet som bildas under utevistelse under sommarhalvåret till för sköldpaddans behov.  Därför bör ett D3-vitaminpreparat strös på maten.

Undvik

Undvik helt grönsaker rika på oxalsyra, t ex persilja, spenat och rabarber. Dessa binder kalk i fodret och hindrar kroppen att använda detta.

Ge under inga omständigheter hund- eller kattmat, ärtor, bönor, ost, ägg, mjölkprodukter, bröd eller liknande till landsköldpaddor. Dessa produkter leder i det långa loppet till långvariga hälsoproblem.

De flesta av våra vanliga grässorter, ogräs och sommarblommor är alldeles utmärkt utfodring för en landsköldpadda.

Vinterdvala

Endast ett fåtal tempererade landsköldpaddor går i vinterdvala. Grekisk och vissa underarter av morisk landsköldpadda och rysk stäppsköldpadda är exempel på det. Alla individer i ett släkte går ej i dvala utan detta varierar mellan olika populationer. Sköldpaddorna är normalt aktiva från mars till oktober/november. Om omgivningen är varm och ljusperioden förblir 12-14 timmar ljus/dag, hoppar många sköldpaddor över att gå i dvala. Andra sköldpaddor slutar att äta på hösten oavsett yttre miljö. Sjuka, konvalescenter eller magra sköldpaddor ska ej tillåtas gå i dvala!

För en frisk sköldpadda är det en fördel om kroppen får en paus under vintern. Vinterdvala är dessutom nödvändigt för vissa arter om det ska gå att avla på djuren. För en sjuk sköldpadda kan det dock innebära katastrof att låta den gå i dvala. Under en korrekt genomförd vinterdvala går sköldpaddans ämnesomsättning ner på ”lågvarv”. Sköldpaddan ska endast förlora ca 0,1% av vikten per månad i dvala. Om sköldpaddan i stället hålls för varmt så är ämnesomsättningen hela tiden igång. Eftersom sköldpaddan sover och inte äter, kommer den därmed att gå ner kraftigt i vikt. Om sköldpaddan i stället läggs för kallt kan den riskera förfrysningsskador.

Hälsokontroll inför eventuell dvala

Det allra bästa vore att under hösten göra en hälsokontroll av sköldpaddan, inklusive blodprov, för att bedöma hälsoläget, och först därefter ta ställning till om sköldpaddan kan dvalas eller ej.

Följande råd gäller om du har en frisk sköldpadda och vill att den ska gå i vinterdvala:

• Börja förberedelserna ungefär 2 månader innan dvalan är tänkt att starta, dvs vanligen tidigt i oktober, eller då aptiten minskar på hösten.
• Minska gradvis ljusintensitet och ljusduration tills slutligen ingen tillskottsvärme ges och inga lampor i terrariet är tända.
• Ca 2 veckor före beräknad dvala slutar du att ge mat men inte vatten. Tidigare sa man ofta att det var viktigt att sköldpaddan hinner tömma tarmen helt innan dvalan påbörjas. Numera vet vi att detta är felaktigt.
• Helst ska du nu låta sköldpaddan acklimatisera sig till kallare väderlek genom att låta den bo i ett rum där temperaturen är 10-12 grader.
• Gör sedan i ordning en dubbel låda, med minst 10 cm isolering mellan de båda, och ”bädda” den inre lådan med t ex halm, rivet papper eller papperspellets.
• Lådan får inte placeras direkt på ett kallt golv.
• Lådan ska placeras på en plats som håller ca +5 grader. Temperaturen får inte understiga +3 grader, och inte överstiga +6 grader. Ha gärna en digital minimum-maximumtermometer hos sköldpaddan i lådan så att Du kan kontrollera att temperaturen under hela dygnet ligger mellan dessa grader.
• Se till att skadedjur som råttor och möss inte kan komma åt sköldpaddan i lådan.
• En liten (växande) sköldpadda dvalas i 8-10 veckor, en vuxen sköldpadda i max 14 veckor.
• Då dvalan ska avslutas värmer du sköldpaddan successivt under något dygn. Låt den därefter bada och dricka. Om allt har gått bra under dvalan bör sköldpaddan komma igång med att äta efter max en vecka.

Om sköldpaddan vaknar under dvalan är det något som är fel. Se till att sköldpaddan omgående har tillgång till värme för uppvärmning av kroppen. Försök inte dvala ner den igen!

