Skötsel av hamster

Syriska hamstrar

Alltsedan hamstern började avlas i fångenskap har flera färg- och pälsvarianter uppstått genom selektiv avel. De tre grundtyperna som nu finns omfattar den vanliga ”guld”-hamstern, den färgade korthåriga hamstern, och den långhåriga ”teddy”-hamstern. Alla tre är populära som sällskapsdjur. Som försöksdjur håller man sig framför allt till guldhamstern.

Guldhamstern är ensamlevande och ska alltså inte ha sällskap. Den blir 2-3 år gammal, och väger ca 100-150 gram. Guldhamstern har en doftkörtel på vardera sidan ljumsken. Så länge hamstern har mycket päls syns sällan körteln, men då hamstern börjar tappa päls, t ex på grund av ökad ålder eller sjukdom, så kan körteln synas som en gråsvart rund fläck.

I det vilda gräver hamstrar ofta omfattande underjordiska gångsystem där de tillbringar en stor del av dygnet, framför allt de ljusa timmarna. De anses ha dålig syn. Detta i kombination med att de i naturen är nattaktiva är sannolikt orsaken till att hamster ofta har ett dåligt rykte och anses ha lätt att bitas. Om man väcker sin hamster försiktigt och låter den bli varse att man tänker närma sig den, så är hamstrar numera vanligen snälla och trevliga sällskapsdjur.

Dvärghamstrar

Dvärghamstrar blir alltmer populära. De kommer från stäpp och halvöken i de sydöstra delarna av forna Sovjetunionen samt Kina. De arter som vi än så länge stöter på i fångenskap är:

• Campbells dvärghamster (Phodopus sungorus campbelli).
• Vintervit dvärghamster (Phodopus sungorus sungorus), kallas ibland sibirisk dvärghamster.
• Roborovski dvärghamster (Phodopus roborovskii), den minsta arten, saknar ål på ryggen, anses vara relativt svår att hantera och tämja.
• Kinesisk dvärghamster (Cricetulus griseus), denna arts utseende avviker från övriga hamstrar genom att den har en lång svans.

Dvärghamstern lever också vanligen ca 2 år. De väger vanligen mellan 25-50 gram. Även dvärghamstrar har doftkörtlar. Hos dessa sitter körteln mitt på magens undersida.

Samtliga arter av dvärghamster, med undantag för den kinesiska, är sociala djur som kan och bör hållas i par eller grupper av samma kön. Man bör dock inte blanda olika arter. Vill man ha flera hamstrar i samma bur ska de sammanföras så tidigt som möjligt. Enklast är att köpa kullsyskon.

Följande skötselråd avser guldhamster om inget annat anges, eftersom denna hamstertyp än så länge är vanligast som sällskapsdjur.

Skötsel av hamster – hanteringen

Hamstrar som hanteras ofta från det att de är ungar blir vanligen lugna och bits sällan. De kan då plockas upp genom att de fångas in i en eller båda händerna kupad runt kroppen. Tänk på att även lugna hamstrar kan bita om de överraskas eller väcks abrupt.

Alla hamstrar är nattaktiva i det vilda. Som sällskapsdjur är de också mest aktiva nattetid, men kan ofta vänjas vid att vara vakna en hel del även dagtid.

Buren

Det finns flera olika typer av burar som är lämpliga för hamstrar. Många av dessa är redan utrustade med ”möbler”, som till exempel motionshjul, tunnlar och bolåda. Denna inredning, likaväl som ett tillräckligt djupt lager strö att gräva i, är nödvändigt för att djuret ska trivas. Hamstrar kan lätt tugga sig igenom trä, tunn plast och mjuk metall. Buren bör därför vara gjord av wire, rostfritt stål, hållbar plast eller glas. Tänk på att behållare av glas eller plast kraftigt minskar ventilationen och kan leda till problem med temperaturen och luftfuktigheten. Dessa material kan vara lämpliga till burar om åtminstone en sida i buren är öppen för att tillåta luftcirkulation. Tänk även på att buren ska vara rymningssäker!

