Skötsel av flygpungekorre

Petaurus breviceps, är ett litet trädlevande pungdjur från norra Australien, Indonesien och Nya Guinea. De har ett hudveck mellan fram- och bakben som gör att de kan glida i luften från träd till träd. De blir ca 15 cm stora med en lika lång svans. Svansen används som ett roder när de glider genom luften. En hane väger mellan 120-160 gram, honan mellan 90-140 gram. Den ursprungliga färgen är grå med ljusare mage, samt ett brett svart streck som börjar mellan ögonen och fortsätter bakåt över ryggen. I takt med ökad popularitet som husdjur börjar det nu komma framavlade färgvarianter.

I det vilda är flygpungekorrar strikt nattaktiva och lämnar sällan sitt bo dagtid. De är mycket sociala och lever i grupper om upp till 12 individer. Livslängden i fångenskap kan bli 10-12 år. Att leva ensam eller att förlora sin kompis innebär en mycket kraftig stress för djuret. Om en individ separeras från flocken under några dagar är risken stor att den blir aggressivt bemött då man försöker sätta in den i flocken igen.

Kommunikation via doft

Doft är mycket viktig för deras kommunikation. Hannarna har flera viktiga doftkörtlar som är testosteronberoende, dvs hos en kastrerad hane blir doftkörtlarna mycket mindre framträdande. En doftkörtel sitter i pannan och ser ut som en hårlös fläck. En annan sitter på övre delen av bröstet. Två körtlar öppnar sig i kloaken, dvs den gemensamma slutstationen för tarm och urinrör. Små doftkörtlar finns även vid mungiporna, vid öronbasen och på tassarna. Hanen märker sig själva och gruppens medlemmar. Honor saknar körtlar i huden. Hos en dräktig hona utvecklas en doftkörtel i pungen som är aktiv från strax före förlossningen tills ungarna lämnar pungen.

Anatomin

Förutom att flygpungekorren som namnet anger har en pung där ungen utvecklas, så har de flera andra märkliga anatomiska särdrag. De har två stora lätt utskjutande framtänder  i underkäken som används för att gnaga på bark. Till skillnad från gnagare så växer inte tänderna hela livet. De behöver alltså inte slipas ner vare sig genom att djuret behöver gnaga mycket, eller hos veterinär.

På bakfötterna är den innersta tån stor och rörlig samt saknar klo. De nästa två tårna är sammanvuxna men har var sin klo, som flygpungekorren använder för att putsa sig med. Den yttersta tån är längre än de övriga tårna och används för att peta ut insekter från bark med. Klorna är mycket vassa. Det är viktigt att inte klippa dem korta eftersom de behövs för att de ska kunna klättra ordentligt.

Skötsel av flygpungekorre – miljön

Burens utformning

Flygpungekorrar behöver en stor och hög bur. Minimimåttet enligt Jordbruksverket är 4 kvadratmeter med en minsta höjd på 2,2 meter. Dock kan det faktiskt vara en fördel att ha en mindre bur den första tiden när ungarna är små. Om de inte relativt enkelt kan kasta sig från vägg till vägg i buren blir de lätt osäkra och nervösa, vilket kan leda till stress.

Sidorna bör bestå av nät så att djuren lätt kan få fäste och klättra. Nätet måste vara klätt av PVC så att det inte skär in i händer och fötter när djuren glider längs gallret. Nätmaskorna får inte vara vidare än 1,25 cm eftersom djuren annars kan rymma! Det är också viktigt att ha ett bra lås på burdörren eftersom flygpungekorrar är mycket flinka med sina händer, och lätt kan låsa upp enkla lås.

Inredning

Viktiga inredningsdetaljer är grenar, klätterrep, hängande matskålar, en vattenflaska av hamstermodell, sitthyllor. Burgolvet kan täckas med papperspellets, halm eller fleecebäddar. Undvik kattsand eftersom det är uttorkande. Underlaget måste bytas minst 2 gånger/vecka.

