Skötsel av Leopardgecko

Leopardgecko (Eublepharis macularius) är en köttätande nattaktiv ödla som härstammar från torra klippiga områden i Afghanistan, Pakistan och norra Indien. Leopardgeckon tillhör de primitiva geckoarterna. De kännetecknas av att de har rörliga ögonlock och saknar ”sugkoppar” på tårna. Leopardgeckon kallas ibland även för fetsvansgecko, eftersom den lagrar näring i stora fettdepåer i svansen. Denna ödla brukar vara ett idealiskt val för den som ska skaffa en reptil för första gången. De kan leva i uppemot 20 år, och blir till storleken inte större än ca 20 cm. Ödlan brukar uppnå vuxen storlek vid 9-18 månaders ålder. Normalvikten brukar variera mellan 40-100 gram. Här får du råd om skötsel av leopardgecko.

Reproduktion

Leopardgeckon brukar bli könsmogen vid ca 9-18 månaders ålder. Honans könsmognad regleras dock mer av storleken än av åldern. Den brukar infalla då ödlan väger minst 40 gram. För hanens del krävs både en viss ålder och viss vikt för att könsmognaden ska infalla. Hanen blir därför ofta inte könsmogen förrän runt 18 månaders ålder.

Brunstperioden brukar infalla från januari till september. Honan kan lagra spermier i sina könsorgan. Därför kan en enda parning resultera i flera kullar under ett helt år framåt! Många honor lägger 4-5 kullar med 2 ägg i varje kull under säsongen, med ca en månads intervall mellan kullarna. Äggen ses ofta lätt som två stora vita bulor genom huden på magens undersida. Befruktade ägg kläcks efter 6-12 veckor.

Terrarium

Vi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi. I takt med det har blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret, varför sjukdomar lättare utvecklas.

Precis som de flesta andra reptiler så trivs leopardgeckos bäst om de lever ensamma. Vill man absolut ha flera ödlor så kan en hane ofta leva med en eller flera honor.

Storlek på terrariet

Minsta tillåtna terrariestorlek för en 20 cm-ödla är 20 dm². Det vill säga t ex 50 cm långt och 40 cm brett. För varje ytterligare ödla i terrariet måste detta förlängas med 25 cm. Trängsel kan leda till aggressioner och stress, då det underlägsna djuret inte har någon plats att fly undan till. Stress i alla former är en av de vanligaste orsakerna till aptitlöshet och sjukdom hos reptiler.

Täck med galler

Terrariet bör täckas av galler så att ödlan inte kan rymma. Gallret tillåter även ventilering av terrariet. Gallret skyddar även ödlan så att inte något faller ner i terrariet.  Det hindrar också syrsor från att rymma.

Viktigt med mikroklimat

I sin naturliga miljö tillbringar leopardgeckos mycket tid i klippskrevor eller jordhålor. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat. Det innebär ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta oerhört mycket högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus. Där är luftfuktigheten extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret. Med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler.

I fångenskap är det alltså viktigt att underlaget i terrariet medger bildandet av mikroklimat på olika ställen.

Underlaget

Underlaget bör helst bestå av något som ödlan kan gräva ner sig i. Att kunna gräva ner sig är ett viktigt sätt för reptiler att skydda sig från både kyla och värme. Ett underlag av jord eller grus är därför naturligt (blandning 50/50). Ett fast underlag är även viktigt så att ödlan kan röra sig på ett naturligt sätt. En nackdel med naturliga underlag är att leopardgeckos ofta äter av det. Jord och grus, men framför allt fin sand, orsakar lätt förstoppningar. Låter man ödlan bada ofta eller ha tillgång till en fuktlåda är dock riskerna med ett naturligt underlag små.

Ett sätt att skapa ett bra klimat för sin leopardgecko är att använda flera frölådor (eller andra sorters plastbaljor) bredvid varandra på botten av trälådan.

Olika lådor kan fyllas med olika slags material, t ex:

• En blandning av jord och sand i en, minst 5 cm djupt. Blanda gärna i lite färsk sphagnummossa (vitmossa/torvmosa) eller vermiculit (mineralprodukt). Båda dessa material finns att köpa i blomsteraffärer. Torra löv eller annat fuktighetsbevarande ämne fungerar också. På ytan kan en ihålig trädstam placeras som gömställe. Ytlagret i denna låda duschas regelbundet för att behålla en viss fuktighet (men ej vara blött).
• Planterade växter i en, ger skugga och tillgång till gömställe.
• Stenar i en låda, varierande storlek, dock så stora att ödlan ej kan svälja dem. Flata stenar eller kakelplattor kan läggas ovanpå och används som utfodringsplats.

Denna blandning av underlag är billigt och lätt att rengöra. Den ger också bra möjlighet för att skapa olika temperaturzoner och utveckling av mikroklimat. Nedsölad ytbeläggning skopas bort allt eftersom det uppstår. Allt underlag (sand+jord) byts ut ca var tredje vecka. Stenarna rengörs och kokas alternativt upphettas i ugn var tredje vecka.