Hamstrar trivs i burar med solitt golv med ett djupt lager strömaterial. Materialet måste vara rent, icke-toxiskt, absorberande, relativt dammfritt och lätt att få tag på. Rivet papper eller hyvelspån är att föredra. Förvissa dig om att hyvelspånet är fritt från mögel och annan förorening. Se till att strömaterialet är minst 5 cm djupt i buren så att hamstern kan gräva naturligt. I bolådan är rivet hushålls- eller toapapper utmärkt bomaterial. Undvik bomull eftersom detta kan vira sig runt små ben och hindra blodcirkulationen.

Följ djursskyddslagen

Vuxna guldhamstrar kräver enligt djurskyddslagen en golvyta på minst 0,12 kvadratmeter med kortaste sidan minst 25 cm. Hamstrar är mycket aktiva djur så självklart är en så stor bur som möjligt önskvärd. Buren bör inte vara hög eftersom hamstrar inte är duktiga på att klättra. Tvärtom är det ganska vanligt att en hamster skadas när den försöker klättra. Lämplig temperatur för hamstrar är 18-23 grader. För ungar är 21-24 grader att föredra. Luftfuktigheten bör ligga mellan 40-50%. 12 timmars ljuscykel är bäst.

Tillgodose rörelsebehovet

För att tillgodose hamsterns behov av att röra på sig och gräva är det viktigt med ett tjockt lager strö. Ett hjul att springa i brukar uppskattas. Till guldhamster ska det vara så stort att djuret inte behöver springa med böjd rygg. Oftast krävs minst 20 cm diameter. Till dvärghamster bör det vara minst 18 cm. Springytan bör vara hel så att inte hamstern riskerar att fastna i hjulet. Andra viktiga inredningsdetaljer kan vara hus att sova och gömma sig i, samt tunnlar av PVC att springa i.

Aggressivitet

Guldhamstrar och kinesisk dvärghamster ska bo en och en. Vuxna honor är oftast mycket aggressiva mot varandra och ska aldrig bo tillsammans. Honor är också större, och aggressivare, än hanar. Hanarna ska därför tas från honan direkt efter parningen. Hanar brukar också slåss sinsemellan om de bor tillsammans, men är vanligen mindre aggressiva än honor.

Hygien

Bur och utrustning ska rengöras noga åtminstone en till två gånger per vecka. Ett undantag från detta är då det finns nyfödda ungar. Man bör då vänta tills ungarna är minst 2 veckor gamla. Andra faktorer som kan kräva ökad rengöring är antalet hamstrar i buren, vilken typ av strömaterial som används, samt burens konstruktion och storlek. Buren rengörs med hett vatten och ett icke-toxiskt rengöringsmedel, varefter den sköljs noga. Vattenflaskor och matskålar ska rengöras och desinficeras dagligen. Tänk också på att kontrollera hamsterns "matgömmor" - gammal, skämd mat kan orsaka magtarmproblem som diarré. 

Skötsel av hamster – utfodring

Hamsterns näringsbehov är inte helt klarlagda. I det vilda lever djuren på växter, frön, frukter och insekter. Nuvarande rekommendationer för utfodring i fångenskap innebär att man bör ge gnagarpellets med 15-20% proteininnehåll. Fröfoder säljs också som hamstermat, men dessa ska bara användas som tillskott till basfodret pellets. Fröfoder innehåller höga mängder fett som lätt blir härsket om de lagras felaktigt. Dessutom, om man enbart utfodrar med fröfoder, kan detta leda till fetma och bristsjukdomar.

Andra tillskott till dieten kan vara sockerfria frukostflingor, fullkornsbröd av vete, pasta, ost, kokat kött, färska frukter och grönsaker – allt i måttlig mängd och endast som en liten extra godsak ett par gånger i veckan. Hamstrar äter ca 12 gram mat dagligen, och äter det mesta av detta nattetid. Hamstrar lagrar ofta mat i hörnen på buren, vilket innebär att de verkar äta betydligt mer än de i verkligheten gör.

