Livskvalitet viktigast när djuren får cancer

Cancer hos djur förekommer mer och mer eftersom sällskapsdjuren blir äldre än tidigare. Som tur är har veterinärmedicinen idag mycket bättre förutsättningar att upptäcka tumörer och behandla dem. Men det handlar inte enbart om säkra diagnoser och de rätta behandlingarna, på Evidensia Södra Djursjukhuset Kungens Kurvas onkologimottagning värderas livskvaliteten alltid högst.

För några veckor sedan klarade veterinären Dr. Karin Troedson sin specialistexamen i onkologi (läran om tumörsjukdomar och dess behandling). Nu kan hon titulera sig europeisk specialist i smådjursonkologi, Diplomate ECVIM-CA (Oncology), en av få i Sverige. Den omfattande utbildningen fram till titeln innebär forskningsstudier och avslutande examination med mycket högt ställda krav.

Med sin expertis och stora erfarenhet av att jobba med cancersjuka djur ska Karin driva Evidensia Södra Djursjukhuset Kungens Kurvas onkologimottagning som tar emot remittenter från hela Sverige.

Denna artikel handlar om arbetet på en avdelning som djurägarna helst inte vill behöva besöka, trots att det är här som uttrycket ”det ska vara gott att leva” lyser som klarast.

Det börjar ofta med en knöl

Hela resan för ett sällskapsdjur – från misstänkt cancer till diagnos och behandling – börjar oftast med en knöl.

Djurägare som upptäcker knölar gör klokt i att boka ett veterinärbesök där en allmänveterinär undersöker och tar ett cellprov. Visar det sig att knölen är godartad så stannar det oftast där, men är det en elakartad tumör kopplas onkologimottagningen in.

–  Hos oss utreder vi vad det är för tumör och om den spridit sig, sedan lägger vi upp en behandlingsplan, berättar Karin.

Hundar överrepresenterade

Det finns egentligen inga typfall då djur, precis som människor, kan få cancer överallt. Däremot är hundar överrepresenterade inom onkologin och diagnosticeras relativt ofta med exempelvis lymfom, där sjukdomen sitter i lymfsystemet och märks som stora svullna lymfknutor. Hos katter är lymfom i tarmen vanligt förekommande.

Hundarna drabbas även i större utsträckning av tumörer i huden, skelettet, analkörtlarna och urinblåsan. Ras har också betydelse, skelettumörer är utbrett hos stora hundraser, tumörer i huden påträffas frekvent bland boxer och bulldog, hos skotsk terrier i urinblåsan.

– Veterinärmedicinen innehar större kunskap om hundens tumörer. Detta beror mycket på att deras ägare sedan längre tillbaka varit villigare att gå vidare med mer omfattande undersökningar än kattägare, säger Karin.

Diagnos och spridning

Första steget mot rätt behandling är att diagnosticera cancern, antingen genom finnålsaspirationsbiopsi (FNAB) eller vävnadsprover. Med FNAB tas cellprover med en fin nål från hudknölar, lymfknutor eller inre organ som mjälte och lever som man därefter tittar på i mikroskop. Det gör inte ont och djuret behöver inte sövas. Ett vävnadsprov är när en bit av tumören skärs bort och sedan undersöks av en patolog för mer exakt cancerdiagnos.

Har en elakartad tumör diagnosticerats består steg två i att se om tumören spridit sig, tillvägagångssättet kallas staging. Undersökningar som genomförs är ofta slät- eller skiktröntgen av lunga, ultraljud eller skiktröntgen av buk och provtagning av lymfknutor. Upptäcks förändringar i de undersökta organen provtas även dessa.

Efter diagnos och vetskapen om cancern spridit sig eller inte påbörjas behandlingen.

Olika typer av cancerbehandling

Karin är medicinsk onkolog, och ofta den första ägaren träffar när djuret blivit diagnosticerat med cancer. Hon bestämmer i samråd med kollegor från andra inriktningar vilken typ av behandling som är den bästa för just detta djur och lägger upp en behandlingsplan. För djur är operation eller en behandling med cellgifter (cytostatika) vanligast. Karin arbetar med cellgifter och opererar inte, det överlåter hon till skickliga kirurger.

