Frakturer (benbrott) är vanligt förekommande hos våra husdjur. De flesta frakturer kräver kirurgisk åtgärd, så kallad frakturkirurgi.
Ofta orsakas det av en olycka. Unga djur eller småhundar kan även bryta benet under normal rörelse eller lek. I de flesta fall vill inte djuret belasta det skadade benet alls, men vid vissa sorters frakturer ses enbart en lättare hälta och djuret går på benet trots skadan.
För att diagnosticera en fraktur krävs antingen en röntgenundersökning eller en datortomografi (skiktröntgen).
Majoriteten av alla frakturer kräver kirurgisk åtgärd. Den vanligaste metoden är att operera in en metallplatta som skruvas fast i benet under huden direkt mot skelettet. Vissa frakturer, framför allt om de har ett öppet sår, behandlas däremot med en så kallad extern fixation. Då används metallstift som går genom huden och in i benet och sedan hålls samman med en metall- eller glasfiberbrygga utanför huden. Mindre frakturer i anslutning till leder eller tillväxtzoner behandlas vanligen med en kombination av metallstift och metalltrådar under huden.
Beroende på vilken metod som används kan djuret behöva ha ett glasfiberbandage (vilket används istället för ett klumpigt gips) under några veckor medan frakturen läker. Metallimplantaten som använts kan i de flesta fall lämnas kvar i kroppen när frakturen läkt. I vissa fall kan de dock orsaka problem och behöver då tas bort. Även på unga djur kan det vara nödvändigt att ta bort metallimplantaten för att inte skada den vidare tillväxten i benet.
När frakturen väl läkt är rehabilitering en mycket viktig del av eftervården för att återställa full funktion i det skadade benet.