Någon gång per vecka kan du gärna ge din hamster ett proteinrikt tillskott till maten. Mjölmaskar och en liten bit kokt ägg är utmärkt!

Undvik "kladdig/kletig" mat som lätt kan fastna i kindpåsarna och ställa till problem. 

Se noga till att ofta rensa buren från gammal mat så inte hamstern frestas att äta upp detta.

Vatten

Vatten kan ges via vattenflaskor. Detta minskar risken för förorening av vattnet. Se till att flaskans mynning står så pass lågt att djuret lätt kommer åt den. Hamsterungar kräver speciell uppsikt. De måste vara starka nog att dricka ur flaskan och stora nog att nå mynningen. En hamster dricker ca 10 ml vatten per 100 gram kroppsvikt (normal vuxenvikt). Även om detta bara är en liten del av vad som ryms i vattenflaskan, så ska vattnet bytas dagligen, inte bara då flaskan är tom.

Avel

Det är lätt att avgöra könet på en hamster. Vuxna hanar har stora framträdande testiklar – ägaren oroas ofta av dessa knölar och tror att de är tumörer. Dessutom är avståndet mellan urinrörsmynningen och anus mycket större hos hanar än hos honor. Det gör det lätt att se könet även på unga hamstrar.

Parning

Hanhamstrar kan användas i avel efter 14 veckors ålder. Svenska hamsterföreningen rekommenderar att man inte avlar på honan förrän hon är 5 månader gammal och hon bör inte vara äldre än 11 månader vid sista kullen. Då honan blir brunstig intar hon parningsställning med utsträckt kropp. När man rör henne på ryggen står hon still och sträcker ut ryggen ännu mer. Lite tunt slem kan ses vid vulva. Honan ska nu placeras i hanens bur ca en timme före mörkrets inbrott på kvällen.

Observera paret noga efter parning eller slagsmål. Honan kan vara mycket aggressiv mot hanen och kan orsaka allvarlig skada. Vid minsta tecken på aggression från honan ska hanen avlägsnas, försök sedan igen nästa kväll. Hanen ska även avlägsnas direkt efter en lyckad parning.

Dräktighet

Dräktigheten är mycket kort, den varar bara 15-16 dagar. Alldeles före förlossning blir honan rastlös, det kan komma lite blod från vulva. Hon får inte hanteras eller störas nu. Det är lämpligt att rengöra hennes bur två veckor efter parningen, så att buren är relativt ren då kullen föds.

När ungarna fötts

Kullstorleken är vanligen mellan 5-10 ungar, men det är inte ovanligt med större kullar. Ungarna föds hårlösa med slutna ögon och öron. De har dock redan utväxta framtänder.

Se till att honan och ungarna har rikligt med bo- och strömaterial. Rikligt med färsk mat och friskt vatten ska finnas redo innan ungarna har fötts. STÖR INTE honan och ungarna under första veckan efter förlossningen, oavsett orsak. Om honan känner sig hotad av någon anledning så kommer hon att döda och äta upp ungarna! Hon kan även stoppa in ungarna i kindpåsarna och bära runt dem i buren och leta efter en säker plats att bygga ett nytt bo på. Ibland kvävs ungarna som en följd av detta, framför allt om störningen pågår länge.

Unga hamstrar börjar vanligen äta fast föda vid 7-10 dagars ålder, men de avvänjs inte förrän vid 21-25 dagar. Se till att ungarna har rikligt med mat på burgolvet, samt att de har fuktade uppmjukade pellets tillgängliga. Se till att vattenflaskan hänger så lågt att ungarna når den, samt att de är starka nog att suga i den. Det bör inte finnas några öppna vattenkärl i buren då ungarna är små eftersom de då kan drunkna.

Sjukdomar hos hamster

Hamstrar tycks drabbas av få naturliga sjukdomar. De är däremot känsliga för sjukdomar som kan överföras till dem från andra djur och människa. Teddyvarianten verkar vara känsligare både för sjukdomar och för antibiotika än den "vanliga" guldhamstern.

