Skötsel av mus och råtta

Möss

Musen (Mus musculus) tros ha sitt ursprung i Asien. Dess fantastiska anpassningsförmåga, dess långa samvaro med människor, och dess enorma reproduktionsförmåga har medfört att musen nu är spridd i hela världen.

Möss är försiktiga, sociala och samtidigt revirhävdande djur. I det vilda tillbringar de mycket stor tid åt att leta lämplig föda. Musen är en omnivor, dvs allätare. Den äter oftast nattetid. I övrigt har de mycket varierande vanor, med omväxlande sömn och aktivitet både dag och natt.

I det vilda kan möss vara aggressiva mot varandra. Oftast etableras dock en hierarki i gruppen vilket minskar riskerna för slagsmål. Honor som har ungar kan dock vara aggressiva då de försvarar sitt bo.

En mus väger vanligen mellan 20-50 gram.

Råttor

Råttan (Rattus norvegicus) har sannolikt också sitt ursprung i centrala Asien. Den domesticerades på 1700-talet. Den kontinuerliga aveln har lett fram till att tamråttan nu vanligen är ett mycket lugnt och hanterbart djur. De älskar kontakt med andra råttor och med sin djurägare. Råttan är även ett mycket renligt djur, även om den ibland urinerar vid hantering om den är stressad.

Råttor är sociala djur som bildar starka band med sin ägare. De är mycket intelligenta och kan lära sig komma på inkallning samt lära sig olika tricks.

Vilda råttor hittas i alla slags miljöer och klimat på nästan alla världens kontinenter. De är precis som möss allätare. Vanligtvis är de mest aktiva nattetid.

En råtta väger vanligtvis mellan 300-450 gram. Ibland ses rekommendationer om att råttor får väga upp till 700 gram. Dessa stora tunga råttor är tyvärr oftast kraftigt överviktiga.

Livslängd och raser

Både möss och råttor har tyvärr en ganska kort livslängd. Man räknar vanligen med att de blir 2-2 ½ år gamla. Enstaka individer kan uppnå 4-årsåldern.

Aveln har inneburit att det numera finns ett flertal ”raser” av möss och råttor. I grunden är de olika varianterna fortfarande mycket lika när det gäller fysiologi och medicinska problem.

Skötsel av mus och råtta – utfodringen

• Djuren ska alltid ha tillgång till färskt foder och rent vatten. Lättast är att utfodra med kommersiella pellets för råttor och möss som är framställda speciellt med tanke på dessa djurs näringsbehov. Proteininnehållet bör vara 16% eller mer. Tänk dock på att läsa på förpackningen att det finns en sista förbrukningsdag angiven och att denna inte är passerad!
• Undvik däremot de så kallade ”gnagarblandningarna” som finns. Dessa innehåller oftast olika slags fröer och nötter. Dessa innehåller alldeles för mycket fett.
• Ca 20% av kosten bör utgöras av blandade grönsaker. Exempelvis broccoli, kål, sötpotatis och bönor är bra. En liten mängd frukt kan också ges.
• Förändringar i kosten ska göras smygande, eftersom många råttor är tveksamma till att prova på ny föda.
• Många råttor föredrar att äta på natten.
• Söta och feta livsmedel som fröer och russin bör inte ingå i normalkosten utan endast ges som godis då och då. Studier har visat att råttor som hålls slanka, genom att hålla nere på fett och protein, lever längre!
• Om djuret äter i första hand kommersiellt foder behöver inga vitamin- eller mineraltillskott ges.
• Tänk på att råttor och möss är ganska ”ohygieniska” djur. De bajsar o kissar lite var som helst, och de står och springer gärna i matskålar. Försök därför att hitta någon foderautomat som tillåter djuret att få fram lite mat i taget men hindrar det att kliva i maten. Om du har små ungar är det dock mycket viktigt att du kontrollerar att dessa når upp till maten.
• Bästa sättet att tillförse djuren med vatten är att använda vattenautomater. Tänk även här på att det är viktigt att kontrollera att små djur och ungar når upp till flaskans mynning. Byt vattnet dagligen och kontrollera att flaskans öppning inte har täppts igen av foderpartiklar.

