Krubbitning

Orsaker till krubbitning

En stereotypi är ett onormalt beteende som utförs upprepade gånger utan någon uppenbar funktion för hästen. Stereotypier kan uppstå när hästen lever under förhållanden som hindrar den från att utföra sitt naturliga beteende och tillfredsställa sina basala behov. 

Hormonella faktorer spelar troligen roll vid stereotypier. Att inte få möjlighet att tillfredsställa sina basala behov är en orsak till långvarig stress, vilket kan mätas genom till exempel höga kortisolnivåer i blodet. När hästar utför de stereotypa beteendena frisätts rogivande endorfiner som motverkar stressen och frustrationen. Hästen blir lugnare av att krubbita och blir sannolikt även beroende av endorfinutsöndringen i någon mån. 

Krubbitning ses endast hos tamhästar som hålls instängda på något sätt. Det förekommer inte hos vildhästar eller hästar som hålls i flock på bete året runt. Det är vanligare hos energiska hästar som fullblod och mindre vanligt hos kallblod. Det är vanligare hos hingstar än valacker eller ston. 

En häst som krubbiter tar tag i ett föremål med framtänderna, spänner nackmusklerna och drar bakåt så att ett klunkande ljud uppstår. 

Symtom på krubbitning

En häst som krubbiter tar tag i ett fast föremål i inredningen med framtänderna, drar bakåt och spänner halsmusklerna så att luft sugs in i övre delen av matstrupen och därefter släpps ut igen varvid ett karaktäristiskt ljud uppstår.

En häst som krubbiter sliter onormalt på sina tänder. Ibland tar beteendet över helt så att hästen inte äter tillräckligt och tappar vikt och allmän kondition. Krubbitning har kopplats till ökad risk för kolik och magsår, men sambanden är inte helt fastställda. Det är inte så att hästar sväljer luft och därför får ökad risk för kolik, utan snarare hur beteendet påverkar tandhälsa, aptit och allmänt välbefinnande. Omvänt kan de faktorer som orsakar kolik och magsår också ge upphov till krubbitning. En specifik studie har visat på ett samband mellan krubbitning och en specifik typ av kolik där tunntarmen fastnar i ett specifikt utrymme i bukhålan, sk foramen epiploicum entrapment. Vidare kan beteendet kan också påverka nackens muskulatur och tungbenen.  

En häst som krubbiter tappar ofta också i ekonomiskt värde. Genom beteendet kan de förstöra inredning i stall och hage, vilket ofta inte är uppskattat av stallägaren. Förut trodde man att beteendet smittade men så är inte fallet. Hästar som får sina grundläggande behov tillfredsställda börjar inte krubbita även om det finns en annan häst i omgivningen som gör det. 

När ska jag söka vård hos veterinär och vad gör veterinären?

Att en häst krubbiter föranleder ofta inget akut veterinärbesök utan det är mer faktorer i hästens miljö som måste justeras. Som nämnts ovan finns det dock en rad sjukliga förändringar som är kopplade till beteendet så om din häst krubbiter är det lämpligt att kontakta veterinär och få hästen genomgången och tänderna kollade. 
Ett grundläggande behov hos våra hästar är social samvaro med andra hästar, vilket också involverar fysisk kontakt. Om en häst inte får utlopp för sina naturliga beteenden finns risk att de utvecklar stereotypier. 

Behandling vid krubbitning

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få en häst att sluta krubbita när den väl börjat. 

Att hindra hästen från att utföra beteendet genom krubbitarrem eller operation är inte längre vedertagna behandlingsmetoder. Studier har visat att om en häst som krubbiter hindras från att utöva beteendet stiger stresshormonerna signifikant. 

I stället får man arbeta med att optimera hästens levnadsmiljö. Vi vet att de viktigaste faktorerna när det gäller att utveckla krubbitning är födosök, ättid och social interaktion. Mycket utevistelse i stora gräshagar tillsammans med andra hästar kan hjälpa. Alternativt kan lösdrift i grupp med fri tillgång på grovfoder vara ett alternativ. Om hästen måste stå i box får man försöka anpassa det som går med hagkompisar, möjlighet till social interaktion mellan boxarna, mycket utevistelse och försöka erbjuda så lång födosöks- och ättid som möjligt.  Om hästen måste ha begränsad utfodring gäller det att försöka hitta vad som blir bäst för den enskilde hästen. Som alltid strävar vi efter ett väl anpassat grovfoder med tillräcklig mängd fiber. I vissa fall kan finmaskiga hönät förlänga ättiden, medan andra hästar blir mer frustrerade av det. Hur bra det fungerar beror vanligen på vilken typ och mängd av grovfoder hästen får. Grunden är fortfarande att hästen ska få tillräcklig mängd fiber, så hönätet ersätter inte anpassat grovfoder. 

Vad kan jag göra för att minska risken att min häst drabbas?

Krubbitning utvecklas ofta hos unga hästar och de flesta hästar som är drabbade har utvecklat beteendet innan de är 7 år gamla. Givetvis är det alltid viktigt att i möjligaste mån säkerställa att våra hästar får möjlighet att utöva sina naturliga beteenden, men det är extra viktigt att tänka på det när det gäller unga hästar. 
När det gäller just krubbitning är risken störst att en häst utvecklar stereotypin om den begränsas i sin möjlighet att söka föda och tugga foder under stora delar av dygnet. Hästar rör sig naturligt långa sträckor varje dag, men rörelsen är kopplad till att hästen söker föda eller kontakt med andra hästar, och det är således inte motionen i sig som är det viktigaste när det gäller risken att utveckla krubbitning. Däremot är möjligheten till social interaktion med andra hästar en viktig faktor. 

För att minska risken att en häst utvecklar krubbitning är det alltså viktigt att den hålls på ett sätt där den kan ägna en stor del av dygnet åt att söka föda, äta och interagera med andra hästar. Detta är extra viktigt hos unga hästar. Idealiskt är att hästarna får gå i flock i stora hagar med gräs och vegetation, men även lösdrift i grupp med fri tillgång på grovfoder är bra. 

Tidig avvänjning har kopplats till risken att utveckla krubbitning. Enligt Jordbruksverkets föreskrifter bör föl inte avvänjas före 5 månaders ålder och senare är sällan ett problem för fölet. Precis som för alla unghästar är det viktigt att det nyligen avvanda fölet får sällskap av andra hästar och tillräckligt med bete eller grovfoder. 

Risken att utveckla krubbitning är större hos hingstar än ston och valacker. Det kan vara värt att fundera igenom ett beslut att kastrera en hingst väldigt sent eftersom en hingst oftast inte kan hållas i grupp lika enkelt som andra hästar och att hingstbeteendet kan bli så befäst att det kanske för all framtid blir svårare att hålla hästen tillsammans med andra hästar, vilket i sin tur kan öka risken att hästen utvecklar stereotypi. 

 

Tillräcklig födosöks- och ättid är viktiga parametrar för att hindra krubbitning från att uppstå.