Eftersom hamstern är mycket liten och nattaktiv, och därför inte blir så väl observerad, så missas ofta de första sjukdomstecknen. En hamsterägare måste vara konstant uppmärksam på tecken på sjukdom, och snabbt söka hjälp då sådana tecken ses.

En sjuk hamster blir ofta irriterad och kan bitas. Den är ofta ovillig att röra sig och går stelt om den tvingas till rörelse. Ögonen kan se matta och insjukna ut, ofta rinner det även från dem. En sjuk hamster slutar ofta att äta helt eller delvis. Plötsligt magsjukdom med diarré är det vanligaste sjukdomstecknet hos hamster, framför allt hos en nyligen avvand hamster. Om detta inte åtgärdas omedelbart kan diarrén leda till livshotande uttorkning och död.

”Wet tail” - proliferativ ileit

Den vanligaste bakteriella infektionen hos hamstrar kallas ”wet tail”. Exakt sjukdomsorsak är inte klarlagd, men man misstänker att infektion med bakterien Campylobacter fetus har betydelse. Liknande campylobacterinfektioner orsakar allvarliga tarmsjukdomar hos andra djurarter som till exempel gris, hund, iller, apor och till och med människa. Även om denna bakterie misstänks vara orsaken till sjukdomen har man inte kunnat odla fram bakterien. Detta tyder på att andra samtidiga faktorer har betydelse för sjukdomsutbrottet. Det kan röra sig om felaktig utfodring, plötsliga foderbyten, trängsel eller annan stress.

Sjukdomen drabbar oftast hamstrar i avvänjningsåldern, mellan 3-6 veckor gamla. Alla hamstrar oavsett ålder kan dock drabbas. Eftersom detta är den ålder då de flesta hamstrar säljs, är detta en vanlig sjukdom hos nyligen införskaffade djur. Den långhåriga teddyhamstern tycks vara speciellt känslig.

Hamstern får en vattnig diarré, blir kletig runt bakdelen, sköter inte pälsen, står hopkrupen, tappar aptiten, blir uttorkad, avmagrad och irriterad. I vissa fall ses blod från ändtarmen, och ibland tarmframfall. Det är en mycket allvarlig sjukdom som vanligen slutar med dödsfall efter 1-7 dagars sjukdom.

Med tanke på den allvarliga sjukdomsbilden måste varje hamster med dessa symtom undersökas av veterinär så snart som möjligt. Antibiotika, vätskebehandling och annan understödjande medicinering måste ges. Trots alla åtgärder är behandlingen ofta utsiktslös.

Tandproblem

Framtänderna växer under hamsterns hela liv. Genom att tänderna möts så förhindras normalt att de blir förväxta. Felaktigt bett, tidigare skador på käkarna, bölder eller felaktig utfodring kan dock leda till att en eller flera tänder blir förväxta. Framtänder som inte nöts ner kan leda till sår i muntaket, och till och med växa in i näshålan.
Tidiga tecken på tandproblem kan vara nedsatt aptit och dreglande. Totalt upphörd aptit, avmagring och dålig lukt från munnen ses i senare skede.

Behandlingen består i att tänderna slipas ner. Antibiotika måste ofta sättas in. För att förhindra återkommande besvär måste tänderna fortsättningsvis slipas ner med täta intervall.

Trauma

Hamstrar blir lätt skadade. Det är lätt att tappa en hamster vid hantering. En hamster som får springa fritt i huset kan blir trampad eller sparkad. Olika skador kan leda till brutna ben och/eller allvarliga inre skador. En skadad hamster måste därför genast undersökas av veterinär.

Benbrott är mycket svårt att åtgärda eftersom frakturer är mycket svåra att fixera på en hamster.

Tumörer

Tumörer är mycket vanligt. Frekvensen ökar med stigande ålder, och är högre hos honor än hos hanar. Ett flertal av tumörerna är godartade.

Tumörer i hormonproducerande organ är vanligt. Detta leder i sin tur till störningar i hormonbalansen och håravfall samt ändrat beteende.