 Hygienen är viktig vid skötsel av landsköldpadda

Detta är tyvärr ett mycket eftersatt ämne hos många reptilägare. I det fria rör sig sköldpaddan över stora landområden och kommer sällan i kontakt med sin egen avföring. I fångenskap tvingar vi sköldpaddan att leva på en mycket begränsad yta. Då sköldpaddan tömmer sin tarm kommer stora mängder bakterier ut med avföringen och urinen (allt kommer på en gång). Dessutom blir det ofta rester av icke uppäten mat som sprids runt i terrariet. Om inte hygienen är perfekt tillväxer bakterierna kraftigt, och sköldpaddan vistas alltså hela tiden i en kraftigt bakteriebemängd miljö.

För att försöka se till att hålla en god miljö i terrariet så är det viktigt att inredningen är lättstädad. Ett bottenmaterial som lätt kan bytas ut eller rengöras är viktigt. Mat- och vattenskålar ska rengöras dagligen och desinficeras en gång i veckan. Även terrariet med alla inredningsdetaljer ska desinficeras ofta. Lämpligt desinfektionsmedel är t ex utspädd klorin. Se dock till att detta dunstar ut ordentligt innan sköldpaddan sätts tillbaka i terrariet.

Tvätta alltid händerna efter att ha hanterat sköldpaddan eller dess utrustning! Tänk på att salmonellabakterier är en normal beståndsdel i bakteriefloran i sköldpaddans tarm.

Artspecifika krav

De vanligaste landsköldpaddorna som hålls som husdjur i Sverige är:

• Olika medelhavssköldpaddor tillhörande familjen Testudo.
• Leopardsköldpadda, Stigmochelys pardalis.

Rödfotad skogssköldpadda, Chelonoidis carbonaria och Gulfotad skogssköldpadda, Chelonoidisdenticulata, är inte speciellt vanliga, men dyker upp ibland i zoohandeln.

Medelhavssköldpaddor, inkl rysk stäppsköldpadda

I denna grupp ingår grekisk landsköldpadda (Testudo hermanni), morisk landsköldpadda (Testudo graeca), turkisk landsköldpadda (Testudo ibera) och rysk stäppsköldpadda (Testudo horsfieldi). Samtliga dessa sköldpaddor kommer från ett medelfuktigt klimat med mycket hög ljusintensitet. Testudo hermanni och Testudo ibera tål något torrare luft än de övriga arterna.

De viktigaste punkterna att tänka på för att skapa en lämplig miljö för dessa arter är:

• En hög ljusintensivitet, som t ex kan ordnas med UV-ljusrör samt flera spotlights.
• God ventilation.
• Måttlig till hög luftfuktighet (ca 60%).
• Rysk stäppsköldpadda är mycket känslig för fukt, speciellt i kombination med kyla.
• Bra värmeregleringsmöjligheter, dvs god spridning i terrariet av olika värmenivåer, och möjlighet för sköldpaddan att gräva ner sig om den tycker att omgivningen är för varm.
• Markväxtlighet för att efterlikna naturlig miljö och för att erbjuda gömställen.
• Riklig tillgång till kalktillskott

Leopardsköldpadda

Kommer från södra och östra Afrika från ett medelfuktigt klimat. Sköts i princip som medelhavssköldpaddor. Den bästa miljön sommartid är ett växthus innehållande en värmeplats, kopplat till en rymlig utehage. Sköldpaddan trivs bäst i en miljö där värmen varierar mellan 28-35 grader dagtid. Nattetid ska det vara mellan 20-30 grader. Temperaturen får aldrig understiga 15 grader. Den tid på året som sköldpaddan måste vistas inomhus måste den ha tillgång till ett mycket stort uppvärmt terrarium/utrymme. Dagtid ska temperaturen ligga mellan 25-35 grader med en värmeplats där temperaturen uppgår till över 40 grader. Nattetid kan temperaturen få falla till mellan 15-22 grader. Luftfuktigheten dagtid bör ligga mellan 40-60% och nattetid något högre, mellan 70-80%.

Leopardsköldpaddan ska äta relativt sett mycket fibrer. Tillskott av hö i fodret är alltså mycket bra till dessa. Gräs och hö bör utgöra 70-75% av födan. Däremot är de mycket känsliga för frukt och ska ha endast små mängder sådant i kosten.

Observera att det numera händer att den stora afrikanska sporrsköldpaddan, Centrochelys sulcata, dyker upp i zoohandeln. På grund av av dess storlek är denna art inte lämplig att hålla i fångenskap! Skötseln är annars som för leopardsköldpaddan.

