Kastration på hund och katt veterinärklinikens vardag

Kastration är ett av de vanligaste ingreppen inom djursjukvården. Följ med till operationsavdelningen på Djurkliniken i Arninge för att få veta hur det går till!

Kastrationer görs både i förebyggande syfte för kontroll över fortplantning och utifrån medicinska orsaker som exempelvis livmoderinflammation, tumörsjukdomar, prostataproblem eller testikelomvridning.

Förutom katt och hund har Djurkliniken Arninge börjat få fler önskemål på kaninkastrationer, då kunderna vet att de även har god kompetens om kaniner och gnagare.

Fördelning på klinikens kastrationer:

• Cirka 2/3 av kastrationspatienterna är katter med ganska jämn fördelning mellan könen
• Cirka 1/4 är hundar, dubbelt så många hanhundar än tikar
• Kaniner står för nästan 10%, och då övervägande hankaniner

Orsak och verkan

Klinikchefen Marie Nordwall ser att djurägare kastrerar sina djur i större utsträckning idag. När det gäller katter vill ägarna undvika att deras hankatter hamnar i slagsmål, eller att honkatterna löper och kommer hem dräktiga.

–  Förr var det vanligt att p-piller skrevs ut till katt, men de kan öka risken för juvertumörer. Av den anledningen skriver vi sällan ut p-piller hos oss utan rekommenderar istället kirurgisk kastration.

På frågan varför det heter kastration även för hondjur, en benämning som många oftast relaterar till handjur, förklarar Marie:

– Sterilisering och kastration är två olika kirurgiska ingrepp där sterilisering innebär att man klipper av äggledarna. Vid kastration däremot avlägsnar vi såväl äggstockar, äggledare som livmoder. På så sätt kan inte djuret bli dräktigt, men tillvägagångssättet minskar också risken för sjukdomar i fortplantningsorganen som annars kan uppstå.

Vid kastration av hane opereras testiklarna bort så könsdriften och fortplantningsförmågan försvinner. Därigenom ändras ofta beteendet och många hanhundar/-katter blir betydligt lugnare. Behovet att markera sitt revir minskar, de är inte lika aggressiva mot andra hanar samt slutar jaga efter tikar och honkatter.

Snabbt ingrepp för katten Cleo

Vi ska uppleva vardagen på operationsavdelningen som Marie berättat om och börjar med katten Cleo. Cleo är 1,5 år vilket är ganska sent för att kastreras som honkatt, de flesta kastrationer sker vid cirka 6 månaders ålder. När vi kommer in ligger hon redan nedsövd på operationsbordet.

Leg. Veterinär Anna börjar med att öppna ett litet hål i mittlinjen på buken och plockar ut livmodern. Sedan klipper hon bort de kringliggande äggstockarna, men först efter att ha fäst med små trådar (ligaturer) som stryper blodflödet. Därefter är det dags att avlägsna själva livmodern. Även där ser Anna till att ingen blödning ska uppstå med ligaturer vid cervix, livmoderhalsen, den bakre delen av livmodern. Efteråt kontrollerar hon så att inga av ligaturerna blöder, syr ihop bukväggen och därpå huden. Stygnen kommer försvinna av sig själv efter några veckor.

När hela operationen är färdig bär leg. Djursjukskötare Linda in Cleo på uppvakavdelningen. Där vilar honkatten ut i en egen bur, på fäll med reglerad värme. Efter en halvtimme får Cleo sedan en spruta som hjälper henne att vakna. Senare samma dag åker hon hem igen, och går på smärtlindrande i fem dagar för att inte ha ont.

Från förberedelser till utförd kastration

Nästa patient på tur är en hanhund, född 2019.

Inför operationen beräknar de två djursjukskötarna Linda och Ida mängden smärtlindring och lugnande utifrån hans vikt. Medan de klappar och pratar med honom ges injektionen med lugnande där effekten märks efter några minuter, utöver detta injiceras smärtlindrande. Därefter flyttar de in patienten på britsen för resterande förberedelser.

När djursjukskötarna märker att den lugnande medicinen verkat rakas en bit av benet där den permanenta kanylen för dropp och narkos ska sitta genom hela kastrationen. Det här är bara första delen av narkosen, resten ges via inandad gas medan operationen pågår. Då hunden är helt nedsövd för Linda ner en tub i halsen så att han ska kunna andas utan problem under operationen, det är även via tuben som narkosgas tillförs.

Efter att ha blivit rakad i operationsområdet lokalbedövar veterinären Anna testiklarna. Nu bär de också över patienten på operationsbordet och ytterligare en säkerhetsåtgärd sätts in: en termometer som mäter kroppstemperaturen förs ner via svalget. Termometern ska visa om hunden blir för kall då sövda djur lätt tappar kroppsvärme.

Anna skär ett litet snitt strax framför pungen och plockar ut en testikel i taget samt tar bort omkringliggande hinnor så inget sitter fast inuti pungen. När hela testikeln är frilagd sätter hon en klämma (peang) i kärlet och muskeln som leder fram till själva testikeln, samt gör sedan en knut för att stoppa blodflödet. Därefter klipper Anna bort testikeln och bitestikeln där spermierna lagras och mognar. Då de två testiklarna är borta sker en kontroll att det inte blöder någonstans. Avslutningsvis sätter hon ett stygn under huden vid hundens ljumskar och syr ihop huden vid operationssåret som bara är några centimeter långt. Precis som för katten Cleo kommer stygnen lösas upp av kroppen när såret läkt.

På äldre hundar tas ofta även pungen bort då testiklarna är avlägsnade eftersom en tom pung annars kan bli stor och hängig. Detta innebär ett lite större ingrepp. I det här fallet är det inte nödvändigt då unghundars hud är mer elastisk och pungen mindre.

Fri från smärta under operationen

Kastrationerna är ett lagarbete. Veterinären Anna gör själva kirurgin medan djursjukskötarna samverkar för att garantera att patienten behåller sin narkos och inte känner någon smärta. Parametrar som exempelvis blodtryck, andningskurvor och tecken på smärtförnimmelse syns tydligt på monitorerna och regleras under hela ingreppet. Lindas och Idas ansvar är att patienten är stabil, sover gott och inte har ont.

Det som kan se smärtsamt ut för betraktaren, känner djuret på operationsbordet inget av.

Vårt studiebesök visar att operationsteamet har stor vana av kastrationer då de utstrålar säkerhet, kompetens samt omtanke. Patienten behandlas inte bara som ”en i raden” av rutiningrepp utan med respekt och engagemang. Individens bästa är alltid i fokus – alla dagar på Djurkliniken.