De ska ha tillgång till en bolåda eller bopåse. Den bör vara minst 13 x 13 cm. Ingången till boet bör inte vara mindre än 4 cm i diameter. Bomaterial kan vara hyvelspån, rivet papper, torra löv.

Det måste finnas en mängd grenar både vertikalt och horisontellt. Alternativ till grenar kan vara plastkedjor med ca 2,5 cm diameter. Ekorren klättrar utmärkt i dessa kedjor, och fördelen är att de är lätta att tvätta bort urin och avföring från. En rolig utmaning för flygpungekorrar är när du hänger ett cm-tjockt nylonrep från burtaket med en massa knutar på. Nästa morgon kommer du upptäcka att knutarna är försvunna. Ekorrarna verkar vara besatta av att knyta upp knutar, och du kan med tiden göra övningen allt svårare.

Material som rep, trädgrenar och trähyllor blir tyvärr snabbt förorenade och måste regelbundet bytas ut för att hålla en god hygien i buren.

Leksaker

Eftersom flygpungekorrar är mycket aktiva så behöver de leksaker att sysselsätta sig med.  De tycker ofta om att springa i ett träningshjul. Tyvärr finns det ännu inte modeller i Sverige som tillverkats just för flygpungekorrar, utan man måste köpa ett hamsterhjul. Tänk på att det inte får finnas möjlighet för den långa svansen att fastna i hjulet. En tät konstruktion utan glipor brukar därför fungera bäst. Ett annat sätt att aktivera ekorren är att låta den springa i en motionsboll.

Burens placering

Eftersom flygpungekorrar är mycket sociala så bör buren placeras i det rum där familjen oftast vistas. Köket är dock inte lämpligt eftersom de där kan bli utsatta för olika slags skadliga gaser som bildas i samband med matlagning. Buren bör heller inte placeras nära ett fönster så att den blir utsatt för gassande solljus dagtid.

Temperatur

Flygpungekorrar trivs bäst i en temperatur mellan 24-27 grader. Speciellt ungar kyls snabbt ner i en kallare omgivning. När du bär omkring på dina ekorrar så trivs de bäst antingen innanför dina kläder, eller i en påse av fleecetyg. Fleecetyg repas inte upp i trådar och är därför inte farligt ifall ekorrarna skulle tugga på tyget och inga trådar kan fastna runt fingrar.

Värmesten

Eftersom vi sällan har så varmt som 24 grader inomhus så kan buren med fördel värmas upp av två olika värmekällor. En värmesten placeras lämpligen på burens botten intill en vägg, så att kablarna kan dras ut genom väggen. Värmestenen täcks sedan med någon slags textilier, t ex ett par bitar fleece som ungarna kan gömma sig bland och sova mellan. Värmestenen bör vara påslagen hela dygnet. Var dock noga med att kontrollera temperaturen i värmestenen då och då eftersom det ibland händer att den inneslutna termostaten går sönder så att stenen blir alldeles för varm.

En av de största fördelarna med att ha en värmesten i buren är att dina flygpungekorrar brukar välja att sova där inbäddade i det som du har täckt stenen med. Om du inte har en värmesten kommer de i stället att sova i en bolåda eller hängande påse. I början när djuren inte är tama är det oftast mycket besvärligt att få fram dem från denna sovplats utan att stressa dem rejält. Med en sovplats vid stenen kan du i stället enkelt känna igenom var de ligger genom täcket och plocka ut ekorrarna och täcket tillsammans. De känner då fortfarande trygghet av mörkret och värmen runt omkring sig och du kan sedan enkelt flytta över dem i en sovpåse eller in i dina kupade händer medan de fortfarande är lite yrvakna.

Keramisk värmelampa

Den andra värmekällan bör vara en keramisk värmelampa som hängs från taket. Tänk på att en sådan lampa alstrar mycket stark värme vid fästet och måste koppas in i en porslinsarmatur och inte en vanlig lamparmatur. Lampan avger inte ljus utan endast värme, och bidrar till att hålla luften i buren uppvärmd. Se bara till så att ekorrarna inte kan komma åt att klättra på lampan och bränna sig.

