Kastration är ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen på hästar. De flesta hästar kastreras vid 1-2 års ålder, innan de utvecklat ett uttalat hingstbeteende. Även äldre hästar kastreras ibland. Besvärliga hingstar, äldre hingstar och hingstar med vida kanaler till pungen kastreras bäst sövda under narkos. Klapphingstar, det vill säga hingstar där den ena eller båda testiklar blivit kvar i buken, kan opereras på sedvanligt sätt under full narkos, eller med modern titthålsteknik, så kallad laparaskopi, på stående sederad häst.
Pungsäcken där testiklarna normalt ligger är en del av bukhålan. En slits i kanalen mellan pungen och buken förhindrar att bukorgan som tarm kan komma ner i pungen. Äldre hästar kan ha en öppnare slits och därmed blir risken att bukorgan kan vandra ner större. Därför väljer vi att sy ihop kanalen för att minska komplikationsrisken hos äldre hingstar. Yngre hingstar kan med liten risk kastreras med en enklare metod där testikeln avlägsnas med en öppen kanal.
Den vanligaste orsaken till problem efter operation är infektion i operationssåret. För att upptäcka eventuella problem i tid rekommenderas du att noga läsa de eftervårdsanvisningar som delas ut i samband med besöket.
Hos klapphingstar (kryptorkida) har den ena eller båda testiklarna inte vandrat ner till pungen på ett normalt sätt utan befinner sig i bukhålan. Ibland kan de dock befinna sig i kanalen på väg ner och brukar då kunna nås på vanligt sätt men bara om hästen är sövd och ligger på rygg. Traditionell klapphingstoperation innebär att kirurgen avlägsnar testikeln via öppning av bukhålan. Ingreppet innebär att sårläkningen efteråt tar ganska lång tid lite beroende på vilken metod man använder.
Vid klapphingstoperation med laparoskopi är hästen stående med lugnande och kirurgen gör små hål i flanken. Med laparoskopet ser kirurgen testikeln och kan avlägsna den med långa instrument.