Skogssköldpaddor

Gulfotad skogssköldpadda, Chelonoidis denticulata, kan sägas vara en ren regnskogssköldpadda. Den kommer från ett tropiskt vått lågland i de länder som utgör Amazonas. Den är inte speciellt vanligt förekommande i djurhandeln. Det är tur eftersom det är svårt att återskapa en korrekt miljö. Och för att denna art kan bli mycket stor. Det största hittills uppmätta exemplaret vägde 90 kg!

Den rödfotade skogssköldpaddan, Chelonoidis carbonaria, kommer från ett mycket mer varierat område. Alltifrån ett vått tropiskt klimat till ett torrt subtropiskt. I det torrare klimatet lever dock sköldpaddan ofta nära vattendrag och ansamlingar av regnvatten. Vegetationen består här ofta av torra taggiga buskar. Sköldpaddan skyddar sig mot hettan dagtid, samt mot vinterkyla, i övergivna jordhålor som kan vara upp till 2,5 meter långa.

Miljön för gul- och rödfotad skogssköldpadda

Miljön för den gulfotade samt den tropiska rödfotade skogssköldpaddan ska vara densamma sommar som vinter. Dagtid bör temperaturen ligga mellan 30-32 grader, maximalt 36 grader. Nattetid kan den få falla ner till minimum 24 grader. Luftfuktigheten bör dagtid ligga på ca 80%, nattetid ca 90%. Ljusintensiteten ska inte vara särskilt hög.  För att hålla denna höga luftfuktighet krävs ett terrarieunderlag av t ex torvmull, mossa eller barkmjöl. Tänk på att detta måste bytas mycket ofta eftersom bakterier och mögelsvamp annars frodas i den fuktiga miljön! Tillgång till en svagstrålande ultraljuskälla bör finnas, eftersom UV-strålningen når ner till marken här och var även inne i en tropisk regnskog. Terrariet bör ha en tät vegetation för att efterlikna en skogsmiljö. Det bör finnas konstant tillgång till vatten så att sköldpaddan kan dricka och bada – brist på vatten leder ofta till ögoninflammationer och luftvägssjukdomar.

Den subtropiska rödfotade skogssköldpaddan kan med fördel hållas utomhus sommartid. Klimatet får då motsvara sköldpaddans ursprungliga kalla säsong. Eftersom vårt svenska klimat dock oftast är kallare än detta bör tillgång finnas till ett uppvärmt växthus. Dagtid ska temperaturen helst ligga mellan 30-35 grader, nattetid kan den få falla till 20 grader. En viss variation bör dock eftersträvas, med temperaturer ända ner mot 17 grader både dag och natt. Vid fin väderlek ska sköldpaddan ha möjlighet att gå ute i en hage. Vid regn och kyla hålls den instängd i växthuset. I växthuset måste finnas en värmeplats där temperaturen uppgår till 40-50 grader.

Inomhus på vintern

De svala och kalla delarna av året måste sköldpaddan hållas inomhus. Denna tid ska då motsvara sköldpaddans heta fuktiga somrar vilket ställer stora krav på miljön. Temperaturen ska ligga på ca 30-32 grader med en gradient upp till 38 grader. Dessutom ska det finnas en värmeplats där temperaturen kan uppgå till 50 grader. Luftfuktigheten dagtid ska hålla 60-70%, nattetid 80%. Detta är oerhört svårt inomhus eftersom det lätt leder till problem med mögel och insekter.

Sköldpaddan ska ha tillgång till en rejält vattenskål stor nog att blötlägga sig i. Vattnet här måste bytas dagligen. Temperaturen i vattnet bör hålla ca 27 grader. I terrariet kan underlaget vara skogsjord utblandat med bark och löv, alternativt plantjord utblandat med sand och löv. Underlaget ska vara fast nog att gå på, det ska kunna absorbera vatten utan att bli geggigt. Och det ska torka upp utan att bli alltför hårt. Underlaget bör vara minst 10 cm tjockt så att sköldpaddan delvis kan gräva ner sig i det. Dessa sköldpaddor måste ha tillgång till en stark UV-belysning och hög ljusintensitet.