Toaletträning

Det går inte att få flygpungekorrar rumsrena på så vis att de går på en toalettlåda för sina behov. Dock är de extremt renliga av sig med mycket regelbundna vanor. De vill aldrig förorena där de sover. Normalt sett brukar de behöva göra sina toalettbestyr var 3-4 timme och vanligen direkt när de har vaknat. De ger då ifrån sig 2-3 pyttesmå hårda avföringskulor och ett par droppar urin. Om du alltid har en pappershandduk med dig beredd när de vaknar är detta lätt att ta hand om.

Reproduktion

Hanens pung sitter som en liten dinglande påse tydligt på magen. Hans penis är förgrenad längst ut. Eftersom urinröret inte mynnar längst ut i penis utan ca halvvägs ut, så kan penis faktiskt till viss del amputeras vid sjukdomsproblem.

Dräktighetstiden är bara 15-17 dagar. Därefter föds en mycket mycket liten, vikt ca 0,2 gram, outvecklad blind unge, som direkt söker upp mammans pung på magen. De hittar dit genom att följa ett salivspår som mamman lämnat. I pungen finns två juverkörtlar, var och en med två spenar. Oftast föds två ungar. De stannar kvar och utvecklas i pungen i 70-74 dagar. Även sedan de lämnat pungen söker de sig ofta tillbaka för att fortsätta att dia en tid. När ungarna väl börjat titta ut ur pungen hjälper pappan till med omvårdnaden. Avvänjningen sker vid ca 110-120 dagars ålder, ca 6-7 veckor efter att att ungen helt lämnat pungen. Ungen är då fullt bepälsad, även på buken.

I det vilda lämnar ungarna sin grupp vid 7-10 mån ålder, strax före könsmognaden. Honor blir könsmogna vid 8-12 månaders ålder, hanar vid 12-15 månaders ålder. Du märker att en hane är könsmogen genom att doftkörteln i pannan då blir tydlig som en hårlös fläck.

Föräldralösa ungar

Om en mamma dör är det mycket svårt att rädda ungarna före 60 dagars ålder, dvs som ännu inte lämnat pungen alls, eftersom de fortfarande är så outvecklade. Efter 60 dagars ålder kan det vara värt att göra ett försök. I början behöver de en omgivningstemperatur av ca 30-34 grader. Ge dem gärna ett litet mjukisdjur som de kan hålla sig fast vid.

Är de så unga att de inte har fått päls än så måste man mata dem varannan timme dygnet runt. De ska ges kattmjölksersättning ca 20-25% av kroppsvikten i ml. Så fort de öppnar ögonen kan man övergå till att mata var fjärde timme, fortfarande minst 20-25% av kroppsvikten. När ungen har fått päls på magen kan man börja ge mosade grönsaker och kött. Eller mixad mat för vuxna flygpungekorrar.

Skötsel av flygpungekorre – utfodringen

Flygpungekorrar är i det vilda huvudsakligen insektsätande, men kompletterar detta med sockerinnehållande sav från träd, blommor och frukter.

När man började ha flygpungekorrar som sällskapsdjur försökte man efterlikna den vilda kosten genom att erbjuda dem en hemmagjord blandning av de olika komponenterna. Det finns en mängd olika ”recept” på sådana blandningar till flygpungekorrar att hitta på internet. Tyvärr har det dock visat sig att man som vanlig djurägare ofta inte har tillgång till alla lämpliga ingredienser. Man kanske inte heller har tålamod för att göra dessa komplicerade blandningar. Detta har lett till en mängd utfodringsrelaterade sjukdomar. Numera rekommenderas i stället att basera utfodringen på pellets av god kvalitet och komplettera denna bas med grönsaker och frukt.