När tumören finns i hela kroppen och flera organ är involverade som i fallet med lymfom, går det inte att operera. Istället använder man cellgiftbehandling där cellgifterna dödar cancerceller som växer väldigt snabbt. Behandlingen börjar med vägning och undersökning av patienten samt mätning av alla lymfknutor. Mätningen är viktig för att kunna se om cytostatikan har effekt och målsättningen är att lymfknutorna blir mindre och går tillbaka till normalstorlek. Dessutom tas kontrollerande blodprov så patientens värden ser bra ut, men även för att kunna upptäcka om det uppstår biverkningar. När allt är till belåtenhet får djuret en nål och dropp som innehåller cellgiftet under 5-30 minuter. Ägaren får gärna vara med för att se hur det går till och kanske lugna sitt djur, men vid behov ges också en lugnande injektion.

Vid lymfom behandlas patienterna på Södra Djursjukhuset med cellgifterna en gång i veckan under 12 veckor. Stressen som kan finnas till en början klingar av då patienten vet att det inte händer så mycket, besöket på onkologimottagningen förknippas mer med den mumsiga godbiten personalen bjuder på.

Operation används när tumörer sitter på ett ställe och går att nå med ingreppet. Metoden föregås av samma undersökning och prover som vid en cellgiftbehandling, man kontrollerar om tumören spridit sig och om det är möjligt att operera.

Hur stort ingreppet blir beror på tumörens storlek. Sitter den i skelettet kan ett ben behöva amputeras, är tumören istället belägen i tarm eller lunga tas en del av organet bort, vid ytlig cancer i huden avlägsnas en bit omkring. Många operationer är komplicerade vilket kräver duktiga kirurger.

Operation kombineras ibland med cellgifter. Behöver storleken på tumören minska kan cytostatika först krympa omfånget och därmed underlätta operationen. Kvarstår en hög risk för spridning, även efter att tumören tagits bort, ger man vid vissa tillfällen cellgifter efteråt.

Strålningsterapi är den tredje behandlingsmetoden inom djuronkologin. Strålningen verkar lokalt i området där tumören sitter, till skillnad mot cytostatikan som påverkar hela kroppen. Vid mastocytom, en av de vanligare hudtumörerna hos hund, är det här fördelaktigt om inte hela tumören kunde avlägsnas komplett vid operationen. Metoden tar bort de mikroskopiska cellerna som missades vid det tillfället. Om det finns hög risk för spridning avslutas behandlingen med cellgifter.

Metastaser i lungorna hos hund

Cellgifternas påverkan på djur

Ordet cellgifter är för många förknippat med att människor som genomgår en behandling mår dåligt och tappar håret. Djur påverkas också men inte i samma utsträckning då doserna är mindre och delas upp på flera veckor. Toleransen blir därför högre.

Trots det förekommer biverkningar som till exempel kräkningar, diarrér eller tunnare päls. För att motverka de eventuella biverkningarna ges mediciner i preventivt syfte. Varje cellgiftbehandling inleds med blodprov som visar om djuret har tillräckligt mycket immunceller för att klara behandlingen. Detta för att inte ta några risker och orsaka lidande för patienten.

Karin berättar:

– Djuret ska vara välmående under hela behandlingen, därför följer vi strikta protokoll som ger oss belägg för det vi gör. En hund som får cytostatika ska leva ett normalt hundliv och vilja hoppa, leka och bada – det är målsättningen.

Påverkas patienten ändå negativt och immuncellerna i blodet sjunker reduceras cellgifterna. Det värsta som kan hända är att djuret får en blodförgiftning vilket visar sig i att den blir slapp, inte vill gå ut och ligger passiv. Då behöver ägaren åka in med sitt djur för blodprovstagning och bli inlagd med dropp och antibiotisk behandling så immunförsvaret återhämtar sig.

– Med djurets bästa för ögonen är det viktigt att prata mycket med djurägarna genom hela processen. Detta så deras förväntningar blir rätt och de är beredda på vad som kan inträffa, säger hon.