Utfodringen bör vara likartad för båda arterna. Huvuddelen av födan bör utgöras av fiberrika växter, t ex maskros, gräs, tistel, prästkrage, klöver, nässla med flera. Minst 30% av kosten bör utgöras av olika slags gräs, vilda örter eller hö. Frukt bör däremot endast utgöra en liten del 1-2 gånger/månad för variation. Animaliskt protein bör också ges 1-2 gånger/månad, t ex kattmat på konserv, 10 gram/kg kroppsvikt, eller möss, dagsgamla kycklingar eller fisk.

Sjukdomar hos landsköldpaddor

Bristsjukdomar

Svullna ögon

A-vitaminbrist kan ge svullna ögon. Denna sjukdom är mycket vanligare hos vattensköldpaddor som ej äter så mycket grönsaker. På grund av att ögats immunförsvar vid A-vitaminbrist blir nedsatt, kompliceras tillståndet ofta av bakteriella infektioner.  Om ögonen är så svullna att sköldpaddan inte kan se så äter den inte.

Mjuk sköld

En mjuk sköld tyder på brist på kalcium eller vitamin D i fodret. Ge sköldpaddan så mycket naturligt solljus som möjligt, men se till att den kan dra sig undan i skuggan. Om sköldpaddan hålls inomhus, använd UV-belysning för att efterlikna solljuset. Använd kalcium-vitamin D3-tillskott i fodret. Se även till att komplettera fodret med ett balanserat vitamin- och mineraltillskott för all framtid.

Värpnöd

Värpnöd kan ibland orsakas av felaktig balans av mineraler i fodret. Andra orsaker kan vara brist på bra äggläggningsplats och att honan störs av yttre faktorer. Sköldpaddshonan kan inte lägga ett/flera ägg utan hjälp. Symptom kan vara krystande och oro, eller utmattning och trötthet. Kalcium behövs för att muskulaturen, och i detta fall livmodern, ska kunna dra ihop sig ordentligt. Om en dräktig hona lider brist på kalcium i fodret blir resultatet alltså värpnöd. Orsaker kan vara felaktig utfodring, brist på tillgång till naturligt solsken, eller annan bakomliggande sjukdom. Problemet är oftast livshotande. Då värpnöd misstänks måste sköldpaddshonan genast till veterinär. Med injektioner av kalcium och hormoner kan många gånger äggläggningen komma igång. Ibland krävs dock kirurgiska åtgärder.

Missbildad sköld

Felaktig utfodring kan även ge missbildad sköld. De vanligaste orsakerna är brist på kalk i kosten, överskott av protein i kosten, samt brist på tillgång till UV-ljus. Ryggskölden kan bli ihopsjunken, skölden kan verka för liten, rygg- och bukskölden kan verka passa dåligt ihop, de små sköldarna på ryggskölden kan bli överdrivet kupiga. Kosten måste justeras, och kalktillskott ges.

Bakteriella infektioner

Lunginflammation

Lunginflammation orsakas av nedkylning och är svårbehandlat i sent skede. Symptom kan vara slött beteende, upphörd aptit, öppnande-stängande av munnen som en fisk. Sköldpaddan kan ha rinnande näsa och väsa då den andas. Isolera den genast från andra djur. Kontakta veterinär.

Böld i mellanörat

Svullen nacke, bakom eller under ögonen på ena eller båda sidorna är vanligen tecken på en böld i mellanörat. Detta är ofta en följd av vitamin A-brist eller kronisk luftvägssjukdom. Den infekterade hörselgången måste öppnas kirurgiskt och varet måste avlägsnas. Dessutom måste sköldpaddan behandlas med antibiotika.

Blodförgiftning

Blodförgiftning, dvs en allvarlig infektion som spritt sig i hela djuret, kan orsakas av ett flertal bakterier. Små infektioner, exempelvis i sår, kan vara inkörsporten för bakterien. Felaktig utfodring kan ha försvagat sköldpaddan så att infektionen lätt sprids vidare. I takt med att vitala organ blir angripna så försvagas sköldpaddan ytterligare, och andra sjukdomssymptom ses. Det kan till exempel vara kraftig rodnad i huden, samt spontana småblödningar här och var i hud och slemhinnor. Denna sjukdom kräver mycket intensiv behandling för att sköldpaddan ska kunna räddas.

Skalröta

Skalröta innebär fläckar eller förändringar i skalet, och kan orsakas av direkt yttre trauma, eller vara en följd av felaktig  utfodring, allmän försvagning, och påföljande infektion med bakterier eller svampar. Ryska stäppsköldpaddor är känsliga för fuktigt/blött bottenunderlag och kan reagera mot detta med infektioner i bukskölden. Understödjande behandling med mat, vatten och värme, samt medicinering lokalt på förändringarna eller via injektioner. Förändringarna kräver ofta mycket lång tid för att avläka.