En bra utfodring kan delas in i fyra olika komponenter:

• Pellets av god kvalitet ska utgöra ca 75% av det totala foderintaget per dygn. Det innebär ca 28-56 gram/dag/djur. Pellets ska alltid finnas tillgängligt dygnet runt i buren, men självklart bytas ut regelbundet. I USA, där flygpungekorrar numera är mycket vanliga, finns det flera specialtillverkade pelletssorter för denna djurart. De två som brukar rekommenderas är Glide-R-Chow och NutriMax. Man kan importera dessa från USA men det tar tid och kostar mycket. Tills denna typ av föda har nått oss i Sverige så rekommenderas faktiskt att man i stället använder torrfoder med låg fetthalt för katter, t ex Hills w/d. Om ungen inte tidigare lärt sig äta pellets hos uppfödaren kan man till en början hälla över saft från konserverad ananas, fruktcocktail, eller äppelsås. Detta kan sedan sakta fasas ut i takt med att ungen lärt sig äta torrfodret.
• Färsk frukt och grönsaker, ska utgöra 25% av totala kosten. Det motsvarar max 1/8 av ett äpple eller motsvarande portion av blandad frukt och grönsaker per djur per dag. Detta placeras i buren på kvällen samt avlägsnas på morgonen. Dela inte maten i mindre bitar eftersom de då snabbare torkar ut. Exempel på lämpliga komponenter är äpple, päron, sötpotatis, mango, melon, vindruvor, morot och broccoli.
• Multivitaminer ska pudras på frukt och grönsaker varannan dag. Kan även blandas i lite äppelsås eller yoghurt och ges direkt från fingret.
• Godsaker får utgöra max 5% av foderintaget.

Protein

Om din ekorre väljer att äta upp sin frukt men ratar proteinkällan, kan du behöva hoppa över frukten 1-2 gånger/vecka för att tvinga den att äta mer av proteinfodret.

Kalktillskott

Eftersom grönsaker och frukt, liksom insekter, ofta innehåller alldeles för lite kalk så måste du ge någon typ av kalktillskott. Helst bör du välja ett fosforfritt kalkpreparat i pulverform. Detta kan du ”pudra” insekterna, grönsakerna och frukten med.

Utanför buren

Om du bär omkring på dina flygpungekorrar så bör de alltid ha tillgång till en skiva frukt i sin påse så att de kan få i sig vätska och näring. Om de vistas utanför buren mer än någon timme så måste de även då och då få möjlighet att dricka.

Vatten

För bäst hygien i buren är det oftast lämpligast att använda en vattenflaska. Om ungarna inte verkar förstå hur de ska använda flaskan så kan du droppa lite äppelsås på flaskans spets, så brukar de lära sig  det snabbt. För säkerhets skull kan det vara bra att i början även ha en liten skål som en alternativ vattenkälla. Den behöver inte vara större än ett upp- och-nervänt flasklock. Den ska vara liten och grund och helst inte lätt att tippa. Vattnet bör bytas varje kväll.

”Matsal”

Ett knep som förenklar tillvaron som djurägare och gör det lättare att hålla buren ren och hygienisk är att tillverka en matsal åt flygekorrarna. Skaffa en genomskinlig plastlåda med lock. Måtten bör vara minst 10 cm hög, minst 20 cm lång, och så stor att både mat, vatten och ekorrar får gott om plats.

Vänd lådan upp-och-ner och gör en öppning i vardera kortsidan ca 4×4 cm stor. När det är dags att ställa in mat på kvällen så ställer du in matskålarna i matsalen tillsammans med en vattenskål. Flygpungekorrarna kan lätt ta sig in i lådan och sitta där och äta. Eftersom de ofta skräpar ner och kastar mat omkring sig, så minskar du risken att detta hamnar överallt i buren. På morgonen tar du ut hela matsalen och rengör den, och slipper därmed ganska mycket burstädning.

Godsaker

Flygpungekorrar är riktiga gottegrisar! De älskar sötsaker och insekter. Denna typ av foder innehåller mycket socker och fett, och saknar många viktiga näringsämnen. Var mycket försiktig med att ge sötsaker utöver de grönsaker och frukt som ingår i basutfodringen. Om du absolut vill ge något extra så ska det inte vara större än ett blåbär!