Hantering av mus och råtta

Hur du lyfter en mus

Möss och råttor är vanligtvis snälla djur som går lätt att handskas med. Vid stressituationer, rädsla eller andra skrämmande situationer kan de naturligtvis precis som andra djur bitas. Risken för detta är vanligen större med möss än med råttor.

Möss lyfter man ofta genom att hålla fast i svansen nära svansroten. Sedan håller man dem i en lätt kupad hand. Om man t ex ska medicinera djuret och behöver hålla fast stadigare så gör man detta med ett rejält grepp i nackskinnet. Lämpligen håller man då även fast svansen mellan ett par fingrar. Då kan musen inte snurra runt i nackskinns-greppet och ändå komma åt att bitas.

Hur du lyfter en råtta

Råttor får aldrig lyftas genom att hålla fast i svansen eller nackskinnet. Huden på svansen är mycket tunn och ömtålig. Den kan lätt spricka upp. I stället lyfter man råttan genom att hålla den runt bröstkorgen och stötta bakdelen med den andra handen.

Det fåtal djur som faktiskt är aggressiva fångas lättast in genom att använda handdukar. Djuret bör då först själv få komma ut ur buren. I buren är de oftast mer aggressiva då de vill försvara sitt territorium. Om en råtta bits kan detta vara ett tecken på att den har ont eller är mycket rädd.

Buren

Storlek och material

En öppen gallerbur med plastbotten är ofta det bästa valet. En öppen bur ger en mycket bättre ventilation än en mer sluten bur av plast eller glas. God ventilation är mycket viktigt för råttor och möss. Det minskar risken för luftvägssjukdomar. Undvik burar av trä eller plywood eftersom råttor och möss lätt tuggar sig igenom sådana material.

Buren ska självfallet vara så stor som möjligt. För 2-3 råttor ska buren vara minst 18 dm² stor, dvs t ex 30 x 60 cm. Minsta tillåtna höjd är 23 cm. För en mus är minsta tillåtna bur 9 dm² stor, dvs t ex 30 x 30 cm. Minsta tillåtna höjd är 20 cm. Observera att dessa mått gäller de minsta tillåtna enligt djurskyddslagen. Buren får gärna vara mycket större! Enligt jordbruksverket får råttor och möss inte bo ensamma eftersom de är mycket sociala djur.

Golvet i buren bör vara helt. Det ska alltså inte utgöras av galler eller nät. Ett nät kan orsaka skador på trampdynorna och djuret kan fastna och i värsta fall bryta ett ben.

Underlag

Underlaget i buren kan t ex bestå av papperpellets, rivet papper eller fleecetyg. Det är givetvis viktigt att underlaget inte avger skadliga gaser. Undvik därför t ex hyvelspån av barrträd. Materialet ska ha hög uppsugningsförmåga. Underlaget bör vara så tjockt som möjligt så att djuret kan gräva ner sig i det.

Inredning

I buren måste det finnas ett gömställe, t ex en liten bolåda, där djuret kan dra sig undan nyfikna blickar. I lådan kan det finnas rivet papper eller lite fleecetyg så att råttan/musen kan boa in sig. Många råttor kan lära sig att gå på en toalettlåda. Placera lådan i det hörn som råttan valt ut som toaletthörna.

Eftersom råttor är mycket intelligenta djur behöver de mycket stimulans i sin omgivning. Variera därför miljön genom att då och då byta ut leksaker i buren. Fodersöksleksaker är ofta populära, liksom många slags fågelleksaker. Det måste även finnas annan inredning som tillåter djuret att motionera och utforska sin omgivning. Några populära föremål är tunnlar av PVC-rör, hängmattor, naturgrenar, stegar och hyllor.

Utanför buren

Oavsett hur stor buren är så bör råttor få komma ut dagligen för att kunna röra sig ordentligt. Och för att undersöka spännande saker i omgivningen, samt umgås med sin ägare.

Hur många kan man ha i  buren?

Två eller flera råttor av samma kön, eller råttor av blandat kön där hanen har kastrerats, fungerar ofta utmärkt ihop om de har vuxit upp tillsammans eller har introducerats försiktigt med varandra. Enstaka hanar kan vara aggressiva mot andra råttor. Vanligen blir detta avhjälpt med kastrering.