Nackdelar med andra typer av underlag

• Tidningspapper:  medger ej mikroklimat, medger ej grävande.
• Bark:  idealisk miljö för kvalster och mikroorganismer, kan ge stora skador om äts upp.

Viktigt med gömställen

I terrariet måste det finnas någon form av gömställe där ödlan kan dra sig undan närgången uppmärksamhet. Gömställen bör finnas i både terrariets varma och kalla ände. Har du flera ödlor i terrariet så måste det finnas tillräckligt med gömställen för alla djur.

För att minska problem med ömsningen bör du även göra om ett av gömställena till en så kallad fuktighetslåda. En fuktighetslåda är ett bra sätt att tillföra den fuktighet som krävs för ödlans välbefinnande, utan att behöva hålla hela buren fuktig.

Lådan konstrueras av:

• En lagom stor plastlåda med lock. Lådan ska vara så stor att djuret kan gå in och vända sig i lådan, men annars vara ganska trång. Om lådan är för stor finns risk att djuret använder ett hörn att bajsa i.
• Tvättsvamp lagom stor att passa i lådans botten.
• Skär ett hål i antingen lådans lock, eller på ena kortsidan. Hålet ska vara stort nog för att djuret lätt ska kunna ta sig in i och ut ur lådan. Inga andra hål ska göras i lådan.
• Fukta svampen och vrid ur den noga så att den är fuktig men inte droppar, och lägg in den i lådan.
• Placera lådan i buren nära en värmekälla. Maximalt halva lådan får stå ovanför värmekällan, annars torkar den ut alltför fort. Å andra sidan, om lådan inte är tillräckligt varm så kommer ödlan inte att använda den. Första gången måste du placera geckon i lådan, och sedan låta ödlan gå in och lämna lådan alltefter eget önskemål. Många ödlor tillbringar flera timmar i taget i lådan, för att sedan ignorera den långa perioder.
• Kontrollera fuktigheten och renligheten i lådan varje-varannan dag. Om djuret inte bajsa eller tar in födoartiklar i lådan, kan botten hålla sig ren i upp till 2 veckor. Så snart du märker tecken på dålig lukt, avföringsmaterial eller annat avskräde så ska bottenmaterialet bytas ut och ersättas med rent sådant. Lådan ska desinficeras periodvis genom att fylla den med en svag rengöringslösning, och låta den stå i 30 minuter varefter den sköljs noga.

Inred terrariet så att din leopardgecko mår bra.

Temperatur och belysning

Även om leopardgeckos kommer från mycket varma, nästan ökenliknande trakter, så bör de inte vistas i alltför hög omgivningstemperatur. Eftersom de är nattaktiva tillbringar de dygnets varmaste tider inne i svalare jordhålor och klippskrevor.

Lagom dagstemperatur i terrariet ligger mellan 21-30 grader. Det ska finnas en temperatur-gradient i terrariet, dvs hela terrariet ska inte hålla en och samma temperatur, utan värmen ska variera mellan olika platser. Detta kan arrangeras genom att kombinera ouppvärmda ytor med värmekabel under en del av terrariet, samt värmelampa ovanifrån. Nattetid kan temperaturen sjunka något, dock ej under 18 grader. Kom ihåg att regelbundet kontrollera med en termometer hur varmt det egentligen är i olika delar av terrariet. En leopardgecko som vistas i temperatur högre än 32 grader blir stressad och hyperaktiv. Om värmen överstiger 38 grader kan den dö.

Undvik så kallade varma/heta stenar. Dessa har en inbyggd värmekabel som är tänkt att hålla värmen på en jämn nivå. Tyvärr krånglar ofta dessa värmekällor och ger en alldeles för hög värme. Eftersom reptiler har mycket dåliga värmereceptorer i huden, så är det inte ovanligt att de kan ligga på varma stenar och sakta steka sönder undersidan av magen.

Lämplig dag-natt-cykel är 12 timmar. Leopardgeckos är känsliga för starkt ljus och kan ibland äta dåligt om de utsätts för detta. Eftersom leopardgeckos är nattaktiva djur så anses det ej vara livsnödvändigt att ha UV-ljus i terrariet. Det är dock sannolikt så att UV-ljus ändå kan vara fördelaktigt, eftersom även nattaktiva djur ibland går ut i det sista skymningsljuset och ”solar”, varvid det allmänna välbefinnandet ökar, samt D-vitamin bildas i huden.

Utfodring

Leopardgeckos är rena köttätare. I sin naturliga miljö äter de diverse insekter, inklusive skorpioner!, samt även mindre slags ödlor. Det är viktigt att försöka variera kosten även i fångenskap, för att ombesörja intag av alla nödvändiga aminosyror. Du kan utfodra med kackerlackor, syrsor, gräshoppor, mjölmaskar, zoophobasmask samt ibland även musungar. En tumregel säger att man kan utfodra med ett bytesdjur som inte är större än 2/3 av huvudets bredd respektive längd.