Munröta

Munröta innebär en infektion i munnen, som oftast hänger ihop med felaktig utfodring eller allmän sjukdom. Tidiga symptom kan vara ökad salivering och rodnad i munslemhinnan. Då sjukdomen fortskrider ansamlas ostliknande var i munnen, och en dålig lukt från munnen uppstår. Intensiv behandling med rengöring av munnen, injektioner av antibiotika och vitaminer, samt tvångsmatning är oftast nödvändigt för att få bukt med denna allvarliga sjukdom.

Salmonella

Salmonella är ofta en normal beståndsdel i sköldpaddans tarm. Det orsakar sällan sjukdom hos sköldpaddor. För människor som hanterar sköldpaddan, och framför allt barn eller personer med nedsatt immunförsvar, kan bakterien däremot orsaka en allvarlig tarmsjukdom. Om man är noga med sin hygien efter hantering av sköldpaddan så är dock risken att drabbas av sjukdom liten.

Parasitsjukdomar

Sköldpaddor kan drabbas av en stor mängd olika tarmparasiter. Detta gäller dock nästan enbart viltfångade djur, eller djur som vistas utomhus sommartid.

Inälvsmask är slanka vita maskar. Exakt typ fastställs via avföringsprov. Kräver ofta receptbelagd medicin för att åtgärdas. Självklart måste terrariet, ”inredning” och underlag rengöras noga och/eller ersättas för att förhindra återinfektion. Rutinmässig avmaskning kan göras med det receptfria medlet Axilur.

Skabb ses ibland, framför allt om sköldpaddan inte hålls ren. Insektsmedel är giftiga och ska aldrig användas.

Yttre skador

Skador uppstår oftast efter slagsmål med annan sköldpadda, eller efter bett av familjens hund. Sårskador kan även uppstå efter parning. Hanen kan bli mycket aggressiv mot honan, och kan bita henne rejält.

En skadad sköldpadda måste komma under behandling av veterinär snarast. Sårrengöring och antibiotikabehandling är väsentligt. Sköldpaddan måste oftast hållas ifrån vatten för att inte försena sårläkningen. Skador i sköldarna kan lagas med någon typ av härdande lim.

Sår på bukskölden kan orsakas av infektioner på områden som konstant utsätts för nötning, t ex mot cementgolv, eller mot ohygieniskt underlag. Tvätta bukskölden dagligen, behandla eventuellt med svampmedel, och håll buren ren.

Uppätet främmande föremål

Sköldpaddor kan äta på en mängd icke avsedda föremål, till exempel grus, sten eller delar av inredning eller underlag. Det är mycket sällan som ägaren råkar se när sköldpaddan sväljer föremålet. I stället kan sköldpaddan så småningom äta allt sämre och bli avmagrad. Hos veterinär kan då orsaken upptäckas med hjälp av röntgen. Vissa föremål syns direkt på en vanlig röntgenbild, ex stenar. Ibland har dock föremålet en mindre täthet, varför en kontraströntgen måste utföras. Vissa föremål går att få ut den naturliga vägen med hjälp av lavemang. Ibland krävs dock kirurgi.

Förstoppning kan lösas genom att låta sköldpaddan blötläggas i ca 30 min per dag i ljummet grunt vatten.

Förvuxen näbb

Sköldpaddans förhornade mundelar växer hela livet. I fångenskap blir dessa ofta förvuxna, och måste klippas ner då och då. Ofta är förvuxen näbb ett tecken på felaktig utfodring eller bakomliggande sjukdom. Sköldpaddan bör därför undersökas av veterinär. Förmodligen behöver även blodprov tas.

Reproduktionsproblem(förutom värpnöd)

Erektion hos hane förväxlas ofta av en oerfaren sköldpaddsägare med ett framfallet inre organ. Sköldpaddans penis är ofta mörkpigmenterad och något spaderformad. Den fälls ut då och då under parningssäsongen, och ofta i samband med badning.

Penisprolaps:  framfallen penis som ej dras in igen, ses ibland av okänd orsak. Organets slemhinna blir torr och lätt utsatt för yttre skador. Om framfallet upptäcks tidigt kan penis ibland masseras in igen. Ofta krävs dock amputation av organet.