Skötsel av flygpungekorre – socialisering, tämjning och hantering

Behöver vänjas tidigt vid människor

Flygpungekorrar är fortfarande att betrakta som vilda djur. De har inte avlats av människor i hundratals år för att få egenskaper som gör att de lätt anpassar sig för att leva med oss. Deras naturliga instinkter gör att de betraktar människor som rovdjur och hot. Det är därför viktigt att så snart som möjligt när ungen är liten försiktigt vänja den vid vår närvaro. Förhoppningsvis har uppfödaren redan startat den proceduren så att det går relativt lätt när du får hem dina flygpungekorrar. Den viktiga perioden då socialiseringen måste ske är mellan 7-12 veckor efter att ungen har lämnat pungen. Under denna begränsade tidsperiod är de mest mottagliga för samvaro med andra djur inklusive människor.

Vänj dem vid din lukt

Om ungarna till en början är mycket rädda kan du starta socialiseringen genom att lägga in en t-shirt eller annat klädesplagg i buren nära deras sovplats. Alternativt kan du ta en mjuk ansiktsservett och torka dig med i ansikte och på halsen, och stoppa ner i deras sovpåse. När de haft några dagar på sig att vänja sig vid din lukt kan du gå vidare till nästa steg.

Gör en påse/pung

Du kan nu låta ungarna sitta i en liten förslutningsbar hängande påse/”pung” som du bär med dig runt halsen eller innanför kläderna. Ungarna lär sig då din lukt och den kommer att associeras med tryggheten i påsen. Om du låter ungarna vara hos dig i påsen i mer än en timme i taget är det viktigt att du även stoppar ner t ex en äppelskiva så att de får tillgång till både näring och vätska.

När ungarna börjat bli vana vid att sitta hos dig i påsen så kan du börja klappa dem utifrån genom påsen. Tänk på att det är naturligt för en flygpungekorre att känna trygghet i en mörk trång liten håla. Du kan därför massera dem ganska rejält via påsen, det påminner sannolikt om rörelserna från mamman som vidarebefordrades till pungen när ungarna var mindre. Med tiden kan du börja föra ner fingrarna in i påsen och klappa/massera dem.

”Säkra” rummet

Innan du över huvud taget tar ut ungarna ur buren måste du först försäkra dig om att rummet som buren står i är rymningssäkert. Det får inte finnas något som djuren kan skada sig på. Det får inte heller finnas några hål in i möbler eller väggar som djuren kan försvinna in genom!

Nattaktiva

Eftersom flygpungekorrar är nattaktiva så kommer du ha mest utbyte av att umgås med dem sent på kvällarna eller tidigt på morgnarna. Men i början, innan de är vana vid dig, kan du utnyttja det faktum är de är trötta dagtid och hantera dem då de inte är lika pigga och snabba.

Sjukdomar och förebyggande hälsovård

De allra bästa knepen för att hålla en flygpungekorre frisk är:

• Låt den aldrig leva ensam.
• Ge den en fullvärdig kost.

Det finns inga vaccin till flygpungekorrar. Eftersom djuren numera föds upp i fångenskap så ska det i normalfallet inte heller vara nödvändigt att rutinavmaska dem. Klorna ska aldrig klippas av eftersom de är mycket viktiga redskap för att kunna klättra ordentligt. En flygpungekorre med korta klor blir lätt osäker på om den ska våga hoppa och klättra i omgivningen. Och en osäker flygpungekorre kan faktiskt drabbas av depression vilket hämmar immunförsvaret och gör att den lättare drar på sig sjukdomsproblem. Om du tycker att klorna är obehagligt vassa när den klättrar på dig kan du i stället mycket lätt fila ner den vassa spetsen på klon.

Flygpungekorrar är mycket renliga och ägnar mycket tid åt att putsa sig. De spottar i framtassarna och gnider sig på kroppen, ofta under intensivt väsande. Många ägare misstolkar detta som sjukdomstecken. De behöver normalt sett aldrig badas.

Om du blir tvungen att ta din flygpungekorre till veterinär så kan du med fördel försöka boka en tid under tidig förmiddag, då ekorren normalt sett inte är så aktiv. Transportera den helst i en sovpåse med blixtlås, så att den utan stress kan hanteras på kliniken.