Det är viktigt att insekterna är utfodrade med ett bra foder, t ex fågelpellets, gnagarpellets eller hundtorrfoder. Till detta foder bör extra kalk i form av kalciumkarbonat blandas i. Just innan insekterna används som foder ska de pudras med ett kalktillskott, helst kalciumkarbonat. En gång i veckan ska de även pudras med ett multivitaminpreparat.

Dräktiga leopardgeckos och ungar ska utfodras minst varannan dag. Vuxna leopardgeckos ska utfodras minst 2 gånger i veckan.

Vatten

Leopardgeckon ska alltid ha tillgång till rent vatten i en skål med låga kanter, som ödlan lätt kan ta sig ner i för att blötlägga sig i. Vattendjupet bör endast nå till i höjd med ödlans mage.

Om ödlan inte vill bada på egen hand kan man då och då blötlägga den för att stimulera den att dricka. Blötläggning är även bra för att underlätta normal ömsning. Många ödlor passar dessutom på att bajsa då de badar, vilket gör renhållningen i terrariet enklare.

Hygienen är viktig vid skötsel av leopardgecko

Tillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap på grund av deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har leopardgeckon stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material. För ödlor i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren måste föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.

Buren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras.

Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör successivt bytas ut så att det hela tiden håller sig fräscht. Inredningen, inklusive mat- och vattenskålar, måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden, och hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.

Vanliga sjukdomsproblem hos leopardgeckos

Metabolic Bone Disease/Benskörhet

Sjukdomen orsakas av felaktig utfodring, där balansen mellan kalcium och fosfor blivit fel. Det vanligaste felet djurägaren gör, är att man glömmer pudra insekterna med kalk, eller att insekterna har utfodrats med dåligt foder. Då blodnivån av kalcium sjunker försöker kroppen kompensera detta genom att bryta ner skelettvävnad och därmed frisätta kalcium. Normal skelettvävnad ersätts så småningom av en svagare bindväv.

Symptom hos geckon kan vara minskad aptit och förstoppning; muskeldarrningar i benen; nedsatt tillväxt; missbildade eller brutna ben; mjuk käke; krokig ryggrad, eller bakbensförlamning. Ödlan blir även allmänt svag i muskulaturen och orkar inte längre resa upp kroppen från underlaget.

MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader, och det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många leopard-geckos kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet.

Förstoppning

Förstoppning tillhör de allra vanligaste sjukdomsproblemen hos leopardgeckos. Vanligen orsakas sjukdomen av att ödlan äter av underlaget i terrariet, oftast grus eller sten. Materialet packas ihop till cementliknande klumpar i tarmen, och ödlan klarar inte av att utan hjälp bajsa ut detta.

Tillståndet kan snabbt bli livshotande. Vissa ödlor går att rädda men detta kräver ofta intensivbehandling under lång tid. Bästa behandlingen är därför förebyggande åtgärder, t ex att undvika fin sand eller grus som underlag i terrariet, samt att se till att ödlan har tillgång till fuktighetslåda eller bad.

Ömsningsproblem

Om leopardgeckos hålls i en torr miljö utan tillgång till badmöjlighet eller fuktighetslåda, så är det mycket vanligt att ödlan får problem vid ömsningen. Ofta blir små hudflagor sittande kvar på tårna. När ödlan fortsätter växa fungerar dessa kvarsittande hudflagor som ”gummisnoddar” och stryper blodförsörjningen till tån. Klon ramlar av, och yttersta delen av tån kan skrumpna och falla bort. Ibland kan ödlan i stället ha problem med att bli av med all hud på ögonlocken. Kvarsittande rester kan irritera, varför ödlan kanske gnuggar huvudet mot föremål i terrariet, och därmed riskerar att skada hornhinnan.

Svanslossning

Leopardgeckos tillhör de ödlearter som har förmågan att lossa svansen då den känner sig hotad. Man ska därför alltid vara försiktig med att gripa tag i svansen på en gecko, eftersom man annars kan bli stående med svansen i handen! Skulle detta trots allt hända, så brukar en ny svans ganska snabbt kunna växa ut igen. Den blir dock aldrig lika jämn och vackert tecknad som den gamla svansen.

Inälvsparasiter

Hos alla viltfångade reptiler är problem med inälvsparasiter mycket vanligt. Leopardgeckos tillhör de reptilarter som numera uppföds i stor mängd i fångenskap, varför riskerna med parasiter ofta är minimala. Dock har det visat sig att många leopardgeckos i fångenskap drabbas en cryptosporidier, en mikroskopiskt liten parasit som orsakar avmagring och lös avföring. Denna sjukdom är oerhört svår att bota. Bästa sättet att undvika sjukdomsproblem är att ha en sträng karantän innan nya reptiler sätts in i samma rum där din gecko vistas.

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din leopardgecko blir sjuk.