Hältutredning häst

Det är vanligt att hästar drabbas av problem från rörelseapparaten. Det kan yttra sig som  hälta, nedsatt prestation eller allmän ovillighet vid ridning och körning.  Att hitta orsaken till problemet är ett avancerat detektivarbete som innehåller många  delar.

Rörelsekontroll

Görs vanligtvis både på rakt och på böjt spår och kan även innefatta att man ser hästen röra sig under ryttare eller framför vagn. Detta är ett mycket viktigt steg då det är här man ser hästens initialhälta, det vill säga hur halt hästen är utan provokation.  Alla senare steg i utredningen relateras tillbaka till initialhältan.

Palpation och inspektion

Här känner veterinären igenom (palperar) hästens muskulatur, senor och leder. Man bedömer även om hästen är ojämnt musklad, felaktigt skodd eller liknande för att få ledtrådar till varför hästen är halt eller ovillig till arbete.

Provokationstester

Den vanligaste provokationstesten är böjprov. Böjprov utförs genom att böja ihop hela eller delar av hästens ben och hålla kvar med ett visst tryck under en bestämd tid, vanligtvis en minut. Direkt efteråt får hästen trava och eventuell reaktion på böjprovet i form av hälta bedöms.  På så vis kan man få en indikation på var hos hästen ett problem sitter.

  1. Högt böjprov kommer på frambenen främst att påverka karpus (framknä), armbågs- och bogled. På bakben kommer främst has-, knä- och höftled att påverkas.
  2. Lågt böjprov kommer främst att påverka kot-, kron- och hovled.

Det finns också andra provokationstester som hakar och grepp. Genom att skruva på dessa i tån respektive trakten, ändras belastningen på hoven och en häst med problem kan visa en ökad grad av hälta.

Bedövningar

Eftersom hästar inte själv kan berätta specifikt var det gör ont, är bedövningar en mycket viktig del i hältutredningen. Efter den inledande undersökningen, har veterinären ofta en misstanke om var hältan kommer ifrån. Genom att bedöva det området och se en tydlig förbättring, vet man att man att orsaken till hältan finns i den regionen. Beroende på vilken typ av bedövning man lägger, väntar man olika lång tid innan man bedömer hästen igen, alltför att bedövningen ska hinna ta ordentligt.  Man lägger enbart några bedövningar/dag då alla bedövning efterhand kommer att sprida sig i vävnaden och bedöva andra strukturer än de man från början avsett vilket kan förvirra resultatet. Därför kan det ibland vara nödvändigt att komma tillbaka flera gånger för att hitta orsaken till hältan.

Ridutredning

Ibland hittar man inte orsak till hästens problem vid en vanlig hältundersökning. I vissa fall ser man symptomen först då hästen används. I dessa fall är en ridutredning mycket värdefull. Vid en ridutredning får den ordinarie ryttaren rida hästen så att veterinären får se hur problemet yttrar sig. Många av våra kliniker och sjukhus har också tillgång till beridare som kan rida hästen och komma med värdefull information om vilka svagheter hästen har. I vissa fall rider man hästen igen efter att den bedövats. Om hästen blir betydligt bättre att rida efter en bedövning, vet man att problemet satt i det bedövade området.

Körutredning

Bland travhästar är det inte ovanligt att ett problem ses först när hästen travar riktigt fort. I dessa fall är det värdefullt att kunna se hästen i tävlingstempo genom att köra bredvid då den går för fullt på travbanan. Bedövningar följt av nytt körprov kan ge information om var den hältutlösande orsaken sitter.

Bilddiagnostik

När man funnit det hältutlösande området, undersöks hästen vidare med olika bilddiagnostiska hjälpmedel. Det vanligaste är ultraljud och röntgen. Ultraljud används främst för att undersöka kroppens mjukvävnader (senor, gaffelband, ledband, muskler) och röntgen används för att utvärdera skelettet. Eventuella fynd på ultraljud och röntgen är sedan en viktig del i valet av fortsatt behandling av hästen och kan också påverka hur prognosen, det vill säga hästens möjligheter att tillfriskna ser ut. Det är också vanligt att man hittar förändringar som inte alls har betydelse för hästens användbarhet.

I de flesta fall väljer man att gå vidare med bilddiagnostik först efter att man gjort en grundlig utredning med bedövningar, eftersom man då vet precis vilket eller vilka områden man vill undersöka vidare. Men det finns också tillfällen då man snabbt går över till undersökning med röntgen och ultraljud, till exempel när man misstänker att en häst drabbats av en fraktur eller en spricka i skelettet.

Behandling

När hästen undersökts och man hittat orsaken till dess problem, är det dags för behandling. Vid ledproblem behandlar man ofta både lokalt i leden och allmänt med antiinflammatorisk och smärtlindrande medicin, men lika viktig är vila, och kontrollerad motion samt väl avvägd igångsättning efter att skadan är utläkt.

Återbesök

En problem kräver ofta ett eller ett par återbesök med nya behandlingar, innan hästen är frisk. Hur lång tid som ska gå mellan återbesöket och vad hästen får göra under tiden, är högst individuellt och beror på flera faktorer. Vilken typ av skada hästen drabbats av, vad hästen används till, hur den svarar på behandling och vad just den hästen klarar i form av konvalescens.  Efter en ledrelaterad hälta sker återbesöket vanligen efter 2-3 veckor. Många gånger behövs ytterligare undersökningar även vid återbesöken.

Avancerad bilddiagnostik

I vissa fall går det att identifiera området för hältan men inte att ställa en specifik diagnos då vissa strukturer på hästens ben inte går att bedöma helt och hållet med ultraljud eller röntgen. Många gånger går det ändå att behandla utifrån erfarenhet och vetskap om vanliga problem i det specifika området. I vissa fall fungerar det inte utan hästen fortsätter vara halt, trots  vila och behandling. I dessa fall kan man undersöka hästen vidare till exempel med CT/DT (datortomografi).  CT finns både vid specialisthästsjukhuset i Helsingborg och i Strömsholm. CT är förenklat en mer avancerad röntgen där man får en tredimensionell bild av alla vävnader som i efterhand kan processas så man får en optimal bild av det man vill undersöka.