Kirurgi

Flygpungekorrar tål vanligen narkos väl. De har dock en mycket stor tendens till att tugga på stygn och bita upp djupa sår efter kirurgi.

Stressrelaterade beteenden

T ex självskadande beteenden, överätning, planlöst vankande, kannibalism. Orsakas oftast av att en flygpungekorre tvingas att leva ensam. Motverkas genom att låta den ha sällskap av en kompis, att ge den mycket tid och uppmärksamhet, samt att ha en berikande omgivning med mycket att utforska och omväxlande leksaker.

Uttorkning

Orsakas oftast av vätskeförluster på grund av kräkning eller diarré. Leder snabb till problem med blodcirkulationen och så kallad medicinsk chock. Måste alltid åtgärdas akut av veterinär.

Diarré

Kan orsakas av infektioner med bakterier, virus eller parasiter. Andra, kanske vanligare orsaker, är dålig burhygien och dålig utfodring.

Bakbensförlamning

Ett vanligt problem som kommer plötsligt. Orsakas oftast av skador på ryggraden eller kalkbrist. Flygpungekorrar är mycket aktiva och hoppar ofta runt. Om deras utfodring saknar tillräckligt kalkinnehåll så blir skelettet urkalkat vilket kan leda till att ryggraden lätt skadas. Många gånger finns det inget att göra när skadan väl skett. Bästa förebyggande åtgärden är en väl sammansatt utfodring.

Katarakt, grå starr

Ses ofta hos mycket unga flygpungekorrar. Ses oftast hos ungar till mammor som utfodras felaktigt eller som är tjocka. Teorier finns att A-vitaminbrist kan vara en orsak. Det tycks även finnas en viss ärftlig benägenhet att utveckla katarakt. Ingen behandling finns.

Trauma

En av de vanligare skadorna är att huden på svansen lossnar i samband med att någon har försökt hålla fast flygpungekorren men bara hållit i svansens yttre delar. Eftersom skadan leder till att svanskotorna blir blottade så måste svansen i dessa fall amputeras.

En annan vanlig skada är faktiskt att flygpungekorren drunknar i toalettstolen. Om man lämnar toalettstolen med öppet lock är det lätt hänt att djuret får för sig att undersöka stolen. Om den ramlar i kan den inte få fäste och ta sig upp för de släta porslinsväggarna. Andra kärl med vatten i är också farliga eftersom flygpungekorrar inte kan simma. Se därför alltid till att ekorren inte är lös i ett rum där det finns ett stort kärl fullt med vatten.

Förgiftning

En annan vanlig orsak till sjukdom är förgiftning av olika typer av kemikalier som används i hushållet eller som ägaren har på fingrarna. Exempelvis då man steker mat i teflonstekpannor och använder hög värme utvecklas gaser som är dödliga för små djur som andas in dem.

Tänk på att flygpungekorrar gärna äter insekter. Avlägsna därför alltid alla döda insekter som kan ha dött på grund av användning av bekämpningsmedel.

Urinvägssjukdom

Kan vara infektioner, blockering av urinsten, eller njursvikt. Sannolikt ökar riskerna för dessa problem om flygpungekorren utfodras med mycket höga halter protein i fodret. Tecken på urinvägssjukdom kan vara blodblandad urin, krystningar för att kunna kissa, slöhet, nedsatt aptit, ökad törst och ökat kissande.

Förstoppning

Kan orsakas av utfodring med låg fiberhalt; uttorkning; bristande motion; stress m m. Leder till att avföringen i tarmen bakar ihop sig till ett allt hårdare material. Det gör ont då ekorren försöker bajsa, och ibland blir det till och med omöjligt. Kan mycket snabbt leda till kraftigt nedsatt allmäntillstånd och kraftig buksmärta. I tidigt skede kan man prova att ge lite paraffinolja blandat i maten. Kontakta dock genast veterinär vid tecken på allmänpåverkan.

Skötselråd om andra exotics »

Källa: Merparten av ovanstående information kommer från den amerikanska föreningen för veterinärer för flygpungekorrar, Association of Sugar Glider Veterinarians.