Trycksår på tassarna
Artikelns innehåll
Ett vanligt problem hos kanin, marsvin och chinchilla är trycksår på tassarna, trampdynorna eller hälarna. Sjukdomen kan vara mycket allvarlig och handikappande för djuret. I riktigt svåra fall kan såren infekteras och infektionen sprida sig in i senor, leder eller till och med skelettet. Hos kaniner och chinchillor ses problemen så gott som alltid under bakbenen/hasorna. Hos marsvin ses problemen oftast på framtassarnas trampdynor, men ibland även under hasorna på bakbenen.
Orsaker till trycksår på tassarna
Orsaken till att trycksår uppstår är så gott som alltid skötselrelaterade:
- Underlaget där djuret vistas är fuktigt och innehåller mycket avföring och/eller urin. Ibland kan merparten av underlaget vara torrt men vissa områden i buren kan vara fuktiga. Till exempel nedanför en läckande vattenflaska.
- Felaktigt underlag. Vilda kaniner sätter den största belastningen på tårna, som i naturliga underlag sjunker ner en bit i marken. Kaniner som vistas inomhus eller i burar har sällan ett tillräckligt tjockt och sviktande underlag. De tvingas därför att felaktigt sätta den största belastningen på hasorna.
- Ett irriterande underlag som t ex vissa slags mattor, falska gräsmattor/plastmattor, eller underlag av barrande träslag som avger irriterande ämnen, kan orsaka nötning och irritation av huden.
- Övervikt ökar belastningen på framför allt bakbenen.
- Brist på utrymme att motionera på, eller ovilja att motionera på grund av smärta från rygg eller leder.
- Sjukdomar i urinvägarna som leder till urinläckage.
- Hos marsvin kan brist på C-vitaminer i kosten bidra till uppkomsten av trycksår. När väl området under hasen förlorat sin skyddande päls utsätts huden ännu lättare för trauma och tryck vilket leder in i en ond cirkel. Djuret blir stillasittande och ovilligt att röra på sig eftersom det gör ont. Stillasittande ökar risken för fetma och ökar risken för att djuret sitter kvar på fuktiga områden. När väl huden har spruckit upp i ett öppet sår är risken stor att problemet blir kroniskt.
Behandling
Behandlingen har två huvuduppgifter:
- Att avlägsna alla tänkbara utlösande faktorer.
- Att behandla den redan uppkomna skadan.
Åtgärder av utlösande faktorer:
- Rengör buren oftare.
- Prova annat underlag som suger upp fukten bättre och inte är irriterande.
- Skapa ett tjockt sviktande underlag. Bästa lösningen skulle vara att skaffa in en tjock skumgummimadrass som kläs med vattenavstötande material, t ex galon. Ovanpå denna läggs en handduk eller fleecefilt. Och slutligen ovanpå detta läggs ett tjockt lager av det strömaterial man vill använda.
- Byt ut eventuell läckande vattenflaska, eller skaffa tyngre vattenskål som djuret inte kan välta.
- Banta ett överviktigt djur.
- Låt din veterinär undersöka djuret för att utesluta tänkbara orsaker till smärta som gör ditt djur mer inaktivt och stillasittande, eller sjukdomar i urinvägarna.
- Stimulera ditt djur att börja motionera. Om det gått så långt att det redan har uppstått sårskador under haser eller på trampdynorna så krävs det mycket tid och engagemang av djurägaren för att försöka få bukt med detta.
Tänkbara åtgärder av uppkommen skada:
- Daglig rengöring av såren. Om djuret har lång päls bör denna klippas ner lite grann, bara så att inte långa hårstrån fastnar i såren. Det är viktigt att man inte klipper bort pälsen helt för då blir ju såret ännu mindre skyddat.
- Noggrant se till att området hålls torrt.
- Om möjligt hålla området polstrat och bandagerat så det inte utsätts för ytterligare nötning och nedsmutsning. Tyvärr är det ofta svårt att få bandage att sitta kvar på kaniner och gnagare. Ett alternativ är att prova skyddsskor tillverkade för småhundar eller katt.
- Ibland kan salva av någon typ bidra till läkning. Det finns ingen patentlösning med en enda magisk produkt som passa alla. Beroende på skadans allvarlighetsgrad kan man i lindriga fall använda vattenavstötande silonsalva eller vaselin. Vid mer allvarliga skador kan det behövas någon typ av antibiotikasalva. Medicinsk honung har även blivit populärt under de senaste åren och kan fungera i vissa fall.
- Många gånger är sjukdomen så allvarlig att din veterinär kan behöva skriva ut antibiotika för lång tid, kombinerat med smärtstillande medicin. Var förberedd på att behandlingen ofta tar många månader, och att det tyvärr inte alltid går att bota djuret.