Så ser prognoserna för tillfrisknande ut

Cancersjukdomar uppstår oftast hos medelålders och äldre hundar. Prognoserna för tillfrisknande beror på patientens ålder, om den har andra sjukdomar och förstås vilken sorts tumör det är. En ung, för övrigt frisk hund med en lättbehandlad tumör har större chans till tillfrisknande.

Cellgiftbehandlingen verkar bäst på ett djur med gott allmäntillstånd, men vid lymfom bör djurägaren vara medveten om att bara en liten andel av hundarna kan bli helt botade. Vid den här typen av tumör ger cytostatikan en median överlevnadstid på 12 månader, betydligt längre än utan någon behandling alls som då bara är några veckor.

Även katter kan drabbas av lymfom som oftast påträffas i tarmen. Det finns två olika sorters tarmlymfom med mycket olika prognos vilket understryker vikten av en noggrann första undersökning. Vid den ena typen sker behandlingen med cellgift i form av tabletter och den mediana livslängden kan förlängas med upp till 1,5-3 år. Vid den andra är prognosen sämre och en cellgiftsbehandling i form av dropp sätts in. Här kan den mediana livslängden förlängas med cirka 7 månader.

Efter operation betraktas tillfrisknandeprognoserna ofta som goda om tumören man avlägsnat är helt borta och inte spridit sig, vilket förstås talar för att välja det alternativet när möjligheten finns.

Återvändande tumörer

Sannolikheten för att tumören/tumörerna kommer tillbaka handlar alltid om vilken sort det är och hur man behandlar dem. Risken för återkomst är hög när en tumör inte har avlägsnats i sin helhet vid operation. Detta kan ses vid mjukdelssarkom – cancer i fett, muskler, kärl och bindväv eller mastocytom. Även vid lymfom efter cellgiftsbehandling återvänder tumören i de allra flesta fall.

– Cellgifterna har tryckt undan cancern, men någon gång kommer den tillbaka, oftast efter cirka fyra månader. Det blir ägarna väl informerade om innan behandlingen börjar så att inga falska förhoppningar finns. När detta sker kan behandlingen börja på nytt och de flesta hundarna svarar bra på behandlingen igen, förklarar Karin.

Livskvalitet in i det sista

Det finns som sagt flera behandlingssätt, men det finns också tillfällen då valet mellan dem uteblir.

– När djuret är väldigt sjukt med förändringar i blodet som inte tillåter cellgiftbehandling eller då cancern spridit sig för långt är vår primära uppgift att rekommendera ägaren att låta djuret somna in. Samma gäller om ägaren säger nej eller inte har råd, då lyssnar vi på det, klargör Karin.

Uteblir en cellgiftsbehandling eller operation medicineras patienten med smärtstillande eller antiinflammatorisk medicin för att må så bra som möjligt under återstoden av sitt liv. Medicineringen kan pågå under allt från veckor till månader. Hur länge djuret har kvar beror på vilken sorts tumör den har drabbats av och hur den mår.

Vid behov av smärtstillande får djuret allt som behövs för att inte ha ont. Vården är palliativ, det vill säga ska hjälpa patienten att uppnå bästa möjliga livskvalitet i livets slutskede.

– Först som sist handlar det om informationen till djurägarna. Vi diskuterar livskvaliteten för deras djur och berättar om alternativen som skyddar mot smärta och obehag. Djuren vet inte att de är sjuka, och vår uppgift är att hjälpa så de inte mår dåligt tiden de har kvar.

Undersök i tid för djurets bästa

Djurägare i allmänhet är bra på att uppmärksamma knölar och ta sitt djur till veterinären för undersökning tycker Karin, men vill ändå trycka på vikten av snabb provtagning då tumörer lättare opereras bort innan de växt.

– Knölutredningar görs hela tiden och många knölar är inget farligt, men det är synd att missa tumörer som är elakartade genom att inte ta dem på allvar, understryker hon.

Även om utgången för de cancerdiagnosticerade patienterna kan vara osäker är i alla fall en sak garanterad på onkologimottagningen: djuren ska må så bra det är möjligt hela vägen. Där står Karin och övriga medarbetare alltid enade.

Läs också om knölkoll hos veterinären här.