När reptilen får en infektion

Infektioner hör till de vanligaste orsakerna till att reptilägare tvingas kontakta veterinär. Många ägare har hört talas om olika fruktade parasiter eller bakterien pseudomonas, och är oroliga för att deras reptil ska ha blivit smittad med något sådant. Men vad många inte känner till är att reptilen nästan alltid är smittad av bakterier som kommer från reptilen själv eller miljön hemma. Därför finns det mycket du själv kan göra för att förebygga infektion hos ditt djur. 

Reptiler och bakterier

Många tror att smittande bakterier är något som kommer utifrån. Eftersom reptilen lever i sitt terrarium eller i hemmet utan att utsättas för bakterier utifrån, tänker du kanske att din reptil ska slippa att smittas av bakterier och på så sätt undvika infektion. Men många gånger växer bakterierna till i terrariet.

Både vi människor och våra husdjur bär ständigt omkring på miljoner bakterier på vår hud och våra slemhinnor. Många husdjur har även parasiter i kroppen, utan att bli sjuka. När vi mår bra och vårt immunförsvar är starkt ska dessa organismer inte utgöra något problem för oss. Men när organismerna blir för många, och/eller vårt immunförsvar blir nedsatt, så kan dessa normalt sett ofarliga bakterier slå till och göra oss sjuka.

Terrariet – en grogrund för bakterier och parasiter

Ett terrarium är ofta en sluten behållare, där vi med konstlade medel som värmelampor, värmeslingor och duschande har arrangerat en miljö med hög värme och luftfuktighet. Det är en perfekt miljö för olika mikroorganismer att föröka sig i. Varje gång reptilen äter finns det dessutom risk att små, små delar av fodret sprids ut i miljön. Sekret från reptilens munhåla kan också följa med. När reptilen så småningom tömmer sin kloak på avföring och urin så samlas inte detta i en prydlig välavgränsad hög, utan små, små delar kan också spridas i miljön. Alla dessa partiklar är en perfekt miljö för mikroorganismer att leva vidare i.

Symtom på infektion

Orm

Ormar drabbas ofta av infektioner i huden på buken (dermatit), så kallad ”bukröta”, eller i munhålan (stomatit), så kallad ”munröta”. Vid dermatit ses i lindriga fall en rodnad i bukfjällen. I allvarliga fall kan blödande och variga sår ses. Vid stomatit kan det i lindriga fall yttra sig som svullet tandkött, så att ormen inte riktigt kan stänga munnen. I allvarliga fall syns stora röda svullnader och variga sår inuti munhålan.

Sköldpadda

Sköldpaddor kan drabbas av infektioner i huden, framför allt på sköldarna, så kallad ”sköldröta”. De har också lätt att få infektioner i luftvägarna, alltifrån förkylning till allvarlig lunginflammation. Vid dermatit i skölden är symtomen ofta enkla att notera. Det bildas gropar som i allvarliga fall kan vara djupa, blödande och varfyllda. Vid luftvägsinfektioner kan sköldpaddan bli snorig och börja andas med öppen mun. En vattensköldpadda kan börja flyta snett i vattnet.

Ödla

Ödlor har lätt att få infektioner i huden, som oftast drabbar tår och svans, och yttrar sig som svullnader vid tårnas leder, och ibland som svartaktig missfärgning av de yttre delarna av tårna eller svansen. Dessa infektionsproblem blir ofta en inkörsport till allvarligare sjukdom då bakterier kan sprida sig med blodet till organ som lever eller njurar. Då syns inte alltid så stora tecken utanpå ödlan men den blir trött och svag, kan inte hålla sig uppe på raka ben, och förlorar vanligen aptiten.

Vad kan du göra själv hemma?

En reptilägare måste lägga ner mycket möda och besvär på att hålla terrariet rent. Det räcker alltså inte med att avlägsna den synliga avföringen utan terrariet måste regelbundet rengöras från ”topp till tå”.

Så här sköter du terrariet: 

• Underlaget måste bytas ut ofta, helst minst en gång i månaden, alternativt värmebehandlas i ugn regelbundet.
• Löv och träartiklar måste bytas ut lika ofta.
• Mat- och vattenskålar måste rengöras och desinficeras minst varje vecka.
• Insidan av terrariet måste rengöras och desinficeras helst minst en gång i månaden.

Om inte bara hygienen i terrariet är dåligt, utan även skötsel och utfodring i övrigt är dåligt, så kan även dessa normalt sett ofarliga bakterier och parasiter leda till livshotande infektion.

Har du en orm, sköldpadda eller ödla? Misstänker du att din reptil är sjuk?

Vad gör veterinären?

Provtagning och behandling

Då infektionshärden kan nås utifrån, till exempel munhåla, luftrör och hud, bör ett prov tas för framodling av exakt vilken bakterie det rör sig om. På så vis kan man även fastställa vilket antibiotikum som har effekt mot denna. Rör det sig i stället om en magtarminfektion så bör avföringsprov tas för att fastställa vilka typer av parasiter som orsakar problem. Förutom antibiotika eller avmaskningsmedel behandlas reptilen ofta även med vätska och vitaminer för att förbättra allmäntillståndet.

Eftervård hemma

Väl hemma igen gäller det att se till att reptilen sköts så bra som möjligt. Temperaturen bör höjas ett par grader jämfört med tidigare för att stimulera dess immunförsvar. Ingen behandling i världen kan bota infektionen om reptilen inte hålls varm. På sikt gäller det att ta itu med hygienen i terrariet och skapa sig goda rutiner för att förhindra att reptilen ska insjukna på nytt.