Hormonellt orsakade beteenden hos papegoja
Artikelns innehåll
Hormonellt orsakade beteenden hos papegoja är vanligt.
Som ägare till en papegoja är det mycket lätt hänt att vi glömmer bort hur en papegoja lever i naturen. Vi är så vana vid hur andra sällskapsdjur hanteras – med mycket kel och smekningar – att vi inte inser att papegojor inte är skapade för detta. Har vi riktig otur kan vår oavsiktligt felaktiga hantering av fågeln på sikt leda till diverse problem med hormonellt orsakade beteenden hos papegoja. De besvärligaste av dessa är ofta bitande och fjäderplockning.
I det vilda är det naturligt för papegojan att leva i en parrelation. Även de fåglar som lever i stora flockar har sin speciella partner. De flesta papegojor är monogama, det vill säga de håller sig till samma partner hela tiden, ofta hela livet. Däremot så parar sig papegojor mycket sällan. Vissa arter häckar en gång om året. En del stora papegojarter häckar bara en gång per två, tre eller till och med fyra år. Hur ofta de häckar styrs av tillgången på viktiga resurser som t ex regn, mat och framför allt bohålor. När det är dags för häckning har fåglarna en intensiv fysisk kontakt med varandra. All annan tid på året så begränsas den fysiska kontakten framför allt till att putsa varandra på huvud och hals.
I fångenskap blir papegojans liv oftast helt annorlunda. Fågeln har tillgång till sin trygga bohåla (buren) året om, och fri tillgång till rikligt med mat. Vi kelar med fågeln och smeker den ofta över hela kroppen. Ibland låter vi till och med fågeln äta ur vår mun. Rent fysiologiskt ger allt detta signaler till fågelns hormonsystem att ställa in sig för häckning, vilket i sin tur leder till att fågeln konstant lever med förhöjda halter könshormoner i kroppen. Vår tama papegoja är alltså redo att bilda familj året om.
På grund av okunskap uppmuntrar vi ofta papegojans hormonstyrda beteenden eftersom vi inte vet vad de kan leda till. Vi tycker fågeln är gullig när den letar upp mörka hålor som byrålådor eller garderober, när den river sönder tidningar eller när den kräks upp foder åt oss. Vi blir ofta lite stolta och glada när fågeln trivs på vår axel och tydligt visar att den inte vill att någon annan ska komma i närheten. Det är lätt att man som djurägare känner sig attackerad och anklagad för att missköta sin fågel om någon utomstående påpekar den sannolika orsaken till de olika problemen. Som fågelveterinär är det faktiskt vanligt att konstatera att papegojorna som plockar sig halvt nakna ofta kommer från de mest kärleksfulla hemmen – något som för djurägaren är mycket förvirrande och motsägelsefullt.
Hur kan vi motverka hormonellt orsakade beteenden hos papegoja?
Vad ska vi då tänka på för att inte stimulera vår fågel in i ett häckningsredo skick? Några viktiga saker att tänka på är:
- Undvik att smeka fågeln på kroppen, försök i stället att klia mest på huvud och hals.
- Hantera inte fågeln som en katt, dvs låt den inte sitta långa stunder på axeln eller i knäet. Försök i stället bygga upp er relation med hjälp av lekar och träning.
- Låt inte en annan familjemedlem försöka få fågeln att stiga upp på handen från din axel, sätt i stället först ner fågeln på en möbel.
- Se till att alla familjemedlemmar har ett värde för fågeln, t ex att sonen är den enda som ger fågeln valnötter, och att dottern är den enda som tar fram älsklingsleksaken.
- Hindra fågeln från att ha tillgång till mörka gömställen.
- Ge ingen uppmärksamhet åt fågeln om den kräks upp mat åt dig, vänd ryggen till någon minut och gör något annat.
Om det gått så långt att din fågel har fått medicinska problem – t ex fjäderplockning, värpnöd, lägger för många ägg, kloaken faller fram – så måste du självfallet genast kontakta din veterinär. Men var beredd på att det inte bara är fågeln som måste behandlas, utan även ditt förhållande till din fågel. För att fågeln ska ändra sitt sjukliga beteende måste du först ändra ditt beteende mot fågeln!
Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din fågel blir sjuk.