Överdriven äggläggning hos papegoja
Artikelns innehåll
Överdriven äggläggning hos papegoja är ett vanligt problem för ägare till små papegojfåglar.
Överdriven äggläggning hos papegoja leder till försvagning. Fågelhonan lägger många ägg och i takt med varje ägg blir honan försvagad, eftersom mycket värdefull näring tas från hennes kropp för att överföras till äggen. Ofta leder den överdrivna äggläggningen så småningom till att honan blir så svag att hon inte klarar av att värpa ur sig ägget, så kallad värpnöd.
Vilka fåglar drabbas?
Problemet är vanligast hos nymfparakiter, men ses ofta även hos undulater, dvärgpapegojor och kanariefåglar.
Orsaker till överdriven äggläggning hos papegoja
Orsakerna till problemet är inte klarlagda, men sannolikt finns en del av sanningen i att fåglar lever i en konstgjord miljö inomhus, utan tillgång till den normala dygns- och årstidsregleringen som annars erhålls via solen.
Varför klarar då inte våra sällskapsfåglar att lägga många ägg, när hönsfåglar klarar av att lägga ägg så gott som varje dag utan synbara problem?
Ett svar på frågan är att hönsfåglar är avlade sedan 100-tals generationer för att klara av påfrestande äggläggning.
Ett annat svar är att hönsfåglar utfodras för att klara av en stor äggproduktion. Deras foder innehåller tillräckligt mycket av kalk och övriga viktiga näringsämnen, så att både hönan och ägget klarar sig. Sällskapsfåglar å andra sidan utfodras ofta med ”vanligt fågelfrö” vilket inte ens innehåller så mycket av de väsentliga näringsämnena att honan själv mår bra i det långa loppet, än mindre räcker det till för både honan och många ägg.
Förebygg överdriven äggläggning
En fågelhona som fått för sig att lägga ägg efter ägg är ofta svårstoppad. Så länge hon fortfarande mår bra och inte uppvisar några illavarslande symptom orsakade av äggläggningen, så kan man försöka genom att förändra hennes närmiljö och därigenom störa henne i äggläggningen. Tanken är att hon mentalt ska få känslan av att miljön är otrygg och därför olämplig för att fostra en kull ungar i. Det kan naturligtvis kännas olustigt att störa sin fågel så att hon känner otrivsel, men alternativet med en tänkbar livshotande sjukdom är vanligen värre.