Hudtumörer kan avlägsnas kirurgiskt. Inre tumörer är däremot mycket svårt att åtgärda.

Brist på foder och vatten

Det är tyvärr inte ovanligt att en hamster blir bortglömd av sin ägare. Slarv med att förse hamstern med tillräckligt mycket mat och vatten kan leda till livshotande uttorkning och svält. Magsår och till och med kannibalism är andra tänkbara konsekvenser.

Vattenflaskor kan bli igentäppta, eller vara i kontakt med strömaterialet och därmed bli tömda snabbt.

Bölder

Bölder orsakas oftast av bitsår från andra hamstrar. Såren blir infekterade och bildar fasta smärtande knölar under huden. Ibland ses bölder i ena eller båda kindpåsarna. Dessa orsakas av sår i kindpåsens slemhinna som uppstår genom att vassa foderpartiklar sticker sönder slemhinnan. Det kan vara mycket svårt att bedöma om en svullnad vid kindpåsen orsakas av en böld eller av insamlad mat.

Då en böld uppstått måste den öppnas och tömmas på sitt innehåll. Om möjligt måste även bakomliggande åtgärd justeras.

Håravfall

Håravfall kan ha flera olika orsaker. Det kan röra sig om både sjukliga och icke-sjukliga orsaker. Konstant skrubbande mot foderkärl eller bursidor, likaväl som att en burkamrat tuggar på håret, är exempel på icke-sjukliga orsaker. Infektion med hårsäckskvalster (Demodex) är en av de vanligaste infektiösa orsakerna till fläckvis håravfall och krustor hos hamster. Andra sjukdomar kan vara binjuretumör, äggstockscystor och kronisk njursvikt. Vissa av dessa sjukdomar kan behandlas, andra är icke-behandlingsbara.

Hårsäckskvalster är den vanligaste parasiten hos hamster. Kvalstret lever i hårfolliklarna och i vissa hudkörtlar. Deras närvaro leder till en torr fjällande hud samt förlust av hårstrån, framför allt över ryggen och bakdelen. Sjukdomen är sällan ett problem i sig, men är ofta ett tecken på att djuret lider av en kronisk sjukdom som sätter ner immunförsvaret. Alla hamstrar med kvalster måste därför undersökas noga efter tecken på bakomliggande sjukdom. För att bekräfta förekomsten av kvalster måste man göra ett skrapprov från huden och undersöka detta i mikroskop. Kvalstren kan behandlas, men ofta finns det alltså en bakomliggande, ofta betydligt allvarligare, sjukdom som måste åtgärdas.

Ålderssjukdomar

Hamstrar har kort livstid i jämförelse med många andra djurslag. I medeltal lever en hamster 2-3 år. Ålderssjukdomar kan ses redan efter 1 års ålder. Två av de vanligaste problemen är amyloidos (upplagring av proteiner i olika inre organ), och blodpropp i hjärtat. Ingen av dessa sjukdomar går att behandla.

Amyloidos är en sjukdom där protein som bildas i kroppen lagras upp i olika organ, framför allt lever och njurar. Detta leder till att dessa organ inte kan fungera normalt (lever/njursvikt). Tecken på denna sjukdom kan vara svullen buk, urinvägsproblem, uttorkning, dålig aptit, sträv päls. Det finns ingen behandling för detta.

Blodproppar i hjärtat förekommer i relativt hög omfattning hos äldre hamstrar. Vanligen drabbas vänster hjärthalva. Bakomliggande orsaker till sjukdomen kan vara störningar i blodets koagulationsförmåga, hjärtsvikt, bakteriell infektion och amyloidos.

Många andra ålderssjukdomar ses hos hamster. Lever- och njursjukdomar är vanligt, liksom magsår, tumörer och tandsjukdomar.

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din hamster blir sjuk. Du kan även få hjälp och rådgivning genom att boka ett videomöte med en av våra onlineveterinärer. Boka i appen!

Skötselråd om andra exotics »


Hamstrar som hanteras ofta från det att de är ungar blir vanligen lugna och bits sällan.