Möss däremot är mer aggressiva mot varandra. Om man vill ha flera möss boende i samma bur tillsammans så måste man vara mycket observant på att de inte slåss. Speciellt om en ny hane ska ingå i gruppen finns stor risk för slagsmål. Honorna är mindre benägna att slåss förutom då de ska försvara sina bon.

Hygien

Bur och utrustning ska rengöras noga flera gånger per vecka. Råttor är mycket känsliga för de gaser som avges från urinen. En illa skött bur ökar risken för allvarlig luftvägssjukdom. Buren rengörs t ex med hett vatten och handdiskmedel. Sedan sköljs den noga. Den desinficeras därefter med t ex Klorin (spätt enligt bruksanvisningen på flaskan). Slutligen sköljs buren mycket noga igen. Vattenflaskor och matskålar ska rengöras och desinficeras dagligen.

Avel

Det är lätt att avgöra könet på en råtta eller en mus. Vuxna hanar har stora framträdande testiklar. Ägaren oroas ofta av dessa knölar och tror att de är tumörer. Dessutom är avståndet mellan urinrörsmynningen och anus mycket större hos hanar än hos honor. Det gör det lätt att se könet även på unga djur. Spenar ses bara på honorna.

Möss

En honmus bör inte paras förrän vid ca 50 dagars ålder. Honan har regelbundna brunstperioder året om, var 4-5 dag. Hon är parningsvillig under ca 12 timmar per sådan period, oftast nattetid.

Dräktigheten varar vanligen 3 veckor, men kan ibland vara upp till 10 dagar längre. Det senare ses då honan har blivit parad direkt efter en föregående förlossning. Alltså när hon har en kull som diar samtidigt som nästa dräktighet pågår. Kullen omfattar vanligen 10-12 ungar. Den första kullen är dock vanligen något mindre. Likaså minskar antalet ungar i kullen då honan blir äldre.

Honan och ungarna bör inte störas under de första 2-3 dagarna efter förlossningen. Det kan leda till att hon biter eller äter upp sina ungar.

Ungarna brukar vanligen avvänjas vid ca 3 veckors ålder. Honan kommer då återigen i brunst inom 2-5 dagar. Med tanke på hur snart en mushona kommer i brunst efter sin förra kull, och med tanke på kullstorleken hos möss, så har någon räknat ut att ett enda muspar på 1 ½ år kan ge upphov till en miljon ungar!

Råttor

Honan bör inte paras före 65 dagars ålder. Många uppfödare väljer dock att avvakta till uppemot 6 månaders ålder för att försäkra sig om att honan är frisk och inte uppvisar stor känslighet för luftvägssjukdom. Precis som möss så har honan regelbundna brunstperioder året om var 4-5 dag. Även råtthonan är parningsvillig ca 12 timmar under sin brunstperiod, oftast nattetid.

Efter en lyckad parning ses ofta ett vaxliknande ämne i råtthonans könsöppning de första 12-24 timmarna. Ibland hittas vaxpluggen i buren.

Dräktigheten varar ca 3 veckor. Hanen bör avlägsnas ur buren just före förlossningen. Annars finns risk att han kommer att skada de nyfödda ungarna. Om hanen är kvar med honan kan hon paras direkt efter förlossningen. Genom att avlägsna hanen får honan en behövlig paus efter det hårda arbetet med att föda upp en kull.

Förlossningsproblem är ovanligt hos råttor men kan i enstaka fall ses om honan får sin första kull vid högre ålder än 6-8 månader. Kullen omfattar vanligen 6-12 ungar. Den första kullen kan vara något mindre. Likaså kan antalet per kull minska då honan blir äldre.

Undvik att störa honan under de första dagarna efter förlossningen. Annars är risken stor att hon skadar sina ungar. Ungarna kan avvänjas vid 4-5 veckors ålder. Honungarna kan lämnas tills vidare hos mamman. Hanungarna måste avlägsnas före 5 veckors ålder eftersom de annars kan para sig med sin mamma eller sina systrar.

Aktivering av råtta »

Kastration av honråttor »

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din mus eller råtta blir sjuk.

Skötsel av mus och råtta brukar vara relativt lätt.